I. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

1. Livsmiljödirektivet

2. Fågeldirektivet

B. Slovakisk rätt

1. Naturskyddslagen

2. Skogslagen

II. Det administrativa förfarandet

III. Prövning av talan

A. Den första anmärkningen, avseende ett åsidosättande av artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i detta direktiv

1. Parternas argument

2. Domstolens bedömning

a) Upptagande till prövning

b) Prövning i sak

1) Inledande synpunkter

2) Den första anmärkningens första del, avseende skogsbruksprogram

3) Den första anmärkningens andra del, avseende brådskande avverkningar

4) Den första anmärkningens tredje del, avseende åtgärder som syftar till att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av skadegörare

B. Den andra anmärkningen, avseende ett åsidosättande av artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i detta direktiv

1. Parternas argument

2. Domstolens bedömning

a) Upptagande till prövning

b) Prövning i sak

C. Den tredje anmärkningen, avseende ett åsidosättande av artikel 4.1 i fågeldirektivet

1. Parternas argument

2. Domstolens bedömning

a) Upptagande till prövning

b) Prövning i sak

IV. Rättegångskostnader

1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt:

2

I artikel 2.2 i livsmiljödirektivet föreskrivs följande:

”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall syfta till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer samt arter av vilda djur och växter av gemenskapsintresse.”

3

Artikel 6 i detta direktiv har följande lydelse:

”1.   För de särskilda bevarandeområdena skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för bevarande, vilket om så krävs innefattar utarbetande av lämpliga skötsel- och förvaltningsplaner särskilt för områdena eller integrerade i andra utvecklingsplaner, samt lämpliga lagar och andra författningar eller avtal, som motsvarar de ekologiska behoven hos de livsmiljötyper i bilaga 1 och de arter i bilaga 2 som finns i områdena.

2.   Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

3.   Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.

4.   Om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om de kompensationsåtgärder som vidtagits.

Om det berörda området innehåller en prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art, är de enda faktorer som får beaktas sådana som berör människors hälsa eller den allmänna säkerheten, betydelsefulla konsekvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kommissionen, andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse.”

4

I artikel 7 i nämnda direktiv anges följande:

”Förpliktelser som uppstår till följd av artikel 6.2–[6.]4 i detta direktiv skall ersätta alla förpliktelser som uppstår till följd av artikel 4.4 första meningen i [rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 1979, s. 1; svensk specialutgåva område 15, volym 2, s. 161)] vad gäller områden som klassificerats i enlighet med artikel 4.1 eller som på samma sätt erkänts i enlighet med artikel 4.2 i det direktivet, från och med dagen för genomförandet av det här direktivet eller den dag då en medlemsstat i enlighet med direktiv [79/409] har klassificerat eller erkänt ett område, om den dagen infaller senare.”

5

I artikel 4.1 i fågeldirektivet föreskrivs följande:

”För de arter som anges i bilaga I ska särskilda åtgärder för bevarande av deras livsmiljö vidtas för att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer.

I samband med detta ska hänsyn tas till

Vid utvärdering ska hänsyn tas till tendenser och variationer i populationsnivåerna.

Medlemsstaterna ska som särskilda skyddsområden i första hand klassificera sådana områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade för bevarandet av dessa arter, med hänsyn till arternas behov av skydd inom det geografiska havs- och landområde som omfattas av detta direktiv.”

6

Bilaga I till detta direktiv innehåller en förteckning över de djurarter som ska skyddas genom att särskilda åtgärder för bevarande av deras livsmiljöer vidtas för att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer, och tjäder (Tetrao urogallus) återfinns i denna förteckning.

7

I artikel 4.1 och 4.2 i zákon č. 543/2002 Z. z. o ochrane prírody a krajiny (lag nr 543/2002 om skydd av natur och landskap), i den lydelse som var tillämplig den 24 mars 2019 (nedan kallad naturskyddslagen), föreskrivs följande:

”1.   Var och en som bedriver verksamheter som kan äventyra, skada eller förstöra växter, djur eller deras livsmiljöer ska vidta åtgärder för att undvika att dessa oavsiktligt dödas, skadas, eller förstörs.

2.   Om sådana verksamheter som avses i punkt 1 äventyrar förekomsten av växt- och djurarter, alternativt leder till degeneration, störd fortplantningsförmåga eller populationsutrotning bland dessa arter, ska den statliga myndighet som är behörig i fråga om natur- och landskapsskydd (nedan kallad naturskyddsmyndigheten) begränsa eller förbjuda dessa verksamheter genom ett förhandsbesked.”

8

I artikel 26.5 och 26.6 i denna lag, i dess lydelse enligt lag nr 356/2019 REG, som trädde i kraft den 1 januari 2020, anges följande:

”5.   Inom ett fågelskyddsområde är det förbjudet att bedriva verksamheter som kan ha negativ inverkan på de arter som är föremål för bevarandeåtgärder inom detta område. Bestämmelserna i artikel 14.6 och 14.7 ska i tillämpliga delar gälla vid brådskande avverkningar och skogsskyddsåtgärder inom samtliga fågelskyddsområden, med undantag för de områden som klassificerats med skyddsnivå 5.

6.   Regeringen ska genom dekret klassificera livsmiljöerna för de fågelarter av gemenskapsintresse och de flyttfåglar som finns upptagna på den godkända förteckningen över ornitologiska platser inom fågelskyddsområden, dra upp gränserna för fågelskyddsområden, samt upprätta en förteckning över sådana verksamheter som avses i punkt 5, inklusive territoriella och tidsmässiga begränsningar vad gäller deras genomförande.”

9

Artikel 28.4–28.9 i naturskyddslagen har följande lydelse:

”4.   Distriktsmyndigheten vid det regionala huvudkontoret ska avge ett expertutlåtande om huruvida sådana föreslagna planer eller projekt som avses i punkt 3 på ett betydande sätt kan påverka ett område som ingår i nätverket av skyddade områden. Om planen eller projektet ska genomföras i flera regioner ska detta utlåtande avges av distriktsmyndigheten i den region där planen eller projektet till största del kommer att genomföras. Ministeriet eller distriktskontoret vid det regionala huvudkontoret får också avge ett expertutlåtande på eget initiativ, om anmodan att avge ett sådant utlåtande har framställts under ett förfarande för att meddela ett undantag, ett godkännande eller en fastställelse enligt denna lag. Om det framgår av expertutlåtandet att en plan eller ett projekt, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan påverka området på ett betydande sätt, ska planen eller projektet bli föremål för en miljökonsekvensbedömning i enlighet med speciallagstiftning.

5.   En plan eller ett projekt får godkännas eller beviljas endast om det framgår av resultatet av den miljökonsekvensbedömning som ska ha genomförts i enlighet med speciallagstiftning att planen eller projektet inte kommer att äventyra målsättningen vad gäller bevarandet av de områden som ingår i nätverket av skyddade områden (nedan kallat skada området).

6.   Planer eller projekt som kan skada området får endast godkännas eller beviljas om det är styrkt att alternativa lösningar saknas och planen eller projektet måste genomföras av tvingande orsaker av väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär. I sådant fall ska nödvändiga kompensationsåtgärder vidtas för att säkerställa att det europeiska nätverket av skyddade områden totalt sett förblir sammanhängande.

7.   Om prioriterade livsmiljöer eller arter förekommer i nätverket av skyddade områden, får planer eller projekt som kan skada området endast godkännas eller beviljas på grund av tvingande orsaker av väsentligt allmänintresse rörande människors hälsa eller allmän säkerhet, betydelsefulla konsekvenser för miljön eller andra tvingande orsaker som i enlighet med ett yttrande från Europeiska kommissionen har ett allt överskuggande allmänintresse.

8.   På grundval av ett förslag som ministeriet lägger fram på begäran av den centrala regeringsmyndighet som ansvarar för planen eller projektet i fråga, ska regeringen avgöra huruvida en plan eller ett projekt som kan skada det aktuella området ska godkännas eller beviljas på grund av ett väsentligt allmänintresse. Begäran ska innehålla uppgifter om omfattningen och lokaliseringen av föreslagna kompensationsåtgärder, samt den finansiering som krävs för att genomföra dessa, jämte ministeriets yttrande över omfattningen och lokaliseringen av de föreslagna åtgärderna. Exploatören ska sammanställa dessa uppgifter och ministeriet ska avge sitt yttrande på exploatörens begäran.

9.   Förslag till kompensationsåtgärder ska på exploatörens bekostnad utarbetas av ett naturskyddsorgan, eller av en behörig fackman [artikel 55] i samråd med ett naturskyddsorgan. Exploatören måste erhålla ministeriets godkännande av de föreslagna kompensationsåtgärderna innan planen eller projektet godkänns eller beviljas.”

10

I artikel 85.3 och 85.4 i denna lag föreskrivs följande:

”3.   Inom ramen för förfaranden som syftar till att iaktta skyldigheter enligt speciallagstiftning ska naturskyddsmyndigheten meddela sitt beslut senast när den planerade verksamheten är avsedd att inledas och, om ansökan har ingivits i enlighet med artikel 82.1, minst 30 dagar före den planerade verksamheten är avsedd att inledas.

4.   Om naturskyddsmyndigheten inte antar något beslut i enlighet med punkt 3, ska den anses ha beviljat ansökan.”

11

I artikel 104g.4 och 104g.11 i naturskyddslagen, i dess lydelse enligt lag nr 356/2019 REG, som trädde i kraft den 1 januari 2020, anges följande:

”4.   Förbuden i artikel 13.1 c och artikel 14.1 l är inte tillämpliga på verksamhet som bedrivs inom ramen för skogsbruksprogram vilka omfattas av protokoll som har upprättats i enlighet med speciallagstiftning före den 31 december 2019.

…

11.   Naturskyddsorganet [artikel 65] ska senast den 31 december 2020 bedöma konsekvenserna av den avverkning som – i enlighet med de skogsbruksprogram som godkänts med stöd av punkt 10 – skett i områden som ingår i det europeiska nätverket av bevarandeområden, och inom denna frist begära att naturskyddsmyndigheten antar ett beslut i enlighet med artikel 14.6 och 14.7 om huruvida denna avverkning kan komma att ge upphov till negativa konsekvenser för de arter som är föremål för bevarandeåtgärder inom dessa områden, eller föreslå att naturskyddsmyndigheten ska framställa en begäran om att skogsbruksprogrammet ska ändras så att det innefattar åtgärder som kan avhjälpa dylika konsekvenser.”

12

Artikel 14 i zákon č. 326/2005 Z. z. o lesoch (lag nr 326/2005 REG om skog), i den lydelse som var tillämplig den 24 mars 2019 (nedan kallad skogslagen) har följande lydelse:

”1.   Skog för särskilda ändamål är skog som anses kunna främja sådana ändamål och som kan tillgodose samhällets, juridiska personers eller fysiska personers specifika behov, vars planerade förvaltning avviker i betydande omfattning från normal förvaltning (nedan kallad särskild förvaltningsplan).

2.   Följande skogstyper kan utses till skog för särskilda ändamål:

3.   När skog med hänsyn till allmänintresset anses ha ett särskilt ändamål i den mening som avses i punkt 2 e, ska ett förslag till särskild förvaltningsplan utarbetas inom ramen för en övergripande undersökning av skogens tillstånd [artikel 38.2 b], i samråd med den som ansökt om tillstånd eller den auktoriserade organisation som vederbörande tillhör.”

13

I artikel 23.6–23.10 i denna lag stadgas följande:

”6.   Om avverkning på grund av oförutsedda omständigheter överstiger 1/20 av den totala virkesvolym som ska avverkas enligt skogsbruksprogrammet för ett visst område, eller inte kan genomföras av skogsägaren eller skogsförvaltaren inom sex månader, ska denne upprätta ett utkast till tidsplan för sådan avverkning och förelägga den nationella skogsvårdsmyndigheten för godkännande. Den nationella skogsvårdsmyndigheten ska underrätta den nationella naturskyddsmyndigheten om att ett sådant förfarande har inletts. En talan mot ett beslut om godkännande av en kompletterande avverkningsplan saknar suspensiv verkan.

7.   Den virkesvolym som utvinns från ängsmark som är äldre än 50 år får överskrida den rekommenderade volymen enligt skogsbruksprogrammet med högst 15 procent. Om den utvunna virkesvolymen, inbegripet döda och kvarlämnade träd, har uppnått den volym som rekommenderas i skogsbruksprogrammet, ökad med 15 procent, får skogsförvaltaren fortsatt avverka på grund av oförutsedda omständigheter eller tilläggsavverka.

8.   Den totala virkesvolym som får avverkas enligt skogsbruksprogrammet för det berörda skogsbruksområdet [artikel 39.3] får inte överskridas vid avverkningen. När flera förvaltare ansvarar för ett och samma skogsbruksområde får ingen av dem överskrida den totala virkesvolymen som ska avverkas inom detta område.

9.   Om den totala mängd virke som avses i punkt 8 överskrids till följd av avverkning på grund av oförutsedda eller extraordinära omständigheter får skogsförvaltaren utföra:

10.   Avsiktlig avverkning får inte leda till att det återplanterade skogstäcket underskrider 7/10 av det totala skogstäcket. Denna bestämmelse ska inte tillämpas om

14

I artikel 28.1 och 28.2 i denna lag föreskrivs följande:

”1.   Skogsförvaltaren är skyldig att vidta förebyggande åtgärder för att förhindra skador på skogen samt skyddsåtgärder och försvarsåtgärder mot skador orsakade av skadegörare, i synnerhet

2.   I händelse av hot mot skogen eller skador orsakade av skadegörare ska skogsförvaltaren på egen bekostnad vidta brådskande åtgärder för att avvärja dessa hot och avhjälpa följderna av skadorna. I fråga om skyddade områden som omfattas av skyddsnivå 5 inträder denna skyldighet först efter det att naturskyddsmyndigheten har antagit ett beslut om att bevilja undantag.”

15

I artikel 41.13 i samma lag, i dess lydelse enligt lag nr 355/2019 REG, som trädde i kraft den 1 januari 2020, föreskrivs följande:

”Förslag till underhållsprogram ska godkännas av skogsvårdsmyndigheten genom ett beslut som i sin bilaga återger underhållsprogrammet sedan den ansvarige för skogsvårdsmyndighetens informationssystem har utfärdat ett intyg [artikel 45] om att sambandet mellan de digitala och grafiska uppgifter som framgår av förslaget är korrekt och förenligt med angivna villkor, och sedan de berörda myndigheterna utfärdat ett bindande yttrande om kontroll av efterlevnaden av de synpunkter och krav som framställts i enlighet med punkt 8. I fråga om områden som ingår i det europeiska nätverket av bevarandeområden ska skogsvårdsmyndigheten även fatta sitt beslut på grundval av en bedömning som gjorts i enlighet med speciallagstiftning [meddelande nr 57 aa, med hänvisning till artikel 28 i naturskyddslagen i dess ändrade lydelse], varvid detta beslut ska innehålla förslag till åtgärder som ska säkerställa att underhållsprogrammet inte kommer att ge upphov till negativa konsekvenser för dessa områden. …”

16

Under 2017 mottog kommissionen flera klagomål om överavverkning inom de tolv särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus) i Slovakien, då denna avverkning påverkade bevarandestatusen för denna skyddade art.

17

Vid möten som hölls i oktober 2017, februari 2018 och från den 31 maj till den 1 juni 2018 uppmanade kommissionen vid upprepade tillfällen Republiken Slovakien att rätta sig efter artikel 6.3 i livsmiljödirektivet.

18

Den 19 juli 2018 sände kommissionen, i enlighet med artikel 258 FEUF, en formell underrättelse till Slovakien, där den uppgav att denna medlemsstat ansågs ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt livsmiljödirektivet och fågeldirektivet, eftersom den slovakiska lagstiftningen inte uppställer något krav på att skogsbruksprogram, brådskande avverkningar, samt åtgärder avsedda att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av naturkatastrofer, närmare bestämt skadegörare, ska bli föremål för en bedömning av konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av dessa särskilda skyddsområden.

19

De slovakiska myndigheterna besvarade den formella underrättelsen den 12 september 2018 och medgav att det aktuella tjäderbeståndet var ogynnsamt för bevarandet av denna skyddade art och att det var nödvändigt att vidta åtgärder för att förbättra situationen, inbegripet genom att ändra gällande relevant lagstiftning, det vill säga naturskyddslagen och skogslagen.

