91997E2980

SKRIFTLIG FRÅGA E-2980/97 från Klaus-Heiner Lehne (PPE) till kommissionen (1 oktober 1997)

Ämne: Rättmätigheten i att vissa kreditkortsavgifter tas ut vid inköp i andra medlemsstater

Kreditkortsföretag (Eurocard-Mastercard, Visa, Barclays med flera) debiterar sina kunder en särskild avgift på upp till 2,3 % av fakturabeloppet varje gång de använder sina kort utomlands. Detta gör inköp i andra medlemsstater avsevärt mycket dyrare. I vår tidsålder med elektronisk betalning resulterar detta också i en psykologisk spärr mot inköp i grannländer: enbart det faktum att särskilda avgifter skall erläggas på inköp utomlands avskräcker kunden. Det går inte att bortse från den skada detta orsakar den inre marknaden och den diskriminering som gränsöverskridande handel och betalning utsätts för. Det finns inga objektiva skäl för detta tillvägagångssätt från kreditkortsföretagens sida, eftersom användningen av kreditkort i en tid då modernast tänkbara datasystem används ger upphov till samma kostnader i det egna landet och i utlandet. En stor del av dessa företags reklam är dessutom just inriktad på möjligheten att utnyttja korten utomlands, men de särskilda kostnader detta medför uppmärksammas inte.

Även om de avtalsklausuler som detta tillvägagångssätt baseras på har förklarats ogiltiga av tyska domstolar vid flera tillfällen, är kreditkortsföretagen inte beredda att avstå från dessa avgifter. I stället hotar företagen de kunder som klagar på eller vidtar rättsliga åtgärder mot tillvägagångssättet med uppsägning av kortavtalen, vilket också sker i praktiken. Detta får allvarliga konsekvenser för den enskilde kunden, inte minst på grund av att de stora kreditkortsföretagen nära nog har en monopolställning.

Känner kommissionen till det tillvägagångssätt som beskrivs ovan, och vad avser den att göra för att snarast möjligt förhindra detta tillvägagångssätt som strider mot europeisk lagstiftning och som är olämpligt på den inre marknaden?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar (10 november 1997)

Kommissionen är medveten om det bruk som parlamentsledamoten syftar på, men har ingen fullständig överblick över de faktiska avgifter som tillämpas. Enligt den information som kommissionen förfogar över fastställs dessa avgifter inte av kortföretag som Eurocard-Mastercard eller VISA, utan av enskilda banker som utfärdar kreditkort till sina kunder.

Kommissionen är ense med parlamentsledamoten om att detta bruk kan skapa en psykologisk spärr, men anser att avgifterna inte strider mot gemenskapslagstiftningen, med undantag av de fall där de härrör från avtal eller samordnade förfaranden enligt artikel 85 i EG-fördraget. Enligt kommissionens uppfattning är fastställandet av dessa avgifter inte en inskränkning i den mening som avses i artiklarna 59 eller 73b i EG-fördraget. Dessa avgifter utgör priset för tjänster som fastställs genom utbud och efterfrågan.