1

Sökanden, UniCredit Bank AG, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara beslut SRB/ES/2021/22 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 14 april 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2021 till den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallat det angripna beslutet), i den del beslutet avser sökanden.

[utelämnas]

19

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

20

SRB har yrkat att tribunalen ska

21

Europaparlamentet har yrkat att tribunalen ska

22

Europeiska unionens råd har yrkat att tribunalen ska

80

Den andra grunden består av sju delgrunder.

[utelämnas]

95

Sökanden har hävdat att det angripna beslutet inte innehåller en tillräcklig motivering till varför riskindikatorerna ”Stabil nettofinansieringskvot” (nedan kallad NSFR-indikatorn) och ”Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder” (nedan kallad MREL-indikatorn) och subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution” i artikel 6.5 första stycket a i delegerad förordning 2015/63 inte tillämpades av SRB vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021.

96

SRB har bestritt sökandens argument.

97

Tribunalen påpekar först att det i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 föreskrivs att ”[n]är de uppgifter som krävs för en viss indikator som avses i bilaga II [till den delegerade förordningen] inte ingår i de tillämpliga tillsynsrapporteringskrav som avses i artikel 14 [i den delegerade förordningen] för det berörda referensåret, ska denna riskindikator inte tillämpas fram till det att tillsynsrapporteringskravet i fråga börjar gälla”.

98

I förevarande fall angav SRB, i skälen 21–29 i det angripna beslutet, att den inte hade tillämpat NSFR-indikatorn och MREL-indikatorn eller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution” på grund av att de erforderliga uppgifterna för dessa riskindikatorer och subindikatorer inte var tillgängliga i en harmoniserad form för alla institut vid tidpunkten för antagandet av detta beslut.

99

Vad särskilt beträffar NSFR-indikatorn, påpekade SRB att ”det inte tillämpa[des] någon harmoniserad bindande standard för NSFR i [unionen] och [att den] därför inte [kunde] identifiera indikatorerna på nationell nivå”. Vad beträffar MREL-indikatorn, angav SRB att ”eftersom MREL-kraven på det hela taget [hade] genomförts gradvis, förfoga[de] [SRB] inte över uppgifter som [skulle] gör[a] det möjligt att tillämpa denna indikator på nivån för varje institut som bidrar till [den gemensamma resolutionsfonden]”. När det gäller subindikatorerna”komplexitet” och ”möjligheten till resolution”, anförde SRB att ”de uppgifter som krävs för [dessa subindikatorer] inte [var] tillgängliga i en harmoniserad form för alla institut i de deltagande medlemsstaterna för referensåret 2019”.

100

En sådan motivering gör det möjligt för sökanden att förstå skälen till att SRB inte tillämpade de aktuella riskindikatorerna och subindikatorerna och motiveringen uppfyller således kraven i den rättspraxis som har angetts i punkterna 82 och 83 ovan.

101

Denna slutsats vederläggs inte av sökandens argument.

102

För det första kan tribunalen inte godta sökandens argument att SRB i det angripna beslutet borde ha förklarat skälen till att SRB ansåg sig ha ett utrymme för skönsmässig bedömning som gjorde det möjligt för nämnden att inte tillämpa NSFR- och MREL-indikatorerna samt subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution”. Detta argument grundar sig nämligen på en felaktig premiss. Det framgår nämligen av själva ordalydelsen i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 att SRB inte har något utrymme för skönsmässig bedömning för att inte tillämpa en riskindikator, eftersom SRB, när villkoren i denna bestämmelse väl är uppfyllda, är skyldig att inte beakta en sådan indikator.

103

Sökanden har för det andra hävdat att det angripna beslutet innehåller vissa ”utförliga påståenden” om att de berörda riskindikatorerna och subindikatorerna inte har tillämpats, och att sökanden och unionsdomstolarna inte kan kontrollera riktigheten av dessa. Sökanden har emellertid inte visat på vilket sätt övervägandena i det angripna beslutet, om de antas vara ”utförliga”, hindrar sökanden från att förstå skälen till att de berörda riskindikatorerna och subindikatorerna inte har tillämpats, särskilt som det angripna beslutet, såsom har påpekats i punkterna 98 och 99 ovan, innehåller tillräckliga förklaringar i detta avseende.

104

För det tredje har sökanden i huvudsak gjort gällande att SRB i det angripna beslutet inte angav skälen till att nämnden inte hade beaktat de riskindikatorer som fanns tillgängliga i Tyskland vid beräkningen av den procentandel av sökandens förhandsbidrag som fastställts på nationell grundval. Sådana förklaringar är dock enligt sökanden nödvändiga, eftersom en riskindikator enligt artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63, jämförd med artikel 14.3 och 14.6 i samma delegerade förordning, ska beaktas när tillsynsrapporteringskrav avseende denna indikator är tillämpliga enligt nationell rätt.

105

Det framgår av rättspraxis (se punkt 83 ovan) att bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån det angripna beslutets lydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området och, i synnerhet, det intresse som de personer som berörs av rättsakten kan ha av att få förklaringar.

106

Vad gäller tillämpningen av NSFR-indikatorn förklarade SRB, i skäl 23 i det angripna beslutet, jämförd med punkt 31 i bilaga III till nämnda beslut, att ”[SRB] inte [hade] kunnat identifiera indikatorer på nationell nivå”, eftersom SRB ansåg att tillsynsrapporteringskraven avseende denna indikator var otillräckliga. På samma sätt framgår det av skäl 25 i detta beslut, i jämförelse med punkterna 32 och 33 i bilaga III till nämnda beslut, att SRB inte förfogade över uppgifter som samlats in på nationell nivå som gjorde det möjligt för SRB att tillämpa MREL-indikatorn, på grund av att de nationella resolutionsmyndigheterna gradvis genomfört kraven avseende denna indikator.

