Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

Gatt 1994

Antidumpningsavtalet

Protokollet om Kinas anslutning till WTO

Unionsrätt

Bakgrund till tvisten

Förfarandena före antagandet av den omtvistade förordningen

Den omtvistade förordningen och förfarandet för att anta den

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

Parternas yrkanden vid domstolen

Prövning av överklagandet

Den första grunden

Den första grundens första del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den första grundens andra del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den andra grunden

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den tredje grunden

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den fjärde grunden

Den fjärde grundens första del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den fjärde grundens andra del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

–

Europeiska unionens råd, företrätt av B. Driessen och P. Mahnič, båda i egenskap av ombud, biträdda av N. Tuominen, avocată,

–

Europaparlamentet, företrätt av P. Musquar, A. Neergaard och A. Pospisilova Padowska, samtliga i egenskap av ombud,

1

Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd (nedan kallat Changmao) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 16 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen (T‑541/18, EU:T:2020:605) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Changmaos talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/921 av den 28 juni 2018 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (EUT L 164, 2018, s. 14) (nedan kallad den omtvistade förordningen) i den mån den avser klaganden, eller i andra hand, i dess helhet.

2

Genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3) godkände Europeiska unionens råd avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som undertecknades den 15 april 1994 i Marrakech, jämte de avtal som återfinns i bilagorna 1, 2 och 3 till detta avtal (nedan gemensamt kallade WTO-avtalen). Bland dessa avtal återfinns Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 11; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 13) (nedan kallat Gatt 1994) och avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105) (nedan kallat antidumpningsavtalet).

3

Artikel VI.1 Gatt 1994 har följande lydelse:

”De avtalsslutande parterna erkänner att dumping, varigenom ett lands varor införes på marknaden i ett annat land till lägre pris än varornas normala värde, bör fördömas, om den förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på en inom en avtalsslutande parts område befintlig industri eller avsevärt försenar upprättandet av en inhemsk industri. Vid tillämpningen av denna artikel skall en vara anses införd på marknaden i ett importland till lägre pris än dess normala värde, om priset på den vara som exporteras från ett land till ett annat

a) är lägre än det jämförbara pris, som en vara av samma slag betingar i den normala handeln då den är avsedd för konsumtion i exportlandet,

…”

4

Artikel 2 i antidumpningsavtalet, som har rubriken ”Fastställande av dumpning”, föreskriver följande:

”2.1.   I detta avtal skall en vara anses dumpad, dvs. införd på ett annat lands marknad till lägre pris än dess normala värde, om exportpriset för varan när den exporteras från ett land till ett annat är lägre än det jämförbara pris som en vara av samma slag betingar i den normala handeln när den är avsedd för konsumtion i exportlandet.

2.2   När försäljning av en vara av samma slag inte förekommer i den normala handeln på exportlandets … hemmamarknad, eller när sådan försäljning på grund av särskilda marknadsförhållanden eller volymmässigt liten försäljning på hemmamarknaden inte medger en riktig jämförelse, skall dumpningsmarginalen fastställas antingen genom en jämförelse med jämförbart exportpris på en vara av samma slag till lämpligt tredjeland under förutsättning att detta pris är representativt, eller med tillverkningskostnaden i ursprungslandet plus skäligt tillägg för administrations-, försäljnings- och andra allmänna kostnader samt för vinst.

…”

5

Den 11 december 2001 blev Folkrepubliken Kina, genom protokollet om Folkrepubliken Kinas anslutning till WTO (nedan kallat anslutningsprotokollet), part i WTO.

6

I artikel 15 a och d i anslutningsprotokollet föreskrivs följande:

”Artikel VI i Gatt 1994, [antidumpningsavtalet] och [avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (EGT L 336, 1994, s. 156)] ska tillämpas i förfaranden rörande import av kinesiskt ursprung till en WTO-medlems territorium i enlighet med följande:

…

7

De bestämmelser som reglerar Europeiska unionens antagande av antidumpningsåtgärder, vilka var i kraft när den omtvistade förordningen antogs, återfinns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) (nedan kallad grundförordningen). Grundförordningen upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51).

8

Skäl 9 i grundförordningen har följande lydelse:

”Det är nödvändigt att föreskriva tydliga och detaljerade riktlinjer för bedömningen av de faktorer som kan vara av betydelse vid fastställandet av huruvida den dumpade importen har vållat väsentlig skada eller hotar att vålla skada. Vid fastställandet av att den berörda importens volym och prisnivå har vållat unionsindustrin skada bör effekten av andra faktorer också uppmärksammas, särskilt de rådande marknadsvillkoren i unionen.”

9

Artikel 2 i den förordningen har rubriken ”Fastställande av dumpning”. I artikel 2.7 föreskrivs följande:

…”

10

Artikel 3 i samma förordning, med rubriken ”Fastställande av skada”, har följande lydelse:

”1.   Enligt denna förordning ska, om inte annat anges, begreppet skada avse väsentlig ’skada’ för unionsindustrin, risk för väsentlig skada för unionsindustrin eller avsevärd försening av etablerandet av sådan industri och begreppet ska tolkas enligt bestämmelserna i denna artikel.

2.   Fastställande av skada ska grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl

3.   Med avseende på den dumpade importens omfattning ska det övervägas huruvida en betydande ökning av dumpad import ägt rum antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktion eller konsumtion i unionen. Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av unionsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras. Varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.

…

5.   Granskningen av den dumpade importens inverkan på den berörda unionsindustrin ska innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd, inbegripet den omständigheten att en industri ännu inte har återhämtat sig från verkan av tidigare dumpning eller subventionering, storleken på den faktiska dumpningsmarginalen, faktisk och möjlig nedgång i försäljning, vinst, tillverkningsvolym, marknadsandel, produktivitet, avkastning på investeringar och kapacitetsutnyttjande, faktorer som påverkar unionspriser, faktiska och möjliga negativa verkningar på likviditetsflödet, lagerhållning, sysselsättning, löner, tillväxt och förmåga att anskaffa kapital eller investeringsmedel. Denna uppräkning är inte uttömmande och varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.

6.   Av den relevanta bevisning som framläggs enligt punkt 2 ska det framgå att den dumpade importen vållar skada i den mening som avses i denna förordning. Detta innebär särskilt att det påvisas att den omfattning eller de prisnivåer som avses i punkt 3 ligger bakom den inverkan på unionsindustrin som avses i punkt 5 och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig.

7.   Andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna skadar unionsindustrin ska även granskas för att säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen enligt punkt 6. …

8.   Verkan av den dumpade importen ska bedömas i förhållande till unionsindustrins produktion av den likadana produkten när tillgängliga uppgifter möjliggör att denna produktion särskiljs på grundval av kriterier sådana som produktionsprocessen, producenternas försäljning samt vinst. …

9.   Fastställande av risk för väsentlig skada ska grundas på fakta och inte endast på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter. Den förändring i förhållanden som skulle kunna skapa en situation där dumpning skulle vålla skada måste klart kunna förutses och vara nära förestående.

Vid en prövning av om det finns risk för väsentlig skada ska bland annat följande faktorer beaktas:

Ingen av de faktorer som anges ovan kan i sig vara avgörande men de undersökta faktorerna måste sammantagna leda till slutsatsen att ytterligare dumpad export är nära förestående och att väsentlig skada kommer att uppstå om inte skyddsåtgärder vidtas.”

11

Artikel 4 i grundförordningen har rubriken ”Definition av [unions]industrin”. Artikel 4.1 föreskrev följande:

”Vid tillämpning av denna förordning ska begreppet ’[unions]sindustri’ avse alla producenter inom [unionen] vilka tillverkar den likadana produkten eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4, av [unionens] sammanlagda tillverkning av denna produkt …

…”

12

Artikel 5 i förordningen har rubriken ”Inledande av förfaranden”. Artikel 5.4 stadgade följande:

”En undersökning enligt punkt 1 ska endast inledas om det, på grundval av en granskning av i vilken grad det bland unionsproducenter av en likadan produkt finns stöd för eller motstånd mot klagomålet, fastställs att klagomålet är ingivet av unionsindustrin eller för dess räkning. Klagomålet ska anses vara ingivet av unionsindustrin eller för dess räkning om det stöds av unionsproducenter vars sammanlagda produktion utgör mer än 50 % av den totala produktionen av den likadana produkten för den del av unionsindustrin som antingen uttrycker stöd för eller motsätter sig klagomålet. …”

13

Artikel 6.7 i nämnda förordning har följande lydelse:

”De klagande, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer, användare och konsumentorganisationer som har givit sig till känna enligt artikel 5.10, samt företrädare för exportlandet, kan på skriftlig begäran få granska alla de uppgifter som har gjorts tillgängliga av någon av parterna i undersökningen, till skillnad från interna handlingar som upprättats av myndigheterna i unionen eller dess medlemsstater, under förutsättning att dessa har betydelse för framläggandet av deras sak och att de inte är konfidentiella i den mening som avses i artikel 19 och att de används i undersökningen.

Dessa parter får bemöta uppgifterna, och deras synpunkter ska beaktas i den mån de är tillräckligt väl underbyggda.”

14

Enligt artikel 11.2 och 11.9 i samma förordning gällde följande:

”2.   En slutgiltig antidumpningsåtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag då den senaste översynen av såväl dumpning som skada avslutades, om det inte vid en översyn konstateras att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. En sådan översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas på kommissionens initiativ eller på begäran av unionsproducenter eller för unionsproducenters räkning och åtgärden ska fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av en sådan översyn.

…

9.   Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel ska kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i denna, och artikel 17, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.”

15

Artikel 18 i förordningen har rubriken ”Bristande samarbete”. I artikel 18.1 föreskrevs följande:

”I sådana fall där någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt inte lämnar nödvändiga uppgifter inom den föreskrivna tidsfristen enligt denna förordning eller väsentligen hindrar undersökningen får provisoriska eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter.

Om det framkommer att någon berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter ska dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter kan användas.

Berörda parter bör göras uppmärksamma på konsekvenserna av bristande samarbete.”

16

Artikel 19.2 och 19.4 i denna förordning har följande lydelse:

”2.   De berörda parter som lämnar konfidentiella uppgifter ska lämna icke-konfidentiella sammanfattningar av dessa. Dessa sammanfattningar ska vara tillräckligt detaljerade för att det ska vara möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna. Under särskilda omständigheter får dessa parter ange att uppgifterna i fråga inte kan sammanfattas. Under sådana särskilda omständigheter ska en förklaring lämnas angående skälen till att en sådan sammanfattning inte är möjlig.

…

4.   Denna artikel ska inte hindra unionens myndigheter från att lämna ut allmän information, särskilt inte de skäl som legat till grund för de beslut som fattats i enlighet med denna förordning, och inte heller att de lämnar ut den bevisning som unionens myndigheter kan stödja sig på i den mån det är nödvändigt att redogöra för dessa skäl vid en rättegång. Ett sådant utlämnande måste ske med beaktande av de berörda parternas legitima intresse av att deras affärshemligheter inte röjs.”

17

I artikel 20 i förordningen, med rubriken ”Utlämnande av uppgifter”, föreskrevs följande:

”1.   De klagande, importörer, exportörer och deras intresseorganisationer, samt företrädare för exportlandet, får begära att uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för införandet av provisoriska åtgärder lämnas ut. En sådan begäran ska göras skriftligen omedelbart efter det att de provisoriska åtgärderna har införts och uppgifterna ska därefter så snart som möjligt lämnas ut skriftligen.

2.   De parter som avses i punkt 1 får begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs eller att en undersökning eller ett förfarande avslutas utan att åtgärder införs, varvid särskild hänsyn ska tas till utlämnandet av sådana omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som låg till grund för de provisoriska åtgärderna.

…

4.   Ett slutligt utlämnande av uppgifter ska ske skriftligen. Det ska ske så snart som möjligt med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter och normalt sett senast en månad före inledandet av de förfaranden som fastställs i artikel 9. Om kommissionen vid den tidpunkten inte kan utlämna vissa omständigheter eller överväganden, ska de utlämnas så snart som möjligt.

Utlämnandet av uppgifter ska inte inverka på något beslut som kommissionen därefter kan komma att fatta, men om ett sådant beslut fattas på grundval av andra omständigheter och överväganden ska de utlämnas snarast möjligt.

…”

18

Vinsyra används bland annat som livsmedelstillsats vid tillverkning av vin och andra drycker och som fördröjningsmedel i gips. I Europeiska unionen och i Argentina framställs L+-vinsyra från biprodukter från vinframställning, så kallade jäsningsrester (nedan kallad naturlig vinsyra). I Kina framställs L+-vinsyra och DL-vinsyra genom kemisk syntes av bensen (nedan kallad syntetisk vinsyra). Syntetisk vinsyra har samma fysiska och kemiska egenskaper som naturlig vinsyra och är avsedd för samma grundläggande användningsområden som naturlig vinsyra.

19

Changmao är en kinesisk exporterande tillverkare av vinsyra. Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA och Caviro Extra SpA, tidigare Caviro Distillerie Srl (nedan kallat Caviro Distillerie) (nedan tillsammans kallade Distillerie Bonollo m.fl.) är tillverkare av naturlig vinsyra etablerade i unionen.

20

Den 24 september 2004 mottog Europeiska kommissionen ett klagomål om dumpning inom vinsyrasektorn från flera unionstillverkare.

21

Den 23 januari 2006 antog rådet förordning (EG) nr 130/2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 23, 2006, s. 1).

22

Genom denna förordning bekräftade rådet bland annat att tre kinesiska exporterande tillverkare – Changmao, Ninghai Organic Chemical Factory och Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd (nedan kallat Hangzhou) – hade beviljats marknadsekonomisk status. Antidumpningstullar på 10,1 procent, 4,7 procent respektive 0 procent infördes på varor tillverkade av dessa tre tillverkare. Genom denna förordning infördes dessutom en antidumpningstull på 34,9 procent på vinsyra som tillverkas av alla andra kinesiska exporterande tillverkare.

23

Den 13 april 2012 antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 332/2012 om ändring av förordning nr 130/2006 och om undantagande av Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd från de slutgiltiga åtgärderna (EUT L 108, 2012, s. 1).

24

Denna genomförandeförordning antogs till följd av rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 29 november 2005 i ärendet ”Mexiko – slutgiltiga antidumpningsåtgärder beträffande nötkött och ris” (WT/DS 295/AB/R, punkterna 305 och 306), av vilken framgick att en exporterande tillverkare som inte hade ägnat sig åt dumpning i en inledande undersökning skulle undantas från tillämpningsområdet för den slutgiltiga åtgärd som införts till följd av nämnda undersökning och inte kunde bli föremål för administrativa översyner eller översyner på grund av ändrade omständigheter. I förevarande fall konstaterade rådet att den ursprungliga undersökningen inte gjorde det möjligt att dra slutsatsen att Hangzhou ägnat sig åt dumpning och uteslöt denna tillverkares export från tillämpningsområdet för förordning nr 130/2006.

25

Den 16 april 2012 antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 110, 2012, s. 3). Genom denna förordning bibehölls de antidumpningstullar som införts genom förordning nr 130/2006 för alla kinesiska exporterande tillverkare utom Hangzhou.

26

Efter en partiell interimsöversyn avseende Changmao och Ninghai Organic Chemical Factory antog rådet den 26 juni 2012 genomförandeförordning (EU) nr 626/2012 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 (EUT L 182, 2012, s. 1).

27

Genom denna förordning nekade rådet de två bolagen den marknadsekonomiska status som de åtnjutit tidigare. Efter att ha konstruerat normalvärdet på grundval av uppgifter som lämnats av en samarbetande tillverkare i ett jämförbart land, nämligen Argentina, tillämpade rådet antidumpningstullar på produkterna tillverkade av dessa båda kinesiska exporterande tillverkare, med en antidumpningstullsats på 13,1 procent respektive 8,3 procent.

28

Den 4 december 2014 offentliggjorde kommissionen, efter ett klagomål från flera tillverkare i unionen, däribland Distillerie Bonollo m.fl., avseende Hangzhou, i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina, begränsat till en kinesisk exporterande tillverkare, Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd (EUT C 434, 2014, s. 9).

29

Den 9 februari 2016 antog kommissionen genomförandebeslut (EU) 2016/176 om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina som tillverkas av Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd (EUT L 33, 2016, s. 14). I detta genomförandebeslut slog kommissionen fast att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada, i den mening som avses i artikel 3 i förordning nr 1225/2009, till följd av importen till unionen av vinsyra som tillverkas av Hangzhou. Kommissionen avslutade därför antidumpningsförfarandet avseende denna exporterande tillverkare utan att påföra det företaget antidumpningstullar.

30

Flera rättsliga förfaranden har inletts efter antagandet av genomförandeförordning nr 626/2012 och genomförandebeslut nr 2016/176.

31

Den talan som väckts av flera tillverkare av vinsyra i unionen, däribland Distillerie Bonollo m.fl., mot detta genomförandebeslut ogillades av tribunalen genom dom av den 15 mars 2018, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen (T‑211/16, EU:T:2018:148). Samma unionstillverkares överklagande av denna dom ogillades av domstolen genom dom av den 10 juli 2019, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen (C‑345/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:589).

32

Vidare har genomförandeförordning nr 626/2012 varit föremål för två olika rättsliga förfaranden.

33

Changmao ansåg att de antidumpningstullar som införts genom denna förordning var för höga och väckte därför talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av förordningen. Genom dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), ogiltigförklarade tribunalen nämnda förordning i den del den var tillämplig på bolaget, på grund av att dess rätt till försvar hade åsidosatts. Den domen från tribunalen överklagades inte.

34

Den 7 september 2017 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning ett meddelande om domen av den 1 juni 2017 i mål T‑442/12 avseende genomförandeförordning nr 626/2012 (EUT C 296, 2017, s. 16). I tillkännagivandet angavs att nämnda institution hade beslutat att återuppta den antidumpningsundersökning avseende import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina som hade lett till antagandet av genomförandeförordning nr 626/2012, i den mån den avsåg Changmao, och att återuppta den vid den tidpunkt då rättsstridigheten konstaterats. Det preciserades även att detta återupptagande begränsade sig till att följa domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), med avseende på denna enda exporterande tillverkare. Bolaget hamnade därför i samma situation som det befann sig i innan förordningen trädde i kraft, det vill säga den situation som reglerades i genomförandeförordning nr 349/2012, som föreskrev en antidumpningstull på 10,1 procent för Changmaos produkter.

35

Vidare ansåg flera tillverkare av vinsyra i unionen, däribland Distillerie Bonollo m.fl., att de antidumpningstullar som införts genom genomförandeförordning nr 626/2012 inte var tillräckligt höga för att avhjälpa omfattningen av Changmaos och Ninghai Organic Chemical Factorys dumpning och följaktligen för att undanröja den skada som åsamkats unionsindustrin. De väckte därför talan vid tribunalen och yrkade att den förordningen skulle ogiltigförklaras. Genom dom av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl./rådet (T‑431/12, EU:T:2018:251), ogiltigförklarade tribunalen nämnda förordning på grund av att den metod som använts för att beräkna normalvärdet hade ändrats vid översynen, utan att det visats att omständigheterna hade förändrats jämfört med den ursprungliga undersökningen.

36

Changmaos överklagande av denna dom ogillades av domstolen, nästan i sin helhet, genom dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl. (C‑461/18 P, EU:C:2020:979).

37

Den 19 april 2017 offentliggjorde kommissionen, efter en begäran om översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som införts genom genomförandeförordning nr 349/2012, från flera tillverkare av vinsyra i unionen, däribland Distillerie Bonollo m.fl., som svarade för mer än 52 procent av unionens sammanlagda tillverkning, i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 122, 2017, s. 8), i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

38

Genom en skrivelse av den 20 april 2017 uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet av unionstillverkare som den hade valt ut i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Det preliminära urvalet bestod av sex tillverkare som svarade för 86 procent av unionens sammanlagda tillverkning av vinsyra, däribland Caviro Distillerie, Industria Chimica Valenzana och Distillerie Mazzari.

39

Med hänsyn dels till en skrivelse från de italienska vinsyretillverkarnas förening, Assodistil, om att Distillerie Mazzari inte önskade samarbeta i översynen, dels till Distillerie Bonollos begäran om att ingå i urvalet, beslutade kommissionen den 13 juni 2017 att det inte längre var lämpligt att göra ett stickprovsförfarande avseende unionstillverkarna av vinsyra och sände frågeformulär till samtliga unionstillverkare.

40

Sju unionstillverkare besvarade frågeformulären, dock inte Distillerie Mazzari.

41

De kinesiska exporterande tillverkare som kontaktades av kommissionen, däribland Changmao, samarbetade inte i översynen.

42

Genom skrivelse av den 30 april 2018 sände kommissionen Changmao handlingen med allmän information, där den redogjorde för sin bedömning av de viktigaste omständigheterna och övervägandena till stöd för förlängningen av antidumpningsåtgärderna med ytterligare fem år.

43

Den 14 maj 2018 översände Changmao sina synpunkter på handlingen med allmän information till kommissionen. Därefter frågade Changmao, genom ett mejl av den 12 juni 2018, denna institution om den, till följd av de synpunkter som den hade lämnat, avsåg att anta en reviderad handling med allmän information.

44

I mejl av den 15 juni 2018 bekräftade kommissionen att dess synpunkter hade analyserats i vederbörlig ordning och att ett svar skulle lämnas i den kommande förordningen.

45

Den 28 juni 2018 antog kommissionen den omtvistade förordningen.

46

Det framgår av denna förordning, för det första, vad gäller förekomsten av dumpning, att kommissionen beräknade normalvärdet på grundval av artikel 2.7 a i grundförordningen, vilken är tillämplig på import från länder utan marknadsekonomi. Efter att ha övervägt att betrakta Argentina som jämförbart land och efter att ha uppmanat de båda argentinska tillverkarna att samarbeta, framkom det att den ena av dessa tillverkare hade upphört att tillverka den produkt som översynen gällde, medan den andra inte var beredd att samarbeta. Eftersom kommissionen inte fann någon tillverkare i ett potentiellt jämförbart land som var beredd att samarbeta på ett tillfredsställande sätt, fastställde den normalvärdet på ”någon annan skälig grund”, såsom föreskrivs i artikel 2.7 a första stycket i grundförordningen. Närmare bestämt beräknade kommissionen normalvärdet på grundval av uppgifter i begäran om översyn avseende de priser som en argentinsk tillverkare tog ut vid inhemsk försäljning av den berörda produkten. Eftersom den berörda produkt som tillverkades i Argentina var naturlig vinsyra, medan den från de kinesiska exporterande tillverkarna var syntetisk vinsyra, som var billigare, gjorde kommissionen vissa justeringar för att ta hänsyn till kostnadsskillnaderna i tillverkningsmetoderna för dessa två produkttyper.

47

På grund av bristande samarbetsvilja från de kinesiska exporterande tillverkare som kontaktades, däribland Changmao, drog kommissionen, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, sina slutsatser ”på grundval av tillgängliga uppgifter” och fastställde därför exportpriserna på grundval av sådana uppgifter som avses i artikel 14.6 i den förordningen. På grundval av dessa uppgifter konstaterade kommissionen bland annat att den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för Changmao och Ninghai Organic Chemical Factory översteg 70 procent.

48

Kommissionen drog därför slutsatsen dels att dumpningen fortsatte under översynsperioden, dels att det var mycket sannolikt att dumpningen skulle fortsätta för de exporterande tillverkare som omfattas av åtgärderna. I synnerhet skulle ett upphörande av åtgärderna sannolikt leda till en betydande ökning av exporten till unionen till betydligt lägre priser.

49

För det andra, vad gäller skadan, framgår det av den omtvistade förordningen att kommissionen ansåg att de sju samarbetsvilliga unionstillverkarna svarade för en betydande del av unionens sammanlagda tillverkning av den liknande produkten, närmare bestämt mer än 60 procent av denna. De sju tillverkarna i fråga skulle därför anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 och artikel 5.4 i grundförordningen. Efter en undersökning av skadeindikatorerna för unionsindustrin i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen, på grundval av bekräftade uppgifter som inhämtats från de samarbetsvilliga tillverkarna, drog kommissionen slutsatsen att de antagna antidumpningsåtgärderna inte fullt ut hade uppnått önskad verkan och att unionsindustrin fortfarande var sårbar för de skadliga verkningarna av dumpad import på unionsmarknaden.

50

Kommissionen undersökte sannolikheten för att skadan skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla. Eftersom de kinesiska exporterande tillverkare som kontaktades inte samarbetade grundade sig kommissionen på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Denna analys föranledde kommissionen att bedöma att om åtgärderna upphörde, skulle det med största sannolikhet leda till att den dumpade importen ökade, vilket skulle leda till en nedåtgående press på unionsindustrins priser och en försämring av unionsindustrins redan prekära ekonomiska situation. Kommissionen drog därför slutsatsen att om åtgärderna upphörde, skulle det med all sannolikhet leda till att skadan för unionsindustrin återkom.

51

För det tredje undersökte kommissionen om det skulle strida mot unionens intresse som helhet att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna och drog slutsatsen att så inte var fallet.

52

Mot bakgrund av ovanstående beslutade kommissionen att genom den omtvistade förordningen bibehålla de slutgiltiga antidumpningstullarna på 8,3 procent på import av produkter tillverkade av Ninghai Organic Chemical Factory, 10,1 procent på import av produkter tillverkade av Changmao och 34,9 procent på import från alla andra kinesiska exporterande tillverkare, med undantag för Hangzhou.

53

Changmao väckte talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 12 september 2018.

54

Changmao åberopade fem grunder till stöd för sin talan: 1) Felaktig rättstillämpning, genom att kommissionen tillämpat metoden med jämförbart land för att beräkna normalvärdet. 2) Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar vid fastställandet av unionsindustrins sårbarhet. 3) Uppenbart oriktiga bedömningar vad gäller sannolikheten för att skadan skulle återkomma. 4) Åsidosättande av rätten till försvar och principen om god förvaltning. 5) Bristande motivering.

55

Tribunalen fann i den överklagade domen att talan inte kunde vinna bifall på dessa grunder och ogillade därför klagandens talan i dess helhet.

56

Changmao har yrkat att domstolen ska

57

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

58

Distillerie Bonollo m.fl. har yrkat att domstolen ska

59

Den 13 juni 2022 uppmanade domstolen, i enlighet med artikel 24 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, Europeiska unionens råd och Europaparlamentet att delta i förhandlingen för att besvara frågor avseende den första grunden för överklagandet.

60

Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden är att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att lagenlighetsprövningen av unionsrättsakter som antagits med stöd av artikel 2.7 i grundförordningen inte kunde göras mot bakgrund av anslutningsprotokollet. Den andra och den tredje grunden avser felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar vid fastställandet av såväl unionsindustrins sårbarhet som sannolikheten för att skadan för denna industri skulle återkomma, i strid med bland annat principen om god förvaltning. Den fjärde grunden, slutligen, avser åsidosättande av rätten till försvar.

61

Den första grunden består av två delar. I den första delgrunden har klaganden gjort gällande att det var felaktig rättstillämpning när tribunalen i punkterna 64 och 65 i den överklagade domen slog fast att man i förevarande fall inte kunde tillämpa undantaget från principen att unionsdomstolen inte kan pröva lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter mot bakgrund av deras förenlighet med reglerna i WTO-avtalen, som erkänts av domstolen i dess dom av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet (C‑69/89, EU:C:1991:186). Genom den andra delgrunden har klaganden kritiserat tribunalen för att i punkt 74 i den överklagade domen felaktigt ha underkänt förekomsten av ett tredje undantag från ovannämnda princip.

62

Changmao har genom den första grundens första del gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 64 och 65 i den överklagade domen konstaterade att lagenligheten av de unionsrättsakter som antagits i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen inte kunde prövas mot bakgrund av anslutningsprotokollet. I synnerligen var det felaktig rättstillämpning när tribunalen, med stöd av punkt 48 i domen av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal (C‑21/14 P, EU:C:2015:494), konstaterade att artikel 2.7 är ett uttryck för unionslagstiftarens vilja att på detta område anta ett synsätt som är specifikt för unionens rättsordning, och detta även efter Folkrepubliken Kinas anslutning till WTO.

63

Changmao har i detta avseende inledningsvis gjort gällande att denna bestämmelse tvärtom återspeglar unionslagstiftarens vilja att genomföra en särskild skyldighet som gjorts inom ramen för anslutningsprotokollet, i den mening som avses i den rättspraxis som följer av domen av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet (C‑69/89, EU:C:1991:186, punkterna 29–32), vilken i huvudsak består i att åta sig att tillämpa den undantagsmetod som kallas ”jämförbart land” för kinesiska exporterande tillverkare endast fram till utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 15 i detta protokoll.

64

Denna tolkning stöds för övrigt av tillkomsthistorien för artikel 2.7 i grundförordningen och i synnerhet av skälen 54 och 55 i kommissionens förslag till rådets beslut om fastställande av gemenskapens ståndpunkt inom den ministerkonferens som inrättats genom avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen i fråga om Folkrepubliken Kinas anslutning till Världshandelsorganisationen (KOM(2001) 517 slutlig) (EGT C 51 E, 2002, s. 314) samt rådets efterföljande beslut av den 19 oktober 2001 (2001/0218 (CNS) och 2001/0216 (CNS)). I den överklagade domen tog tribunalen emellertid inte ställning till klagandens argument avseende bakgrunden till artikel 2.7.

65

Changmao anser vidare att den rättspraxis som följer av domen av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal (C‑21/14 P, EU:C:2015:494), inte är tillämplig i förevarande fall, eftersom den domen inte endast avsåg den specifika situationen för Republiken Armenien utan dessutom reglerade de förhållanden som rådde före utgången av den övergångsperiod som föreskrevs i anslutningsprotokollet. Den avser för övrigt endast fallet med länder som inte har marknadsekonomi och som inte är medlemmar i WTO.

66

När det gäller prövningen av unionsrättsakter mot bakgrund av WTO-rätten anser Changmao att det första undantaget, som avses i domen av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet (C‑69/89, EU:C:1991:186), och som redogörs för i punkt 60 i den överklagade domen, genom hänvisningen till den rättspraxis som följer av domen av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal (C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkterna 40 och 41), och domen av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma (C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 87), är uppfyllt i förevarande mål. Företaget har i detta avseende anfört att artikel 2.7 i grundförordningen utgör ett undantag från de grundläggande reglerna för fastställande av dumpning och att den bestämmelsen, trots att den inte hänvisar till anslutningsprotokollet, ska tolkas i enlighet med unionslagstiftningen. Detta undantag kan inte heller tillämpas på import från Kina efter utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 15 i detta protokoll, vilket innebär att de grundläggande reglerna i artikel 2.1–2.6 i grundförordningen ska tillämpas på denna import efter utgången av denna övergångsperiod.

67

Changmao anser således att artikel 15 a och d i nämnda protokoll upphörde att vara tillämplig den 11 december 2016, vilket innebär att Folkrepubliken Kina inte omfattas av tillämpningen av reglerna i det ”jämförbara landet” från detta datum, vilket för övrigt bekräftas av rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 15 juli 2001 i ärendet ”Europeiska gemenskaperna – Slutgiltiga antidumpningsåtgärder avseende vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Kina” (WT/DS/397). Eftersom kommissionens tillkännagivande om inledande av förfarandet i förevarande fall trädde i kraft den 19 april 2017 ska unionen, från och med utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i anslutningsprotokollet, som huvudregel använda tillverkningskostnaderna och priserna på den kinesiska inhemska marknaden för att fastställa normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna.

68

Distillerie Bonollo m.fl., kommissionen, rådet och parlamentet har bestritt att överklagandet kan vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

69

Bestämmelserna i ett internationellt avtal som unionen har ingått kan endast åberopas som grund för en talan om ogiltigförklaring av en sekundärrättslig unionsrättsakt eller en invändning att en sådan rättsakt är rättsstridig under förutsättning att det aktuella avtalets beskaffenhet och systematik inte utgör hinder därför och bestämmelserna till sitt innehåll framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa. Det är således endast när dessa två villkor är kumulativt uppfyllda som sådana bestämmelser kan åberopas vid unionsdomstolen som kriterium för att bedöma en unionsrättsakts lagenlighet (dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

70

Vad gäller WTO-avtalen, som anslutningsprotokollet är en integrerad del av, har domstolen redan haft tillfälle att precisera dels att de avtalen inte är ägnade att ge enskilda rättigheter som de kan åberopa direkt inför domstol med stöd av unionsrätten (se, analogt, dom av den 14 december 2000, Dior m.fl., C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:688, punkterna 43 och 44, och dom av den 15 mars 2012, SCF, C‑135/10, EU:C:2012:140, punkt 46).

71

Vidare framgår det av fast rättspraxis att avtalet om upprättande av WTO samt avtalen i bilagorna 1–4 till detta avtal, med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, i princip inte ingår bland de regler som ska beaktas vid prövningen av lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter (se dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 83 och där angiven rättspraxis).

72

Domstolen har särskilt framhållit att om det ankom direkt på unionsdomstolen att säkerställa unionsrättens förenlighet med WTO-reglerna skulle detta innebära att unionens lagstiftande eller verkställande organ berövades den handlingsfrihet som motsvarande organ hos unionens handelspartners åtnjuter. Det är nämligen utrett att vissa av avtalsparterna, däribland de viktigaste av unionens handelspartner, just har dragit slutsatsen, mot bakgrund av WTO-avtalens föremål och syfte, att dessa bestämmelser inte ingår bland de normer i förhållande till vilka deras dömande organ ska kontrollera lagenligheten av bestämmelser i deras nationella rätt. En sådan bristande ömsesidighet skulle, om den godtogs, riskera att leda till en obalanserad tillämpning av WTO-reglerna (dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

73

Domstolen har även funnit att förhandlingar mellan parterna tillmäts en viktig roll enligt det system som följer av WTO-avtalen. Vad närmare bestämt beträffar tillämpningen av WTO-avtalen i unionens rättsordning, påpekar domstolen att enligt ingressen till avtalet om upprättande av WTO, inklusive bilagor, fortsätter detta avtal att vara grundat på principen om ”ömsesidiga och för alla parter fördelaktiga” förhandlingar och skiljer sig därför, vad unionen beträffar, från de avtal som denna har ingått med tredjeland och som inför en viss asymmetri i fråga om avtalade skyldigheter eller skapar särskilda relationer i fråga om integration med unionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 1999, Portugal/rådet, C‑149/96, EU:C:1999:574, punkterna 36 och 42 och där angiven rättspraxis).

74

Det är endast i två undantagssituationer, som rör unionslagstiftarens önskan att själv begränsa sitt handlingsutrymme vid tillämpningen av WTO-reglerna, som domstolen har slagit fast att det i förekommande fall ankommer på unionsdomstolen att i förekommande fall pröva lagenligheten av en unionsrättsakt och de rättsakter som antagits för dess tillämpning mot bakgrund av nämnda avtal eller ett beslut av WTO:s tvistlösningsorgan i vilket det konstateras att dessa avtal inte har iakttagits (dom av den 5 maj 2022, Zheliang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

75

Det rör sig för det första om en situation då unionen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för de avtal som nämns i punkt 71 ovan och, för det andra, en situation då den aktuella unionsrättsakten uttryckligen hänvisar till precisa bestämmelser i dessa avtal (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 1989, Fedel/kommissionen, 70/87, EU:C:1989:254, punkterna 19–22, dom av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet, C‑69/89, EU:C:1991:186, punkterna 29–32, och dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

76

Vad gäller artikel 2.7 i grundförordningen, som avser fastställande av normalvärdet för import från ett WTO-medlemsland utan marknadsekonomi, ska det erinras om att domstolen, såsom tribunalen erinrade om i punkt 65 i den överklagade domen, redan har slagit fast att denna bestämmelse är ett uttryck för unionslagstiftarens vilja att på detta område anta ett synsätt som är specifikt för unionens rättsordning (dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

77

Av de skäl som generaladvokaten har angett i punkterna 89–91 i sitt förslag till avgörande kan klaganden inte vinna framgång med sitt argument att domstolens praxis, som det hänvisas till i föregående punkt, inte är tillämplig i förevarande fall.

78

Domstolen har dessutom preciserat att de bedömningar som följer av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 76 ovan inte påverkas av den omständigheten att det i skäl 3 i grundförordningen anges att reglerna i antidumpningsavtalet ”i möjligaste mån” bör införlivas med unionsrätten. Detta uttryck ska nämligen förstås så, att även om unionslagstiftaren avsåg att beakta bestämmelserna i antidumpningsavtalet vid antagandet av denna förordning, har denne emellertid inte visat någon vilja att införliva var och en av dessa regler i nämnda förordning. Slutsatsen att artikel 2.7 i grundförordningen har till syfte att fullgöra de särskilda förpliktelser som följer av artikel 2 i antidumpningsavtalet kan således inte i något fall grunda sig uteslutande på ordalydelsen i detta skäl (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 89 och där angiven rättspraxis).

79

Domstolen har redan slagit fast att det, för att det ska anses styrkt att unionslagstiftaren hade för avsikt att i unionsrätten genomföra en särskild förpliktelse som unionen åtagit sig inom ramen för WTO-avtalen, inte räcker att det av skälen i den aktuella unionsrättsakten allmänt framgår att unionen har antagit rättsakten med beaktande av unionens internationella förpliktelser. Det är tvärtom nödvändigt att det av den angripna särskilda bestämmelsen i unionsrätten framgår att den avser att i unionsrätten genomföra en särskild förpliktelse som följer av WTO-avtalen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkterna 44–46 och där angiven rättspraxis).

80

Domstolen konstaterar dessutom, i likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkterna 70 och 85 i sitt förslag till avgörande, att anslutningsprotokollet inte nämns i något av skälen i grundförordningen. Vidare går det inte att av förarbetena till denna förordning dra slutsatsen att unionslagstiftaren hade någon som helst avsikt att fullgöra en förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för nämnda protokoll.

81

I motsats till vad Changmao har gjort gällande var det inte heller felaktig rättstillämpning när tribunalen, vid tolkningen av artikel 2.7 i grundförordningen, inte beaktade förarbetena till anslutningsprotokollet.

82

Vad slutligen gäller klagandens argument avseende rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 15 juli 2001, ska det påpekas att tribunalen, i punkt 77 i den överklagade domen, underkände detta argument genom att slå fast att möjligheten för en ekonomisk aktör att inför unionsdomstolen åberopa att en bestämmelse i unionsrätten är oförenlig med en rapport från WTO:s tvistlösningsorgan inte kan godtas förutom i de fall som avses i punkt 60 i den överklagade domen, rörande WTO:s materiella regler, med hänvisning till domen av den 10 november 2011, X och X BV (C‑319/10 och C‑320/10, EU:C:2011:720, punkt 37), och domen av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas (C‑207/17, EU:C:2018:840, punkt 46). Det ska också påpekas att klaganden inte hade anfört något argument som gjorde det möjligt att konstatera att unionen genom att anta artikel 2.7 i grundförordningen avsåg att fullgöra en särskild förpliktelse som följer av rapporten från WTO:s tvistlösningsorgan eller att den uttryckligen hänvisade till denna rapport i grundförordningen. Vid domstolen har klaganden emellertid inte angett på vilket sätt tribunalens ståndpunkt skulle vara felaktig.

83

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte klandras för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 64 och 65 i den överklagade domen när den fann att den undantagssituation som erkänts av domstolen i den rättspraxis som följer av domen av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet (C‑69/89, EU:C:1991:186, punkterna 29–32), inte var tillämplig i förevarande fall. Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att anslutningsprotokollet inte kunde åberopas för att bestrida giltigheten av artikel 2.7 i grundförordningen och därmed inte heller lagenligheten av den omtvistade förordningen, som antagits med stöd av denna förordning.

84

Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

85

Changmao har genom den första grundens andra del gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 74 i den överklagade domen, underkände Changmaos argument att det förelåg ett ”tredje undantag” från principen att unionsdomstolen inte kan pröva lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter mot bakgrund av deras förenlighet med WTO-avtalen, så att bolaget direkt kan åberopa bestämmelserna i ett internationellt avtal, såsom anslutningsprotokollet, i ett fall där ”det internationella avtalet i fråga tillåter ett undantag från huvudregeln och unionsrätten, såsom i förevarande fall”.

86

Distillerie Bonollo m.fl., parlamentet, rådet och kommissionen anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del. Distillerie Bonollo m.fl. har dessutom gjort gällande att denna delgrund ska avvisas.

87

Det preciseras i artikel 169.2 i domstolens rättegångsregler att det ”genom åberopade grunder och argument avseende rättsliga omständigheter … i detalj [ska] anges på vilka punkter som klaganden anser att tribunalens avgörande är felaktigt”. Enligt fast rättspraxis ska det i ett överklagande klart anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande, vid äventyr av avvisning av överklagandet eller grunden i fråga (dom av den 28 april 2022, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen, C‑666/19 P, EU:C:2022:323, punkt 186 och där angiven rättspraxis).

88

En grund som bygger på en argumentation som inte är så klar och precis att domstolen kan företa sin lagenlighetsprövning uppfyller således inte dessa krav och ska avvisas, bland annat eftersom de väsentliga omständigheter som grunden bygger på inte framgår på ett tillräckligt konsekvent och begripligt sätt av ordalydelsen i överklagandet, som i detta hänseende har formulerats på ett oklart och tvetydigt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2022, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen, C‑666/19 P, EU:C:2022:323, punkt 187 och där angiven rättspraxis).

89

Även om Changmao med precision har identifierat den punkt i den överklagade domen som bolaget avser att kritisera genom den första grundens andra del, konstaterar domstolen att de överväganden som Changmao har anfört till stöd för denna delgrund inte innehåller några klara och begripliga rättsliga argument, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkterna 86 och 87 ovan, som kan visa vad det ”tredje undantag” som bolaget förespråkar består i.

90

Således kan överklagandet inte tas upp till prövning avseende den andra delen av denna grund.

91

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser någon del av den första grunden.

92

Den andra grunden, som avser punkterna 103, 106, 109–112, 114, 116, 117, 120 och 121 i den överklagade domen, avser en uppenbart oriktig bedömning, eftersom tribunalen inte konstaterade att artiklarna 3.1, 3.2, 3.5, 11.2 och 11.9 i grundförordningen och principen om god förvaltning hade åsidosatts till följd av kommissionens underlåtenhet att i samband med bedömningen av tillståndet för unionens vinsyreindustri beakta dels resultatet av den affärsverksamhet som bedrevs av den största unionstillverkaren Distillerie Mazzari, dels den omständigheten att vissa unionstillverkares negativa resultat berodde på deras okloka investeringsbeslut.

93

Changmao har i första hand kritiserat tribunalen för att inte ha konstaterat att kommissionen, vid bedömningen av unionsindustrins sårbarhet, borde ha beaktat uppgifter om Distillerie Mazzari, i egenskap av största tillverkare av naturlig vinsyra i unionen.

94

För det första har klaganden i detta avseende gjort gällande att tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den i punkterna 103, 106 och 109–112 i den överklagade domen fann att det räckte att kommissionen, vid fastställandet av unionsindustrins sårbarhet, enbart beaktade de uppgifter som lämnats av de sju unionstillverkare som hade beslutat att samarbeta i den översynsundersökning som ledde till den omtvistade förordningen, utan att beakta uppgifterna om Distillerie Mazzari, med motiveringen att det företaget hade vägrat att samarbeta i undersökningen. Tribunalen underlät således att konstatera ett åsidosättande av artikel 3.1, 3.2 och 3.5 i grundförordningen. En sådan metod skulle emellertid innebära en självselekteringsprocess i industrin och medföra en stor risk för snedvridning av undersökningen och dess resultat.

95

Klaganden har kritiserat tribunalen för att den i punkt 106 i den överklagade domen fann att kommissionen, eftersom Distillerie Mazzari inte samarbetade, inte kunde ha tillgång till tillförlitliga uppgifter om denna tillverkare. Klaganden har närmare bestämt kritiserat tribunalen för att den inte fann att kommissionen, vid fastställandet av unionsindustrins sårbarhet, borde ha beaktat de uppgifter om Distillerie Mazzari som kommissionen redan förfogade över inom ramen för den undersökning som ledde till antagandet av genomförandebeslut nr 2016/176, eftersom undersökningsperioderna för detta genomförandebeslut respektive den omtvistade förordningen överlappade väsentligt, då de båda avsåg bland annat åren 2013 och 2014.

96

För översynsperioden, som inte motsvarade undersökningsperioden i samband med den undersökning som ledde fram till antagandet av genomförandebeslut nr 2016/176, det vill säga åren 2015 och 2016, hade kommissionen enkelt kunnat få information om denna tillverkare genom offentligt tillgängliga årsredovisningar, som tydligt visar att lönsamheten före skatt uppgick till 8,4 procent år 2015 och 8,1 procent år 2016, i skarp motsats till slutsatserna i den omtvistade förordningen om lönsamheten för de samarbetsvilliga unionstillverkarna, som var ‑4 procent år 2015 och 0,8 procent år 2016.

97

Tribunalen gjorde således en felaktig bedömning när den, i punkterna 109 och 112 i den överklagade domen, fann att kommissionen inte kunde ha tillgång till uppgifter om Distillerie Mazzari för hela den undersökningsperiod som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen och att det därför inte var möjligt att med säkerhet veta vilka slutsatser den skulle ha dragit om den hade haft tillgång till dessa uppgifter. Tribunalen gjorde även en felaktig bedömning när den, i punkterna 110 och 111 i den överklagade domen, fann att kommissionen inte hade för avsikt att vid urvalet av de vinsyratillverkare som ansågs utgöra unionsindustrin inom denna sektor inkludera tillverkare som hade beslutat att inte samarbeta i undersökningen.

98

För det andra har klaganden gjort gällande att det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen i punkt 114 i den överklagade domen fann att omständigheterna hade förändrats mellan den undersökning som ledde till antagandet av genomförandebeslut nr 2016/176 och den undersökning som ledde fram till antagandet av den omtvistade förordningen, eftersom Distillerie Mazzari hade beslutat att inte längre samarbeta i undersökningen och det därför var motiverat att använda en annan metod för att bedöma unionsindustrins sårbarhet. Changmao anser nämligen att Distillerie Mazzaris bristande samarbetsvilja inte utgör en förändring av omständigheterna, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, som kan motivera användningen av en annan beräkningsmetod än den ursprungliga undersökning som ledde till införandet av antidumpningstullen. Kommissionen har för övrigt inte konstaterat någon sådan förändring av omständigheterna i den omtvistade förordningen.

99

För det tredje har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 116 och 117 i den överklagade domen fann att kommissionen inte hade underlåtit att undersöka alla relevanta omständigheter för att fastställa unionsindustrins sårbarhet och att den således hade agerat med erforderlig omsorg och med iakttagande av principen om god förvaltning. Det framgår nämligen otvetydigt av den omtvistade förordningen att kommissionen, vid detta fastställande, endast grundade sig på uppgifter som lämnats av de unionstillverkare som hade beslutat att samarbeta i undersökningen, utan att beakta de uppgifter om Distillerie Mazzari som den redan förfogade över, i samband med den undersökning som ledde till antagandet av genomförandebeslut nr 2016/176, eller de uppgifter som nämns i punkt 95 ovan, vilka kommissionen enkelt hade kunnat få tillgång till om den hade iakttagit all vederbörlig omsorg för att samla in alla relevanta uppgifter.

100

Mot bakgrund av det ovan anförda har Changmao gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den underkände den andra grund som åberopades till stöd för talan i första instans, avseende att kommissionen inte hade gjort en objektiv prövning på grundval av alla tillgängliga uppgifter för att fastställa unionsindustrins sårbarhet, i strid med artiklarna 3.1, 3.2, 3.5, 11.2 och 11.9 i grundförordningen, dess omsorgsplikt samt principen om god förvaltning.

101

I andra hand har klaganden gjort gällande att även om domstolen skulle finna att tribunalen inte kan kritiseras för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte var skyldig att beakta uppgifterna om Distillerie Mazzari, befinner sig unionens vinsyreindustri under alla omständigheter inte i en sårbar situation. Klaganden har i detta avseende för det första gjort gällande följande: ”Även om endast uppgifterna om kommissionens skadeindikatorer beaktades minskade förbrukningen med 11 procent (den korrekta siffran är 25 procent), samtidigt som unionstillverkningen ökade med 22 procent. Försäljningen för de nio unionstillverkarna av vinsyra ökade med 15–25 procent och deras marknadsandel med 32 procent (skäl 121 i den omtvistade förordningen). De sju samarbetsvilliga unionstillverkarnas försäljning ökade med 33 procent (skäl 117 i den omtvistade förordningen) och deras marknadsandel med 46 procent (skäl 120 i den omtvistade förordningen). Importen av vinsyra från unionen med ursprung i [Kina] minskade med 47 procent (skäl 101 i den omtvistade förordningen) och motsvarande marknadsandel med 40 procent. Importen av vinsyra från [Kina] som omfattades av åtgärderna minskade med 49 procent och motsvarande marknadsandel med 42 procent (skäl 102 i den omtvistade förordningen). När det gäller de genomsnittliga enhetspriserna minskade priserna på den vinsyra med ursprung i [Kina] som omfattas av åtgärderna med 33 procent. Unionspriserna minskade dock med mer än 47 procent, medan produktionskostnaderna i unionen minskade med 44 procent. Även utan hänsyn till Distillerie Mazzaris resultat befinner sig unionens vinsyreindustri följaktligen inte i en sårbar situation, och definitivt inte på grund av den minskade importen av vinsyra med ursprung i [Kina] till unionen.”

102

Changmao anser att även om det antas att unionsindustrins sårbarhet hade styrkts, borde kommissionen under alla omständigheter ha dragit slutsatsen att unionsindustrin själv var att skylla för detta, på grund av de investeringar som vissa unionstillverkare hade gjort för att öka sin produktionskapacitet trots att förbrukningen på denna marknad minskade, vilket skulle ha medfört en viss prispress, samtidigt som lönsamheten för denna industri, avkastningen på investeringar och kassaflödet minskade. Klaganden har vidare påpekat att kommissionen i genomförandebeslut nr 2016/176 drog slutsatsen att unionsindustrin uppvisade positiva resultat i fråga om lönsamhet, avkastning på investeringar och kassaflöde, trots att den undersökningsperiod som föregick genomförandebeslutet och den period som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen konsekvent överlappade varandra.

103

Klaganden har dessutom gjort gällande att mot bakgrund av en parallell tolkning av genomförandebeslut nr 2016/176 och den omtvistade förordningen är kommissionens slutsatser avseende vissa ekonomiska indikatorer beträffande unionsindustrin, särskilt de som avser ”förbrukningen” av vinsyra i unionen och ”produktionskapaciteten” för denna produkt på unionsmarknaden, inte samstämmiga med avseende på den period då undersökningarna överlappar varandra. Den hänskjutande domstolen har angett att de uppgifter som framgår av tabell 1 i den omtvistade förordningen, som visar den totala förbrukningen av vinsyra i unionen för åren 2013 och 2014, skiljer sig från de uppgifter som anges i tabell 1 i genomförandebeslut nr 2016/176. För det andra skiljer sig uppgifterna i tabell 8 i den omtvistade förordningen, avseende unionens produktion av vinsyra under åren 2013–2014, från uppgifterna om unionens produktion av vinsyra för samma period, såsom de framgår av tabell 4 i genomförandebeslut nr 2016/176. De uppgifter som använts med avseende på dessa två makroekonomiska indikatorer har otvivelaktigt påverkat alla andra uppgifter om skadeindikatorerna som hämtats från uppgifterna om förbrukning och tillverkning, såsom marknadsandelar och försäljning, vilka nämns i tabell 11 och skäl 98 i den omtvistade förordningen, samt på indikatorn om unionsindustrins lönsamhet.

104

Changmao har med stöd av dessa omständigheter gjort gällande att det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen i punkterna 120 och 121 i den överklagade domen fann att det fanns anledning att beakta det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har på området vid bedömningen av inverkan på unionsindustrins sårbarhet av de omständigheter som nämns i punkterna 102 och 103 ovan.

105

Distillerie Bonollo m.fl. och kommissionen anser att den andra grunden i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar inte kan leda till bifall för överklagandet.

106

Det ska inledningsvis påpekas att för att unionsinstitutionerna ska kunna avgöra om det finns en risk för väsentlig skada för unionsindustrin inom den berörda ekonomiska sektorn är det nödvändigt att känna till den nuvarande situationen för denna industri. Det är endast på grundval av denna situation som dessa institutioner kan avgöra huruvida en omedelbart förestående ökning av den framtida importen av varor som är föremål för dumpning skulle kunna vålla en väsentlig skada för unionsindustrin, för det fall inga handelspolitiska skyddsåtgärder vidtas. Unionsinstitutionernas användning av uppgifter som avser tiden efter undersökningsperioden kan emellertid inte undgå unionsdomstolens prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel, C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209, punkt 31).

107

Enligt artikel 3.2 i grundförordningen ska fastställande av skada som åsamkats en unionsindustri grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på unionsmarknaden för likadana produkter som denna imports inverkan på unionsindustrin.

108

I artikel 4.1 i grundförordningen definieras begreppet unionsindustrin såsom antingen ”alla producenter inom unionen vilka tillverkar den likadana produkten” eller ”de [av dessa] producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av denna produkt”. I sistnämnda bestämmelse anges bland annat att det inte ska inledas någon undersökning ifall de unionsproducenter som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans svarar för mindre än 25 procent av unionsindustrins sammanlagda tillverkning av de likadana varorna.

109

Domstolen har slagit fast att tröskelvärdet 25 procent hänför sig till ”den sammanlagda tillverkningen av de likadana varor som tillverkas av unionsindustrin” och avser den procentuella andel av den sammanlagda tillverkningen som de unionstillverkare som stöder klagomålet svarar för. Det är därför endast detta tröskelvärde på 25 procent som är relevant för att avgöra om dessa tillverkare står för en ”betydande del” av unionsindustrins sammanlagda tillverkning av den likadana produkten i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2018, Baby Dan, C‑592/17, EU:C:2018:913, punkt 79 och där angiven rättspraxis).

110

Genom hänvisningen till nämnda tröskelvärde har det i artikel 4.1 i grundförordningen således endast preciserats att en sammanlagd tillverkning, hänförlig till de unionstillverkare som stöder klagomålet, vilken inte når upp till 25 procent av den sammanlagda unionstillverkningen av likadana varor i vart fall inte kan anses vara tillräckligt representativ för unionstillverkningen. För det fall nämnda unionstillverkares sammanlagda produktion överstiger nämnda tröskelvärde kan antidumpningstullar införas eller upprätthållas, om de berörda unionsinstitutionerna, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i ärendet, kan visa att den skada som följer av importen av den vara som dumpningen avser påverkar en betydande del av den totala unionsproduktionen av liknande varor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2018, Baby Dan, C‑592/17, EU:C:2018:913, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

111

Härav följer att definitionen av unionsindustrin, i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen, kan begränsas till enbart de unionstillverkare som har stött det klagomål som gett upphov till antidumpningsundersökningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2018, Baby Dan, C‑592/17, EU:C:2018:913, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

112

För det första ska det i förevarande fall påpekas att tillverkningen hos de unionstillverkare som nämns i punkt 13 i den överklagade domen, och som låg till grund för det klagomål som ledde till översynen, motsvarade 52 procent av den totala produktionen av den berörda produkten och därmed översteg det tröskelvärde på 25 procent som föreskrivs i artikel 4.1 jämförd med artikel 5.4 i grundförordningen. Det framgår vidare av punkt 30 i den överklagade domen att de sju tillverkare som samarbetade i undersökningen och som kommissionen beaktade vid fastställandet av unionsindustrins sårbarhet och risken för skada stod för 60 procent av den totala tillverkningen i unionen.

113

För det andra kan Changmaos argument, som i huvudsak består i att kritisera tribunalen för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 103, 106 och 109–112 i den överklagade domen fann att det räckte för kommissionen, vid fastställandet av unionsindustrins sårbarhet, att endast beakta uppgifter som lämnats av de sju unionstillverkare som hade beslutat att samarbeta, utan att beakta uppgifterna om Distillerie Mazzari, i egenskap av den största tillverkaren av naturlig vinsyra i unionen, inte godtas. Eftersom definitionen av unionsindustrin, i enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 109–111 ovan, kan begränsas till enbart de unionstillverkare som stödde det klagomål som låg till grund för antidumpningsundersökningen, kan denna omständighet i sig inte medföra att den metod som tillämpades vid antagandet av den omtvistade förordningen, i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen, blir ogiltig. Denna omständighet gör det inte heller möjligt att slå fast att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den inte konstaterade att kommissionen hade underlåtit att undersöka alla relevanta omständigheter för att fastställa unionsindustrins sårbarhet och att den följaktligen inte hade agerat med erforderlig omsorg och med iakttagande av principen om god förvaltning.

114

För det tredje kan tribunalen inte klandras för att den inte konstaterade att kommissionen hade åsidosatt artikel 3.2 i grundförordningen. Begränsningen av definitionen av unionsindustrin till enbart de unionstillverkare som stödde det klagomål som låg till grund för antidumpningsundersökningen och som samarbetat i undersökningen medger nämligen inte i sig, och i avsaknad av andra omständigheter som kan påverka dessa tillverkares representativitet, den slutsatsen att fastställandet i den omtvistade förordningen av unionsindustrins sårbarhet inte grundar sig på faktiska bevis och inte innefattar en objektiv granskning i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

115

Tribunalen gjorde således inte en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 103, 106 och 109–112 i den överklagade domen fann att det räckte för kommissionen att, vid fastställandet av unionsindustrins sårbarhet, endast beakta uppgifter som lämnats av de sju unionstillverkare som hade beslutat att samarbeta i den översynsundersökning som ledde fram till den omtvistade förordningen, utan att beakta uppgifterna om Distillerie Mazzari.

116

Under dessa omständigheter finner domstolen att Changmaos övriga argument i punkterna 95–97 i förevarande dom inte kan godtas. Dessa argument syftar i huvudsak till att kritisera tribunalen dels för att inte ha konstaterat att kommissionen kunde ha tillgång till uppgifter om Distillerie Mazzari för hela den undersökningsperiod som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen, dels för att ha funnit att denna institution inte var skyldig att inkludera de tillverkare av vinsyra som ansågs utgöra unionsindustrin inom denna sektor, eftersom tillverkare som hade beslutat att inte samarbeta i undersökningen inte kunde medföra att den överklagade domen upphävdes.

117

När det gäller de argument från Changmao som nämns i punkt 98 ovan, konstaterar domstolen att dessa grundar sig på en felaktig tolkning av punkt 114 i den överklagade domen. I sistnämnda punkt fann tribunalen nämligen inte att Distillerie Mazzaris bristande samarbete utgjorde en metodändring, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, i förhållande till den metod som tillämpades under det förfarande som ledde till införandet av antidumpningstullen. Den konstaterade endast, som svar på Changmaos påstående i detta avseende, att denna omständighet inte kunde betraktas som en omotiverad ändring av metoden för att bedöma unionsindustrins tillstånd mot bakgrund av genomförandebeslut nr 2016/176.

118

Det ska också påpekas att artikel 11.9 i grundförordningen enbart rör beräkningsmetode(r)n(a) för ”normalvärdet” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:979, punkterna 142–153 och där angiven rättspraxis). Den bestämmelsen reglerar således inte fastställandet av hur sårbar unionsindustrin är, vilket innebär att klagandens argument i överklagandet under alla omständigheter inte kan godtas.

119

Vad gäller det argument från Changmao som nämns i punkt 101 ovan, ska det erinras om att enligt domstolens fasta praxis kan en klagande inte för första gången vid domstolen åberopa grunder och argument som den inte har åberopat vid tribunalen. Att tillåta en part att för första gången åberopa sådana grunder och argument inför domstolen skulle vara detsamma som att tillåta parten att inför domstolen, vars behörighet att pröva överklaganden är begränsad, föra en tvist som är mer omfattande än den som fördes inför tribunalen. I ett mål om överklagande är domstolens behörighet således begränsad till att pröva den rättsliga lösning som getts de grunder och argument som tagits upp i första instans (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 2023, kommissionen/Jiangsu Seraphim Solar System och rådet/Jiangsu Seraphim Solar System och kommissionen, C‑439/20 P och C‑441/20 P, EU:C:2023:211, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

120

Eftersom dessa argument framfördes först i samband med överklagandet kan de således inte tas upp till sakprövning.

121

Vad slutligen gäller de argument som nämns i punkterna 102 och 103 ovan, erinrar domstolen om att enligt artikel 256.1 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska ett överklagande vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta omständigheterna liksom att bedöma bevisningen. Bedömningen av dessa omständigheter och bevisningen utgör således inte, under förutsättning att de inte missuppfattats, en rättsfråga som kan prövas i ett mål om överklagande vid domstolen (dom av den 10 juli 2019, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen, C‑345/18 P, EU:C:2019:589, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

122

När en klagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen ska denne enligt artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen. Enligt domstolens fasta praxis ska det utifrån handlingarna i målet vara uppenbart att tribunalen missuppfattat bevisningen eller de faktiska omständigheterna, utan att domstolen ska behöva göra en ny bedömning därav (dom av den 28 april 2022, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen, C‑666/19 P, EU:C:2022:323, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

123

Genom de argument som avses i punkterna 102 och 103 i förevarande dom har klaganden i själva verket tillbakavisat tribunalens bedömning av såväl de faktiska omständigheterna som bevisningen och försöker således få domstolen att göra en ny bedömning av dessa faktiska omständigheter och denna bevisning, utan att för den skull göra gällande att tribunalen missuppfattat dessa omständigheter och denna bevisning, i strid med den rättspraxis som anges ovan i punkterna 121 och 122.

124

Av det ovan anförda följer att det argument som redovisas i punkt 104 ovan, vilket i huvudsak utgör en förlängning av de argument som angetts i punkterna 102 och 103 ovan, inte heller kan tas upp till sakprövning.

125

Överklagandet ska således, såvitt avser den andra grunden, delvis avvisas och delvis ogillas.

126

Genom den tredje grunden, som avser punkterna 138, 139, 145–147, 150 och 152 i den överklagade domen, har Changmao kritiserat tribunalen för att vid bedömningen av risken för skada ha gjort sig skyldig till uppenbara fel vid tolkningen och tillämpningen av såväl artikel 3.1, 3.2 och 3.5 i grundförordningen som artikel 11.2 i grundförordningen som principen om god förvaltning. Klaganden har särskilt kritiserat tribunalen för att den inte konstaterade att kommissionen hade åsidosatt såväl bestämmelserna i grundförordningen som den ovannämnda allmänna rättsprincipen när den, vid fastställandet av risken för skada, underlät att beakta dels de skadliga verkningar som importen från den största tillverkaren av vinsyra från Kina och den största exportören av denna produkt till unionen, det vill säga Hangzhou, skulle medföra för unionsindustrin, dels effekterna av klimatförändringarna och skillnaderna i slutanvändning mellan syntetisk vinsyra och naturlig vinsyra. Tribunalen gjorde dessutom en felaktig bedömning när den inte konstaterade att artikel 11.2 i grundförordningen hade åsidosatts, eftersom kommissionen i den omtvistade förordningen hade slagit fast att det förelåg en risk för skada, medan den i genomförandebeslut nr 2016/176 fann att Hangzhou, som trots allt bedrev sin verksamhet i Kina under förhållanden som var jämförbara, eller till och med identiska, med Changmaos, inte vållade unionsindustrin väsentlig skada.

127

För det första har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den i punkterna 138 och 139 i den överklagade domen fann att kommissionen vid sin helhetsbedömning av de relevanta uppgifter och faktorer som krävs enligt artikel 3.5 i grundförordningen vederbörligen hade beaktat alla faktiska bevis och faktorer som påverkar unionsindustrins tillstånd och därmed förekomsten av en risk för skada.

128

Changmao har till stöd för detta påstående inledningsvis preciserat att bolaget inte bestrider att Hangzhou inte omfattas av antidumpningstullar, eftersom unionsinstitutionerna ansåg att denna exporterande tillverkare inte vållade unionsindustrin skada och detta bekräftades av tribunalen i domen av den 15 mars 2018, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen (T‑211/16, EU:T:2018:148).

129

I samband med bedömningen av risken för skada borde kommissionen, eftersom den ska grunda sig på alla befintliga faktiska bevis, ha beaktat effekterna på unionsindustrin av den exportverksamhet som Hangzhou bedriver, särskilt som Hangzhou är den klart största exporterande tillverkaren av vinsyra till unionsmarknaden. Om kommissionen i den omtvistade förordningen, såsom den borde ha gjort, hade konstaterat att Changmaos export till unionen under de fyra år som omfattade översynsperioden hade följt samma trend som Hangzhous export, vad gäller såväl priser som exportvolymer, skulle den ha kommit fram till att det inte förelåg någon risk för skada.

130

Mot denna bakgrund gjorde tribunalen en felaktig bedömning när den i punkt 145 i den överklagade domen fann att kommissionen inte begick något fel när den inte kände till effekterna av Hangzhous export till unionen. Klaganden har vidare kritiserat tribunalen för att, i samma punkt i den överklagade domen, ha missuppfattat klagandens argument att kommissionen felaktigt bortsåg från verkningarna av denna export på unionsindustrin, eftersom tribunalen fann att Changmao genom detta argument i huvudsak kritiserade kommissionen för att inte ha inkluderat Hangzhou i den översynsundersökning som ledde fram till den omtvistade förordningen, trots att kommissionen hade preciserat att bolaget kände till att den exporterande tillverkarens verksamhet inte omfattades av förordningens tillämpningsområde.

131

För det andra har Changmao gjort gällande att tribunalen, genom att i punkt 150 i den överklagade domen begränsa sig till att ange skillnaderna mellan den ursprungliga undersökningen, enligt artikel 5 i grundförordningen, och översynen enligt artikel 11.2 i grundförordningen. I den ursprungliga undersökningen var kommissionen skyldig att fastställa den skada som den dumpade importen vållat unionsindustrin. I översynen borde den i stället ha analyserat risken för skada för det fall antidumpningsåtgärderna inte förlängdes, utan att konstatera att kommissionens analys som låg till grund för dessa två undersökningar borde ha grundats på samma kriterier och faktorer, såväl mikroekonomiska som makroekonomiska, som anges i artikel 3.1, 3.2 och 3.5 i grundförordningen. I punkt 150 i den överklagade domen missuppfattade tribunalen dessutom klagandens argument avseende dels att dess exportverksamhet var identisk med den som Hangzhou bedrev, dels att dessa båda exporterande tillverkare befann sig i en helt jämförbar situation. Av detta följer att nästan alla de överväganden som kommissionen gjorde gällande i den omtvistade förordningen med avseende på Changmao i tillämpliga delar borde ha styrt Hangzhous verksamhet, med undantag för den verksamhet som avsåg utvidgning av produktionskapaciteten, eftersom klaganden, till skillnad från den sistnämnda exporterande tillverkaren, inte avsåg att öka sin produktionskapacitet.

132

För det tredje har klaganden slutligen gjort gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning genom att i punkterna 146 och 147 i den överklagade domen underkänna klagandens argument avseende, för det första, den påstådda relevansen av Eurostats uppgifter för åren 2017 och 2018, som klaganden hade lagt fram i första instans till stöd för sina argument om klimatförändringarnas inverkan på utbudet av kalciumtartrat, som utgör en av de viktigaste råvarorna vid tillverkningen av naturlig vinsyra, och för det andra effekterna av klimatförändringarna och skillnaderna i slutanvändning mellan syntetisk vinsyra och naturlig vinsyra på bedömningen av marknadspriset på vinsyra i unionen och därmed på risken för skada.

133

Kommissionen har påpekat att det är ostridigt att metoderna för tillverkning av vinsyra som tillverkas i Kina respektive i unionen skiljer sig åt, eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna tillverkar syntetisk vinsyra, medan unionstillverkarna framställer naturlig vinsyra. Dessa producenter konkurrerar således inte med varandra, åtminstone inte vad gäller användningen av nämnda produkt i unionens vin- och läkemedelsindustrier, där endast naturlig vinsyra kan användas. De priser som Changmao tillämpade kan således inte påverka unionstillverkarnas priser, åtminstone inte vad gäller dessa två specifika användningar av nämnda produkt.

134

Changmao har vidare gjort gällande att domstolen, i punkt 41 i domen av den 4 februari 2021, Eurocylinder Systems (C‑324/19, EU:C:2021:94), medgav att senare uppgifter, såsom de uppgifter från Eurostat som nämns i punkt 131 ovan, var relevanta vid fastställandet av en risk för skada, med hänsyn till den framåtblickande karaktären av den analys som låg till grund för den.

135

Distillerie Bonollo m.fl. och kommissionen anser att den tredje grunden till viss del inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar inte kan leda till bifall för överklagandet.

136

Tribunalen erinrar om att unionsinstitutionerna på området för den gemensamma handelspolitiken, och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, enligt en fast rättspraxis förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2022, kommissionen/Hubei Xinyegang Special Tube, C‑891/19 P, EU:C:2022:38, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

137

Det framgår även av fast rättspraxis att i ett antidumpningsförfarande omfattar detta stora utrymme för skönsmässig bedömning bland annat fastställandet av förekomsten av en skada för unionsindustrin och de faktorer som vållar sådan skada. Domstolsprövningen av en sådan bedömning ska följaktligen begränsas till en kontroll av att handläggningsreglerna har respekterats, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för den är riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart felaktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2022, kommissionen/Hubei Xinyegang Special Tube, C‑891/19 P, EU:C:2022:38, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

138

Domstolen har även slagit fast att tribunalens prövning av den bevisning som ligger till grund för unionsinstitutionernas konstateranden inte utgör en ny bedömning av omständigheterna som ersätter institutionernas bedömning. Denna prövning inkräktar inte på det stora utrymme för skönsmässig bedömning som dessa institutioner förfogar över på det handelspolitiska området, utan syftar endast till att kontrollera huruvida bevisningen ger stöd för de slutsatser som institutionerna har dragit. Det ankommer således på tribunalen att inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits (dom av den 20 januari 2022, kommissionen/Hubei Xinyegang Special Tube, C‑891/19 P, EU:C:2022:38, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

139

Inom ramen för den granskning av lagenligheten som avses i artikel 263 FEUF kan unionsdomstolen inte under några omständigheter ersätta den motivering som upphovsmannen till den angripna rättsakten lämnat med sin egen motivering (dom av den 10 juli 2019, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen, C‑345/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:589, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

140

Vidare erinrar tribunalen om att den objektiva granskningen enligt artikel 3.2 i grundförordningen för fastställande av skada för unionsindustrin ska omfatta dels den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på unionsmarknaden för likadana produkter, dels denna imports inverkan på unionsindustrin (dom av den 10 juli 2019, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen, C‑345/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:589, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

141

Vad gäller fastställandet av nämnda volym eller priser anges i artikel 3.3 i grundförordningen vilka faktorer som ska beaktas vid denna undersökning, samtidigt som det preciseras att en eller flera av dessa faktorer inte i sig kan vara avgörande för bedömningen (dom av den 10 juli 2019, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen, C‑345/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:589, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

142

Detsamma gäller den påverkan som den dumpade importen har haft på unionsindustrin. Det framgår nämligen av artikel 3.5 i grundförordningen att det ankommer på unionsinstitutionerna att bedöma alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd, och varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande. Denna bestämmelse ger således institutionerna ett utrymme för skönsmässig bedömning vid granskningen och bedömningen av de olika indikationerna (dom av den 10 juli 2019, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen, C‑345/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:589, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

143

Enligt artikel 3.7 i grundförordningen ska även andra kända faktorer än den dumpade importen, vilka samtidigt med denna skadar unionsindustrin, granskas för att säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen.

144

Unionsinstitutionerna har således en skyldighet att undersöka om den skada som de avser att lägga till grund för sitt beslut verkligen beror på import som varit föremål för dumpning och att bortse från varje skada som beror på andra faktorer, särskilt sådan skada som beror på en minskad efterfrågan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xineygang Steel, C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

145

I förevarande fall konstaterar domstolen inledningsvis att Changmaos argument avseende punkterna 138 och 139 i den överklagade domen grundar sig på en felaktig tolkning av dessa punkter. I den första av dessa punkter erinrade tribunalen endast om domstolens fasta praxis, som även nämnts i punkt 142 ovan, enligt vilken varken en enskild eller flera av de nämnda faktorerna nödvändigtvis behöver vara avgörande vid den helhetsbedömning av samtliga relevanta faktorer och faktorer som krävs enligt artikel 3.5 i grundförordningen, samtidigt som den bestämmelsen ger unionsinstitutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid granskningen och bedömningen av dessa faktorer och indikationer. I den andra av dessa punkter erinrade tribunalen endast om den rättspraxis som följer av domen av den 15 december 2016, Gul Ahmed Textile Mills/rådet (T‑199/04 RENV, ej publicerad, EU:T:2016:740, punkt 139), av vilken det i huvudsak framgår att slutsatsen att väsentlig skada föreligger inte nödvändigtvis är oförenlig med den omständigheten att vissa, eller till och med flera, faktorer som avses i artikel 3.5 i grundförordningen vittnar om en positiv trend, dock under förutsättning att den berörda unionsinstitutionen i ett sådant fall gör en övertygande analys som visar att den positiva utvecklingen av vissa faktorer uppvägs av en negativ utveckling av andra faktorer.

146

Domstolen konstaterar vidare att Changmao, genom de argument som redogjorts för i punkterna 129 och 130 ovan, i huvudsak har kritiserat tribunalen för att den inte konstaterade att kommissionen, genom att underlåta att vid fastställandet av risken för skada beakta de påstådda skadliga verkningarna på unionsindustrin av Hangzhous export, underlät att undersöka alla kända faktorer, utöver den dumpade importen, i den mening som avses i artikel 3.7 i nämnda förordning, och detta i strid med den rättspraxis som anges i punkt 144 ovan.

147

Såsom framgår av punkterna 23, 24 och 29 ovan ansåg rådet, med stöd av övervägandena i punkterna 305 och 306 i rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 29 november 2005 i ärendet ”Mexiko – slutgiltiga antidumpningsåtgärder avseende nötkött och ris” (WT/DS 295/AB/R), att det i genomförandeförordning nr 332/2012 var lämpligt att utesluta Hangzhou från tillämpningsområdet för de åtgärder som införts genom förordning nr 130/2006. Kommissionen drog konsekvenserna av detta undantag och avslutade genom genomförandebeslut nr 2016/176 antidumpningsförfarandet avseende denna exporterande tillverkare.

148

Såsom har påpekats i punkt 31 ovan ogillade tribunalen genom dom av den 15 mars 2018, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen (T‑211/16, EU:T:2018:148), den talan som väckts mot detta genomförandebeslut av flera tillverkare av vinsyra i unionen. Nämnda tillverkares överklagande av denna dom ogillades av domstolen genom dom av den 10 juli 2019, Caviro Distillerie m.fl./kommissionen (C‑345/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:589).

149

Såsom framgår av Changmaos argument som nämns i punkt 128 ovan, avser det företaget inte att bestrida att Hangzhou inte påförts antidumpningstullar, eftersom unionsinstitutionerna inte ansåg att Hangzhous export vållade unionsindustrin väsentlig skada.

150

Changmao anser emellertid att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen, av detta skäl, inte borde ha beaktat de negativa effekterna för unionsindustrin av Hangzhous export till unionsmarknaden vid bedömningen av huruvida det förelåg en risk för skada.

151

Detta argument kan inte godtas, eftersom det otvetydigt framgår av artikel 3.7 i grundförordningen att unionslagstiftaren genom denna bestämmelse endast avsåg att ålägga unionsinstitutionerna en skyldighet att undersöka andra kända faktorer än den dumpade importen, om dessa faktorer ”vållar unionsindustrin skada”. Det framgår emellertid tydligt av de omständigheter som bland annat anges i punkt 154 i den överklagade domen och som Changmao inte har bestritt, att unionsinstitutionerna ansåg att den export som Hangzhou genomförde inte vållade unionsindustrin skada.

152

Klaganden kan inte heller vinna framgång med den första delen av klagandens argument, som anges i punkt 131 i förevarande dom, där klaganden kritiserat tribunalen för att den inte fann att kommissionen hade gjort en felaktig rättstillämpning när den underlät att beakta den ursprungliga undersökningen genom vilken antidumpningstullen infördes och den översynsundersökning som ledde fram till den omtvistade förordningen mot bakgrund av samma kriterier och faktorer, såväl mikroekonomiska som makroekonomiska, som anges i artikel 3.1, 3.2 och 3.5 i grundförordningen. Changmao har nämligen inte anfört några rättsliga argument till stöd för denna del av sin argumentation. Sökanden har bland annat inte preciserat vilka kriterier och faktorer som kommissionen inte analyserade i den undersökning som ledde fram till antagandet av den omtvistade förordningen, trots att de skulle ha analyserats i den ursprungliga undersökningen. I enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 87 ovan kan denna del av argumentationen följaktligen inte tas upp till sakprövning.

153

När det gäller den andra delen av de argument som nämns i punkt 131 ovan, i vilken klaganden har kritiserat tribunalen för att i punkt 150 i den överklagade domen ha missuppfattat räckvidden av klagandens argument att situationerna för klaganden och Hangzhou var jämförbara, räcker det att konstatera dels att tribunalen i punkt 150 endast har hänvisat till relevant praxis från domstolen, dels att klaganden inte har anfört några rättsliga argument som visar på vilket sätt tribunalen, genom att hänvisa till denna rättspraxis, skulle ha missuppfattat klagandens argument. Den andra delen av argumentationen bygger således på en felaktig tolkning av nämnda punkt och uppfyller inte de krav för upptagande till sakprövning som avses i punkt 87 ovan.

154

Den tredje delen av Changmaos argument som nämns i punkt 131 ovan kan inte heller godtas, eftersom en ekonomisk aktör, med hänsyn till kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning på området, inte kan ha berättigade förväntningar på att en befintlig situation ska bestå. Klaganden kunde inte heller med fog förvänta sig att slutsatserna i den omtvistade förordningen skulle vara desamma som de som kommissionen fastställde i genomförandebeslut nr 2016/176 avseende Hangzhou.

155

Vad slutligen gäller de argument från klaganden som sammanfattas i punkterna 132–134 i förevarande dom, varigenom klaganden i huvudsak kritiserar tribunalen för att ha underkänt relevansen av Eurostats uppgifter för åren 2017 och 2018, som klaganden hade lagt fram i första instans till stöd för sitt påstående om klimatvillkorens inverkan på priserna på naturlig vinsyra i unionen, påpekar domstolen att detta argument stöder sig på premissen att tillverkarna av naturlig vinsyra och producenter av syntetisk vinsyra inte konkurrerar med varandra, bland annat eftersom det inom vin- och läkemedelsindustrin i unionen endast är naturlig vinsyra som kan användas. Såsom framgår av punkt 18 ovan har syntetisk vinsyra samma fysiska och kemiska egenskaper som naturlig vinsyra och är avsedd för samma grundläggande användningsområden som naturlig vinsyra. Som framgår av punkt 147 i den överklagade domen räcker det dessutom att erinra om att enligt skälen 30 och 31 i den omtvistade förordningen anses de två produkttyperna vid översynen vara likadana, eftersom de har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och överlappande användningsområden. Eftersom Changmaos argument stöder sig på den felaktiga premissen att naturlig vinsyra och syntetisk vinsyra inte konkurrerar med varandra, kan detta argument inte godtas.

156

Den andra grunden ska således till viss del avvisas och kan i övrigt inte leda till bifall för överklagandet.

157

Den fjärde grunden, som avser punkterna 172–177 och 187–189 i den överklagade domen, består av två delar. Den första delgrunden avser åsidosättande av rätten till försvar och principen om god förvaltning. Den andra delen avser en felaktig tolkning av artikel 296 FEUF.

158

Genom den fjärde grundens första del har Changmao i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 172–177 i den överklagade domen fann att kommissionen i tid hade underrättat Changmao om alla överväganden som var väsentliga för iakttagandet av dess rätt till försvar.

159

I motsats till vad tribunalen fann i punkt 172 i den överklagade domen, redogjorde kommissionen nämligen inte i detalj, i punkterna 109–139 i den ovan i punkt 42 nämnda handlingen med allmän information, för alla väsentliga omständigheter och överväganden på vilka kommissionen senare, i den omtvistade förordningen, grundade sina analyser av unionsindustrins tillstånd och risken för skada. Kommissionen vägrade för övrigt att lämna ut vissa väsentliga uppgifter till sökanden som visade på vilket sätt den hade utfört dessa analyser samt de överväganden som föranledde den att inte beakta uppgifterna om Distillerie Mazzari, i dess egenskap av större och mer framgångsrik producent i unionen. Enligt klaganden missuppfattade tribunalen klagandens argument genom att i denna punkt i den överklagade domen slå fast att klagandens oenighet med kommissionens nämnda analyser inte kan åberopas till stöd för en grund avseende åsidosättande av rätten till försvar.

160

Tribunalen missuppfattade även, i punkt 173 i den överklagade domen, klagandens argument att uppgifterna om Distillerie Mazzari hade uteslutits från bedömningarna av unionsindustrins sårbarhet och risken för skada. Changmao har i detta avseende preciserat att bolaget, i motsats till vad tribunalen angav i denna punkt i den överklagade domen, i egenskap av ”berörd part” i den undersökning som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen, hade kunnat ta del av kommissionens icke-konfidentiella handlingar i ärendet, vilket för övrigt bekräftas av den officiella förteckningen över samråd. En stor majoritet av de icke-konfidentiella handlingarna var emellertid handlingar som betecknades som ”begränsade”, vilket inte gjorde det möjligt för klaganden att framföra väl underbyggda synpunkter.

161

Klaganden har vidare anfört att det var först genom den slutliga upplysningshandlingen, vilken klaganden erhöll den 30 april 2018, som denne underrättades om kommissionens beslut att inte beakta uppgifterna om Distillerie Mazzari. Varken skrivelsen från de italienska vinsyretillverkarnas förening, som nämns i punkt 39 ovan, eller kommissionens beslut att inte göra ett stickprovsförfarande avseende unionstillverkarna lät nämligen förstå att kommissionen helt skulle bortse från dessa uppgifter.

162

Changmao har vidare kritiserat tribunalen för att, i punkt 174 i den överklagade domen, även ha missuppfattat bolagets argument avseende dels Hangzhous inverkan på unionsindustrins sårbarhet av exporten till unionen, dels fastställandet av huruvida det fanns en risk för skada. Changmao har i detta avseende preciserat att även om bolaget var medvetet om att genomförandebeslut nr 2016/176 existerade, kunde bolaget inte på något sätt förutse att uppgifterna avseende Hangzhou inte skulle beaktas av kommissionen som avgörande positiva bevis inom ramen för dess bedömning – av framåtblickande karaktär – av sannolikheten för att skadan skulle återkomma. Kommissionen vägrade dessutom att underrätta sökanden om de överväganden som föranlett den att i den omtvistade förordningen inte använda de faktiska bevis som kommissionen redan förfogade över i samband med den undersökning som ledde till antagandet av detta genomförandebeslut, med avseende på Hangzhou.

163

Vidare gjorde tribunalen fel när den underlät att konstatera att kommissionen hade vägrat att, under det administrativa förfarandet, delge Changmao bevisning eller någon som helst förklaring till de farhågor som Changmao hade framfört i sitt yttrande över handlingen med allmän information. I motsats till vad tribunalen fann i punkt 175 i den överklagade domen, lämnade kommissionen inte heller några förklaringar till kommissionen avseende den stora skillnad som Changmao hade påpekat mellan genomförandebeslut nr 2016/176 och den omtvistade förordningen vad gäller indikationerna avseende förbrukningen och den totala tillverkningen av vinsyra i unionen för åren 2013 och 2014, trots att dessa bevis var avgörande för bedömningen av unionsindustrins sårbarhet och risken för skada.

164

Changmao har hävdat att kommissionen borde ha uppfyllt sina positiva skyldigheter enligt principen om god förvaltning och enligt artiklarna 3.2, 11.2, 6.7, 19.2, 19.4, 20.2 och 20.4 i grundförordningen samt artikel 6.2 och 6.4 i antidumpningsavtalet, det vill säga skyldigheten för denna institution att för det första undersöka all tillgänglig bevisning, för det andra underrätta berörda parter om de överväganden som den avsåg att lägga till grund för sin framåtblickande analys av förekomsten av en risk för skada och för det tredje besvara de synpunkter som de berörda parterna lämnat under det administrativa förfarandet. Om kommissionen hade iakttagit dessa skyldigheter hade Changmao kunnat inkomma med användbara synpunkter, vilket skulle ha föranlett kommissionen att dra olika slutsatser med avseende på såväl unionsindustrins sårbarhet som risken för skada.

165

Distillerie Bonollo m.fl. och kommissionen anser att den fjärde grundens första del i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar inte kan leda till bifall för överklagandet.

166

Det ska inledningsvis understrykas att iakttagandet av rätten till försvar är av yttersta vikt i antidumpningsförfaranden (dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

167

Enligt domstolens fasta praxis ska unionsinstitutionerna, för att fullgöra sin upplysningsskyldighet, visa den omsorg som krävs och, i den mån det är förenligt med skyddet för affärshemligheter, ge de berörda företagen de uppgifter som krävs för att företagen ska kunna tillvarata sina intressen, och, i förekommande fall på eget initiativ, välja ett lämpligt sätt att lämna dessa upplysningar. De berörda företagen ska under alla omständigheter ha getts tillfälle att under det administrativa förfarandet faktiskt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta samt beträffande den bevisning som enligt kommissionen styrker dess påstående om att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada (dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

168

Även om den informationsskyldighet som åligger unionsinstitutionerna i fråga om antidumpning ska vara förenlig med skyldigheten att respektera konfidentiella uppgifter, får denna skyldighet inte innebära att rätten till försvar urholkas till den grad att den förlorar sitt väsentliga innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen, 264/82, EU:C:1985:199, punkt 29).

169

Dessutom följer det av domstolens praxis att förekomsten av ett fel som hänför sig till rätten till försvar inte desto mindre endast kan leda till en ogiltigförklaring av rättsakten i fråga om det finns en möjlighet att det administrativa förfarandet till följd av denna felaktighet skulle ha kunnat leda till ett annat resultat och att felaktigheten därmed faktiskt påverkat rätten till försvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 79 och där angiven rättspraxis).

170

Även om det inte kan krävas att den som åberopar felet visar att rättsakten hade haft ett innehåll som bättre hade gynnat dennes intressen om felet inte hade förelegat, måste denna person dock konkret visa att ett sådant antagande inte är helt uteslutet (se för ett liknande resonemang, analogt, dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 140 och där angiven rättspraxis).

171

För det första ska det i förevarande fall påpekas att tribunalen, i punkterna 163–170 i den överklagade domen, erinrade om de relevanta bestämmelserna i unionsrätten och om fast rättspraxis avseende, dels iakttagandet av rätten till försvar, dels den omsorgsplikt som åligger unionsinstitutionerna enligt rätten till god förvaltning och, för det tredje, den avvägning som ska göras mellan dessa rättigheter och skyddet för konfidentiella uppgifter.

172

För det andra prövade tribunalen, i punkterna 172–175 i den överklagade domen, Changmaos olika argument avseende ett åsidosättande av det företagets rätt till försvar. Den fann där att dessa argument inte kunde leda till slutsatsen att kommissionen hade åsidosatt skyldigheten att lämna ut all bevisning och alla väsentliga överväganden i tid. I de nämnda punkterna i den överklagade domen motiverade tribunalen i vederbörlig ordning varför argumenten inte kunde godtas.

173

För det tredje fann tribunalen i punkt 176 i den överklagade domen, med stöd av den rättspraxis som erinrats om i punkt 78 i samma dom, att Changmaos argument avseende bland annat åsidosättande av principen om god förvaltning inte kunde tas upp till sakprövning.

174

Domstolen konstaterar att klaganden genom sina argument till stöd för den fjärde grundens första del endast kritiserat tribunalens slutsats, dock utan att visa att tribunalen åsidosatte den rättspraxis som erinrats om i punkt 167 ovan, enligt vilken unionsinstitutionerna ska handla med den omsorg som krävs och, i den mån det är förenligt med skyddet för affärshemligheter, ge de berörda företagen de uppgifter som krävs för att företagen ska kunna tillvarata sina intressen, och, i förekommande fall på eget initiativ, välja ett lämpligt sätt att lämna dessa upplysningar.

175

Därigenom har Changmao i praktiken yrkat att domstolen ska ersätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen med sin egen, vilket innebär att dessa argument, enligt fast rättspraxis, inte kan tas upp till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metal/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

176

Klaganden har inte heller lyckats visa, såsom krävs enligt den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 169 och 170 ovan, att tribunalen underlät att fastställa ett fel i förfarandet som begåtts under det administrativa förfarandet och som hade kunnat leda till att förfarandet fick en annan utgång och därmed faktiskt påverkade klagandens rätt till försvar.

177

Även om Changmao, genom de argument som redovisats i punkterna 159, 160 och 162 ovan, har påstått att tribunalen missuppfattade tribunalens påståenden, räcker det att konstatera att Changmao inte precist har angett vilka omständigheter som ligger till grund för dess argumentation, och som tribunalen påstås ha missuppfattat, och inte har visat vilka bedömningsfel som enligt Changmaos bedömning ledde till dessa missförstånd. Därmed är kraven i den rättspraxis som erinras om i punkt 122 ovan inte uppfyllda. Klaganden har i själva verket endast begärt en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen, vilket faller utanför domstolens behörighet i ett mål om överklagande. Dessa argument ska därför avvisas.

178

Vad slutligen gäller de argument som nämns i punkt 164 ovan, räcker det att konstatera att klaganden endast angett de fel som kommissionen påstås ha begått, utan att för den skull anföra några rättsliga argument i syfte att visa på vilket sätt tribunalen skulle ha gjort en felaktig rättstillämpning. I enlighet med den rättspraxis som erinras om i punkt 87 ovan, ska detta argument följaktligen avvisas.

179

Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens första del, eftersom den i vissa delar är ogrundad och i övriga delar inte kan tas upp till sakprövning.

180

Genom den fjärde grundens andra del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en uppenbart felaktig tolkning när den i punkterna 187–189 i den överklagade domen analyserade klagandens argument mot bakgrund av artikel 296 FEUF. Dessa argument avsåg, för det första, avsaknaden av rättslig grund för att i den omtvistade förordningen tillämpa artikel 2.7 i grundförordningen, för det andra, inverkan av uppgifterna om Distillerie Mazzari på unionsindustrins sårbarhet och, för det tredje, effekterna av Hangzhous export till unionsmarknaden vad gäller fastställandet av risken för skada.

181

Klaganden har i detta avseende preciserat att den fjärde grund som den åberopade i första instans inte avsåg bristande motivering enligt artikel 296 FEUF, utan ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Genom denna grund har Changmao Biochemical Engineering i själva verket uppmanat tribunalen att fastställa inte ett åsidosättande av denna bestämmelse, utan kommissionens underlåtenhet att under det administrativa förfarandet för bolaget ange de överväganden och den väsentliga bevisning som kommissionen, efter att i den omtvistade förordningen ha grundat sina slutsatser om unionsindustrins sårbarhet och risken för skada, stödde sig på i den omtvistade förordningen.

182

Tribunalen gjorde således en felaktig bedömning när den, i punkterna 187–189 i den överklagade domen, fann att Changmao genom sina argument kritiserade kommissionen för att ha åsidosatt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 FEUF. Tribunalen gjorde därmed en felaktig rättstillämpning.

183

Distillerie Bonollo m.fl. och kommissionen har gjort gällande att den fjärde grundens andra del inte kan tas upp till sakprövning och att den inte heller är välgrundad.

184

Det ska påpekas att den fjärde grundens andra del har framställts på ett otydligt sätt. Även om klaganden inte i sig har kritiserat tribunalen för att ha åsidosatt sin motiveringsskyldighet, förefaller det som om klaganden har kritiserat tribunalen för att inte ha bemött samtliga argument som klaganden hade anfört inom ramen för sin fjärde grund i första instans, särskilt de tre argument som anges i punkt 180 ovan.

185

För det första, då denna andra del av den fjärde grunden skulle kunna förstås som att den avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten från tribunalens sida, ska det dels erinras om att domstolens kontroll, i mål om överklagande, bland annat syftar till att bedöma i vilken omfattning tribunalen på ett tillfredsställande sätt har prövat samtliga argument som klaganden har anfört, dels att en grund om att tribunalen inte har besvarat argument som åberopades i första instans, i huvudsak rör ett åsidosättande av den motiveringsskyldighet som följer av artikel 36 i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken är tillämplig på tribunalen enligt artikel 53 första stycket i samma stadga och enligt artikel 117 i tribunalens rättegångsregler (dom av den 9 mars 2017, Ellinikos Chrysos/kommissionen, C‑100/16 P, EU:C:2017:194, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

186

Motiveringsskyldigheten innebär dessutom inte att tribunalen är skyldig att utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört bemöts vart och ett för sig, och på ett uttömmande sätt. Motiveringen kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om skälen till att rätten inte ansåg att det fanns fog för deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning (dom av den 9 mars 2017, Ellinikos Chrysos/kommissionen, C‑100/16 P, EU:C:2017:194, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

187

Domstolen konstaterar att de tre argument som nämns i punkt 179 ovan endast utgör en upprepning av argument som Changmao redan hade anfört inom ramen för de olika grunder som åberopats i första instans och som tribunalen prövade inom ramen för sin prövning av dessa grunder. Domskälen i den överklagade domen som svar på nämnda grunder är dessutom klara och otvetydiga och gör det möjligt att förstå de omständigheter som låg till grund för tribunalens avgörande. Att tribunalen i sak kom fram till en annan slutsats än den Changmao förfäktade kan inte i sig innebära att den överklagade domen var bristfälligt motiverad (se, analogt, beslut av den 13 december 2012, Alliance One International/kommissionen, C‑593/11 P, EU:C:2012:804, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

188

I den del klaganden har kritiserat tribunalen för att ha åsidosatt sin motiveringsskyldighet kan bolagets argument således inte godtas.

189

För det andra, i den mån som klagandens överklagande ska uppfattas så, att bolaget genom den fjärde grundens andra del har kritiserat tribunalen för att ha missuppfattat räckvidden av de argument som det anförde inför tribunalen, då det genom dessa argument inte kritiserade kommissionen för att ha åsidosatt sin motiveringsskyldighet, utan för att ha åsidosatt ett antal bestämmelser i grundförordningen, ska den fjärde grundens andra del anses avse en missuppfattning från tribunalens sida av klagandens inlagor.

190

I detta avseende räcker det att påpeka att klaganden inte har preciserat vilken felaktig rättstillämpning tribunalen skulle ha gjort sig skyldig till när den prövade klagandens argument mot bakgrund av artikel 296 FEUF. Klaganden har inte heller preciserat de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för dess yrkande.

191

I enlighet med den rättspraxis som hänvisas till i punkt 87 ovan ska argumentet att tribunalen missuppfattat Changmaos inlagor följaktligen avvisas.

192

Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens andra del, eftersom denna i vissa delar är ogrundad och i övriga delar inte kan tas upp till sakprövning.

193

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser någon del av den fjärde grunden.

194

Av det anförda följer att överklagandet ska ogillas i sin helhet.

195

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

196

Distillerie Bonollo m.fl. och kommissionen har yrkat att Changmao ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Changmao har tappat målet, ska yrkandena från Distillerie Bonollo m.fl. och kommissionen bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande: