a.

Ska begreppet ”den ort där skadan inträffade” i artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (1) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) (EUT L 351, 2012, s. 1, nedan kallad Bryssel Ia-förordningen) tolkas så, att med ”den ort där den skadevållande händelsen inträffade” (Handlungsort) avses etableringsorten för det bolag som inte gör det möjligt för borgenärer att göra gällande sina fordringar på bolaget, om detta följer av att bolagets modermoderbolag har åsidosatt sin omsorgsplikt gentemot dessa borgenärer?

b.

Ska begreppet ”den ort där skadan inträffade” i artikel 7.2 i Bryssel Ia-förordningen tolkas så, att med ”den ort där skadan uppkom” (Erfolgsort) avses etableringsorten för det bolag som inte gör det möjligt för borgenärer att göra gällande sina fordringar på bolaget, om detta följer av att bolagets modermoderbolag har åsidosatt sin omsorgsplikt gentemot dessa borgenärer?

c.

Måste det till ytterligare omständigheter för att domstolen på etableringsorten för det bolag som inte gör det möjligt för borgenärer att göra gällande sina fordringar på bolaget ska betraktas som behörig, och i så fall vilka?

d.

Är den omständigheten att den nederländska konkursförvaltaren för det bolag som inte gör det möjligt för borgenärer att göra gällande sina fordringar på bolaget, inom ramen för sitt lagstadgade uppdrag att avveckla konkursboet och på borgenärskollektivets vägnar (men inte i dess namn), har väckt en skadeståndstalan till följd av rättsstridigt agerande med stöd av bestämmelsen om behörig domstol i artikel 7.2 i Bryssel 1a-förordningen? En sådan talan medför att det saknas anledning att utröna varje enskild borgenärs ståndpunkt, och den tredje man mot vilken talan förs kan inte göra gällande samma invändningar mot konkursförvaltaren som denne tredje man hade kunnat anföra gentemot vissa av borgenärerna individuellt.

e.

Påverkar den omständigheten att en del av de borgenärer för vilka konkursförvaltaren väcker talan är bosatta utanför Europeiska unionen fastställandet av behörig domstol med stöd av artikel 7.2 i Bryssel 1a-förordningen?

a.

Ska artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 (2) av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (EUT L 199, 2007, s. 40) (nedan kallad Rom II-förordning) tolkas så, att med ”den ort där skadan uppkommer” avses etableringsorten för det bolag som inte ger bolagets borgenärer gottgörelse för den skada de lidit genom ovannämnda åsidosättande av omsorgsplikten?

b.

Påverkar den omständigheten att anspråken har framställts av en konkursförvaltare i enlighet med dennes lagstadgade uppdrag att avveckla konkursboet och en stiftelse som företräder borgenärskollektivets intressen (men som inte agerar i dess namn) fastställandet av denna ort?

c.

Påverkar den omständigheten att en del av borgenärerna har hemvist utanför Europeiska unionens territorium fastställandet av denna ort?

d.

Är den omständigheten att det fanns finansieringsavtal mellan det nederländska bolag som är försatt i konkurs och dess modermoderbolag, i vilket ett forumval har gjorts till förmån för den tyska domstolen och i vilket tysk lag förklarades tillämplig, en omständighet som gör att den skadeståndsgrundande händelse som BMA AG påstås ha gjort sig skyldig till har en uppenbart närmare anknytning till ett annat land än Nederländerna i den mening som avses i artikel 4.3 i Rom II-förordningen?