Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

LAILA MEDINA

föredraget den 21 september 2023(1)

Förenade målen C-414/22 och C-584/22

DocLX Travel Events GmbH

mot

Verein für Konsumenteninformation

(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen i Österrike))

och

QM

mot

Kiwi Tours GmbH

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen i Tyskland))

(Begäran om förhandsavgörande – Paketresor och sammanlänkade researrangemang – Direktiv (EU) 2015/2302 – Uppsägning av paketreseavtalet – Oundvikliga och extraordinära omständigheter – Händelser som inträffat efter uppsägningen men före paketresans fullgörande – Förutsebarhet vid tidpunkten för uppsägningen av reseavtalet)

I.      Inledning

1.        Den 11 mars 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (nedan kallad WHO) att covid-19-coronaviruset var en pandemi och varnade för att världen ”aldrig tidigare sett en pandemi utlöst av ett coronavirus”.(2) Pandemins ”plötsliga, omfattande och allvarliga karaktär”(3) återspeglades i att restriktiva åtgärder vidtogs i global skala på tidigare aldrig skådat sätt, vilket drabbade alla områden inom social och ekonomisk aktivitet mycket hårt. Resesektorn tillhörde de branscher som drabbades värst.

2.        I samband med detta gjorde många resenärer gällande sin rätt att säga upp sina paketreseavtal utan att betala någon uppsägningsavgift. Detta gjorde de redan innan pandemin officiellt förklarats som en pandemi och innan gränserna stängdes, med åberopande av att det förelåg ”oundvikliga och extraordinära omständigheter” i den mening som avses i artikel 12.2 direktiv (EU) 2015/2302.(4) I förevarande förenade mål, jämte mål C-299/22, Tez Tour, i vilket mitt förslag till förhandsavgörande föredras idag, aktualiseras olika frågeställningar rörande tolkningen av den bestämmelsen. En av dessa frågeställningar handlar om vilken tidpunkt som ska anses avgörande för rätten att säga upp paketreseavtalet utan ansvar att betala någon uppsägningsavgift. Målen ger anledning att reflektera över hur man på bästa sätt når den lämpliga balans som eftersträvas i direktiv 2015/2302 mellan en hög konsumentskyddsnivå och företagens konkurrenskraft i en värld som blir alltmer oviss och förutsebar.

II.    Tillämpliga bestämmelser

A.      Unionsrätt

3.        Skäl 31 i direktiv 2015/2302 har följande lydelse:

”(31)      Resenärer bör även ha möjlighet att säga upp paketreseavtalet när som helst före paketresans början mot en rimlig uppsägningsavgift, med beaktande av förväntade kostnadsbesparingar och intäkter från ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna. De bör även ha rätt att utan uppsägningsavgift säga upp paketreseavtalet om oundvikliga och extraordinära omständigheter väsentligen kommer att påverka paketresans fullgörande. Detta kan t.ex. gälla krig, andra allvarliga säkerhetsproblem som terrorism, större risker för människors hälsa som utbrott av en allvarlig sjukdom vid resmålet eller naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar eller väderförhållanden som gör det omöjligt att resa säkert till resmålet enligt överenskommelse i paketreseavtalet.”

4.        I artikel 3.12, med rubriken ”Definitioner”, i direktiv 2015/2302 anges följande:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

...

12. oundvikliga och extraordinära omständigheter: en situation utom kontroll för den part som åberopar en sådan situation, och vars konsekvenser inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

5.        I artikel 12 i samma direktiv, med rubriken ”Uppsägning av paketreseavtalet och ångerrätt före paketresans början”, föreskrivs följande i punkterna 1 till 3:

”1. Medlemsstaterna ska se till att resenären får säga upp paketreseavtalet när som helst före paketresans början. Om resenären säger upp paketreseavtalet enligt denna punkt kan resenären bli skyldig att betala en skälig och motiverad uppsägningsavgift till arrangören. Paketreseavtalet får ange skäliga standardiserade uppsägningsavgifter på grundval av tidpunkten för uppsägningen av avtalet före paketresans början och förväntade kostnadsbesparingar och intäkter från ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna. Om det inte finns några standardiserade uppsägningsavgifter ska summan av uppsägningsavgiften motsvara paketresans pris minus kostnadsbesparingar och intäkter från det alternativa utnyttjandet av resetjänsterna. På resenärens begäran ska arrangören tillhandahålla en motivering av summan av uppsägningsavgifterna.

2. Utan hinder av punkt 1 ska resenären ha rätt att säga upp paketreseavtalet före paketresans början utan att betala någon uppsägningsavgift i händelse av oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet och som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller som väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet. I händelse av uppsägning av paketreseavtalet enligt denna punkt ska resenären ha rätt till full återbetalning av alla betalningar som gjorts för paketresan men ska inte ha rätt till ytterligare ersättning.

3. Arrangören får säga upp paketreseavtalet och ge resenären full återbetalning av alla betalningar som har gjorts för paketresan, men ska inte vara ansvarig för ytterligare ersättning om

...

b.       arrangören förhindras från att fullgöra avtalet på grund av oundvikliga eller extraordinära omständigheter och meddelar resenären om uppsägningen utan onödigt dröjsmål före paketresans början.”

6.        I artikel 23 i direktiv 2015/2302, med rubriken ”Direktivets tvingande karaktär”, stadgas följande i punkterna 2 och 3:

”2.      Resenärer får inte avstå från de rättigheter som beviljas dem genom de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv.

3.      Avtalsmässiga arrangemang eller förklaringar från resenären som direkt eller indirekt åsidosätter eller begränsar de rättigheter som beviljas resenärer enligt detta direktiv, eller som syftar till att kringgå tillämpningen av detta direktiv, är inte bindande för resenären.”

B.      Nationell rätt

1.      Österrikiska bestämmelser

7.        I 3 § Pauschalreisegesetz (paketreselagen, BGBl. I, 2017/50) föreskrivs följande:

”I den mån avtal avviker från bestämmelserna i denna federala lag till den resandes nackdel saknar de verkan.”

8.        10 § andra stycket i paketreselagen har följande lydelse:

”Utan hinder av ångerrätten enligt första stycket kan resenären säga upp paketreseavtalet före paketresans början utan att betala någon ersättning i händelse av oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet och som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller som väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet. Om resenären säger upp paketreseavtalet enligt detta stycke ska vederbörande ha rätt till full återbetalning av samtliga betalningar som gjorts för paketresan men ska inte ha rätt till ytterligare ersättning.”

2.      Tysk rätt

9.        651h § Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), med rubriken ”Hävande av avtalet före paketresans början” har följande lydelse:

”1.      Innan paketresan inleds kan resenären när som helst häva avtalet. Om resenären häver avtalet har arrangören inte längre rätt till anspråk på det pris som avtalats för paketresan. Arrangören kan dock begära en skälig ersättning.

2.      Skälig ersättning till ett schablonbelopp kan specificeras i avtalet, också genom standardiserade avtalsvillkor, på grundval av följande kriterier:

1.       tidsperioden mellan hävandet av avtalet och paketresans början,

2.       utgifter som arrangören förväntas spara, och

3.       förväntad avkastning genom ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna.

För det fall att inga schablonbelopp specificeras i avtalet fastställs ersättningsbeloppet genom priset för paketresan, med avdrag för utgifterna som sparas in av arrangören och arrangörens avkastning av ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna. Arrangören är på resenärens begäran skyldig att motivera grunderna för ersättningsbeloppet.

3.      Genom undantag från första stycket tredje meningen får arrangören inte begära ersättning om oundvikliga och extraordinära omständigheter uppstår på resmålet eller i dess omedelbara närhet som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan eller transporten av passagerare till resmålet. Omständigheter är oundvikliga och exceptionella i den mening som avses i detta avsnitt om de är omöjliga att kontrollera för den part som åberopar en sådan situation och det inte hade varit möjligt att undvika dess följder även om alla skäliga åtgärder hade vidtagits.”

III. Kortfattad redogörelse för de faktiska omständigheterna och förfarandet i det nationella målet samt tolkningsfrågorna

A.      Mål C-414/22

10.      I januari 2020 bokade en konsument, FM, en examensresa till Kroatien med motparten ”DocLX”, en researrangör. Resan skulle äga rum från den 27 juni till och med den 3 juli 2020. Den inkluderade transport till resmålet och tillbaka till avreseplatsen, och var utformad som en festlig resa med många unga deltagare och livligt firande.

11.      Totalpriset för paketresan var 787 euro som FM betalade till fullo i förskott.

12.      Den 13 mars 2020 införde det österrikiska utrikesministeriet resevarningsnivå 4 för samtliga världens länder, varvid allmänheten eftertryckligt uppmanades att skjuta upp resor som inte var absolut nödvändiga eller utnyttja möjligheter att säga upp sina reseavtal.

13.      Den 21 april 2020 informerade DocLX FM om att en kostnadsfri uppsägning då ”inte var möjlig”, utan ”endast i händelse av yttre omständigheter såsom exempelvis resevarningsnivå 6” och till och med då först sju dagar före det planerade resedatumet. DocLX erbjöd emellertid FM att säga upp reseavtalet till en sänkt uppsägningsavgift, vilket FM accepterade. DocLX återbetalade sedan FM för handpenningen som han hade betalat, samtidigt som man höll inne med 227,68 euro som uppsägningskostnad.

14.      Paketresan genomfördes inte.

15.      Verein für Konsumenteninformation (Konsumentinformationsförbundet, nedan kallat förbundet), en konsumentorganisation, fick i uppdrag av FM att återkräva uppsägningsavgiften. Förbundet krävde att arrangören skulle betala tillbaka det innehållna beloppet på 227,68 euro med argumentet att FM vid tidpunkten för överenskommelsen om uppsägningen skulle ha haft rätt att säga upp reseavtalet kostnadsfritt. Förbundet gjorde gällande att överenskommelsen om att resenären fick säga upp sitt avtal till en sänkt uppsägningsavgift skulle betraktas som ogiltig enligt 10 § andra stycket i (österrikiska) paketreselagen, eftersom den var mindre gynnsam för honom.

16.      DocLX motsatte sig kravet och hävdade att det i april 2020 ännu inte gick att förutse om exceptionella och oundvikliga omständigheter verkligen skulle göra det omöjligt att fullgöra paketresan i juni 2020. Följaktligen gjorde man gällande att det inte fanns någon möjlighet till kostnadsfri uppsägning vid tidpunkten för överenskommelsen om uppsägningsavgiften (eller förklaringen om uppsägning).

17.      Förstainstansdomstolen ogillade förbundets krav och tog väsentligen fasta på DocLX:s argument, medan appellationsdomstolen upphävde den domen och biföll talan med motiveringen att en examensresa av det avtalade slaget vid tidpunkten för uppsägningen inte kunde äga rum på grund av covid-19-pandemin.

18.      Den hänskjutande domstolen noterar att utgången av tvisten i det nationella målet är avhängig av tolkningen av artikel 12.2 i direktiv 2015/2032. Den beror närmare bestämt på huruvida det är tillräckligt, för att det ska föreligga en rätt att säga upp reseavtalet kostnadsfritt, att oundvikliga och extraordinära omständigheter faktiskt uppstod efter uppsägningen av avtalet – betraktade ex post facto – vid tidpunkten för paketresans början (sista möjliga tidpunkten för att säga upp reseavtalet), eller om det är avgörande att sådana omständigheter, betraktade ex ante, sannolikt skulle uppstå eller kunde förväntas uppstå.

19.      Den hänskjutande domstolen konstaterar att direktiv 2015/2302 inte anger någon specifik nivå för sannolikheten att de ”oundvikliga och extraordinära omständigheterna” kommer att uppstå, eller några tidsfrister för resenärens rätt att säga upp avtalet kostnadsfritt. Den hänskjutande domstolen menar att både en ex post- och en ex ante-bedömning av dessa omständigheter är tänkbar. Enligt ex post-bedömningen ska en resenär alltid ha rätt att säga upp ett paketreseavtal kostnadsfritt om dessa omständigheter faktiskt uppstår och väsentligen hade påverkat eller omöjliggjort den paketresa som resenären sagt upp på grund av dessa omständigheter. I så fall skulle det inte spela någon roll om resenären gjort en felaktig ex ante-bedömning av situationen och sade upp avtalet ”för tidigt”. Vid en ex ante-bedömning är däremot den enda avgörande faktorn den objektiva situationen vid tidpunkten för uppsägningen. I det fallet skulle eventuella förbättringar av risksituationen inte påverka rätten till uppsägning menligt. Om resenären emellertid gör en felaktig (överdrivet försiktig) bedömning av risksituationen vid tidpunkten för uppsägningen skulle han eller hon fortfarande vara skyldig att betala uppsägningsavgift, även om det därefter faktiskt blir orimligt eller omöjligt att fullgöra paketresan.

20.      Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen i Österrike) att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1)       Ska artikel 12.2 i [direktiv 2015/2302] tolkas så, att resenären – oberoende av vid vilken tidpunkt uppsägningen görs – under alla omständigheter har rätt att säga upp paketreseavtalet kostnadsfritt om de oundvikliga och extraordinära omständigheter som väsentligen påverkar paketresan faktiskt har inträffat vid tidpunkten för paketresans (planerade) början?

2)       Ska artikel 12.2 i [direktiv 2015/2302] tolkas så, att resenären har rätt att säga upp avtalet kostnadsfritt redan när oundvikliga och extraordinära omständigheter kan förväntas inträffa vid tidpunkten för uppsägningen?”

21.      Skriftliga yttranden har inkommit från sökanden i det nationella målet, den österrikiska och den grekiska regeringen, samt Europeiska kommissionen. Den 28 mars 2023 antogs beslutet att förena förevarande mål och mål C-584/22 i enlighet med artikel 54 i rättegångsreglerna. Parterna i det nationella målet, den grekiska regeringen och Europeiska kommissionen föredrog sina argument muntligen vid den gemensamma muntliga förhandlingen som hölls i mål C-414/22 och C-584/22, jämte mål C-299/22, Tez Tour, den 7 juni 2023.

B.      Mål C-584/22

22.      I januari 2020 bokade QM en resa till Japan till sig själv och sin hustru med researrangören Kiwi Tours, från den 3 till och med den 12 april 2020. Det totala priset för paketresan var 6 148 euro, varav QM betalade en handpenning på 1 230 euro.

23.      Sedan de japanska myndigheterna antagit en rad åtgärder på grund av coronaviruset sade QM upp paketreseavtalet per brev av den 1 mars 2020, på grund av den hälsorisk som coronaviruset utgjorde.

24.      Kiwi Tours utfärdade då en uppsägningsfaktura på ytterligare 307 euro som QM betalade.

25.      Den 26 mars 2020 utfärdade Japan ett inreseförbud. QM begärde då återbetalning av de erlagda beloppen, vilket Kiwi Tours vägrade.

26.      Amtsgericht (Distriktsdomstol, Tyskland) ålade på QM:s begäran Kiwi Tours att återbetala de erlagda beloppen, medan Landgericht (Regional domstol, Tyskland) ogillade talan efter Kiwi Tours överklagan. Landgericht gjorde anmärkningen att det vid tidpunkten för uppsägningen inte var möjligt att ta ställning till om oundvikliga och extraordinära omständigheter förelåg. På grundval av en ex ante-bedömning hade QM därför inte rätt att säga upp avtalet utan att betala en uppsägningsavgift.

27.      QM överklagade Landgerichts (Regionala domstolens) dom till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland). Den hänskjutande domstolen konstaterar att appellationsdomstolen med rätta ansåg att villkoren för rätten att säga upp avtalet kostnadsfritt är uppfyllda när det, redan före paketresans början, är möjligt att sluta sig till att oundvikliga och extraordinära omständigheter är för handen. I den utvärderingen ingår en bedömning av huruvida de extraordinära omständigheterna ger upphov till en betydande sannolikhet att paketresan eller transporten av passagerare väsentligen kommer att påverkas. Enligt den hänskjutande domstolen anses en väsentlig påverkan föreligga när fullgörandet av paketresan medför betydande och orimliga risker i samband med resenärens rättsligt skyddade intressen.

28.      Inte desto mindre anser den hänskjutande domstolen att appellationsdomstolens gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av förekomsten av en sådan risk. Appellationsdomstolen borde ha tagit upp frågan huruvida de restriktiva åtgärdernas ovanliga natur och omfattning, redan vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet, utgjorde tillräckliga indikationer på att det fanns en betydande risk för att smittas av viruset. Det kan alltså inte uteslutas att om appellationsdomstolen hade gjort en korrekt bedömning av den risken skulle den ha kommit till slutsatsen att en resa till Japan vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet medförde betydande och allvarliga hälsorisker som en försiktig resenär inte rimligen kunde förväntas ta.

29.      Den hänskjutande domstolen har emellertid erinrat om att enligt tysk processrätt är den inte behörig att pröva målet i sak i det avseendet, utan är i princip skyldig att återförvisa målet till appellationsdomstolen. Däremot skulle den kunna pröva överklagandet utan att undersöka de faktiska omständigheterna ytterligare och ogilla överklagandet om omständigheter som uppstått först efter uppsägningen också är relevanta för att bedöma rätten till en kostnadsfri uppsägning. Det är ju ostridigt att resan till resmålet inte kunde ha genomförts på grund av inreseförbudet som Japan införde den 26 mars 2020, i samband med spridningen av coronaviruset.

30.      Den hänskjutande domstolen lutar åt ståndpunkten att hänsyn måste tas till omständigheter som uppstått först efter uppsägningen. I det avseendet har den hänskjutande domstolen för det första påpekat att artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 formellt avser en annan situation för uppsägning än den som avses i punkt 1 i samma artikel, som är tillämplig när det – i motsats till resenärens bedömning – inte föreligger några oundvikliga och extraordinära omständigheter vid tidpunkten för uppsägning, vilka väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan. Artikel 12.2 är i grund och botten endast relevant för de juridiska konsekvenserna av en uppsägning som inte beror på de skäl resenären åberopat för att säga upp sitt reseavtal, utan endast på den faktiska förekomsten av omständigheter som har en väsentlig påverkan på resans fullgörande.

31.      För det andra har den hänskjutande domstolen anfört att syftet med uppsägningsavgiften skulle leda fram till samma slutsats, oavsett om den ska ses som ett skadestånd eller en ersättning för paketresans pris. Om uppsägningsavgiften ska ses som ett skadestånd erinrar den hänskjutande domstolen om att vid bedömningen av en ersättningsgill skada ska hänsyn i princip tas till hela skadeutvecklingen, från tidpunkten för den skadegrundande händelsen till det slutliga avgörandet om det framställda anspråket. Detta skulle tala för att skadestånd inte ska utgå till researrangören om det efter uppsägningen visar sig att fullgörandet av resan skulle påverkas väsentligen och denne därför skulle ha varit skyldig att återbetala det fulla priset för resan, även om resenären inte hade sagt upp avtalet. Om uppsägningsavgiften ska anses utgöra ersättning för resans pris, såsom en betalning som kompenserar för priset för den resa som ursprungligen skulle tillhandahållas, får man inte heller bortse från senare händelser som leder till att researrangörens rätt till priset för resan bortfaller. Enligt den hänskjutande domstolen föreligger mycket riktigt rätten till ersättning endast i den mån den skulle ha förelegat även om resenären inte hade sagt upp reseavtalet.

32.      Slutligen har den hänskjutande domstolen påtalat att konsumentskyddsöverväganden bör tala för att hänsyn ska tas till hur situationen utvecklas. Enligt den hänskjutande domstolen kräver en hög skyddsnivå, även i händelse av en tidig uppsägning av reseavtalet, att resenären inte ska vara skyldig att betala för ett researrangemang vars fullgörande därefter väsentligen påverkas. I annat fall skulle resenärer i situationer av ovisshet avskräckas från att i tid göra sin rätt gällande att säga upp reseavtalet, trots att en tidig uppsägning kan innebära att den uppsägningsavgift som ska betalas faktiskt blir låg. Enligt den hänskjutande domstolen minskar det risken inte bara för resenären, utan också för arrangören, som får mer klarhet i ett tidigt skede och har mer tid att spara in kostnader eller utnyttja resetjänsterna på ett alternativt sätt. Om man däremot gör rätten till kostnadsfri uppsägning beroende av tidpunkten för uppsägningen skulle det uppmuntra till spekulativt beteende från framför allt arrangörens sida. Enligt den hänskjutande domstolen skulle det kunna föranleda arrangören att avstå från att säga upp reseavtalet fram till kort före resans början för att förmå så många resenärer som möjligt att säga upp avtalet på ett sätt som skulle bli mer gynnsamt för arrangören.

33.      Den hänskjutande domstolen menar att argumenten ovan inte påverkas av den omständigheten att perioden för återbetalning uppgår till högst 14 dagar efter uppsägningen av reseavtalet, i enlighet med artikel 12.4 i direktiv 2015/2302. Den hänskjutande domstolen intar närmare bestämt ståndpunkten att det inte kan härledas ur den bestämmelsen att uppsägningsavgiftens belopp ska vara slutgiltigt fastställt vid denna tidpunkt, eller att det inte är möjligt att framställa senare krav på ytterligare betalning eller återbetalning.

34.      Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 12.2 i [direktiv 2015/2302] tolkas så, att bedömningen av om uppsägningen är rättfärdigad enbart ska baseras på sådana oundvikliga och extraordinära omständigheter som redan uppstått vid tidpunkten för uppsägningen, eller så att det också är nödvändigt att ta hänsyn till oundvikliga och extraordinära omständigheter som faktiskt uppstått efter uppsägningen men före resans planerade början?”

35.      Skriftliga yttranden har inkommit från QM, den grekiska regeringen och Europeiska kommissionen. Parterna i det nationella målet, den grekiska regeringen, samt Europeiska kommissionen föredrog sina argument muntligen vid den gemensamma muntliga förhandlingen som hölls i mål C-414/22 och C-584/22, jämte mål C-299/22, Tez Tours, den 7 juni 2023.

IV.    Bedömning

36.      Med sina två tolkningsfrågor i mål C-414/22 och sin enda tolkningsfråga i mål C-584/22, söker de hänskjutande domstolarna klarhet i huruvida artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 ska tolkas så, att bedömningen av huruvida sådana oundvikliga och extraordinära omständigheter som väsentligen påverkar paketresans fullgörande föreligger, vilka ger resenären rätt att säga upp paketreseavtalet utan att betala någon uppsägningsavgift, ska grundas enbart på tidpunkten för uppsägningen av avtalet, eller så, att det också är nödvändigt att beakta oundvikliga och extraordinära omständigheter som faktiskt uppstått efter uppsägningen av paketreseavtalet men före resans början.

37.      Den hänskjutande domstolen i mål C-414/22 anser att artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 kan tyda på att en rätt att kostnadsfritt säga upp paketreseavtalet alltid ska föreligga om de oundvikliga och extraordinära omständigheterna faktiskt inträffar efter uppsägningen och väsentligen skulle ha påverkat eller omöjliggjort fullgörandet av paketresan. Nämnda domstol menar emellertid också att det kan argumenteras för att enbart den objektiva situationen vid tidpunkten då avtalet sägs upp som är avgörande. Den hänskjutande domstolen i mål C-584/22 menar att bedömningen av om det föreligger betydande och orimliga risker kopplade till resenärens hälsa eller andra rättsligt skyddade intressen förutsätter en förutsägelse, där den relevanta tidsperioden infaller före paketreseavtalets början. Den domstolen menar dock att omständigheter som uppstått efter det att paketreseavtalet har sagts upp men före den planerade resan också kan vara relevanta för den bedömningen.

38.      Begärandena om förhandsavgörande ger vid handen att huvudfrågan i målen är huruvida det finns en oberoende rätt att säga upp paketreseavtalet, baserad enbart på det förhållandet att oundvikliga och extraordinära omständigheter som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan har uppstått vid tidpunkten för resans början.

39.      I det avseendet ska man första dra sig till minnes att artikel 12 i direktiv 2015/2302, som rubriken säger, reglerar ”[u]ppsägning av paketreseavtalet och ångerrätt före paketresans början”. I artikel 12.1 i direktivet inryms resenärens rätt att säga upp paketreseavtalet ”när som helst före paketresans början”. I det fallet kan resenären, enligt den bestämmelsen, ”bli skyldig att betala en skälig och motiverad uppsägningsavgift till arrangören”. I artikel 12.2 erkänns resenärens rätt att säga upp paketreseavtalet utan att betala någon uppsägningsavgift i händelse av ”oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet och som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller som väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet”.

40.      Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen i bestämmelsen beaktas, utan också sammanhanget och de syften som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i, samt, i förekommande fall, dess förarbeten. Hänsyn ska särskilt tas till skälen i den aktuella unionsrättsakten, då dessa kan klargöra avsikten hos den som antagit rättsakten och utgöra viktiga tolkningsdata för denna(5).

41.      En möjlig tolkning av lydelsen i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 är att för att resenären ska ha rätt att kostnadsfritt säga upp paketreseavtalet, måste den väsentliga påverkan på paketresans fullgörande föreligga eller bestå vid dagen för avresan. I den bestämmelsen hänvisas till oundvikliga och extraordinära omständigheter ”på resmålet” som ”väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan”, skrivet i presens. Den österrikiska regeringen och Europeiska kommissionen har emellertid noterat att skäl 31 i direktivet använder futurum (i den engelska språkversionen) när det sägs att rätten att säga upp avtalet utan uppsägningsavgift uppstår ”om oundvikliga och extraordinära omständigheter väsentligen kommer att påverka paketresans fullgörande” (min kursivering). Detta tycks indikera att rätten att kostnadsfritt säga upp paketreseavtalet ska grundas på resenärens framåtblickande bedömning vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet.

42.      Oavsett vilket tempus som används i artikel 12.2 och skäl 31 i direktiv 2015/2302 kan det konstateras, såsom jag noterat i mitt förslag till avgörande i mål C-299/22, föredraget idag, att rätten att kostnadsfritt säga upp paketreseavtalet uppstår ”före paketresans början”. Prepositionen ”före” anger att det förflyter tid mellan beslutet att säga upp paketreseavtalet och paketresans början. Beslutet att säga upp paketresan enligt artikel 12.2 bygger därför på en eventualitet. Det bygger på en prognos eller förhandsbedömning av att det kan uppstå ”oundvikliga och extraordinära omständigheter” och att dessa omständigheter väsentligen kan påverka paketresans fullgörande eller, för det fall att dessa omständigheter redan har uppstått, på den ihållande effekt som denna väsentliga påverkan har. Såsom den österrikiska regeringen har hävdat förhåller det sig dessutom så, att även om det i ett enskilt fall, vid datumet för uppsägningen av avtalet, redan är utrett att dylika omständigheter kommer att föreligga vid datumet för resan, måste omfattningen av dessa omständigheters påverkan på paketresans fullgörande fortfarande fastställas.

43.      Den ex ante-bedömning som resenären gör vid tidpunkten för uppsägningen av paketreseavtalet förutsätter således en bedömning av sannolikheten för att ”oundvikliga och extraordinära omständigheter” väsentligen kommer att påverka paketresans fullgörande. Den bedömningen måste vägledas av den exceptionella karaktären av rätten att få säga upp paketreseavtalet utan att behöva betala en uppsägningsavgift. Vid tidpunkten för uppsägning av paketreseavtalet måste resenären rimligen förvänta sig att det föreligger en tillräckligt hög sannolikhet för att ”oundvikliga och extraordinära omständigheter” väsentligen kommer att påverka paketresans fullgörande.

44.      Härav följer att resenärens rätt att säga upp avtalet utan att behöva betala någon uppsägningsavgift, i enlighet med artikel 12.2 i direktiv 2015/2302, kan uppkomma före paketresans början vid tidpunkten för uppsägningen av paketreseavtalet, på grundval av den rimliga förutsebarheten av den väsentliga påverkan på paketresan. Den sålunda uppkomna rätten kan inte omintetgöras av efterföljande händelser. Såsom kommissionen påpekat vore det absurt om resenären kunde säga upp avtalet på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter men sedan skulle behöva vänta på att dessa omständigheter faktiskt ska ha inträffat vid tiden för avresan, för att vederbörande ska befrias från skyldigheten att betala uppsägningsavgiften. Och tvärtom, om resenären inte har rätt att kostnadsfritt säga upp sitt avtal, kan en sådan rätt inte erhållas retroaktivt efter paketreseavtalets slut på grund av efterföljande händelser.

45.      Denna tolkning stöds av det sammanhang som artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 ingår i. I det avseendet följer det av de inledande synpunkterna ovan(6) att denna artikel 12 erkänner två åtskilda uppsägningsrättigheter för resenären. Å ena sidan får resenären enligt artikel 12.1 i direktivet ”säga upp paketreseavtalet när som helst före paketresans början”. Eftersom utövandet av den rätten inte omfattas av något krav på att ange skälen till uppsägningen kan resenären, också enligt artikel 12.1 i direktivet, åläggas att betala en ”skälig och motiverad uppsägningsavgift”. Å andra sidan erkänns i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 en rätt att säga upp paketreseavtalet utan att betala någon uppsägningsavgift ”före paketresans början … i händelse av oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet … och som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan”.

46.      Om det skulle godtas att den faktiska förekomsten av oundvikliga och extraordinära omständigheter är ett självständigt villkor för att det ska föreligga en rätt till kostnadsfri uppsägning, oberoende av bedömningen vid tidpunkten för uppsägningen av paketreseavtalet, skulle det leda till en ny rätt till full återbetalning för alla resenärer, oavsett vilka skäl de gjort gällande för att säga upp avtalet. Om det vore så att vad som spelar roll är inte hur situationen såg ut vid tidpunkten x (tidpunkten för uppsägningen av avtalet), utan vad som faktiskt hände vid en senare tidpunkt z (avresedatumet), skulle en resenär som sade upp avtalet av personliga skäl med stöd av artikel 12.1 i direktiv 2015/2302 också ha rätt att kräva tillbaka den uppsägningsavgift vederbörande redan har betalat om resan skulle ställas in på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter.

47.      Som den grekiska regeringen anfört i sak, skulle erkännandet av en möjlighet för resenären att kostnadsfritt säga upp paketreseavtalet för det fall att oundvikliga och extraordinära omständigheter faktiskt uppstår, oavsett situationen vid tidpunkten för uppsägningen, strida mot den fullständiga harmoniseringen av de rättigheter och skyldigheter som tillkommer parterna i reseavtalet, i enlighet med artikel 4 i direktiv 2015/2302.

48.      En ”ex post facto-lösning” skulle mycket riktigt skapa ovisshet kring vid vilken tidpunkt avtalsparternas rättigheter och skyldigheter ska bedömas. Som den grekiska regeringen framhöll vid den muntliga förhandlingen upphör avtalsförhållandet att gälla för båda parter när resenären säger upp avtalet. Eftersom unionslagstiftaren inte specifikt angett att framtida händelser efter uppsägningen av avtalet kan påverka avtalsförhållandena, måste uppsägningen av avtalet tjäna som utgångspunkt för bedömningen av huruvida resenärens förutsägelse är rimlig. Det är vid denna tidpunkt som de rättsliga följderna av utövandet av rätten att säga upp paketreseavtalet måste bedömas. Om villkoren i artikel 12.2 är uppfyllda innebär det att de rättsliga följderna av utövandet av rätten att säga upp avtalet består i att arrangören blir skyldig att ge full återbetalning senast 14 dagar efter att paketreseavtalet sagts upp, i enlighet med artikel 12.4 i direktivet.

49.      Såsom den grekiska regeringen framhållit, styrks tolkningen att det är tidpunkten för uppsägning av paketreseavtalet som är avgörande för fastställandet av parternas rättigheter och skyldigheter av den omständigheten att full återbetalningen ska ske med den skyndsamhet som föreskrivs i artikel 12.4 i direktivet. I detta senare avseende vill jag göra iakttagelsen att fastställandet av uppsägningsavgiftens exakta belopp skiljer sig från fastställandet av resenärens rätt att säga upp avtalet utan att betala någon uppsägningsavgift. Resenären kan endast säga upp avtalet en gång och det är vid tidpunkten för uppsägningen som det måste råda visshet om vederbörande har rätt till full återbetalning av de gjorda betalningarna eller ej.

50.      Resenärens rätt att säga upp avtalet på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter är dessutom oupplösligt kopplad till avsaknaden av en skyldighet att betala en uppsägningsavgift. Därför är det inte möjligt att tidsmässigt dela upp de väsentliga delarna av den rättighet som ges i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302. Det kan inte heller godtas att det vore möjligt för resenären att säga upp avtalet med hänvisning till oundvikliga och extraordinära omständigheter, men att hans eller hennes rätt till full återbetalning är beroende av efterföljande händelser.

51.      En ex post-bedömning  av de oundvikliga och extraordinära omständigheterna skulle också påverka tolkningen av arrangörens motsvarande rättigheter. En skyldighet för resenären att betala en uppsägningsavgift om kraven i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 inte är uppfyllda motsvarar ett respektive krav från arrangören. Kiwi Tours gjorde med fog gällande vid den muntliga förhandlingen, att om resenärens rätt till kostnadsfri uppsägning skulle vara avhängig av efterföljande händelser, skulle det innebära att arrangörens rätt till uppsägningsavgiften står och faller med hur situationen utvecklas från tidpunkten för uppsägningen till tidpunkten för den avsedda resan.

52.      Man ska också komma ihåg att enligt artikel 12.3 b i direktiv 2015/2302 får arrangören säga upp paketreseavtalet och ge resenären full återbetalning utan att vara ansvarig för ytterligare ersättning om ”arrangören förhindras från att fullgöra avtalet på grund av oundvikliga eller extraordinära omständigheter och meddelar resenären ... före paketresans början” (min kursivering). Om händelser som uppstått efter uppsägningen skulle få en självständig betydelse vid fastställandet av parternas rättigheter och skyldigheter skulle man behöva acceptera att arrangören i sådant fall kan säga upp avtalet före paketresans början men att arrangörens ansvar att betala ytterligare kompensation skulle vara avhängigt av om arrangörens prognoser vid tidpunkten för den avsedda resan faktiskt slår in. Ett sådant resultat skulle göra arrangörens ansvarsbefrielse oviss. Det skulle också gå stick i stäv med den ovannämnda fullständiga harmonisering av parternas rättigheter och skyldigheter som unionslagstiftaren eftersträvat, inklusive i fråga om arrangörens ansvar att betala ytterligare kompensation.

53.      Det följer av ovanstående att en ex post-bedömning skulle göra ställningen för reseavtalets parter oviss vid tidpunkten för uppsägning av avtalet, och skulle skapa oreda i det system för att fastställa parternas rättigheter och skyldigheter som införts genom artikel 12 i direktiv 2015/2302. Att däremot betrakta ex ante-bedömningen av risksituationen vid tidpunkten för uppsägning av avtalet som det enda avgörande kriteriet säkerställer rättssäkerhet när det gäller konsekvenserna av en uppsägning. Med andra ord ska framtida händelser som uppstår före den avsedda resan men efter uppsägningen av avtalet inte kunna kasta om en etablerad rättslig ställning som föreligger vid tidpunkten för uppsägning av avtalet.

54.      När det gäller syftet med artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 erkänns där resenärens rätt att säga upp paketresan utan att betala någon uppsägningsavgift redan före paketresans början under de villkor som anges i artikeln. Som förklarats ovan måste resenären, för att kunna säga upp paketresan innan den börjar, göra en prognos av situationen vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet beträffande de oundvikliga och extraordinära omständigheternas påverkan på paketresans fullgörande. Om det vore möjligt att bedöma förekomsten av rätten att säga upp avtalet a posteriori, i ljuset av vad som faktiskt inträffat vid tidpunkten för resan, skulle det inte vara möjligt att erkänna en rätt att kostnadsfritt säga upp avtalet före paketresans början. Den rätten skulle behöva anstå till datumet för resan, vilket skulle strida mot vad som stipuleras i artikel 12.2 i direktivet.

55.      Enligt min uppfattning får ex post-synsättet, med innebörden att händelser som uppstått efter uppsägningen av avtalet men före paketresans början är avgörande för rätten att säga upp avtalet, inte stöd av överväganden avseende en hög nivå av konsumentskydd. Härvidlag ska man dra sig till minnes att enligt skäl 5 i direktiv 2015/2302 eftersträvar direktivet ”rätt balans mellan en hög konsumentskyddsnivå och företagens konkurrenskraft”. Ex post-synsättet är inte mer gynnsam för resenären än ett synsätt där man ska göra en bedömning ex ante. Man kan tänka sig en situation där en resenär gör en rimlig och motiverad utvärdering av riskerna med resan vid tidpunkten för uppsägning av avtalet, men att situationen – tvärtemot hans eller hennes första framåtblickande bedömning av risksituationen – sedermera förbättras. Ex post-synsättet vore mer fördelaktig för resenären endast om det godtogs att det enbart är sådana efterföljande händelser som bekräftar resenärens bedömning som kan tas i beaktande, men inte sådana händelser som vederlägger denna bedömning. För mig framstår det emellertid som klart att det går stick i stäv med unionslagstiftarens avsikter i artikel 12.2 att tolka den bestämmelsen i enbart en riktning som är fördelaktig för resenären, samtidigt som man lämnar den eventuellt ogynnsamma utgången av en sådan tolkning utan avseende.

56.      Den hänskjutande domstolen i mål C-584/22 anser att syftet med uppsägningsavgiften framför allt talar för att hänsyn ska tas till omständigheter som inträffat efter uppsägningen av avtalet. Nämnda domstol har anfört att detta gäller oavsett om uppsägningsavgiften ska betraktas som ett skadestånd eller som en ersättning för paketresans pris. Vad den hänskjutande domstolen i det målet väsentligen vill säga är att om hänsyn ska tas till den efterföljande utvecklingen skulle arrangören vara skyldig att ge resenären full återbetalning även om denne inte sagt upp avtalet. Med det synsättet skulle arrangören inte ha rätt till någon uppsägningsavgift om det senare visar sig att det inte föreligger någon ”skada” eller rätt till en sådan avgift, eftersom de oundvikliga och extraordinära omständigheterna faktiskt har uppstått.

57.      Vad gäller det argumentet ska man komma ihåg att resenärenär skyldig att betala en uppsägningsavgift när han eller hon utövar rätten att ångra sig ”när som helst” före paketresans början, i den mening som avses i artikel 12.1 i direktiv 2015/2302, och oavsett skäl. Termen [i den engelska språkversionen] ”termination fee” [uppsägningsavgift] är neutral jämfört med termen ”compensation” (Entschädigung i den tyska språkversionen), som används i det nationella införlivandet av den bestämmelsen i direktivet. Enligt artikel 12.1 i direktiv 2015/2302 får paketreseavtalet ange skäliga standardiserade uppsägningsavgifter på grundval av ”tidpunkten för uppsägningen av avtalet före paketresans början och förväntade kostnadsbesparingar och intäkter från ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna”. Beskrivningen av vad uppsägningsavgiften utgör är närliggande en motvikt till resenärens rätt att när som helst ångra avtalet. Som kommissionen anför i sak är detta ännu ett exempel på den balans man försöker åstadkomma i direktivet mellan parternas rättigheter och skyldigheter som specificeras i reseavtalet.

58.      Som jag har argumenterat för ovan skulle det medföra stor rättsosäkerhet och undergräva harmoniseringen av parternas rättigheter och skyldigheter enligt reseavtalet om det godtogs att resenären inte är skyldig att betala någon uppsägningsavgift – oaktat denna avgifts rättsliga natur – om det visar sig att resan inte kunde ha genomförts.

59.      Inte desto mindre varnade den nationella domstolen i mål C-584/22 för risken att det skulle kunna ge upphov till negativa konsekvenser om det förhållandet att paketresan faktiskt genomförts inte skulle ligga till grund för ansvaret att betala en uppsägningsavgift. Den domstolen intog ståndpunkten att resenärer i ovissa situationer skulle kunna avskräckas från att utöva sin rätt att säga upp reseavtalet i ett tidigt skede, och tvingas vänta tills mer information framkommer eller arrangören säger upp paketresan på eget initiativ.

60.      I det avseendet medger jag att ett framåtblickande beslut som resenären förmås att fatta för att ta hänsyn till eventuella oundvikliga och extraordinära omständigheter, per definition, är knutet till en situation där ovisshet råder. Den nivå av ovisshet måste emellertid beaktas när man tolkar villkoren för utövandet av rätten att säga upp reseavtalet enligt artikel 12.2 i direktiv 2015/2302. Den rätten förutsätter inte, som den österrikiska regeringen anfört i sak, att resenären med absolut visshet kan bekräfta att oundvikliga och extraordinära omständigheter definitivt kommer att uppstå och få en väsentlig påverkan på fullgörandet av paketreseavtalet. Såsom redan påpekats är det vid tidpunkten för uppsägning av avtalet tillräckligt att resenären rimligen kan förvänta sig att det föreligger en tillräckligt hög sannolikhet för att oundvikliga och extraordinära omständigheter väsentligen kommer att påverka paketets fullgörande. Såsom jag argumenterat för i mitt förslag till avgörande i mål C-299/22, Tez Tour, föredraget idag, ska hänsyn dessutom tas till den stora ovisshet och den extremt snabbföränderliga situation som rådde i början av pandemin, vid prövningen av vad den genomsnittlige resenären visste och av dennes bedömning av sannolikheten för att fullgörandet av paketreseavtalet väsentligen skulle påverkas.

61.      Det följer av föregående överväganden att en bokstavlig, kontextuell och ändamålsenlig tolkning av direktiv 2015/2302 talar för att dess artikel 12.2 ska förstås så, att den avgörande tidpunkten för rätten att säga upp avtalet utan att betala en uppsägningsavgift ska baseras på en ex ante-bedömning, vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet.

62.      Det betyder inte att artikel 12.2 skulle utgöra hinder mot att nationella domstolar beaktar efterföljande händelser som bevisuppgifter, vilka det står dem fritt att bedöma i enlighet med nationell processrätt. Som den grekiska regeringen i sak har argumenterat för vid den muntliga förhandlingen ska det noteras att om resenären, vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet, åberopat oundvikliga och extraordinära omständigheter och den situationen som vederbörande åberopat förvärras, vilket leder till en väsentlig påverkan på paketresans fullgörande, stödjer detta resenärens prognos vid tidpunkten för uppsägningen. Om resenären emellertid inte var berättigad att säga upp avtalet vid tidpunkten för uppsägningen får inte efterföljande händelser i sig ge upphov till en rätt som han eller hon inte har. En förbättring av situationen får inte heller retroaktivt inskränka resenärens rätt till full återbetalning om han eller hon, vid tidpunkten för uppsägningen, gjorde en rimlig prognos av de oundvikliga och extraordinära omständigheternas påverkan på paketresan.

63.      När det gäller de nationella målen behöver den nationella domstolen i mål C-414/22 bedöma huruvida en genomsnittlig konsument som är skäligen uppmärksam och upplyst, vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet i april 2020, rimligen kunde förvänta sig att pandemin väsentligen skulle påverka fullgörandet av paketresan, som planerades som en festlig resa under sommaren 2020. Utifrån uppgifterna i begäran om förhandsavgörande, och med hänsyn till att nationella myndigheter insisterade på att allt onödigt resande skulle skjutas upp och att resenärer skulle utnyttja möjligheten att säga upp sina reseavtal, förefaller det rimligt att den genomsnittliga resenären, i april 2020, förutsåg att en sådan resa (där själva syftet är att ett stort antal unga människor ska samlas för att fira) inte skulle äga rum. Det är den nationella domstolens sak att göra den bedömningen, också med vägledning av de parametrar som jag analyserat i mitt förslag till avgörande, föredraget idag, i mål C-299/22, Tez Tour.

64.      Det ska också påpekas att om den nationella domstolen skulle anse att resenären hade rätt att säga upp avtalet i enlighet med artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 åtnjuter resenären den rätten utan att vara bunden av någon överenskommelse om att betala nedsatta uppsägningsavgifter som han eller hon godtagit i okunskap om sina rättigheter. En sådan överenskommelse resulterar mycket riktigt i en begränsning av resenärens rättigheter, på ett sätt som inte är bindande för vederbörande enligt artikel 23.3 i direktivet.

65.      I mål C-584/22 har den hänskjutande domstolen uppgett att appellationsdomstolen borde ha tagit ställning till huruvida en resa till Japan redan vid tidpunkten för uppsägning av avtalet var förknippad med stora hälsorisker som det inte vore rimligt för en försiktig resenär att ta. Av de skäl jag redogjort för ovan är det enbart tidpunkten för uppsägningen av avtalet som är relevant vid den bedömningen.

66.      I ljuset av ovanstående överväganden anser jag att artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 ska tolkas enligt följande. Bedömningen av huruvida sådana oundvikliga och extraordinära omständigheter som väsentligen påverkar paketresans fullgörande föreligger, vilka ger resenären rätt att säga upp paketreseavtalet utan att betala någon uppsägningsavgift, ska göras enbart vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet. Den rätten är inte beroende av att sådana omständigheter faktiskt uppstått efter det att avtalet sades upp.

V.      Förslag till avgörande

67.      Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara frågorna från Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) och från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) på följande sätt:

Artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG,

ska tolkas så, att bedömningen av huruvida sådana oundvikliga och extraordinära omständigheter som väsentligen påverkar paketresans fullgörande föreligger, vilka ger resenären rätt att säga upp paketreseavtalet utan att betala någon uppsägningsavgift, ska göras enbart vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet. Den rätten är inte beroende av att sådana omständigheter faktiskt har uppstått efter det att avtalet sades upp.

1      Originalspråk: engelska.

2      Inledande kommentarer av WHO:s generaldirektör vid presskonferensen om covid-19 den 11 mars 2020.

3      Se riktlinjerna om resenärers rätt att säga upp paketreseavtal på grund av extraordinära omständigheter till följd av covid-19, utfärdade av den irländska regeringens närings-, handels- och sysselsättningsdepartement den 26 mars 2020, s. 5.

4      Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).

5      Dom av den 8 juni 2023, VB (Information till en person som dömts i sin utevaro) (C-430/22 och C-468/22, EU:C:2023:458, punkt 24, och där angiven rättspraxis).

6      Se punkt 39.