1)

Ska de tillämpliga unionsrättsliga regler som följer av artiklarna 13.1 och 23.1 i [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (1) tolkas så, att de ger upphov till en rätt för enskilda, när en medlemsstat i Europeiska unionen har gjort sig skyldig till ett tillräckligt klart åsidosättande av de skyldigheter som följer av dessa bestämmelser, att av den aktuella medlemsstaten få ersättning för skador som påverkar deras hälsa och som har ett direkt och säkert orsakssamband med den försämrade luftkvaliteten?

2)

Om det antas att ovannämnda bestämmelser faktiskt kan ge upphov till en sådan rätt till ersättning för hälsoskador, vilka villkor ställs det då för att denna rätt ska uppstå, med hänsyn till bland annat det datum då det ska bedömas huruvida det föreligger ett åsidosättande som kan tillskrivas den aktuella medlemsstaten?