91998E1546

SKRIFTLIG FRÅGA E-1546/98

från Cristiana Muscardini (NI) till kommissionen

(19 maj 1998)

Ämne: Ensidiga förmåner inom blomstersektorn

Genom det nya allmänna preferenssystemet som har inneburit en utvidgning till att låta de principer som tillämpas på industriprodukter även omfatta jordbruksprodukter (minskad och differentierad tariff i proportion till produkternas "känslighet") och genom Loméavtalen med över 70 AVS-länder importeras blomsterprodukter i allt större mängder till EU med minskade tullsatser eller nollsatser. Man får förmoda att EU beviljar dessa förmåner i syfte att främja den ekonomiska och tekniska utvecklingen samt skapandet av sysselsättning i utvecklingsländer.

1. Kan kommissionen utvärdera om denna gynnade import bidrar till den kris som drabbar sektorn i Europa?

2. Kan kommissionen beräkna hur många arbetstillfällen som har skapats inom blomstersektorn i de berörda länderna till följd av förmånerna och de förmånliga avtal som har beviljats?

3. Kan kommissionen bekräfta att de som gynnas av dessa förmåner för export till Europeiska unionen verkligen är dessa länders befolkningar?

4. Kan kommissionen bekräfta eller förneka att de verkliga förmånstagarna i vissa länder är multinationella företag med intressen i lokala företag och att vissa av dessa finns i ett EU-land med omfattande blomsterproduktion?

5. Kan kommissionen föreslå åtgärder som motverkar att multinationella företag får ökad inkomst genom gemenskapsbudgeten?

Svar från Manuel Marín på kommissionens vägnar

(3 juli 1998)

1. Nämnda förmånssystem föreskriver dels tullfri import för produkter med ursprung i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), dels nedsättning av tullen inom ramen för det Allmänna preferenssystemet (GSP). En stor del av de blommor som exporteras av GSP-förmånsländerna är emellertid snittblommor, klassificerade som mycket känsliga, varför den konkreta nedsättningen blir blygsam. Den utgör nämligen inte mer än 15% av tullsatsen i den gemensamma tulltaxan, vilket på detta område begränsar effekterna av GSP. En ytterligare nedsättning om 10% kan medges inom ramen för speciella stimulanssystem, på villkor att man följer de sociala normerna från Internationella arbetsorganisationen (ILO). Korrekt är att för produkterna ifråga föreskriver GSP tullbefrielse för de länder som bekämpar narkotikahandeln (viktigaste blomproducerande länder är här Colombia, Costa Rica, Ekvador och Guatemala). Dock medger en undantagsbestämmelse att effekterna för snittblommor kan begränsas. Denna föreskriver möjligheten att tillämpa skyddsklausulen på dessa produkter och gäller från och med ett visst tröskelvärde för faktisk export från länderna ifråga, baserat på tidigare omsättning.

Mer globalt bör det också betonas att då gemenskapens produktion av blommor och plantor uppgår till 12 miljarder ecu, har importen inte någon större betydelse, eftersom den inte överstiger 900 miljoner ecu dvs. är 13 gånger mindre.

2. Av de länder som exporterar blommor till gemenskapsmarknaden kommer 50 i åtnjutande av preferenssystemet. År 1996 uppgick deras export av vegetabiliska produkter för prydnadsändamål (blommor, växter och snittgrönt, nummer 0602, 0603 och 0604 i den kombinerade nomenklaturen) till 347 miljoner ecu. Samma år importerade gemenskapen samma produkter från de 47 AVS-länderna för nära 157 miljoner ecu. Förteckningen med tabeller över de viktigaste leverantörsländerna och tillhörande exportbelopp sänds direkt till parlamentsledamoten och till parlamentets generalsekretariat.

Kommissionen har ingen statistik över hur många arbetstillfällen som inom denna sektor skapats i GSP- och AVS-länderna, endast skattningar för de viktigaste exportländerna. I Colombia skall de direkta arbetstillfällena uppgå till cirka 75 000 och de indirekta vara runt 50 000, i östra och södra Afrika skall enbart de direkta arbetstillfällena uppgå till mellan 70 000 och 100 000.

3. och 4. Det bör påpekas att blomproduktionen, i förhållande till andra exportprodukter, har fyra viktiga drag. Sektorn är mycket teknisk, där bristen på föregångare är ett betydande hinder för utveckling av kvalitetsprodukter. Den är också mycket arbetsintensiv: för 1 ha rosor krävs 25-30 arbetare, medan det t.ex. för 1 ha ananas räcker med 1,5 personer.

Vidare är den mycket kapitalintensiv p.g.a. investeringskostnaderna för drivhus och växter (vilka oftast importeras), något som begränsar familjeföretagens kapacitet. Slutligen är det en sektor med fri företagsamhet, utan skyddade marknader eller prisgarantier, vilket kräver mycket goda kunskaper om den internationella handeln. Därför har nästan samtliga exportkedjor för blommor i utvecklingsländerna tillkommit med hjälp av utländskt kapital, teknik och handelskontakter, även om det senare också har utvecklats lokala företag.

I de andinska länderna inrättades den särskilda stödordningen för bekämpande av narkotikatrafiken 1990 och inom ramen för gemenskapens GSP. Denna har främjat exporten och skapat ett ökat antal arbetstillfällen. För övrigt är det inte så ovanligt att företag med olika sociala förmåner väsentligt bidrar till att förbättra sina anställdas situation.

5. Av ovanstående punkter framgår det att de åtgärder som föreslagits av parlamentsledamoten inte lämpar sig för den rådande situationen.