1.

Strider den spanska bestämmelsen om fastställande av beräkningsunderlaget för förmåner vid bestående arbetsoförmåga på grund av ett olycksfall i arbetet, vilken återfinns i artikel 60 i dekretet av den 22 juni 1956, mot unionsbestämmelserna i artikel 4 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (1) och i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (2), eftersom den skulle kunna anses innebära en indirekt diskriminering på grund av kön, då det i de flesta fall är kvinnor som minskar sin arbetstid för att ta hand om barn, vilket leder till att den förmån de tillerkänns är betydligt lägre?

2.

Mot bakgrund av att utgångspunkten i den spanska bestämmelse där det föreskrivs hur förmåner vid bestående arbetsoförmåga på grund av olycksfall i arbetet ska beräknas – nämligen artikel 60.2 i dekretet av den 22 juni 1956 – är den lön som arbetstagaren faktiskt uppbar vid tidpunkten för olycksfallet, och att det i det spanska offentliga systemet för social trygghet som en avgiftsfinansierad familjeförmån – i artikel 237.3 i allmänna socialförsäkringslagen – föreskrivs att lönen ska räknas som upp till 100 procent under de två första åren med arbetstidsförkortning för att ta hand om barn, i enlighet med artikel 37.6 i lagen om arbetstagare, samt att det enligt statistiska uppgifter till 90 procent är kvinnor som ansöker om sådan arbetstidsförkortning, strider de ifrågavarande spanska bestämmelserna mot artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 4 i direktiv 79/7/EEG samt artikel 5 i direktiv 2006/54/EG, och innebär nämnda bestämmelser en indirekt diskriminering på grund av kön?