Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JEAN RICHARD DE LA TOUR

föredraget den 13 juni 2024(1)

Mål C‑80/23

Straffrättsligt förfarande

mot

V.S.,

i närvaro av

Ministerstvo na vatreshnite raboti, Glavna direktsia za borba s organiziranata prestapnost

(begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien))

”Begäran om förhandsavgörande – Skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter – Direktiv (EU) 2016/680 – Den åtalade – Polisregistrering av personuppgifter – Känsliga uppgifter – Biometriska och genetiska uppgifter – Verkställighet med tvång – Syften att förebygga och avslöja brott – Tillhandahållande av resultat i den pågående utredningen – Jämförelse med personuppgifter som samlats in under andra utredningar – Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) (C‑205/21, EU:C:2023:49), – Tolkning av domstolens dom – Skyldighet att företa en konform tolkning – Artikel 10 – Artikel 6 a – Bedömning av om det är ’absolut nödvändigt’ att de behöriga myndigheterna behandlar känsliga uppgifter – Villkor – Prövning”

I.      Inledning

1.        Dialogen mellan domstolarna är inte alltid avslutad efter den första skriftväxlingen mellan berörda instanser. Det kan förekomma att en längre dialog inleds mellan EU-domstolen och den nationella domstol som redan har vänt sig till EU-domstolen, om den nationella domstolen efter att ha tagit del av EU-domstolens förhandsavgörande anser att det alltjämt saknas uppgifter som den finner nödvändiga för att kunna avgöra det mål som anhängiggjorts vid den. Så är fallet i förevarande mål.

2.        Sofiyski gradski sads (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien) begäran om förhandsavgörande avser artiklarna 6 a och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(2), så som domstolen tolkade dessa i dom den 26 januari 2023 i målet Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter)(3).

3.        Denna begäran är den andra som nämnda domstol framställer till EU-domstolen inom ramen för samma nationella mål.(4) Denna gång avses en ansökan från de bulgariska polismyndigheterna om verkställighet med tvång av insamling av den tilltalades, V.S., uppgifter med avseende på ansiktsbild, fingeravtryck och genetiska uppgifter(5) i syfte att registrera dessa. Som en följd av ett åtal för ett brott som betecknas som uppsåtligt och därmed faller under allmänt åtal har V.S. anmodats att underställa sig nämnda registrering av sina uppgifter, vilket hon har motsatt sig. Polismyndigheterna har därför ansökt om att den hänskjutande domstolen ska besluta att polisregistreringen ska verkställas med tvång.

4.        I den ansökan från polismyndigheterna som ställdes till den hänskjutande domstolen angavs att det förelåg tillräckliga bevis mot V.S. Det angavs att V.S. var officiellt åtalad för ett uppsåtligt brott som faller under allmänt åtal och att hon hade nekat samtycke till att låta sina uppgifter samlas in. Endast kopiorna av beslutet att väcka åtal mot V.S. och av den förklaring där hon vägrar ge sitt samtycke till polisregistreringen bifogades denna ansökan. Med hänvisning till dessa enda handlingar måste nämnda domstol i enlighet med nationell rätt besluta att med tvång verkställa polisregistreringen av V.S. uppgifter.

5.        Emellertid har den hänskjutande domstolen vid prövningen av ansökan hyst tvivel avseende om en sådan situation är förenlig med de krav som framgår av direktiv 2016/680 i fråga om bland annat insamling och behandling av känsliga uppgifter. I dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I besvarade EU-domstolen de frågor som ställts av den hänskjutande domstolen.

6.        Med sina två nya tolkningsfrågor till EU-domstolen har den hänskjutande domstolen förklarat att den fortfarande inte har kunnat fastställa huruvida kan besluta om sådan verkställighet utan att bryta mot unionsrätten.

7.        Genom dessa nya frågor uppmanas EU-domstolen, för det första, att förtydliga villkoren i sin dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I i fråga om kravet i artikel 10 i direktiv 2016/680(6)att det ska vara ”absolut nödvändigt” att behandla särskilda kategorier av personuppgifter, vilka betraktas som känsliga och, för det andra, att ange vad som förväntas av den hänskjutande domstolen för att råda bot på den bulgariska lagstiftningens bristande överensstämmelse med nämnda direktiv i fråga om polisregistrering.

II.    Tillämpliga bestämmelser

8.        I fråga om tillämpliga bestämmelser hänvisar jag till punkterna 3–34 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I.

III. Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

9.        Den hänskjutande domstolen anger att den tog del av nämnda dom den 26 januari 2023. Den anser dock att vissa omständigheter inte är klarlagda och att den fortfarande inte kan avgöra om den ska tillåta insamling av den tilltalades biometriska och genetiska uppgifter.

10.      Inledningsvis anser den hänskjutande domstolen att den, för att besluta om den ansökan om tillstånd för verkställighet med tvång som ställts till denna av polismyndigheterna, inte kan företa de prövningar som anges i punkt 133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, eftersom den inte har tillgång till de handlingar som krävs för detta. I bulgarisk rätt föreskrivs nämligen att den ska besluta på grundval av endast ansökan(7) – i vilken det anges det straffrättsliga förfarande som inletts mot V.S. samt förklaras att det föreligger tillräckliga bevis mot henne och bekräftas att hon är föremål för åtal –, till vilken är fogade beslutet att väcka åtal samt V.S. skriftliga vägran att underställa sig polisregistreringen. Det föreskrivs inte att några andra ärendehandlingar ska inges till den hänskjutande domstolen.

11.      Den hänskjutande domstolen förklarar att en konform tolkning av dess nationella rätt skulle vara möjlig om den tillämpade de allmänna bestämmelserna i Nakazatelno-protsesualen kodeks (straffprocesslagen, nedan kallad NPK), och särskilt i artikel 158 i denna(8), i stället för den särskilda bestämmelsen i artikel 68 ZMVR. Den hänskjutande domstolen skulle då kunna tillgå alla ärendehandlingar. De utredningsåtgärder om vilka beslut fattas under det inledande straffrättsliga förfarandet(9) vilka medför en kränkning av människors privatliv, såsom insamling av trafikuppgifter eller personundersökning, genomförs nämligen av de myndigheter som handhar förundersökningen efter ett föregående godkännande av en domstol. Ärendehandlingarna tillställs därvid domstolen, som sålunda kan pröva samtliga handlingar för att bedöma om ansökan om föregående godkännande är välgrundad(10). Den hänskjutande domstolen fastställer följderna av nämnda skillnad i fråga om tillämpliga bestämmelser enligt följande: För det första är det polisen, och inte åklagarmyndigheten, som ansöker om insamling av biometriska och genetiska uppgifter, och för det andra utförs insamlingen endast för en eventuell framtida användning, ifall ett sådant behov skulle uppkomma.

