—

ogiltigförklara rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EUT L 261, 2022, s. 1),

—

ogiltigförklara nämnda förordning i den del som fastställer ett obligatoriskt tak för producenters marknadsintäkter från elproduktion från de källor som anges i artikel 7.1, samt i den del som ger varje medlemsstat rätt att till förmån för staten beslagta (förstatliga) producentens överintäkter (enligt definitionen i artikel 2.9 i förordningen), och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 antogs i strid med unionsrätten eftersom rådet saknade behörighet. I artikel 122 FEUF ges rådet behörighet vad gäller krisintervention i energisektorn. Denna fördragsbestämmelse har emellertid ett mycket begränsat tillämpningsområde och de interventionsåtgärder som föreskrivs i förordningen går utöver detta tillämpningsområde. Enligt artikel 122.1 FEUF får rådet besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. Artikel 122 FEUF ger följaktligen inte Europeiska unionens råd befogenhet att genom lagstiftning införa åtgärder för få bukt med en energikris, utan enbart befogenhet att ingripa om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt i fråga om energi.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 strider mot proportionalitetsprincipen. Enligt artikel 122 FEUF är endast lämpliga åtgärder tillåtna. Införandet av ett obligatoriskt tak för marknadsintäkter är emellertid ingen lämplig åtgärd, eftersom den inte har ett direkt samband med prisbildningen på energiområdet. Priserna kommer bestå och utveckla sig som tidigare, med eller utan ett intäktstak. Dessutom påverkas inte efterfrågan på el och naturgas av införandet av intäktstak och skatt på marknadsintäkter.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till egendom

De åtgärder som införts genom förordningen är inte proportionerliga. Det i förordningen föreskrivna obligatoriska taket för marknadsintäkter för producenter av förnybar energi, och den rätt som varje medlemsstat ges att till förmån för staten beslagta (förstatliga) producentens överintäkter, stridet mot den grundläggande rätten till egendom. Tillämpningen av artikel 122.1 FEUF är en del av gemenskapens allmänintresse. Följaktligen tillåter denna artikel att utövandet av egendomsrätten begränsas, under förutsättning att det tak för marknadsintäkter för producenter av förnybar energi, och rätten att beslagta överintäkter till förmån för staten som införts genom rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022, inte är oproportionerliga och inte inkräktar på det väsentliga innehållet i denna rättighet.