1

Sökanden, Agrofert, a.s., har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut A(2019) 8551 C (D 300153) av den 15 januari 2021 (nedan kallat det angripna beslutet), genom vilket parlamentet beslutade att vägra att ge sökanden tillgång till två handlingar avseende utredningen mot Republiken Tjeckiens före detta premiärminister Andrej Babiš angående missbruk av EU-medel och potentiella intressekonflikter.

2

Sökanden är ett tjeckiskt holdingbolag som kontrollerar över 230 bolag som är verksamma inom olika sektorer, såsom jordbruk, livsmedelstillverkning, kemisk industri och media. Bolaget grundades ursprungligen av Andrej Babiš, som blev Republiken Tjeckiens premiärminister år 2017 och förblev premiärminister till i december år 2021.

3

Genom skrivelse av den 31 juli 2020 ingav sökanden en ansökan till parlamentet om tillgång till handlingar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

4

I sin ansökan angav sökanden att det i parlamentets resolution 2019/2987 (RSP) av den 19 juni 2020 om återupptagandet av utredningen av Tjeckiens premiärminister för missbruk av EU-medel och potentiella intressekonflikter (EUT C 362, 2021, s. 37) (nedan kallad resolutionen) påstods att Andrej Babiš fortsatte att kontrollera Agrofertkoncernen efter det att han hade utsetts till premiärminister i Tjeckien. Sökanden ansåg att detta påstående var oriktigt och uttryckte en önskan om att få kännedom om de källor och den information som parlamentet förfogade över före det att parlamentet antog resolutionen, med undantag för rapporten om budgetkontrollutskottets informationsuppdrag i Tjeckien den 26–28 februari 2020 (nedan kallad rapporten om informationsuppdraget), som innehåller samma påstående. Sökanden ansökte således, för det första, om att få tillgång till samtliga handlingar som hade samlats in eller använts av parlamentets utskott för budgetkontroll som bevishandlingar till stöd för påståendet att Republiken Tjeckiens premiärminister, Andrej Babiš, fortfarande kontrollerade Agrofertkoncernen, och övriga påståenden om sökanden eller Agrofertkoncernen som förekom i rapporten om informationsuppdraget. För det andra ansökte sökanden om att få tillgång till alla handlingar som hade använts vid utarbetandet av parlamentets förslag till resolution av den 15 juni 2020 om återupptagandet av utredningen av Tjeckiens premiärminister för missbruk av EU-medel och potentiella intressekonflikter. För det tredje ville sökanden ha tillgång till samtliga handlingar som parlamentets ledamöter eller politiska grupper tillhandahållits eller begärt avseende förslaget till resolution.

5

Genom beslut av den 14 september 2020 besvarade parlamentet sökandens ansökan. Parlamentet redogjorde för ett antal handlingar som motsvarade vad ansökan avsåg och informerade sökanden om att vissa av dessa var tillgängliga för allmänheten. Vidare vägrade parlamentet, på grundval av artikel 4.1 a tredje strecksatsen och punkt 2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, att ge tillgång till två handlingar (nedan kallade de begärda handlingarna), nämligen, för det första, skrivelsen från EU-kommissionären Günther Oettinger till Republiken Tjeckiens premiärminister av den 29 november 2018 med referensnummer ARES (2018) 6120850 (nedan kallad kommissionens skrivelse) och, för det andra, kommissionens slutliga revisionsrapport av den 29 november 2019 med referensnummer ARES (2019) 7370050 om en revision av huruvida de förvaltnings- och kontrollsystem som finns i Tjeckien för att undvika intressekonflikter fungerar i enlighet med artiklarna 72–75 och 125 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320) (nedan kallad den slutliga revisionsrapporten).

6

Genom skrivelse av den 9 oktober 2020, som registrerades av parlamentet den 28 oktober 2020, ingav sökanden en bekräftande ansökan i vilken sökanden begärde att parlamentet skulle ompröva sin ståndpunkt. Sökanden ansåg att behandlingen av dess ursprungliga ansökan inte var förenlig med förordning nr 1049/2001. För det första ansåg sökanden att den förteckning över handlingar som parlamentet hade redogjort för var ofullständig och för det andra ansåg sökanden att beslutet att vägra att ge tillgång till de begärda handlingarna inte var välgrundat.

7

I det angripna beslutet angav parlamentet inledningsvis att de handlingar som identifierats i parlamentets beslut av den 14 september 2020 utgjorde samtliga handlingar som parlamentet innehade som motsvarade vad sökandens ansökan avsåg. Parlamentet bekräftade sedan sitt beslut att vägra att ge tillgång till de begärda handlingarna med stöd av artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, avseende skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner.

8

Parlamentet erinrade om att eftersom kommissionen var upphovsman till de begärda handlingarna, hade parlamentet rådfrågat kommissionen med tillämpning av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 för att efterhöra kommissionens uppfattning om att eventuellt lämna ut dessa handlingar. Kommissionen underrättade parlamentet om att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle undergräva pågående utredningar och revisioner rörande frågor som tagits upp i resolutionen och undergräva deras resultat.

9

Parlamentet ansåg att de begärda handlingarna hade upprättats av kommissionen inom ramen för en pågående utredning rörande Republiken Tjeckiens eventuella åsidosättande av unionsrätten om förebyggande av intressekonflikter och att ett utlämnande skulle undergräva syftet med utredningen.

10

Parlamentet angav att syftet med kommissionens utredningar av möjliga överträdelser av unionsrätten är att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten och att utnyttja sin rätt till försvar mot kommissionens invändningar. Parlamentet ansåg att den berörda medlemsstaten hade rätt att förvänta sig att kommissionen skulle iaktta sekretessen. I annat fall skulle det kunna bli ännu svårare att inleda en dialog mellan kommissionen och denna medlemsstat i syfte att bringa den påstådda överträdelsen att upphöra för att göra det möjligt att iaktta unionsrätten och undvika rättsliga åtgärder. Parlamentet fann att sekretessen motiverade ett avslag på ansökan om tillgång till handlingar avseende kommissionens utredningar som eventuellt kunde leda till ett förfarande om överträdelse av unionsrätten.

11

Vidare påpekade parlamentet, såsom angavs i resolutionen, att utredarna och de berörda parterna i utredningen föreföll vara utsatta för ett hotfullt klimat. Parlamentet ansåg att ett offentliggörande i förtid av de begärda handlingarna således skulle få en negativ inverkan på graden av samarbete mellan utredarna och de berörda parterna, vilka skulle utsättas för ytterligare påtryckningar från tredje man, och skulle äventyra kommissionens möjligheter att genomföra sin utredning på ett så effektivt sätt som möjligt. Dessutom kunde kvaliteten på den information som utredarna kunde samla in äventyras.

12

Av dessa skäl ansåg parlamentet att allmän tillgång till de begärda handlingarna skulle undergräva syftet med kommissionens utredning.

13

Slutligen påpekade parlamentet att sökandens rätt till försvar, som sökanden åberopade i sin bekräftande ansökan, utgjorde ett enskilt intresse och inte ett övervägande allmänintresse. Parlamentet ansåg att det i förevarande fall inte hade visats att ett allmänintresse av att de begärda handlingarna skulle lämnas ut hade företräde framför intresset av att skydda syftet med kommissionens utredning.

14

Den 23 april 2021 offentliggjorde kommissionen på sin webbplats den slutliga revisionsrapporten i en version där uppgifterna om den interna förvaltningen av förvaltningsfonderna AB Private Trust I och AB Private Trust II samt de berörda personernas personuppgifter hade maskerats.

15

På sin webbplats angav kommissionen följande:

”Efter antagandet av den slutliga revisionsrapporten har framsteg gjorts för att klargöra vissa slutsatser i revisionen, … för att på ett korrekt sätt genomföra revisionens rekommendationer … eller för att delvis besvara andra. De tjeckiska myndigheterna har också gjort vissa förbättringar av förvaltnings- och kontrollsystemet för att minska potentiella intressekonflikter hos offentliga tjänstemän.

Med hänsyn till de försiktighetsåtgärder som vidtagits av programmets myndigheter på kommissionens begäran, har ingen utgift deklarerats för de insatser som påverkas av resultatet av revisionen, och unionens medel ska förbli skyddade mot de risker som identifierats under revisionen.

’Disclaimer’: Kommissionen offentliggör i princip inte sina revisionsrapporter eller uppgifter om revision utom i undantagsfall, såsom dem där insynen i informationen är av betydande allmänintresse. Denna slutliga revisionsrapport offentliggörs med beaktande av kraven på skydd för vissa uppgifter, såsom personuppgifter eller affärshemligheter, i enlighet med förordning nr 1049/2001.”

16

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

17

Parlamentet har, med stöd av kommissionen, yrkat att tribunalen ska

18

Klaganden har till stöd för sin talan anfört två grunder som avser åsidosättande av artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Den första grunden avser att parlamentet inte har visat att villkoren för att vägra att ge tillgång till de begärda handlingarna var uppfyllda. Den andra grunden avser att parlamentet inte har beaktat att det finns ett övervägande allmänintresse som motiverar att de begärda handlingarna lämnas ut.

19

Kommissionen har yrkat att handlingarna i bilagorna A.10–A.12 till ansökan ska avlägsnas från akten. Det rör sig om utkastet till revisionsrapport av den 20 maj 2019, den slutliga revisionsrapporten och skrivelsen av den 22 oktober 2020 om uppföljning av revisionen (nedan kallad uppföljningsskrivelsen), i fråga om vilka kommissionen angett att den inte har godkänt att de lämnades ut i sin helhet.

20

Kommissionen har påpekat att sökandens dotterbolag fick tillgång till en del av uppföljningsskrivelsen i samband med det nationella administrativa förfarandet avseende beviljande av subventioner. Kommissionen har angett att den, på begäran av Městský soud v Praze (Stadsdomstolen i Prag, Tjeckien), den 4 februari 2021 godtog att ett av bolagen i Agrofertkoncernen fick tillgång till utkastet till revisionsrapport och den slutliga revisionsrapporten, men endast för det nationella domstolsförfarandet. Kommissionen har påpekat att den, den 23 april 2021, offentliggjorde den slutliga revisionsrapporten i en version där uppgifterna om den interna förvaltningen av förvaltningsfonderna AB Private Trust I och AB Private Trust II samt de berörda personernas personuppgifter hade maskerats.

21

Kommissionen anser följaktligen att beslutet att låta dessa tre handlingar vara kvar i akten i förevarande mål skulle göra det möjligt för sökanden att kringgå dels den tystnadsplikt som den hade infört i samband med delgivningen av dessa handlingar med stöd av det lojala samarbetet, dels det förfarande för ansökan om tillgång till handlingar som föreskrivs i förordning nr 1049/2001.

22

Sökanden har gjort gällande att de handlingar som återfinns i bilagorna A.10–A.12 till ansökan är de som har offentliggjorts i de tjeckiska medierna och som fortfarande finns tillgängliga på internet. Det rör sig således inte om handlingar som kommissionen har överlämnat konfidentiellt till sökanden eller till ett av sökandens dotterbolag, vilka även har ingett den slutliga revisionsrapporten såsom den offentliggjordes i pressen inom ramen för sin talan vid tribunalen som registrerades under målnumren T‑101/21 och T‑213/21.

23

Tribunalen erinrar om att den princip som gäller i EU-rätten är den om fri bevisvärdering, av vilken det följer att bevisning som framlagts i rätt tid endast kan bestridas vid unionsdomstolarna med stöd av att bevisningen erhållits på ett rättsstridigt sätt (se dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 104 och där angiven rättspraxis).

24

Tribunalen påpekar att varken det förhållandet att de ifrågavarande handlingarna eventuellt är sekretessbelagda eller det förhållandet att dessa handlingar eventuellt inte har erhållits på ett regelmässigt sätt i princip hindrar att de behålls i akten. Det finns nämligen inte någon bestämmelse i vilken det uttryckligen föreskrivs ett förbud mot att beakta olagligt erhållna bevis (se dom av den 8 november 2018, QB/ECB, T‑827/16, EU:T:2018:756, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

25

I förevarande fall är det utrett att kommissionen inte tillät utlämnandet av de fullständiga versionerna av handlingarna i bilagorna A.10–A.12 till ansökan.

26

För det första är det inte styrkt att sökanden har införskaffat dessa handlingar på ett rättsstridigt sätt, eftersom versionerna av dessa handlingar är de versioner som publicerats på internet av den tjeckiska pressen,. Kommissionen kan således inte med framgång hävda att sökanden skulle ha framställt dem i strid mot den tystnadsplikt som följer av att de tillsändes sökanden inom ramen för ett nationellt rättsligt förfarande.

27

Det ska här påpekas att dessa handlingars konfidentiella karaktär under alla omständigheter undergrävts genom publiceringen av dem på internet, vilket betyder att deras konfidentiella karaktär inte torde äventyras ytterligare av att de ingår i akten i förevarande förfarande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2015, Dalli/kommissionen, T‑562/12, EU:C:2015:270, punkt 50).

28

För det andra har kommissionen som stöd för sin ståndpunkt att bevarandet av dessa handlingar i akten i förevarande förfarande skulle utgöra ett kringgående av det förfarande för att ansöka om tillgång till handlingar som föreskrivs i förordning nr 1049/2001, endast hänvisat till beslutet av den 14 maj 2019, Ungern/parlamentet (C‑650/18, ej publicerat, EU:C:2019:438, punkt 14), domen av den 31 januari 2020, Slovenien/Kroatien (C‑457/18, EU:C:2020:65, punkt 68) och beslutet av den 17 december 2020, Wagenknecht/kommissionen (T‑350/20, ej publicerat, EU:T:2020:635, punkt 19).

29

Enligt den rättspraxis som kommissionen har åberopat ansåg emellertid domstolen och tribunalen att sökanden, genom att, inom ramen för en talan åberopa och lägga fram juridisk rådgivning från en unionsinstitutions rättstjänst, som innehöll en rättslig bedömning av de rättsfrågor som var relevanta med hänsyn till föremålet för talan, hade för avsikt att konfrontera denna institution med denna juridiska rådgivning under förfarandet. De ansåg att ett beslut att låta denna juridiska rådgivning kvarstå i akten i målet trots att utlämnandet av den inte hade godkänts av den berörda institutionen skulle innebära att sökanden tilläts kringgå det förfarande för ansökan om tillgång till en sådan handling som införts genom förordning nr 1049/2001.

30

Det ska påpekas att de beslut som anges ovan i punkt 28 rörde frågan om att, inom ramen för ett domstolsförfarande, lägga fram rådgivning från en unionsinstitutions rättstjänst, det vill säga en handling för internt bruk. Vidare grundade sig motiveringen i dessa avgöranden till vägran att låta dokumentet omfattas av handlingarna i målet på den omständigheten att den aktuella institutionen offentligt skulle ta ställning till innehållet i denna handling inom ramen för ett mål, något som skulle kunna äventyra institutionernas intresse av att begära juridisk rådgivning och av att få uppriktig, objektiv och fullständig rådgivning.

31

Det ska påpekas att denna rättspraxis inte är tillämplig i förevarande fall.

32

I förevarande fall är de handlingar som ingetts i bilagorna A.10–A.12 till ansökan nämligen inte interna handlingar från parlamentet eller kommissionen. Med hänsyn till att föremålet för förevarande talan rör lagenligheten av parlamentets beslut att vägra att ge tillgång till vissa handlingar, är det i förevarande fall inte fråga om att begära att parlamentet eller kommissionen tar ställning till innehållet i de handlingar som ingetts i bilagorna A.10–A.12 till ansökan, det vill säga till den revision som kommissionen genomfört eller till förekomsten av intressekonflikter i Tjeckien.

33

Det saknas således anledning att bifalla kommissionens yrkande om att de handlingar som sökanden ingett, i form av bilagorna A.10–A.12 till ansökan, ska avlägsnas från handlingarna i målet.

34

Sökandebolaget har gjort gällande att det fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad även efter det att den slutliga revisionsrapporten delvis offentliggjorts, eftersom denna omständighet saknar betydelse för frågan huruvida parlamentet hade antagit det angripna beslutet i enlighet med tillämpliga bestämmelser. Enligt rättspraxis kan den berörda institutionen inte anses ha uppfyllt sin skyldighet att ge tillgång till en handling enbart på grund av att handlingen har gjorts tillgänglig av en tredje part. Sökanden har även påpekat att kommissionen endast publicerade en del av den slutliga revisionsrapporten och inte dess fullständiga version.

35

Parlamentet har påpekat att frågan uppkommer om sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad sedan kommissionen offentliggjort den slutliga revisionsrapporten, i den del talan om ogiltigförklaring avser beslutet att vägra att ge tillgång till denna rapport. Parlamentet har vidare angett att det överlåter åt tribunalen att avgöra denna fråga. Parlamentet har tillagt att den rättspraxis som sökanden har hänvisat till inte är relevant, eftersom den slutliga revisionsrapporten i förevarande fall har offentliggjorts av dess upphovsman, det vill säga kommissionen.

36

Kommissionen har gjort gällande att den omständigheten att den slutliga revisionsrapporten delvis offentliggjorts är förenlig med syftena med förordning nr 1049/2001 och innebär att den första grunden inte längre har något föremål vad gäller denna rapport.

37

I förevarande fall har det inte bestritts att sökanden hade ett berättigat intresse av att få saken prövad när sökanden väckte förevarande talan, den 31 mars 2021.

38

Efter att sökanden väckt förevarande talan offentliggjorde dock kommissionen, den 23 april 2021, den slutliga revisionsrapporten på sin webbplats. I den offentliggjorda versionen hade uppgifterna om den interna förvaltningen av förvaltningsfonderna AB Private Trust I och AB Private Trust II samt personuppgifter avseende de berörda individerna maskerats.

39

Det följer av domstolens fasta praxis att en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad, vad avser ändamålet med talan, ska föreligga när talan väcks, vid äventyr av att den annars kan komma att avvisas. Tvistens föremål ska, liksom det berättigade intresset av att få saken prövad, bestå fram till domstolsavgörandet, vilket förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den. Rätten kan i annat fall fastställa att det saknas anledning att döma i saken (se dom av den 30 april 2020, Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych/kommissionen, C‑560/18 P, EU:C:2020:330, punkt 38 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet, C‑761/18 P, EU:C:2021:52, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

40

Det ska dock konstateras att även om den slutliga revisionsrapporten offentliggjordes av kommissionen i maskerad form, har det angripna beslutet inte återkallats formellt av parlamentet, vilket innebär att ändamålet för talan – i motsats till vad kommissionen gör gällande – inte har förfallit (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet, C‑761/18 P, EU:C:2021:52, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

41

På grund av detta offentliggörande har sökanden emellertid förlorat sitt intresse av att yrka ogiltigförklaring av parlamentets beslut att vägra att ge sökanden tillgång till denna handling med stöd av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

42

Genom offentliggörandet av den slutliga revisionsrapporten på internet gjorde nämligen kommissionen denna handling tillgänglig för allmänheten.

43

Det framgår av fast rättspraxis att förordning nr 1049/2001, enligt skäl 1 i denna förordning, ger uttryck för viljan att skapa en union där besluten fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. I skäl 2 i förordningen anges att allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar hänger samman med institutionernas demokratiska natur (se dom av den 22 mars 2018, De Capitani/parlamentet, T‑540/15, EU:T:2018:167, punkt 57 och där angiven rättspraxis). Förordning nr 1049/2001 har nämligen till syfte att inrätta en generell rätt för allmänheten att få tillgång till institutionernas handlingar och inte att inrätta bestämmelser för att skydda ett särskilt intresse som en person kan ha av att få tillgång till en av dessa handlingar (dom av den 1 februari 2007, Sison/rådet, C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 43).

44

Såsom domstolen har påpekat framgår detta bland annat av artikel 2.1, artikel 6.1 och artikel 12.1 i förordning nr 1049/2001, samt av förordningens titel och skälen 4 och 11 i samma förordning. Genom den första av dessa bestämmelser garanteras nämligen utan åtskillnad varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat rätten till tillgång till institutionernas handlingar. I den andra bestämmelsen föreskrivs att sökanden inte är skyldig att ange några skäl för sin ansökan. I den tredje av dessa bestämmelser föreskrivs att institutionerna i största möjliga utsträckning ska ge allmänheten ”direkt” tillgång till handlingar i elektronisk form eller via ett register. I titeln på samma förordning och i skälen 4 och 11 i förordningen betonas även att den har till syfte att göra institutionernas handlingar tillgängliga för ”allmänheten” (dom av den 1 februari 2007, Sison/rådet, C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 44).

45

Av artikel 2.1 i förordning nr 1049/2001 följer att rätten till tillgång till institutionernas handlingar tillkommer ”[v]arje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat”. Härav framgår att förordningen har till syfte att säkerställa allmänhetens tillgång till handlingar och inte endast att säkerställa att den som ansöker om tillgång till handlingar ska få tillgång till de handlingar som rör honom eller henne (dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkt 136, och dom av den 12 maj 2015, Technion och Technion Research & Development Foundation/kommissionen, T‑480/11, EU:T:2015:272, punkt 74).

46

Härav följer att efter offentliggörandet av den slutliga revisionsrapporten har parlamentets beslut att vägra att ge tillgång till denna handling med stöd av artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 inte längre någon verkan, eftersom handlingens upphovsman, kommissionen, har beslutat att göra den tillgänglig för allmänheten.

47

För det fall att det angripna beslutet skulle ogiltigförklaras i den del parlamentet vägrade att ge tillgång till den slutliga revisionsrapporten, kan parlamentet, i ett nytt beslut avseende sökandens ansökan om tillgång till handlingar, endast konstatera att denna handling har blivit offentlig genom att den offentliggjorts av kommissionen. En ogiltigförklaring av det angripna beslutet i den del tillgång till nämnda rapport vägras skulle inte få några ytterligare följder vad gäller utlämnandet av denna handling och kan inte medföra någon fördel för sökanden.

48

Denna slutsats påverkas inte av sökandens argument att kommissionen inte offentliggjort den fullständiga versionen av den slutliga revisionsrapporten.

49

En ansökan om tillgång till en handling med stöd av förordning nr 1049/2001 får till följd att handlingen blir tillgänglig för allmänheten och kan således endast leda till att den offentliga versionen av handlingen lämnas ut.

50

Det ska i detta hänseende påpekas att när kommissionen offentliggjorde den slutliga revisionsrapporten på sin webbplats, angav den att ”[d]enna slutliga revisionsrapport offentliggörs med beaktande av kraven på skydd för vissa uppgifter, såsom personuppgifter eller affärshemligheter, i enlighet med förordning nr 1049/2001.”

51

Härav följer att kommissionens beslut att inte göra vissa uppgifter i den slutliga revisionsrapporten tillgängliga för allmänheten inte grundar sig på undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 avseende skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner.

52

En ogiltigförklaring av det angripna beslutet i den del parlamentet vägrade att ge tillgång till den slutliga revisionsrapporten med stöd av artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 kan följaktligen inte leda till att dessa uppgifter blir offentliga. Eftersom parlamentet inte är upphovsman till den slutliga revisionsrapporten, kan parlamentet inte gå utöver det utlämnande som kommissionen, som upprättat denna handling, har beviljat.

53

Sökanden har således genom offentliggörandet av den slutliga revisionsrapporten fått den enda fördel som dess talan, i den del den avser beslutet att vägra att ge tillgång till denna handling med stöd av artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, skulle ha kunnat medföra för sökanden.

54

För att styrka att sökanden fortfarande har ett intresse av att få beslutet att vägra att ge tillgång till den slutliga revisionsrapporten ogiltigförklarat, kan sökanden inte heller med framgång åberopa punkt 45 i domen av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet (C‑761/18 P, EU:C:2021:52), enligt vilken ”den berörda institutionen inte [kan] anses ha uppfyllt sin skyldighet att ge tillgång till en handling enbart på grund av att handlingen har gjorts tillgänglig av en tredje part och att den som begärt ut handlingen har fått kännedom om den”.

55

Denna rättspraxis är nämligen inte tillämplig i förevarande fall, eftersom utlämnandet av den slutliga revisionsrapporten är en följd av att den offentliggjorts på internet av kommissionen, det vill säga av den institution som har upprättat den.

56

Den omständigheten att sökanden valde att ansöka om tillgång till den slutliga revisionsrapporten från parlamentet och inte från den institution som är upphovsman till rapporten kan inte leda till slutsatsen att kommissionens offentliggörande av denna handling utgör ett offentliggörande av en ”tredje part”.

57

Det ska i detta hänseende påpekas att domstolen, i punkt 46 i domen av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet (C‑761/18 P, EU:C:2021:52), som sökanden har åberopat, fann att i motsats till det fall då den berörda institutionen själv har lämnat ut en handling – vilket således gör det möjligt för den som begärt ut handlingen att ta del av den och att använda den på ett lagenligt sätt med förvissning om att handlingen är uttömmande och fullständig – kan en handling som har gjorts tillgänglig av en tredje part inte anses utgöra en officiell handling eller anses ge uttryck för en institutions officiella ståndpunkt, i avsaknad av ett entydigt godkännande från institutionen enligt vilken den utlämnade handlingen verkligen härrör från institutionen och ger uttryck för dess officiella ståndpunkt.

58

Domstolen fann därför att i en situation där sökanden endast hade fått tillgång till den version av den omtvistade handlingen som gjorts tillgänglig av en tredje part och där parlamentet fortsatte att vägra att ge tillgång till den handling sökanden begärt ut, kunde sökanden inte anses ha fått tillgång till denna handling, i den mening som avses i förordning nr 1049/2001. Det kunde inte heller anses att sökanden hade förlorat sitt intresse av att få till stånd en ogiltigförklaring av det angripna beslutet enbart till följd av detta utlämnande. I en sådan situation hade sökanden nämligen även fortsättningsvis ett verkligt intresse av att få tillgång till en bestyrkt version av den begärda handlingen, i den mening som avses i artikel 10.1 och 10.2 i förordning nr 1049/2001, som garanterade att det var parlamentet som hade upprättat handlingen och att den gav uttryck för parlamentets officiella ståndpunkt (dom av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet, C‑761/18 P, EU:C:2021:52, punkt 48).

59

Så är emellertid inte fallet i förevarande mål. Offentliggörandet av den slutliga revisionsrapporten av kommissionen, som är upphovsman till rapporten, garanterade att sökanden fick tillgång till den bestyrkta versionen av handlingen.

60

Härav följer att eftersom sökanden inte längre har något berättigat intresse av att få saken prövad såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet i den del parlamentet vägrade att ge tillgång till den slutliga revisionsrapporten, finns det inte längre anledning att döma i saken vad gäller detta yrkande.

61

Förevarande talan ska därför analyseras som en talan om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet i den del parlamentet vägrade att ge sökanden tillgång till kommissionens skrivelse.

62

Sökanden har gjort gällande att parlamentet inte kunde grunda sitt beslut att vägra att ge tillgång till kommissionens skrivelse på artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 genom att hävda att ett utlämnande av den skulle undergräva syftet med den pågående utredningen, eftersom, för det första, revisionsutredningen redan hade uppnått sitt syfte och, för det andra, parlamentet under alla omständigheter inte har visat att ett utlämnande skulle kunna skada utredningen.

63

Det ska påpekas att det följer av skäl 2 i förordning nr 1049/2001 att öppenhet gör att unionens institutioner åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system. Av denna anledning föreskrivs i artikel 1 i nämnda förordning att denna syftar till att ge allmänheten största möjliga tillgång till unionsinstitutionernas handlingar. Det framgår också av artikel 4 i denna förordning, som inrättar ett system med undantagsregler, att rätten till tillgång till handlingar emellertid är föremål för vissa begränsningar som grundar sig på hänsyn till allmänna eller privata intressen (se dom av den 22 januari 2020, MSD Animal Health Innovation och Intervet international/EMA, C‑178/18 P, EU:C:2020:24, punkterna 50–52 och där angiven rättspraxis, och dom av den 28 maj 2020, Campbell/kommissionen, T‑701/18, EU:T:2020:224, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

64

Eftersom dessa undantag utgör en avvikelse från principen att allmänheten ska ha största möjliga tillgång till handlingar, ska de tolkas och tillämpas restriktivt (se dom av den 22 januari 2020, MSD Animal Health Innovation och Intervet international/EMA, C‑178/18 P, EU:C:2020:24, punkt 53 och där angiven rättspraxis, och dom av den 28 maj 2020, Campbell/kommissionen, T‑701/18, EU:T:2020:224, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

65

Ett av undantagen från rätten till tillgång till handlingar är det som anges i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, enligt vilken institutionerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner, om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

66

Det ska inledningsvis påpekas att bedömningen av frågan huruvida det finns fog för att tillämpa ett av undantagen i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 ska bedömas med hänsyn till de faktiska omständigheter som förelåg vid tidpunkten för antagandet av beslutet att vägra att ge tillgång till handlingarna på grundval av detta undantag. Det följer nämligen av fast rättspraxis att lagenligheten av en unionsrättsakt ska bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då detta beslut antogs (se dom av den 11 maj 2017, Sverige/kommissionen, C‑562/14 P, EU:C:2017:356, punkt 63 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 februari 2020, Compañía de Tranvías de la Coruña/kommissionen, T‑485/18, EU:T:2020:35, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

67

I förevarande fall är datumet den 15 januari 2021, då det angripna beslutet antogs, det enda som är relevant i förevarande fall när det gäller frågan huruvida undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 var motiverat. Offentliggörandet av den slutliga revisionsrapporten på kommissionens webbplats den 23 april 2021, som skedde efter antagandet av det angripna beslutet, är således inte relevant för bedömningen av det angripna beslutets lagenlighet.

68

Tribunalen underkänner följaktligen det argument sökanden anförde i repliken om att kommissionens offentliggörande av den slutliga revisionsrapporten bekräftar att talan är välgrundad eftersom kommissionen genom utlämnandet av den slutliga revisionsrapporten har medgett att det inte längre var möjligt att skada syftet med kommissionens utredningar och revisioner.

69

Sökanden har gjort gällande att parlamentet inte kunde vägra att ge sökanden tillgång till kommissionens skrivelse med motiveringen att ett utlämnande skulle kunna undergräva syftet med den pågående utredningen eftersom syftet med revisionsutredningen redan hade uppnåtts.

70

Sökanden anser att den utredning som parlamentet har nämnt är en revisionsutredning som inletts av kommissionens generaldirektoratet för regional- och stadspolitik och dess generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och inkludering, vars syfte är att kontrollera huruvida de förvaltnings- och kontrollsystem som finns i Tjeckien är förenliga med bestämmelserna om förebyggande av intressekonflikter.

71

Sökanden har gjort gällande att utredningsförfarandet var avslutat när kommissionen upprättade uppföljningsskrivelsen, att förverkligandet av syftena med revisionen inte längre kunde undergrävas och att undantaget således inte längre var tillämpligt. Sökanden har angett att slutsatserna av revisionen klargjordes enligt denna uppföljningsskrivelse, att vissa rekommendationer från revisionen hade genomförts och det fanns andra som fortfarande höll på att genomföras. Sökanden gör gällande att kommissionen vid detta datum, i enlighet med artikel 75.1 och 75.3 i förordning nr 1303/2013, hade förvissat sig om hur de förvaltnings- och kontrollsystem som Tjeckien inrättat fungerade och uppmanat de tjeckiska myndigheterna att vidta de åtgärder som den ansåg var nödvändiga.

72

Revisionen har således uppnått sitt syfte, eftersom den gjorde det möjligt för kommissionen att lägga fram sina slutsatser och formulera sina rekommendationer. I ett brev till sökanden av den 22 oktober 2020 angav kommissionen att ”det i detta skede av förfarandet, efter antagandet av den slutliga revisionsrapporten, ankom på myndigheterna i det berörda [bidragsprogrammet] att genomföra rekommendationerna”. Enligt sökanden kan genomförandet av rekommendationerna som formulerades i samband med revisionen inte anses utgöra en ”pågående utredning”. En strikt tolkning av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 gör det inte möjligt att inkludera enbart en kontroll av genomförandet av redan antagna rekommendationer.

73

Undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, som, i likhet med varje undantag från rätten att få tillgång till handlingar, ska tolkas och tillämpas restriktivt, syftar inte till att skydda utredningarna i sig, utan syftet med utredningarna (se dom av den 5 april 2017, Frankrike/kommissionen, T‑344/15, EU:T:2017:250, punkt 83 och där angiven rättspraxis). Denna bestämmelse är därmed endast tillämplig om utlämnandet av de ifrågavarande handlingarna riskerar att äventyra att inspektionerna, utredningarna eller revisionerna fullbordas (dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkt 109, och dom av den 7 juni 2011,Toland/parlamentet, T‑471/08, EU:T:2011:252, punkt 43).

74

Det är förvisso riktigt att de olika handlingar som upprättas inom ramen för en utredning eller en inspektion kan fortsätta att omfattas av undantaget avseende skyddet för inspektioner, utredningar och revisioner så länge som utredningen eller inspektionen pågår, även om den utredning eller inspektion som i det särskilda fallet gett upphov till den rapport som begärts utlämnad är avslutad (se dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkt 109 och där angiven rättspraxis, och dom av den 7 juni 2011, Toland/parlamentet, T‑471/08, EU:T:2011:252, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

75

Att medge att de olika handlingar som har samband med inspektioner, utredningar eller revisioner omfattas av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 så länge uppföljningen av dessa förfaranden inte har avslutats vore dock att låta tillgången till handlingarna vara avhängig av slumpmässiga framtida omständigheter – som eventuellt ligger långt fram i tiden – beroende på de olika myndigheternas skyndsamhet. En sådan lösning skulle strida mot syftet att säkerställa allmänhetens tillgång till handlingar som rör eventuella oegentligheter i den ekonomiska förvaltningen, för att ge medborgarna möjlighet att mer effektivt kontrollera att den offentliga makten utövas lagenligt (se dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkterna 111 och 112 och där angiven rättspraxis, och dom av den 7 juni 2011, Toland/parlamentet, T‑471/08, EU:T:2011:252, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

76

Tribunalen finner det alltså lämpligt att kontrollera huruvida det fortfarande pågick inspektioner eller utredningar, som skulle ha kunnat äventyras av att kommissionens skrivelse lämnades ut, vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs och huruvida inspektionerna eller utredningarna genomförts inom en rimlig tidsfrist (dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkt 113, se även dom av den 7 juni 2011,Toland/parlamentet, T‑471/08, EU:T:2011:252, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

77

Härav framgår att det undantag från rätten till tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 kan förklaras vara tillämpligt på en revisionsrapport vars utlämnande skulle kunna äventyra inspektioner eller utredningar som genomförs inom en rimlig tidsfrist och som grundar sig på innehållet i rapporten (dom av den 7 juni 2011, Toland/parlamentet, T‑471/08 EU:C:2011:252, punkt 47).

78

Det kan konstateras att parlamentet i det angripna beslutet påpekade att ”[s]å länge utredningen [genomfördes], [kunde] olika utredningsåtgärder, såsom en särskild revision som har gett upphov till en revisionsrapport, fortfarande omfattas av detta undantag”. Parlamentet ansåg att ”[d]e begärda handlingarna [hade] utarbetats av kommissionen inom ramen för en pågående utredning rörande Republiken Tjeckiens eventuella åsidosättande av unionsrätten om förebyggande av intressekonflikter” och att ”[e]tt utlämnande till allmänheten av dessa handlingar skulle undergräva syftet med denna utredning.”

79

I förevarande fall genomförde kommissionen granskningen av hur de förvaltnings- och kontrollsystem som inrättats i Tjeckien för att undvika intressekonflikter fungerade på grundval av bland annat artikel 75 i förordning nr 1303/2013.

80

I artikel 75.1 i förordning nr 1303/2013 föreskrivs att kommissionen utifrån tillgänglig information, inklusive revisioner som utförts av unionsorgan, ska försäkra sig om att medlemsstaten har inrättat förvaltnings- och kontrollsystem som överensstämmer med den förordningen och de specifika bestämmelserna för varje struktur- och investeringsfond, och att dessa system fungerar effektivt under genomförandet av programmen. Enligt artikel 75.2 i denna förordning kan kommissionens tjänstemän eller bemyndigade företrädare genomföra sådana revisioner, som framför allt får omfatta kontroll av att förvaltnings- och kontrollsystemen i ett program eller delar av ett program, eller i en insats fungerar effektivt samt bedömning av om den ekonomiska förvaltningen av insatserna eller programmen är sund. Enligt artikel 75.3 i samma förordning får kommissionen begära att en medlemsstat vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dess förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt eller att utgifterna är korrekta i enlighet med de specifika bestämmelserna för struktur- och investeringsfonderna.

81

Vidare föreskrivs i artikel 144 i förordning nr 1303/2013, i vilken de kriterier som ska tillämpas vid finansiella korrigeringar anges, att kommissionen ska göra finansiella korrigeringar, genom att helt eller delvis ställa in unionens bidrag till ett operativt program, bland annat om den efter nödvändig utredning drar slutsatsen att det operativa programmets förvaltnings- och kontrollsystemets sätt att fungera uppvisar allvarliga brister, vilket har inneburit en risk för det stöd från unionen som redan har betalats ut till det programmet. Enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 145 i förordning nr 1303/2013 ska kommissionen, innan den fattar beslut om en finansiell korrigering, inleda förfarandet genom att underrätta medlemsstaten om sina preliminära slutsatser från granskningen och begära att medlemsstaten lämnar synpunkter inom två månader. I denna artikel beskrivs förfarandet för dialog mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten och det föreskrivs bland annat i punkt 4 i artikeln att om medlemsstaten inte godtar kommissionens preliminära slutsatser ska den inbjudas till överläggningar hos kommissionen, för att säkerställa att alla relevanta uppgifter och synpunkter är tillgängliga och beaktas när kommissionen ska dra sina slutsatser om att göra en finansiell korrigering. I artikel 145.6 i samma förordning föreskrivs dessutom att kommissionen, för att göra en finansiell korrigering, genom genomförandeakter ska fatta beslut inom sex månader efter överläggningarna eller efter att ha mottagit kompletterande uppgifter, om medlemsstaten går med på att lämna in sådana kompletterande uppgifter efter överläggningarna, och att kommissionen ska beakta alla uppgifter och synpunkter som framkommit under förfarandet. I artikel 145.7 i förordning nr 1303/2013 föreskrivs bland annat att om kommissionen, vid utförandet av sina uppgifter enligt artikel 75 i samma förordning upptäcker oriktigheter som visar på allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens förmåga att fungera effektivt ska den finansiella korrigeringen leda till att stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till det operativa programmet minskas.

82

Sökanden har i detta hänseende fel i påståendet att syftet med artikel 75 i förordning nr 1303/2013 hade uppnåtts genom antagandet av uppföljningsskrivelsen eftersom kommissionen hade försäkrat sig om hur systemen för kontroll och förvaltning fungerade i Tjeckien och begärde att de tjeckiska myndigheterna skulle vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa denna funktion. Syftet med den aktuella revisionen, som genomfördes med stöd av denna artikel, är nämligen att kommissionen ska försäkra sig om att de befintliga kontroll- och förvaltningssystemen i Tjeckien är förenliga med unionsrätten, och i detta syfte kan den begära att de tjeckiska myndigheterna vidtar nödvändiga åtgärder.

83

Såsom parlamentet har påpekat kan syftet med kommissionens utredning inte begränsas till att endast avse kommissionens bedömning av de system som Republiken Tjeckien har inrättat. Statens genomförande av kommissionens rekommendationer i samband med revisionen utgör nämligen ett steg för att uppnå syftet med utredningen, vilket är att säkerställa att en medlemsstats kontroll- och förvaltningssystem överensstämmer med unionsrätten.

84

Av de bestämmelser som nämns i punkterna 80 och 81 ovan och av den allmänna systematiken i förordning nr 1303/2013 följer att utarbetandet av en slutlig revisionsrapport och översändandet av denna rapport, som innehåller rekommendationer avseende åtgärder som ska vidtas, endast avslutar ett skede av förfarandet, nämligen revisionsfasen, och inleder en fas av utbyte med den berörda medlemsstaten avseende de aktuella åtgärderna (beslut den 16 september 2019, Polen/kommissionen, T‑703/18, ej publicerat, EU:C:2019:628, punkt 53).

85

Syftet med denna fas av utbyte är att göra det möjligt för den berörda medlemsstaten att lämna ytterligare upplysningar som kan ändra bedömningarna i den slutliga revisionsrapporten att, i förekommande fall, vidta de åtgärder som rekommenderats av kommissionen eller föreslå alternativa åtgärder (beslut av den 16 september 2019, Polen/kommissionen, T‑703/18, ej publicerat, EU:C:2019:628, punkt 54).

86

Denna tolkning är även tillämplig på uppföljningsskrivelsen, i vilken kommissionen följer upp rekommendationerna i den slutliga revisionsrapporten, och som även inleder ett förfarande för skriftväxling med medlemsstaten.

87

I förevarande fall har sökanden medgett att det fortfarande fanns vissa rekommendationer i följebrevet som ännu inte hade genomförts. Vid tidpunkten för antagandet av uppföljningsskrivelsen kunde de tjeckiska myndigheterna, vad beträffar de rekommendationer som lämnats i den slutliga revisionsrapporten, fortfarande lämna synpunkter i syfte att svara på dessa rekommendationer.

88

Enligt den rättspraxis som nämns i punkterna 73 och 74 ovan upphör skyddet för syftet med utredningar, som säkerställs genom undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, varken genom antagandet av den slutliga revisionsrapporten eller med antagandet av kommissionens uppföljningsskrivelse. Fasen i skriftväxlingen med medlemsstaten avseende de av kommissionens rekommendationer som ännu inte genomförts, ingår i den utredningsverksamhet som omfattas av detta undantag.

89

Härav följer att sökanden haft fel dels i påståendet att syftet med revisionen hade uppnåtts genom att kommissionen hade presenterat sina slutsatser och formulerat sina rekommendationer i uppföljningsskrivelsen, dels i påståendet att de tjeckiska myndigheternas genomförande av rekommendationerna i den slutliga revisionsrapporten och i uppföljningsskrivelsen samt kommissionens kontroll av detta genomförande inte ingick i den pågående utredningen.

90

Av det ovan anförda följer att sökanden inte med framgång kan göra gällande att revisionen, efter det att kommissionen hade antagit uppföljningsskrivelsen, hade uppnått sitt syfte och inte längre utgjorde en pågående undersökning.

91

Sökanden har vidare gjort gällande att om det ansågs att revisionsförfarandet enligt artikel 75 i förordning nr 1303/2013 innefattade ett i förväg obestämt antal skriftväxlingar mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten, vilka fortgick så länge slutsatserna och rekommendationerna i revisionsrapporten kunde ändras, skulle det leda till att utlämnandet av kommissionens skrivelse blev avhängigt av slumpmässiga framtida omständigheter – som eventuellt ligger långt fram i tiden – beroende på de olika myndigheternas skyndsamhet. Sökanden har hävdat att slutförandet av dialogen mellan den berörda medlemsstaten och kommissionen inte formaliseras genom förordning nr 1303/2013 och är beroende av kommissionens vilja. Med tillämpning av den rättspraxis som nämns i punkt 75 ovan strider denna obegränsade tolkning av begreppet revision mot syftet med förordning nr 1049/2001.

92

Det framgår av rättspraxis att parlamentet har rätt att åberopa den allmänna presumtionen om undergrävande av syftet med utredningar, inspektioner och revisioner för att vägra att lämna ut handlingar som rör en utredning när denna pågår eller nyligen har avslutats och att de behöriga nationella myndigheterna i det sistnämnda fallet ännu inte inom rimlig tid har beslutat om vilka åtgärder som ska vidtas med anledning av utredningsrapporten (se, analogt, dom av den 1 september 2021, Homoki/kommissionen, T‑517/19, ej publicerad, EU:T:2021:529, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

93

Det räcker att påpeka att kommissionen i förevarande fall översände uppföljningsskrivelsen till Republiken Tjeckien den 22 oktober 2020 i dess engelska språkversion och den 18 december 2020 i dess tjeckiska språkversion. Såsom parlamentet har angett och såsom framgår av uppföljningsskrivelsen, började de tjeckiska myndigheternas frist på tre månader för att besvara uppföljningsskrivelsen att löpa i och med att den tjeckiska versionen skickades och hade således inte löpt ut den dag då det angripna beslutet antogs, den 15 januari 2021.

94

Tribunalen finner således att syftet med utredningen ännu inte hade uppnåtts vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, den 15 januari 2021, eftersom de tjeckiska myndigheterna ännu inte hade tagit ställning till innehållet i uppföljningsskrivelsen.

95

Av det ovan anförda följer att sökanden saknar grund för sitt påstående att parlamentet, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, inte kunde åberopa undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

96

Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första delgrunden.

97

Sökanden har hävdat att parlamentet, om det antas att utredningen fortfarande ”pågick”, inte har visat att ett utlämnande av kommissionens skrivelse skulle kunna skada utredningen. Sökanden har gjort gällande att den omständigheten att en handling rör en utredning enligt rättspraxis inte i sig är tillräcklig för att motivera att undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 tillämpas, utan att institutionen ska förklara hur tillgången till handlingen skulle medföra en rimligen förutsebar risk att det skyddade intresset konkret och faktiskt skadas.

98

Tribunalen erinrar om att det, i enlighet med slutsatsen i punkt 60 ovan, inte längre finns anledning att pröva sökandens argument avseende beslutet att vägra att ge tillgång till den slutliga revisionsrapporten.

99

När det gäller beslutet att vägra att ge tillgång till kommissionens skrivelse har sökanden gjort gällande att motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig.

100

Den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska enligt fast rättspraxis vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution eller det organ som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och unionsdomstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Kravet på motivering skall bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha av att få förklaringar. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (se dom av den1 februari 2007, Sison/rådet, C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 80 och där angiven rättspraxis, och dom av den 26 mars 2020, Bonnafous/kommissionen, T‑646/18, EU:T:2020:120, punkterna 22 och 23 och där angiven rättspraxis).

101

Det följer av lika fast rättspraxis att om en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå beslutar att avslå en ansökan om att en handling ska lämnas ut med stöd av ett av de undantag som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 är denna enhet i princip skyldig att förklara hur tillgången till handlingen konkret och faktiskt skulle kunna skada det intresse som skyddas av undantaget. Risken för att detta intresse skadas måste vidare rimligen kunna förutses och inte endast vara hypotetisk (se dom av den 29 oktober 2020, Intercept Pharma och Intercept Pharmaceuticals/EMA, C‑576/18 P, EU:C:2020:873, punkt 51 och där angiven rättspraxis, och dom av den 29 september 2021, AlzChem Group/kommissionen, T‑569/19, EU:T:2020:628, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

102

Det ankommer således på den institution som vägrar att ge tillgång till en handling att ange en motivering som gör det möjligt att förstå och kontrollera dels huruvida den begärda handlingen verkligen berörs av det område som avses i det åberopade undantaget, dels huruvida det verkligen finns ett skyddsbehov avseende detta undantag (dom av den 1 februari 2007, Sison/rådet, C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 61; se även dom av den 26 mars 2020, Bonnafous/kommissionen, T‑646/18, EU:T:2020:120, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

103

Även om den berörda institutionen är skyldig att ange de skäl som motiverar att ett av de undantag från rätten till tillgång till handlingar som föreskrivs i förordning nr 1049/2001 är tillämpligt, är den inte skyldig att lämna upplysningar som går utöver vad som är nödvändigt för att den som ansöker om tillgång ska förstå skälen till beslutet och för att tribunalen ska kunna utföra sin lagenlighetsprövning (se dom av den 26 mars 2020, Bonnafous/kommissionen, T‑646/18, EU:T:2020:120, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

104

När, såsom i förevarande mål, ett svar bekräftar avslaget på en ansökan med stöd av samma skäl som i det initiala avslagsbeslutet, ska frågan huruvida motiveringen är tillräcklig granskas mot bakgrund av kontakterna mellan institutionen och den sökande, med beaktande av de uppgifter som sökanden hade tillgång till i fråga om de efterfrågade handlingarnas art och innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 april 2000, Kuijer/rådet, T‑188/98, EU:C:2000:101, punkt 44).

105

Sökanden har inledningsvis hävdat att parlamentet inte har visat att det föreligger ett relevant samband mellan kommissionens skrivelse och revisionsutredningen. Med hänsyn till att det varken i utkastet till revisionsrapport, i den slutliga revisionsrapporten eller i uppföljningsskrivelsen hänvisas till kommissionens skrivelse, har parlamentet inte visat att resultaten av revisionsrapporten är beroende av denna skrivelse, och det kan antas att denna skrivelse inte har något samband med revisionsrapporten.

106

I förevarande fall ska det för det första erinras om att den begärda skrivelsen är en skrivelse från EU-kommissionären Günther Oettinger, som bland annat har ansvar för budgeten, till Republiken Tjeckiens premiärminister. Parlamentet angav, som svar på sökandens ansökan om tillgång till handlingen, att skrivelsen tillhörde de handlingar som rör utredningen mot Republiken Tjeckiens premiärminister för missbruk av EU-medel och potentiella intressekonflikter.

107

För det andra ska det påpekas att parlamentet i beslutet av den 14 september 2020, som svar på sökandens ursprungliga ansökan, efter att ha granskat skrivelsens innehåll angav att denna skrivelse avsåg en utredning av ekonomiska intressen i den mening som avses i artikel 61.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1). som innehåller en definition av begreppet intressekonflikt.

108

För det tredje påpekade parlamentet i det angripna beslutet att kommissionen hade informerat parlamentet om att ett utlämnande av kommissionens skrivelse skulle undergräva pågående utredningar och revisioner i samband med de frågor som tagits upp i resolutionen. Parlamentet ansåg att så länge som utredningen pågick, kunde olika utredningsåtgärder, såsom en enskild revision som gett upphov till en revisionsrapport, fortsätta att omfattas av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Parlamentet angav att kommissionens skrivelse hade utarbetats av kommissionen inom ramen för en pågående utredning rörande Republiken Tjeckiens eventuella överträdelse av unionsrätten på området för förebyggande av intressekonflikter.

109

Såsom parlamentet har påpekat framgår det av detta att kommissionens skrivelse avsåg samma föremål som revisionsutredningen.

110

För det fjärde konstaterar tribunalen, i likhet med kommissionen, att korrespondensen med EU-kommissionären Günther Oettinger nämns såväl i den slutliga revisionsrapporten som i uppföljningsskrivelsen såsom rörande den tjeckiska premiärministern Andrej Babiš verksamhet i det tjeckiska rådet för struktur- och investeringsfonderna.

111

Såsom sökanden har gjort gällande offentliggjordes den slutliga revisionsrapporten och uppföljningsskrivelsen i tjeckisk press och var kända för sökanden innan det angripna beslutet antogs. Sökanden kan därför inte hävda att kommissionens skrivelse inte nämndes i den slutliga revisionsrapporten och i uppföljningsskrivelsen, vilka dokument sökanden dessutom inkom med i bilaga till ansökan.

112

Härav följer att dessa omständigheter tillsammans var tillräckliga för att sökanden skulle förstå att kommissionens skrivelse var en handling med anknytning till revisionsutredningen angående ett eventuellt åsidosättande från den tjeckiska premiärministerns sida i fråga om förebyggande av intressekonflikter. Sökanden kan således inte göra gällande att motiveringen är otillräcklig i detta avseende.

113

Sökanden kan inte heller med framgång göra gällande att parlamentet inte har visat att det finns ett samband mellan kommissionens skrivelse och revisionsutredningen på grund av att parlamentet inte har visat att resultaten av revisionsutredningen var beroende av denna skrivelse. För att fastställa detta samband var parlamentet nämligen endast skyldigt att visa att denna skrivelse ingick bland handlingarna avseende den pågående utredningen.

114

Sökanden har därefter gjort gällande att parlamentet, på grund av att det inte har visats att det finns ett samband mellan kommissionens skrivelse och revisionsutredningen, inte har visat att det föreligger en rimligen förutsebar risk för konkret och faktisk skada på revisionsutredningen genom utlämnandet av denna skrivelse. Parlamentet har enligt sökanden inte förklarat på vilket sätt ett utlämnande av kommissionens skrivelse skulle kunna skada revisionen.

115

Det ska för det första erinras om att parlamentet i det angripna beslutet motiverade sin vägran att ge tillgång till kommissionens skrivelse bland annat med att syftet med kommissionens utredning var att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten och att utnyttja sin rätt till försvar mot kommissionens invändningar, och att medlemsstaten hade rätt att förvänta sig att kommissionen skulle iaktta sekretessen – i annat fall skulle det kunna bli svårare att inleda en sådan dialog mellan kommissionen och medlemsstaten för att bringa den påstådda överträdelsen att upphöra.

116

Syftet med revisionsutredningen och särskilt dialogen mellan kommissionen och de tjeckiska myndigheterna angående rekommendationerna i den slutliga revisionsrapporten är att göra det möjligt för Republiken Tjeckien att anpassa sina förvaltnings- och kontrollsystem till unionsrätten för att undvika intressekonflikter. Eftersom det framgår av bedömningen av den första delgrunden att denna dialog fortfarande pågick vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet och att kommissionens skrivelse utgör en del av denna utredning, är motiveringen i det angripna beslutet tillräcklig för att förklara varför ett utlämnande av denna skrivelse kunde undergräva syftet med revisionsutredningen.

117

Dessutom var det, såsom parlamentet har påpekat, med hänsyn till att den tjeckiska premiärministern, som misstänktes befinna sig i en intressekonflikt, var direkt inblandad, särskilt viktigt att respektera sekretessen i dialogen mellan tjeckiska premiärministern och EU-kommissionären för att säkerställa en öppen dialog i en anda av samarbete.

118

För det andra påpekade parlamentet även i det angripna beslutet att utredarna och de berörda parterna i utredningen föreföll befinna sig i ett hotfullt klimat och att ett snabbt utlämnande av kommissionens skrivelse skulle få en negativ inverkan på deras samarbetsnivå och äventyra kommissionens möjligheter att så effektivt som möjligt utföra sina utredningsuppgifter.

119

I detta avseende bör det noteras att det intresse som skyddas av undantaget avseende skyddet för syftet med revisionsverksamhet, som föreskrivs i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, är att möjliggöra att revisioner utförs på ett oberoende sätt och utan påtryckningar, oavsett om dessa kommer från den enhet där revisionen genomförs, andra berörda enheter eller från allmänheten i stort (dom av den 12 maj 2015, Technion och Technion Research & Development Foundation/kommissionen, T‑480/11, EU:T:2015:272, punkt 63).

120

Sökanden har således fel i sitt påstående att parlamentet i det angripna beslutet inte tillräckligt tydligt angav varför ett utlämnande av kommissionens skrivelse skulle kunna medföra en konkret och faktisk skada för syftet med revisionsutredningen.

121

Sökanden har vidare gjort gällande att eftersom utkastet till revisionsrapport, den slutliga revisionsrapporten och uppföljningsskrivelsen hade spridits i de tjeckiska medierna i juni 2019, i november 2019 respektive i december 2020, skulle ett utlämnande av kommissionens skrivelse inte medföra något konkret och verkligt hot mot revisionsutredningen.

122

Eftersom sökanden har medgett att kommissionens skrivelse inte ens delvis hade publicerats och innehållet i denna skrivelse inte återges i de handlingar som publicerats i de tjeckiska medierna, finner tribunalen dock att detta argument saknar betydelse för frågan huruvida denna skrivelse omfattades av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, bland annat med hänsyn till att det var nödvändigt att upprätthålla sekretessen i dialogen mellan den tjeckiska premiärministern och kommissionen.

123

Det framgår av det ovan anförda att motiveringen i det angripna beslutet är tillräcklig för att det ska kunna utläsas att kommissionens skrivelse omfattades av revisionsutredningen och således omfattades av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, samt att det fanns ett verkligt skyddsbehov avseende detta undantag, eftersom denna undersökning fortfarande pågick när det angripna beslutet antogs.

124

Sökanden kan således inte vinna framgång med den andra delen av grunden. Talan kan därför inte bifallas såvitt avser någon del av den första grunden.

125

Sökanden har gjort gällande att även om det antas att revisionen utgjorde en pågående utredning som kunde skadas om kommissionens skrivelse lämnades ut, kunde parlamentet inte vägra att ge sökanden tillgång till denna handling, eftersom det förelåg ett övervägande allmänintresse av utlämnandet i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

126

Sökanden har påpekat att unionen är grundad på rättsstatsprincipen och iakttagandet av de mänskliga rättigheterna, inbegripet rätten till försvar. Med hänsyn till att parlamentet i rapporten om informationsuppdraget och i resolutionen framförde allvarliga anklagelser om det sätt på vilket Agrofertkoncernen drevs, borde sökanden ha fått möjlighet att analysera de handlingar som dessa påståenden grundade sig på och bestrida dem. Parlamentet var skyldigt att beakta det övervägande allmänintresse som motiverade ett utlämnande av kommissionens skrivelse, vilket består i att skydda sökandens grundläggande fri- och rättigheterna, i dennes egenskap av person som direkt och personligen berörs av dessa påståenden. Rättsstaten, som grundar sig på skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, kan endast upprätthållas om dessa rättigheter och friheter iakttas i varje enskilt fall och sökandens intresse utgör således ett allmänintresse i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

127

Det följer av fast rättspraxis att det ankommer på den som gör gällande att det föreligger ett övervägande allmänintresse att på ett konkret sätt åberopa de omständigheter som motiverar att handlingarna i fråga lämnas ut (se dom av den 11 maj 2017, Sverige/kommissionen, C‑562/14 P, EU:C:2017:356, punkt 56 och där angiven rättspraxis, och dom av den 29 september 2021, AlzChem Group/kommissionen, T‑569/19, EU:T:2021:628, punkt 124 och där angiven rättspraxis).

128

Tribunalen erinrar om att förordning nr 1049/2001 enligt den rättspraxis som citeras i punkt 45 ovan har till syfte att säkerställa allmänhetens tillgång till handlingar och inte endast att säkerställa att den som ansöker om tillgång till handlingar ska få tillgång till de handlingar som rör honom.

129

Det särskilda intresse som den som ansöker om tillgång till en handling som rör honom eller henne personligen kan göra gällande ska följaktligen inte beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse i den mening som avses i artikel 4.2 sista delen av meningen i förordning nr 1049/2001 (dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkt 137, se även dom av den 12 maj 2015, Technion och Technion Research & Development Foundation/kommissionen, T‑480/11, EU:T:2015:272, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

130

Det allmänintresse som sökanden har gjort gällande hänför sig till rätten till försvar. Det är visserligen sant att rätten till försvar i sig utgör ett allmänintresse. Den omständigheten att rätten till försvar i det förevarande fallet tar sig uttryck i sökandens subjektiva intresse av att försvara sig innebär emellertid att det intresse som görs gällande inte är ett allmänintresse utan ett enskilt intresse (dom av den 6 juli 2006, Franchet och Byk/kommissionen, T‑391/03 och T‑70/04, EU:T:2006:190, punkt 138).

131

Härav följer att parlamentet gjorde en riktig bedömning när det i det angripna beslutet, på grundval av den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 128–130 ovan, fann att den rätt till försvar som sökanden åberopat inte utgjorde ett övervägande allmänintresse som motiverade ett utlämnande av kommissionens skrivelse.

132

Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden. Talan ska således ogillas i sin helhet.

133

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Parlamentet har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska parlamentets yrkande bifallas.

134

Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna ska dessutom tribunalen i mål där det saknas anledning att döma i saken besluta om rättegångskostnaderna enligt vad den finner skäligt. Med hänsyn till de överväganden som i förevarande fall har föranlett tribunalen att slå fast att det saknas anledning att döma i viss del av saken, anser tribunalen att det är skäligt att besluta att sökanden även ska ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till denna del.

135

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska institutioner som har intervenerat bära sina egna rättegångskostnader. Kommissionen ska följaktligen bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen)

följande: