1

Sökanden, Hans-Wilhelm Saure, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring dels av kommissionens beslut C(2021) 5327 final av den 13 juli 2021 att avslå den bekräftande ansökan om tillgång till vissa handlingar (nedan kallat det första angripna beslutet), dels av kommissionens beslut C(2022) 870 final av den 7 februari 2022 om avslag på ansökan om tillgång till vissa handlingar (nedan kallat det andra angripna beslutet).

2

Sökanden är en journalist som är anställd av den tyska dagstidningen Bild.

3

Genom skrivelse av den 29 januari 2021 ansökte han, med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43), om att Europeiska kommissionen skulle bevilja tillgång till kopior av hela den skriftväxling som ägt rum sedan den 1 april 2020 mellan kommissionen och, å ena sidan, AstraZeneca plc eller dess dotterbolag, och å andra sidan Bundeskanzleramt (förbundskanslerns kansli, Tyskland) eller Bundesministerium für Gesundheit (förbundsministeriet för hälsovård) i denna medlemsstat beträffande detta bolag eller dess dotterbolag i fråga om mängd och leveranstider för de covid-19-vaccin som nämnda bolag erbjudit. Ansökan registrerades under referensnummer GESTDEM 2021/0550, den 1 februari 2021.

4

Då sökanden inte fått något svar från kommissionen inom den frist som föreskrivs i artikel 7.1 i förordning nr 1049/2001, förlängd i enlighet med punkt 3 i denna bestämmelse, tillställde sökanden den 16 mars 2021 kommissionen en bekräftande ansökan.

5

Samma dag bekräftade kommissionen att den mottagit den bekräftande ansökan. Den 9 april samma år, det vill säga vid utgången av handläggningsfristen för denna ansökan, informerade kommissionen sökanden om att handläggningen av ansökan fortfarande pågick och att fristen förlängdes till den 30 april samma år, det vill säga till och med utgången av de ytterligare 15 arbetsdagar som föreskrivs i artikel 8.2 i förordning nr 1049/2001.

6

Den 23 april 2021 väckte Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, talan vid Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien) mot AstraZeneca avseende fullgörelsen av det avtal om förhandsköp som ingåtts med detta bolag.

7

Den 30 april 2021 underrättade kommissionen på nytt sökanden om att den bekräftande ansökan inte kunde erhålla något svar inom den fastställda fristen. Kommissionen sade sig göra allt som stod i dess makt för att ge honom ett svar så snart som möjligt. Avsaknaden av svar på den bekräftande ansökan gav vid denna tidpunkt upphov till ett tyst avslag avseende tillgång till de begärda handlingarna, i enlighet med artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001, mot vilket sökanden väckte talan om ogiltigförklaring som registrerades under målnummer T‑232/21. Talan ogillades genom beslut av den 18 mars 2022, Saure/kommissionen (T‑232/21, ej publicerat, EU:T:2022:165).

8

Genom beslut av den 18 juni 2021 förpliktade domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, inom ramen för det rättsliga förfarandet mellan unionen och AstraZeneca, sistnämnda bolag att leverera 50 miljoner ytterligare vaccindoser till unionens medlemsstater enligt en bindande tidsplan, vid äventyr av vite.

9

Den 13 juli 2021 antog kommissionens generalsekreterare det första angripna beslutet som svar på den bekräftande ansökan av den 16 mars 2021. I beslutet identifierades olika handlingar och angavs att tillgång till dessa handlingar skulle nekas, eftersom de omfattades av undantaget avseende skyddet för rättsliga förfaranden i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och ett sådant förfarande pågick vid Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel).

10

Den 3 september 2021 angav kommissionen i ett pressmeddelande att unionen och AstraZeneca hade nått en överenskommelse som bland annat innebar att den tvist som var anhängig vid Tribunal francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel) nu var avslutad. Nämnda domstol fastställde i dom av den 15 oktober samma år att talan hade återkallats.

11

Mot bakgrund av att detta rättsliga förfarande hade avslutats antog kommissionens generalsekreterare, den 7 februari 2022, efter en förnyad prövning av den bekräftande ansökan av den 16 mars 2021, det andra angripna beslutet med stöd av artikel 4.7 i förordning nr 1049/2001. Det framgår av detta beslut att det ersätter det första angripna beslutet.

12

För det första angav kommissionen att undantaget avseende skydd för rättsliga förfaranden var tillämpligt på följande handlingar i dess helhet:

13

Vidare nekade kommissionen delvis tillgång till de e-postmeddelanden som utväxlats mellan kommissionen och AstraZeneca den 27 juli 2020 (nedan kallade handling nr 11) med stöd av undantaget avseende skydd för rättsliga förfaranden.

14

För det andra har kommissionen, med stöd av undantaget avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet i artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 delvis nekat tillgång till vissa handlingar, i vilka den har dolt personuppgifter avseende företrädare för AstraZeneca och anställda vid kommissionen som inte har ledande befattningar. Det rör sig om följande handlingar:

15

För det tredje angav kommissionen att undantaget avseende skyddet för affärsintressen i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 motiverade att endast delvis tillgång beviljades till följande handlingar:

16

Eftersom kommissionen ansåg att den handling som innehöll AstraZenecas anbud (nedan kallad handling nr 1) omfattades av en allmän presumtion om sekretess enligt undantaget avseende skyddet för affärsintressen, nekade kommissionen tillgång till denna handling i sin helhet.

17

För det fjärde beviljade kommissionen fullständig tillgång till de två bilagorna till handling nr 11.

18

Sökanden har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska

19

I sin begäran om fastställelse av att det saknas anledning att döma i saken har kommissionen yrkat att tribunalen ska

20

I inlagan om justering av talan har sökanden yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det andra angripna beslutet.

21

I sitt svar på inlagan om justering av talan har kommissionen yrkat att tribunalen ska

28

Till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet har sökanden åberopat tre grunder, nämligen att de tre undantag som kommissionen har åberopat för att motivera beslutet att neka tillgång till de begärda handlingarna inte är tillämpliga.

29

Sökanden har hävdat att undantaget avseende skydd för rättsliga förfaranden endast är tillämpligt så länge ett mål är anhängigt vid en domstol. Eftersom förfarandet vid Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel) är avslutat kan ett utlämnande av de begärda handlingarna inte längre undergräva skyddet för något rättsligt förfarande i den mening som avses i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Sökanden har dessutom gjort gällande att artikel 871bis i den belgiska processlagen inte tillåter att avsteg görs från den klara ordalydelsen i denna artikel.

30

Kommissionen har gjort gällande att även efter det att domstolsförfarandet avslutats är undantaget avseende skydd för rättsliga förfaranden fortsatt tillämpligt i förevarande fall på vissa handlingar som ingetts inom ramen för nämnda förfarande. Kommissionen anser att beslutet att neka tillgång till de aktuella handlingarna var nödvändigt bland annat för att säkerställa att det rättsliga förfarandets integritet iakttogs.

31

Kommissionen har även åberopat sin skyldighet till lojalt samarbete med de rättsliga myndigheterna, vilken ålägger kommissionen att inte lämna ut vissa handlingar som ingetts under detta förfarande och som har betecknats som konfidentiella enligt artikel 871bis i den belgiska processlagen.

32

Sökanden har för övrigt inte åberopat något övervägande allmänintresse som kan motivera att dessa handlingar lämnas ut till allmänheten.

33

Enligt artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 ska institutionerna neka tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för rättsliga förfaranden, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

34

Enligt artikel 4.7 första meningen i förordning nr 1049/2001 ska dessutom de undantag som avses i punkterna 1, 2 och 3 endast tillämpas under den period då skyddet är motiverat på grundval av handlingens innehåll.

