91997E3900

SKRIFTLIG FRÅGA E-3900/97 från Nel van Dijk (V) till kommissionen (11 december 1997)

Ämne: Internationell rättshjälp vid överlämnandet av asylsökande

Den nederländska advokatföreningen och den ständiga kommittén med sakkunniga i internationell utlännings-, flyktings- och straffrätt i Nederländerna förordar regler som stadgar att det, när en medlemsstat överlämnar en asylsökande till en annan medlemsstat inom ramen för Dublinkonventionen, förs in uppgifter om den asylsökandes tidigare professionella stödpersoner i vederbörandes akt, så att en juridisk rådgivare i det land som tar emot den asylsökande kan ta kontakt med motsvarande juridiska rådgivare i det första landet.

Anser kommissionen att sådana regler vore önskvärda?

Är kommissionen beredd att använda sig av sin initiativrätt i syfte att åstadkomma sådana regler, antingen i enlighet med artikel K 3 i EU-fördraget eller i enlighet med artikel 73k i Amsterdamfördraget, om detta fördrag träder i kraft?

Kommer kommissionen att arbeta för att åstadkomma regler om internationell rättshjälp vid överlämnandet av asylsökande, när och om regelverket från Dublin införlivas med gemenskapslagstiftningen?

Svar från Anita Gradin på kommissionens vägnar (23 februari 1998)

Kommissionen kan konstatera att det står varje asylsökande fritt som överlämnats från en medlemsstat till en annan enligt Dublinkonventionen, att lämna uppgifter om en person som yrkesmässigt bistått henne/honom i den första medlemsstaten (i vilken han/hon först sökte asyl) till sitt rättsliga biträde i den andra medlemsstaten (till vilken han/hon överlämnats).

Inga övertygande skäl har lagts fram för kommissionen om behovet av en centraliserad mekanism för att utbyta denna typ av information. När en asylsökande överlämnas från en medlemsstat till en annan enligt Dublinkonventionen, har den första medlemsstaten i de flesta fall inte börjat undersöka grunderna för asylansökan och det är inte självklart att ett rättsligt biträde i den första medlemsstaten skulle ha sådana uppgifter som vore av betydelse för asylansökans bedömning i den andra medlemsstaten. Om övertygande skäl kan läggas fram om att det finns ett verkligt behov av formella mekanismer av det slag som ständiga kommittén med sakkunniga i internationell utlännings-, flyktings- och straffrätt föreslagit, kommer kommissionen att begrunda detta.

Utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna i enskilda fall måste vara i överensstämmelse med artikel 15 i Dublinkonventionen. I artikel 15 anges av vilka skäl uppgifter får utbytas, vilka slag av uppgifter som får utbytas, vilka parter som får göra det och vilka parter som får ta del av uppgifter som utbytts.

Den kommitté som upprättats genom artikel 18 i Dublinkonventionen är det organ som kan anta genomförandebestämmelser och förslag till ändringar och tillägg till konventionen. Eftersom Dublinkonventionen slöts 1990, innan Fördraget om Europeiska unionen trätt i kraft, äger kommissionen ingen initiativrätt när det gäller denna kommitté.

Kommissionen överväger för närvarande ett antal asylrelaterade spörsmål som gäller artikel 73k i Amsterdamfördraget och välkomnar fler detaljerade bidrag om den fråga som parlamentsledamoten riktat uppmärksamheten på.