1

Patrick Breyer har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 15 december 2021, Breyer/REA (T‑158/19, EU:T:2021:902) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen delvis Patrick Breyers talan om ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska genomförandeorganet för forskning (REA) meddelade den 17 januari 2019 (ARES (2019) 266593) (nedan kallat det omtvistade beslutet) att vägra Patrick Breyer tillgång till vissa handlingar avseende projektet ”iBorderCtrl: Intelligent Portable Control System” (nedan kallat projektet iBorderCtrl), som inrättats inom ramen för Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (nedan kallat Horisont 2020).

2

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43) fastställs principerna, villkoren och gränserna för rätten till tillgång till dessa institutioners handlingar.

3

Skäl 2 i förordningen har följande lydelse:

”Öppenhet ger medborgarna bättre möjligheter att delta i beslutsförfarandet och garanterar att förvaltningen åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system. Öppenhet bidrar till att stärka de principer om demokrati och respekt för grundläggande rättigheter som avses i artikel 6 i EU-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna [nedan kallad stadgan].”

4

I artikel 2.1 i förordningen föreskrivs att varje unionsmedborgare ska ha rätt till tillgång till institutionernas handlingar, med beaktande av de principer, villkor och gränser som fastställs i förordningen.

5

Artikel 4 i förordning nr 1049/2001 har rubriken ”Undantag”. I punkt 2 i artikeln anges följande:

”Institutionerna skall vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för

…

om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.”

6

I artikel 6.1 i förordningen föreskrivs att ”[s]ökanden är inte skyldig att ange några skäl för sin ansökan”.

7

I artikel 23.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EUT L 11, 2003, s. 1) föreskrivs följande:

”Om ett genomförandeorgan får in en begäran om tillgång till en handling som det förfogar över skall det följa bestämmelserna i [förordning nr1049/2001].”

8

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1906/2006 (EUT L 347, 2013, s. 81) upphävdes med verkan från och med den 1 januari 2021, det vill säga efter antagandet av det omtvistade beslutet, genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, om fastställande av dess regler för deltagande och spridning och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 (EUT L 170, 2013, s. 1). Följaktligen är den första förordningen under alla omständigheter fortfarande tillämplig i förevarande fall.

9

I artikel 3 i förordning nr 1290/2013 föreskrevs följande:

”Med förbehåll för de villkor som fastställs i tillämpningsavtal, beslut eller kontrakt, ska uppgifter, kunskap och information som inom ramen för en åtgärd meddelats som konfidentiella hållas konfidentiella, med vederbörlig hänsyn till unionsrätten avseende skydd av och tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.”

10

Artikel 4.1 i denna förordning hade följande lydelse:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 ska [Europeiska] kommissionen på begäran göra tillgänglig för unionens institutioner, organ eller byråer, medlemsstater eller associerade länder all användbar information den förfogar över i fråga om resultat som uppnåtts av en deltagare inom en åtgärd som har erhållit unionsfinansiering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

…”

11

I artikel 43.2 och 43.3 i förordningen föreskrevs följande:

”2.   Med förbehåll för restriktioner på grund av skyddet av immateriella rättigheter, säkerhetsbestämmelser eller legitima intressen ska varje deltagare så snart som möjligt på lämpligt sätt sprida de resultat den äger. I bidragsavtalet kan tidsfrister fastställas för detta.

Ytterligare skyldigheter avseende spridning ska fastställas i bidragsavtalet och anges i arbetsprogrammet eller arbetsplanen.

Med avseende på resultatens spridning genom vetenskapliga publikationer ska fri tillgång gälla på de villkor som anges i bidragsavtalet. …

Med avseende på spridning av forskningsdata får i bidragsavtalet, när det gäller fri tillgång till och bevarande av forskningsdata, fastställas villkor för hur fri tillgång till sådana resultat ska lämnas, framför allt när det gäller spetsforskning inom EFR [Europeiska forskningsrådet] liksom spetsforskning i fråga om framtida och ny teknik (FET) eller andra lämpliga områden, varvid avseende ska fästas vid deltagarnas legitima intressen och eventuella begränsningar på grund av dataskyddsregler, säkerhetsbestämmelser eller immateriella rättigheter. I sådana fall ska det i arbetsprogrammet eller arbetsplanen anges om fri tillgång krävs vid spridning av forskningsdata.

Övriga deltagare ska i förväg underrättas om spridning. Efter en sådan underrättelse får en deltagare göra invändningar om den kan visa att dess berättigade intressen med avseende på resultaten eller bakgrundsinformationen skulle lida betydande skada genom den avsedda spridningen. I sådana fall får inte spridningen ske utan att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda dessa berättigade intressen. I bidragsavtalet ska tidsfrister fastställas för detta.

3.   För den övervakning och spridning som utförs av kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska deltagarna lämna alla uppgifter om den verksamhet de utför med anknytning till utnyttjande och spridning och tillhandahålla de handlingar som krävs i enlighet med de villkor som fastställs i bidragsavtalet. Sådana uppgifter ska offentliggöras, med förbehåll för de legitima intressen hos de deltagare som lämnat uppgifterna. I bidragsavtalet ska bland annat tidsfrister fastställas med avseende på sådana rapporteringsskyldigheter.”

12

Bakgrunden till tvisten och innehållet i det omtvistade beslutet redovisas i punkterna 1–8 i den överklagade domen. I de delar det är relevant för förevarande mål kan dessa punkter sammanfattas enligt följande.

13

Den 19 april 2016 ingick REA, inom ramen för programmet Horisont 2020, bidragsavtal nr 700626 (nedan kallat bidragsavtalet) med medlemmarna i ett konsortium för finansiering av projektet iBorderCtrl för en period på 36 månader från och med den 1 september 2016.

14

Syftet med projektet var att testa ny teknik för att effektivisera förvaltningen av kontrollerna vid unionens yttre gränser genom snabbare hantering av resenärer och snabbare upptäckt av olaglig verksamhet.

15

Den 5 november 2018 ingav sökanden, med stöd av förordning nr 1049/2001, en ansökan till kommissionen om tillgång till flera handlingar avseende såväl tillståndet till projektet som dess genomförande. Denna ansökan översändes till REA den 7 november samma år.

16

Den 23 november 2018 underrättade REA klaganden om att det hade bifallit hans ansökan och medgav fullständig tillgång till en av de begärda handlingarna, vilken var tillgänglig för allmänheten, och delvis för en annan begärd handling. REA angav även att det avslog ansökan om tillgång till de övriga handlingar som utarbetats under projektet, med hänvisning till dels skyddet för den enskildes privatliv och integritet, eftersom vissa av dessa handlingar innehöll personuppgifter om fysiska personer som deltog i projektet, dels skyddet för konsortiemedlemmarnas affärsintressen, i den mening som avses i artikel 4.2 första strecksatsen i denna förordning.

17

Den 26 november 2018 ingav klaganden en bekräftande ansökan om tillgång och godtog att namnen på de fysiska personer som var inblandade i projektet maskerades.

18

Genom det omtvistade beslutet beviljade REA delvis tillgång till vissa begärda handlingar och avslog dess ansökan om tillgång i övrigt.

19

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 mars 2019 väckte Patrick Breyer talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet. Han klandrade REA dels, vad beträffar handlingarna avseende tillståndet för projektet iBorderCtrl, för att ha underlåtit att pröva hans ansökan om tillgång, dels, vad gäller de handlingar som avsåg genomförandet av detta projekt, för att endast ha beviljat honom delvis tillgång till en första uppsättning handlingar och för att ha vägrat honom tillgång till en andra uppsättning handlingar, med åberopande av skyddet för konsortiemedlemmarnas affärsintressen.

20

Till stöd för sin talan åberopade klaganden två grunder, varav endast den första är relevant för prövningen av förevarande överklagande.

21

Denna grund, genom vilken REA kritiserades för att ha vägrat tillgång till eller endast beviljat delvis tillgång till de handlingar som avsåg projektets genomförande, var uppdelad i två delar. Den första delen avsåg att skyddet för affärsintressen i den mening som avses i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 inte hade undergrävts. Den andra delgrunden avsåg att det förelåg ett övervägande allmänintresse som motiverade att de aktuella handlingarna lämnades ut med tillämpning av artikel 4.2 sista meningen i denna förordning.

22

Genom den överklagade domen ogiltigförklarade tribunalen delvis det omtvistade beslutet och ogillade Patrick Breyers talan i övrigt.

23

Genom beslut av domstolens ordförande den 4 juli 2022 tilläts kommissionen intervenera till stöd för REA:s yrkanden.

24

Klaganden har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska

25

REA har, med stöd av kommissionen, yrkat att domstolen ska

26

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat en enda grund, vilken i huvudsak avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid avvägningen mellan de föreliggande intressena genom att felaktigt vägra honom fullständig tillgång till de handlingar som rörde genomförandet av projektet iBorderCtrl, trots att allmänintresset av att få tillgång till information väger tyngre än de affärsintressen som deltagarna i detta projekt har.

27

Kommissionen har bestritt att överklagandet kan tas upp till prövning i sin helhet.

28

REA har för det första gjort gällande att eftersom tribunalen genom den överklagade domen delvis har bifallit klagandens yrkanden, kan han inte dra fördel av att denna dom upphävs i sin helhet.

29

REA har vidare anfört att klagandens påståenden inte avser motiveringen i den överklagade domen, utan det vidare politiska sammanhanget för överklagandet, att de grundar sig på allmänna överväganden och att de inte klart anger på vilket sätt tribunalen skulle ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning. Klaganden har endast upprepat de argument som till största delen rör sakfrågor och som redan åberopats vid tribunalen, genom att hänvisa till faktiska omständigheter som tribunalen inte har fastställt och utan att i enlighet med artikel 168.1 d och artikel 169.2 i domstolens rättegångsregler närmare beskriva grunderna och de rättsliga argumenten.

30

REA har slutligen hävdat att föremålet för överklagandet har utvidgats på ett rättsstridigt sätt, eftersom klaganden endast har kritiserat punkterna 181–205 i den överklagade domen, utan att beskriva de grunder och rättsliga argument som han avsåg att åberopa gentemot övriga delar av domen.

31

Klaganden har invänt att han inte har ifrågasatt den överklagade domen i den del hans talan bifölls, att hans överklagande innehåller en beskrivning av de fel som tribunalen begått, utan att endast upprepa de argument som anfördes i första instans, och att den korrekta avvägningen mellan de föreliggande intressena inte är en fråga om de faktiska omständigheterna utan en rättsfråga som kan prövas av domstolen.

