EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62020CJ0119

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 6 oktober 2021.
Līga Šenfelde mot Lauku atbalsta dienests.
Begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts).
Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) – Nationella programmet för landsbygdsutveckling 2014 – 2020 – Förordning (EU) nr 1305/2013 – Artikel 19.1 a – Nyetableringsstöd för unga jordbrukare – Stöd för utveckling av små jordbruksföretag – Kumulering av stöd – Möjlighet att vägra kumulering.
Mål C-119/20.

Court reports – general

ECLI identifier: ECLI:EU:C:2021:817

 DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)

den 6 oktober 2021 ( *1 )

”Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) – Nationella programmet för landsbygdsutveckling 2014–2020 – Förordning (EU) nr 1305/2013 – Artikel 19.1 a – Nyetableringsstöd för unga jordbrukare – Stöd för utveckling av små jordbruksföretag – Kumulering av stöd – Möjlighet att vägra kumulering”

I mål C‑119/20,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Högsta domstolen, Lettland) genom beslut av den 24 februari 2020, som inkom till domstolen den 28 februari 2020, i målet

Līga Šenfelde

mot

Lauku atbalsta dienests,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden L. Bay Larsen (referent) samt domarna C. Toader och N. Jääskinen,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

L. Šenfelde,

Lettlands regering, inledningsvis genom K. Pommere, V. Soņeca, L. Juškeviča och E. Bārdiņš, därefter genom K. Pommere och E. Bārdiņš, samtliga i egenskap av ombud,

Europeiska kommissionen, genom M. Kaduczak och A. Sauka, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 3 juni 2021 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 19.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 2013, s. 487 och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Līga Šenfelde, som äger en anläggning, och Lauku atbalsta dienests (jordbruksmyndigheten, Lettland). Målet rör beslutet att neka Līga Šenfelde kumulation av två stöd för utveckling av jordbruksföretag.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 1305/2013

3

Skälen 3, 7 och 17 i förordning nr 1305/2013 har följande lydelse:

”(3)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen landsbygdsutveckling, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna … utan snarare … kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen …

(7)

… Varje medlemsstat bör utarbeta antingen ett nationellt landsbygdsprogram för hela territoriet eller regionala program eller både ett nationellt program och regionala program. Varje program bör fastställa en strategi för att uppnå målen i förhållande till de prioriteringar som unionen har för landsbygdsutvecklingen samt ett urval åtgärder. Programplaneringen bör vara förenlig med unionens prioriteringar för landsbygdsutvecklingen, samtidigt som den anpassas till nationella sammanhang och kompletterar unionens övriga politik, särskilt jordbruksmarknadspolitiken, sammanhållningspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstater som väljer att förbereda en uppsättning regionala program bör också kunna utarbeta nationella villkor utan ett separat budgetanslag för att underlätta samordningen mellan regionerna när det gäller att hantera landsomfattande utmaningar.

(17)

… Utveckling av små jordbruksföretag med möjlighet till ekonomisk lönsamhet bör också uppmuntras. För att säkerställa överlevnaden för ny ekonomisk verksamhet som stöds i enlighet med denna åtgärd bör inlämnande av en affärsplan vara ett villkor för stöd … .”

4

I artikel 2.1 n i förordningen definieras ”ung jordbrukare” som en person som inte är äldre än 40 år vid tidpunkten för inlämnande av ansökan, som har tillräckliga yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer och startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget.

5

Under rubriken ”Unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling” i förordningen föreskrivs följande i artikel 5 första stycket led 2 a:

”Arbetet med att uppnå målen för landsbygdsutvecklingen, vilka bidrar till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, ska bedrivas på grundval av följande sex unionsprioriteringar för landsbygdsutveckling …:

2)

Förbättra jordbruksföretagens livskraft och konkurrenskraften inom alla typer av jordbruk i alla regioner … med särskild inriktning på följande:

a)

Förbättra jordbruksföretagens ekonomiska resultat och underlätta omstrukturering och modernisering av jordbruksföretagen särskilt i syfte att öka marknadsdeltagande och marknadsinriktning …”.

6

I artikel 6.1 i förordning nr 1305/2013 föreskrivs följande:

”Den verksamhet i medlemsstaterna som [Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu)] är involverad i ska genomföras via landsbygdsprogram. Genom dessa program ska en strategi som möter unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling genomföras genom ett antal åtgärder som anges i avdelning III. Stöd från Ejflu ska sökas för att uppnå de mål för landsbygdsutveckling som ingår i unionens prioriteringar.”

7

I artikel 13 i förordningen föreskrivs följande:

”Varje landsbygdsutvecklingsåtgärd ska programplaneras så att den specifikt bidrar till att en eller flera av unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling uppnås. En vägledande förteckning över åtgärder av särskild betydelse för unionens prioriteringar återfinns i bilaga VI.”

8

I artikel 19 i förordningen, som har rubriken ”Jordbruks- och affärsutveckling”, föreskrivs följande:

”1.   Stöd inom ramen för denna åtgärd ska avse

a)

nyetableringsstöd för

i)

unga jordbrukare,

iii)

utveckling av småbruk,

2.   Stöd inom ramen för punkt 1 a i ska beviljas unga jordbrukare.

Stöd inom ramen för punkt 1 a iii ska beviljas småbruk såsom dessa definieras av medlemsstaterna.

4.   Stöd inom ramen för punkt 1 a ska ges på villkor att en affärsplan lämnas in. Genomförandet av affärsplanen ska inledas senast inom nio månader från och med dagen för beslutet om beviljande av stöd.

För unga jordbrukare som erhåller stöd enligt punkt 1 a i ska det i affärsplanen anges att den unga jordbrukaren motsvarar kraven beträffande aktiva jordbrukare i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013 inom 18 månader efter dagen för etableringen.

Medlemsstaterna ska ange övre och nedre gränser för att ge jordbruksföretagen tillgång till stöd i enlighet med punkt 1 a i och iii. Den nedre gränsen för stödet enligt punkt 1 a i ska vara högre än den övre gränsen för stödet enligt punkt 1 a iii. Stöden ska begränsas till jordbruksföretag som omfattas av definitionen av mikroföretag och småföretag.

5.   Stöd enligt punkt 1 a ska utbetalas i form av minst två delbetalningar under högst fem år. Delbetalningarna får gradvis minskas. Den sista delbetalningen inom ramen för punkt 1 a i och ii ska göras på villkor att affärsplanen genomförs korrekt.

6.   Det högsta stödbeloppet enligt punkt 1 a anges i bilaga II. Medlemsstaterna ska när de anger stödbeloppet enligt punkt 1 a i och ii också ta hänsyn till programområdets socioekonomiska situation.

…”

Genomförandeförordning (EU) nr 808/2014

9

Bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 808/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av förordning nr 1305/2013 (EUT L 227, 2014, s. 18) innehåller en del 5 med koder för åtgärder och delåtgärder. I denna del föreskrivs, i enlighet med artikel 19 i förordning nr 1305/2013, under kod 6, en åtgärd med rubriken ”Jordbruks- och affärsutveckling”. Bland de delåtgärder för planeringsändamål som omfattas av denna åtgärd finns, under kod 6.1, den som benämns ”Nyetableringsstöd till unga jordbrukare” och, under kod 6.3, den som benämns ”Etableringsstöd för utveckling av småbruk”.

Delegerad förordning (EU) nr 807/2014

10

Enligt artikel 5.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), samt om införande av övergångsbestämmelser (EUT L 227, 2014, s. 1) ska medlemsstaterna definiera de trösklar som avses i artikel 19.4 tredje stycket i förordning nr 1305/2013 vad gäller jordbruksföretagets produktionspotential, uttryckt som standardoutput, enligt definitionen i artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 1242/2008 av den 8 december 2008 om upprättande av en gemenskapstypologi för jordbruksföretag (EUT L 335, 2008, s. 3), eller motsvarande.

Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020

11

I punkt 99 i Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (EUT C 204, 2014, s. 1) anges att ”[s]töd får beviljas parallellt enligt flera stödordningar eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det totala beloppet statligt stöd för en verksamhet eller ett projekt inte överstiger de stödtak som anges i dessa riktlinjer”.

12

I punkt 184 i riktlinjerna föreskrivs att ”[d]et högsta stödbeloppet måste vara begränsat till 70000 euro per ung jordbrukare och 15000 euro per småbruk [och att m]edlemsstaterna … när de fastställer stödbeloppet för unga jordbrukare också [måste] ta hänsyn till den socioekonomiska situationen i det berörda området”.

Lettisk rätt

13

I punkt 1 i ministerrådets förordning nr 292 av den 9 juni 2015 om förfarandet för beviljande av nationellt stöd och stöd från Europeiska unionen enligt delåtgärden ”Investeringsstöd vid utveckling av små jordbruksföretag”, som omfattas av åtgärden ”Jordbruks- och affärsutveckling” (Latvijas Vēstnesis, 2015, nr 126), föreskrivs följande:

”I denna förordning regleras förfarandet för beviljande av nationellt stöd och stöd från Europeiska unionen inom ramen för delåtgärden ’Beviljande av startstöd till företag för utveckling av små jordbruksföretag’, som omfattas av åtgärden ’Jordbruks- och affärsutveckling i form av samlat gårdsstöd’”.

14

I punkt 20 i denna förordning föreskrivs följande:

”Inom en och samma programplaneringsperiod får den som ansöker om stöd bara erhålla det stöd som nämns i dessa bestämmelser en gång.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

15

Klaganden i målet vid den nationella domstolen, som äger ett jordbruksföretag, ansökte den 5 oktober 2015, inom ramen för ett första projekt, om startstöd till företag för utveckling av små jordbruksföretag.

16

Genom beslut av den 15 januari 2016 biföll jordbruksmyndigheten denna ansökan.

17

Den 27 juli 2016 övertog klaganden jordbruksföretaget, som tidigare drivits av hennes föräldrar.

18

Den 23 augusti 2016 ingav klaganden, inom ramen för ett andra projekt, en ansökan om nyetableringsstöd för unga jordbrukare samtidigt som hon fortsatte att bedriva den verksamhet som subventionerades genom det första stödet.

19

Denna andra ansökan avslogs den 8 november 2016 av jordbruksmyndigheten med stöd av artikel 19.4 i förordning nr 1305/2013.

20

Myndigheten ansåg att en sökande inom ramen för en och samma åtgärd antingen kan erhålla stöd för utveckling av små jordbruksföretag eller stöd för unga jordbrukare. Den fann även att det enligt den nationella lagstiftningen inte var möjligt att först ansöka om stöd för utveckling av små jordbruksföretag och därefter ansöka om stöd för unga jordbrukare. Med avseende på det sistnämnda stödet uppfyllde inte ansökan kravet på att det skulle vara fråga om en första etablering eller ett återupptagande av verksamheten.

21

Klaganden begärde omprövning av avslagsbeslutet vid jordbruksmyndigheten. Genom beslut av den 6 januari 2017 fastställde jordbruksmyndigheten avslagsbeslutet och upprepade således förbudet mot kumulering av olika stöd som föreskrivs i denna förordning.

22

De överklaganden avseende detta avslagsbeslut som ingavs av klaganden avslogs av Administratīvā rajona tiesa (distriktsförvaltningsdomstol, Lettland) och Administratīvā apgabaltiesa (regionförvaltningsdomstol, Lettland).

23

Dessa domstolar ansåg bland annat att det framgick av de mål som angetts i klagandens projekt att det andra projektet syftade till att uppnå det mål som eftersträvades med det första projektet. Att bevilja två stöd för samma ändamål strider emellertid mot regeln om samlat gårdsstöd och kan inte anses utgöra en proportionerlig användning av medlen. Dessutom omfattas inte en jordbrukare längre av begreppet ”ung jordbrukare” när denne har erhållit det stöd för utveckling av småbruk som föreskrivs i artikel 19.1 a iii i förordning nr 1305/2013.

24

Klaganden i det nationella målet överklagade den 23 november 2017 till Augstākā tiesa (Senāts) (Högsta domstolen, Lettland) och gjorde bland annat gällande att bestämmelserna i förordning nr 1305/2013 hade tolkats på ett felaktigt sätt.

25

Klaganden har i detta avseende hävdat att de två stöden styrs av olika bestämmelser och att regeln att ett stöd inte kan uppbäras mer än en gång, enligt denna förordning, är tillämplig på varje enskild delåtgärd och inte på en kumulering av dem.

26

Den hänskjutande domstolen önskar därför få klarhet i huruvida en nationell lagstiftning som förbjuder utbetalning av det stöd som avses i artikel 19.1 a i) i förordning nr 1305/2013 till en jordbrukare som redan har erhållit stöd enligt punkt 1 a iii är förenlig med unionsrätten.

27

Under dessa omständigheter beslutade Augstākā tiesa (Senāts) (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”Ska artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013, jämförd med andra bestämmelser i samma förordning och i Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020, tolkas så, att

1)

en jordbrukare förlorar sin ställning som ”ung jordbrukare” enbart på grund av att denne två år dessförinnan har erhållit stöd för utveckling av småbruk, enligt artikel 19.1 a iii i förordning nr 1305/2013?

2)

dessa bestämmelser ger en medlemsstat rätt att införa en ordning som förbjuder utbetalning av det stöd som avses i artikel 19.1 a i) i [denna förordning] till en jordbrukare som redan har erhållit stöd enligt artikel 19.1 a iii?

3)

en medlemsstat får neka en jordbrukare kumulering av stöd, när den turordning för kumulering som fastställs i det landsbygdsutvecklingsprogram som överenskommits med Europeiska kommissionen inte har iakttagits?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

28

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 19.1 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den utgör hinder för att en jordbrukare som har erhållit det nyetableringsstöd för småbruk som föreskrivs i led a iii i denna bestämmelse kan kumulera stödet med det nyetableringsstöd för unga jordbrukare som föreskrivs i punkt a i) i samma bestämmelse.

29

Såsom framgår av artikel 19.1 a i denna förordning omfattar stödet för åtgärden ”Jordbruks- och affärsutveckling” tre typer av nyetableringsstöd för företag, däribland nyetableringsstöd för unga jordbrukare och etableringsstöd för utveckling av småbruk.

30

I bilaga I till genomförandeförordning nr 808/2014 anges, i del 5 angående koder för åtgärder och delåtgärder, den kod som motsvarar stödet för åtgärden ”Jordbruks- och affärsutveckling” enligt artikel 19 i förordning nr 1305/2013 och de koder som motsvarar delåtgärderna ”Nyetableringsstöd för unga jordbrukare” respektive ”Etableringsstöd för utveckling av småbruk”, som är i fråga i det nationella målet.

31

I artikel 19.2 i förordning nr 1305/2013 föreskrivs att det stöd som avses i punkt 1 a i) i denna artikel ska beviljas unga jordbrukare och det stöd som avses i punkt 1 a iii i denna förordning ska beviljas småbruk såsom dessa definieras av medlemsstaterna.

32

Även om den sistnämnda bestämmelsen således överlåter åt medlemsstaterna att definiera begreppet ”småbruk”, definieras i artikel 2.1 n i förordning nr 1305/2013 en ”ung jordbrukare” i den mening som avses i denna förordning som ”en person som inte är äldre än 40 år vid tidpunkten för inlämnande av ansökan, som har tillräckliga yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer och startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget”.

33

Även om artikel 19.1 a i denna förordning bland annat rör beviljandet av de två aktuella stöden, ska det påpekas att det i denna artikel inte fastställs någon ordning för beviljande av dessa stöd och det utesluts inte heller uttryckligen att stöden kan beviljas kumulerade.

34

I artikel 19.4 första stycket i förordning 1305/2013 föreskrivs att beviljandet av de stöd som avses i punkt 1 a i denna artikel, som omfattar de två stöd som är aktuella i det nationella målet, förutsätter att en affärsplan genomförs och fastställer villkoren för genomförandet av denna plan.

35

I artikel 19.4 tredje stycket i nämnda förordning föreskrivs dessutom att medlemsstaterna ska ange övre och nedre gränser för att ge jordbruksföretagen tillgång till stöd i enlighet med punkt 1 a i och iii. Vidare anges i den artikeln att den nedre gränsen för stödet enligt punkt 1 a i ska vara högre än den övre gränsen för stödet enligt punkt 1 a iii och att stöden ska begränsas till jordbruksföretag som omfattas av definitionen av mikroföretag och småföretag.

36

I detta hänseende erinrar domstolen om att kommissionen, såsom framgår av artikel 19.8 i förordning nr 1305/2013, ska ges befogenhet att anta delegerade akter, bland annat för att fastställa de tröskelvärden som avses i artikel 19.4. Det framgår i detta avseende av artikel 5.2 i delegerad förordning nr 807/2014 att medlemsstaterna ska definiera de gränser som avses i artikel 19.4 tredje stycket i förhållande till jordbruksföretagets produktionspotential, uttryckt som standardoutput eller motsvarande.

37

Det ska emellertid anses att artikel 19.4 i förordning nr 1305/2013 inte uttryckligen behandlar frågan om kumulering av stöd som beviljats med stöd av artikel 19.1 a i och iii i förordningen och att fastställandet av gränsvärden för dessa stöd, såsom det stöd som avses i punkt 4, inte utgör hinder för att de berörda stöden kumuleras när det högsta stödbelopp som beviljas, såsom det anges i artikel 19.6, iakttas.

38

Det är nämligen inte uteslutet att stödmottagaren, efter att ha erhållit nyetableringsstöd för utveckling av ett småbruk, kan öka sin produktionskapacitet, i förekommande fall tack vare erhållandet av det första stödet, så att han eller hon beslutar sig för att etablera sig som ”ung jordbrukare” i den mening som avses i artikel 2.1 n i nämnda förordning.

39

Det faktum att någon mottar ett sådant stöd utesluter således inte att denne kan vara en ”ung jordbrukare” i den mening som avses i denna bestämmelse, vilken endast fastställer kriterier avseende ålder, kompetens och första etablering i egenskap av ägare till ett jordbruksföretag. Härav följer att en jordbrukare, såsom klaganden i det nationella målet, kan anses vara en ”ung jordbrukare” i den mening som avses i nämnda bestämmelse, även om jordbrukaren redan har erhållit det stöd för utveckling av småbruk som föreskrivs i artikel 19.1 a iii i denna förordning.

40

Kriteriet avseende etablering i ett jordbruksföretag för första gången innebär inte nödvändigtvis att det jordbruksföretag i vilket den unga jordbrukaren etablerar sig för första gången måste vara ett nytt jordbruksföretag, utan det är möjligt att detta kriterium är uppfyllt när den unga jordbrukaren önskar fortsätta att utveckla ett gammalt jordbruksföretag.

41

Möjligheten att kumulera de två stöd som är i fråga i det nationella målet stöds dessutom av den omständigheten att det i förordning nr 1305/2013 inte föreskrivs att stöd ska betalas ut till unga jordbrukare vid ett enda tillfälle, utan genom delbetalningar. Möjligheten att göra en sådan utbetalning genom delbetalningar föreskrivs uttryckligen i artikel 19.5 i denna förordning och återspeglas dessutom i skäl 17 i förordningen.

42

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 75 i sitt förslag till avgörande, skulle dessutom den omständigheten att en ung jordbrukare, även efter det att stöd har erhållits för utveckling av ett småbruk, ges möjlighet att ansöka om stöd till unga jordbrukare, på vilket det belopp som redan har erhållits avräknas, beakta de unga jordbrukarnas livssituation och vara förenligt med såväl målen med förordning nr 1305/2013 som unionens prioriteringar på området för landsbygdsutveckling.

43

Uppmuntrandet av jordbrukare i anläggningens startfas att bygga ut och utveckla sina jordbruksföretag och att följaktligen ändra sina ursprungliga verksamhetsplaner bidrar nämligen till att uppnå förordningens mål, det vill säga landsbygdsutveckling, såsom det anges i skäl 3 i förordningen, och till att tillfredsställa behovet av att främja utvecklingen av småbruk som kan vara ekonomiskt livskraftiga, såsom anges i skäl 17 i förordningen.

44

Det ska dessutom erinras om att förordning nr 1305/2013 fastställer såväl de mål som landsbygdsutvecklingspolitiken ska bidra till som unionens motsvarande prioriteringar, genom att föreskriva lämpliga åtgärder för att genomföra den. I artikel 5 i denna förordning anges nämligen sex prioriteringar för landsbygdsutveckling, däribland, i punkt 2 i denna artikel, bland annat förbättringen av jordbruksföretagens livskraft, förbättringen av konkurrenskraften inom alla typer av jordbruk samt generationsskiften, särskilt genom att betona förbättringen av de ekonomiska resultaten för alla jordbruksföretag och underlättandet av omstrukturering och modernisering av dessa jordbruksföretag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 2021, Région wallonne (Stöd till unga jordbrukare), C‑830/19, EU:C:2021:552, punkt 34).

45

Behovet av att uppmuntra jordbrukare i startfasen att bygga ut och utveckla sina jordbruk, vilket understryks i punkt 43 ovan, ingår även i unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling.

46

I förevarande fall hade klaganden, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, i sin affärsplan avseende stödet till unga jordbrukare uttryckt önskemål om att fortsätta det projekt som påbörjats genom att utveckla sitt jordbruksföretag med hjälp av en ökning av dess boskapsbestånd.

47

Det ska emellertid erinras om att artikel 19.6 i förordning nr 1305/2013 begränsar de belopp som kan erhållas i egenskap av ung jordbrukare med avseende på det stöd som föreskrivs i punkt 1 a i denna artikel, genom att det däri föreskrivs ett ”högsta” stödbelopp.

48

I punkt 99 i Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 föreskrivs att stöd får beviljas parallellt enligt flera stödordningar eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det totala beloppet statligt stöd för en verksamhet eller ett projekt inte överstiger de stödtak som anges i dessa riktlinjer.

49

I punkt 184 i riktlinjerna anges att det högsta stödbeloppet måste vara begränsat till 70000 euro per ung jordbrukare och 15000 euro per småbruk och att medlemsstaterna när de fastställer stödbeloppet för unga jordbrukare också måste ta hänsyn till den socioekonomiska situationen i det berörda området.

50

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 82 i sitt förslag till avgörande, och såsom angetts i punkt 37 i förevarande dom, ska det belopp som erhålls som nyetableringsstöd för utveckling av ett småbruk således avräknas från det belopp som erhålls som nyetableringsstöd för en ung jordbrukare, så att det högsta stödbeloppet per ung jordbrukare enligt artikel 19.6 i och bilaga II till förordning nr 1305/2013 inte överskrids.

51

Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 19.1 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en jordbrukare, som har erhållit nyetableringsstöd för utveckling av småbruk enligt led a iii i denna bestämmelse, kan kumulera det stödet med nyetableringsstöd för unga jordbrukare enligt artikel 19.1 a i, under förutsättning att det högsta beloppet för detta stöd, såsom det anges i artikel 19.6, inte överskrids.

Den andra och den tredje frågan

52

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 19.1 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken erhållande av nyetableringsstöd för utveckling av småbruk, som föreskrivs i led a iii i denna bestämmelse, utesluter erhållande av nyetableringsstöd för unga jordbrukare, som föreskrivs i led a i) i denna bestämmelse.

53

Den hänskjutande domstolens frågeställningar inom ramen för dessa frågor rör närmare bestämt det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har när det gäller att inrätta en ordning för beviljande av dessa två nyetableringsstöd.

54

Det ska i detta hänseende erinras om att medlemsstaterna genomför förordning nr 1305/2013 genom sina program för stöd till landsbygdsutveckling. Såsom framgår av artikel 6 i förordningen, och såsom återspeglas i skäl 7 i förordningen, agerar Ejflu nämligen i dessa stater via nämnda program.

55

Varje medlemsstat ska således upprätta ett nationellt program för landsbygdsutveckling som omfattar hela dess territorium, en rad regionala program eller både ett nationellt program och en uppsättning regionala program, vilka genomför en strategi för att möta unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling.

56

Av detta följer att förordning nr 1305/2013 ger medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller formerna för genomförandet av de stöd som föreskrivs i förordningen.

57

Såsom framgår av artikel 1 i denna förordning fastställs i förordningen regler för programplanering, nätverksarbete, förvaltning, övervakning och utvärdering ”på grundval av en ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och kommissionen” samt regler för att säkerställa samordning mellan Ejflu och övriga unionsinstrument.

58

Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning i detta sammanhang kan bland annat avse kriterier för urval av projekt, för att säkerställa att de finansiella medel som är avsedda för landsbygdsutveckling används på bästa möjliga sätt och för att inrikta åtgärderna inom landsbygdsutvecklingsprogrammen i enlighet med unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling och för att säkerställa likabehandling av sökande.

59

Detta utrymme för skönsmässig bedömning kan även avse utformningen av de nationella landsbygdsutvecklingsprogrammen och genomförandet av föreskrifterna i denna förordning, bland annat i fråga om storleken på de stödberättigade jordbruksföretagen, såsom avses i artikel 19.2 tredje stycket i förordningen, eller storleken på stödet, såsom framgår av artikel 19.6 i förordningen.

60

Enligt artikel 13 i förordning nr 1305/2013 ska dessutom varje landsbygdsutvecklingsåtgärd planeras för att särskilt bidra till genomförandet av en eller flera av unionens prioriteringar inom landsbygdsutveckling. Såsom framgår av ordalydelsen i denna artikel är förteckningen över åtgärder, som återfinns i bilaga VI till förordningen och som är av särskild betydelse för unionens prioriteringar, endast vägledande.

61

Av detta följer, såsom kommissionen har hävdat i sitt skriftliga yttrande, att medlemsstaterna i princip kan välja vad de inkluderar och inte inkluderar i sina landsbygdsutvecklingsprogram. Medlemsstaterna har således möjlighet att införa restriktioner för beviljande av sådana nyetableringsstöd som avses i artikel 19.1 a i förordningen, genom att förbjuda att det stöd som avses i artikel 19.1 a i) i nämnda förordning betalas ut till en jordbrukare som redan har erhållit det stöd som avses i led a iii i denna bestämmelse.

62

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra och den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 19.1 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken erhållande av nyetableringsstöd för utveckling av småbruk, som föreskrivs i led a iii i denna bestämmelse, utesluter erhållande av nyetableringsstöd för unga jordbrukare, som föreskrivs i led a i) i denna bestämmelse.

Rättegångskostnader

63

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

 

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

 

1)

Artikel 19.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en jordbrukare, som har erhållit nyetableringsstöd för utveckling av småbruk enligt led a iii i denna bestämmelse, kan kumulera det stödet med nyetableringsstöd för unga jordbrukare enligt artikel 19.1 a i, under förutsättning att det högsta beloppet för detta stöd, såsom det anges i artikel 19.6, inte överskrids.

 

2)

Artikel 19.1 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken erhållande av nyetableringsstöd för utveckling av småbruk, som föreskrivs i led a iii i denna bestämmelse, utesluter erhållande av nyetableringsstöd för unga jordbrukare, som föreskrivs i led a i) i denna bestämmelse.

 

Underskrifter


( *1 ) Rättegångsspråk: lettiska.

Top