Överklagande ingett den 16 september 2022 av Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen utökad sammansättning) meddelade den 6 juli 2022 i mål T-388/19, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres mot parlamentet

(Mål C-600/22 P)

(2022/C 441/25)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres (ombud: P. Bekaert, S. Bekaert, advocaten, och G. Boye, abogado)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet, Konungariket Spanien

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena följande fyra grunder:

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och åsidosatte artikel 263 FEUF och därmed artikel 47 i stadgan genom att slå fast att det faktum att parlamentet inte tillåtit klagandena att uppta sina ämbeten, utöva sitt mandat och sitta i parlamentet från och med den 2 juli 2019 inte var en följd av parlamentets vägran att erkänna klagandenas ställning som ledamöter av Europaparlamentet, såsom framgår av instruktionen av den 29 maj 2019 och skrivelsen av den 27 juni 2019, och genom att följaktligen slå fast att de omtvistade rättsakterna inte medför någon förändring av klagandenas rättsliga ställning.

Enligt artikel 12 i 1976 års akt (1) ankommer det på parlamentet att avgöra tvister angående bestämmelserna i 1976 års akt. Artikel 1.3 är härvid en grundläggande bestämmelse. I domen i målet Donnici (2) gjordes en felaktig tolkning av den befogenhetsfördelning mellan nationella myndigheter och parlamentet som stadgas i artikel 12 i 1976 års akt såvitt gäller parlamentets befogenheter. Klagandena skulle under alla omständigheter ha kunnat inta sina platser i parlamentet i väntan på att tvisten de lagt fram inför parlamentet avgjordes. Den överklagade domen innebär således en felaktig rättstillämpning i den del det fastställs att de omtvistade rättsakterna inte medför någon förändring av klagandenas rättsliga ställning.

Tribunalen gjorde vidare en felaktig rättstillämpning då den slog fast att beslutet att inte vidta någon åtgärd för att bekräfta privilegier och immunitet enligt artikel 8 i Europaparlamentets arbetsordning inte utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas.

Tribunalen gjorde slutligen en felaktig rättstillämpning då den kom fram till att klagandena inte hade framställt någon begäran till parlamentet om fastställelse av deras immunitet och privilegier enligt artikel 7 och artikel 9 i Europaparlamentets arbetsordning.

(1)  Akt om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (EGT L 278, 1976, s. 5), som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (EGT L 278, 1976, s. 1), i dess ändrade lydelse enligt rådets beslut 2002/772/EG, Euratom av den 25 juni och den 23 september 2002 (EGT L 283, 2002, s. 1).

(2)  Dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici mot parlamentet, C-393/07 och C-9/08, EU:C:2009:275.