32

För det första ska det påpekas att även om klaganden inledningsvis hade yrkat att den överklagade domen skulle upphävas i sin helhet, preciserade han i punkt 2 i sitt yttrande över kommissionens interventionsinlaga att han yrkade att den domen skulle upphävas endast i den del hans talan inte hade bifallits.

33

Enligt artikel 56.2 i domstolens stadga har endast en part som helt eller delvis inte har vunnit bifall till sin talan rätt att överklaga.

34

Eftersom klaganden delvis har tappat målet, kan överklagandet av den överklagade domen, i den del klagandens talan mot det omtvistade beslutet där delvis ogillades, tas upp till sakprövning i denna del.

35

Det framgår för det andra av artikel 256.1 andra stycket FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, och artiklarna 168.1 d och 169.2 i rättegångsreglerna att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den överklagade domen ifrågasätts, samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande, vid äventyr av att överklagandet eller den aktuella grunden avvisas (dom av den 23 november 2021, rådet/Hamas, C‑833/19 P, EU:C:2021:950, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

36

Ett överklagande som endast upprepar eller ordagrant återger grunder och argument som redan har anförts vid tribunalen uppfyller således inte kraven på motivering enligt dessa bestämmelser (dom av den 17 december 2020, Tyskland/kommissionen/C‑475/19 P och C‑688/19 P, EU:C:2020:1036, punkt 33).

37

När en klagande har ifrågasatt tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten, kan de rättsfrågor som prövats av tribunalen dock på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid tribunalen, skulle nämligen överklagandeinstitutet förlora en del av sin betydelse (dom av den 3 december 2015 2015, Italien/kommissionen,C‑280/14 P, EU:C:2015:792, punkt 43, och dom av den 10 november 2022, kommissionen/Valencia Club de Fútbol, C‑211/20 P, EU:C:2022:862, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

38

Domstolen konstaterar i detta avseende att klaganden genom sitt överklagande, i vilket det tydligt anges på vilka punkter den överklagade domen ifrågasätts, inte enbart syftar till att få till stånd en omprövning av den ansökan som ingetts till tribunalen, utan ifrågasätter de skäl som anges i specifika punkter i denna dom, genom att formulera rättsliga argument som syftar till att visa att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller kvalificeringen av de allmänintressen som åberopats till stöd för ansökan om utlämnande och avvägningen mellan de föreliggande intressena.

39

Det är fastslaget att tribunalens rättsliga kvalificering av en omständighet eller rättsakt är en rättsfråga som kan prövas i ett mål om överklagande (dom av den 12 maj 2022, Klein/kommissionenC‑430/20 P, EU:C:2022:377, punkt 41). Så är fallet här med frågan huruvida de intressen som klaganden har åberopat ska anses utgöra ett övervägande allmänintresse i den mening som avses i artikel 4.2 in fine i förordning nr 1049/2001.

40

För det tredje kan REA:s argument att överklagandet inte kan tas upp till sakprövning på grund av att dess föremål rättsstridigt har utvidgats inte godtas. Såsom påpekats i punkt 32 i förevarande dom har klaganden, i den senaste versionen av sina inlagor, endast yrkat att den överklagade domen ska upphävas i den del hans talan delvis ogillades. Den omständigheten att han endast har bestritt vissa punkter i den överklagade domen kan inte utgöra skäl för att avvisa överklagandet eller grunden.

41

Överklagandet kan följaktligen tas upp till sakprövning.

42

Klagandens enda grund, genom vilken han har gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 genom att inte ge honom fullständig tillgång till handlingarna rörande genomförandet av projektet iBorderCtrl trots att det förelåg ett övervägande allmänintresse som motiverade att dessa lämnades ut, består av två delar.

43

Klaganden har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att klaganden inte hade visat att det förelåg ett övervägande allmänintresse i den mening som avses i artikel 4.2 in fine i förordning nr 1049/2001, trots att han åberopade olika intressen som enligt klaganden motsvarade denna kvalificering.

44

Klaganden har för det första anfört att det föreligger ett övervägande allmänintresse som motiverar att tillgång ges till handlingar som rör ett projekt som helt finansieras med offentliga medel.

45

Det allmänna intresset av att kunna diskutera huruvida det är lämpligt med offentlig finansiering av ett så inkräktande och diskutabelt projekt som projektet iBorderCrtl är än mer betydande, eftersom offentlig finansiering kunde avsättas för andra mindre kontroversiella forskningsprojekt.

46

För det andra har klaganden hävdat att det finns ett allmänintresse av att undersöka den vetenskapliga grunden och tillförlitligheten hos den teknik som används inom ramen för projektet iBorderCtrl, vilken antas göra det möjligt att automatiskt upptäcka lögner med hjälp av en analys av mikrouttrycken av resenärernas ansiktsuttryck som svar på de frågor som ställs till dem innan de reser in i unionen.

47

Klaganden har för det tredje gjort gällande att det föreligger ett övervägande allmänintresse som har samband med den inverkan som de tekniker som används inom ramen för projektet iBorderCtrl kan ha på de grundläggande rättigheterna.

48

Öppenhet är nödvändig eftersom denna teknik kräver testning och experiment, innebär användning av biometriska uppgifter och kan ha diskriminerande effekter, särskilt i förhållande till personer i en utsatt situation.

49

Enligt klaganden innebär dessutom den experimentella karaktären av projektet iBorderCtrl, liksom i fråga om kliniska prövningar, att allmänheten ska informeras redan under forskningsfasen så att en offentlig debatt kan utvecklas om relevansen av den teknik som används och att etiska frågor och frågor om skydd av de grundläggande rättigheterna kan behandlas.

50

För det fjärde har klaganden gjort gällande att det finns ett övervägande vetenskapligt, medialt, politiskt och demokratiskt intresse av att projekthandlingarna lämnas ut.

51

I enlighet med ”principen om vetenskapens universalitet” är det av vetenskapligt intresse att samtliga forskningsresultat lämnas ut så att dessa kan diskuteras och kritiseras, särskilt som det finns en vetenskaplig debatt om huruvida den mycket kontroversiella tekniken för visuell lögndetektion ger övertygande resultat.

52

Förekomsten av flera studier som ägnas åt dessa tekniker visar både det stora intresse som de väcker i det vetenskapliga samfundet och att deras resultat inte är övertygande. Det stora antalet reportage som ägnats åt projektet iBorderCtrl visar i sig att det finns ett stort medieintresse för denna typ av projekt, medan Europaparlamentets arbete visar att det är av politiskt intresse.

53

Dessutom skulle den använda tekniken, som ursprungligen var avsedd för gränskontroller, kunna användas på andra områden för att utreda enskilda personer och kontrollera deras uttalanden. Det finns därför ett demokratiskt och politiskt intresse av att fastställa om användningen av denna masskontrollteknik, som för närvarande är förbjuden, är önskvärd och bör ges en rättslig grund.

54

Klaganden har för övrigt påpekat att många uppgifter om projektet iBorderCtrl redan har lämnats ut, bland annat av deltagarna i projektet. Enligt klaganden är det inte förenligt med allmänintresset att selektiv information sprids, utan att en oberoende tredje part kan utföra objektiva kontroller.

55

Under dessa omständigheter anser klaganden att konsortiemedlemmarnas kommersiella intressen ”inte väger särskilt tungt” vid avvägningen av de intressen som står på spel och att de ska stå tillbaka för det allmänna intresset av öppenhet.

56

I synnerhet är allmänintresset särskilt dominerande när det gäller handlingar som har ett svagt samband med affärshemligheter, såsom etiska och juridiska bedömningar av tekniken, planer för offentlig kommunikation, kvalitetsrapporter eller handlingar som rör godkännande av forskningsprojektet.

57

Klaganden har även anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 194–200 i den överklagade domen slog fast att bestämmelserna i förordning nr 1290/2013 och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut 1982/2006/EG (EUT L 347, 2013, s. 104) samt bestämmelserna i bidragsavtalet var tillräckliga för att tillgodose detta intresse, eftersom deltagarna i projektet var skyldiga att sprida resultaten av projektet. bland annat genom fritt tillgängliga vetenskapliga publikationer, att REA ägnade sig åt kommunikations- och publiceringsåtgärder, för vilka sammanfattningar av rapporter kunde användas, att unionens institutioner, organ och byråer och medlemsstaterna hade rätt att få tillgång till information, att en kontroll gjordes av huruvida utvecklingen av projektet var lagenlig och, slutligen, att de etiska och rättsliga bedömningarna av projektet underställdes en oberoende etisk rådgivare.

58

Klaganden har gjort gällande att den skyldighet att offentliggöra uppgifter som åvilar deltagarna i det aktuella forskningsprojektet inte kan uppfylla allmänintresset av att få tillgång till information, eftersom alla handlingar som rör projektet ska offentliggöras, inklusive handlingar som rör forskningsläget och de material och metoder som används, och att denna skyldighet inte omfattar kommersiell information som anses skyddsvärd.

59

Enligt klaganden borde allmänheten, som finansierar projektet, i god tid få tillgång till all information redan under forsknings- och utvecklingsfasen. Detta synsätt överensstämmer för övrigt med kommissionens praxis för vetenskapliga artiklar som har samband med projekt som finansieras inom ramen för Horisont 2020 och med systematiken i förordning nr 1290/2013. I artikel 43.2 i denna förordning föreskrivs att varje deltagare i detta program på lämpligt sätt så snart som möjligt ska sprida sina resultat. Klaganden har även påpekat att det i förordning nr 1049/2001 inte föreskrivs något undantag från rätten till tillgång till information för pågående forsknings- och utvecklingsprojekt och att behovet av att skydda deltagarnas affärsintressen inte är större under projektets gång än efter det att det har avslutats.

60

Klaganden har således kritiserat tribunalen för att den slog fast att deltagarna i projektet iBorderCtrl kunde hemlighålla all information som specifikt avsåg systemet, inbegripet den information som rörde dess laglighet och etiska acceptans, samt alla risker och nackdelar som systemet medförde.

61

Klaganden har vidare hävdat at REA:s kommunikations- och publiceringsverksamhet inte heller kan tillgodose allmänintresset av tillgång till information, eftersom detta organ är skyldigt att respektera sekretessen för kommersiellt känsliga uppgifter och att de uppgifter som den offentliggör, ofta av ”reklamkaraktär”, inte möjliggör en oberoende eller kritisk diskussion.

62

Slutligen anser klaganden att rätten för unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna att få tillgång till information inte kan tillgodose allmänhetens intresse av att informeras, eftersom det inte är fråga om allmänhetens tillgång till information.

