1)

Är det tillåtet att inskränka den rätt för tilltalade personer som anges i artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid en rättegång i straffrättsliga förfaranden (1) (EUT L 65, 2016, s. 1–11) att personligen närvara vid en rättegång där dessa är tilltalade, genom nationell lagstiftning, enligt vilken ett förvaltningsrättsligt förbud för en formellt åtalad utländsk medborgare får utfärdas mot inresa till och vistelse i det land där det straffrättsliga förfarandet genomförs?

2)

Är, om den första frågan besvaras jakande, de villkor som anges i artikel 8.2 а och/eller b i direktiv 2016/343 för genomförande av rättegången i den tilltalade utländska medborgarens utevaro uppfyllda om denne vederbörligen har informerats om brottmålet och om konsekvenserna av utevaro samt om denne företräds av en försvarare med fullmakt som utsetts antingen av den tilltalade eller av staten, men om dennes inställelse i egen person hindras genom ett förbud mot inresa till och vistelse i det land där det straffrättsliga förfarandet genomförs vilket har utfärdats inom ramen för ett förvaltningsförfarande?

3)

Är det tillåtet att genom nationell lagstiftning omvandla den tilltalades rätt enligt artikel 8.1 i direktiv 2016/343 att närvara vid den rättegång där denne är tilltalad till en processrättslig skyldighet för denne? Konkret gäller frågan om medlemsstaterna på detta sätt garanterar en högre skyddsnivå i enlighet med skäl 48 eller om detta förfarande i stället är oförenligt med skäl 35 i direktivet, där det anges att den tilltalades rätt inte är absolut och att vederbörande kan avstå från denna?

4)

Är det tillåtet att den tilltalade på förhand avstår från sin rätt enligt artikel 8.1 i direktiv 2016/343 att personligen närvara vid den rättegång där denne är tilltalad, vilket under förundersökningen förklarats på entydigt sätt, om den tilltalade har informerats om konsekvenserna av utevaro?