1)

Ska artikel 13 i direktiv 85/374/EEG (1) av den 25 juli 1985, såsom den tolkas efter domen av den 25 april 2002 (Maria Victoria Gonzalez Sanchez/Medicina Asturiana SA., C-183/00) – enligt vilken en skadelidande kan göra gällande andra system för ansvar i eller utanför avtalsförhållanden i vilka grunden för ansvaret är en annan än den som inrättas genom direktivet – tolkas så, att den som lidit skada till följd av en produkt med säkerhetsbrister kan begära ersättning av tillverkaren för skadan med stöd av det allmänna systemet för ansvar för fel eller försummelse och härvid anföra bland annat att produkten har hållits kvar i omlopp, att tillverkaren inte har uppfyllt sin aktsamhetsplikt i fråga om risker med produkten eller allmänna säkerhetsbrister hos produkten?

2)

Strider artikel 11 i direktiv 85/374 – enligt vilken den skadelidandes rättigheter enligt direktivet upphör tio är efter den dag då den produkt som orsakade skadan sattes i omlopp – mot artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i den del den innebär att en skadelidande som lider av en progressiv skada som orsakats av en produkt med säkerhetsbrister fråntas rätten att få sin sak prövad i domstol?

3)

Kan artikel 10 i direktiv 85/374 – enligt vilken den treåriga preskriptionstiden börjar löpa ”den dag då käranden fick kännedom om eller skäligen borde ha fått kännedom om skadan” – tolkas så, att preskriptionstiden inte kan börja löpa förrän den dag då hela skadan är känd, i synnerhet genom fastställandet av en dag då skadan är stabil, vilket definieras som den tidpunkt då tillståndet för den som lidit personskada inte längre är progressivt, vilket innebär att preskriptionstiden, när det rör sig om en progressiv sjukdom, inte börjar löpa, och inte den dag då den skada som är kopplad till produkten med säkerhetsbrister uppkom, oavsett hur den sedan utvecklas?