91997E3196

SKRIFTLIG FRÅGA E-3196/97 från Patricia McKenna (V) till kommissionen (16 oktober 1997)

Ämne: Vattenföroreningar på Irland

En organisation för fritidsfiske från västra Irland, Carra Mask Angling Federation, har nyligen vänt sig till Europeiska kommissionen angående åtgärder från den irländska regeringen för att tygla överanvändningen av fosfater inom jordbruket, något som har förorsakat allvarliga vattenföroreningar.

Organisationen har vänt sig till kommissionen som svar på ett dokument om strategin som publicerats av det irländska miljödepartementet, Managing Ireland's Rivers and Lakes.

Fritidsfiskeorganisationen hävdar att det bästa sättet att minska vattenföroreningarna är att tillämpa ¨förorenaren betalar¨-principen genom att införa en skatt på fosfatanvändning, vilket den tror skulle leda till en väsentlig minskning av fosfatanvändningen inom jordbruket.

Med tanke på att mycket av EU-lagstiftningen ansluter sig till ¨förorenaren betalar¨-principen, skulle kommissionen förespråka införandet av en sådan skatt? Vilka åtgärder kommer den att vidta på grundval av de rekommendationer som Carra Mask Angling Federation har gjort?

Svar från Ritt Bjerregaard på kommissionens vägnar (20 november 1997)

Gemenskapens femte handlingsprogram ¨Mot en hållbar utveckling¨ ((EGT C 140, 11.5.1996. )) omfattar olika strategier beträffande miljöförorening, som skall komplettera varandra. Bland annat behandlas gränsvärden för utsläpp, vattenkvalitetskriterier och en skärpning av principen om att förorenaren betalar.

I förslaget till ett ramdirektiv för vatten ((EGT C 184, 17.6.1997. )) fastställs att medlemsstaterna skall se till att god vattenstatus uppnås för alla vatten (grundvatten och ytvatten) till år 2010, och att de skall fastställa och genomföra rättsligt bindande åtgärdsprogram för de vatten som ännu inte har uppnått god status, genom en kombination av utsläppsgränsvärden och vattenkvalitetsmålsättningar. I förslaget fastställs dock även att kommissionen, i en första fas av full kostnadstäckning för tjänster inom vattensektorn, vid behov skall lägga fram förslag rörande miljö- och resurskostnader i samband med inverkan på vatten.

I sitt meddelande om miljöskatter och miljöavgifter på den inre marknaden ((KOM(97) 9 slutlig. )) uttalade kommissionen sitt stöd för att göra miljöpolitiken effektivare och kostnadseffektivare genom ökad tillämpning av skattepolitiska styrmedel i medlemsstaterna. Dessa miljöskatter och -avgifter skall dock användas på ett sätt som överensstämmer med gemenskapslagstiftningen. I meddelandet beskrivs de grundläggande villkoren (möjligheter och begränsningar) för att sådana skattestyrmedel skall vara förenliga med inre marknadens ramar. För- och nackdelar ur ekonomisk synpunkt tas inte upp, och inte heller frågan om hur effektivt miljön skyddas genom miljöavgifter på medlemsstatsnivå. Allmänt sett är kommissionen dock medveten om att sådana avgifter kan bidra till en kostnadseffektivare miljöpolitik, och erkänner att miljöskatter och -avgifter kan vara ett adekvat verktyg för att genomföra principen om att förorenaren betalar, genom att miljölkostnaderna integreras i priset för varor och tjänster.

Slutligen fastställs i direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö ((EGT L 129, 18.5.1976, s. 23. )) att medlemsstaterna skall sammanställa och genomföra program för minskning av föroreningar från vissa farliga ämnen. Fosforföreningar ingår i förteckningen över farliga ämnen, och eftersom Irland inte till fullo infört de program som krävs har kommissionen inlett ett förfarande enligt artikel 169 i EG-fördraget.