91997E3728

SKRIFTLIG FRÅGA E-3728/97 från Daniel Varela Suanzes-Carpegna (PPE) till kommissionen (21 november 1997)

Ämne: Allmänna preferenssystemet - Andinska gemenskapen och Centralamerikanska gemensamma marknaden - bedrägerier och garantier

Gemenskapsföretag beskylls för bedrägerier som har uppdagats i ursprungscertifikat för import av tonfisk med ursprung i tredje länder, såsom Colombia och Costa Rica.

Varför belastas importföretagen med denna olaglighet, med beaktande av att de exporterande ländernas regeringar anses representera kommissionen och att det är dessa länder som utfärdar nämnda certifikat, som t.o.m. utfärdas på officiellt papper? Importföretagen handlar i god tro och antar att de dokument som ett officiellt organ i ett land utfärdar är korrekta.

Anser inte kommissionen detta vara orättvist?

Varför behandlar å andra sidan inte samtliga regeringar inom gemenskapen denna fråga på samma sätt i de fall deras företag drabbas? Medan vissa regeringar inte kräver garantier för denna import så länge som undersökningen inte är genomförd, kräver andra garantier och försätter sålunda sina företag i en klart underlägsen ställning gentemot konkurrenterna.

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar (18 februari 1998)

Parlamentsledamotens fråga rör det omfattande problemet med hur förmånsordningarna fungerar. Kommissionen påpekar att den i slutet av juli 1997 antog ett meddelande ((KOM(97) 402 slutlig. )) till rådet och parlamentet i detta avseende.

I meddelandet läggs klara lösningar fram på de särskilda problemen med god tro och samordning av medlemsstaternas verksamhet avseende uppbörd av tull. Vad gäller ¨god tro¨ måste kommissionen givetvis följa domstolens slutsatser, nämligen att tillit till ett ursprungscertifikats giltighet normalt inte ger något skydd. Detta innebär att denna giltighet kan bestridas om till exempel de varor som ursprungsintyget avser inte har erhållits i enlighet med ursprungskriterierna. På samma sätt måste det vara möjligt att bestrida giltigheten, oberoende av graden av tillförlitlighet hos de myndigheter som utfärdar ursprungsintyg i ett tredje land, om bedrägerier sker efter det att ursprungsintyget utfärdats (till exempel uppvisande för import till gemenskapen av en annan vara än den som exporterats). För domstolen ((Mål Van Gend & Loos NV - förenade målen 98 och 230/83; Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 13 november 1984. Se även mål Faroe Seafood Co. Ltd - förenade målen C-153/94 och C-204/94 - dom av den 14 maj 1997. )) innebär bland annat samtliga dessa aspekter normal affärsrisk.

Bristerna i den önskvärda samordningen mellan medlemsstaternas åtgärder beror på att det inte finns någon enhetlig tullförvaltning i gemenskapen. Kommissionen kommer att göra ansträngningar för att förbättra situationen antingen inom ramen för ett övergripande instrument eller inom ramen för Europaparlamentets och rådets beslut nr 210/97/EG av den 19 december 1996 om antagandet av ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (¨Tull 2000¨) ((EGT L 33, 4.2.1997. )).