–

LY och DB, genom G. Ganeva, advokat,

–

Bulgariens regering, genom M. Georgieva och L. Zaharieva, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom J. Tomkin och I. Zaloguin, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 38.1 och artikel 39.3 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EGT L 205, 2007, s. 63) (nedan kallat SIS II-beslutet).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan DB och LY, å ena sidan, och Nachalnik na Rayonno upravlenie – Silistra pri Oblastna direktsia na Ministerstvo na vatreshnite raboti – Silistra (chefen för polisstationen i Silistra vid inrikesministeriets regionala avdelning, Bulgarien), å andra sidan, angående den senares beslut att till en medlemsstat överlämna egendom som beslagtagits till följd av en registrering som medlemsstaten hade lagt in i andra generationen av Schengens informationssystem (nedan kallat SIS II).

3

Skäl 5 i SIS II-beslutet har följande lydelse:

”SIS II bör utgöra en kompensatorisk åtgärd som bidrar till att upprätthålla hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen genom att stödja det operativa samarbetet mellan polismyndigheter och rättsliga myndigheter i straffrättsliga frågor.”

4

I artikel 1 i beslutet, med rubriken ”Inrättande av SIS II och allmänt syfte”, föreskrivs följande i punkt 2:

”Syftet med SIS II skall i enlighet med detta beslut vara att på medlemsstaternas territorier, med hjälp av information som överförs via detta system inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen, garantera hög säkerhetsnivå, inbegripet bevarandet av allmän säkerhet och allmän ordning och skyddet av säkerhet, samt att tillämpa bestämmelserna i avdelning IV [tredje delen] i EG‑fördraget avseende rörlighet för personer i de territorierna.”

5

I artikel 2.1 i nämnda beslut föreskrivs följande:

”Detta beslut fastställer villkor och förfaranden för införande och behandling av registreringar i SIS II av personer och föremål, för utbyte av tilläggsinformation och kompletterande uppgifter som används för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.”

6

Artikel 3 i samma beslut har rubriken ”Definitioner”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”I detta beslut gäller följande definitioner:

…”

7

I artikel 20.1 och 20.2 i SIS II‑beslutet föreskrivs följande:

”1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.1 och av de bestämmelser i detta beslut som gäller lagring av kompletterande uppgifter skall SIS II endast innehålla de kategorier av uppgifter som lämnas av var och en av medlemsstaterna, så som krävs för de syften som fastställs i artiklarna 26, 32, 34, 36 och 38.

2.   Uppgiftskategorierna skall vara följande:

…

8

I artikel 21 i beslutet anges följande:

”Innan en registrering läggs in skall medlemsstaterna avgöra om fallet är så adekvat, relevant och tillräckligt viktigt för att motivera att registreringen införs i SIS II.”

9

Artikel 24 i nämnda beslut har rubriken ” Allmänna bestämmelser om flaggning”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Om en medlemsstat anser att verkställandet av en registrering som lagts in i enlighet med artiklarna 26, 32 eller 36 är oförenlig med dess nationella lagstiftning, internationella förpliktelser eller viktiga nationella intressen, kan den därefter kräva att registreringen förses med en flagga, vilken innebär att den åtgärd som skall vidtas på grund av registreringen inte kommer att vidtas på dess territorium. Flaggan skall läggas till av Sirenekontoret i den medlemsstat som lade in registreringen.”

10

I artikel 38 i samma beslut föreskrivs följande:

”1.   Uppgifter om föremål som antingen skall beslagtas eller användas som bevis i brottmål skall läggas in i SIS II.

2.   Följande kategorier av lätt identifierbara föremål skall registreras:

…”

11

I artikel 39 i SIS II‑beslutet, med rubriken ”Verkställande av åtgärder på grundval av en registrering”, föreskrivs följande:

”1.   Om en kontroll visar att det föreligger en registrering som matchar ett påträffat föremål, skall den myndighet som har observerat registreringen kontakta den som lagt in registreringen för att komma överens om vilka åtgärder som skall vidtas. För detta ändamål kan även personuppgifter översändas i enlighet med detta beslut.

2.   Den information som avses i punkt 1 skall lämnas genom utbyte av tilläggsinformation.

3.   Den medlemsstat som påträffat föremålet skall vidta åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning.”

12

I artikel 49 i SIS II‑beslutet anges följande:

”1.   En medlemsstat som lägger in en registrering skall ansvara för att uppgifterna är korrekta, aktuella och läggs in i SIS II lagligen.

2.   Endast den medlemsstat som lägger in registreringen skall ha tillstånd att ändra, komplettera, korrigera, uppdatera eller radera de uppgifter som den har lagt in.

3.   Om en annan medlemsstat än den som har lagt in en registrering har belägg för att en uppgift är felaktig i sak eller har lagrats olagligt, skall den genom utbyte av tilläggsinformation informera den medlemsstat som har lagt in registreringen om detta så snart som möjligt, dock senast tio dagar efter det att den fått kännedom om dessa omständigheter. Den medlemsstat som har lagt in registreringen skall kontrollera registreringen och, vid behov, utan dröjsmål, korrigera eller radera uppgiften i fråga.

…”

13

I bilagan till kommissionens genomförandebeslut 2013/115/EU av den 26 februari 2013 om antagande av Sirenehandboken och övriga genomförandeåtgärder avseende andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 71, 2013, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1528 av den 31 augusti 2017 (EUT L 231, 2017, s. 6) (nedan kallad Sirenehandboken), föreskrivs följande i punkt 2.1:

”Definitioner

…

d) ytterligare åtgärder begärs på grund av träffen.

…”

14

I punkt 8.3 i Sirenehandboken, med rubriken ”Utbyte av information efter en träff”, anges följande:

”Ytterligare information om registreringar enligt artikel 38 i SIS II‑beslutet kan förmedlas genom Sirenekontoren, som agerar på de rättsliga myndigheternas vägnar, om denna information faller under ömsesidig rättslig hjälp i enlighet med nationell lagstiftning.

…”

15

I Zakon za Ministerstvoto na vatreshnite raboti (lagen om inrikesministeriet) av den 28 maj 2014 (DV nr 53 av den 27 juni 2014, s. 2), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande i artikel 84:

”(1)   Polismyndigheten får tillfälligt beslagta egendom som har registrerats för sökning i SIS och/eller i databaserna hos Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

…

(6)   … Överlämnandet eller beslaget ska anmälas till den medlemsstat som lagt in registreringen för sökning i SIS och/eller i Interpols databas.

…

(8)   … Om den medlemsstat som lagt in registreringen begär, inom 60 dagar, att egendomen ska återlämnas, ska den återlämnas till den person som anges i begäran inom sju dagar genom beslut av chefen för den behöriga enheten, i den mening som avses i punkt 6.

…

(13)   … Vid överlämnande eller beslag av … stulna, bortförda, försvunna eller ogiltiga registreringsbevis för fordon och nummerplåtar för fordon, om dessa handlingar inte omfattas av de kategorier som avses i punkt 11, ska överlämnandet ske på sätt som den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat som har utfärdat dokumentet föreskriver, genom beslut av den behöriga enhetschefen i den mening som avses i punkt 6.

…”

16

I artikel 7 i Naredba nr 8121 z-465 za organizatsiyata i funktsioniraneto na Natsionalnata Shengenska informatsionna sistema na Republika Balgaria (förordning nr 8121z–465 om organisationen och driften av Republiken Bulgariens nationella version av Schengens informationssystem) av den 26 augusti 2014 (DV nr 74 av den 5 september 2014, s. 33), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”(1)   [Den nationella versionen av Schengens informationssystem (SISN)] behandlar registreringar för följande varukategorier:

…”

17

EF, som är bulgarisk medborgare, förvärvade ett motorfordon genom att den 23 december 2014 ta ett banklån i Santander Consumer Bank AS, en bank etablerad i Norge. Det finansierade fordonet utgjorde säkerhet för banklånet.

18

I maj 2016 upphörde EF, av ett skäl som inte har fastställts, att återbetala banklånet och upplyste banken om att fordonet befann sig i Bulgarien. Banken gav då Lindorff AS i uppdrag att driva in bankens fordringar avseende nämnda fordon.

19

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att detta fordon därefter förvärvades i Bulgarien av AB, som i sin tur, i mars 2017, sålde fordonet vidare till DB i Varna (Bulgarien).

20

Den 24 maj 2017 införde Konungariket Norge en registrering i SISN i syfte att fordonet, såsom ett föremål som ”hade stulits, förvärvats på ett olagligt sätt eller hade gått förlorat” skulle beslagtas.

21

Den 26 maj 2017 identifierade den bulgariska polisen, på en parkeringsplats i kommunen Silistra (Bulgarien), ett fordon vars chassinummer helt motsvarade det som hade registrerats. Samma dag beslagtogs fordonet och fordonets registreringsbevis hos DB, i vars namn fordonet hade registrerats.

22

Det bulgariska Sirenekontoret utbytte därför upplysningar med det norska Sirenekontoret, som angav att det berörda fordonet hade utgjort föremål för en registrering till följd av ett brott vilket hade begåtts den 23 december 2014 i Hordaland (Norge) och som skulle kvalificeras som bedrägeri eller trolöshet mot huvudman.

23

Den 6 juni 2017 mottog de bulgariska myndigheterna en begäran från de norska myndigheterna om att detta fordon skulle överlämnas till den utsedda ägaren, det vill säga Santander Consumer Bank, genom Lindorff, som Plam EOOD företrädde i Bulgarien.

24

Den 4 juli 2017 överlämnades fordonet till CD, den verkställande direktören för Plam.

25

Den 28 augusti 2019 avslog chefen för polisstationen i Silistra vid inrikesministeriets regionala avdelning klagandenas ansökan, som hade framställts den 13 augusti 2019, om att samma fordon skulle återlämnas till dem omedelbart.

26

Klagandena vände sig därefter till Administrativen sad – Silistra (Förvaltningsdomstolen i Silistra, Bulgarien) och gjorde gällande att beslutet att överlämna det berörda fordonet till myndigheterna i den registrerande medlemsstaten var rättsstridigt. Till stöd härför anförde klagandena att det saknades övertygande bevis för att straffrättsliga förfaranden verkligen hade inletts i Norge avseende fordonet samt gjorde gällande att de varit i god tro vid förvärvet av fordonet.

27

Den hänskjutande domstolen bedömde att ett privaträttsligt förhållande förelåg mellan Santander Consumer Bank och EF och att det inte hade visats att brott hade begåtts. Mot denna bakgrund uppmanade nämnda domstol chefen för polisstationen i Silistra vid inrikesministeriets regionala avdelning att förhöra sig hos den norska polismyndigheten om huruvida ett straffrättsliga förfarande avseende samma fordon pågick i Norge samt att förete ett utdrag ur de relevanta bestämmelserna i den norska strafflagen, åtföljt av en översättning av denna till bulgariska, inklusive de delar som hade legat till grund för ingivandet av registreringen avseende fordonet i fråga. Nämnda domstol krävde dessutom att de norska myndigheterna officiellt skulle ange exakt vilket brott som hade varit föremål för lagföringen och i vilket skede motsvarande förfaranden befann sig.

28

I en skrivelse som ingavs till den hänskjutande domstolen den 26 augusti 2020 informerades nämnda domstol om att ärendet hade avslutats den 10 juli 2017, eftersom det berörda fordonet hade återfunnits och förts tillbaka till Norge.

29

Den hänskjutande domstolen anser att om ett sådant straffrättsligt förfarande inte förelåg, skulle registreringen av det berörda fordonet i SIS II inte omfattas av tillämpningsområdet för SIS II-beslutet, vilket definieras i artikel 2 i beslutet, vilket skulle innebära att registreringen hade införts i systemet i strid med de mål som eftersträvas med sådana registreringar, vilka införs i syfte att föremål ska beslagtas eller användas som bevis i ett straffrättsligt förfarande i den registrerande medlemsstaten.

30

Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida nationell lagstiftning, enligt vilken de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som funnit det eftersökta föremålet, inom ramen för en normbunden behörighet, är skyldiga att beslagta egendom som registrerats för efterforskningsändamål i SIS II, är förenlig med SIS II‑beslutet, när det finns indikationer på att den aktuella registreringen inte har införts i SIS II i enlighet med de mål som anges i artikel 38.1 i beslutet.

31

Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad – Silistra (Förvaltningsdomstolen i Silistra) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 39 och särskilt artikel 39.3 i [SIS II]-beslutet tolkas på så sätt, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning och administrativ praxis enligt vilka det behöriga verkställande organet, om det finns anledning att anta att en registrering som har lagts in i SIS inte omfattas av de syften för registrering som anges i artikel 38.1, får och ska neka verkställighet?”

32

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 39 i SIS II‑beslutet ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten är skyldiga att verkställa en registrering som införts i SIS II avseende ett föremål, trots att dessa myndigheter hyser tvivel beträffande syftena med införandet av en sådan registrering såsom de anges i artikel 38.1 i beslutet.

33

Det framgår inledningsvis av beslutet om hänskjutande att den här aktuella registreringen avser ett motorfordon med en cylindervolym överstigande 50 cc.

34

I artikel 38.1 och 38.2 a i SIS II-beslutet föreskrivs att uppgifter om sådana fordon, som eftersöks för beslag eller för att användas som bevis i brottmål, ska läggas in i SIS II.

35

I artikel 39 i SIS II‑beslutet regleras verkställandet av åtgärder på grundval av en sådan registrering. I artikeln hänvisas det till handlingar och standardiserade åtgärder vilka i princip är av bevarande karaktär av de myndigheter som har konstaterat att det föreligger en registrering av ett föremål. I artikel 39.3 hänvisas det till nationell rätt vad gäller valet av de åtgärder som ska vidtas.

36

I artikel 39.1 i beslutet föreskrivs att om en kontroll visar att det föreligger en registrering som matchar ett påträffat föremål, ska den myndighet som har observerat registreringen kontakta den som lagt in registreringen för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas.

37

I punkt 2.2.2 i bilaga 2 till Sirenehandboken preciseras i detta avseende att, med beaktande av den verkställande medlemsstatens nationella lagstiftning, är de åtgärder som vidtas beslagtagande av det hittade föremålet eller vidtagande av nödvändiga åtgärder av bevarande karaktär, identifiering av den person som innehar föremålet och kontakttagande med Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten.

38

I artikel 39.2 i SIS II‑beslutet anges dessutom att den information som avses i punkt 1 i denna artikel ska lämnas ”genom utbyte av tilläggsinformation”. Det sistnämnda definieras i artikel 3.1 b i beslutet som information som inte ligger i SIS II, men som avser SIS II‑registreringar och som används för utbyte dels i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att rådfråga eller underrätta varandra i samband med att de lägger in en registrering, dels efter en träff så att lämpliga åtgärder ska kunna vidtas.

39

I punkt 8.3 i Sirenehandboken preciseras att vid träff på en registrering om ett fordon som ska beslagtas eller användas som bevismaterial ska Sirenekontoren ”så snabbt som möjligt” översända tilläggsinformation enligt artikel 38 i SIS II‑beslutet.

40

Med hänsyn till att det är nödvändigt att agera snabbt, vilket är avgörande för det straffrättsliga samarbete mellan polisen och de rättsliga myndigheter som genomförs enligt SIS II‑beslutet, måste myndigheterna i den verkställande medlemsstaten, för att verkställa den införda registreringen, kunna vidta nödvändiga åtgärder av bevarande karaktär utan att det kan bestridas att registreringen är giltig, på grund av att det föreligger tvivel om huruvida myndigheterna i den registrerande medlemsstaten har iakttagit de syften som anges i artikel 38.1 i detta beslut, varvid det i förevarande fall rör sig om ett straffrättsligt förfarande avseende det registrerade föremålet i den registrerande medlemsstaten.

41

Denna slutsats gör sig än mer gällande eftersom syftet med SIS II, enligt artikel 1.2 i SIS II‑beslutet, bland annat är att inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen garantera en hög säkerhetsnivå, inbegripet bevarandet av allmän säkerhet och allmän ordning och skyddet av säkerheten i medlemsstaternas territorier.

42

Det är mot denna bakgrund som det i artikel 2.1 i SIS II‑beslutet fastställs villkor och förfaranden för införande och behandling av registreringar i SIS II av bland annat föremål, samt för utbyte av tilläggsinformation och kompletterande uppgifter som används för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

43

Såsom framgår av artikel 20.1 och 20.2 i SIS II‑beslutet innehåller SIS II endast de kategorier av uppgifter som krävs för de syften som fastställs i bland annat artikel 38 i beslutet.

44

Även om det framgår av artikel 38 att registreringar av föremål ska eftersträva de syften som fastställs där, preciseras det i artikel 21 i beslutet att det är den registrerande medlemsstaten som, innan den lägger in en registrering, ska avgöra om fallet är tillräckligt adekvat, relevant och viktigt för att motivera att registreringen införs i SIS II.

45

Det ska dessutom påpekas att det, såsom framgår av artikel 49.1 i SIS II‑beslutet, är den medlemsstat som lägger in en registrering som ansvarar för att uppgifterna är korrekta, aktuella och läggs in i SIS II lagligen. I artikel 49.2 i beslutet anges att endast denna medlemsstat har tillstånd att ändra, komplettera, korrigera, uppdatera eller radera de uppgifter som den har lagt in.

46

Om en annan medlemsstat än den som har lagt in en registrering har belägg för att en uppgift är felaktig i sak eller har lagrats olagligt, ska den enligt artikel 49.3 i nämnda beslut, genom utbyte av tilläggsinformation, informera den medlemsstat som har lagt in registreringen om detta så snart som möjligt, dock senast tio dagar efter det att den fått kännedom om dessa omständigheter. Den medlemsstat som har lagt in registreringen skall kontrollera registreringen och, vid behov, utan dröjsmål, korrigera eller radera uppgiften i fråga.

47

Även om det enligt SIS II‑beslutet i vissa fall är tillåtet för den verkställande medlemsstaten att kräva att en registrering förses med en ”flagga”, vilken innebär att den åtgärd som ska vidtas på grund av registreringen inte kommer att vidtas på dess territorium, såsom föreskrivs i artikel 24.1 i beslutet, ska det påpekas att tillämpligheten av denna artikel, med hänsyn till dess lydelse, är begränsad till registreringar som lagts in i enlighet med artiklarna 26, 32 eller 36 i beslutet, det vill säga registreringar avseende antingen personer eller föremål som omfattas av diskreta kontroller eller särskilda kontroller. Så är emellertid inte fallet här, eftersom det rör sig om en registrering avseende ett föremål som införts för andra syften än de som en diskret eller specifik kontroll har, nämligen med syftet att föremålet ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål.

48

Såsom Europeiska kommissionen har påpekat i sitt skriftliga yttrande sker dessutom informationsutbytet mellan den registrerande medlemsstaten och den verkställande medlemsstaten samt antagandet av nödvändiga åtgärder av att den medlemsstat som funnit föremålet med tillämpning av principen om lojalt samarbete. Såsom framgår av skäl 5 i SIS II‑beslutet bör det system som införts genom beslutet nämligen stödja det operativa samarbetet mellan polismyndigheter och rättsliga myndigheter i straffrättsliga frågor.

49

Domstolen har för övrigt slagit fast att principen om lojalt samarbete, som ligger till grund för Schengenregelverket, innebär att den stat som söker i SIS på vederbörligt sätt ska beakta de uppgifter som den registrerande medlemsstaten låtit införa. Vidare har Sirenekontoren inrättats just i syfte att nationella myndigheter som ställs inför ett problem avseende en registrering ska kunna erhålla upplysningar (dom av den 31 januari 2006, kommissionen/Spanien, C‑503/03, EU:C:2006:74, punkterna 56 och 57).

50

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 44 i sitt förslag till avgörande skulle det operativa samarbetet mellan polismyndigheter och rättsliga myndigheter i straffrättsliga frågor som genomförs enligt detta beslut äventyras om myndigheterna i den verkställande medlemsstaten, i samband med verkställigheten av en registrering avseende ett föremål, kunde ifrågasätta giltigheten av registreringen enbart på grund av att det fanns indikationer på att de syften som anges i artikel 38.1 i SIS II-beslutet inte hade iakttagits.

51

Vad gäller ett eventuellt överlämnande av det beslagtagna föremålet till myndigheterna i den registrerande medlemsstaten, såsom det som föreskrivs i artikel 84.8 i lagen om inrikesministeriet, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, ska det påpekas att även om en sådan åtgärd inte uttryckligen framgår av ordalydelsen i artikel 39 i SIS II‑beslutet, föreskrivs det i punkt 3 i denna artikel att den medlemsstat som påträffat föremålet ska vidta åtgärder ”i enlighet med nationell lagstiftning”.

52

I sistnämnda bestämmelse hänvisas således till nationell rätt och det preciseras inte på något sätt exakt vilka åtgärder som myndigheterna i den verkställande medlemsstaten ska vidta i detta sammanhang. Av detta följer att den sistnämnda bestämmelsen inte kan tolkas så, att dessa åtgärder inte kan omfatta åtgärder som avser återlämnande av det registrerade föremålet till den registrerande medlemsstaten.

53

Med hänsyn till det utrymme för skönsmässig bedömning som den verkställande medlemsstaten förfogar över när det gäller valet av dessa åtgärder enligt artikel 39.3 i SIS II‑beslutet, utgör denna bestämmelse följaktligen inte heller hinder för att denna medlemsstat, som har valt att föreskriva en sådan återlämnandeskyldighet, är skyldig att verkställa återlämnandet, även om dess behöriga myndigheter hyser tvivel om huruvida registreringen har införts för de syften som anges i artikel 38.1 i beslutet.

54

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande: Artikel 39 i SIS II‑beslutet ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten är skyldiga att verkställa en registrering som införts i SIS II avseende ett föremål, trots att dessa myndigheter hyser tvivel beträffande syftena med införandet av en sådan registrering såsom de anges i artikel 38.1 i beslutet.

55

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 39 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten är skyldiga att verkställa en registrering som införts i andra generationen av Schengens informationssystem avseende ett föremål, trots att dessa myndigheter hyser tvivel beträffande syftena med införandet av en sådan registrering såsom de anges i artikel 38.1 i beslutet.