107

Mot denna bakgrund finner tribunalen att SRB lämnat en tillräcklig motivering till varför de uppgifter som krävs för tillämpningen av NSFR- och MREL-indikatorerna inte fanns tillgängliga på nationell nivå.

108

Dessutom anges det i punkt 32 i bilaga III till det angripna beslutet att fastställandet av subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution” till stor del beror på planeringen av resolution för instituten, eftersom dessa subindikatorer är kopplade till utarbetandet av resolutionsplaner.

109

Sökanden borde, i egenskap av försiktig ekonomisk aktör, ha kunnat veta att de nationella resolutionsmyndigheterna inte hade upprättat några sådana planer med avseende på samtliga institut som var skyldiga att betala förhandsbidrag, såsom SRB har angett i sitt svaromål och sin duplik utan att motsägas i detta avseende, och att dessa planer följaktligen inte hade färdigställts för samtliga institut med säte i Tyskland. Sökanden kunde således förstå att SRB, på grund av att det saknades resolutionsplaner för samtliga tyska institut, inte förfogade över tillräckliga uppgifter som samlats in på nationell nivå för tillämpningen av subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

110

Slutligen kan tribunalen inte godta sökandens argument att SRB borde ha förklarat skälen till att nämnden inte hade justerat till en jämförbar nivå de uppgifter som inte hade samlats in på ett enhetligt sätt i hela unionen. Detta argument grundar sig nämligen på ett felaktigt antagande. Det följer nämligen inte av artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 att SRB är skyldig att på något sätt justera de uppgifter som samlats in på ett icke enhetligt sätt.

111

Mot denna bakgrund kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grundens första del.

112

Sökanden har gjort gällande att SRB:s motivering i det angripna beslutet inte gör det möjligt att förstå skälen till att SRB fastställde den årliga målnivån till en åttondel av 1,35 procent av garanterade insättningar i alla institut under år 2020. I synnerhet förklarade inte SRB hur nämnden hade undersökt den ekonomiska modell som kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) hade fastställt för att förutse tillväxttakten för garanterade insättningar och de totala insättningarna inom bankunionen under den inledande perioden. SRB har inte heller lämnat någon förklaring till användningen av simuleringsmodellen avseende olika tillväxtscenarier för garanterade insättningar samt den slutliga målnivån.

113

SRB har gjort gällande att i skälen 35–48 i det angripna beslutet och i punkterna 46–84 i bilaga III till detta beslut har de steg som följts för att fastställa den årliga målnivån och de faktorer som beaktats i detta syfte beskrivits på ett klart och precist sätt. Det framgår dessutom av skäl 40 i nämnda beslut att den ekonometriska modelleringen av JRC – i likhet med SRB:s bedömning – grundade sig på historiska uppgifter om de totala insättningar och garanterade insättningar och att tendensen till en konstant tillväxt av garanterade insättningar i alla institut bekräftas. Den simuleringsmodell som SRB använde täckte dessutom ett så brett intervall att det var uppenbart att denna modell endast var ett steg i beslutsprocessen.

114

Enligt artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 ska vid utgången av den inledande perioden de disponibla finansiella medlen i SRF uppgå till den slutliga målnivån, vilket motsvarar minst 1 procent av alla garanterade insättningar från alla institut auktoriserade i alla deltagande medlemsstater.

115

Enligt artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 ska förhandsbidragen under den inledande perioden fördelas så jämnt som möjligt över tiden fram till dess att den slutliga målnivå som anges i punkt 114 ovan uppnås, men med vederbörlig hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på de bidragande institutens finansiella ställning.

116

I artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 anges att de bidrag som ska betalas av alla institut som auktoriserats på alla de deltagande medlemsstaternas territorier varje år inte får överstiga 12,5 procent av den slutliga målnivån.

117

När det gäller beräkning av förhandsbidrag föreskrivs i artikel 4.2 i delegerad förordning 2015/63 att SRB ska fastställa beloppet för dem på grundval av den årliga målnivån, med beaktande av den slutliga målnivå som ska uppnås och utifrån det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar under föregående år, beräknat kvartalsvis, för samtliga institut som auktoriserats på samtliga deltagande medlemsstaters territorium.

118

I förevarande fall fastställde SRB, såsom framgår av skäl 48 i det angripna beslutet, beloppet för den årliga målnivån till 11287677212,56 euro för bidragsperioden år 2021.

119

I skälen 36 och 37 i det angripna beslutet förklarade SRB i huvudsak att den årliga målnivån skulle fastställas på grundval av en analys av utvecklingen av garanterade insättningar under tidigare år, all relevant utveckling av den ekonomiska situationen samt en analys av indikatorerna avseende fasen av konjunkturcykeln och de effekter procykliska bidrag skulle få för institutens finansiella situation. SRB ansåg därefter att det var lämpligt att fastställa en koefficient som grundade sig på denna analys och på de finansiella medel som fanns tillgängliga i SRF (nedan kallad koefficienten). SRB tillämpade denna koefficient på en åttondel av det genomsnittliga beloppet för garanterade insättningar under år 2020 för att uppnå den årliga målnivån.

