–

Litauens regering, genom K. Dieninis och V. Kazlauskaitė-Švenčionienė, båda i egenskap av ombud,

–

Lettlands regering, genom J. Davidoviča och K. Pommere, båda i egenskap av ombud,

–

Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och M.A. M. de Ree, båda i egenskap av ombud,

–

Portugals regering, genom P. Barros da Costa, L. Inez Fernandes, M.J. Ramos och C. Vieira Guerra, samtliga i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom L. Grønfeldt och A. Steiblytė, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 38.1 och artikel 39.3 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 2007, s. 63) (nedan kallat SIS II‑beslutet).

2

Begäran har framställts i ett mål som anhängiggjorts vid Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen, Litauen) av Regionų apygardos administracinio teismo Kauno rūmai (Regionala förvaltningsdomstolen, avdelningen i Kaunas, Litauen). Målet rör lagenligheten av litauiska bestämmelser som förbjuder registrering i nationella fordonsregistret av fordon som är föremål för en registrering i den andra generationen av Schengens informationssystem (nedan kallat SIS II).

3

Artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon (EUT L 381, 2006, s. 1; rättelse i EUT L 26, 2015, s. 34) har följande lydelse:

”Trots vad som sägs i artiklarna 38, 40 och 46.1 i [SIS II‑beslutet] skall de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis i enlighet med [rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1999, s. 57)], ha tillgång till följande uppgifter i SIS II i enlighet med artikel 38.2 a, b och f i det beslutet så att de kan kontrollera att fordon som anmäls för registrering inte är stulna, bortförda eller försvunna eller eftersöks som bevis i straffrättsliga förfaranden:

…”

4

I skälen 5, 8 och 13 i SIS II -beslutet anges följande:

…

…

5

I artikel 1 i detta beslut, med rubriken ”Inrättande av SIS II och allmänt syfte”, föreskrivs följande i punkt 2:

”Syftet med SIS II skall i enlighet med detta beslut vara att på medlemsstaternas territorier, med hjälp av information som överförs via detta system inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen, garantera hög säkerhetsnivå, inbegripet bevarandet av allmän säkerhet och allmän ordning och skyddet av säkerhet ….”

6

Artikel 3 i samma beslut har rubriken ”Definitioner”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”I detta beslut gäller följande definitioner:

…”

7

I artikel 8 punkterna 1 och 3 i samma beslut föreskrivs följande:

”1.   Tilläggsinformation skall utbytas i enlighet med bestämmelserna i Sirenehandboken, via kommunikationsinfrastrukturen. …

…

3   Begäran om tilläggsinformation från andra medlemsstater skall besvaras så snart som möjligt.”

8

I artikel 38 i SIS II‑beslutet, med rubriken ”Syfte och villkor för inläggning av registreringar”, föreskrivs följande:

”1.   Uppgifter om föremål som antingen skall beslagtas eller användas som bevis i brottmål skall läggas in i SIS II.

2   Följande kategorier av lätt identifierbara föremål skall registreras:

…”

9

I beslutets artikel 39, med rubriken ”Verkställande av åtgärder på grundval av en registrering”, föreskrivs följande:

”1.   Om en kontroll visar att det föreligger en registrering som matchar ett påträffat föremål, skall den myndighet som har observerat registreringen kontakta den som lagt in registreringen för att komma överens om vilka åtgärder som skall vidtas. För detta ändamål kan även personuppgifter översändas i enlighet med detta beslut.

2   Den information som avses i punkt 1 skall lämnas genom utbyte av tilläggsinformation.

3   Den medlemsstat som påträffat föremålet skall vidta åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning.”

10

I artikel 45 i beslutet, som har rubriken ”Lagringstid för registreringar om föremål”, preciseras följande:

”1.   Registreringar om föremål som införts i SIS II enligt detta beslut får inte lagras längre än vad som är nödvändigt för det syfte i vilket de införts.

…

3.   Registreringar om föremål som införts i enlighet med artikel 38 skall lagras i högst tio år.

4.   De lagringstider som anges i [punkt 3] får förlängas om detta visar sig nödvändigt för det syfte i vilket registreringen införts. I detta fall skall [punkt 3] tillämpas även på förlängningen.”

11

I beslutets artikel 49 punkterna 1 och 2 föreskrivs följande:

”1.   En medlemsstat som lägger in en registrering skall ansvara för att uppgifterna är … aktuella och läggs in i SIS II lagligen.

2.   Endast den medlemsstat som lägger in registreringen skall ha tillstånd att ändra, komplettera, korrigera, uppdatera eller radera de uppgifter som den har lagt in.”

12

I bilagan till kommissionens genomförandebeslut 2013/115/EU av den 26 februari 2013 om antagande av Sirenehandboken och övriga genomförandeåtgärder avseende andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 71, 2013, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1528 av den 31 augusti 2017 (EUT L 231, 2017, s. 6) (nedan kallad Sirenehandboken), föreskrivs följande i punkt 2.1:

”Definitioner

…”

13

I punkt 2.10 i Sirenehandboken, med rubriken ”Radering när villkoren för att behålla registreringen inte längre är uppfyllda”, föreskrivs följande:

”Registreringar i SIS II ska bibehållas endast under den tid som krävs för att tillgodose ändamålet bakom uppgifternas införande.

När villkoren för att behålla en registrering inte längre är uppfyllda ska den registrerande medlemsstaten radera registreringen utan dröjsmål. …

…”

14

Det framgår av punkt 25 i de nationella SIS II‑bestämmelserna i Litauen – godkända genom Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministro įsakymas Nr. 1V-324 ”Dėl Lietuvos nacionalinės antrosios kartos Šengeno informacinės sistemos nuostatų patvirtinimo” (förordning nr 1V-324 från Litauens inrikesminister om godkännande av bestämmelserna om Litauens nationella del av andra generationen av Schengens informationssystem) av den 17 september 2007 (Žin., 2007, nr 100–4084) – att det litauiska inrikesministeriets IT‑ och kommunikationsavdelning ombesörjer att det offentliga företaget Regitra bereds tillgång till förteckningen över N. SIS II‑uppgifter i punkterna 1 och 3.1–3.3 (uppgifter om eftersökta motorfordon och släpvagnar till dessa, det nationella registret över fordonsregistreringar och registreringshandlingar för eftersökta motorfordon).

15

I artikel 27.1 i Lietuvos Respublikos saugaus eismo automobilių keliais istatymas (Republiken Litauens lag om trafiksäkerhet för motorfordon) av den 12 oktober 2000 (Žin., 2000, nr 92–2883), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs att ”vederbörligen registrerade motorfordon och släpfordon får framföras på allmän väg i Litauen”.

16

Punkt 13 i reglerna för registrering av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, vilka regler godkänts genom Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministro įsakymas Nr. 260 ”Dėel kelių transporto priemonių registravimo taisyklių patvirtinimo” (förordning nr 260 från Republiken Litauens inrikesminister om regler för vägfordonsregistrering), av den 25 maj 2001 (Žin., 2001, nr 48–1683), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskriver följande:

”13. Det offentliga företaget Regitra ska underrätta polisen om

13.1 sökanden önskar låta registrera:

13.1.1 ett fordon vars motor eller registreringsskylt, eller fordonet självt, är registrerat i registret över eftersökta fordon, i Litauens del av Schengens informationssystem eller i databasen hos Interpols generalsekretariat;

…”

17

I punkt 14 i dessa registreringsregler föreskrivs följande:

”Efter att ha underrättat polisen … ska det offentliga företaget Regitra pröva fordonsregistreringsansökningar först efter det att brottsbekämpande myndigheter vidtagit kontroll- eller undersökningsåtgärder …. De fordon som avses i punkt 13.1.1 i nämnda registreringsregler … får registreras först efter det att de raderats från registret över eftersökta fordon, från Litauens del av Schengens informationssystem eller från databasen hos Interpols generalsekretariat.”

18

Den 13 november 2015 köpte D.R. ett motorfordon i Tyskland enligt ett avtal med AM Transportas. Detta fordon hade tidigare stulits i Bulgarien.

19

Den 20 november samma år raderades motorfordonet från fordonsregistret i Tyskland och transporterades därefter till Litauen. Fordonet såldes vidare till en annan person vars identitet inte angetts i begäran om förhandsavgörande.

20

Sistnämnda person ansökte den 22 februari 2016 om att Regitra skulle registrera motorfordonet i Litauen. Regitra är ett offentligt företag som ombesörjer motorfordonsregistrering i Litauen. Det var i samband med detta som denna person fick reda på att en registrering hade lagts in i SIS II i Bulgarien den 23 december 2015 för detta motorfordon. Nämnda person hävde därför köpeavtalet avseende det aktuella fordonet.

21

Litauiska åklagarmyndigheten beslutade den 21 september 2016 att lägga ned den brottsutredning som inletts i Litauen avseende det aktuella motorfordonet. Som skäl för detta beslut angav åklagarmyndigheten att något brott i Litauen inte kunnat styrkas. Såsom framgår av begäran om förhandsavgörande återlämnades motorfordonet genom detta beslut till D.R., som var den som köpt fordonet.

22

Ägaren till nämnda motorfordon vid det förmodade stöldtillfället (det bulgariska dotterbolaget till Nabko Holding Company, LLC) underrättades om stölden genom en kopia av nämnda beslut. Fordonsägaren fick även ta del av D.R.:s identitet och kunde därmed göra gällande sina rättigheter. Trots detta har några sådana åtgärder inte vidtagits av fordonsägaren. Trots att nödvändiga uppgifter tillställts den registrerande medlemsstaten har denna medlemsstat för övrigt – mer än tre år senare – ännu inte vidtagit några åtgärder för att radera registreringen av det aktuella motorfordonet från SIS II.

23

Den 20 februari 2019 beslutade Regitras lokala kontor att avslå D.R:s ansökan om registrering i fordonsregistret av det aktuella fordonet i Litauen. Detta beslut fattades av Regitras lokala kontor med stöd av en litauisk bestämmelse som föreskriver att fordon som är registrerade i SIS II inte får registreras i fordonsregistret i Litauen förrän registreringen raderats från SIS II.

24

AM Transportas begärde omprövning av detta beslut hos Regitra. Vid omprövning den 28 mars 2019 beslutade Regitra att inte ändra det lokala kontorets beslut att avslå ansökan om att fordonet skulle registreras i fordonsregistret i Litauen.

25

AM Transportas överklagade därefter Regitras beslut till Regionų apygardos administracinio teismo Kauno rūmai (Regionala förvaltningsdomstolen, avdelningen i Kaunas, Litauen).

26

Nämnda domstol framställde en begäran om att den hänskjutande domstolen skulle pröva huruvida aktuell nationell lagstiftning är rättsenlig.

27

Enligt den hänskjutande domstolen framstår det som oklart huruvida nationella lagbestämmelser – som innebär att motorfordon får registreras i det nationella vägfordonsregistret endast om fordonet inte är registrerat i SIS II, särskilt då nämnda registrering inte raderats från SIS II av den medlemsstat som lagt in registreringen, trots att myndigheterna i den verkställande medlemsstaten skickat nödvändiga uppgifter angående det påträffade föremålet såväl till myndigheterna i den registrerande staten som till fordonets ursprunglige ägare – kan anses vara förenliga med SIS II‑beslutet.

28

Mot denna bakgrund beslutade Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen, Litauen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

29

EU-domstolen kommer att pröva tolkningsfrågorna gemensamt. Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor för att få klarhet i huruvida artikel 39 i SIS II‑beslutet, jämförd med artikel 38.1 i samma beslut, ska tolkas så, att den, först, föreskriver en allmän skyldighet att förbjuda fordonsregistrering av ett motorfordon som är föremål för registrering i SIS II, att den, därefter, ålägger medlemsstaterna att föreskriva generella regler om förbud mot andra åtgärder avseende det påträffade föremålet än sådana som gör det möjligt att uppnå syftena med nämnda artikel 38.1 och att den, slutligen, gör det möjligt för dessa medlemsstater att föreskriva undantag från ett eventuellt generellt förbud mot fordonsregistrering av ett sådant fordon.

30

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den aktuella registreringen i SIS II avser ett motorfordon med en cylinderkapacitet på mer än 50 cc.

31

I artikel 38.1 och 38.2 a i SIS II‑beslutet föreskrivs att uppgifter om ett sådant eftersökt fordon som det nu aktuella som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål, ska läggas in i SIS II.

32

Vad gäller den hänskjutande domstolens tolkningsfrågor erinrar EU-domstolen inledningsvis om följande. Enligt fast rättspraxis från EU-domstolen ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 28 oktober 2022, Generalstaatsanwaltschaft München (Utlämning och ne bis in idem), C‑435/22 PPU, EU:C:2022:852, punkt 67).

33

I artikel 39 i SIS II‑beslutet regleras formerna för verkställande av åtgärder på grundval av en registrering rörande föremål som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål.

34

För det första, vad gäller lydelsen av beslutets artikel 39.1, påpekar EU-domstolen följande. I denna bestämmelse föreskrivs att om en kontroll visar att det föreligger en registrering som matchar ett påträffat föremål ska den myndighet som har observerat registreringen kontakta den myndighet som lagt in registreringen för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas.

35

Den information som avses i artikel 39.1 i SIS II-beslutet ska, såsom anges i artikel 39.2, lämnas genom utbyte av tilläggsinformation.

36

I artikel 39.3 i beslutet föreskrivs att den medlemsstat som påträffat föremålet ska vidta åtgärder ”i enlighet med nationell lagstiftning”.

37

Artikel 39 i SIS II‑beslutet beskriver således endast i allmänna ordalag på vilket sätt behöriga myndigheter i den verkställande medlemsstaten ska vidta åtgärder med anledning en träff avseende en enligt artikel 38 i beslutet inlagd registrering i SIS II.

38

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 49 i sitt förslag till avgörande, har unionslagstiftaren – genom att i artikel 39 i SIS II‑beslutet inte närmare ange vilka exakta åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att verkställa en registrering som lagts in i SIS II med stöd av beslutets artikel 38 – haft för avsikt att ge medlemsstaterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.

39

För det andra, vad gäller det sammanhang som artikel 39 i SIS II‑beslutet ingår i, gör EU-domstolen följande påpekanden. Det är visserligen riktigt att det enligt SIS II‑beslutet genomförda operativa samarbetet i straffrättsliga frågor mellan polismyndigheter och rättsliga myndigheter förutsätter att myndigheterna i den verkställande medlemsstaten vidtar nödvändiga säkerhetsåtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2022, Nachalnik na Rayonno upravlenie Silistra, C‑520/20, EU:C:2022:466, punkt 40). Inte desto mindre är det så, att det i beslutet inte finns någon bestämmelse som konkret preciserar vilka slags åtgärder som i enlighet med nationell lagstiftning ska vidtas av den medlemsstat som påträffat det registrerade föremålet.

40

I artikel 1.1 i förordning nr 1986/2006 föreskrivs visserligen att de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för motorfordon ska ha tillgång till SIS II så att de kan kontrollera att fordon som anmäls för fordonsregistrering inte är stulna, bortförda eller försvunna eller eftersöks som bevis i straffrättsliga förfaranden. Emellertid anges det inte i nämnda bestämmelse att det skulle finnas någon skyldighet att förbjuda fordonsregistrering av fordon som är föremål för en SIS II‑registrering.

41

För det tredje framgår det av artikel 1.2 i SIS II‑beslutet, jämförd med skäl 5 däri, att syftet med beslutet bland annat är att stödja det operativa samarbetet mellan polismyndigheter och rättsliga myndigheter i straffrättsliga frågor, och därmed bidra till att upprätthålla en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, med hjälp av uppgifter som lämnats av SIS II.

42

Att tolka artikel 39 i SIS II‑beslutet på så sätt att denna artikel inte ålägger medlemsstaterna att vidta förutbestämda åtgärder, utan ger dem ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa vilka nödvändiga åtgärder som ska vidtas, strider inte mot detta syfte; att tolka bestämmelsen på det sättet bidrar dessutom fortsättningsvis till att stärka säkerhetsnivån inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen vilket är en följd av att man överlämnar uppgifter om föremål som antingen ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål och att man vidtar åtgärder för utbyte, de berörda medlemsstaterna emellan, för att komma överens om nödvändiga åtgärder.

43

Mot denna bakgrund finner EU-domstolen att artikel 39 i SIS II‑beslutet inte medför någon allmän skyldighet, såsom en skyldighet att förbjuda fordonsregistrering av motorfordon som är föremål för registrering i SIS II, eller en skyldighet att förbjuda andra åtgärder avseende detta fordon än de som avses i beslutets artikel 38.1.

44

För det fall en medlemsstat beslutar att utöva det stora utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaten har enligt beslutets artikel 39.3 vad gäller åtgärder som kan vidtas i enlighet med nationell lagstiftning, genom att föreskriva ett generellt förbud mot fordonsregistrering av motorfordon som är föremål för registrering i SIS II, så utgör detta beslut inte hinder för att denna medlemsstat inför undantag från detta förbud.

45

Med hänsyn till den hänskjutande domstolens tvivel vad gäller den omständigheten att behöriga myndigheter i den registrerande medlemsstaten inte vidtagit några åtgärder i förhållande till den införda registreringen, påpekar EU-domstolen, för alla eventualiteters skull, följande.

46

Dels framgår det av artikel 8.3 i SIS II‑beslutet att medlemsstaterna så snart som möjligt ska besvara en begäran om tilläggsinformation från andra medlemsstater. Dessutom föreskrivs det i beslutets artikel 45.1, jämförd med skäl 13 i detsamma, att registreringar om föremål som införts i SIS II enligt SIS II‑beslutet inte får lagras längre än vad som är nödvändigt för det syfte i vilket de införts.

47

Dels anges det visserligen i artikel 49.1 och 49.2 i beslutet att det endast är den medlemsstat som lägger in en registrering och som ansvarar bland annat för att de uppgifter som lagts in i SIS II är aktuella som har tillstånd att radera dessa uppgifter. Emellertid hänvisas det i artikel 8.1 i SIS II‑beslutet, jämförd med skäl 8 i samma beslut, till Sirenehandboken som innehåller mer detaljerade regler och som i punkt 2.10 andra stycket föreskriver att när villkoren för att behålla den aktuella registreringen inte längre är uppfyllda så ska den registrerande medlemsstaten radera registreringen utan dröjsmål. Denna bestämmelse i Sirenehandboken medför således en skyldighet för sistnämnda medlemsstat att undanröja registreringen då det syfte i vilket registreringen införts har uppnåtts.

48

Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågorna besvaras på följande sätt. Artikel 39 i SIS II‑beslutet, jämförd med artikel 38.1 i samma beslut, ska tolkas så, att

49

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 39 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), jämförd med artikel 38.1 i samma beslut,

ska tolkas så,