12.      Den hänskjutande domstolen anger också att översändandet av handlingarna i målet för meddelande av föregående godkännande enligt bulgarisk rätt inte anses kunna hindra förloppet i brottsutredningen. Motiveringen av att ärendehandlingarna inte översänts till den domstol som handlägger en ansökan om tillstånd för att en polisregistrering ska verkställas med tvång kan således inte vara den som anges i punkt 100 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, nämligen risken för att hindra brottsutredningen.

13.      Trots att det av nämnda dom framgår att det låter sig förenas med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(11) att handlingarna i målet inte översänds till den domstol som handlägger en ansökan om tillstånd för med tvång verkställa en polisregistrering, vill den hänskjutande domstolen få svar på hur den ska kunna utföra de prövningar som krävs i punkterna 132 och 133 i berörd dom för att bedöma om det är ”absolut nödvändigt”, i den mening som avses i artikel 10 i direktiv 2016/680, att behandla V.S. biometriska och genetiska uppgifter, samt kontrollera om arten och allvaret av det brott för vilket hon är misstänkt inom det straffrättsliga förfarandet eller andra relevanta aspekter, som de särskilda omständigheterna kring brottet, ett eventuellt samband mellan brottet och andra pågående förfaranden samt V.S. brottshistorik eller profil, kan medföra att så krävs.

14.      Den hänskjutande domstolen önskar sålunda få svar på huruvida artikel 10 i direktiv 2016/680 ska tolkas så, att prövningen av om det är ”absolut nödvändigt” får utföras om domstolen inte har tillgång till samtliga handlingar i målet eller om en sådan prövning i stället kräver att domstolen har tillgång till samtliga handlingar i målet, trots att EU-domstolen tycks ha funnit en prövning berättigad även om den nationella domstolen inte har tillgång till handlingarna i målet.(12)

15.      Vidare anser den hänskjutande domstolen, om direktiv 2016/680 ålägger ett översändande av samtliga handlingar i målet, att den ska bedöma om åtalet är välgrundat. En sådan bedömning skulle krävas på grund av att det av punkterna 130 och 131 i domen i målet Att registrera biometriska och genetiska uppgifter I följer att endast det förhållandet att en person är föremål för åtal är otillräckligt för att konstatera att det är ”absolut nödvändigt” att insamla uppgifterna, samt att det krävs tungt vägande skäl att anta att vederbörande har begått brottet i fråga.

16.      Den hänskjutande domstolen anser att den måste kunna bedöma huruvida åtalet är tillräcklig underbyggt av bevisning också när, för det första, det är fråga om ett krav som följer av artikel 6 a i direktiv 2016/680, och, för det andra, denna bedömning i vart fall måste utföras inom ramen för de förfaranden som regleras genom artikel 158 NPK, vilka står närmast dem som regleras genom artikel 68.5 ZMV. Det förhållandet att, för det tredje, en sådan bedömning får göras vid en senare tidpunkt medför inte att det är uteslutet att det faktiskt ännu inte hade samlats in tillräckligt med bevisning för att motivera åtal vid den tidpunkt som domstolen godkänner insamlingen av biometriska och genetiska uppgifter med tvång. För det fjärde är syftet med direktiv 2016/680 just att inrätta en mekanism som hindrar att personuppgifter, särskilt biometriska och genetiska uppgifter, samlas in utan att det föreligger någon grund, vilket omgående måste undersökas, och för det femte förutsätter åtminstone en del av de prövningar som krävs i enlighet med punkterna 132 och 133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I just en bedömning av den bevisning som inhämtats, eftersom det av nämnda punkter framgår att brottets art och allvar samt de omständigheter under vilka det har begåtts ska bedömas. För att bedöma dessa omständigheter är det dock nödvändigt att fastställa att det finns tungt vägande skäl att anta att den berörda personen har begått brottet, varvid det för denna bedömning förutsätts att det har lagts fram tillräcklig bevisning.

17.      Bedömningen av om det är ”absolut nödvändigt” att samla in berörda uppgifter förutsätter sålunda att det också utförs en bedömning av de bevis på vilka ett åtal grundar sig samt av om det finns tungt vägande skäl att anta att vederbörande har begått ett brott.

18.      Den hänskjutande domstolen vill veta om den på grund av att den har tillgång till ärendehandlingarna är skyldig att fullständigt pröva lagligheten av att företa insamling med tvång, vilket inbegriper huruvida åtalet är välgrundat, eller om den ska begränsa sig till att pröva de övriga omständigheter som anges i punkterna 132 och 133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, vilka befinner sig utanför förevarande problemområde (som den åtalades brottshistorik eller profil) utan att kontrollera åtalet.

19.      Mot denna bakgrund beslutade Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1)      Är kravet på en prövning huruvida en behandling är ’absolut nödvändig’ enligt artikel 10 i direktiv 2016/680, såsom EU-domstolen har tolkat denna bestämmelse i punkt 133 i domen [av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti, C‑205/21, EU:C:2023:49] (Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I) uppfyllt om den endast genomförs på grundval av beslutet om att väcka åtal mot personen samt dennes skriftliga vägran att medverka vid insamlingen av biometriska och genetiska uppgifter, eller krävs det att den nationella domstolen har tillgång till samtliga ärendehandlingar som den enligt nationell rätt får tillgång till vid en ansökan om godkännande av utredande åtgärder som kränker fysiska personers privatliv när denna ansökan görs i ett brottmål?

2)      Om den första frågan besvaras jakande – kan domstolen inom ramen för bedömningen av huruvida en behandling är ’absolut nödvändig’ enligt artikel 10 jämförd med artikel 6 a i direktiv 2016/680, efter att den fått tillgång till ärendehandlingarna, även pröva huruvida det finns tungt vägande skäl att anta att den berörda personen har begått det brott som anges i beslutet om att väcka åtal?”

20.      Skriftliga yttranden har ingetts av den ungerska regeringen och Europeiska kommissionen. Den bulgariska och den ungerska regeringen deltog liksom kommissionen i den förhandling som hölls den 20 mars 2024, vid vilken parterna även besvarade muntliga frågor som ställdes av EU-domstolen.

IV.    Bedömning

21.      För att den dialog som jag nämnde inledningsvis(13) ska bli framgångsrik och göra det möjligt för de båda deltagande parterna att bli förstådda och förstå varandra bör dessa se till att formulera sig på ett språk som är begripligt för båda.

22.      Kommissionen har föreslagit att man något abrupt ska avbryta dialogen genom att begära att domstolen ska förklara att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till prövning på grund av att de utgår från en felaktig tolkning av domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I. I motsats till detta anser jag att man bör välja en mer didaktisk metod och att frågorna i alla händelser kan tas upp till prövning.(14)

23.      Eftersom det genom den hänskjutande domstolens tolkning av domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I uppkommer nya frågeställningar hos denna krävs det att den rätt förstår situationen. Detta tycks dock inte vara fallet.

24.      Den hänskjutande domstolen utgår från den, enligt min åsikt, felaktiga förutsättningen att EU-domstolen har gett den mandat att själv, genom att improvisera en ad hoc-prövning, kompensera luckorna i dess nationella lagstiftning. Vidare tycks inte den roll som tilldelas de behöriga myndigheterna genom direktiv 2016/680 ha uppfattats rätt vad avser bedömningen av om det berörda förfarandet är ”absolut nödvändigt”, vilket dock är ett nödvändigt villkor för behandlingen av känsliga uppgifter. Slutligen är inte den korrekta kopplingen mellan prövningen av om det är ”absolut nödvändigt” och av om huruvida åtalet är välgrundat styrkt genom den hänskjutande domstolens tolkning av domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I.

25.      Det ankommer därför på EU-domstolen att inom ramen för detta nya samarbetsförfarande som inletts mellan denna och den hänskjutande domstolen ge den sistnämnda ett användbart svar som gör det möjligt för den att avgöra det mål som den handlägger. För detta ändamål måste EU-domstolen besvara en fråga som egentligen inte har ställts till denna och vars svar delvis beror på tolkningen av den nationella lagstiftningen. Det är således en föga renlärig uppgift som EU-domstolen ställts inför.

26.      För den fortsatta bedömningen är det sålunda av yttersta vikt att framhålla att den hänskjutande domstolen inte handlägger en prövning av den bedömning som görs av behöriga myndigheter i den mening som avses i artikel 3.7 i direktiv 2016/680 (i förevarande fall polismyndigheterna), av om det är ”absolut nödvändigt” att insamla och behandla V.S. känsliga uppgifter. Anledningen är att det inte i den bulgariska lagstiftningen föreskrivs att en sådan bedömning ska utföras av dessa myndigheter.

27.      Mot denna bakgrund väcker tolkningsfrågorna följande föregående grundläggande fråga: Kan den hänskjutande domstolen enbart genom den prövning som hädanefter vilar på artikel 158 NPK(15) – i vilken det föreskrivs utredningsåtgärder inom allmänna straffrättsliga förfaranden och, särskilt, en provtagning i syfte att fastställa en DNA-profil –, säkerställa att artikel 10 i direktiv 2016/680 tillämpas helt och fullt?

28.      Jag finner att det förslag till konform tolkning som lagts fram inte kan göra situationen i det nationella målet förenlig med de krav som ställs genom artikel 10 i direktiv 2016/680 (avsnitt A). Ett svar på de två frågor som ställts kan alltjämt vara användbart för avgörandet av tvisten i det nationella målet endast om EU-domstolen anlägger ett annat synsätt. Med utgångspunkt i min uppfattning är det således endast i andra hand, samt för att snabbare företa en bedömning, som jag kommer att redovisa vissa svar på dessa frågor (avsnitt B).

A.      Domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, skyldigheten att företa en konform tolkning samt en fastställelse ex officio från den hänskjutande domstolens sida

29.      Allra först måste man falla tillbaka på de lärdomar som bör dras av domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I innan man därpå prövar de resultat som torde nås av den tolkning som den hänskjutande domstolen föreslår för att, slutligen, kunna bedöma om denna tolkning verkligen kan bringa den bulgariska lagstiftningen i överensstämmelse med kraven i artikel 10 i direktiv 2016/680, såsom dessa framgår av nämnda dom.

1.      Lärdomar av domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I

30.      I denna dom tillfrågades domstolen bland annat om huruvida artikel 10 i direktiv 2016/680 jämförd med artiklarna 4.1 a–c och 8 i samma direktiv ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning genom vilken det föreskrivs en systematisk insamling av biometriska och genetiska uppgifter från alla åtalade för ett uppsåtligt brott som faller under allmänt åtal för att registreras, utan att det anges någon skyldighet för den behöriga myndigheten att fastställa eller påvisa varken att insamlingen är nödvändig för att nå konkreta eftersträvade syften eller att dessa syften inte kan nås genom insamling av endast en del av de berörda uppgifterna.(16)

31.      I fråga om det förhållandet att tillstånd för behandling av de särskilda uppgiftskategorier som utgörs av biometriska och genetiska uppgifter får beviljas ”endast om det är absolut nödvändigt,”(17) slog EU-domstolen fast att en sådan behandling endast kan anses nödvändig i ett begränsat antal fall. Den omständigheten att behovet av att behandla sådana uppgifter ska vara ”absolut” tyder vidare på att detta behov ska bedömas särskilt strikt,(18) eftersom syftet med artikel 10 i direktiv 2016/680 är att ge personer vars känsliga uppgifter kommer att behandlas ett utökat skydd.(19)

32.      I fråga om polisregistrering har EU-domstolen således förklarat att den ”absoluta nödvändigheten” av en insamling av de biometriska och genetiska uppgifter från misstänkta för registrering ska fastställas med hänsyn till ändamålen med insamlingen, varvid dessa ändamål ska vara särskilda, uttryckligt angivna och berättigade. Dessutom ska de uppgifter som samlas in vara adekvata, relevanta och inte för omfattande för de syften för vilka de behandlas.(20) I de nationella rättsreglerna ska det anges att behandlingen är laglig endast om och i den mån den är nödvändig för att utföra en uppgift som utförs av en behörig myndighet för de ändamål som anges i artikel 1.1 i direktiv 2016/680, och åtminstone ska syftet med behandlingen av de berörda personuppgifterna och behandlingens ändamål specificeras.(21) Dessa sistnämnda krav bör fastställas tillräckligt exakt och konkret för att det ska vara möjligt att bedöma om det är ”absolut nödvändigt” att utföra behandlingen.(22)

33.      Till detta kommer en särskilt strikt kontroll av iakttagandet av principen om uppgiftsminimering. Å ena sidan ska det eftersträvade syftet inte rimligtvis kunna uppnås på lika effektivt sätt genom andra medel som i mindre utsträckning inskränker de registrerades grundläggande rättigheter. Den registeransvarige ska försäkra sig om att målet inte kan uppnås genom andra kategorier av uppgifter än dem som räknas upp i artikel 10 i direktiv 2016/680.(23) Å andra sidan innebär kravet att det ska vara ”absolut nödvändigt” att den särskilda betydelsen av det mål som en sådan behandling är avsedd att uppnå ska beaktas.(24)

34.      På grundval av dessa överväganden slog domstolen uttryckligen fast att ”en nationell lagstiftning enligt vilken en systematisk insamling av biometriska och genetiska uppgifter föreskrivs för varje person som åtalas för ett uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal i princip strider mot kravet i artikel 10 i direktiv 2016/680”.(25) En sådan lagstiftning ”kan … leda till en insamling av biometriska och genetiska uppgifter, utan åtskillnad och generellt, om de flesta misstänkta personer, eftersom begreppet ’uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal’ är av särskilt allmän karaktär och kan tillämpas på ett stort antal brott, oberoende av deras art och allvar”.(26) ”Enbart den omständigheten att en person misstänks för ett uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal kan … inte i sig anses utgöra en omständighet som gör det möjligt att anta att insamlingen av vederbörandes biometriska och genetiska uppgifter är absolut nödvändig med hänsyn till ändamålen för denna insamling och de kränkningar av de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till respekt för privatlivet och skyddet för personuppgifter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan, som insamlingen ger upphov till.”(27)

35.      Domstolen fortsatte med att förklara att det, även om det finns tungt vägande skäl att anta att den berörda personen har begått ett brott som leder till åtal – vilket förutsätter att det redan har lagts fram tillräcklig bevisning – kan förekomma fall där insamlingen av såväl biometriska som genetiska uppgifter faktiskt inte är nödvändig i det pågående straffrättsliga förfarandet.(28) En sannolikhet för att insamlingen av dessa uppgifter är absolut nödvändig i andra förfaranden kan inte förmodas men bör beaktas med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter, såsom bland annat arten och allvaret av det förmodade brott som personen åtalas för, de särskilda omständigheterna kring brottet, det eventuella sambandet mellan brottet och andra pågående förfaranden samt personens brottshistorik eller profil.(29)

36.      Det är först efter alla dessa förklaringar som domstolen slog fast att det ankommer det på den hänskjutande domstolen ”att pröva huruvida det, i syfte att säkerställa effektiviteten av artikel 10 i direktiv 2016/680, är möjligt att tolka den nationella lagstiftning enligt vilken denna insamling får ske med tvång på ett sätt som är förenligt med unionsrätten. Det ankommer särskilt på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det enligt nationell rätt är möjligt att bedöma om det är ’absolut nödvändigt’ att samla in såväl den berörda personens biometriska som dess genetiska uppgifter för att registrera dem. I detta avseende finns det bland annat anledning att kontrollera om arten och allvaret av det brott som den berörda personen misstänks för i ifrågavarande nationella straffrättsliga förfarande eller om andra relevanta omständigheter, såsom (de särskilda omständigheterna kring brottet, det eventuella sambandet mellan brottet och andra pågående förfaranden samt personens brottshistorik eller profil), är sådana att en sådan ’absolut nödvändighet’ kan konstateras. Vidare ska det säkerställas att … insamling[en] av personuppgifter gällande civilrättslig ställning … inte i sig är tillräcklig för att uppnå de eftersträvade målen.”(30)

37.      Slutligen slog domstolen mycket tydligt fast att ”[o]m en sådan prövning av beslutet att samla in biometriska och genetiska uppgifter inte garanteras i nationell rätt, ankommer det på den hänskjutande domstolen att säkerställa den ändamålsenliga verkan av artikel 10 genom att avslå polismyndighetens ansökan om tillstånd att få genomföra denna insamling med tvång”.(31)

2.      Skälen till att den bulgariska lagstiftningen är oförenlig med artikel 10 i direktiv 2016/680 samt bristfälligheten i det förslag till konform tolkning som lagts fram

38.      Den slutsats(32) som domstolen drog i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I är tydlig trots att den omgärdas av anvisningar om försiktighetsmått,(33) i så måtto att ordningen med polisregistrering i vilken verkställighet med tvång ingår som beståndsdel inte är förenlig med kraven i artikel 10 i direktiv 2016/680 jämförd med artiklarna 4.1 a–c) samt 8.1 och 8.2i samma direktiv.

39.      Företrädaren för den bulgariska regeringen hävdade inget annat i sitt muntliga anförande vid förhandlingen i förevarande mål, när han medgav att det är omöjligt för de behöriga myndigheterna att bedöma om det är ”absolut nödvändigt” med en polisregistrering och uppgav för domstolen att han av inrikesministeriet hade informerats om att ett beslut var på gång om ändring av artikel 68 ZMVR, varigenom det kommer att fastställas en skyldighet för de behöriga myndigheterna att i varje enskilt fall kontrollera kravet att det ska vara ”absolut nödvändigt” att samla in biometriska och genetiska uppgifter från misstänkta.

40.      Visserligen begränsade sig EU-domstolen inte till att konstatera att ovanstående är oförenligt med unionsrätten utan gav den hänskjutande domstolen i uppgift att kontrollera om det är möjligt att tolka den nationella lagstiftning genom vilken det föreskrivs en verkställighet med tvång av polisregistreringen som överensstämmer med unionsrätten. För ändamålet gav EU-domstolen bland annat den hänskjutande domstolen mandat att kontrollera om det enligt nationell rätt är möjligt att bedöma om det är ”absolut nödvändigt” att insamla uppgifter för en registrering.(34)

41.      För att tolka artikel 68 ZMVR i konformitet med artikel 10 i direktiv 2016/680 tänker sig den hänskjutande domstolen att man vid beslut om ansökan om tillstånd att med tvång verkställa en polisregistrering kan tillämpa de garantier som föreskrivs i artikel 158 NPK, av vilka det tycks följa att insamlingen av bevis i form av biometriska och genetiska uppgifter inom ramen för brottsutredningen i princip ska vara föremål för ett föregående godkännande av domstolen, som kan pröva nödvändigheten härav för brottsutredningsändamål på grundval av samtliga ärendehandlingar som den bör ha tillgång till.

42.      Dock får, som kommissionen med rätta har påpekat, punkt 133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I inte tolkas så, att EU-domstolen har slagit fast att en egen bedömning från den hänskjutande domstolens sida av om det är ”absolut nödvändigt” att insamla uppgifterna skulle kunna uppfylla kraven i artikel 10 i direktiv 2016/680. Vidare finner jag att avsaknaden av egen bedömning hos de behöriga myndigheterna av om det, så som krävs i artikel 10, är ”absolut nödvändigt” att insamla V.S. biometriska och genetiska uppgifter, inte kan kompenseras av den hänskjutande domstolen med tanke på nämnda myndigheters centrala roll inom den ordning som inrättas genom direktivet.(35) Frågan om rättslig prövning av om det inom ramen för ett straffrättsligt förfarande är ”absolut nödvändigt” att insamla känsliga uppgifter är sålunda en, eventuellt senare, fråga som är skild från de behöriga myndigheternas bedömning av nödvändigheten.

43.      Det förslag till konform tolkning som den hänskjutande domstolen lagt fram medför enligt min åsikt således inte ett undanröjande inom den bulgariska rättsordningen av alla inslag av oförenlighet med artikel 10 i direktiv 2016/680 som denna innehåller.

44.      För att övertyga sig härom behöver man bara överväga följande:

45.      Om jag inte misstar mig är det inom ramen för den ordning som anges i artikel 158 NPK(36), inledningsvis, endast nödvändigheten av insamlingen med tanke på det ändamål som eftersträvas genom nämnda bestämmelse, som ska bedömas av domstolen. Det föregående godkännandet för insamling av de berörda uppgifterna genom utredningsåtgärden skulle kunna vara givet med tanke på att den bevisning som tidigare insamlats gett upphov till allvarliga tvivel vad gäller vederbörandes medverkan i brottet och kunna styrka ändamålsenligheten med insamlingen för en nå framgång i utredningen.

46.      Genom artikel 10 i direktiv 2016/680 föreligger det således ett skärpt krav på att de behöriga myndigheterna ska bedöma om ovanstående är absolut nödvändigt. Med förbehåll för kontroll av den hänskjutande domstolen tycks därför ändamålen med polisregistreringen vara av vidare art än de syften som eftersträvas med artikel 158 NPK.

47.      Det framgår nämligen av punkt 99 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I att polisregistreringen har två grundläggande syften, nämligen dels ett sammanförande med uppgifter som redan har samlats in under andra brottsutredningar för att eventuellt nå ett resultat i fråga om dessa, dels en användning av uppgifterna inom ramen för den pågående brottsutredningen.(37) Vid den förhandling som hölls vid domstolen i förevarande mål förklarade den bulgariska regeringen att det främsta ändamålet med polisregistreringen består i att använda de insamlade uppgifterna i det pågående brottmålet. En eventuell framtida användning av uppgifterna är ett sekundärt ändamål. Enligt vad den hänskjutande domstolen angett insamlas däremot dessa uppgifter vid registreringen i polisregistret endast för en eventuell framtida användning, ifall ett sådant behov skulle uppkomma någon gång i framtiden.(38)

48.      Denna utsaga ger upphov till tre frågekomplex.(39) För det första kan man nämligen, på grund av att artikel 68 ZMVR har samma syfte som artikel 158 NPK, fråga sig i vilket fall som insamling av biometriska och genetiska uppgifter skulle nödvändiggöra ett föregående godkännande av domstolen och i vilket fall detta inte krävs. Det tycks således för samma syfte föreligga två parallella förfaranden som ger helt olika garantier. Polisregistreringen skulle sålunda utgöra ett sätt att ta fram bevis som används inom pågående förfarande. Den hänskjutande domstolen har dock fortsatt framhållit att registreringen ”är åtskil[d] från det straffrättsliga förfarandet och [inte] utgör … en del av detta”.(40)

49.      För det andra är det förhållandet minst sagt förvånande att lagstiftningen i princip har till effekt att en insamling av de biometriska och genetiska uppgifterna godkänns från en person som lagförs ”endast” för skattebedrägeri, om det främsta ändamålet med polisregistreringen, såsom den bulgariska regeringen har framhållit, är att samla in bevis inom ramen för den pågående brottsutredningen.(41)

50.      Vidare föreskrivs det inte i artikel 158 NPK att domstolen inom ramen för det godkännande som den gör sig redo att utfärda får fastställa att det är ”absolut nödvändigt” med en polisregistrering för jämförelser med de uppgifter som samlats in under andra utredningar, vilket emellertid faktiskt tycks vara ett av de ändamål till grund för polisregistreringen som eftersträvas genom den bulgariska lagstiftningen.

51.      För det tredje framgår det helt klart av de överväganden som läggs fram i punkt 47 i förevarande förslag till avgörande att de syften som eftersträvas med polisregistreringen inte alltid är tydligt fastställda. Med en tillämpning av artikel 158 NPK skulle detta inte i högre grad bli fallet.

52.      Vidare skulle verkan av artikel 10 i direktiv 2016/680 uppenbart kringgås om frågan huruvida det är ”absolut nödvändigt” att behandla känsliga uppgifter för första gången skulle ställas när domstolen med tillämpning av artikel 158 NPK utfärdar ett föregående godkännande av åtgärden att insamla berörda uppgifter.

53.      Det framgår av artiklarna 27 och 68 ZMVR, jämförda med varandra, att den personkrets som anmodas att underställa sig polisregistrering är omfattande(42) samt att det utan åtskillnad alltid är samma uppgifter som inhämtas i fråga om dessa personer. Varje åtalad person ska för polisregistreringen med automatik underställa sig ett inhämtande av samma kategorier av uppgifter utan att de behöriga myndigheterna vid något tillfälle i den mening som avses i artikel 3.7 i direktiv 2016/680 prövar huruvida insamlingen av känsliga uppgifter är absolut nödvändig för att tillhandahålla resultat i fråga om den pågående brottsutredningen eller för klarlägganden inom andra utredningar. Det framgår dessutom av punkterna 113 och 114 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I att det i den nationella lagstiftningen inte krävs att det har fastställts någon konkret nödvändighet av att insamla samtliga uppgifter som berörs inom en polisregistrering samt att det inte föreskrivs någon skyldighet för den behöriga myndigheten att fastställa och påvisa att insamlingen är absolut nödvändig för att nå de konkreta syften som eftersträvas.

54.      Härav följer att det i den nationella lagstiftningen inte föreskrivs under vilka villkor som det skulle kunna fastställas att en polisregistrering i enlighet med artikel 68 ZMVR är absolut nödvändig samt att det för de behöriga myndigheternas behandling av de biometriska och genetiska uppgifterna för de ändamål som faller under direktiv 2016/680 inte finns lämpliga skyddsåtgärder.(43) En tillämpning av artikel 158 NPK kan inte ändra på detta konstaterande.

55.      Trots att kravet att det ska vara ”absolut nödvändigt” att insamla och behandla känsliga uppgifter inte definieras i lag och heller inte garanteras genom de behöriga myndigheternas utövande av sin skönsmässiga bedömning ankommer det inte på en domstol att själv kompensera avsaknaden i den inhemska rättsordningen av dessa båda föregående aspekter. Jag instämmer i detta avseende med den ståndpunkt som kommissionen utvecklade vid den muntliga förhandlingen, nämligen att domstolskontrollen är en prövning av underordnad betydelse i så måtto att den är en prövning som utförs av en domstol av den bedömning av om det är ”absolut nödvändigt” som gjorts av de behöriga myndigheterna, i överensstämmelse med vad som föreskrivs i lagen. Jag vill tillägga att man med rätta kan fråga sig vilka kriterier som den hänskjutande domstolen kan tillämpa vid en sådan prövning, eftersom begreppet absolut nödvändigt inte är definierat i lag.

56.      Slutligen, även om de garantier som ges i artikel 158 NPK skulle vara tillräckliga – eller ej – kan de inte gagna de personer som lagförs för ett uppsåtligt brott som faller under allmänt åtal, vilka inte motsatt sig polisregistreringen. Kravet att det ska vara ”absolut nödvändigt” att behandla berörda uppgifter ska aldrig bedömas av de behöriga myndigheterna för dessa personer, vilket den bulgariska regeringen bekräftade vid förhandlingen.(44) Det rör sig här om en särskilt oroväckande situation. Det kan nämligen förmodas att motståndskraften hos en misstänkt person inför ett föreläggande från polisen att underställa sig polisregistrering är tydligt nedsatt. Den nationella rätt som följer av tillämpningen av artikel 158 NPK har således endast partiellt bringats i konformitet, eftersom en polisregistrering utan prövning av de behöriga myndigheterna av att det är ”absolut nödvändigt” skulle kunna avse alla personer som befinner sig inom artikelns – synnerligen vida – tillämpningsområde, vilka inte har motsatt sig nämnda förfarande.(45)

3.      Preliminär slutsats

57.      Av det ovan anförda framgår att artikel 10 i direktiv 2016/680 jämförd med artiklarna 4.1 a—c, 8.1och 8.2 i samma direktiv ska tolkas så, att bedömningen, under de villkor som anges i punkt 133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, av om det är ”absolut nödvändigt” med en polisregistrering, med tanke på alla ändamål som denna förmodas ha, effektivt ska utföras av de behöriga myndigheterna för att denna registrering, innan dessa myndigheter, där så anses nödvändigt, kan ansöka om verkställighet med tvång. Det räcker för detta ändamål inte att bedömningen av om det är ”absolut nödvändigt” med en polisregistrering första gången utförs av den domstol till vilken ansökan om tillstånd för verkställighet med tvång har ingetts endast vid en vägran från den åtalades sida att underställa sig registreringen och endast med avseende på ett av de påstådda ändamålen med den nationella lagstiftning som för detta utgör den rättsliga grunden.

58.      Det förslag till konform tolkning som den hänskjutande domstolen lagt fram förefaller således inte tillräckligt för att den bulgariska lagstiftningen ska kunna anses vara konform med de krav som jag just har framhållit. Därmed bör nämnda domstol i överensstämmelse med vad EU-domstolen redan har angett i punkt 134 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, avslå polismyndigheternas ansökan om att tillåta en verkställighet med tvång i fråga om insamling av V.S. uppgifter.

B.      Tolkningsfrågorna

59.      Eftersom de frågor som ställts utgår från förutsättningen att den hänskjutande domstolen, med beaktande av kraven i artikel 10 i direktiv 2016/680, skulle kunna kompensera bristerna i den bulgariska lagstiftningen vad avser behöriga myndigheters behandling av personuppgifter genom att tillämpa straffprocessrättsliga bestämmelser, och eftersom jag finner att denna lindring är otillräcklig för att anse denna lagstiftning vara konform med unionsrätten, är det i andra hand som jag, för den händelse att domstolen skulle vara av annan åsikt, kommer att behandla dessa frågor.

60.      I sak uppmanar den hänskjutande domstolen EU-domstolen att ange huruvida prövningen av om det är ”absolut nödvändigt” att behandla känsliga uppgifter kan utföras enbart på grundval av beslutet att väcka åtal eller om det krävs att samtliga ärendehandlingar översänds till denna (den första tolkningsfrågan) för att den ska göra sin egen bedömning av om det finns tungt vägande skäl att anta att den tilltalade har begått det brott som anges i åtalet (den andra tolkningsfrågan).

61.      Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen tycks se ett visst spänningsförhållande mellan, å ena sidan, punkterna 100 och 101 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I och, å andra sidan, punkterna 130–133 i samma dom.

62.      I punkt 100 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I slog domstolen fast att ”[d]et kan … vara motiverat att under det inledande skedet av det straffrättsliga förfarandet tillfälligt undanta bedömningen av den bevisning som ligger till grund för åtalet av den berörda personen, däribland insamlingen av personens biometriska och genetiska uppgifter, från domstolens prövning. En sådan prövning under detta skede skulle nämligen kunna utgöra hinder för den brottsutredning under vilken uppgifterna samlas in och i hög grad begränsa utredarnas förmåga att avslöja andra brott genom en jämförelse av dessa uppgifter med uppgifter som samlats in under andra utredningar. Denna begränsning av det effektiva domstolsskyddet är således inte oproportionerlig, eftersom nationell rätt senare garanterar en effektiv domstolsprövning.” Domstolen drog därav slutsatsen att artikel 47 i stadgan inte utgör hinder för att en nationell domstol som beslutar om en ansökan om tillstånd för att med tvång verkställa insamlingen av känsliga uppgifter från en åtalad person ”inte har möjlighet att pröva den bevisning som ligger till grund för utredningen, under förutsättning att det i nationell rätt senare garanteras en effektiv domstolsprövning av villkoren för nämnda utredning, inom ramen för vilken tillståndet att utföra denna insamling har meddelats”.(46)

63.      Domstolen har också slagit fast, denna gång vid tolkning av artikel 10 i direktiv 2016/680, att ”[e]nbart den omständigheten att en person misstänks för ett uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal … emellertid inte i sig [kan] anses utgöra en omständighet som gör det möjligt att anta att insamlingen av vederbörandes biometriska och genetiska uppgifter är absolut nödvändig med hänsyn till ändamålen för denna insamling och de kränkningar av de grundläggande rättigheterna …, som insamlingen ger upphov till”(47). Domstolen fortsatte med att förklara att ”om det … finns tungt vägande skäl att anta att den berörda personen har begått ett brott som motiverar att åtal väcks, vilket förutsätter att det redan har lagts fram tillräcklig bevisning för att personen varit inblandad i brottet, kan det förekomma fall där insamlingen av såväl biometriska som genetiska uppgifter faktiskt inte är nödvändig i det pågående straffrättsliga förfarandet”.(48) Däremot kan ”[s]annolikheten för att en misstänkt persons biometriska och genetiska uppgifter … är absolut nödvändiga i andra förfaranden än det förfarande i vilket åtalet väcks … endast fastställas med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, såsom bland annat arten och allvaret av det förmodade brott som personen misstänks för, de särskilda omständigheterna kring brottet, det eventuella sambandet mellan brottet och andra pågående förfaranden samt personens brottshistorik eller profil”(49).

64.      EU-domstolen har sålunda fastställt att det förhållandet att den behöriga domstolen, för att tillåta en verkställighet med tvång av polisregistreringen, inte får företa en prövning grundad på de förutsättningar för åtal som utgör den rättsliga grunden för insamlingen(50) kan utgöra en tillåten begränsning av rätten till effektivt domstolsskydd på grund av risken för att detta hindrar genomförandet av brottsutredningen.

65.      Vad avser prövningen av om det är ”absolut nödvändigt” med en insamling av berörda uppgifter framgår det inte av punkterna 130–133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I att domstolen krävde en prövning av om åtalet var välgrundat. Den förklarade bara att åtalet, inom ramen för det nationella målet, var en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att konstatera att det är ”absolut nödvändigt” med en insamling av den berörda personens känsliga uppgifter. Dessutom är de inslag som anges i punkt 132 i nämnda dom, som brottets art och allvar, de särskilda omständigheterna kring brottet, det eventuella sambandet mellan brottet och andra pågående förfaranden samt personens brottshistorik eller profil, kriterier som är åtskilda från de kriterier som åtalet vilar på, nämligen, i princip, förekomst av allvarliga och samstämmiga indicier för att berörd person har begått ett brott.

66.      Med dessa förutsättningar krävs det inte för domstolsprövning av om det är ”absolut nödvändigt” att insamla av de biometriska och genetiska uppgifterna någon prövning av om åtalet är välgrundat. Genom artikel 10 i direktiv 2016/680 krävs inte heller ett översändande av samtliga ärendehandlingar, men det föreskrivs heller inte något hinder för detta, under förutsättning att bedömningen av om det är ”absolut nödvändigt”, enligt de bestämmelser som domstolen angav i punkt 133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, i praktiken kan utföras på grundval av endast beslutet att väcka åtal.

67.      Eftersom, till sist, den andra tolkningsfrågan till sin lydelse även avser artikel 6 a i direktiv 2016/680 inskränker jag mig till att för fullständighetens skull framhålla att medlemsstaterna genom denna artikel i princip är skyldiga att säkerställa att det görs en klar åtskillnad mellan personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade på ett sådant sätt att de inte likgiltigt utsätts för samma ingripande i sin grundläggande rätt till skydd av sina personuppgifter oberoende av vilken kategori de tillhör.(51) Det anges i denna artikel att en av dessa kategorier utgörs av ”personer avseende vilka det finns tungt vägande skäl att anta att de har begått eller är på väg att begå ett brott”.

68.      Domstolen har slagit fast att förekomsten av tillräcklig bevisning för en persons skuld i princip utgör tungt vägande skäl att anta att personen har begått det ifrågavarande brottet, och att artikel 6 a i direktiv 2016/680 inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken biometriska och genetiska uppgifter ska samlas in med tvång för att registreras vad beträffar personer avseende vilka det föreligger tillräcklig bevisning för att de är skyldiga till ett uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal och som av denna anledning har blivit föremål för åtal.(52) I motsats till den tolkning som den hänskjutande domstolen har gjort kan det genom denna bestämmelse inte krävas att den domstol som prövar om det är ”absolut nödvändigt” med en åtgärd för insamling av känsliga uppgifter förvissar sig om att åtalet är välgrundat genom att själv bedöma den bevisning som ligger till grund för åtalet.

69.      Det framgår av dessa överväganden att artiklarna 6 a och 10 i direktiv 2016/680 ska tolkas så, att det för domstolens kontroll av om det är ”absolut nödvändigt” att samla in de biometriska och genetiska uppgifterna inte krävs någon prövning av om åtalet är välgrundat. Det krävs därav inte heller ett översändande av samtliga ärendehandlingar, men det föreskrivs heller inte något hinder för detta, under förutsättning att bedömningen av om det är ”absolut nödvändigt”, enligt de bestämmelser som domstolen angav i punkt 133 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I i praktiken kan utföras på grundval av endast beslutet att väcka åtal.

V.      Förslag till avgörande

70.      Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som ställts av Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien) på följande sätt:

I första hand

ska artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF jämförd med artiklarna 4.1 a–c, 8.1 och 8.2 i samma direktiv

tolkas så,

–        att den bedömning som görs under de villkor som anges i punkt 133 i dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) (C‑205/21, EU:C:2023:49), av om det är ”absolut nödvändigt” med en polisregistrering, ska med tanke på alla de ändamål som en sådan förväntas tjäna effektivt utföras av de behöriga myndigheterna, så att denna registrering sker innan dessa myndigheter, vid behov, kan ansöka om tillstånd för verkställighet med tvång, och

–        att det för detta ändamål inte är tillräckligt att bedömningen av om det är ”absolut nödvändigt” med en polisregistrering första gången utförs av den domstol till vilken ansökan om verkställighet med tvång har ingetts, endast vid en vägran från den åtalades sida att underställa sig registreringen och endast med avseende på ett av de påstådda ändamålen med den nationella lagstiftning som för detta utgör den rättsliga grunden.

I andra hand

ska artiklarna 6 a och 10 i direktiv 2016/680

tolkas så,

att det för domstolskontroll av om det är ”absolut nödvändigt” att samla in de biometriska och genetiska uppgifterna inte krävs någon prövning av om åtalet är välgrundat. Det krävs inte heller ett översändande av samtliga ärendehandlingar, men det föreskrivs heller inte något hinder för detta, under förutsättning att bedömningen av om det är ”absolut nödvändigt”, enligt de bestämmelser som domstolen angav i punkt 133 i dom av den 26 januari 2023 i målet Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) (C‑205/21, EU:C:2023:49), effektivt kan utföras på grundval av endast beslutet att väcka åtal.

1      Originalspråk: franska.

2      EUT L 119, 2016, s. 89.

3      C‑205/21, EU:C:2023:49 (nedan kallad domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I).

4      Visserligen anhängiggjordes mål C‑205/21 vid EU-domstolen av Spetsializiran nakazatelen sad (Särskilda brottsmålsdomstolen, Bulgarien), men denna domstol upplöstes under pågående förfarande och det nationella målet överlämnades därvid till förevarande instans, Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia). Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 51).

5      En provtagning i syfte att fastställa den åtalades DNA-profil ingår bland de uppgifter som insamlas vid denna polisregistrering.

6      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 63).

7      I ansökan i det nationella målet anges den rättsliga grunden för polisregistreringen, nämligen artikel 68.1 i zakon za Ministerstvoto na vatreshnite raboti ((lag om inrikesministeriet) (DV nr 53 av den 27 juni 2014) (nedan kallad ZMVR) och artikel 11.4 i naredba za reda za izvarshvane i snemane na politseyska registratsia (förordningen om förfarande för polisregistrering) (DV nr 90 av den 31 oktober 2014).