20

Genom skrivelse av den 24 januari 2019 riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Republiken Slovakien och klandrade denna medlemsstat för att inte ha införlivat artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i samma direktiv, med nationell rätt på ett korrekt sätt, och för att ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i samma direktiv, samt artikel 4.1 i fågeldirektivet. Kommissionen anmodade nämnda medlemsstat att inom två månader rätta sig efter det motiverade yttrandet.

21

Republiken Slovakien besvarade det motiverade yttrandet genom skrivelser av den 21 mars 2019, den 21 juni 2019, den 20 december 2019 och den 2 juli 2020, och gjorde därvid gällande att de påstådda fördragsbrotten var grundlösa.

22

I september 2019 ändrades naturskyddslagen och skogslagen med verkan från och med den 1 januari 2020, och Republiken Slovakien ansåg att från och med detta datum var den nationella lagstiftningen fullkomligt förenlig med unionsrätten.

23

I november 2019, juni 2020 och oktober 2020 mottog kommissionen uppdaterad information från klagande parter, där det bekräftades att tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö hade förstörts, att beståndet av denna art minskat under perioden 2015–2018, och att det under 2019 skett avverkningar inom de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av nämnda art.

24

Under perioden maj–juli 2020 mottog kommissionen uppgifter om den utvärdering av brådskande avverkningar som gjorts i enlighet med de lagändringar som införts i den slovakiska rättsordningen från och med den 1 januari 2020.

25

Kommissionen ansåg att de åtgärder som Republiken Slovakien hade vidtagit inte var tillräckliga för att få det påstådda fördragsbrottet att upphöra, och beslutade därför, den 5 december 2020, att väcka förevarande talan.

26

Till stöd för sin talan har kommissionen åberopat tre anmärkningar avseende ett åsidosättande av, för det första, artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, för det andra, artikel 6.2 i nämnda direktiv och, för det tredje, artikel 4.1 i fågeldirektivet.

27

Kommissionen anser att Republiken Slovakien har åsidosatt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i detta direktiv, genom att inte föreskriva att skogsbruksprogram och ändringar av dessa, brådskande avverkningar, samt åtgärder avsedda att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av naturkatastrofer, vilka kan påverka Natura 2000-områden på ett betydande sätt, på lämpligt sätt ska bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av dessa områden.

28

Härvidlag anser kommissionen, för det första, att skogsbruksprogram ska anses utgöra planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av området, eftersom de varken innehåller några målsättningar eller bevarandeåtgärder.

29

Enligt kommissionen kan skogsbruksprogrammen äventyra bevarandemålen för Natura 2000-området, eftersom genomförandet av dessa program bland annat kan leda till avverkning av skog eller till att skogsvägar byggs inom detta område, alternativt påverka det på annat sätt. Enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet är de slovakiska myndigheterna således skyldiga att låta skogsbruksprogram bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, och godkänna dessa program först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada.

30

Kommissionen har påpekat att vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet, det vill säga den 24 mars 2019, var den slovakiska lagstiftningen inte förenlig med denna bestämmelse, dels eftersom skogsbruksprogram betraktades som åtgärder som syftade till att bevara miljön och således inte behövde bedömas med avseende på konsekvenserna för de berörda områdena, dels eftersom miljöskyddsmyndigheten, från och med den 1 januari 2015, inte längre var skyldig att inkludera en miljökonsekvensbedömning i sina yttranden. Det framgår särskilt av det förfarande som föreskrivs i artikel 41.13 i skogslagen att naturskyddsmyndigheten skulle rådfrågas om en föreslagen plan men inte om den slutliga versionen, trots att denna kunde avvika från den version som myndigheten avgivit sitt yttrande över, och att om myndigheten inte antog ett beslut inom 15 dagar skedde ingen miljökonsekvensbedömning.

31

Det ska dessutom noteras att kommissionen redogjort för de faktiska omständigheter som förelåg vid tidpunkten då förevarande talan väcktes, samtidigt som den beaktat de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2020 och som det hänvisats till i punkt 22 ovan. Härvidlag har kommissionen konstaterat att dessa lagändringar säkerställer att om det inte kan uteslutas att ett skogsbruksprogram kan påverka Natura 2000-området på ett betydande sätt så ska det bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, och således har dessa ändringar avhjälpt den bristande uppfyllelsen av kraven i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet vad gäller de skogsbruksprogram som utarbetats och godkänts efter det att dessa ändringar trätt i kraft. Befintliga och redan godkända skogsbruksprogram behöver däremot inte bli föremål för en miljökonsekvensbedömning.

32

Kommissionen anser vidare att övergångsbestämmelserna i dessa lagändringar inte är tillräckliga för att säkerställa att den nationella lagstiftningen är förenlig med artikel 6.3 i livsmiljödirektivet. För det första anges det inte tydligt i dessa bestämmelser på vilka grunder naturskyddsorganet måste ändra ett redan godkänt skogsbruksprogram. För det andra föreskrivs inte någon uttrycklig skyldighet att pröva huruvida ett sådant program på ett betydande sätt kan påverka det berörda området, och inte heller någon uttrycklig skyldighet att göra en miljökonsekvensbedömning. För det tredje är det inte säkert att en begäran från naturskyddsorganet om att ändra ett redan godkänt skogsbruksprogram resulterar i att åtgärder vidtas. För det fjärde är det endast konsekvenserna av avverkningar som ingår i ett skogsbruksprogram som bedöms, inte konsekvenserna av skogsbruksprogrammet i sin helhet. För det femte framgår det inte att godkända skogsbruksprogram endast får genomföras om Natura 2000-området inte kommer att ta skada.

33

Vad gäller brådskande avverkningar har kommissionen för det andra påpekat att dylika avverkningar ska anses utgör planer eller projekt som inte är nödvändiga för Natura 2000-området, eftersom de inte syftar till att bevara livsmiljöer eller arter som kan motivera att ett område utses till ”skyddat område inom Natura 2000-nätverket”.

34

Kommissionen har även påpekat att vid utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet gav artikel 23.9 i skogslagen en möjlighet att genomföra mer omfattande brådskande avverkningar än vad som beslutats inom ramen för ett skogsbruksprogram, utan att det krävdes tillstånd från naturskyddsmyndigheten.

35

Kommissionen har dessutom preciserat att det enligt tillämpliga nationella bestämmelser endast är nödvändigt att informera naturskyddsmyndigheten om den uttagna virkesvolymen överstiger 20 procent av beståndet i det område som omfattas av skogsbruksprogrammet, eller om den uttagna virkesvolymen har avverkats inom en sammanhängande yta på mer än 0,5 hektar. För övrigt presumeras denna myndighet ha lämnat sitt godkännande om den inte avger något yttrande inom 30 dagar.

36

Under det administrativa förfarandet medgav de slovakiska myndigheterna att den relevanta lagstiftningen inte var förenlig med artikel 6.3 i livsmiljödirektivet men hänvisade också till de lagändringar som trätt i kraft den 1 januari 2020, varigenom nya regler om brådskande avverkningar på varje skyddsnivå införts. Kommissionen ansåg emellertid att dessa ändringar fortfarande var otillräckliga.

37

Det förhåller sig i synnerhet så, att enligt artikel 23.14 i skogslagen kan skogsförvaltarna genomföra brådskande avverkningar även när virkesuttaget överskrider den volym som fastställts i skogsbruksprogrammet för det aktuella området. Vad gäller områden som klassificerats med skyddsnivå 2–4, där merparten av Natura 2000-områdena är belägna, uppställs inte något krav på att det ska ske en miljökonsekvensbedömning, även om naturskyddsmyndigheten under vissa omständigheter kan förbjuda eller begränsa brådskande avverkningar. De slovakiska myndigheterna har dessutom bekräftat att även i fråga om skyddsnivå 5 var det, till och med den 1 januari 2020, möjligt att avvika från förbudet mot dylika åtgärder med implicit godkännande från naturskyddsmyndigheten.

38

Kommissionen har slutligen påpekat att brådskande avverkningar motsvarade cirka 52 procent av den totala avverkning som skett i republiken Slovakien under år 2017. Av den totala avverkning som skett i Slovakien under perioden 2014–2017 var andelen brådskande avverkningar i genomsnitt 55 procent högre än den andel som fastställts i skogsbruksprogrammen, och under det senaste decenniet svarade brådskande avverkningar för 40–65 procent av virkesuttaget i denna medlemsstat.

39

Vad för det tredje gäller åtgärder avsedda att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av skadegörare, vilka av samma skäl som angivits i punkt 33 ovan inte har något direkt samband med skötseln och förvaltningen av de berörda områdena, har kommissionen påpekat att precis som i fallet med brådskande avverkningar erfordrades ett beslut från naturskyddmyndigheten endast i fråga om områden som klassificerats med skyddsnivå 5, och även i dessa fall presumerades myndigheten ha givit sitt godkännande om den inte antagit något beslut inom 30 dagar, med följden att ingen behövde miljökonsekvensbedömning genomföras.

40

Republiken Slovakien har bestridit kommissionens påstående att skogsbruksprogram inte måste bli föremål för en miljökonsekvensbedömning. Denna medlemsstat noterar med nöje att kommissionens anmärkning inte längre avser de skogsbruksprogram som utarbetats och godkänts efter den 1 januari 2020, men har i sin duplik medgivit att skogsbruksprogram som antagits före den 1 januari 2020, under perioden från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2019, inte blivit föremål för miljökonsekvensbedömningar på grund av brister i den praktiska tillämpningen av de bestämmelser som var i kraft under denna period.

41

De slovakiska myndigheterna har emellertid påpekat att sistnämnda skogsbruksprogram inte för den skull inte var undantagna från skyldigheten enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet att bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, eftersom artikel 28 i naturskyddslagen – som införlivar denna bestämmelse med den slovakiska rättsordningen – var tillämplig på dessa program. Enligt artikel 104 g.11 i naturskyddslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2020, var naturskyddsorganet skyldigt att, senast den 31 december 2020, bedöma konsekvenserna av avsiktliga avverkningar som skett inom Natura 2000-nätverket inom ramen för tidigare skogsbruksprogram.

42

Vad gäller brådskande avverkning och andra åtgärder för att skydda skogen har Republiken Slovakien påpekat att sedan den 1 januari 2020 gäller inte längre den presumtion för att naturskyddsmyndigheten godkänt dylika åtgärder som det hänvisats till i punkt 35 ovan.

43

Republiken Slovakien har slutligen hävdat att det argument som kommissionen anfört i sin replik – att naturskyddsmyndighetens förhandsbedömning av huruvida ett område eventuellt kan komma att påverkas på ett betydande sätt inte resulterar i ett beslut där det fastställs om brådskande avverkningar kan påverka Natura 2000-områden på ett sådant sätt eller ej – inte kan tas upp till prövning, eftersom denna fråga inte faller inom ramarna för de fördragsbrott som Republiken Slovakien påstås ha gjort sig skyldig till.

44

För att kunna bedöma omfattningen av förevarande anmärkning, påpekar domstolen att förekomsten av ett fördragsbrott ska bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet och att eventuella senare förändringar inte kan beaktas av domstolen (dom av den 27 februari 2020, kommissionen/Belgien (Bokförare), C‑384/18, EU:C:2020:124, punkt 18 och där angiven rättspraxis). Således fastställs föremålet för en talan om fördragsbrott enligt artikel 258 FEUF genom kommissionens motiverade yttrande, vilket innebär att talan måste grundas på samma skäl och grunder som detta yttrande (dom av den 24 juni 2021, kommissionen/Spanien (Försämring av naturområdet Doñana), C‑559/19, EU:C:2021:512, punkt 160 och där angiven rättspraxis).

45

I händelse av en senare ändring av de nationella bestämmelser som ifrågasatts i samband med ett fördragsbrottsförfarande, ändrar inte kommissionen föremålet för sin talan genom att den riktar de anmärkningar som gjorts mot de tidigare bestämmelserna mot bestämmelserna i ändrad lydelse, när båda lydelserna av de nationella bestämmelserna har identiskt innehåll (dom av den 27 februari 2020, kommissionen/Belgien (Bokförare), C‑384/18, EU:C:2020:124, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

46

Däremot får saken i målet inte utvidgas till att avse skyldigheter som följer av nya bestämmelser vilka saknar motsvarighet i den ursprungliga versionen av rättsakten i fråga, eftersom detta skulle innebära att de väsentliga formföreskrifterna för ett korrekt genomförande av fördragsbrottsförfarandet åsidosattes (dom av den 27 februari 2020, kommissionen/Belgien (Bokförare), C‑384/18, EU:C:2020:124, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

47

Eftersom kommissionen i sin ansökan och i sin replik har riktat den första anmärkningen i det motiverade yttrandet även mot de lagändringar som det hänvisats till i punkt 22 ovan, ska det fastställas huruvida denna omständighet i sig innebär att omfattningen av den första anmärkningen ändras.

48

Vad inledningsvis gäller den första anmärkningens första del, avseende det förhållandet att skogsbruksprogram inte ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, ska det noteras att i artikel 41.13 i skogslagen, i dess lydelse enligt de ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2020, föreskrivs numera en uttrycklig skyldighet att göra en bedömning av skogbruksprogrammens miljökonsekvenser. Denna skyldighet omfattar emellertid inte sådana skogsbruksprogram som utarbetats och godkänts före detta datum, och dylika program omfattas således inte av denna skyldighet. Denna bestämmelse saknar följaktligen motsvarighet i tidigare lagstiftning.

49

Vad vidare gäller den första anmärkningens andra del, avseende att brådskande avverkningar inte måste bedömas med avseende på konsekvenserna för det berörda området, har kommissionen själv medgivit att ändringarna av naturskyddslagen har infört nya regler avseende sådana avverkningar för varje skyddsnivå, och dessa regler saknar följaktligen motsvarighet i tidigare lagstiftning.

50

Den första anmärkningens tredje del, avseende avsaknaden av en miljökonsekvensbedömning av sådana åtgärder som syftar till att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av skadegörare, framgår det av lydelsen i artikel 26.5 i naturskyddslagen, i dess lydelse enligt de ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2020, att denna bestämmelse infört en ny regel, nämligen att bestämmelser avseende skyddsnivå 3 ska tillämpas på fågelskyddsområden.

51

Eftersom de ändringar av naturskyddslagen och skogslagen som trädde i kraft den 1 januari 2020 på ett betydande sätt har omarbetat regelverket för att skydda de slovakiska skogarna, kan innehållet i dessa ändringar inte anses vara identiskt med innehållet i den tidigare lagstiftningen.

52

I den mån den första anmärkningen även avser de införda lagändringarna ska dessa således anses medföra att omfattningen av denna anmärkning ändras, vilket innebär att förevarande anmärkning ska prövas utan beaktande av den utvidgning som kommissionen gjort i ansökan och i repliken, och således bedömas såsom den formulerats i det motiverade yttrandet.

53

Under dessa omständigheter lämnar domstolen den första anmärkningen utan avseende i den del den omfattar de ändringar av naturskyddslagen och skogslagen som trädde i kraft den 1 januari 2020, och begränsar således talan till att endast avse frågan huruvida den nationella lagstiftningen, i den lydelse som var tillämplig vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet, var förenlig med artikel 6.3 i livsmiljödirektivet.

54

Vad slutligen gäller Republiken Slovakiens påstående att domstolen inte kan pröva det argument som kommissionen framfört i sin replik avseende förfarandet med förhandsbedömningar, ska det framhållas att den omständigheten att denna institution i nyssnämnda inlaga preciserat den första delen av den första anmärkning som man redan gjort gällande i mer allmänna ordalag i ansökan, för att bemöta de argument som de slovakiska myndigheterna framfört i sitt svaromål, inte medför en ändring av fördragsbrottstalan och inte påverkar sakens omfattning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2020, kommissionen/Italien (Gränsvärden–PM10), C‑644/18, EU:C:2020:895, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

55

Detta argument kan således tas upp till prövning.

56

Det ska inledningsvis erinras om att artikel 6 i livsmiljödirektivet innebär att medlemsstaterna åläggs ett antal skyldigheter och att det föreskrivs särskilda förfaranden som enligt artikel 2.2 i direktivet syftar till att bibehålla eller i förekommande fall återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer och arter av vilda djur och växter av unionsintresse, för att uppnå direktivets mer allmänna ändamål som består i att säkerställa en hög nivå av miljöskydd med avseende på de områden som är skyddade enligt direktivet (dom av den 7 november 2018, Holohan m.fl.,C‑461/17, EU:C:2018:883, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

57

Således syftar bestämmelserna i livsmiljödirektivet till att medlemsstaterna ska vidta lämpliga skyddsåtgärder för att upprätthålla de ekologiska särdragen i områden där det finns prioriterade livsmiljötyper (dom av den 17 april 2018, kommissionen/Polen (Białowieżaskogen), C‑441/17, EU:C:2018:883, punkt 107 och där angiven rättspraxis).

58

För detta ändamål föreskrivs i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet ett bedömningsförfarande, som syftar till att med hjälp av en förhandskontroll säkerställa att planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln eller förvaltningen av ett område, men som kan påverka området på ett betydande sätt, endast godkänns under förutsättning att de inte skadar området (dom av den 17 april 2018, kommissionen/Polen (Białowieżaskogen), C‑441/17, EU:C:2018:883, punkt 108 och där angiven rättspraxis).

59

I synnerhet när en plan eller ett projekt som inte direkt hänger samman med eller inte är nödvändigt för skötseln och förvaltningen av ett område riskerar att äventyra bevarandemålen för detta ska planen eller projektet, i enlighet med försiktighetsprincipen, anses kunna påverka området på ett betydande sätt. Bedömningen av denna risk ska göras bland annat med hänsyn till särarten av och de miljömässiga förhållandena i det område som berörs av en sådan plan eller ett sådant projekt (dom av den 17 april 2018, kommissionen/Polen (Białowieżaskogen), C‑441/17, EU:C:2018:883, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

60

Den lämpliga bedömning av en plans eller ett projekts konsekvenser på det berörda området som ska göras enligt artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet förutsätter att alla aspekter av planen eller projektet som, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan påverka målsättningen vad gäller bevarandet av området identifieras, med hjälp av bästa möjliga vetenskapliga kunskap i ämnet (dom av den 17 april 2018, kommissionen/Polen (Białowieżaskogen), C‑441/17, EU:C:2018:883, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

61

Det är mot bakgrund av dessa principer som domstolen ska pröva huruvida Republiken Slovakien, såsom kommissionen har gjort gällande genom sin första anmärkning, har åsidosatt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet.

62

Det ska inledningsvis påpekas att Republiken Slovakien inte har bestridit att skogsbruksprogrammen utgör planer som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av de tolv särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus) i denna medlemsstat, och att de således ska bedömas med avseende på konsekvenserna för dessa områden.

63

Nämnda medlemsstat har också medgivit att sedan den 1 januari 2015 har skogsbruksprogram inte blivit föremål för miljökonsekvensbedömningar, eftersom det saknats tillräckligt fullständiga och harmoniserade förfaranden och processer för detta ändamål.

64

Det framgår särskilt av handlingarna i målet att från och med detta datum upphävdes den tidigare föreskrivna skyldigheten i artikel 28.4 i naturskyddslagen att yttrandet från naturskyddsmyndigheten skulle innefatta ett vetenskapligt utlåtande om risken för att ett skogsbruksprogram på ett betydande sätt skulle komma att påverka ett Natura 2000-område.

65

Härav följer att talan ska bifallas såvitt avser den första anmärkningens första del.

66

Det ska inledningsvis noteras att det är utrett att brådskande avverkningar utgör planer som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av de tolv särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus) i Republiken Slovakien, i den mening som avses i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, och att dylika avverkningar ska således bedömas med avseende på konsekvenserna för dessa områden.

67

Vidare ska det understrykas att det framgår av artikel 23.9 i skogslagen, jämförd med punkt 8 i samma artikel, att det är tillåtet att avverka en större mängd virke än vad som föreskrivs i skogbruksprogrammet, utan att det krävs någon som helst bedömning av huruvida sådan avverkning kan komma att påverka dessa områden och utan att det fordras tillstånd från naturskyddsmyndigheten. Det kan också konstateras att även om skyddsnivå 5 regleras av bestämmelser om icke-intervention, följer det av artikel 85.4 i naturskyddslagen att naturskyddsmyndigheten presumerades ha godkänt brådskande avverkningar inom ett område som omfattas av skyddsnivå 5 såvida detta organ inte hade antagit något beslut i frågan senast 30 dagar före den planerade verksamheten.

68

I sitt svaromål har Republiken Slovakien medgivit att möjligheten att erhålla ett sådant implicit godkännande från naturskyddsorganet inte upphävdes förrän den 1 januari 2020.

69

I detta avseende ska det erinras om att möjligheten att generellt, med stöd av gällande lagstiftning, undanta vissa verksamheter från kravet på att det ska göras en bedömning av konsekvenserna för det berörda området inte säkerställer att dessa verksamheter inte har någon skadlig inverkan på det skyddade området. Artikel 6.3 i livsmiljödirektivet tillåter således inte att en medlemsstat utfärdar nationella regler som generellt befriar vissa typer av planer och projekt från skyldigheten att göra en lämplig bedömning av deras verkningar på det berörda området (dom av den 7 november 2018, Coöperatie Mobilisation for the Environment m.fl.,C‑293/17 och C‑294/17, EU:C:2018:882, punkt 114 och där angiven rättspraxis).

70

Av det ovan anförda följer att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet genom att generellt undanta brådskande avverkningar från kravet på att det ska göras en bedömning av konsekvenserna av sådan verksamhet för de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallos).

71

Talan ska således bifallas såvitt avser den första anmärkningens andra del.

72

Det ska inledningsvis noteras att de slovakiska myndigheterna endast har utvecklat sina argument i denna del mot bakgrund av den situation som uppstått till följd av de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2020, vilket – av de skäl det hänvisats till i punkterna 52 och 53 ovan – innebär att dessa argument inte kan beaktas vid prövningen av den första anmärkningens tredje del.

73

Republiken Slovakien har i vilket fall som helst inte bestridit att sådana åtgärder som syftar till att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av skadegörare ska anses utgöra planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av Natura 2000-områden.

74

Såsom kommissionen har påpekat krävdes ett beslut från naturskyddsmyndigheten endast i fråga om områden som klassificerats med skyddsnivå 5 och som omfattades av bestämmelser om icke-intervention, vilket innebär att inom områden som klassificerats med skyddsnivå 1–4 krävdes inget godkännande av åtgärder som syftade till att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av skadegörare, och således blev dylika åtgärder inte föremål för någon bedömning av deras konsekvenser för de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetra ourogallus).

75

Av de skäl som framgår av punkterna 67 och 68 ovan kan det även konstateras att vid utgången av den frist som angivits i det motiverade yttrandet kunde inte heller de bestämmelser om icke-intervention som gällde för skyddsnivå 5 säkerställa att den nationella lagstiftningen var förenlig med artikel 6.3 i livsmiljödirektivet.

76

Härav följer att talan ska bifallas såvitt avser den första anmärkningens tredje del.

77

Det ovan anförda ger vid handen att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i detta direktiv, genom att inte föreskriva att skogsbruksprogram och ändringar av dessa, brådskande avverkningar, samt åtgärder avsedda att förebygga hot mot skogarna och att undanröja följderna av skador som orsakats av naturkatastrofer, vilka på ett betydande sätt kan påverka de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus), på lämpligt sätt ska bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av dessa områden.

78

Genom sin andra anmärkning har kommissionen gjort gällande att Republiken Slovakien har åsidosatt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet genom att inte vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämringar av livsmiljön och betydande störningar i de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus).

79

I detta avseende har kommissionen inledningsvis gjort gällande att den intensiva exploateringen av skog, den omfattande kalavverkningen jämte planteringen av mörka monokulturer, samt användandet av bekämpningsmedel, har skadat tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö i de tolv särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av denna art på så sätt att ytan av denna livsmiljö samt dess särskilda struktur och funktioner har minskat, vilket har bidragit till en betydande nedgång av tjäderbeståndet inom dessa särskilda skyddsområden.

80

Kommissionen har dessutom påpekat att den största minskningen av tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö har konstaterats i ett av de fem särskilda skyddsområden som är av störst relevans, nämligen Nízke Tatry, där en stor mängd virke har avverkats för att komma till bukt med problem relaterade till barklevande insekter.

81

Nämnda institution har även understrukit att i det program för bevarande av tjäder 2018/2022 som miljöministeriet godkänt i april 2018 (nedan kallat bevarandeprogrammet) har Republiken Slovakien medgivit att tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö försämrats.

82

Kommissionen har vidare påpekat att även om det förhåller sig så som de slovakiska myndigheterna har hävdat under det administrativa förfarandet, nämligen att naturskyddsmyndigheterna under perioden 2015–2018 antagit sju beslut till följd av 33 ansökningar om att begränsa eller förbjuda skogsbruk samt genomfört tio inspektioner efter att ha varnats av icke-statliga organisationer, vilket lett till att avverkningen i fem särskilda skyddsområden avbrutits, utgör dessa enskilda beslut och inspektioner inte tillräckliga eller lämpliga åtgärder för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus), eftersom det rör sig om enstaka fall och dessa åtgärder endast kommit till stånd på grund av krav som framställts av enskilda eller icke-statliga organisationer. Trots att det enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet krävs ett regelverk som ger ett sammanhängande, särskilt och fullständigt rättslig skydd, har Republiken Slovakien inte infört ett system som på strukturell nivå innebär att det endast är möjligt att genomföra avverkningar om dessa inte på ett betydande sätt påverkar Natura 2000-områdena.

83

Kommissionen har även påtalat att denna situation fortfarande var för handen när förevarande talan väcktes. De slovakiska myndigheterna har visserligen framhållit att de yttrat sig om 1599 fall av brådskande avverkningar, varvid de uttalat sig negativt i nästan 150 fall, men i de 1000 fall där strikta och specifika villkor fastställts genomfördes likväl ingen bedömning av sannolikheten för att områdena skulle påverkas på ett betydande sätt och inte heller någon miljökonsekvensbedömning. I cirka 450 fall uppställdes inte några som helst begränsningar och det var således möjligt att genomföra brådskande avverkningar utan någon bedömning av sannolikheten för att områdena skulle påverkas på ett betydande sätt eller av avverkningarnas konsekvenser.

84

Kommissionen har även gjort gällande att Republiken Slovakien ännu inte vidtagit bevarandeprogrammets viktigaste åtgärder – såsom att ändra dekreten för att utse särskilda skyddsområden så att skadlig verksamhet förbjuds, anta underhållsprogram för särskilda skyddsområden, dela in de största särskilda skyddsområdena i zoner, samt införa bestämmelser om icke-intervention för skyddsnivå 5.

85

Republiken Slovakien har förklarat att det visserligen vore möjligt att bedriva skogsbruk som är gynnsamt för tjädern (Tetrao urogallus) om de berörda skogarna klassificerades som ”skog för särskilda ändamål” i enlighet med artikel 14.2 e i skogslagen, men kommissionen har kunnat konstatera att det klassificeringsförfarande som föreskrivs i denna bestämmelse ännu inte har inletts.

86

Att anta provisoriska åtgärder i enlighet med artikel 104g.4 i naturskyddslagen, i väntan på att förfarandet för att ändra gällande lagstiftning har avslutats, är enligt kommissionens mening inte heller förenligt med artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, som innehåller bestämmelser om permanenta skyldigheter avseende särskilda bevarandeområden.

87

Republiken Slovakien har för det första svarat att naturskyddsmyndigheterna har antagit beslut med stöd av artikel 4.2 i naturskyddslagen, även före det att den nya lagstiftningen trädde i kraft, för att förhindra försämringar av livsmiljön och betydande störningar i de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus).

88

Denna medlemsstat har för det andra understrukit att den ingriper kontinuerligt för att utvärdera och godkänna planer och projekt vars genomförande skulle kunna ha en negativ inverkan på tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljöer, såsom framgår bland annat av att byggnadsarbeten inom ramen för bolaget STIV Čertovica, s.r.o. projekt för utbyggnad av skidbackar och tillhörande byggnation inom det särskilda skyddsområdet Nízke Tatry avbrutits, och att projektet ”Optimering av bergsbelägen transportinfrastruktur och transport till Štrbské Pleso” för närvarande är föremål för en miljökonsekvensbedömning.

89

För det tredje har Republiken Slovakien hänvisat till ett antal åtgärder som vidtagits under perioden 2018–2020, och som enligt denna medlemsstat vittnar om de framsteg som gjorts för att förbereda, förhandla och godkänna underhållsprogram för de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet att tjäder (Tetrao urogallus). Härvidlag har bland annat följande åtgärder omnämnts:

90

Republiken Slovakien har dessutom påpekat att det framgår av den analys som naturskyddsorganet färdigställt i juli 2020 att av en total yta på 54346,17 hektar omfattas livsmiljöer för tjädern (Tetrao urogallus) motsvarande 23952,19 hektar av bestämmelserna om icke-intervention. En sådan ordning, som för övrigt inte krävs enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, skulle emellertid kunna visa sig vara uppenbart olämplig för denna art med hänsyn till de konkreta villkoren för den aktuella livsmiljön, bland annat om skogen blivit för gammal och homogen.

91

För det fjärde och sista har Republiken Slovakien framhållit att det redan nu, i vissa delar, är möjligt att se att de åtgärder som vidtagits i de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus) är lämpliga och proportionerliga. Under de två senaste åren har det följaktligen varit möjligt att observera en trend där artens population stabiliserats, även om den fortsätter att sjunka något.

92

Det ska inledningsvis påpekas att inom ramen för förevarande anmärkning har kommissionen hänvisat till omständigheter som hänför sig såväl till tiden före som efter det motiverade yttrandet.

93

Såsom det erinrats om i punkt 44 ovan följer det av fast rättspraxis att förekomsten av ett fördragsbrott ska bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet.

94

Av fast rättspraxis framgår även att i den mån en talan syftar till att kritisera en systematisk och bestående överträdelse av bestämmelserna i artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, ska åberopande av ytterligare bevisning avsedd att under förfarandet vid domstolen utgöra stöd för den allmänna och konsekventa karaktären hos den påstådda överträdelsen i princip tillåtas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2017, kommissionen/Bulgarien,C‑488/15, EU:C:2017:267, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

95

Närmare bestämt har domstolen redan haft tillfälle att klargöra att ett överträdelseförfarande får omfatta faktiska omständigheter som hänför sig till tiden efter det motiverade yttrandet förutsatt att dessa är av samma art och utgör samma slags beteende som de gärningar som avses i det motiverat yttrandet (dom av den 5 april 2017, kommissionen/Bulgarien,C‑488/15, EU:C:2017:267, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

96

I förevarande fall ska det noteras att fristen i det motiverade yttrande som riktades till Republiken Slovakien löpte ut den 24 mars 2019, men samtliga omständigheter som kommissionen åberopat i sin ansökan, vilka uteslutande avser avsaknaden av eller bristerna i lämpliga åtgärder för att skydda tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljöer i de särskilda områden som utsetts för bevarandet av denna art, hänför sig till tiden efter detta datum.

97

Kommissionen – som inte fick kännedom om dessa omständigheter förrän efter det att det motiverade yttrandet avgivits och inte hänvisade till dem under det administrativa förfarandet – kunde icke desto mindre åberopa dem med giltig verkan i sin ansökan, för att illustrera att den överträdelse som påtalats är av allmän karaktär.

98

Domstolen erinrar inledningsvis om att en verksamhet är förenlig med artikel 6.2 i livsmiljödirektivet endast om det säkerställs att den inte förorsakar sådana störningar som kan få betydande konsekvenser för målsättningarna med direktivet, i synnerhet dess bevarandemål (dom av den 24 november 2011, kommissionen/Spanien,C‑404/09, EU:C:2011:768, punkt 126 och där angiven rättspraxis).

99

Enligt denna bestämmelse ska det rättsliga skyddet för särskilda skyddsområden även säkerställa att försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt betydande störningar av de arter för vilka områdena har utsetts förhindras (dom av den 11 december 2008, kommissionen/Grekland, C‑293/07, ej publicerad, EU:C:2008:706, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

100

Av domstolens praxis framgår att skyddet av särskilda skyddsområden inte får begränsas till åtgärder som syftar till att förebygga externa skador och störningar orsakade av människan, utan det måste alltefter de faktiska förhållandena även omfatta positiva åtgärder för att bevara eller förbättra områdets tillstånd (dom av den 24 november 2011, kommissionen/Spanien,C‑404/09, EU:C:2011:768, punkt 135).

101

För att ett åsidosättande av artikel 6.2 i livsmiljödirektivet ska anses vara för handen behöver kommissionen för övrigt inte bevisa att det föreligger ett orsakssamband mellan viss skogsbruksverksamhet och en betydande störning som drabbar tjädern (Tetrao urogallus). Eftersom artikel 6.2 och 6.3 i livsmiljödirektivet syftar till att säkerställa samma skyddsnivå, räcker det att kommissionen visar att det är sannolikt eller att det finns en risk för att denna verksamhet kommer att medföra betydande störningar för denna art (dom av den 24 november 2011, kommissionen/Spanien,C‑404/09, EU:C:2011:768, punkt 142).

102

Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen den andra anmärkningen kan godtas endast för det fall att kommissionen anses ha styrkt att Republiken Slovakien har underlåtit att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra skogsbruksverksamhet som försämrar tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö, samt störningar som på ett betydande sätt kan påverka de målsättningar som i enlighet med livsmiljödirektivet uppställts för bevarandet av denna art.

103

I detta avseende framgår det för det första av handlingarna i målet, och i synnerhet av bevarandeprogrammet, att intensiv avverkning på stora ytor och användandet av bekämpningsmedel för att motverka barklevande insekter, även under den tid som tjädern (Tetrao urogallus) häckar, har bidragit till en betydande minskning av populationen av denna art inom de tolv särskilda skyddsområden som utsetts för dess bevarande, närmare bestämt en minskning på 49,4 procent under perioden 2004–2019.

104

I det särskilda skyddsområdet Nízke Tatry, där den största minskningen av tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö på grund av brådskande avverkningar har konstaterats, minskade populationen av denna art med 42,5 procent under perioden 2004–2015.

105

Det kan också konstateras att Republiken Slovakien inte har styrkt att man har vidtagit lämpliga åtgärder för att undvika att sådan skogsbruksverksamhet orsakar betydande störningar för tjädern (Tetrao urogallus).

106

Genom att godkänna bevarandeprogrammet har nämnda medlemsstat visserligen visat att den är medveten om att livsmiljön för och populationen av denna art minskar, och att den har för avsikt att avhjälpa denna situation, vilket framgår bland annat av de beslut som naturskyddsmyndigheterna antagit till och med den 20 juni 2020 för att begränsa eller förbjuda skogsbruksverksamhet i områden som innefattar livsmiljöer för tjäder (Tetrao urogallus), samt av de inspektioner som genomförts i vissa särskilda skyddsområden.

107

Dessa åtgärder har emellertid visat sig vara bristfälliga, eftersom de inte innehåller några systematiskt fastställda bevarandeåtgärder med hänsyn till artens ekologiska behov och varje livsmiljötyp som finns representerad i vart och ett av de tolv särskilda skyddsområden som har utsetts för dess bevarande. Såsom kommissionen har påpekat har dessa åtgärder nämligen vidtagits endast i enstaka fall och oftast till följd av klagomål från enskilda eller icke-statliga organisationer, vilket innebär att de är att betrakta som undantag och att det saknas ett strukturellt system för att säkerställa bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus) genom att motverka försämringar av dess livsmiljö.

108

För det andra ska det understrykas att Republiken Slovakien i sitt svaromål har åberopat ett antal åtgärder som denna medlemsstat anser är lämpliga för att förhindra såväl försämringar av tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö som betydande störningar av denna art, närmare bestämt projektet ”Optimering av bergsbelägen transportinfrastruktur och transport till Štrbské Pleso”, förslaget att omvandla det särskilda skyddsområdet Horná Orava till ”skog för särskilda ändamål”, förslaget att indela nationalparken i det särskilda skyddsområdet Muránska planina-Stolica i zoner, de vetenskapligt underbyggda förslagen till skogsbruksprogram för sex särskilda skyddsområden, naturreservatsprojekten Pralesy Slovenska (primärskog i Slovakien) och Hluchánia, samt det integrerade projektet Natura 2000 SVK.

109

Kommissionen har dock med rätta påpekat att med undantag för projektet Natura 2000 SVK, som inleddes i januari 2021, är samtliga åtgärder i föregående punkt fortfarande på förslagstadiet och hade följaktligen inte genomförts vare sig vid utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet eller vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes. Eftersom dessa åtgärder endast medför framtida skyldigheter kan de således inte anses utgöra ”lämpliga åtgärder” i den mening som avses i artikel 6.2 i livsmiljödirektivet.

110

Härav följer att kommissionen medelst tillräckligt dokumenterad och utförlig bevisning har visat att det konstant och allmänt sett har saknats lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra att skogsbruksverksamhet försämrar tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljöer och ger upphov till störningar som kan ha betydande konsekvenser för bevarandemålen avseende denna art.

111

Detta ger vid handen att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i detta direktiv, genom att inte vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämringar av livsmiljön och betydande störningar i de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus).

112

Genom sin tredje anmärkning har kommissionen gjort gällande att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i fågeldirektivet genom att inte ha vidtagit särskilda åtgärder för att bevara tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö inom de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av denna art, för att säkerställa dess överlevnad och fortplantning inom de områden där den förekommer.

113

Kommissionen har särskilt understrukit att genom denna bestämmelse skapas ett system för skötseln av särskilda skyddsområden som kan jämföras med det som införts genom artikel 6.1 i livsmiljödirektivet, med följden att särskilda skyddsområden omfattas av en skyddsordning som kan likställas med den som gäller för sådana särskilda bevarandeområden som avses i sistnämnda bestämmelse. Den skyldighet att föreskriva särskilda bevarandeåtgärder som avses i artikel 4.1 i fågeldirektivet innefattar följaktligen ett åliggande att fastställa bevarandemål och särskilda åtgärder för det berörda området, vilka också ska genomföras i praktiken.

114

Kommissionen har påtalat att när den frist som angavs i det motiverade yttrandet löpte ut hade Republiken Slovakien inte vidtagit några särskilda åtgärder för att bevara tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö i elva av de tolv särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av denna art. Kommissionen har dessutom påpekat att vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes hade inga underhållsprogram för bevarandeområden utarbetats för sju av de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av denna art, inbegripet artens viktigaste område, det vill säga det särskilda skyddsområdet Nizke Tatry.

115

Kommissionen har särskilt framhållit att även om artikel 26.6 i naturskyddslagen gör det möjligt att genom regeringsdekret förbjuda verksamheter som har negativ inverkan på bevarandet av tjäder (Tetrao urogallus), har Republiken Slovakien inte infört något sådant förbud. De slovakiska myndigheterna har själva medgivit denna brist, eftersom det enligt bevarandeprogrammet krävs att de dekret varigenom de särskilda skyddsområdena utsetts ändras på så sätt att verksamheter som har en negativ inverkan på denna art förbjuds, vilket fortfarande inte hade skett när talan väcktes.

116

Republiken Slovakien har inledningsvis, angående frågan huruvida den tredje anmärkningen kan tas upp till prövning, gjort gällande att i motsats till vad som framgår av kommissionens ansökan avser denna anmärkning i själva verket endast sju särskilda skyddsområden, och inte elva eller tolv sådana områden.

117

I sin duplik har nämnda medlemsstat dessutom hävdat att kommissionens hänvisning i repliken till den rättspraxis som det redogjorts för i punkt 100 ovan, med innebörden att särskilda bevarandeåtgärder inte får begränsas till åtgärder som syftar till att förebygga externa skador och störningar orsakade av människan, utan alltefter de faktiska förhållandena även måste omfatta positiva åtgärder för att bevara eller förbättra områdets tillstånd, inte kan tas upp till prövning eftersom den utgör en ny anmärkning.

118

I sak har Republiken Slovakien för det första genmält att naturskyddsorganet har utarbetat ett förslag om att vissa områden permanent ska övervakas för att observera tjädern (Tetrao urogallus) inom ramen för projektet PO QE, ”Observation av arter och livsmiljöer av gemenskapsintresse i den mening som avses i livsmiljödirektivet och fågeldirektivet”. Sammanlagt har 54 områden föreslagits där denna art ska observeras, belägna både inom och utom de särskilda skyddsområdena, vilket enligt Republiken Slovakien innebär att observationerna av denna art omfattar ett representativt urval av beståndet. Republiken Slovakien har preciserat att observationerna kommer att genomföras av en leverantör som ska väljas ut inom ramen för ett anbudsförfarande som ännu inte är avslutat.

119

För det andra har Republiken Slovakien understrukit att genomförandet av godkända underhållsprogram regelbundet har utvärderats, och den 10 mars 2021 hade 68 av 72 föreslagna åtgärder för att uppnå skyddsmålen för tjäder (Tetrao urogallus) inom de särskilda skyddsområden som utsetts för artens bevarande börjat genomföras.

120

För det tredje har nämnda medlemsstat hävdat att under perioden september 2020–januari 2021 färdigställdes vetenskapliga projekt för underhåll av sex särskilda skyddsområden. Den 24 januari 2020 lades dessutom ett förslag fram om att det resterande särskilda skyddsområdet, Muránska planina-Stolica, ska omvandlas till en nationalpark som kommer att omfattas av ett tillfälligt skydd under två år. Enligt offentliga yttranden som gjorts under perioden september–november 2020 gäller detta skydd gäller även för de 76 områden som berörs av naturreservatprojektet ”Pralesy Slovenska”.

121

Härav har Republiken Slovakien dragit slutsatsen att den omständigheten att det för tillfället saknas underhållsprogram inte i sig innebär att under den period då de föreslagna bevarandeåtgärderna ska godkännas har inga sådana åtgärder för att skydda tjädern (Tetrao urogallus) i de berörda områdena genomförts.

122

Vad för det första gäller föremålet för den tredje anmärkningen konstaterar domstolen att denna anmärkning syftar till att visa att Republiken Slovakien systematiskt och varaktigt har åsidosatt artikel 4.1 i fågeldirektivet. Med tillämpning av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 94 och 95 ovan finner domstolen att de omständigheter som kommissionen fick kännedom om efter det att den avgav sitt motiverade yttrande med giltig verkan kan åberopas till stöd för dess ansökan.

123

Dessutom har Republiken Slovakien med rätta påpekat kommissionen i sin ansökan visserligen har utvecklat argument avseende avsaknaden av särskilda åtgärder för bevarandet av tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö i elva av de tolv särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av denna art, men ansökans slutsats i detta avseende och de yrkanden som framställts avser inte elva utan endast sju särskilda skyddsområden, närmare bestämt de särskilda skyddsområdena Nízke Tatry SKCHVU018, Tatry SKCHVU030, Veľká Fatra SKCHVU033, Muránska planina-Stolica SKCHVU017, Volovské vrchy SKCHVU036, Malá Fatra SKCHVU013 och Levočské vrchy SKCHVU051.

124

Vid bedömningen av den tredje anmärkningen ska således endast de argument som kommissionen har anfört avseende dessa sju särskilda skyddsområden beaktas.

125

Vad för det andra gäller Republiken Slovakiens invändning att den tredje anmärkningen inte kan tas upp till prövning, räcker det att konstatera att kommissionen i sin replik endast har återgivit ett citat från rättspraxis som inte har någon annan verkan än att precisera ett argument som på ett mer allmänt sätt redan gjorts gällande i ansökan och som består i att erinra om att de särskilda åtgärder för särskilda skyddsområden som föreskrivs i artikel 4.1 i fågeldirektivet ska genomföras på ett effektivt sätt genom allomfattande, tydliga och precisa åtgärder.

126

Det kan följaktligen konstateras att detta citat från rättspraxis inte medför en ändring av förevarande fördragsbrottstalan och inte påverkar sakens omfattning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2020, kommissionen/Italien (Gränsvärden–PM10), C‑644/18, EU:C:2020:895, punkt 68 och där angiven rättspraxis), vilket innebär att Republiken Slovakien inte kan vinna framgång med sin invändning om att den tredje anmärkningen inte kan tas upp till prövning.

127

Domstolen erinrar inledningsvis om att i enlighet med artikel 4.1 i fågeldirektivet innebär den omständigheten att ett område har utsetts till särskilt skyddsområde för bevarandet av en viss art att de grundläggande särdragen hos den livsmiljö som området omfattar bibehålls på lång sikt, varvid det bakomliggande syftet med att utse området ska bestå i att arten i fråga ska överleva och fortplanta sig (dom av den 25 juli 2018, Grace och Sweetman, C‑164/17, EU:C:2018:593, punkt 35).

128

För att denna bestämmelse inte ska fråntas all ändamålsenlig verkan krävs inte enbart att medlemsstaterna vidtar åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla en gynnsam bevarandestatus hos skyddade livsmiljöer och arter inom det berörda området, utan även – och framför allt – att de faktiskt genomförs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 april 2018, kommissionen/Polen (Białowieżaskogen), C‑441/17, EU:C:2018:255, punkt 213).

129

Mot bakgrund av dessa inledande preciseringar ska det undersökas huruvida de slovakiska myndigheterna, såsom kommissionen har hävdat, har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att vidta särskilda åtgärder för bevarandet av tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö.

130

Härvidlag ska det först noteras att Republiken Slovakien i sitt svaromål har medgivit att de sju särskilda skyddsområden som avses i den tredje anmärkningen är just de för vilka underhållsprogram ännu inte har antagits.

131

Denna medlemsstat har dock uppgivit att den är medveten om att det är nödvändigt och brådskande att säkerställa ett tillräckligt skydd för tjädern (Tetrao urogallus), och att den på ett effektivt sätt har nyttjat samtliga rättsliga verktyg som står till buds enligt naturskyddslagen.

132

Detta påstående styrks emellertid inte av några uppgifter om underhållsprogram som faktiskt antagits och genomförts inom de sju aktuella särskilda skyddsområdena. Även om det förhåller sig så som Republiken Slovakien gjort gällande i svaromålet och dess bilagda handlingar, det vill säga att man har utarbetat och förberett ett visst antal projekt som syftar till att säkerställa bevarandet av tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljöer inom de särskilda skyddsområden som utsetts för detta ändamål, särskilt zonindelningen av nationalparken ”Muránska planina-Stolica” och grundandet av naturreservatet ”Pralesy Slovenska”, kvarstår icke desto mindre det faktum att det uteslutande rör sig om projekt som inte hade färdigställts och således inte heller hade genomförts vare sig när den frist som angavs i det motiverade yttrandet löpte ut eller när förevarande talan väcktes.

133

Vad vidare gäller de särskilda bevarandeåtgärder som vidtagits i enlighet med de beslut som naturskyddsmyndigheterna antagit med stöd av artikel 4.2 i naturskyddslagen, framgår det av handlingarna i målet att dessa åtgärder är av tillfällig natur och måste förlängas genom ytterligare beslut, vilket innebär att det skydd som säkerställs genom denna bestämmelse inte kan ge en varaktig garanti för bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus för tjädern (Tetrao urogallus) och dess livsmiljöer inom de aktuella särskilda skyddsområdena.

134

Härav följer att kommissionen har styrkt att Republiken Slovakien inte har uppfyllt kraven i artikel 4.1 i fågeldirektivet. Talan ska följaktligen bifallas såvitt avser den tredje anmärkningen, avseende ett åsidosättande av nyssnämnda bestämmelse.

135

Det ovan anförda ger vid handen att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i fågeldirektivet genom att inte vidta särskilda åtgärder för att bevara tjäderns (Tetrao urogallus) livsmiljö inom de särskilda skyddsområden som utsetts för bevarandet av denna art, för att säkerställa dess överlevnad och fortplantning inom de områden där den förekommer (de särskilda skyddsområdena Nízke Tatry SKCHVU018, Tatry SKCHVU030, Veľká Fatra SKCHVU033, Muránska planina-Stolica SKCHVU017, Volovské vrchy SKCHVU036, Malá Fatra SKCHVU013 och Levočské vrchy SKCHVU051).

136

Kommissionens talan ska således bifallas i sin helhet.

137

Av den ovan anförda följer att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i detta direktiv, artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 7 i detta direktiv, samt artikel 4.1 i fågeldirektivet, genom att

138

Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Slovakien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Slovakien har tappat målet ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande: