Överklagande ingett den 20 december 2023 av Stadtwerke Leipzig GmbH av den dom som tribunalen (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 mars 2024 i mål T-55/21, Stadtwerke Leipzig GmbH mot Europeiska kommissionen

(Mål C-172/24 P)

(C/2024/2743)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Stadtwerke Leipzig GmbH (ombud: I. Zenke, Rechtsanwältin, och T. Heymann, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, E.ON SE, RWE AG

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Överklagandet stöder sig på fem grunder:

För det första gjorde tribunalen en felaktig tolkning av unionsrätten, närmare bestämt artikel 101 FEUF och artikel 21.1 i koncentrationsförordningen. (1) Det gjorde fel som inte tillämpade artikel 101 FEUF därför att den ansåg att detta blockerades av artikel 21 i koncentrationsförordningen, inte beaktade de bevis för ett kartellavtal mellan E.ON och RWE som klaganden lade fram och åsidosatte klagandens processuella rättigheter genom att inte ta hänsyn till de faktiska omständigheter som klaganden redogjorde för.

För det andra gjorde tribunalen fel som inte betraktade de administrativa förfarandena M.8870, M.8871 och B8 28/19 som en integrerad del av en enda koncentration, vilka med nödvändighet borde ha prövats inom ramen för ett förfarande för koncentrationskontroll. Detta stred mot artikel 3 i koncentrationsförordningen. Dels borde RWE:s andel på 16,67 procent i E.ON ha exkluderats, dels missuppfattades begreppet koncentration i artikel 3 jämförd med skäl 20 i koncentrationsförordningen.

För det tredje åsidosatte tribunalen artikel 2 i koncentrationsförordningen genom en oriktig avgränsning av marknaden, en oriktig bedömning av följderna av koncentrationen och en oriktig prognoshorisont samt en oriktig kvalificering av åtagandena.

För det fjärde innehåller den överklagade domen uppenbara felaktigheter eller missuppfattning av faktiska omständigheter. En begäran om rättelse av den domen har också lämnats in.

För det femte och slutligen ställde tribunalen alltför höga beviskrav genom att vid flera tillfällen, beträffande bevisen för uppenbart oriktig bedömning, fordra att klaganden skulle redovisa resultatet av undersökningar som kommissionen inte gjort och tillhandahålla bevis i form av uträkningar för de konkreta slutsatser som kommissionen skulle ha kommit fram till om den hade gjort en korrekt prövning. Tribunalen åsidosatte vidare principerna för bevisbördans placering genom att avslå klagandens begäran om att ge in ytterligare inlagor.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 2004, s. 1).