63

REA har, med stöd av kommissionen, gjort gällande dels att tribunalen i vederbörlig ordning konstaterade och motiverade att klaganden inte hade visat att det förelåg ett övervägande allmänintresse som motiverade att de begärda handlingarna lämnades ut, dels att klaganden inte har lyckats visa att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning som kan innebära att den överklagade domen ifrågasätts.

64

Det ska inledningsvis påpekas att klaganden endast har bestritt den överklagade domen i den del tribunalen inte godtog att det förelåg ett övervägande allmänintresse av att lämna ut vissa handlingar eller delar av handlingar med avseende på vilka REA hade dragit slutsatsen att de omfattades av undantagsbestämmelserna i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

65

Tribunalens bedömning i punkterna 117, 135, 146, 152, 164, 172 och 178 i den överklagade domen, enligt vilken REA inte gjorde sig skyldigt till felaktig rättstillämpning genom att finna att utlämnandet av uppgifter i vissa handlingar eller delar av handlingar kunde skada konsortiemedlemmarnas affärsintressen, har således inte ifrågasatts inom ramen för förevarande överklagande, vars enda grund ska prövas.

66

Såsom uttryckligen föreskrivs i artikel 23 i förordning nr 58/2003 är genomförandeorgan, såsom REA, skyldiga att iaktta bestämmelserna i förordning nr 1049/2001.

67

I det avseendet ska det erinras om att förordning nr 1049/2001, i enlighet med vad som anges i skäl 1 i förordningen, är ett uttryck för den i artikel 1 andra stycket FEU tillkännagivna avsikten från unionslagstiftarens sida att markera en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt (dom av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet, C‑761/18 P, EU:C:2021:52, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

68

Detta för unionen grundläggande mål avspeglas vidare i artikel 15.1 FEUF, där det bland annat föreskrivs att unionens institutioner, organ och byråer ska utföra sitt arbete så öppet som möjligt. Denna öppenhetsprincip bekräftas också i artikel 10.3 FEU och i artikel 298.1 FEUF. Denna målsättning finner även stöd i det förhållandet att rätten till tillgång till handlingar säkerställs i artikel 42 i stadgan (dom av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet, C‑761/18 P, EU:C:2021:52, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

69

Det följer av skäl 2 i förordning nr 1049/2001 att öppenhet gör att unionens institutioner åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system. Genom att göra det möjligt att öppet diskutera skillnaderna mellan olika ståndpunkter bidrar öppenhet dessutom till att öka medborgarnas förtroende (dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen, C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

70

I artikel 1 i förordningen föreskrivs att dess syfte är att ge allmänheten största möjliga tillgång till unionsinstitutionernas handlingar, med förbehåll för undantagsbestämmelser som grundas på hänsyn till allmänna eller enskilda intressen. Dessa undantag ska, eftersom de utgör en avvikelse från principen i denna artikel, tolkas och tillämpas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen, C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkterna 76–78).

71

Ett av undantagen från rätten till tillgång till handlingar är det som anges i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, enligt vilket unionsinstitutionerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för ”en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter” om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

72

Undantagsbestämmelserna i artikel 4 grundar sig således på en avvägning mellan de intressen som står mot varandra i en viss situation, det vill säga å ena sidan de intressen som gynnas av ett utlämnande av de berörda handlingarna och å andra sidan de intressen som hotas av ett sådant utlämnande, vilket innebär att det beslut som fattas med anledning av en ansökan om tillgång till handlingar beror på vilket intresse som ska anses väga tyngst i det enskilda fallet (dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkt 42, och dom av den 27 februari 2014, kommissionen/EnBW, C‑365/12 P, EU:C:2014:112, punkt 63).

73

Det ska i förevarande fall prövas huruvida tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den gjorde denna avvägning och inte kvalificerade de av klaganden åberopade intressena som ett övervägande allmänintresse som motiverade att handlingarna i fråga lämnades ut.

74

Tribunalen gjorde en riktig bedömning när den i punkt 187 i den överklagade domen slog fast att det ankommer på den som gör gällande att det föreligger ett övervägande allmänintresse att på ett konkret sätt åberopa de omständigheter som motiverar att de berörda handlingarna lämnas ut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkt 94).

75

Tribunalen gjorde även en riktig bedömning när den i punkt 188 i den överklagade domen erinrade om att även om det övervägande allmänintresse som kan motivera att en handling lämnas ut inte nödvändigtvis måste skilja sig från de principer som ligger till grund för förordning nr 1049/2001, kan emellertid inte enbart allmänna överväganden visa att principen om öppenhet är av sådan särskild betydelse att den väger tyngre än skälen för att vägra lämna ut handlingarna (se för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkterna 92 och 93; dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen, C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkterna 92 och 93, samt dom av den14 juli 2016, Sea Handling/kommissionen, C‑271/15 P, EU:C:2016:557, punkt 95).

76

Domstolen konstaterar för det första att grunden för överklagandet delvis bygger på allmänna överväganden om behovet av att offentliggöra alla uppgifter om projekt som beviljats offentlig finansiering och om det vetenskapliga intresse som är knutet till offentliggörandet av resultaten av teknisk forskning i enlighet med ”principen om vetenskapens allmängiltighet”.

