1)

Ska artikel 6.1 och artikel 7.1 i direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) och effektivitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för en domstols tolkning av den nationella lagstiftningen, enligt vilken en konsument inte med giltig verkan kan väcka talan om fastställelse av att det avtal som denne har ingått innehåller icke bindande avtalsvillkor eller att avtalet är ogiltigt i sin helhet?

2)

Ska artikel 4.2 och artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att kravet på att avtalsvillkoren ska vara klart och begripligt formulerade är uppfyllt i fråga om ett låneavtal i utländsk valuta, när banken har tillhandahållit låntagaren:

3)

Ska artikel 4.2 och artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att kravet på att avtalsvillkoren ska vara klart och begripligt formulerade ska bedömas med hänsyn till genomsnittskonsumenten, eller ska hänsyn tas till konsumentens individuella situation och egenskaper vid tidpunkten för avtalets ingående, särskilt vad avser dennes kunskaper, utbildning och erfarenhet?

4)

Ska artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att ett avtalsvillkor som föreskriver att den marginal som en bank tillämpar är det aritmetiska genomsnittsvärdet av de marginaler som tillämpas av flera andra särskilt namngivna affärsbanker strider mot god sed och leder till en betydande obalans i parternas avtalsenliga rättigheter och skyldigheter till nackdel för konsumenten?

5)

Ska artikel 6.1 och artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och effektivitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för en domstols tolkning av den nationella lagstiftningen, enligt vilken den nationella domstolen kan slå fast att konsumenten inte är bunden endast av den oskäliga delen av ett avtalsvillkor (vilket möjliggör en ändring av den genomsnittliga kurs som fastställs av Narodowy Bank Polski (centralbanken, Polen)) som inte utgör en separat avtalsförpliktelse, men att konsumenten är bunden av den återstående delen av detta avtalsvillkor?

6)

Ska artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att den nationella domstolens skyldighet att informera konsumenten om de rättsliga följder som en ogiltigförklaring av ett avtal kan medföra, endast omfattar de återbetalningskrav som skulle kunna följa av avtalets ogiltighet eller samtliga de hypotetiska rättsliga följder (även om de är tvivelaktiga, diskutabla eller osannolika) som skulle kunna följa av avtalets ogiltighet?