—

förklara att invändningen om rättsstridighet kan tas upp till sakprövning och fastställa att artikel 33.1 och 33.2 samt artikel 68.1 och 68.2 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga (nedan kallade tillämpningsföreskrifterna) är rättsstridiga,

—

i enlighet härmed fastställa att generalsekreterarens beslut av den 17 december 2019 saknar rättslig grund och ogiltigförklara det beslutet,

—

i andra hand fastställa att generalsekreteraren åsidosatte artikel 68.2 i tillämpningsföreskrifterna och ogiltigförklara beslutet av den 17 december 2019,

i sak:

—

fastställa att Joëlle Mélin har visat att hennes assistent har utfört arbete i enlighet med artikel 33.1 och 33.2 i tillämpningsföreskrifterna och EU-domstolens rättspraxis,

följaktligen:

—

ogiltigförklara Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 17 december 2019, vilket delgavs genom skrivelse nr D202484 av den 18 december 2019, som antogs med tillämpning av artikel 68 i beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008”om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga”, i ändrad lydelse. I beslutet angavs att det föreligger en fordran gentemot sökanden på ett belopp om 130 339,35 euro som hänför sig till belopp som på felaktiga grunder betalats ut som assistentstöd till ledamot och angavs skäl för återkrav,

—

ogiltigförklara debetnota nr 2019-2081 genom vilken sökanden informerades om att det fanns en fordran gentemot henne till följd av generalsekreterarens beslut av den 17 december 2019, om återkrav av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd till ledamot, och tillämpning av artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna och artiklarna 98-101 i budgetförordningen,

—

förplikta Europaparlamentet att bära samtliga rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Invändning om rättsstridighet till följd av att principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar åsidosätts genom artiklarna 33 och 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga (nedan kallade tillämpningsföreskrifterna) som antogs av Europaparlamentets presidium genom beslut av den 19 maj och 9 juli 2008, bland annat eftersom de brister i fråga om tydlighet och precision. Sökanden har gjort gällande att de ifrågasatta bestämmelsernas bristande precision kräver att domstol tolkar tillämpningsföreskrifternas lagenlighet. Detaljerna i fråga om bevisningen för en parlamentsassistents arbete etablerades emellertid först i rättspraxis i Montel-målet år 2017. Rättspraxisen från Gorostiaga–målet år 2005 avsåg nämligen endast bevisning för att lön hade betalats ut av tredje part. De ifrågasatta bestämmelserna är således sedan år 2008 en källa till osäkerhet och uppvisar brister i fråga om tydlighet. Sökanden har tillagt att Europaparlamentet, trots risken för rättsosäkerhet, inte med precision och tydlighet har reglerat varken förfarandet för att kontrollera assistentstöd till ledamöterna eller formaliserat ledamöternas bokföringsskyldigheter vad avser sådant stöd eller ens reglerna för godtagbar, identifierbar och daterad bevisning.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av en väsentlig formföreskrift och av rätten till försvar. Sökanden har gjort gällande att generalsekreterare inte höll förhör eller genomförde något förfarande innan det nya beslutet antogs, att generalsekreteraren inte bad sökanden om några förklaringar och att de handlingar som analyserades inte hänvisade till de kompletterande handlingar som sökanden hade ingett till stöd för ansökan av den 7 december 2018. Sökanden anser vidare att generalsekreteraren, genom att inte iaktta det förfarande som föreskrivs i artikel 68.2 i tillämpningsföreskrifterna, fråntog sökanden möjligheten att inge dessa komplettande handlingar och på detta sätt utsatte sökanden för risken att tribunalen skulle avvisa dessa handlingar med motiveringen att de inte hade ingetts till generalsekretaren för bedömning när återkravsförfarandet inleddes.