120

SRB har i skäl 38–47 i det angripna beslutet redogjort för det tillvägagångssätt som tillämpats för att fastställa koefficienten

121

I skäl 38 i det angripna beslutet konstaterade SRB att det förelåg en tendens till ständig ökning av de garanterade insättningarna för alla institut i de deltagande medlemsstaterna. Vad gäller år 2020 uppgick det genomsnittliga beloppet för dessa insättningar, beräknat kvartalsvis, till 6,689 biljoner euro.

122

I skälen 40 och 41 i det angripna beslutet redogjorde SRB för den förväntade utvecklingen vad gäller garanterade insättningar under de tre återstående åren av den inledande perioden, det vill säga åren 2021–2023. SRB ansåg att den årliga ökningen av de garanterade insättningarna skulle ligga på mellan fyra och sju procent fram till slutet av den inledande perioden.

123

I skälen 42–45 i det angripna beslutet redogjorde SRB för sin bedömning av fasen i konjunkturcykeln och av den procykliska effekt som förhandsbidragen skulle kunna ha på institutens finansiella situation. För att göra detta uppgav SRB att flera faktorer hade beaktats, såsom tillväxtprognosen för kommissionens bruttonationalprodukt och Europeiska centralbankens (ECB) prognoser i detta avseende eller kreditflödet från den privata sektorn uttryckt som procentandel av bruttonationalprodukten.

124

I skäl 46 i det angripna beslutet drog SRB slutsatsen att även om det var rimligt att förvänta sig en fortsatt ökning av garanterade insättningar inom bankunionen, skulle takten på denna ökning minska i förhållande till år 2020. SRB uppgav i detta avseende, i skäl 47 i det angripna beslutet, att den hade intagit en ”försiktig hållning” när det gällde ökningen av de garanterade insättningarna under de kommande åren fram till år 2023.

125

Mot bakgrund av dessa överväganden fastställde SRB, i skäl 48 i det angripna beslutet, koefficientens värde till 1,35 procent. Därefter beräknade SRB beloppet för den årliga målnivån genom att multiplicera det genomsnittliga beloppet för garanterade insättningar år 2020 med denna koefficient och genom att dividera resultatet av denna beräkning med åtta, i enlighet med följande matematiska formel, som återfinns i skäl 48 i beslutet:

”Mål0 [belopp på årlig målnivå] = Totala garanterade insättningar2020 * 0,0135 * ⅛ = 11287677212,56 EUR.”

126

Det framgår av SRB:s förklaringar vid förhandlingen att nämnden fastställde den årliga målnivån för bidragsperioden 2021 på följande sätt.

127

För det första fastställde SRB, på grundval av en framåtblickande analys, beloppet för de garanterade insättningarna för samtliga auktoriserade institut i alla deltagande medlemsstater, vilket var en prognos för utgången av den inledande perioden, till cirka 7,5 biljoner euro. För att komma fram till detta belopp beaktade SRB det genomsnittliga beloppet för garanterade insättningar under år 2020, nämligen 6,689 biljoner euro, en årlig ökning av garanterade insättningar på fyra procent och antalet återstående bidragsperioder fram till slutet av den inledande perioden, det vill säga tre stycken.

128

För det andra beräknade SRB, i enlighet med artikel 69.1 i förordning nr 806/2014, en procent av dessa 7,5 biljoner euro för att erhålla det uppskattade beloppet för den slutliga målnivå som skulle uppnås den 31 december 2023, det vill säga cirka 75 miljarder euro.

129

För det tredje subtraherade SRB de finansiella medel som redan fanns tillgängliga i SRF år 2021, det vill säga cirka 42 miljarder euro, från det sistnämnda beloppet, för att erhålla det belopp som återstod att samla in under återstående bidragsperioder före utgången av den inledande perioden, det vill säga åren 2021–2023. Detta belopp uppgick till cirka 33 miljarder euro.

130

För det fjärde dividerade SRB sistnämnda belopp med tre för att fördela det enhetligt mellan de tre återstående bidragsperioderna. Den årliga målnivån för bidragsperioden 2021 fastställdes således till det belopp som anges i punkt 118 ovan, det vill säga cirka 11,287 miljarder euro.

131

SRB hävdade även, vid förhandlingen, att den hade offentliggjort uppgifter som låg till grund för den metod som beskrivs i punkterna 127–130 ovan. Dessa uppgifter skulle ha möjliggjort för sökanden att förstå den metod genom vilken den årliga målnivån hade fastställts. SRB preciserade särskilt att den i maj 2021, det vill säga efter det att det angripna beslutet hade antagits men innan förevarande talan väcktes, hade offentliggjort faktabladet ”Fact Sheet 2021” (nedan kallat faktabladet), i vilket det uppskattade beloppet för den slutliga målnivån angavs. SRB har även hävdat att beloppet av de finansiella medel som fanns tillgängliga i SRF även fanns angivet på SRF:s webbplats och hade offentliggjorts via andra källor, långt innan det angripna beslutet antogs.

132

För att pröva huruvida SRB har iakttagit sin motiveringsskyldighet vad gäller fastställandet av den årliga målnivån, erinrar tribunalen om följande. Avsaknad av motivering eller brister i motiveringen utgör en grund avseende tvingande rätt som unionsdomstolen kan, och till och med måste, pröva ex officio (se dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 34 och där angiven rättspraxis). Följaktligen kan, eller till och med måste, tribunalen även beakta andra brister i motiveringen än dem som sökanden har åberopat, bland annat när dessa brister visar sig under förfarandet.

