91998E0117

SKRIFTLIG FRÅGA E-0117/98 från Thomas Megahy (PSE) till kommissionen (30 januari 1998)

Ämne: Fortsatt användning av det brittiska vikt- och måttsystemet i Förenade kungariket

Enligt en undersökning som nyligen utförts av British Weights and Measures Association (det brittiska vikt- och måttförbundet) föredrar 74 % av britterna fortfarande brittiska måttenheter. Endast 19 % anser att metersystemet är ¨lämpligare att använda till vardags¨. Till och med över hälften av alla personer under 24 år, som ju har fått hela sin utbildning inom ramen för metersystemet, använder fortsättningsvis det brittiska systemet i det dagliga livet. Endast 7 % av befolkningen stödjer införandet av obligatorisk användning av uteslutande metriska måttenheter på förpackningar.

Anser kommissionen att det är berättigat att driva igenom en politik som inte har något omfattande stöd bland allmänheten? Instämmer kommissionen i att det inte skulle utgöra någon diskriminering av importörer, några ytterligare kostnader för bolag som inte anser systemet vara lönsamt eller något hot mot sammanhållningen på den inre marknaden om man tillät producenter och distributörer av produkter att på frivillig basis ange mängder i brittiska måttenheter samtidigt som de uppfyller det rättsliga kravet om angivande av metriska mått? Skulle kommissionen i så fall vara beredd att inleda förhandlingar om den brittiska regeringen anmodade det, i syfte att göra det möjligt att lägga fram ändringsförslag till det direktiv som enligt de nuvarande planerna kommer att tvinga britterna att mot deras vilja ge avkall på ett välbekant system som skyddar deras ställning som konsumenter? Att avskaffa detta system verkar för en stor del av den allmänna opinionen vara en onödig, byråkratisk åtgärd som klart ignorerar de nationella traditionerna.

Svar från Martin Bangemann på kommissionens vägnar (5 mars 1998)

Det metriska systemet (système international (SI)) är det enda godkända globala mätsystemet. Det har utvecklats med tanke på industrins, handelns och konsumenternas intressen för att göra informationen öppnare och reducera de kostnader som kommer av att flera system används.

Under mer än 25 år har åtgärder vidtagits på gemenskapsnivå, med Förenade kungarikets fulla stöd, för att avveckla det brittiska systemet. Förenade kungariket uttalade i själva verket redan 1965, innan det blev medlem av gemenskapen, sitt stöd för antagandet av det metriska systemet. Den långa och fortfarande pågående övergångsfasen i gemenskapens lagstiftning är ett tecken på den känslighet och förståelse som detta ämne har behandlats med. Dessutom tar lagstiftningen speciellt hänsyn till Förenade kungariket och Irland genom att tillåta att medlemsstaterna i fråga om vissa tillämpningar, t.ex. försäljningen av fatöl eller hastighets- och avståndsindikeringarna på vägskyltar, själva får avgöra övergångsdatum.

I direktiv 89/617/EEG av den 27 november 1989 som ändrar direktiv 80/181/EEG om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om måttenheter ((EGT L 357, 7.12.1989. )) föreskrivs en ny tioårsperiod under vilken tilläggsindikationer är tillåtna som komplement till SI-enheterna, dvs. till och med den 31 december 1999. Vid den tidpunkt då direktivet ändrades förväntade man sig att det senast år 2000 skulle finnas ett enda godkänt måttsystem. Man ansåg också att en mycket lång period med dubbla indikeringar inte skulle uppmuntra till att genomföra övergången till ett enda system.

Kommissionen kommer dock att på nytt granska frågorna kring den förestående tidsgränsen med tanke på den inre marknadens genomförande och den globala handelns utveckling.