8      Det framgår av de handlingar i målet som står till domstolens förfogande att artikel 158 NPK avser personundersökning såsom utredningsåtgärd inom ramen för åtalet. Denna undersökning kan medföra insamling av de biometriska och genetiska uppgifterna. Personundersökningen ska utföras med vederbörandes skriftliga samtycke. Om inget samtycke ges ska åklagarmyndigheten hos den behöriga förstainstansdomstolen eller av förstainstansdomstolen i den domkrets där åtgärden genomförs ansöka om föregående godkännande för verkställighet med tvång av undersökningen (artikel 158.3 NPK). I brådskande fall ska undersökningen utföras utan godkännande men med ingivande av en ansökan om godkännande i efterhand (artikel 158.4 NPK). Enligt de uppgifter som den hänskjutande domstolen delgett EU-domstolen ska handlingarna härom tillställas den hänskjutande domstolen som får pröva samtliga handlingar för att bedöma huruvida ansökan om föregående godkännande eller om godkännande i efterhand är välgrundad.

9      På begäran av åklagarmyndigheten, tycks det. Se punkterna 16 och 24 i begäran om förhandsavgörande.

10      Eller av ansökan om godkännande i efterhand, allt efter omständigheterna.

11      Nedan kallad stadgan.

12      Enligt vad den hänskjutande domstolen slutit sig till av punkterna 100 och 101 i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I.

13      Se punkt 1 i förevarande förslag till avgörande.

14      Det framgår nämligen av domstolens praxis att de nationella domstolarna, även om det redan finns praxis från EU-domstolen som avgör den aktuella rättsfrågan, bibehåller full frihet att vända sig till EU-domstolen, om de finner detta lämpligt. Det förhållandet att EU-domstolen redan har tolkat samma unionsrättsliga bestämmelse med avseende på samma nationella lagstiftning kan inte i sig innebära att frågorna i det aktuella målet inte kan tas upp till prövning (se dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth, C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 21 och där angiven rättspraxis samt punkt 22). Det framgår dessutom av begäran om förhandsavgörande att de frågor som ställts har direkt samband med det nationella målet och är relevanta för den hänskjutande domstolens ska kunna avgöra detta. Begäran innehåller också tillräckliga uppgifter för att EU-domstolen ska kunna fastställa tolkningsfrågornas innebörd och ge ett användbart svar på dem. Det bör således anses att frågorna kan tas upp till prövning (se, analogt, dom av den 20 december 2017, Schweppes, C‑291/16, EU:C:2017:990, punkt 25).

15      Se fotnot 8 i förevarande förslag till avgörande.

16      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 114).

17      Jag erinrar om att det av rättspraxis framgår att syftet med artikel 10 i direktiv 2016/680 är att säkerställa ett utökat skydd mot sådan behandling som, på grund av att dessa uppgifter är särskilt känsliga och av det sammanhang i vilket de behandlas, såsom anges i skäl 37 i direktivet, kan utgöra ett synnerligen allvarligt hot mot grundläggande rättigheter, som rätten till respekt för privatlivet och skyddet för personuppgifter, vilka garanteras genom artiklarna 7 och 8 i stadgan (se domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I, punkt 116 och där angiven rättspraxis).

18      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 118).

19      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 120).

20      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 122).

21      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 123).

22      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 124).

23      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkterna 125 och 126).

24      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 127).

25      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 128). Min kursivering.

26      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 129).

27      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 130).

28      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 131).

29      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 132).

30      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 133).

31      Domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 134). Härvid tycks domstolen ha fastställt att artikel 10 i direktiv 2016/680 har direkt effekt. En nationell domstol har nämligen inte, enligt unionsrätten, någon skyldighet att inte tillämpa en bestämmelse i nationell rätt som strider mot en unionsrättslig bestämmelse för det fall att sistnämnda bestämmelse saknar direkt effekt (se dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning), C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 74).

32      Detta framhålls i punkt 3 i domslutet i dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I.

33      Eftersom det förfarande som avses i artikel 267 FEUF grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU‑domstolen, är den nationella domstolen ensam behörig att fastställa och bedöma omständigheterna i det mål som den har att avgöra samt att tolka och tillämpa nationell rätt. Se, inom domstolens fasta rättspraxis, dom av den 9 april 2024, Profi Credit Polska (Återupptagande av ett genom lagakraftvunnet domstolsavgörande avgjort mål) (C‑582/21, EU:C:2024:282, punkt 31).

34      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 133).

35      Jag framhåller att tillämpningsområdet för direktiv 2016/680 är exakt fastställt med avseende på nämnda myndigheter, eftersom det av direktivets artikel 2.1 framgår att det ”ska tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter för de ändamål som anges i artikel 1.”

36      Se fotnot 8 i förevarande förslag till avgörande.

37      I artikel 27 ZMVR föreskrivs att de uppgifter som registrerats av polisen i enlighet med artikel 68 ZMVR uteslutande får användas inom skyddet för den nationella säkerheten, brottsbekämpning och upprätthållandet av allmän ordning.

38      Se punkt 25 i begäran om förhandsavgörande.

39      Jag erinrar om att en exakt och konkret fastställelse av dessa syften är en ofrånkomlig förutsättning för att det ska kunna bedömas om det är ”absolut nödvändigt” att behandla berörda uppgifter. Se härvid domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 124).

40      Punkt 21 i begäran om förhandsavgörande. Se även punkt 6 i densamma.

41      Det framgår inte av handlingarna i målet att tillämpningen av artikel 158 NPK inom ramen för det nationella målet skulle göra det möjligt för domstolen att anpassa antal och egenskaper i fråga om de, framför allt känsliga, uppgifter som ska inhämtas.

42      Se även domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 78).

43      Enligt vad domstolen har angett i domen i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 63).

44      Jag erinrar härvid om att det i skäl 37 i direktiv 2016/680 anges att ”[d]en registrerades samtycke … inte i sig [bör] utgöra någon rättslig grund för behöriga myndigheters behandling av sådana känsliga personuppgifter”. I alla händelser gäller inte samtycket från denna person som avsteg från skyldigheten att bedöma om det är ”absolut nödvändigt” att insamla berörda uppgifter, och därtill ska denna nödvändighet prövas innan samtycket ges.

45      Handlingarna i målet innehåller inga uppgifter om rättsmedel för dessa personer i enlighet med vad som ange i artikel 54 i direktiv 2016/680. Den hänskjutande domstolen tycks dock inte i sin begäran om förhandsavgörande (se punkt 25 i ansökan), liksom heller inte den bulgariska regeringen, vid förhandlingen vid domstolen, anse att en rättslig prövning kan få förekomma i sådant fall.

46      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 101).

47      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 130).

48      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 131).

49      Dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 132).

50      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 88).

51      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkt 83).

52      Se dom i målet Registrering av biometriska och genetiska uppgifter I (punkterna 85 och 86).