Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 5 april 2023 – brottmål mot Ș.C.F. och H.F.I.

(Mål C-219/23, Dudea (1))

(2023/C 261/12)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Tilltalade: Ș.C.F. och H.F.I.

Målsägande: Ministerul Investițiilor și Proiectelor Europene

Civilrättsligt ansvar part: H.A. SRL

Övrig deltagare i förfarandet: Ministerul public – Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casație și Justiție – Direcția Națională Anticorupție

Tolkningsfråga

Ska artikel 325.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 2.1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (2) som utarbetats med stöd av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser om preskription av straffrättsligt ansvar som är en följd av tillämpningen, i enlighet med domar som meddelats av Curtea Constituțională (Högsta domstolen, Rumänien), av en nationell standard för skydd av de grundläggande rättigheterna såvitt gäller principen om lagenlighet av brott och straff, när denna standard innebär en skyldighet för nationella domstolar att i pågående mål, med tillämpning av principen om lex mitior, hänföra sig till en regel om avbrytande av preskriptionsfristen i egenskap av materiell straffrättslig regel, vilken regel antagits efter de omständigheter som är aktuella i det nationella målet och som – i enlighet med domarna från Högsta domstolen – inte längre föreskriver någon grund för att avbryta preskriptionsfristen, medan den regel som var gällande vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet – som är från tiden före dessa domar – på ett klart, tydligt, förutsägbart och tillgängligt sätt reglerade de fall då preskriptionsfristen avbryts det vill säga i vilka fall den särskilda preskriptionsfristen inte löpt ut, i den mån tillämpningen av dessa nationella bestämmelser äventyrar unionsrättens företräde, enhet och effektivitet och utgör ett hinder för att på ett effektivt och avskräckande sätt beivra allvarliga bedrägerier som skadar unionens finansiella intressen? Ska dessa bestämmelser på samma sätt tolkas så, att de innebär en skyldighet för nationella domstolar att underlåta att tillämpa de nämnda nationella bestämmelserna i straffrättsliga förfaranden som rör den typen av brott om tillämpningen medför de ovannämnda verkningarna och i stället, såvitt gäller avbrytande av preskriptionsfristen, tillämpa den regel som har det klara, tydliga, förutsägbara och tillgängliga innehåll som fanns i den bestämmelse som gällde vid tidpunkten för de aktuella omständigheterna och som förhindrar att sådana verkningar uppstår?

(1)  Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

(2)  EGT C 316, 1995, s. 49.