–

NK, genom F. Schubert, Rechtsanwalt,

–

Spaniens regering, genom L. Aguilera Ruiz, i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom B.-R. Killmann och C. Valero, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 led 3 och 4, artikel 3.3 f och artikel 16 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan NK, å ena sidan, och MS och AS, å andra sidan. Målet rör MS och AS betalning av ersättning för arkitekttjänster som NK tillhandahållit dem.

3

I skälen 3, 4, 7, 21 och 26 i direktiv 2011/83 anges följande:

…

…

…

4

Artikel 1 i direktivet har följande lydelse:

”Syftet med detta direktiv är att åstadkomma ett konsumentskydd på hög nivå och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt genom att tillnärma vissa aspekter av medlemsstaternas lagar och andra författningar avseende avtal som ingåtts mellan konsumenter och näringsidkare.”

5

I artikel 2 i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

…

…”

6

I artikel 3 i samma direktiv föreskrivs följande:

”1.   Detta direktiv ska tillämpas på alla avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument enligt de villkor och i den omfattning som anges i bestämmelserna i direktivet. …

…

3.   Detta direktiv ska inte tillämpas på avtal

…

…”

7

I artikel 6 i direktiv 2011/83 föreskrivs följande:

”1.   Innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om följande:

…

…

…”

8

I artikel 7.3 i samma direktiv anges följande:

”Om en konsument vill att tillhandahållandet av tjänster eller leverans av vatten, gas eller el, i de fall när försäljningen inte sker i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, eller leverans av fjärrvärme ska inledas under den ångerfrist som föreskrivs i artikel 9.2, ska näringsidkaren kräva att konsumenten inkommer med en uttrycklig begäran på ett varaktigt medium”.

9

I artikel 9.1 i det direktivet föreskrivs följande:

”Utom i de fall då de undantag som avses i artikel 16 är tillämpliga, ska konsumenten ha rätt att inom 14 dagar frånträda ett distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler utan att behöva ange några skäl och utan några andra kostnader än de som anges i artiklarna 13.2 och 14”.

10

I artikel 10.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Om näringsidkaren i strid med artikel 6.1 h inte har informerat konsumenten om ångerrätten ska ångerfristen löpa ut 12 månader efter utgången av den ursprungliga ångerfristen, fastställd i enlighet med artikel 9.2”.

11

I artikel 12 i direktiv 2011/83 föreskrivs följande:

”Utövande av ångerrätten ska innebära att parternas skyldigheter upphör i fråga om

…”

12

I artikel 14.3 och 914.4 i direktivet föreskrivs följande:

”3.   I de fall en konsument utövar sin ångerrätt efter att ha lämnat in en begäran i enlighet med artiklarna 7.3 eller 8.8 ska konsumenten betala näringsidkaren ett belopp som står i proportion till omfattningen av de tjänster som tillhandahållits, fram till dess att konsumenten underrättar näringsidkaren om att han utövar sin ångerrätt, jämfört med samtliga prestationer som föreskrivs i avtalet. Det proportionella beloppet som konsumenten ska betala till näringsidkaren ska beräknas utgående från det sammanlagda pris som överenskommits i avtalet. Om det sammanlagda priset är oskäligt högt ska det proportionella beloppet beräknas utgående från marknadsvärdet av det som levererats.

4.   Konsumenten ska inte stå för några kostnader för

…”

13

Artikel 16 i nämnda direktiv har följande lydelse:

”Medlemsstaterna får inte tillåta den ångerrätt som anges i artiklarna 9–15 när det gäller distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler med avseende på följande:

…

…”

14

I artikel 1 i Bundesgesetz über Fernabsatz- und ausserhalb von Geschäftsräumen geschlossene Verträge (förbundslag om distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler, BGBl. I, 33/2014) (nedan kallad FAGG), genom vilken direktiv 2011/83 införlivades med den österrikiska rättsordningen, föreskrivs följande:

”1.   Denna federala lag ska tillämpas på distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler (transaktioner på distans och utanför fasta affärslokaler) mellan näringsidkare och konsumenter ….

2.   Denna federala lag ska inte tillämpas … på avtal

…

…”

15

I 4 § FAGG föreskrivs följande:

”1.   Innan konsumenten blir bunden av ett avtal eller av sin viljeförklaring att ingå avtal ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om följande:

…

…

…”

16

I 10 § FAGG föreskrivs följande:

”När ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler avser … en tjänst och konsumenten vill att avtalet ska börja fullgöras innan ångerfristen i 11 § har löpt ut, ska näringsidkaren kräva att konsumenten uttryckligen begär detta – på ett varaktigt medium när det är fråga om ett avtal utanför fasta affärslokaler.”

17

I 11 § stycke 1 FAGG föreskrivs följande:

”Konsumenten får frånträda ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler inom 14 dagar utan att behöva ange några skäl för sitt beslut.”

18

I 12 § stycke 1 FAGG föreskrivs följande.

”Om näringsidkaren inte har uppfyllt sin informationsskyldighet enligt 4 § stycke 1 punkt 8 ska den frist för att frånträda avtalet som föreskrivs i 11 § förlängas med tolv månader.”

19

I 16 § FAGG föreskrivs följande:

”1.   Om konsumenten utövar sin ångerrätt enligt 11 § stycke 1 i fråga om ett tjänsteavtal… efter att ha lämnat in en begäran i enlighet med 10 § och efter det att näringsidkaren till följd av denna begäran har påbörjat fullgörandet av avtalet, ska konsumenten betala ett belopp till näringsidkaren som står i proportion till de tjänster som näringsidkaren har tillhandahållit fram till dess ångerrätten utövades, i förhållande till det totala pris som överenskommits i avtalet.

2.   Skyldigheten att betala ett proportionerligt belopp enligt stycke 1 föreligger inte om näringsidkaren inte har uppfyllt informationskravet enligt 4 § stycke 1 punkterna 8 och 10.

…”

20

I 18 § FAGG föreskrivs följande:

”1.   Konsumenten har ingen ångerrätt vid distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler som avser

…

…”

21

Det framgår av beslutet om hänskjutande att MS och AS, konsumenter i den mening som avses i direktiv 2011/83, den 22 december 2016 ingick ett avtal med NK, arkitekt och näringsidkare i den mening som avses i detta direktiv. Detta skedde utanför NK:s affärslokaler och avsåg upprättande av utkast till ett enfamiljshus som skulle uppföras.

22

Den 2 februari 2017 översände NK till MS och AS den utarbetade ritningen, en sammanfattning av kostnaderna samt en faktura på 3780 EUR för den tillhandahållna tjänsten.

23

I ett e-postmeddelande av den 12 februari 2017 meddelade MS och AS att de var missnöjda med kvalitén på NK:s tjänst och informerade henne om att de omedelbart sade upp arbetsrelationen och att det anförtrodda projekteringsuppdraget återkallades.

24

NK väckte talan vid Bezirksgericht Graz-Ost (Distriktsdomstolen i Graz-Ost, Österrike) och yrkade att MS och AS skulle förpliktas att betala arvode för det utförda projekteringsuppdraget. NK gjorde inom ramen för sin talan i första hand gällande att FAGG inte var tillämplig på det arkitektavtal som ingåtts med svarandena, eftersom de tjänster som utförts avsåg uppförandet av en ny byggnad och följaktligen omfattades av undantaget i 1 § stycke 2 punkt 7 FAGG. Även om det antogs att FAGG var tillämplig, anser NK att MS och AS enligt 18 § stycke 1 punkt 3 FAGG inte hade ångerrätt med avseende på detta avtal, eftersom avtalet förutsatte att det utarbetades ritningar som getts en tydlig personlig prägel utifrån deras behov. Slutligen preciserade NK att de ritningar som utarbetats utgjorde varor i den mening som avses i artikel 2 leden 3 och 4 i direktiv 2011/83.

25

MS och AS yrkade att talan ska ogillas och påpekade att FAGG var tillämplig på det avtal som är aktuellt i det nationella målet. Förutom att artikel 3.3 f i direktiv 2011/83 – som har införlivats med österrikisk rätt genom 1 § stycke 2 punkt 7 FAGG – avser byggtjänster och inte projekteringstjänster, nämns inte arkitektavtal i förteckningen över avtal som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde, såsom den framgår i skäl 26 i direktivet.

26

MS och AS har understrukit att eftersom NK inte hade uppfyllt sin informationsskyldighet enligt 4 § stycke 1 punkterna 8 och 10 FAGG, förlängdes den frist på fjorton dagar som föreskrivs i 11 § stycke 1 FAGG för att frånträda avtalet med tolv månader i enlighet med 12 § stycke 1 FAGG. Det var således med giltig verkan som ångerrätten utövades den 12 februari 2017. NK började dessutom fullgöra avtalet innan ångerfristen löpt ut, utan att MS och AS uppmanats att inkomma med en uttrycklig begäran om att avtalet skulle fullgöras i förtid enligt 10 § FAGG. Slutligen föreligger inte någon skyldighet för MS och AS att betala ett proportionerligt belopp vid utövande av ångerrätten, såsom föreskrivs i artikel 16 § stycke.1 FAGG, eftersom NK har åsidosatt sin informationsskyldighet. MS och AS är därför inte skyldiga att betala någon ersättning.

27

Genom dom av den 12 juni 2018 ogillade Bezirksgericht Graz-Ost (Distriktsdomstolen i Graz-Ost) NK:s talan i dess helhet. Nämnda domstol fann visserligen att det aktuella avtalet omfattades av tillämpningsområdet för FAGG, eftersom det inte avsåg uppförande av en ny byggnad i den mening som avses i 1 § stycke 2 punkt 7 FAGG. Den fann även att MS och AS enligt 18 § stycke 1 punkt 3 i FAGG inte hade ångerrätt, eftersom ritningarna för enfamiljshuset skulle upprättas i enlighet med de berördas särskilda önskemål. Nämnda domstol fann emellertid att eftersom informationsskyldigheten i 4 § stycke 1 punkterna 8 och 10 FAGG inte hade uppfyllts, var MS och AS inte skyldiga att betala någon ersättning enligt 16 § stycke 1 FAGG.

28

NK överklagade denna dom till Landesgericht für Zivilrechtssachen Graz (Regionala domstolen för civilrättsliga mål i Graz, Österrike).

29

Den hänskjutande domstolen är för det första osäker på huruvida ett avtal om arkitekttjänster som går ut på att upprätta ett utkast till en ny byggnad som ska uppföras omfattas av begreppet ”avtal om uppförande av nya byggnader” i den mening som avses i artikel 3.3 f i direktiv 2011/83. För detta talar att uppförandet av en ny byggnad alltid omfattar upprättande av ett utkast samt upprättande av ritningar, vilket innebär att ett avtal om tillhandahållande av nödvändiga projekteringstjänster för byggprojektet måste anses ingå bland de tjänster som ska tillhandahållas i samband med uppförandet av en ny byggnad. Ett nekande svar på denna fråga skulle emellertid kunna grundas på argumentet att när den huvudsakliga prestationen enligt ett arkitektavtal endast går ut på att utarbeta ritningar, innebär en sådan tjänst inte, i strikt mening, uppförande av en byggnad.

30

Om svaret på denna fråga är nekande och FAGG följaktligen är tillämplig i det nationella målet, ska det därefter fastställas huruvida MS och AS med fog kunde frånträda det avtal som är aktuellt i det nationella målet och om de är skyldiga att betala ersättning för de tjänster som redan tillhandahållits av NK. I detta sammanhang uppkommer särskilt frågan huruvida detta avtal omfattas av den kategori av avtal som avser ”tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel”, för vilka det inte föreligger någon ångerrätt alls enligt artikel 16 c i direktiv 2011/83.

31

Mot denna bakgrund beslutade Landesgericht für Zivilrechtssachen Graz (Regionala domstolen för civilrättsliga mål i Graz) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

32

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.3 f i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att ett avtal som ingåtts mellan en arkitekt och en konsument, enligt vilket den förstnämnde åtar sig att för konsumenten enbart upprätta ett utkast till ett nytt enfamiljshus som ska uppföras och i detta sammanhang upprätta ritningar, utgör ett avtal ”om uppförande av nya byggnader”, i den mening som avses i denna bestämmelse.

33

Enligt artikel 3.3 f i direktiv 2011/83 ska detta direktiv inte tillämpas på bland annat avtal om uppförande av nya byggnader.

34

Domstolen konstaterar inledningsvis att begreppet ”avtal om uppförande av nya byggnader” inte definieras i direktivet.

35

I skäl 26 i direktiv 2011/83 anges emellertid att avtal om bland annat uppförande av nya byggnader eller omfattande ombyggnad av befintliga byggnader, vilka exempelvis avser försäljning av fastigheter som ännu inte bebyggts och hyrköp, redan är föremål för ett antal specifika krav enligt nationell lagstiftning. Bestämmelserna i detta direktiv lämpar sig enligt nämnda skäl inte för sådana avtal, vilka därför inte bör omfattas av direktivets tillämpningsområde. Med omfattande ombyggnad menas enligt vad som preciseras i detta skäl att en byggnad byggs om på ett sätt som är jämförbart med uppförande av en ny byggnad, till exempel när endast den gamla byggnadens fasad bevaras.

36

I synnerhet tjänsteavtal om tillbyggnad (till exempel av ett garage eller en veranda) och tjänsteavtal som rör annan reparation och renovering av byggnader än omfattande ombyggnad av dem bör enligt samma skäl omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2011/83 liksom avtal som rör fastighetsmäklares tjänster och avtal som rör uthyrning för andra ändamål än bostadsändamål.

37

NK har i sitt skriftliga yttrande åberopat skäl 26 i direktiv 2011/83 till stöd för argumentet att ett avtal mellan en arkitekt och en konsument, såsom det avtal som är aktuellt i det nationella målet, enligt vilket den förstnämnde endast åtar sig att för den sistnämnde upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras och i detta sammanhang upprätta ritningar, utgör ett avtal om uppförande av nya byggnader, i den mening som avses i artikel 3.3 f i direktivet, och således inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

38

Denna argumentation kan inte godtas.

39

Såsom framgår av artikel 1 i direktiv 2011/83, jämförd med skälen 3, 4 och 7 i direktivet, är syftet med direktivet att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå. Skyddet av konsumenterna, vilka i förhållande till näringsidkare har en svagare ställning, eftersom konsumenterna måste anses vara mindre informerade, ekonomiskt svagare och juridiskt mindre erfarna än sina avtalsparter, har i unionens politik dessutom stadfästs i artikel 169 FEUF och i artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (dom av den 27 mars 2019, slewo, C‑681/17, EU:C:2019:255, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

40

När de uttryck som ska tolkas återfinns i en bestämmelse som utgör ett undantag från en princip eller, närmare bestämt, från unionsrättsliga bestämmelser som syftar till att skydda konsumenterna, ska de tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av 10 mars 2005, EasyCar, C‑336/03, EU:C:2005:150, punkt 21; dom av den 27 mars 2019, slewo, C‑681/17, EU:C:2019:255, punkt 34, och dom av den 12 mars 2020, Verbraucherzentrale Berlin, C‑583/18, EU:C:2020:199, punkt 27).

41

Härav följer att artikel 3.3 f i direktiv 2011/83 ska tolkas restriktivt, eftersom den utesluter avtal om uppförande av nya byggnader från direktivets tillämpningsområde.

42

Eftersom ordalydelsen i denna bestämmelse uttryckligen avser avtal om ”uppförande av nya byggnader”, måste föremålet för sådana avtal nödvändigtvis vara uppförandet av en ny byggnad. Det framgår av skäl 26 i direktiv 2011/83 att direktivets bestämmelser, såsom artiklarna 9–16 om ångerrätt, inte är tillämpliga på avtal av detta slag.

43

Ett avtal enligt vilket arkitekten åtar sig att för konsumenten endast upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras, vilket eventuellt aldrig kommer följas av det faktiska uppförandet, ligger emellertid för tidigt i processen för uppförande av en ny byggnad för att kunna omfattas av begreppet ”avtal om uppförande av nya byggnader” i den mening som avses i artikel 3.3 f i direktiv 2011/83.

44

I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att NK, i enlighet med det avtal som är aktuellt i det nationella målet, för MS och AS endast upprättade ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras och upprättade ritningar för detta ändamål. Den hänskjutande domstolen har för övrigt formulerat sina tolkningsfrågor på grundval av antagandet att arkitektens roll var begränsad till en sådan uppgift.

45

Under dessa omständigheter kan ett sådant avtal som det som är i fråga i det nationella målet inte anses avse uppförandet av en ny byggnad.

46

Att utesluta samtliga avtal om arkitekttjänster knutna till uppförandet av nya byggnader från tillämpningsområdet för direktiv 2011/83, såsom de avtal enligt vilka arkitekten åtar sig att för konsumenten enbart upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras, även om det saknas ett nära samband mellan sådana avtal och det faktiska uppförandet av nya byggnader, skulle för övrigt endast kunna uppnås genom en vid tolkning av artikel 3.3 f i direktiv 2011/83 och skulle således strida mot syftet med detta direktiv.

47

Även om det är riktigt att ett avtal mellan en arkitekt och en konsument – enligt vilket den förstnämnde endast åtar sig att för den sistnämnde upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras och i detta sammanhang upprätta ritningar – kan föregå det framtida uppförandet av en ny byggnad, kan ett sådant avtal inte för den skull anses avse uppförande av nya byggnader, i den mening som avses i artikel 3.3 f i direktiv 2011/83.

48

Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.3 f i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att ett avtal som ingåtts mellan en arkitekt och en konsument, enligt vilket den förstnämnde åtar sig att för konsumenten enbart upprätta ett utkast till ett nytt enfamiljshus som ska uppföras och i detta sammanhang upprätta ritningar, inte utgör ett avtal ”om uppförande av nya byggnader”, i den mening som avses i denna bestämmelse.

49

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2 leden 3 och 4 samt artikel 16 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att ett avtal som ingåtts mellan en arkitekt och en konsument, enligt vilket den förstnämnde åtar sig att för konsumenten, i enlighet med konsumentens krav och önskemål, upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras och, i detta sammanhang, upprätta ritningar, utgör ett avtal om tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägelvara i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse.

50

Domstolen erinrar härvid om att artiklarna 9–16 i direktiv 2011/83 ger konsumenten ångerrätt efter det att ett avtal utanför fasta affärslokaler, i den mening som avses i artikel 2 led 8 i detta direktiv, har ingåtts. I nämnda artiklar fastställs villkoren för ångerrätten och för hur den får utövas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 augusti 2018, Verbraucherzentrale Berlin, C‑485/17, EU:C:2018:642, punkt 32).

51

Syftet med dessa bestämmelser framgår bland annat av skäl 21 i direktivet, enligt vilket konsumenten, när denne befinner sig utanför en näringsidkares fasta affärslokaler, kan stå under potentiellt psykologiskt tryck eller kan ställas inför ett överraskningsmoment, oavsett om konsumenten har beställt besöket av näringsidkaren eller inte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 augusti 2018, Verbraucherzentrale Berlin, C‑485/17, EU:C:2018:642, punkt 33).

52

I enlighet med artikel 9.1 i direktiv 2011/83 ska konsumenten, utom i de fall då de undantag som anges i artikel 16 i direktivet är tillämpliga, ha 14 dagar på sig för att frånträda ett avtal utanför fasta affärslokaler, utan att bära andra kostnader än dem som anges i artikel 13.2 och artikel 14 i direktivet.

53

Det framgår av artikel 12 a i direktiv 2011/83 att utövandet av ångerrätten medför att parternas skyldighet att fullgöra avtalet utanför fasta affärslokaler upphör.

54

I artikel 16 i direktivet föreskrivs emellertid undantag från ångerrätten, bland annat i det fall som avses i led c i denna artikel, för avtal utanför fasta affärslokaler som avser tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel.

55

NK har i sitt skriftliga yttrande hävdat att undantaget från ångerrätten är tillämpligt i förevarande fall, eftersom de byggnadsritningar som är aktuella i det nationella målet ingår i denna kategori av varor.

56

I detta avseende ska artikel 16 c i direktiv 2011/83 – som utgör ett undantag från ångerrätten – i egenskap av unionsrättslig bestämmelse som begränsar de rättigheter som tillerkänns i konsumentskyddssyfte, tolkas restriktivt, såsom framgår av den rättspraxis som det erinras om i punkt 40 ovan.

57

Det framgår av definitionerna i artikel 2 leden 3 och 4 i direktiv 2011/83 att begreppet ”vara som tillverkas enligt konsumentens anvisningar” ska förstås så, att det avser lös egendom som inte är tillverkad på förhand och vars tillverkning sker på basis av konsumentens individuella val eller beslut.

58

Ett avtal som ingåtts mellan en arkitekt och en konsument, enligt vilket den förstnämnde åtar sig att för konsumenten, i enlighet med dennes krav och önskemål, upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras, innebär visserligen med nödvändighet att arkitekten ska utarbeta byggnadsritningar som sedan överlämnas till konsumenten för att denne ska kunna använda dem för senare byggnadsarbeten. Dessa planer kan tillhandahållas i pappersform eller i form av digitala filer. I det första fallet utgör de lös egendom som arkitekten färdigställt enligt konsumentens anvisningar och val.

59

Icke desto mindre är det huvudsakliga syftet med ett sådant avtal att arkitekten ska utföra en intellektuell tjänst som består i att upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras, varvid tillhandahållandet av ritningarna i egenskap av varor endast är av underordnad betydelse i förhållande till den huvudsakliga tjänst som ska utföras.

60

Ett sådant avtal som det som är aktuellt i det nationella målet kan således inte anses avse tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel i den mening som avses i artikel 16 c i direktiv 2011/83.

61

Ett sådant avtal omfattas däremot av begreppet tjänsteavtal, för vilket det i artikel 16 a i direktivet även föreskrivs ett undantag från ångerrätten om tjänsten fullständigt utförts, dock på villkor att tjänsten har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand och att konsumenten medgett att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet.

62

Begreppet tjänsteavtal ges i artikel 2 led 6 i direktiv 2011/83 nämligen en mycket vid definition, det vill säga såsom varje avtal som inte är ett köpeavtal, där näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla en tjänst till konsumenten och där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset för denna. Det framgår av lydelsen av denna bestämmelse att detta begrepp ska förstås så, att det omfattar alla avtal som inte täcks av begreppet ”köpeavtal”, vilket definieras i artikel 2 led 5 i direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 mars 2020, Verbraucherzentrale Berlin, C‑583/18, EU:C:2020:199, punkt 22).

63

Ett sådant avtal som det som är aktuellt i det nationella målet, vars enda syfte är att upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras, avser emellertid inte överlåtelse av äganderätten till egendom i den mening som avses i artikel 2 led 5 i direktiv 2011/83.

64

I förevarande fall förefaller det som om villkoren inte är uppfyllda för att tillämpa det undantag från ångerrätten som föreskrivs i artikel 16 a i direktiv 2011/83, det vill säga dels villkoret att konsumenten lämnat sitt uttryckliga samtycke på förhand till att den aktuella tjänsten utförs, dels villkoret att näringsidkaren informerat om utövandet av ångerrätten. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att kontrollera om så är fallet.

65

Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras på följande sätt. Artikel 2 leden 3 och 4 samt artikel 16 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att ett avtal som ingåtts mellan en arkitekt och en konsument, enligt vilket den förstnämnde åtar sig att för konsumenten, i enlighet med konsumentens krav och önskemål, upprätta ett utkast till ett enfamiljshus som ska uppföras och, i detta sammanhang, upprätta ritningar, inte utgör ett avtal om tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse.

66

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande: