91997E4001

SKRIFTLIG FRÅGA E-4001/97 från Rijk van Dam (I-EDN) till kommissionen (14 januari 1998)

Ämne: Ålfisket i Europa

En forskargrupp (samordnad EG-åtgärd AIR A94-1939) har nyligen beskrivit det europeiska ålbeståndets omfång och tillstånd. I sin slutrapport drar forskarna slutsatsen att tillståndet för ålbeståndet i Europa är dåligt. Detta beror bland annat på att vandringen av glasål från havet till lekplatserna minskat kraftigt. Samtidigt påpekar forskarna att glasålfisket fiskar upp 97 % av alla unga ålar så snart dessa nått europeiskt vatten, huvudsakligen för att sälja dem till Kina.

1. Delar kommissionen uppfattningen att ålbeståndet i Europa ger anledning till oro?

2. Instämmer kommissionen i att ålproblemets internationella karaktär kräver samordnade åtgärder på europeisk nivå?

3. Delar kommissionen uppfattningen att den storskaliga utförseln av glasål till tredje land utgör ett hot mot Europas ålbestånd?

4. Om så är fallet, är kommissionen beredd att redan nu med kort varsel inskränka försäljningen av glasål till tredje land och att främja utplantering av glasål i europeiskt vatten?

Gemensamt svar på de skriftliga frågorna P-3994/97 och E-4001/97 ingivna av Emma Bonino för kommissionen (30 januari 1998)

Kommissionen är medveten om att sektorn för ålodling ger ett värdefullt och ökande bidrag till det europeiska vattenbruket och att ålfisket i medlemsstaterna är viktigt. Så länge det är omöjligt att i fångenskap sluta livscykeln för denna art kommer också beroendet av tillgången till ålyngel som har fångats i vilt tillstånd att bestå. Ålyngel används också för utsättning och är viktiga för yrkesfisket.

Glasålen fångas när den vandrar upp för floder i den sista delen av sin vandring från Sargassohavet. Ansvaret för fisket av glasål har hittills huvudsakligen legat på medlemsstaterna och en uppsättning nationella kontrollsystem existerar, vars form beror på hur man traditionellt bedriver fisket. Fem av medlemsstaterna har förbud mot yrkesmässigt fiske av glasål och ålyngel, medan ett regionalt förbud existerar i en sjätte medlemsstat. I de södra medlemsstaterna där det finns en tradition av konsumtion av mindre ålar, är det tillåtet att fiska glasål men fisket kontrolleras genom föreskrifter för fiskeutrustning, fiskesäsonger eller fiske- och handelslicenser.

En nyligen avslutad rapport om förvaltningen av det europeiska ålbeståndet (samordnad åtgärd inom forskningsprogrammet för jordbruk och jordbruksindustri, AIR, A94-1939) visar att antalet glasålar som kommer tillbaka har minskat. Detta är oroväckande och i september 1997 bad kommissionen Internationella rådet för havsforskning (ICES) om råd beträffande möjliga förvaltningsåtgärder för att säkerställa en hållbar utveckling av ålfisket inom gemenskapen. Deras svar borde komma under 1998 och eventuella förslag om förvaltningsåtgärder, inklusive återinplantering, kommer att dröja till dess.

Vad gäller eventuella restriktioner för export av ålyngel till tredje land, kommer kommissionen att vidta lämpliga åtgärder inom ramen för Världshandelsorganisationens föreskrifter samt beaktande ovannämnda analys och alla andra utvärderingskriterier.