77

Den omständigheten att ett forskningsprojekt finansieras med medel från unionen och syftar till att utveckla en ny teknik kan i princip visa att allmänheten har ett verkligt intresse av att få tillgång till handlingar rörande detta projekt. Såsom det har erinrats om i punkt 75 i förevarande dom räcker emellertid inte redogörelsen för ett sådant allmänt skäl för att fastställa att detta intresse nödvändigtvis ska ges företräde framför skälen för att vägra lämna ut dessa handlingar.

78

Domstolen konstaterar för det andra att tribunalen inte har förnekat att det föreligger ett vetenskapligt, medialt och allmänt intresse av att sprida information om projektet iBorderCtrl, utan att den i punkterna 193, 197 och 200 i den överklagade domen slog fast att detta intresse tillgodosågs genom det system för spridning av resultat som föreskrivs i förordning nr 1290/2013 och i bidragsavtalet.

79

Tribunalen grundade sig dels, i punkterna 194 och 195 i den överklagade domen, på skyldigheten för deltagarna i projektet att offentliggöra resultaten, dels, i punkt 196 i den överklagade domen, på unionsinstitutionernas och medlemsstaternas rätt till tillgång till information om projektets resultat.

80

Vad gäller de skyldigheter som åvilar deltagarna i projektet påpekade tribunalen inledningsvis att det i artikel 43.2 i förordning nr 1290/2013 och artikel 29.1 i bidragsavtalet föreskrivs en skyldighet för deltagarna att på lämpligt sätt sprida projektets resultat, med förbehåll för eventuella begränsningar som föreskrivs bland annat med hänsyn till skyddet av immateriella rättigheter, säkerhetsbestämmelser eller legitima intressen.

81

Tribunalen konstaterade dessutom att omfattningen av deltagarnas skyldighet att sprida forskningsresultat preciserades i bidragsavtalet. Tribunalen hänvisade till artikel 29.2 i detta bidragsavtal, i vilken det föreskrevs att fri tillgång till vetenskapliga publikationer av resultat som utvärderats av kollegor ska säkerställas, och till artikel 38.2.1 i nämnda avtal, i vilken det föreskrevs att REA, med iakttagande av uppgifternas konfidentiella karaktär, kunde använda uppgifter om projektet och handlingarna, bland annat sammanfattningar avsedda för offentliggörande och uppgifter som skulle lämnas till allmänheten, för sin kommunikations- och publiceringsverksamhet. Tribunalen nämnde även artikel 20.3 a iii och artikel 20.4 a i bidragsavtalet, enligt vilka deltagarna skulle inge sammanfattningar till REA, tillsammans med de periodiska tekniska och finansiella rapporterna, innehållande bland annat en översikt över resultaten och deras spridning, avsedda att offentliggöras av REA.

82

Vad gäller rätten att få tillgång till information om projektets resultat, påpekade tribunalen dels att det i artikel 4 i förordning nr 1290/2013 och artikel 36.1 i bidragsavtalet, på de villkor som anges däri, föreskrivs att unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna ska ha tillgång till information om de resultat som genereras av en deltagare som har erhållit unionsfinansiering, dels att artikel 49 i denna förordning ger unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna rätt att få tillgång till dessa resultat i syfte att utveckla, genomföra och övervaka unionens politik eller program.

83

Domstolen ska i detta sammanhang pröva huruvida tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de allmänintressen som klaganden åberopat till stöd för sin begäran om utlämnande tillgodosågs genom systemet för spridning av resultaten enligt förordning nr 1290/2013 och bidragsavtalet.

84

Såsom det har erinrats om i punkt 79 i förevarande dom grundade sig tribunalen först och främst på den skyldighet att offentliggöra resultaten som åvilar deltagarna i projektet.

85

Det ska i detta hänseende för det första påpekas att tribunalen, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, inte slog fast att all information som specifikt avsåg projektet iBorderCtrl, inbegripet information om dess laglighet och etiska lämplighet, kunde hållas hemlig.

86

Mot bakgrund av punkt 194 i den överklagade domen framgår det att tribunalen endast konstaterade att den skyldighet att sprida forskningsresultat som åvilar deltagarna i projektet, vilken föreskrivs i artikel 43.2 i förordning nr 1290/2013 och i artikel 29.1 i bidragsavtalet, begränsas av skyddet för immateriella rättigheter, säkerhetsbestämmelserna eller legitima intressen.

87

Vad särskilt gäller de handlingar som rör projektets etiska och juridiska konsekvenser, framgår det av punkterna 113–118 i den överklagade domen att tribunalen endast godkände det omtvistade beslutet vad gäller de handlingar som innehöll uppgifter om de verktyg och tekniker som konkret utarbetats av konsortiemedlemmarna inom ramen för projektet iBorderCtrl. Däremot ogiltigförklarade tribunalen detta beslut i den del det innebar att tillgång vägrades till uppgifter om den allmänna etiska och rättsliga bedömningen av system som använder innovativa tekniska hjälpmedel, såsom automatiserad lögndetektion.

88

När det gäller klagandens argument att de kriterier som tribunalen utvecklade i den överklagade domen skulle leda till att en hel rad handlingar rörande resultaten av projektet, särskilt dem som rör resultaten av pilottesterna, skulle hållas hemliga, grundar sig detta på en omotiverad extrapolering av tribunalens konstateranden till andra handlingar än dem som var föremål för ansökan om utlämnande och följaktligen av det omtvistade beslutet.

89

För det andra kan inte heller klagandens argument att den publiceringsskyldighet som åligger deltagarna i projektet kan tillgodose allmänintresset godtas, eftersom denna skyldighet inte tillåter publicering av kommersiella uppgifter som anses vara skyddsvärda. Att godta detta argument skulle nämligen innebära att det presumeras att de allmänintressen som åberopats till stöd för ansökan har företräde framför de intressen som låg till grund för beslutet att inte lämna ut handlingarna, trots att det, såsom det erinrats om i punkt 74 ovan, ankommer på den som gör gällande att det föreligger ett övervägande allmänintresse att lägga fram bevisning för detta.

90

För det tredje grundar sig klagandens jämförelse med tidigare ”liknande” forsknings- och utvecklingsprojekt, vilka enligt klaganden bekräftar att publiceringarna av deltagarna i sådana projekt inte möjliggör en offentlig debatt, på ett allmänt övervägande, som hänför sig till andra projekt och som, vad specifikt gäller projektet iBorderCtrl, inte kan styrka att de uppgifter som lämnats med stöd av förordning nr 1290/2013 och bidragsavtalet är otillräckliga med hänsyn till kravet på öppenhet.

91

För det fjärde har klaganden inte visat på vilket sätt tribunalens bedömning, enligt vilken det var möjligt att hålla en väl underbyggd offentlig diskussion om de olika aspekterna av projektet iBorderCtrl som höll på att utvecklas på grundval av de resultat som spridits med tillämpning av denna förordning och bidragsavtalet, utgör en felaktig rättstillämpning.

92

Domstolen konstaterar inledningsvis att det inte framgår av den överklagade domen att tribunalen skulle ha ansett att det i förordning nr 1049/2001 föreskrivs ett allmänt undantag från rätten till tillgång till uppgifter för pågående forsknings- och utvecklingsprojekt.

93

Det ska vidare påpekas att klaganden genom sina argument i huvudsak har gjort gällande att det föreligger ett övervägande allmänintresse, i den mening som avses i artikel 4.2 sista meningen i förordning nr 1049/2001, av att få kännedom om alla uppgifter som rör alla stadier av ett tekniskt forskningsprojekt som finansieras med offentliga medel, vilket systematiskt väger tyngre än affärsintressena hos de företag som deltar i projektet. Detta argument kan endast godtas om det föreligger en presumtion för att sådana uppgifter ska anses vara av övervägande allmänintresse. I avsaknad av en sådan presumtion ankommer det, såsom det erinrats om i punkterna 74 och 89 i förevarande dom, på klaganden att på ett konkret sätt åberopa de omständigheter som motiverar att de berörda handlingarna ska lämnas ut.

94

Domstolen konstaterar att det inte finns någon omständighet i denna grund som visar att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 202 i den överklagade domen fann att klaganden inte hade visat att principen om öppenhet i förevarande fall var av särskild betydelse och väger tyngre än det berättigade intresset av att skydda affärsintressena för de konsortiemedlemmar som deltar i projektet.

95

Tribunalen gjorde sig följaktligen inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de allmänintressen som klaganden hade åberopat kunde tillgodoses genom skyldigheten enligt artikel 43.2 i förordning nr 1290/2013 samt artiklarna 20.3 a iii, 20.4 a, 29.1, 29.2 och 38.2.1 i bidragsavtalet att offentliggöra resultaten av projektet iBorderCtrl.

96

Tribunalen gjorde däremot en felaktig bedömning när den, i punkt 196 i den överklagade domen, fann att dessa intressen säkerställdes genom den rätt till tillgång till handlingar som unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna har enligt artiklarna 4 och 49 i förordning nr 1290/2013 samt artikel 36.1 i bidragsavtalet, trots att dessa rättigheter och rätten till tillgång till handlingar enligt förordning nr 1049/2001 varken har samma mottagare eller samma syften.

97

Enligt artikel 4.1 a och 2 i förordning nr 1290/2013 ska nämligen endast unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna ha rätt att få tillgång till uppgifter som kommissionen har tillgång till om de resultat som uppnåtts av en deltagare inom en åtgärd som har erhållit unionsfinansiering. Den förordningen ger dem endast rätt att på begäran få tillgång till information som är av allmänt intresse och som, när den väl har meddelats, förblir konfidentiell såvida den inte blir offentlig eller görs tillgänglig för allmänheten av deltagarna. Det framgår även av artikel 49.1 i förordning nr 1290/2013 att rätten till tillgång till resultaten från en deltagare som har erhållit unionsfinansiering enligt denna bestämmelse är förbehållen unionens institutioner, organ och byråer, ”i det vederbörligen motiverade syftet att utveckla, genomföra och övervaka unionens politik eller program”.

98

Däremot tillerkänns varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat, enligt artikel 2.1 i förordningen, rätten till tillgång enligt förordning nr 1049/2001. Enligt artikel 6.1 andra meningen i förordningen är sökanden inte heller skyldig att ange några skäl för sin ansökan om tillgång till handlingar.

99

Såsom klaganden har gjort gällande kan den rätt att få tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 1290/2013 således inte tillgodose det allmänintresse som åberopats till stöd för en ansökan om tillgång till handlingar som ingetts med stöd av förordning nr 1049/2001 av en unionsmedborgare eller en fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat.

100

De skäl som tribunalen angav i punkt 196 i den överklagade domen är emellertid överflödiga i förhållande till dem som anges i punkterna 194 och 195 i den överklagade domen. Tribunalen gjorde nämligen en riktig bedömning när den, såsom framgår av punkterna 84–95 i förevarande dom, fann att de allmänintressen som klaganden åberopat kunde tillgodoses genom den skyldighet att offentliggöra uppgifter som åvilar deltagarna i forskningsprojekten enligt artikel 43.2 i förordning nr 1290/2013 och artiklarna 20.3 a iii, 20.4 a, 29.1, 29.2 och 38.2.1 i bidragsavtalet. Sådana skyldigheter, som åläggs deltagarna direkt, gör det nämligen möjligt att offentliggöra information om forskningsresultat, oberoende av eventuella spridningsåtgärder som unionen eller medlemsstaterna kan vidta till följd av att de utövar sin rätt att få tillgång till dessa uppgifter.

101

Klagandens argument i detta avseende kan således inte godtas. Enligt domstolens fasta praxis är nämligen en grund som, inom ramen för ett överklagande, riktar sig mot ett skäl i den överklagade domen, vars domslut är tillräckligt grundat på andra domskäl, verkningslöst och ska därför underkännas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2003, T. Port/kommissionen, C‑122/01 P, EU:C:2003:259, punkt 17 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 oktober 2021, Banco Santander/kommissionen, C‑52/19 P, EU:C:2021:794, punkt 127).

102

För det tredje, vad gäller klagandens argument om att det föreligger ett tvingande allmänintresse till följd av det åsidosättande av grundläggande rättigheter som projektet iBorderCtrl sannolikt skulle medföra, ogillade tribunalen detta argument och slog i punkt 198 i den överklagade domen fast att de relevanta bestämmelser som är tillämpliga på forsknings- och innovationsprojekt som finansieras genom programmet Horisont 2020 ålägger deltagarna en skyldighet att respektera de grundläggande rättigheter och principer som bland annat erkänns i stadgan samt en skyldighet för kommissionen att säkerställa att dessa rättigheter och principer respekteras. Tribunalen tillade att dessa krav för övrigt återspeglades i den omständigheten att de rättsliga och etiska bedömningarna av projektet iBorderCtrl specifikt ingick i de obligatoriska stegen i projektets utveckling, och att etiska frågor i sig övervakas av en oberoende etisk rådgivare.

103

Tribunalen hänvisade bland annat till artikel 19 i förordning nr 1291/2013, artikel 14 i förordning nr 1290/2013, jämförd med skäl 9 i samma förordning, och artikel 34 i bidragsavtalet.

104

Tribunalen gjorde sig härigenom skyldig till en felaktig rättstillämpning.

105

Den omständigheten att deltagarna i projektet iBorderCtrl är skyldiga att iaktta de grundläggande rättigheter och principer som erkänns, särskilt i stadgan, och att kommissionen ska se till att dessa rättigheter och principer iakttas, innebär nämligen inte att det presumeras att nämnda rättigheter och principer inte har kränkts och att det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av att handlingarna rörande detta projekt lämnas ut på grund av att den teknik som används kan påverka skyddet för de grundläggande rättigheterna.

106

Även om det återspeglar den vikt som unionslagstiftaren fäster vid bevarandet av dessa rättigheter, kan erinran om skyldigheten för deltagarna i projektet att respektera de grundläggande rättigheterna och skyldigheten för kommissionen att säkerställa att dessa rättigheter respekteras inte motivera att tredje man berövas möjligheten att få tillgång till dessa handlingar, bland annat för att kontrollera att deltagarna i projektet och unionens institutioner har uppfyllt sina respektive skyldigheter.

107

Det skäl som anges i punkt 198 i den överklagade domen är emellertid överflödigt.

108

Tribunalen konstaterade nämligen i punkt 199 i den överklagade domen dels att klaganden inte hade gjort gällande att de grundläggande rättigheterna för de personer som deltog i pilotförsöken inom ramen för projektet iBorderCtrl inte hade iakttagits, dels att det allmänintresse som han åberopade, vilket i själva verket avsåg en eventuell framtida användning under verkliga förhållanden av system som grundar sig på teknik och teknologier som utvecklats inom ramen för detta projekt, skulle tillgodoses genom att resultaten spreds på de villkor som fastställs i förordning nr 1290/2013 och i bidragsavtalet.

109

Klaganden har emellertid inte gjort gällande att hans argument i första instans har missuppfattats.

110

Av de skäl som anges i punkterna 84–95 i förevarande dom kan tribunalen inte heller klandras för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att, eftersom projektet iBorderCtrl endast var ett forskningsprojekt under utveckling, vars enda syfte var att testa teknik, kunde det allmänintresse som klaganden åberopade tillgodoses genom spridningen av projektets resultat på de villkor som fastställs i förordning nr 1290/2013 och i bidragsavtalet.

111

Av det anförda framgår att den första grunden delvis inte kan prövas, delvis inte kan leda till bifall till överklagandet.

112

Överklagande ska således ogillas.

113

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1, i dessa regler, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

114

REA har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska klaganden bära sina rättegångskostnader och ersätta REA:s rättegångskostnader.

115

I enlighet med artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1, i dessa regler, ska kommissionen, som har intervenerat i målet, bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande: