–

Friends of the Irish Environment Ltd, genom J. Kenny, BL, O. Clarke och A. Jackson, solicitors, och genom J. Healy, SC,

–

Commissioner for Environmental Information, genom F. Valentine, BL, E. Egan, SC, och R. Minch, solicitor,

–

Courts Service of Ireland, genom C. Donnelly, BL, B. Murray och M. Collins, SC, samt genom M. Costelloe och H. Gibbons, solicitors,

–

Irlands regering, genom M. Browne, G. Hodge och A. Joyce, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av A. Carroll, BL, och C. Toland, SC,

–

Polens regering, genom B. Majczyna och D. Krawczyk, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom G. Gattinara och C. Cunniffe, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Friends of the Irish Environment Ltd och Commissioner for Environmental Information (myndigheten för miljöinformation, Irland). Målet rör tillgång till domstolshandlingarna i ett avslutat mål.

3

Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor undertecknades i Århus den 25 juni 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen). I artikel 2.2 däri föreskrivs följande:

”myndighet:

…

Beteckningen myndighet omfattar inte organ eller institutioner när de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet.”

4

Enligt artikel 4.1 i Århuskonventionen ska varje part till konventionen, med vissa förbehåll, se till att myndigheter på begäran ger allmänheten tillgång till miljöinformation inom ramen för den nationella lagstiftningen.

5

I artikel 4.4 i Århuskonventionen föreskrivs följande:

”En begäran om miljöinformation får avslås om utlämnandet skulle få negativa följder för följande:

…

…

Ovannämnda grunder för avslag skall tolkas restriktivt, varvid hänsyn skall tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen gäller utsläpp i miljön.”

6

I skälen 1, 5, 11 och 16 i direktiv 2003/4 anges följande:

…

…

…

7

I artikel 1 i direktivet föreskrivs följande:

”Syftena med detta direktiv är

8

I artikel 2.2 i direktivet föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

Medlemsstaterna kan föreskriva att denna definition inte skall omfatta organ eller institutioner när de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet. Om en medlemsstats konstitutionella ordning, vid den tidpunkt då detta direktiv antas, inte innehåller några bestämmelser om ett prövningsförfarande i den mening som avses i artikel 6 får medlemsstaten föreskriva att dessa organ eller institutioner inte skall omfattas av denna definition.”

9

I artikel 3.1 samma direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall säkerställa att offentliga myndigheter i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv åläggs att tillhandahålla den sökande sådan miljöinformation som innehas av eller förvaras för dem utan att denne behöver ange skälen för sin begäran.”

10

Enligt artikel 4.1 i direktiv 2003/4 får medlemsstaterna föreskriva att en begäran om miljöinformation ska avslås i vissa fall. Därefter, i artikel 4.2 i direktivet, ges medlemsstaterna även denna möjlighet enligt följande formulering:

”Medlemsstaterna får föreskriva att begäran om miljöinformation skall avslås, om utlämnande av informationen skulle ha negativa följder för följande:

…

…

De skäl till avslag som nämns i punkterna 1 och 2 skall tolkas restriktivt, varvid det i det särskilda fallet skall tas hänsyn till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut. I varje enskilt fall skall allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås. Medlemsstaterna får inte med stöd av punkt 2 a, d, f, g och h föreskriva att en begäran kan avslås om den gäller uppgifter om utsläpp i miljön.

…”

11

I artikel 6 i direktiv 2003/4, med rubriken ”Tillgång till rättslig prövning”, föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att sökande som begär tillgång till miljöinformation och som anser att deras begäran har lämnats utan avseende, felaktigt avslagits, besvarats otillräckligt eller på annat sätt inte behandlats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv kan få till stånd en administrativ eller rättslig prövning av den berörda offentliga myndighetens handlande eller försummelse.

12

Direktiv 2003/4 införlivades med irländsk rätt genom European Communities (Access to Information on the Environment) Regulations 2007–2018 (Europeiska gemenskapens förordningar 2007–2018 (tillgång till miljöinformation)) (nedan kallade de irländska nationella bestämmelserna).

13

Artikel 2.2 i direktivet har införlivats genom artikel 3.1 i de irländska nationella bestämmelserna.

14

Enligt artikel 3.2 i de irländska nationella bestämmelserna omfattar inte definitionen av offentliga myndigheter organ ”när de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet”.

15

Den 25 februari 2016 meddelade High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) sin dom i ett mål mellan X & Y och An Bord Pleanalan. Nämnda dom överklagades inte. Målet rörde ett överklagande av ett bygglov som hade utfärdats för uppförande av vindkraftverk i grevskapet Cork (Irland).

16

Den 9 juli 2016 skickade Friends of the Irish Environment en skrivelse till Central Office of the High Court (Förvaltningsöverdomstolens kansli, Irland), vars förvaltning har anförtrotts åt en justitiesekreterare som utses av Courts Service of Ireland (domstolsmyndigheten på Irland) (nedan kallat domstolsmyndigheten), och begärde kopior av inlagor, edsvurna utsagor, handlingar och skriftliga yttranden som ingetts av samtliga parter och de slutliga besluten i detta mål. Begäran framställdes i enlighet med Århuskonventionen och direktiv 2003/4, vilket införlivats genom de irländska nationella bestämmelserna.

17

Domstolsmyndigheten avslog klagandens begäran genom beslut av den 13 juli 2016. Beslutet grundades bland annat på den omständigheten att de irländska nationella bestämmelserna varken omfattade domstolsförfaranden eller handlingar som lagts fram i sådana förfaranden.

18

Den 18 juli 2016 begärde klaganden i det nationella målet att domstolsmyndigheten skulle ompröva sitt beslut. Eftersom klaganden inte erhöll något svar, överklagade klaganden beslutet till myndigheten för miljöinformation den 15 september 2016.

19

Den 19 juni 2017 tillskrev myndigheten för miljöinformation klaganden i det nationella målet och förklarade att ett beslut redan hade fattats i ett liknande ärende (ärende CEI/15/0008, An Taisce & The Courts Service). Myndigheten för miljöinformation betonade att varje ärende prövas i sak och begärde att klaganden i det nationella målet skulle ange eventuella skäl som skulle kunna motivera ett annat beslut i fråga om dess begäran att få tillgång till domstolshandlingarna i målet mellan X & Y och An Bord Pleanala.

20

Klaganden i det nationella målet angav i sitt svar av den 26 juli 2017 att den önskade åberopa de skäl som anförts i överklagandet och de skäl som An Taisce åberopat i det första ärendet.

21

Myndigheten för miljöinformation avslog överklagandet genom beslut av den 31 juli 2017. Myndigheten för miljöinformation fann att domstolsmyndigheten, i egenskap av dömande myndighet, förvarade de begärda handlingarna för den rättsliga myndighetens räkning. Myndigheten för miljöinformation fann även att domstolsmyndigheten, när den handlar i egenskap av dömande myndighet, inte är en ”offentlig myndighet” i den mening som avses i artikel 3.1 i de irländska nationella bestämmelserna.

22

Klaganden i det nationella målet överklagade beslutet till High Court (Förvaltningsöverdomstolen) och gjorde gällande att undantaget för organ eller institutioner ”när de handlar i egenskap av dömande … myndighet”, vilket föreskrivs i artikel 2.2 i direktiv 2003/4 och som har införlivats genom artikel 3.2 i de irländska nationella bestämmelserna, inte omfattar handlingar i avslutade mål.

23

High Court (Förvaltningsöverdomstolen) var osäker på hur artikel 2.2 i direktiv 2003/4 skulle tolkas och beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska utövandet av kontroll över tillgången till domstolshandlingar i samband med ett förfarande där slutlig dom har meddelats, tidsfristen för överklagande har löpt ut och inget överklagande och inga ytterligare ansökningar är under handläggning, men ytterligare ansökningar kan göras under särskilda omständigheter, anses vara att handla i ’egenskap av dömande … myndighet’ i den mening som avses i artikel 2.2 i [direktiv 2003/4]?”

24

Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2.2 andra stycket första meningen i direktiv 2003/4 ska tolkas så, att den möjlighet som medlemsstaterna har enligt denna bestämmelse att undanta ”organ eller institutioner när de handlar i egenskap av dömande … myndighet” från begreppet offentliga myndigheter i den mening som avses i direktivet, endast kan tillämpas i den mån som det rör sig om information som finns i handlingarna i målet i pågående domstolsförfaranden, varvid avslutade förfaranden inte omfattas.

25

Det är framför allt nödvändigt att fastställa huruvida de domstolar och fysiska eller juridiska personer som står under deras kontroll utgör ”offentliga myndigheter” i den mening som avses i artikel 2.2 i direktiv 2003/4 och således omfattas av direktivets tillämpningsområde.

26

Det ska inledningsvis påpekas att Europeiska unionen, genom att bli part i Århuskonventionen, har förbundit sig att inom unionsrättens tillämpningsområde säkerställa principiell tillgång till miljöinformation som förvaras av offentliga myndigheter (dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau, C‑204/09, EU:C:2012:71, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

27

Unionslagstiftarens syfte med direktiv 2003/4 var att se till att unionsrätten blev förenlig med Århuskonventionen, så att gemenskapen kunde bli part i denna konvention. Därför införde unionslagstiftaren en allmängiltig ordning som skulle säkerställa att varje fysisk och juridisk person i en medlemsstat gavs rätt att få tillgång till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter, utan att behöva ange skälen för sin begäran (dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau, C‑204/09, EU:C:2012:71, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

28

Det ska även framhållas att den rätt till tillgång till miljöinformation som införts genom direktiv 2003/4 endast kan göras gällande om den information som begärs omfattas av de föreskrifter om allmänhetens tillgång till information som finns i detta direktiv. Detta innebär bland annat att det måste röra sig om ”miljöinformation” i den mening som avses i artikel 2.1 i direktivet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva i det nationella målet (dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau, C‑204/09, EU:C:2012:71, punkt 32).

29

Enligt fast rättspraxis följer det dessutom såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen, med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (se, bland annat, dom av den 20 januari 2021, Land Baden-Württemberg (Interna meddelanden), C‑619/19, EU:C:2021:35, punkt 34).

30

Efter dessa inledande anmärkningar ska det påpekas att enligt definitionen i artikel 2.2 första stycket a och b i direktiv 2003/4 är organ och institutioner som omfattas av ”statlig eller annan offentlig förvaltning, inbegripet offentliga rådgivande organ på nationell, regional eller lokal nivå” och fysiska eller juridiska personer som enligt nationell lag har ”offentliga förvaltningsuppgifter … inklusive särskilda uppdrag, verksamheter eller tjänster som rör miljön”, ”offentliga myndigheter”, vilka som sådana är skyldiga att ge allmänheten tillgång till miljöinformation. Enligt artikel 2.2 första stycket c i direktivet avses med ”offentliga myndigheter” även fysiska eller juridiska personer ”med offentligt ansvar eller offentliga uppgifter, eller som tillhandahåller offentliga tjänster som har samband med miljön under överinseende av ett sådant organ eller en sådan person som anges i a eller b ovan”.

31

Syftet med artikel 2.2 andra stycket första meningen i direktiv 2003/4 är att göra det möjligt för medlemsstaterna att bland annat fastställa regler som är ägnade att säkerställa ett korrekt genomförande av domstolsförfaranden genom att ge dem möjlighet att från direktivets tillämpningsområde undanta organ eller institutioner som omfattas av definitionen av begreppet offentlig myndighet i artikel 2.2 första stycket i direktivet, när de handlar ”i egenskap av dömande … myndighet”.

32

Slutligen föreskrivs i artikel 2.2 andra stycket andra meningen i direktiv 2003/4 att medlemsstaterna får föreskriva att dessa organ eller institutioner inte ska omfattas av definitionen av ”offentliga myndigheter” i artikel 2.2 första stycket, om en medlemsstats konstitutionella ordning, vid den tidpunkt då detta direktiv antogs, inte innehöll några bestämmelser om ett prövningsförfarande i den mening som avses i artikel 6 i direktivet. Artikel 2.2 andra stycket andra meningen i direktiv 2003/4 är avsedd att reglera den särskilda situation som gällde för vissa myndigheter vars beslut, vid den tidpunkt då detta direktiv antogs, inte kunde överklagas i enlighet med de krav som uppställs i direktivet. Nämnda bestämmelse har emellertid varken till syfte eller verkan att begränsa medlemsstaternas möjlighet att från direktivets tillämpningsområde undanta organ eller institutioner när de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet. En sådan möjlighet föreskrivs för övrigt utan begränsningar i själva Århuskonventionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau, C‑204/09, EU:C:2012:71, punkterna 45–48).

33

Det följer av artikel 2.2 i direktiv 2003/4 i sin helhet att den möjlighet som medlemsstaterna har att från begreppet offentlig myndighet undanta organ eller institutioner ”när de handlar i egenskap av dömande … myndighet”, som föreskrivs i artikel 2.2 andra stycket första meningen i direktivet och som ska tolkas funktionellt (se, analogt, dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau, C‑204/09, EU:C:2012:71, punkt 49), endast kan avse de organ eller institutioner som omfattas av den institutionella definitionen av begreppet offentlig myndighet i artikel 2.2 första stycket i direktivet. Iakttagandet av denna definition utgör nämligen en nödvändig förutsättning för att kunna utnyttja den möjlighet till undantag som föreskrivs i artikel 2.2 andra stycket första meningen i direktiv 2003/4.

34

Det framgår såväl av själva Århuskonventionen som av direktiv 2003/4, som syftar till att införliva konventionen med unionsrätten, att man vid utarbetandet av dessa rättsakter med ”offentliga myndigheter” inte avsåg rättsliga myndigheter, i synnerhet domstolar, utan – såsom domstolen redan har slagit fast – endast förvaltningsmyndigheter, eftersom det är dessa myndigheter som, inom varje stat, vanligtvis innehar miljöinformation som en del av sin verksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau, C‑204/09, EU:C:2012:71, punkt 40).

35

Det är nämligen uppenbart att domstolar inte omfattas av statlig eller annan offentlig förvaltning i artikel 2.2 första stycket a i direktiv 2003/4. De kan inte heller likställas med sådana fysiska eller juridiska personer som har ”offentliga förvaltningsuppgifter … inklusive särskilda uppdrag, verksamheter eller tjänster som rör miljön”, vilka anges i artikel 2.2 första stycket b i direktivet. Denna bestämmelse avser de organ eller institutioner som, även om de inte omfattas av statlig eller annan offentlig förvaltning som avses i den förstnämnda bestämmelsen, har uppgifter som hör till den verkställande makten eller bidrar till utövandet av denna och som rör miljön. Artikel 2.2 första stycket c i nämnda direktiv avser endast personer eller organ som agerar under överinseende av ett sådant organ eller en sådan institution som anges i artikel 2.2 första stycket a och b i direktivet och som har offentligt ansvar eller offentliga uppgifter som har samband med miljön, vilket innebär att den varken kan omfatta domstolar eller, i än mindre grad, fysiska eller juridiska personer som står under deras kontroll.

36

Denna tolkning stöds av det syfte som unionslagstiftaren eftersträvade vid antagandet av direktiv 2003/4, jämförd med Århuskonventionen. Såsom framgår av skäl 1 och artikel 1 i direktivet syftar direktivet nämligen till att främja ökad tillgång för allmänheten till miljöinformation och ett aktivare deltagande från allmänhetens sida i beslut som rör miljön så att bättre beslut fattas och så att tillämpningen av dem blir effektivare, vilket i slutändan bidrar till en bättre miljö.

37

Även om förverkligandet av detta syfte innebär att förvaltningsmyndigheterna ska ge allmänheten tillgång till den miljöinformation som de innehar, så att allmänheten kan ta del av de beslut som förvaltningsmyndigheterna fattar på detta område och så att medborgarna blir delaktiga i antagandet av dem, förhåller det sig annorlunda med inlagor och andra handlingar som tillförts handlingarna i domstolsförfaranden som rör miljön, eftersom unionslagstiftaren inte avsåg att främja allmänhetens tillgång till information inom det rättsliga området och allmänhetens deltagande i beslutsfattandet på det området.

38

Genom att anta direktiv 2003/4 beaktade unionslagstiftaren nämligen skillnaderna mellan de befintliga bestämmelserna i medlemsstaterna vad gäller medborgarnas tillgång till information som finns i domstolshandlingar, vilket framgår av artikel 2.2 andra stycket första meningen och artikel 4.2 c i direktivet, vilka i respektive ordning ger medlemsstaterna möjlighet att dels från direktivets tillämpningsområde undanta organ eller institutioner som omfattas av definitionen av ”offentlig myndighet”, och som – såsom vissa oberoende förvaltningsmyndigheter – ibland kan behöva handla i egenskap av dömande myndighet utan att för den delen vara en domstol (se, analogt, beträffande ett ministerium som behövde handla i egenskap av lagstiftande myndighet utan att själv vara en lagstiftande myndighet, dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau, C‑204/09, EU:C:2012:71, punkt 49), dels göra undantag från principen om medborgarnas tillgång till miljöinformation som förvaras av ”offentliga myndigheter” om utlämnande av denna information skulle kunna äventyra ”[d]omstolsförfaranden, personers möjlighet att få en rättvis rättegång eller en offentlig myndighets möjligheter att genomföra en undersökning av straffrättslig eller disciplinär art”.

39

Artikel 6 i direktiv 2003/4 avser endast tillgång till rättslig prövning för medborgare som önskar göra gällande sina rättigheter enligt bestämmelserna i direktivet, vilka bland annat garanterar dem en möjlighet att överklaga eventuella beslut om avslag på deras begäran om tillgång till miljöinformation.

40

Härav följer att de domstolar och de fysiska eller juridiska personer som står under deras kontroll inte är ”offentliga myndigheter” i den mening som avses i artikel 2.2 första stycket i direktiv 2003/4, eftersom detta inte uttryckligen anges i direktivet. De omfattas således inte av tillämpningsområdet för nämnda direktiv och omfattas därmed inte av den skyldighet som föreskrivs i direktivet att ge allmänheten tillgång till den miljöinformation som de innehar. Mot bakgrund av dessa omständigheter ankommer det enbart på medlemsstaterna att i förekommande fall föreskriva en rätt för allmänheten att få tillgång till information i domstolshandlingar och fastställa villkoren för dess utövande.

41

I motsats till vad som har gjorts gällande vid domstolen saknas det följaktligen anledning att pröva huruvida utövandet av kontroll över tillgången till domstolshandlingar ska anses vara att handla i egenskap av dömande myndighet i den mening som avses i artikel 2.2 andra stycket första meningen i direktiv 2003/4, eller fastställa att det ska göras en åtskillnad beroende på om den begärda informationen finns i domstolshandlingar som avser pågående eller avslutade förfaranden, eller förfaranden som kan komma att återupptas.

42

Den lösning som domstolen valde i domen av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau (C‑204/09, EU:C:2012:71, punkterna 54–58) kan i detta avseende, genom analog tillämpning, inte leda till en annan slutsats, eftersom det målet, i vilken denna dom meddelades, rörde tillgång till information som förvarades av en ”offentlig myndighet” i den mening som avses i artikel 2.2 första stycket i direktiv 2003/4. Detsamma gäller den lösning som valdes i domen av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen (C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541), och domen av den 18 juli 2017, kommissionen/Breyer (C‑213/15 P, EU:C:2017:563), vilka rörde allmänhetens tillgång till handlingar som avsåg förfaranden vid unionsdomstolarna, eftersom tillgång till sådana handlingar regleras av bestämmelser i unionsrätten, vars innehåll skiljer sig avsevärt från innehållet i de aktuella bestämmelser som ska tolkas i förevarande fall.

43

I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att det nationella målet rör en begäran om tillgång till den miljöinformation som finns i de domstolshandlingar som avser ett avslutat förfarande, från en icke-statlig organisation, Friends of the Irish Environment. Nämnda domstolshandlingar förvarades, vid tidpunkten för denna begäran, av domstolsmyndigheten. Enligt de yttranden som domstolsmyndigheten har ingett till domstolen ansvarar detta organ för lagring, arkivering och handläggning av domstolshandlingar, i den berörda domstolens namn och under dennas överinseende. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att, med beaktande av de preciseringar som gjorts i punkterna 30–40 ovan, pröva huruvida nämnda organ ska anses vara en ”offentlig myndighet” i den mening som avses i artikel 2.2 första stycket i direktiv 2003/4 – om detta är fallet ska tillgången till miljöinformation i de domstolshandlingar som organet innehar omfattas av direktivets tillämpningsområde – eller om organet, på grund av att det har en nära anknytning till de irländska domstolarna, vars kontroll det står under, i likhet med dessa domstolar ska anses vara en rättslig myndighet, vilket däremot innebär att det inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

44

Mot denna bakgrund ska frågan besvaras enligt följande. Artikel 2.2 i direktiv 2003/4 ska tolkas så, att den inte reglerar tillgång till miljöinformation i domstolshandlingar, eftersom varken domstolar eller organ eller institutioner som står under deras kontroll och som således har nära anknytning till dem, utgör ”offentliga myndigheter” i den mening som avses i denna bestämmelse och således inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

45

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG ska tolkas så, att den inte reglerar tillgång till miljöinformation i domstolshandlingar, eftersom varken domstolar eller organ eller institutioner som står under deras kontroll och som således har nära anknytning till dem, utgör ”offentliga myndigheter” i den mening som avses i denna bestämmelse och således inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.