133

Parterna har i detta syfte, under den muntliga delen av förfarandet, hörts om alla eventuella brister i motiveringen av det angripna beslutet vad gäller fastställandet av den årliga målnivån. Efter att ha tillfrågats uttryckligen och vid flera tillfällen i detta avseende, beskrev SRB, steg för steg, den metod som den faktiskt hade använt för att fastställa den årliga målnivån för bidragsperioden 2021, såsom denna metod har beskrivits i punkterna 127–130 ovan.

134

Vad därefter gäller innehållet i motiveringsskyldigheten, framgår det av rättspraxis att motiveringen av ett beslut som fattats av en unionsinstitution eller ett unionsorgan inte ska innehålla motsägelser, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen till beslutet för att de ska kunna tillvarata sina rättigheter vid behörig domstol och så att denna domstol kan utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 169 och där angiven rättspraxis, dom av den 22 september 2005, Suproco/kommissionen, T‑101/03, EU:T:2005:336, punkterna 20 och 45–47, och dom av den 16 december 2015, Grekland/kommissionen, T‑241/13, EU:T:2015:982, punkt 56).

135

När den som antagit det angripna beslutet under förfarandet vid unionsdomstolen tillhandahåller vissa förklaringar av skälen till detta beslut ska dessa förklaringar likaledes överensstämma med de överväganden som återgetts i beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2005, Suproco/kommissionen, T‑101/03, EU:T:2005:336, punkterna 45–47, och dom av den 13 december 2016, Printeos m.fl./kommissionen, T‑95/15, EU:T:2016:722, punkterna 54 och 55).

136

Även om övervägandena i det angripna beslutet inte överensstämmer med sådana förklaringar som lämnats under domstolsförfarandet, uppfyller motiveringen i det aktuella beslutet inte den funktion som det erinrats om i punkterna 82 och 83 ovan. En sådan inkonsekvens hindrar i synnerhet dels de som berörs av det angripna beslutet från att få kännedom om skälen till det angripna beslutet, innan de väcker talan, och från att förbereda sin argumentation mot dessa skäl, dels unionsdomstolen från att identifiera vilka skäl som verkligen underbygger beslutet och att pröva huruvida dessa skäl är förenliga med tillämpliga bestämmelser.

137

Slutligen måste SRB ge de berörda instituten kännedom om metoden för beräkning av förhandsbidragen när nämnden antar ett beslut om fastställande av sådana bidrag (se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 122).

138

Detsamma måste gälla för metoden för att fastställa den årliga målnivån, eftersom detta belopp är av väsentlig betydelse för systematiken i ett sådant beslut. Såsom framgår av punkt 15 ovan består metoden för beräkning av förhandsbidragen i att detta belopp fördelas mellan alla berörda institut, vilket innebär att en ökning eller minskning av detta belopp medför en motsvarande ökning eller minskning av förhandsbidraget från vart och ett av dessa institut.

139

Härav följer att SRB inte bara är skyldig att, i det angripna beslutet, lämna förklaringar till instituten avseende metoden för att fastställa den årliga målnivån. Dessa förklaringar måste även överensstämma med de förklaringar som SRB lämnat under domstolsförfarandet och som avser den metod som faktiskt tillämpats.

140

Så är emellertid inte fallet i förevarande mål.

141

Det ska inledningsvis påpekas att det i skäl 48 i det angripna beslutet anges en matematisk formel som uppges ligga till grund för fastställandet av den årliga målnivån. Det framgår emellertid att denna formel inte innefattar vissa delar av den metod som SRB faktiskt har tillämpat, vilket förklarades under förhandlingen. Såsom anges i punkterna 127–130 ovan kom SRB nämligen fram till beloppet på den årliga målnivån, inom ramen för denna metod, genom att från den slutliga målnivån dra av de finansiella medel som fanns tillgängliga i SRF, i syfte att beräkna de belopp som återstod att samla in fram till slutet av den inledande perioden och genom att dividera detta belopp med tre. Dessa två steg i beräkningen kommer emellertid inte till uttryck i den matematiska formeln.

142

Detta konstaterande påverkas inte heller av SRB:s påstående att nämnden i maj 2021 offentliggjorde ett faktablad som innehöll ett intervall med eventuella belopp på den slutliga målnivån eller att de finansiella medel som fanns tillgängliga i SRF offentliggjordes på dess webbplats. Oberoende av huruvida sökanden faktiskt fick kännedom om dessa belopp, kunde dessa uppgifter inte i sig göra det möjligt för sökanden att förstå att de två transaktioner som nämns i punkt 141 ovan faktiskt hade tillämpats av SRB. Dessa två steg i beräkningen nämndes nämligen inte ens i den matematiska formel som anges i skäl 48 i det angripna beslutet.

143

Liknande inkonsekvenser påverkar också det sätt på vilket koefficienten på 1,35 % fastställdes. Denna koefficient spelar dock en avgörande roll i den matematiska formel som nämns i punkt 142 ovan. Denna koefficient skulle nämligen kunna förstås så, att den, bland andra parametrar, grundar sig på den förväntade ökningen av garanterade insättningar under de återstående åren av den inledande perioden. Såsom vitsordats av SRB under förhandlingen har denna koefficient fastställts för att kunna motivera resultatet av beräkningen av beloppet för den årliga målnivån, det vill säga efter det att SRB har beräknat detta belopp med tillämpning av de fyra steg som anges i punkterna 127–130 ovan, bland annat, genom att dividera med tre det belopp som följer när de finansiella medel som finns tillgängliga i SRF dras av från den slutliga målnivån. Detta tillvägagångssätt framgår emellertid inte på något sätt av det angripna beslutet.

144

Enligt faktabladet uppgick dessutom den uppskattade slutliga målnivån till mellan 70 och 75 miljarder euro. Detta intervall är emellertid oförenligt med det intervall för ökning av garanterade insättningar på mellan fyra och sju procent som anges i skäl 41 i det angripna beslutet. SRB angav nämligen vid förhandlingen att den, vid fastställandet av den årliga målnivån, hade beaktat en ökning på fyra procent av garanterade insättningar, vilket var den minsta ökningen i det andra intervallet. SRB hade således kommit fram till en uppskattad slutlig målnivå på 75 miljarder euro, vilket utgjorde det högsta värdet i det första intervallet. Det kan följaktligen konstateras att dessa båda intervaller inte överensstämmer med varandra. Intervallet för utvecklingen av garanterade insättningar omfattar nämligen även värden som är högre än fyra procent, vars tillämpning skulle ha lett till ett uppskattat belopp för den slutliga målnivån som är högre än de värden som ingår i intervallet för denna målnivå. Det är vidare inte möjligt för sökanden att förstå varför SRB i det intervall som hänför sig till denna målnivå inkluderade belopp som var lägre än 75 miljarder euro. För att komma fram till detta skulle det nämligen ha varit nödvändigt att tillämpa en procentsats på under fyra procent, vilken emellertid går utanför intervallet för ökningen av garanterade insättningar. Under dessa omständigheter var det inte möjligt för sökanden att förstå hur SRB hade tillämpat intervallet för ökningen av dessa insättningar i syfte att beräkna den uppskattade slutliga målnivån.

145

Härav följer att den metod som faktiskt tillämpades av SRB, vad gäller fastställandet av den årliga målnivån, såsom den redogjordes för under förhandlingen, inte överensstämmer med den metod som beskrivs i det angripna beslutet. De verkliga skäl som ligger till grund för fastställande av målnivån kan således varken identifieras av instituten eller av tribunalen i det angripna beslutet.

146

Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat vad gäller fastställandet av den årliga målnivån.

147

Sökanden ska därmed vinna framgång med den andra delen av den andra grunden. Med hänsyn till det som i juridiskt och ekonomiskt hänseende står på spel i förevarande mål, ligger det emellertid i intresset av en god rättskipning att även pröva de övriga grunder som åberopats i målet.

[utelämnas]

250

Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet strider mot artiklarna 6 och 7 samt artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63, eftersom SRB vid beräkningen av justeringsfaktorn inte beaktade NSFR- och MREL-indikatorerna och subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”. I synnerhet ger artiklarna 6 och 7 i denna delegerade förordning inte SRB någon befogenhet att skönsmässigt bortse från vissa riskindikatorer. Artikel 20.1 i den delegerade förordningen, jämförd med artikel 14 i samma delegerade förordning, kan inte heller utgöra grund för att underlåta att beakta dessa riskindikatorer. Artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 tillämpas nämligen endast på sådan information som anges i förordningens bilaga II. Denna bilaga nämner emellertid inte MREL-indikatorn eller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

251

SRB har bestritt dessa argument.

252

Enligt artikel 6.2 a, 6.3 a och 6.5 a i delegerad förordning 2015/63 ska SRB, vid fastställandet av de berörda institutens riskprofil, i princip beakta MREL- och NSFR-indikatorerna och subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

253

Enligt artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63, med rubriken ”Övergångsbestämmelser”, ska en riskindikator emellertid inte tillämpas så länge som den information som krävs enligt denna specifika riskindikator, angiven i bilaga II till denna delegerade förordning, inte ingår bland de tillsynsrapporteringskrav som anges i artikel 14 i samma delegerade förordning, det vill säga de tillsynsrapporteringskrav som fastställs i kommissionens genomförandeförordning nr 680/2014 av den 16 april 2014 om fastställande av tekniska genomförandestandarder för den tillsynsinformation som instituten ska tillhandahålla i enlighet med förordning nr 575/2013 (EUT L 191, 2014, s. 1) eller, i förekommande fall, i nationell rätt.

254

I artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63, vars lagenlighet inte har bestritts i förevarande mål, uppställs således två villkor för att det ska vara möjligt att inte tillämpa en riskindikator. För det första ska den information som krävs enligt en sådan indikator inte ingå bland de krav på tillsynsinformation som anges i artikel 14 i den delegerade förordningen. För det andra anges denna indikator i bilaga II till den delegerade förordningen. Denna bilaga har rubriken ”Uppgifter som ska lämnas till resolutionsmyndigheterna” och innehåller 15 kategorier av uppgifter.

255

Vad gäller det första villkoret ska det påpekas att för att avgöra huruvida den information som krävs enligt en specifik riskindikator, i enlighet med artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63, ingår i tillsynsrapporteringskraven, ankommer det på SRB att kontrollera huruvida instituten var skyldiga att rapportera denna information för tillsynsändamål till den behöriga myndigheten för det aktuella referensåret i enlighet med genomförandeförordning nr 680/2014 eller nationell rätt. Enligt artikel 4.1 jämförd med artikel 14.1–14.4 i delegerad förordning 2015/63 är detta referensår det år som avses i det godkända årsbokslut som är tillgängligt per den 31 december det år som föregår bidragsperioden. Härav följer att i förevarande mål är referensåret det år som de godkända årsboksluten tillgängliga per den 31 december 2020 avser (nedan kallat det relevanta referensåret). Såsom SRB har hävdat, utan att sökanden har bestritt detta, motsvarar detta referensår år 2019.

256

Vad gäller det andra villkoret som nämns i punkt 254 ovan, ska det påpekas att enligt lydelsen i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 är denna bestämmelse tillämplig bland annat när de uppgifter som anges i bilaga II till denna delegerade förordning i sig utgör riskindikatorer.

257

I motsats till vad sökanden har hävdat är emellertid artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 även tillämplig i en situation där bilaga II till denna delegerade förordning hänvisar till uppgifter som, utan att i sig utgöra riskindikatorer, är avgörande för beräkningen av sådana riskindikatorer som inte anges i denna bilaga. En riskindikator kan således inte tillämpas när de uppgifter som är nödvändiga för beräkningen av indikatorn finns i den bilagan.

258

Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 19 juli 2012, ebookers.com Deutschland, C‑112/11, EU:C:2012:487, punkt 12). Dessutom ska man beakta den ändamålsenliga verkan därav (se dom av den 13 december 2012, BLV Wohn- und Gewerbebau, C‑395/11, EU:C:2012:799, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

259

När det gäller sammanhanget och de mål som eftersträvas med artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63, beaktar denna bestämmelse den omständigheten att processen för att införa tillsynskrav och tillhörande informationskrav är progressiv och sträcker sig över tiden. Såsom framgår av bland annat skäl 6 i direktiv 2014/59 antogs delegerad förordning 2015/63 vid en tidpunkt då dessa krav ännu inte hade fastställts slutgiltigt eller då justeringar ännu inte hade gjorts. Sökanden har därvid inte på allvar bestritt SRB:s påstående att behöriga myndigheter progressivt bestämmer vissa av dessa krav, vilka i sin tur påverkar de uppgifter som ska finnas tillgängliga för beräkningen av de riskindikatorer som föreskrivs i delegerad förordning 2015/63. Således kunde dylika för beräkningen av vissa av dessa riskindikatorer nödvändiga uppgifter inte vara tillgängliga för samtliga berörda institut, eller i vart fall för samtliga institut med säte i en medlemsstat, under åtminstone en del av den ursprungliga perioden, med preciseringen att dessa uppgifter kunde inte uppges för tillsynsändamål enligt unionsrätten eller i förekommande fall enligt nationell rätt.

260

Syftet med artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 är i detta sammanhang att undvika att oproportionerliga eller diskriminerande bördor i förekommande fall åläggs instituten vid beräkningen av förhandsbidragen just på grund av detta gradvisa genomförande av tillsynskraven och tillhörande informationskrav. Denna beräkning förutsätter nämligen ett jämförande räkenskapsår. SRB har i detta avseende, utan att motsägas, förklarat att om de uppgifter som är nödvändiga för att beräkna vissa riskindikatorer inte rapporteras som tillsynsinformation av samtliga institut eller åtminstone av samtliga institut med säte i en medlemsstat, är SRB skyldig att beakta uppgifter avseende sådana indikatorer som dock inte är jämförbara.

261

En sådan risk föreligger inte enbart när de aktuella uppgifterna i sig utgör riskindikatorer, utan även när dessa uppgifter, utan att i sig utgöra riskindikatorer, är nödvändiga för att beräkna dessa.

262

Under dessa omständigheter ska artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 tolkas så, att den inte endast är tillämplig när de uppgifter som anges i bilaga II till denna delegerade förordning i sig utgör riskindikatorer, utan även när de uppgifter som anges i denna bilaga är nödvändiga för beräkningen av riskindikatorerna.

263

Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva huruvida SRB, vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021, kunde avstå från att tillämpa två riskindikatorer, nämligen NSFR- och MREL-indikatorerna, och två subindikatorer, nämligen subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”, utan att därvid åsidosätta artiklarna 6 och 7 samt artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63.

264

När det gäller NSFR-indikatorn framgår det för det första av artikel 17 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/451 av den 17 december 2020 om tekniska genomförandestandarder för tillämpningen av förordning nr 575/2013 vad gäller instituts tillsynsrapportering och om upphävande av genomförandeförordning nr 680/2014 (EUT L 97, 2021, s. 1), jämförd med artikel 23 andra stycket i samma genomförandeförordning, att instituten till den behöriga myndigheten skulle rapportera uppgifter om NSFR-indikatorn för tillsynsändamål och på harmoniserad grund först från och med den 28 juni 2021, det vill säga efter det relevanta referensåret.

265

Utan att det är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida den eventuella förekomsten av en skyldighet att rapportera de uppgifter som krävs för NSFR-indikatorn som tillsynsinformation enligt nationell rätt innebär att SRB är skyldig att beakta detta vid fastställandet av denna indikator, åtminstone vid beräkningen av förhandsbidraget på nationell grundval, har SRB i sitt svaromål, i sin duplik och vid förhandlingen, utan att motsägas, förklarat att en sådan skyldighet under alla omständigheter inte följer av lagstiftningen i den medlemsstat där sökanden är etablerad, det vill säga Tyskland, vad gäller det relevanta referensåret. Under dessa omständigheter finns det inget i handlingarna i målet som visar att uppgifterna avseende NSFR-indikatorn för det relevanta referensåret ingick bland tillsynsrapporteringskraven enligt tysk rätt.

266

Den omständigheten att sökanden har deklarerat dessa uppgifter i Tyskland saknar i detta avseende relevans, eftersom det inte har fastställts att dessa deklarationer gjordes på grundval av krav på tillsynsinformation enligt förordning nr 680/2014 eller enligt tysk rätt.

267

För det andra ingår NSFR-indikatorn bland de uppgifter som uttryckligen anges i bilaga II till delegerad förordning 2015/63.

268

Under dessa omständigheter åsidosatte SRB inte artiklarna 6, 7 och 20 i delegerad förordning 2015/63 genom att inte beakta NSFR-indikatorn vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021.

269

När det gäller MREL-indikatorn finns det inte någon bestämmelse i genomförandeförordning nr 680/2014 som krävde att instituten, för det relevanta referensåret, skulle lämna information om sina kvalificerade skulder såsom tillsynsinformation till den behöriga myndigheten. En sådan skyldighet infördes först från och med den 28 juni 2021, såsom framgår av avdelning I i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/763 av den 23 april 2021 om tekniska standarder för genomförande för tillämpningen av förordning nr 575/2013 och direktiv 2014/59 vad gäller tillsynsrapportering och offentliggörande avseende minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (EUT L 168, 2021, s. 1), jämförd med artikel 17 andra stycket i samma genomförandeförordning.

270

Detta konstaterande vederläggs inte av artikel 45.1 i direktiv 2014/59, som sökanden har åberopat. Enligt denna bestämmelse ska medlemsstaterna se till att instituten alltid uppfyller kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder när så krävs enligt den artikeln eller andra bestämmelser i det direktivet. Nämnda bestämmelse innehåller däremot inte någon skyldighet att rapportera kvalificerade skulder för tillsynsändamål under det relevanta referensåret.

271

Utan att det är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida den eventuella förekomsten av en skyldighet att rapportera kvalificerade skulder för tillsynsändamål enligt nationell rätt skulle innebära att SRB är skyldig att beakta detta vid fastställandet av MREL-indikatorn, åtminstone avseende beräkningen av förhandsbidraget på nationell grundval, har SRB i sitt svaromål, i sin duplik och vid förhandlingen, utan att motsägas av sökanden, förklarat att en sådan skyldighet under alla omständigheter inte följer av tysk rätt vad gäller det relevanta referensåret. Under dessa omständigheter finns det inget i handlingarna i målet som visar att uppgifterna om MREL-indikatorn enligt tysk rätt omfattades av tillsynsrapporteringskravet under det relevanta referensåret.

272

Den omständigheten att sökanden från och med år 2017 i Tyskland lämnade upplysningar om MREL-indikatorn gör det inte möjligt att bevisa motsatsen, eftersom det, såsom framgår av punkt 271 ovan, inte har visats att denna information, enligt nationell rätt, deklarerades som tillsynsinformation.

273

Även om MREL-indikatorn inte nämns som sådan i bilaga II till delegerad förordning 2015/63, anges i denna bilaga icke desto mindre ”kvalificerade skulder” bland de uppgifter som ska lämnas till resolutionsmyndigheterna. Dessa åtaganden utgör för övrigt uppgifter som är avgörande för beräkningen av denna riskindikator. I enlighet med artikel 6.2 a i delegerad förordning 2015/63 och förordningens bilaga I, under rubriken ”Steg 1”, grundar sig nämnda indikator på uppgifter såsom bland annat kapitalbas, kvalificerade skulder och MREL, varvid SRB vid beräkningen av denna indikator ska fastställa överskottet av kapitalbas och kvalificerade skulder i förhållande till MREL.

274

Under dessa omständigheter kunde SRB avstå från att tillämpa MREL-indikatorn utan att åsidosätta artiklarna 6, 7 och 20 i delegerad förordning 2015/63.

275

När det gäller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” framgår det av artikel 6.6 a iv) i delegerad förordning 2015/63 att SRB, när den fastställer subindikatorn ”komplexitet”, ska beakta i vilken utsträckning det berörda institutets affärsmodell och organisationsstruktur anses vara komplexa i enlighet med avdelning II kapitel II i direktiv 2014/59. På samma sätt ska SRB, enligt artikel 6.6 b ii) i samma delegerade förordning, när nämnden fastställer subindikatorn ”möjlighet till resolution”, beakta i vilken utsträckning detta institut, i enlighet med avdelning II kapitel II i samma direktiv, kan bli föremål för en snabb resolution utan rättsliga hinder.

276

SRB ska således fastställa subindikatorerna för ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” med beaktande av de krav som följer av avdelning II kapitel II i direktiv 2014/59, det vill säga ”Möjlighet till resolution”, som innehåller artiklarna 15–18.

277

Enligt artikel 15.3 i direktiv 2014/59 ska resolutionsmyndigheten göra en bedömning av möjligheten till ett instituts resolution samtidigt som den upprättar och uppdaterar resolutionsplanen i detta syfte, i enlighet med artikel 10 i direktivet.

278

Såsom SRB förklarade vid förhandlingen, utan att bli motsagd, är det – vid bedömningen av möjligheten till ett instituts resolution – på samma sätt nödvändigt att beakta dess komplexitet, och ju mer komplex ett sådant instituts struktur är, desto större blir inverkan på möjligheten till dess resolution. Under dessa omständigheter och med beaktande av hänvisningen i artikel 6.6 a iv) i delegerad förordning 2015/63 till artiklarna 15–18 i direktiv 2014/59, och således även till artikel 15.3 i direktivet, görs bedömningen av komplexiteten även vid utarbetandet av resolutionsplanen.

279

Av detta följer att utarbetandet av resolutionsplaner utgör en förutsättning för att SRB ska kunna fastställa subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

280

Enligt artikel 15.2 i direktiv 2014/59 ska resolutionsmyndigheten, vid utarbetandet av resolutionsplanen för institut, åtminstone beakta de uppgifter som anges i avsnitt C i bilagan till detta direktiv. Bland dessa omständigheter ska myndigheten, i enlighet med avsnitt C punkt 17 i denna bilaga, beakta institutets antal och typ av kvalificerade skulder, varvid dessa skulder definieras i artikel 2.1 led 71 i direktiv 2014/59, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 (EUT L 150, 2019, s. 296).

281

Såsom framgår av artikel 3 led 17 i delegerad förordning 2015/63 jämförd med artikel 2.1 led 71 i direktiv 2014/59 motsvarar dessa skulder ”kvalificerade skulder” i den mening som avses i nämnda delegerade förordning.

282

Av detta följer att kvalificerade skulder utgör en nödvändig uppgift för att SRB ska kunna fastställa subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

283

Det framgår av punkterna 269–271 ovan att instituten inte var skyldiga att rapportera kvalificerade skulder för tillsynsändamål till den behöriga myndigheten för det relevanta referensåret enligt genomförandeförordning nr 680/2014. Utan att det är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida en sådan skyldighet att rapportera kvalificerade skulder skulle tvinga SRB att beakta denna skyldighet vid fastställandet av subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”, åtminstone vad gäller beräkningen av förhandsbidraget på nationell grundval, finns det inga uppgifter som tribunalen förfogar över som visar att en sådan skyldighet förelåg enligt tysk rätt.

284

Följaktligen är det första villkoret i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 uppfyllt när det gäller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

285

När det gäller det andra villkoret i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 konstaterar tribunalen att även om subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” inte som sådana återfinns i bilaga II till delegerad förordning 2015/63 anges däri uttryckligen kvalificerade skulder, vilka är nödvändiga för att fastställa dessa.

286

Under dessa omständigheter åsidosatte SRB inte artiklarna 6, 7 och 20 i delegerad förordning 2015/63, genom att inte beakta subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” för bidragsperioden 2021.

287

Denna slutsats vederläggs inte av de argument som sökanden har anfört.

288

Vad för det första gäller sökandens argument att SRB borde ha inhämtat de uppgifter som krävdes för att anta ett beslut om fastställande av förhandsbidragen på ett annat sätt än genom inlämnande av dessa uppgifter genom de deklarationer som varje institut gjorde för tillsynsändamål, räcker det att konstatera att någon sådan skyldighet inte följer av någon bestämmelse i tillämplig lagstiftning.

289

Sökanden kan på denna punkt inte med framgång göra gällande att SRB var skyldig att tillämpa NSFR-indikatorn med användning av de nationella resolutionsmyndigheternas nationella uppgifter, eftersom det, såsom framgår av punkt 265 ovan, inte finns några uppgifter i de handlingar som tribunalen förfogar över som visar att informationen om denna riskindikator skulle rapporteras som tillsynsinformation enligt tysk rätt.

290

För det andra kan sökanden inte vinna framgång med argumentet avseende punkt 137 i domen av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB (C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601), eftersom det varken i denna punkt eller i denna dom anges huruvida artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 är tillämplig.

291

För det tredje har sökanden gjort gällande att SRB:s tillvägagångssätt vid tillämpningen av artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 under alla omständigheter är felaktigt när det gäller den del av förhandsbidraget som beräknats på nationell grundval, eftersom det är utrett att NSFR- och MREL-indikatorerna samt subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” fanns tillgängliga för de tyska instituten. SRB borde således enligt sökanden ha beaktat dem vid beräkningen av det bidrag som fastställts på nationell grund. Detta gäller i än högre grad då underlåtenheten att tillämpa dessa riskindikatorer och subindikatorer inte kan motiveras av principen om likabehandling, eftersom endast institut i en och samma medlemsstat kan jämföras inom ramen för direktiv 2014/59. Under dessa omständigheter strider det inte mot denna princip att den information om dessa indikatorer som finns tillgänglig i var och en av medlemsstaterna inte är identisk mellan var och en av dessa medlemsstater.

292

Tribunalen påpekar – utan att det är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida den eventuella förekomsten av en skyldighet att rapportera uppgifter om NSFR- och MREL-indikatorerna och subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” enligt nationell rätt innebär att SRB är skyldig att beakta detta, åtminstone vad gäller beräkningen av förhandsbidraget på nationell grundval – att det, såsom framgår av punkterna 265, 271 och 283 ovan, inte har visats att det fanns en sådan skyldighet i Tyskland för det relevanta referensåret. Under dessa omständigheter framgår det inte av handlingarna i målet vid tribunalen att det fanns en rättslig grund som tillät eller ålade SRB att beakta dessa uppgifter vad gäller enbart den nationella grundvalen.

293

För det fjärde anser sökanden att det faktiskt var möjligt, och därmed obligatoriskt, att beakta alla riskindikatorer och subindikatorer, eftersom SRB var skyldig att organisera en insamling av lämpliga uppgifter eller att i efterhand anpassa de uppgifter som lämnats på ett icke enhetligt sätt för att ge dem den nödvändiga graden av enhetlighet. SRB hade dessutom enligt sökanden kunnat komplettera de uppgifter som saknades med hjälp av en uppskattning eller ett sakkunnigutlåtande.

294

På denna punkt räcker det att påpeka att tillämplig lagstiftning inte kräver att SRB kompletterar de uppgifter som saknas inom ramen för kraven på tillsynsinformation, eller att SRB på något sätt anpassar de uppgifter som samlats in på ett icke enhetligt sätt.

295

Mot denna bakgrund finner tribunalen att talan inte kan bifallas såvitt avser den sjätte grunden.

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

följande: