1)

Ska artikel 1.2 i rådets direktiv 93/13/EG av den 5 april 1993 (1) tolkas så, att bestämmelsen innebär att direktivets bestämmelser inte ska tillämpas vid skälighetsprövningen av särskilda avtalsvillkor rörande andra kreditkostnader än ränta i det fallet då bindande författningsföreskrifter i en medlemsstat inför en övre gräns för den typen av kostnader, varvid det anges att andra kreditkostnader än ränta enligt ett konsumentkreditavtal inte ska betalas i den del som överstiger maximalbeloppet för andra kreditkostnader än ränta beräknat enligt det sätt som anges i lagen eller det totala kreditbeloppet?

2)

Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att ett avtalsvillkor — som reglerar andra kreditkostnader än ränta som ska betalas av låntagaren tillsammans med lånet jämte ränta och som har samband med själva avtalsingåendet [Or.2] och beviljandet av lånet (i form av avgifter, provision samt kostnader av annat slag) — inte ska omfattas av den i bestämmelsen föreskrivna skälighetsprövningen om avtalsvillkoret är klart och begripligt formulerat?

3)

Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att avtalsvillkor som inför en annan typ av kostnader som har samband med beviljandet av lånet inte kan anses vara ”klart och begripligt formulerade” om de inte preciserar de varor eller tjänster som säljs som motprestation och som därmed inte gör det möjligt för konsumenten att förstå vari skillnaden består?