91998E2377

SKRIFTLIG FRÅGA E-2377/98

från Eryl McNally (PSE) till kommissionen

(27 juli 1998)

Angående: Gränsvärden för läkemedelsrester

Jag har fått ett brev från en av mina väljare som läst att den nya lagstiftningen om gränsvärden för läkemedelsrester hos hästar skall träda i kraft efter den 1 januari 2000.

Kan kommissionen tala om ifall EU har några intentioner att skydda djuren från att komma till skada när denna lagstiftning börjar gälla?

Finns det några planer på att skilja mellan djur som används för fritidsändamål och sådana som är avsedda att ätas? Hur skulle denna åtskillnad ske? (Exempelvis genom frysmärkning, mikrochips eller öronmärkning).

Skulle kommissionen också kunna informera om de eventuella föreslagna höjningar av hästförsäkringarna som kan bli följden om dessa förordningar träder i kraft?

Svar från Martin Bangemann på kommissionens vägnar

(22 september 1998)

Rådets förordning (EEG) 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung(1) trädde i kraft den 1 januari 1992. Förordningen är relaterad till artikel 4 i rådets direktiv 81/851/EEG(2). I detta direktiv fastställs att försäljningstillstånd för ett veterinärmedicinsk läkemedel som skall användas på livsmedelsproducerande djur endast kan utfärdas om de aktiva substanser som ingår i läkemedlet tagits upp i förteckningarna bilaga I, II eller III i rådets förordning (EEG) 2377/90. Om ett ämne ingår i någon av dessa förteckningar i bilaga I, II eller III i rådets förordning (EEG) 2377/90 innebär det att det utvärderats med positivt resultat.

I rådets förordning (EEG) 2377/90 fastställs en övergångsperiod för s.k. "gamla ämnen" (ämnen som redan var utsläppta på marknaden före den 1 januari 1992). För dessa ämnen gällde att en ansökan om fastställande av maximala restgränsvärden (MRL) skulle lämnas in till Europeiska läkemedelsmyndigheten, tillsammans med all nödvändig dokumentation, senast den 1 januari 1996. Detta uppskov har redan förlängts från den 1 januari 1997 till den 1 januari 2000 genom rådets förordning (EG) 434/97 av den 3 mars 1997(3).

Det har föreslagits att undanta ämnen som används på hästar som hålls för fritidsändamål från dessa bestämmelser. Men många hästar tas upp i köttproduktionskedjan i slutet av sitt liv, oberoende av om de tidigare hållits för köttproduktion eller för fritidsändamål. Det gäller även för hästar i länder där hästkött normalt sett inte äts, eftersom hästar från dessa länder ofta exporteras till länder där de slaktas för att tjäna som livsmedel åt människor. Åtskillnaden mellan hästar för fritidsbruk och köttproducerande djur är därför svår att uppnå. Ett kontrollsystem skulle behöva vara både enkelt och tillförlitligt. Det räcker dock inte att endast lita på dokumentation (särskilt om dokumentationen består av en förklaring från djurets ägare) för att uppfylla dessa krav. Outplånlig märkning med mikrochips, brännmärkning eller tatuering har föreslagits, och för närvarande diskuteras dessa olika markeringsmetoders effektivitet och genomförbarhet. Det är uppenbart att en eventuell lösning måste gälla för hela gemenskapen, och inte bara för enskilda medlemsstater.

Kommissionen undersöker också olika möjligheter för att förenkla utfärdandet av tillstånd för veterinärmedicinska läkemedel i vissa fall. En eventuell lösning skulle behöva ta hänsyn till läkemedel som redan släppts ut på marknaden innan rådets förordning (EEG) 2377/90 trädde i kraft. För närvarande försöker kommissionen finna en lösning på föreliggande problem som även tar hänsyn till principen om konsumentskydd.

Försäkringspremierna för hästar bestäms av företagen inom denna sektor i enlighet med deras egna riskanalyser.

(1) EGT L 224, 18.8.1990.

(2) EGT L 317, 6.11.1981.

(3) EGT L 67, 7.3.1997.