91997E3880

SKRIFTLIG FRÅGA E-3880/97 från Amedeo Amadeo (NI) till kommissionen (5 december 1997)

Ämne: Grönboken om förbindelserna mellan EU och AVS-länderna

Denna fråga ställs mot bakgrund av grönboken om förbindelserna mellan EU och AVS-länderna inför 2000-talet - Utmaningar och valmöjligheter inför ett nytt partnerskap (KOM(96)0570).

De handelsrelaterade och ekonomiska förbindelserna mellan EU och de 70 AVS-länderna är på väg in i en ny fas. Nu är det nödvändigt att mer ingående överväga de framtida riktlinjerna för dessa förbindelser (den nuvarande konventionen slutar gälla i februari år 2000) och därvid ta hänsyn både till det nya globala sammanhanget och Europeiska unionens allt större politiska och ekonomiska befogenheter på den internationella scenen.

Kan kommissionen mot bakgrund av detta tillämpa differentierad ömsesidighet för att säkerställa AVS-ländernas successiva integration på världsmarknaden och för att ge handeln mellan Europeiska unionen och AVS-länderna ny stimulans?

Gemensamt svar på de skriftliga frågorna E-3879/97, E-3880/97, E-3881/97 och E-3882/97 ingivna av João de Deus Pinheiro för kommissionen (28 januari 1998)

Det konkreta svaret på parlamentsledamotens fråga är ja. Kommissionen kommer att använda ett differentierat tillvägagångssätt: samarbetets former och prioriteringar kommer att anpassas till partnerlandets utvecklingsnivå, behov och långsiktiga utvecklingsstrategi. I detta sammanhang kommer särskild uppmärksamhet att ägnas de minst utvecklade länderna, kustlösa länder och ö-stater.

Mot bakgrund av att det var nödvändigt att mer ingående överväga de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och att Lomé-konventionen snart upphör att gälla,offentliggjorde kommissionen förra året en ¨Grönbok om förbindelserna mellan Europeiska unionen och AVS-länderna inför 2000-talet - Utmaningar och valmöjligheter inför ett nytt partnerskap¨ ((KOM(96) 570. )). På grundval av detta dokument, i vilket de viktigaste framtida frågorna och valmöjligheterna identifieras, inledde kommissionen en omfattande offentlig debatt som gav upphov till en lång rad bidrag och manifestationer: på initiativ av kommissionen anordnade seminarier och samrådsforum, spontana initiativ från icke-statliga organisationer, sammanslutningar, företrädare för den privata sektorn och fackliga organisationer samt debatter i Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén.

Efter denna samrådsprocess och med beaktande av de förslag och synpunkter som lades fram under debattens gång, lade kommissionen fram ett dokument med politiska riktlinjer ((KOM(97) 537. )) avsedda att ligga till grund för utarbetandet av förhandlingsdirektiven.

Beträffande det framtida avtalets geografiska täckning föreslår kommissionen att konventionens globala geografiska täckning upprätthålls samtidigt som en differentieringsprincip införs. Kommissionen anser nämligen å ena sidan att den önskan om solidaritet som partnerländerna i AVS-gruppen gav uttryck för i samband med debatten och som bekräftades vid toppmötet i Libreville mellan AVS-ländernas statschefer bör respekteras. Å andra sidan förefaller det önskvärt att införa principen om differentiering grundad på regionala särdrag och utsikterna till regional integration bland partnerländerna, samt på varje partnerlands utvecklingsnivå.

Beträffande de ekonomiska och kommersiella förbindelserna grundar sig den strategi som kommissionen föreslår på tre mål: hjälpa AVS-länderna att gradvis integreras i världsekonomin både vad gäller handelsutbyte och privatinvesteringar, förstärka den europeiska närvaron i AVS-länderna; uppmuntra AVS-länderna att samarbeta med EU i internationella förhandlingar om ekonomi och handel.

I detta sammanhang förefaller två typer av överväganden avgörande: Å ena sidan bör den politiska viljan om regional integration av AVS-länderna beaktas och å andra sidan bör strategin anpassas till situationen i de minst utvecklade länderna, för vilka systemet med ensidig förmånsbehandling bör upprätthållas och i görligaste mån utvidgas, inom ramen för uppföljningen av den handlingsplan som antogs vid Världshandelsorganisationens (WTO) möte i Singapore.

För att uppnå dessa mål skulle regionala avtal kunna övervägas antingen i form av avtal om ekonomiskt partnerskap syftande till ett gradvist upprättande av frihandelsområden i enlighet med Världshandelsorganisationen och med gemenskapens jordbrukspolitik, eller temporärt i form av avtal om ekonomiskt samarbete genom vilka AVS-ländernas tillträde till den europeiska marknaden konsolideras och inför ett inslag införs av ömsesidighet för den europeiska exporten till AVS-marknaderna. Dessa avtal skulle innehålla bestämmelser som skulle göra det möjligt att utveckla samarbetet på de områden som har anknytning till handeln.

Beträffande genomförandet av det finansiella och tekniska samarbetet utgörs hörnstnyckelorden i grönboken av effektivitet, förenkling och differentiering. Kommissionen tar fasta på dessa principer i sitt dokument om riktlinjer, i vilket man föreslår en grundläggande översyn av formerna för genomförandet av det finansiella och tekniska samarbetet för att säkerställa större effektivitet och flexibilitet i systemet inför de snabbt skiftande behoven. En framtida konvention bör också vara mer lättillgänglig för decentraliserade aktörer. Kommissionen föreslår bland annat att antalet instrument minska och att programmeringen, och sålunda dialogen om politikområdena, återigen ges en central roll.

Debatten om målen och prioriteringarna i gemenskapens samarbetspolitik har föranlett kommissionen att föreslå att målet om kampen mot fattigdom sätts i centrum för samarbetet inom ramen för en integrerad strategi i vilken faktorer som ekonomisk tillväxt, den sociala och miljömässiga dimensionen och utvecklingens institutionella aspekter beaktas. Dessutom bör ett nära samband mellan en förstärkt politisk dimension och samarbetet säkerställas: i detta sammanhang kommer förebyggandet av våldsamma konflikter och nödvändigheten av att behandla de djupliggande orsakerna härtill även påverka hur åtgärderna prioriteras. Dessa åtgärder, över vilka en fullständig förteckning på förhand inte kan göras upp, har tre prioriterade områden: stöd till tillväxt-, konkurrens och sysselsättningsfaktorer; den sociala och kulturella dimensionen; regional integration. Dessutom har tre övergripande principer fastställts: utveckling av kapacitet, särskilt inom institutionerna; systematiskt beaktande av könsrollsfrågor och minskning av ojämlikheterna mellan män och kvinnor; principerna om bevarandet av naturtillgångarna och miljön.