91998E0797

SKRIFTLIG FRÅGA E-0797/98 från Katerina Daskalaki (UPE) till kommissionen (18 mars 1998)

Ämne: Jämställande av guider och reseledare

Det finns länder inom Europeiska unionen som har en mycket gammal kultur och arkeologiska minnesmärken och dessa länder har en väl utbyggd turism. Guidningarna på de arkeologiska platserna sker på ett ansvarsfullt sätt av guider med universitetsutbildning. Ofta är de arkeologer med specialinriktning, som kan erbjuda hög kvalitet på sina redogörelser om Europas unika kulturskatter.

Vilken information har kommissionen om att man inom ramen för CEN-initiativet (Europeiska Standardiseringskommittén) avser att jämställa guider, reseledare och framför allt förare av turistbussar? Hur tänker kommissionen reagera och vilka åtgärder avser den att vidta mot de påtryckningar som utövas i denna fråga, för att undvika ytterligare ett utjämningsförsök som är riktat mot Europas humanistiska utbildning, inom ramarna för det mer generella utplånande av kulturella skillnader som pågår? Berörs denna fråga - och sättet den främjas på - av någon typ av EU-stöd eller inte?

Svar från Christos Papoutsis på kommissionens vägnar (12 juni 1998)

Fastän kommissionen känner till det arbete som pågår med standardisering av turismen, har man ingen information om det initiativ från Europeiska Standardiseringskommittén som parlamentsledamoten refererar till.

De uppgifter som kommissionen erhållit om det arbete som nämns ovan tar endast hänsyn till diskussionerna om definitionen av verksamhetsområden för de två yrkesgrupperna turistguide (¨tourist guide¨ i den engelska versionen) och reseledare (¨tour manager¨ i den engelska versionen).

I samband med detta arbete, å ena sidan, uppmärksammas att kommissionen inte är behörig att fastställa de uppgifter som motsvarar ett givet yrke, och, å andra sidan, att varje medlemsstat är fri att bestämma vilka kvalifikationer som krävs för att utöva detta yrke inom statens territorium. Däremot är det kommissionens uppgift att se till att den fria rörligheten för de yrkesverksamma respekteras.

I detta sammanhang bör meddelandet från 1992 nämnas, som behandlar överensstämmelse mellan medlemsstaterna vad avser de kvalifikationer som yrkesutbildningar ger inom turistsektorn ((EGT C 320, 7.12.1992. (Svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 177 (övers. anm.).) )). Meddelandet innehåller inte bara en beskrivning av gemensamt definierade krav på praktisk yrkeserfarenhet för reseledare utan klargör även att kvalifikationerna för en reseledare inte får sammanblandas med dem för en turistguide.

I detta sammanhang fick kommissionen redan 1989 tillfälle att klargöra att den alltid hade gjort en tydlig åtskillnad mellan yrkena turistguide och reseledare, särskilt på grund av direktiv 75/368/EEG som föreskriver övergångsåtgärder för reseledare, med undantag av turistguider. Parlamentsledamoten ombeds läsa kommissionens svar på Petronios muntliga fråga H-1012/88 vid frågestunden under sammanträdesperioden i mars 1989 ((Debatt i parlamentet (mars 1989). )). Det togs upp på nytt 1996 att det är två kompletterande men olika yrken som på gemenskapsnivå omfattas av två olika rättsliga system. Parlamentsledamoten ombeds läsa kommissionens svar på Kellet-Bowmans skriftliga fråga E-2615/96 ((EGT C 72, 7.3.1997. )). Kommissionens arbetsdokument om turistguider, som antogs 1997 ((SEK(97) 837 slutlig. )), innehåller alla de klargöranden som behövs om tillämpliga bestämmelser i gällande gemenskapslagstiftning.

Mot bakgrund av den distinktion som görs mellan yrkena turistguide och reseledare, förefaller det svårt att förena sådana initiativ som parlamentsledamoten erinrar om - och som syftar till att tillåta andra yrkesgrupper inom turistsektorn att utföra sådana uppgifter som är relevanta för turistguider - med medlemsstaternas möjlighet att reservera utövandet av detta yrke för personer med nödvändiga kvalifikationer.

Den åsikt som parlamentsledamoten ger uttryck för vad gäller nödvändigheten att kunna anförtro tolkningen av det kulturella arvet åt en kvalificerad yrkesgrupp, i detta fall turistguider, är välgrundad. Det allmänna intresse som är förknippat med historiska rikedomars värdeökning och med bästa möjliga spridning av kännedomen om ett lands konstnärliga och kulturella arv har faktiskt erkänts av domstolen i dess domar om ¨turistguider¨ som berättigar till undantag från principen om frihet att tillhandahålla tjänster för ¨museer och historiska monument som bara kan besökas tillsammans med en särskild professionell guide¨ ((Domar av den 26.2.1991, Mål C-154/89, C-180/89 och C-198/89, REG. 1991. )).