35

Av detta följer att tillämpningen av undantaget i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 med nödvändighet är begränsad i tiden, eftersom det endast utgör hinder mot att handlingarna lämnas ut så länge som – med hänsyn till handlingarnas innehåll – risken för att ett rättsligt förfarande undergrävs kvarstår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 februari 2020, Compañía de Tranvías de la Coruña/kommissionen, T‑485/18, EU:T:2020:35, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

36

Enligt rättspraxis förklaras skyddet för dessa förfaranden av behovet av att säkerställa att principen om parternas likställdhet i processen och principen om god rättskipning iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen, C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkt 85).

37

Vad beträffar iakttagandet av principen om parternas likställdhet i processen har det bland annat slagits fast att om innehållet i de handlingar i vilka det redogörs för en institutions ståndpunkt i en tvist blev föremål för offentlig debatt, skulle den kritik som riktades mot dessa riskera att otillbörligen påverka den ståndpunkt som institutionen försvarar inför de aktuella domstolarna (se dom av den 6 februari 2020, Compañía de Tranvías de la Coruña/kommissionen, T‑485/18, EU:T:2020:35, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

38

Vad beträffar en god rättskipning och det rättsliga förfarandets integritet, ska det erinras om att uteslutande av dömande verksamhet från tillämpningsområdet för rätten till tillgång till handlingar motiveras av kravet att säkerställa att meningsutbytet mellan parterna samt den berörda domstolens överläggningar i det aktuella målet kan äga rum ostört under hela domstolsförfarandet, utan yttre påverkan på den dömande verksamheten (se dom av den 6 februari 2020, Compañía de Tranvías de la Coruña/kommissionen, T‑485/18, EU:T:2020:35, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

39

I förevarande fall ska det påpekas att de handlingar som kommissionen har nekat tillgång till avser mängden vaccin som tillverkats av AstraZeneca och leverans av dessa. Det ska vidare påpekas att det rör sig om handlingar som denna institution innehade före den 16 mars 2021, det vill säga den dag då sökanden ingav en bekräftande ansökan om tillgång till handlingar.

40

Det var först därefter som dessa handlingar ingavs inom ramen för ett rättsligt förfarande som inletts vid Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel) den 23 april 2021 angående leverans av vaccin enligt det avtal om förhandsköp som slutits med AstraZeneca. Förfarandet avslutades den 15 oktober samma år, det vill säga den dag då den nationella domstolen noterade att talan hade återkallats vilket innebar att förfarandet definitivt avslutades.

41

Vid den tidpunkt då det andra angripna beslutet antogs, den 7 februari 2022, hade det rättsliga förfarande som skulle kunna motivera tillämpningen av undantaget avseende skydd för nämnda förfaranden avslutats.

42

I detta sammanhang ska det erinras om att en handling som inte har upprättats inom ramen för ett specifikt rättsligt förfarande visserligen kan åtnjuta skydd enligt undantaget i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om den, vid den tidpunkt då ansökan om tillgång besvaras, har ingetts i ett sådant rättsligt förfarande (dom av den 29 oktober 2020, Intercept Pharma och Intercept Pharmaceuticals/EMA, C‑576/19 P, EU:C:2020:873, punkt 48).

43

Det följer emellertid av den vida definitionen av begreppet handling i artikel 3 a i förordning nr 1049/2001 – och av formuleringen av undantaget avseende skydd för rättsliga förfaranden liksom av den omständigheten att ett sådant undantag existerar – att unionslagstiftaren inte har haft för avsikt att undanta den del av institutionernas verksamhet som avser processföring från medborgarnas rätt till tillgång till handlingar utan i stället har föreskrivit att institutionerna ska neka tillgång till handlingar som avser ett rättsligt förfarande om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det förfarande som de avser (se dom av den 27 februari 2015, Breyer/kommissionen, T‑188/12, EU:T:2015:124, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

44

Vidare framgår det av den första meningen i artikel 4.7 i förordning nr 1049/2001 att det enda som är av betydelse för bedömningen av huruvida en handling omfattas av något av de undantag från rätten till tillgång till handlingar som föreskrivs i punkterna 1–3 i denna artikel är innehållet i den begärda handlingen (dom av den 29 oktober 2020, Intercept Pharma och Intercept Pharmaceuticals/EMA, C‑576/19 P, EU:C:2020:873, punkt 36).

