–

AB m.fl., genom C. Jansen, Rechtsanwalt,

–

Ryanair DAC, genom S. Hensel, Rechtsanwältin,

–

Europeiska kommissionen, genom G. Braun, K. Simonsson och G. Wilms, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5.1 c och artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan AB och flera andra passagerare (nedan tillsammans kallade klagandena i det nationella målet) och lufttrafikföretaget Ryanair DAC. Målet rör Ryanairs vägran att betala kompensation till dessa passagerare till följd av att deras flygning ställts in.

3

I skälen 1, 7 och 12 i förordning nr 261/2004 anges följande:

…

…

4

I artikel 2, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I denna förordning avses med

…

…”

5

I artikel 3, med rubriken ”Räckvidd”, föreskrivs följande i punkt 5:

”Denna förordning skall tillämpas på alla lufttrafikföretag som tillhandahåller transport av passagerare som omfattas av punkterna 1 och 2. Om ett lufttrafikföretag som inte har ett avtal med passageraren fullgör skyldigheter enligt denna förordning, skall företaget anses göra detta som ombud för den person som har ett avtal med passageraren.”

6

I artikel 5 i förordningen, med rubriken ”Inställd flygning”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 4:

”1.   Vid inställd flygning skall de berörda passagerarna

…

…

4.   Bevisbördan för om passageraren har underrättats om den inställda flygningen samt när detta skett skall åvila det lufttrafikföretag som utför flygningen.”

7

I artikel 7 i förordning nr 261/2004, med rubriken ”Rätt till kompensation”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Vid hänvisning till denna artikel skall passagerare få kompensation som uppgår till

…

…”

8

I artikel 13 i förordningen, med rubriken ”Rätt till gottgörelse”, föreskrivs följande:

”Om det lufttrafikföretag som utför flygningen har betalat kompensation eller uppfyllt andra skyldigheter som åligger lufttrafikföretaget enligt denna förordning, skall ingen bestämmelse i förordningen tolkas som en inskränkning av lufttrafikföretagets rätt att begära kompensation från någon, däribland tredje man, i enlighet med tillämplig lag. I synnerhet begränsas inte genom denna förordning rätten för det lufttrafikföretag som utför flygningen att begära ersättning från en researrangör eller annan person med vilken lufttrafikföretaget har ingått avtal. På samma sätt får ingen bestämmelse i förordningen tolkas som en inskränkning av rätten för en researrangör, eller en annan tredje man än en passagerare, med vilken lufttrafikföretaget har ingått avtal, att kräva ersättning eller gottgörelse från lufttrafikföretaget i enlighet med tillämpliga relevanta lagar.”

9

AB och övriga klagande i det nationella målet har yrkat att Ryanair, det lufttrafikföretag som utför flygningen, ska utge kompensation med ett belopp på 400 euro per klagande, jämte ränta, i enlighet med artikel 7.1 b i förordning nr 261/2004. Grunden för yrkandet är att den flygning som skulle utföras av Ryanair hade ställts in.

10

Klagandena hade gjort en bokning genom resebyrån kiwi.com för en planerad flygning den 6 april 2019 mellan Düsseldorf-Weeze (Tyskland) och Tanger (Marocko).

11

I samband med bokningen hade lufttrafikföretaget erhållit ett telefonnummer och en e-postadress. Klagandena hade ingen åtkomst till denna e-postadress som sannolikt hade genererats automatiskt av resebyrån kiwi.com. Det var till den adressen som det lufttrafikföretag som utför flygningen den 14 december 2018 skickade ett e-postmeddelande om att den flygning som klagandena hade bokat var inställd.

12

Klagandena anförde i första instans att de i samband med bokningen hade angett sin egen e-postadress samt ett telefonnummer. De var ovetande om att resebyrån till det lufttrafikföretag som utför flygningen hade uppgett en annan e-postadress.

13

Resebyrån förde inte vidare något meddelande från det lufttrafikföretag som utför flygningen och klagandena fick därför först den 5 april 2019 kännedom om att deras flygning hade ställts in – i samband med att de försökte checka in online.

14

Genom dom av den 29 juli 2020 ogillade Amtsgericht Geldern (Distriktsdomstolen i Geldern, Tyskland) klagandenas talan. Enligt den domstolen hade det lufttrafikföretag som utför flygningen uppfyllt sin informationsskyldighet enligt artikel 5.1 c i förordning nr 261/2004, när det skickade information om att flygningen hade ställts in till den e-postadress som meddelats vid bokningen.

15

Klagandena i det nationella målet överklagade Amtsgerichts dom till Landgericht Kleve (Regiondomstolen i Kleve, Tyskland), som är hänskjutande domstol. Den hänskjutande domstolen frågar sig huruvida, i ett sådant fall som det som är aktuellt i det nationella målet, det lufttrafikföretag som utför flygningen har uppfyllt sin informationsskyldighet enligt förordning nr 261/2004. Den hänskjutande domstolen vill närmare bestämt få klarhet i huruvida det för frågan om rekvisiten i artikel 5.1 i förordningen är uppfyllda är relevant om lufttrafikföretaget hade kännedom om att det fanns en mellanhand eller huruvida det i nämnda artikel snarare föreskrivs ett slags strikt ansvar för lufttrafikföretaget.

16

Mot denna bakgrund beslutade Landgericht Kleve (Regiondomstolen i Kleve) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artiklarna 5.1 c och 7 i förordning [nr 261/2004] tolkas så, att det lufttrafikföretag som utför flygningen ska betala kompensation i händelse av en inställd flygning om vilken passageraren inte har underrättats minst två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden även om lufttrafikföretaget har skickat denna information i god tid, mer än två veckor i förväg, till den enda e-postadress som lufttrafikföretaget informerats om i samband med bokningen, dock utan att veta att bokningen gjorts via en resebyrå, närmare bestämt via resebyråns onlineplattform, och att det på sin höjd var resebyrån, men inte passageraren som direkt kunde nås på den av bokningsplattformen angivna e-postadressen?”

17

Om svaret på frågan i en begäran om förhandsavgörande klart kan utläsas av rättspraxis eller inte lämnar utrymme för rimligt tvivel, får domstolen – enligt artikel 99 i dess rättegångsregler – på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat.

18

Domstolen finner att denna bestämmelse ska tillämpas i förevarande mål.

19

Den hänskjutande domstolen har ställt sin tolkningsfråga för att få klarhet i huruvida artikel 5.1 c och artikel 7 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att det lufttrafikföretag som utför flygningen är skyldigt att betala ut den i dessa bestämmelser föreskrivna kompensationen vid inställd flygning då passageraren inte informerats om att flygningen ställts in minst två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden, när lufttrafikföretaget i rätt tid skickat denna information till den enda e-postadress som meddelats företaget i samband med bokningen, utan att ha kännedom om att nämnda e-postadress endast gjorde det möjligt att kontakta den resebyrå genom vilken bokningen hade gjorts och inte passageraren direkt och resebyrån inte vidarebefordrat informationen till passageraren i rätt tid.

20

I artikel 5.1 c i förordning nr 261/2004 föreskrivs att de berörda passagerarna, vid inställd flygning, ska ha rätt till kompensation i enlighet med artikel 7 i förordningen av det lufttrafikföretag som utför flygningen, såvida inte passagerarna underrättas om att flygningen är inställd i enlighet med de villkor som anges i led c.

21

Enligt artikel 5.4 i förordning nr 261/2004 ska bevisbördan för att passageraren har underrättats om den inställda flygningen samt för när detta skett åvila det lufttrafikföretag som utför flygningen.

22

Det framgår av den entydiga lydelsen i dessa bestämmelser att om det lufttrafikföretag som utför flygningen inte kan bevisa att den berörda passageraren har underrättats om att dennes flygning ställts in minst två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden, är lufttrafikföretaget skyldigt att betala kompensation i enlighet med artikel 7 i förordning nr 261/2004 (dom av den 21 december 2021, Airhelp, C‑263/20, EU:C:2021:1039, punkt 51).

23

Härvidlag har domstolen redan slagit fast att denna tolkning inte enbart gäller i det fallet att transportavtalet har ingåtts direkt mellan den berörda passageraren och lufttrafikföretaget, utan även i det fallet att avtalet har ingåtts via en tredje man, såsom en onlineplattform, i likhet med vad som är fallet i det nationella målet (dom av den 11 maj 2017, Krijgsman, C‑302/16, EU:C:2017:359, punkt 26, och dom av den 21 december 2021, Airhelp, C‑263/20, EU:C:2021:1039, punkt 52).

24

Såsom framgår av artikel 3.5 i förordning nr 261/2004 och skälen 7 och 12 i förordningen ska det lufttrafikföretag som utför eller avser att utföra en flygning ensamt ansvara för betalningen av kompensation till passagerarna, när de skyldigheter som följer av förordningen har åsidosatts, däribland särskilt den informationsskyldighet som föreskrivs i artikel 5.1 c (dom av den 11 maj 2017, Krijgsman, C‑302/16, EU:C:2017:359, punkt 27, och dom av den 21 december 2021, Airhelp, C‑263/20, EU:C:2021:1039, punkt 53).

25

Denna tolkning är den enda som är förenlig med det målet, som anges i skäl 1 i förordning nr 261/2004, att säkerställa en hög skyddsnivå för passagerarna, då den säkerställer att en passagerare, som via en tredje man har bokat en flygning som därefter ställs in, kan identifiera vem som är skyldig att betala den kompensation som föreskrivs i artiklarna 5.1 c och 7 i denna förordning (dom av den 11 maj 2017, Krijgsman, C‑302/16, EU:C:2017:359, punkt 28).

26

Denna tolkning påverkas inte av den omständigheten att det lufttrafikföretag som utför flygningen inte kände till att det inte kommunicerade direkt med passageraren i samband med att informationen om att flygningen hade ställts in skickades. Det som är av betydelse är nämligen att passageraren inte i rätt tid har underrättats om att hans eller hennes flygning ställts in. Såsom angetts i punkterna 24 och 25 ovan, är det i ett sådant fall det lufttrafikföretag som utför flygningen som är ensamt ansvarigt för att betala den kompensation som passageraren har rätt till på grund av att informationsskyldigheten åsidosatts.

27

I ett fall där det lufttrafikföretag som utför flygningen skickar information om ändringar av en flygning till en mellanhand och denne därefter inte vidarebefordrar informationen till passageraren, kan rekvisiten i artikel 5.1 c i förordning nr 261/2004 endast anses uppfyllda om passageraren uttryckligen tillåter mellanhanden att ta emot information som det lufttrafikföretag som utför flygningen skickar och lufttrafikföretaget har kännedom om detta tillstånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Airhelp, C‑263/20, EU:C:2021:1039, punkt 44). Det framgår emellertid av beslutet om hänskjutande att det saknas ett sådant tillstånd i det nationella målet.

28

Det ska emellertid påpekas att fullgörandet av de skyldigheter som enligt förordning nr 261/2004 åligger det lufttrafikföretag som utför flygningen inte inskränker detta företags rätt att begära ersättning i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning från den som orsakat att lufttrafikföretaget har åsidosatt sina skyldigheter, inklusive från tredje man, såsom föreskrivs i artikel 13 i förordningen (dom av den 11 maj 2017, Krijgsman, C‑302/16, EU:C:2017:359, punkt 29 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 december 2021, Airhelp, C‑263/20, EU:C:2021:1039, punkt 54).

29

Eftersom artikel 13 uttryckligen nämner tredje man följer att förordning nr 261/2004 inte villkorar rätten för det lufttrafikföretag som utför flygningen att begära ersättning med att det föreligger ett avtal mellan detta lufttrafikföretag och den mellanhand som flygpassageraren använt för att boka sin flygning (dom av den 21 december 2021, Airhelp, C‑263/20, EU:C:2021:1039, punkt 55).

30

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande: Artikel 5.1 c och 7 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att det lufttrafikföretag som utför flygningen är skyldigt att betala den kompensation som föreskrivs i dessa bestämmelser då passageraren inte minst två veckor före tidtabellsenlig avgångstid informerats om att flygningen ställts in, när lufttrafikföretaget i rätt tid skickat informationen till den enda e-postadress som meddelats företaget i samband med bokningen, utan att veta att den adressen endast gjorde det möjligt att kontakta den resebyrå genom vilken bokningen hade gjorts och inte att direkt kontakta passageraren och när resebyrån inte i rätt tid har vidarebefordrat informationen till passageraren.

31

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

Artikel 5.1 c och artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91

ska tolkas så,

att det lufttrafikföretag som utför flygningen är skyldigt att betala den kompensation som föreskrivs i dessa bestämmelser då passageraren inte minst två veckor före tidtabellsenlig avgångstid informerats om att flygningen ställts in, när lufttrafikföretaget i rätt tid skickat informationen till den enda e-postadress som meddelats företaget i samband med bokningen, utan att veta att den adressen endast gjorde det möjligt att kontakta den resebyrå genom vilken bokningen hade gjorts och inte att direkt kontakta passageraren och när resebyrån inte i rätt tid har vidarebefordrat informationen till passageraren.