45

Det följer av punkterna 43 och 44 ovan att den omständigheten att en handling har getts in i ett rättsligt förfarande endast innebär att en sådan handling kan åtnjuta skydd med stöd av undantaget i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001, vilket ska kontrolleras mot bakgrund av handlingens innehåll, i enlighet med artikel 4.7 i förordning nr 1049/2001.

46

För att bedöma huruvida undantaget avseende skydd för rättsliga förfaranden, såsom sökanden har gjort gällande, inte längre kunde motivera att tillgång till de omtvistade handlingarna nekades efter det att förfarandet avslutats, ska det med andra ord prövas huruvida kommissionen har visat att ett utlämnande av handlingarna, med hänsyn till sitt innehåll, fortfarande skulle undergräva ett sådant förfarande.

47

I förevarande fall har kommissionen emellertid inte förklarat på vilket sätt tillgången till de aktuella handlingarna, med hänsyn till deras innehåll, på ett konkret och faktiskt sätt fortsatt skulle kunna undergräva ett rättsligt förfarande som var avslutat vid tidpunkten för beslutet att neka tillgång till dessa handlingar.

48

I avsaknad av en sådan förklaring som stöder sig på en konkret prövning av innehållet i de omtvistade handlingarna, har sökanden således med fog gjort gällande att ett utlämnande av en handling som ingetts inom ramen för det aktuella rättsliga förfarandet inte längre riskerar att skada den aktuella nationella domstolens dömande verksamhet, eftersom denna verksamhet inte längre pågår när förfarandet avslutas. Under sådana omständigheter kan ett dylikt utlämnande i princip inte längre äventyra försvaret av handlingens upphovsman och följaktligen inte åsidosätta principen om parternas likställdhet i processen, vilket kommissionen medgav vid förhandlingen. Under förhandlingen fokuserade kommissionen på behovet av att säkerställa att det rättsliga förfarandets integritet iakttas. På den sistnämnda punkten konstaterar tribunalen även att meningsutbytet mellan parterna liksom den berörda domstolens överläggningar i det aktuella målet kunde äga rum ostört efter det att förfarandet hade avslutats, utan yttre påverkan på den dömande verksamheten.

49

Denna slutsats påverkas inte av punkt 132 i domen av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen (C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541), som kommissionen hänvisade till vid förhandlingen. I det målet slog domstolen fast att en institution får vägra tillgång till inlagor som upprättats i samband med ett avslutat rättsligt förfarande när det efter en prövning av innehållet i inlagorna visar sig att de innehöll argument som åberopats till stöd för den rättsliga ståndpunkt som institutionen intagit i ett annat liknande rättsligt förfarande som fortfarande pågår. I ett sådant fall kan det inte uteslutas att ett utlämnande av inlagorna undergräver sistnämnda förfarande.

50

I förevarande fall pågick emellertid inte något annat rättsligt förfarande vid den tidpunkt då det andra angripna beslutet antogs. Inte heller var något sådant förfarande nära förestående.

51

Oaktat detta konstaterande har kommissionen emellertid gjort gällande att den, oberoende av innehållet i de omtvistade handlingarna, var skyldig att neka tillgång till handlingarna för att uppfylla de krav som följer av artikel 871bis i den belgiska processlagen.

52

Artikeln har bland annat följande lydelse:

”Parter som … på grund av sitt deltagande i ett förfarande inför domstol eller på grund av att de haft tillgång till handlingar som ingår i ett sådant förfarande har fått kännedom om en affärshemlighet eller en påstådd affärshemlighet … som domstolen, som svar på en vederbörligen motiverad begäran från en berörd part eller ex officio, betecknar som konfidentiell, har inte rätt att använda eller röja nämnda affärshemlighet eller påstådda affärshemlighet.

Denna tystnadsplikt … gäller även efter det att domstolsförfarandet avslutats.”

53

Med andra ord har en part i ett rättsligt förfarande inte rätt att röja en affärshemlighet eller påstådd affärshemlighet som parten har fått kännedom om genom att delta i förfarandet, även efter det att förfarandet avslutats, när domstolen har beslutat att en sådan hemlighet ska förbli konfidentiell.

54

Kommissionen kan emellertid inte åberopa denna artikel för att motivera att artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 tillämpas och, följaktligen, för att neka tillgång till de aktuella handlingarna.

55

För det första ska det påpekas att artikel 871bis i den belgiska processlagen syftar till att införliva artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 2016, s. 1).

56

I skäl 11 i direktivet anges emellertid att direktivet inte bör påverka tillämpningen av unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser som kräver att information, inklusive företagshemligheter, ska röjas för allmänheten eller offentliga myndigheter. Direktivet bör inte heller påverka tillämpningen av bestämmelser som gör det möjligt för myndigheter att samla in information för sin tjänsteutövning eller bestämmelser som tillåter eller kräver att dessa myndigheter därefter röjer relevant information för allmänheten. Detta gäller till exempel bestämmelser om unionens institutioners och organs eller nationella offentliga myndigheters röjande av affärsrelaterad information som de innehar i enlighet med förordning nr 1049/2001.

57

Av detta följer att kommissionen inte kan åberopa en bestämmelse i nationell rätt som införlivar detta direktiv för att frångå sina skyldigheter enligt förordning nr 1049/2001.

58

För det andra ska det erinras om att de omtvistade handlingarna, såsom framgår av punkt 39 ovan och som kommissionen bekräftade vid förhandlingen, inte är handlingar som kommissionen innehar på grund av att den deltar i ett domstolsförfarande i den mening som avses i artikel 871bis i den belgiska processlagen, eftersom de redan fanns i kommissionens besittning innan förfarandet inleddes.

59

Det ska vidare påpekas att kommissionen i det andra angripna beslutet hänvisade till ett beslut av den nationella domstolen i vilket den nationella domstolen beslutade att vissa handlingar som ingetts inom ramen för detta förfarande skulle fortsätta att omfattas av skyldigheten att iaktta sekretess för dessa handlingar i enlighet med artikel 871bis i den belgiska processlagen.

60

Det framgår emellertid i allt väsentligt av kommissionens svar på en åtgärd för processledning att den aktuella nationella domstolen inte har fattat något beslut med tillämpning av denna artikel. Det är nämligen parterna själva som har kommit överens om att vissa handlingar som ingetts under detta förfarande ska förbli konfidentiella enligt nämnda artikel. Denna överenskommelse var för övrigt avsedd att ersätta ett domstolsavgörande i detta avseende.

61

Det är i detta avseende särskilt viktigt att konstatera att parterna, i den handling genom vilken de informerade den nationella domstolen om sin överenskommelse, uttryckligen begärde genom sina yrkanden att Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel,) skulle ”fastställa … att den sekretesskyldighet som avses i deras skrivelser … förblir tillämplig efter det att domstolsförfarandet avslutats i enlighet med artikel 871bis.1 [tredje] stycket i processlagen”.

62

I sin dom av den 15 oktober 2021 begränsade sig den nationella domstolen emellertid till att dels ”konstatera att sökandena hade återkallat sin talan”, dels ”notera att parterna var överens om hur rättegångskostnaderna skulle fördelas”, utan att ta ställning till parternas yrkande varmed nämnda domstol ombads att ”fastställa” att vissa handlingar skulle förbli konfidentiella efter det att förfarandet hade avslutats.

63

Det framgår inte heller av det interimistiska beslutet av den 18 juni 2021 att den nämnda domstolen beslutat att vissa handlingar som ingetts under det rättsliga förfarandet skulle betraktas som konfidentiella enligt artikel 871bis i processlagen. I detta beslut anges nämligen endast att parterna, ”[v]id förhandlingen den 26 maj 2021 och på en direkt fråga, bekräftade att uppgiften om sekretess som angetts på vissa handlingar och på vissa utdrag ur yrkandena inte utgjorde hinder för att domstolen [upprepade] vissa avsnitt härav i [sitt] beslut”, utan att nämna denna artikel eller dess innehåll.

64

Under dessa omständigheter finner tribunalen att kommissionen inte, genom enbart en överenskommelse med ett utomstående bolag, kan inskränka den rätt som varje unionsmedborgare har direkt enligt artikel 2.1 i förordning nr 1049/2001 att få tillgång till handlingar som finns hos denna institution. På samma sätt skulle ett godtagande av att en institution kan åberopa en sådan överenskommelse för att neka tillgång till handlingar som institutionen innehar innebära att institutionen tilläts kringgå sin skyldighet att ge tillgång till handlingarna, utom när ett utlämnande skulle undergräva något av de intressen som skyddas genom artikel 4 i förordning nr 1049/2001.

65

Av det ovan anförda följer även att eftersom parterna själva har kommit överens om att beteckna vissa handlingar som konfidentiella, utan något annat ingripande av den nationella domstolen än det som avses i punkterna 61–63 ovan, kan kommissionen inte åberopa sin skyldighet till lojalt samarbete med medlemsstaternas rättsliga myndigheter för att motivera beslutet att inte ge tillgång till dessa handlingar.

66

För det tredje ska det noteras att syftet med artikel 871bis i den belgiska processlagen, i den del den syftar till att skydda affärshemligheter, skiljer sig från syftet med artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001, som är att säkerställa iakttagande av principen om parternas likställdhet i processen, principen om god rättskipning och det rättsliga förfarandets integritet. Enbart den omständigheten att de omtvistade handlingarna innehåller affärshemligheter eller påstådda affärshemligheter förklarar i vilket fall som helst inte på vilket sätt tillgång till dessa handlingar konkret och faktiskt skulle kunna fortsatt undergräva det rättsliga förfarande som var avslutat vid tidpunkten för det andra angripna beslutet antagande.

67

Det går visserligen inte att utesluta att en handling som innehåller affärshemligheter kan omfattas av något av de undantag som stadgas i artikel 4 i förordning nr 1049/2001, såsom undantaget avseende skyddet för affärsintressen, vilket det ankommer på den berörda institutionen att kontrollera mot bakgrund av innehållet i den aktuella handlingen. Enbart den omständigheten att en sådan affärshemlighet har framkommit inom ramen för ett rättsligt förfarande som numera är avslutat och av parterna i målet har betecknats som konfidentiell, i den mening som avses i artikel 871bis i den belgiska processlagen, räcker emellertid inte för att motivera tillämpningen av det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

68

Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser den första grunden.

[utelämnas]

104

Eftersom talan ska bifallas såvitt avser den första grunden och eftersom kommissionen inte har åberopat något annat undantag i det andra angripna beslutet som skäl för att neka tillgång till handlingarna nr 1.2, 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9, 9.1–9.5 och 10, samt till en del av handling nr 11, ska beslutet ogiltigförklaras i den del sökanden nekas tillgång till dessa handlingar.

105

Vad närmare bestämt gäller handling nr 1.2, som består av en bilaga till det anbud som lämnats av AstraZeneca (handling nr 1), gör tribunalen följande påpekande. Kommissionen angav visserligen i det andra angripna beslutet, såsom framgår av punkt 97 ovan, att anbudet och dess bilagor omfattades av en allmän presumtion om sekretess, enligt vilken ett utlämnande av dem skulle undergräva skyddet för AstraZenecas affärsintressen. Som svar på en fråga från tribunalen vid förhandlingen preciserade kommissionen emellertid att den inte avsåg att åberopa undantaget avseende skyddet för affärsintressen såvitt gäller handling nr 1.2, som uteslutande omfattades av undantaget avseende skydd för rättsliga förfaranden.

106

Talan ska däremot ogillas i den del den avser det andra angripna beslutet, i den del tillgång nekas till handlingarna nr 1, 1.1, 4, 6.1–6.6 och 12 samt till de uppgifter i handling nr 11 som omfattas av undantaget avseende skydd för den enskildes privatliv och integritet.

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande: