I. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

1. EUF-fördraget

2. Tjänsteföreskrifterna

3. Förordning nr 2290/77

4. Direktiv 2008/118/EG

5. Förordning nr 883/2013

6. Interna regler som antagits av revisionsrätten

a) Arbetsordningen

b) Beslut nr 1‑2003

c) Beslut nr 7‑2004

d) Beslut nr 33‑2004

e) Uppförandekoden av år 2004

f) Beslut nr 19‑2009

g) Beslut nr 66‑2011

h) Uppförandekoden av år 2012

i) Tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen

B. Luxemburgsk rätt

II. Bakgrund till tvisten

III. Utredningar och förfaranden

A. Preliminära åtgärder som vidtagits av revisionsrätten

B. Olafs utredning

C. Inledandet av förevarande förfarande vid revisionsrätten

D. Det straffrättsliga förfarande som inletts av de luxemburgska myndigheterna

IV. Parternas yrkanden

V. Begäran om att målet ska vilandeförklaras

A. Parternas argument

B. Domstolens bedömning

VI. Yrkandet om företeende av vissa handlingar

A. Parternas argument

B. Domstolens bedömning

VII. Begäran att avlägsna en handling från akten

A. Parternas argument

B. Domstolens bedömning

VIII. Prövning av talan

A. Huruvida talan kan tas upp till prövning

1. Påståendet att förevarande förfarande är oförenligt med rätten till ett effektivt domstolsskydd

a) Parternas argument

b) Domstolens bedömning

2. Påståendet att Olafs utredning är rättsstridig

a) Parternas argument

b) Domstolens bedömning

3. Påståendet att det förfarande som följts vid revisionsrätten för att möjliggöra att förevarande talan väcktes är rättsstridigt

a) Parternas argument

b) Domstolens bedömning

4. Revisionsrättens påstådda dröjsmål med att väcka talan

a) Parternas argument

b) Domstolens bedömning

B. Anmärkningarna

1. Den fjärde anmärkningen: Olagligt och ej redovisat utövande av en politisk verksamhet och förvaltning av ett fastighetsbolag

a) Den fjärde anmärkningens första del: utövandet av en politisk verksamhet som är olaglig och inte har redovisats

1) Parternas argument

2) Domstolens bedömning

b) Den andra delen av den fjärde anmärkningen: Olaglig och ej redovisad förvaltning av ett fastighetsbolag

1) Parternas argument

2) Domstolens bedömning

2. Den första anmärkningen avseende otillbörlig användning av revisionsrättens medel för att bekosta aktiviteter som saknade samband med eller var oförenliga med de åligganden som en ledamot av revisionsrätten har

a) Huruvida den första anmärkningen kan tas upp till sakprövning

1) Revisionsrättens utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning

i) Parternas argument

ii) Domstolens bedömning

2) Framställandet av ansökan och frågan huruvida den tabell som bifogats repliken kan tillåtas som bevisning

i) Parternas argument

ii) Domstolens bedömning

b) Prövning av den första grunden

1) Parternas argument

2) Domstolens bedömning

i) Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar

ii) Resekostnader och dagtraktamenten

– Vistelsen i Crans-Montana

– Vistelsen i Kuba

– Relationerna med politiska ledare och rörelser

– Relationerna till ansvariga för privata ekonomiska aktörer

– Relationerna till representativa organ och sammanslutningar

– Bedrivandet av en godkänd extern verksamhet

– Deltagande i jaktexpeditioner

– De andra tjänsteresor som revisionsrätten har nämnt

iii) Representations- och mottagningskostnader

– De kostnader för representation som har samband med relationerna med politiska ledare

– De kostnader för representation som har samband med relationerna med andra personer

– De kostnader som är hänförliga till mottagningar som anordnats hemma hos Karel Pinxten

iv) Användningen av tjänstebilen och användandet av en chaufförs tjänster

– Transportkostnader som uppkommit utanför Karel Pinxtens tjänsteresor

– Transportkostnader som uppkommit vid Karel Pinxtens tjänsteresor

– Användningen av tjänstebilen utan användning av en chaufförs tjänster

3. Om den andra grunden: otillbörligt och rättsstridigt utnyttjande av skatteförmåner

a) Den andra anmärkningens första del: Karel Pinxtens barn har innehaft och använt ett drivmedelskort trots att barnet inte längre ingick i Karel Pinxtens hushåll

1) Parternas argument

2) Domstolens bedömning

b) Den andra anmärkningens andra del: användning av ett drivmedelskort för att köpa drivmedel till fordon som ägs av tredje man

1) Parternas argument

2) Domstolens bedömning

4. Den tredje anmärkningen: falska skadeanmälningar i samband med påstådda olyckshändelser där tjänstefordon och den chaufför som var placerad vid Karel Pinxtens kabinett var inblandade

a) Parternas argument

b) Domstolens bedömning

5. Den femte anmärkningen: en situation med en intressekonflikt som Karel Pinxten skapat i samband med en relation till en person som leder en enhet som står under revisionen

a) Parternas argument

b) Domstolens bedömning

C. Berövande av rätten till pension eller andra förmåner

1. Parternas argument

2. Domstolens bedömning

IX. Det skadeståndsyrkande som ingivits av Karel Pinxten

A. Parternas argument

B. Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1

Europeiska revisionsrätten har yrkat att domstolen ska fastställa att Karel Pinxten inte längre fullgör de förpliktelser som följer av hans ämbete och följaktligen besluta om den påföljd som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF.

2

I artikel 285 FEUF stadgas följande:

”[Europeiska] revisionsrätten ska revidera unionens räkenskaper.

Den ska bestå av en medborgare från varje medlemsstat. Dess ledamöter ska i unionens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.”

3

Artikel 286 punkterna 1, 3, 4 och 6 FEUF har följande lydelse:

”1.   Ledamöterna av revisionsrätten ska utses bland personer som i sina respektive stater hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.

…

3.   Vid fullgörandet av dessa skyldigheter ska revisionsrättens ledamöter inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De ska avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter.

4.   Ledamöterna av revisionsrätten får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De ska när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagning av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.

…

6.   En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran av revisionsrätten finner att han inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.”

4

I artikel 287.2 FEUF föreskrivs följande:

”Revisionsrätten ska pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid ska den särskilt rapportera om alla fall av oriktigheter.

…”

5

I artikel 11 andra stycket i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 (EUT L 124, 2004, s. 1) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), föreskrivs följande:

”En tjänsteman får inte utan tillsättningsmyndighetens medgivande ta emot hedersbetygelser, ordnar, förmåner, gåvor eller ersättning av något slag från någon regering eller annan källa utanför sin institution utom för tjänster som denne utfört antingen före sin tillsättning eller under särskild ledighet för militärtjänstgöring eller annan nationell tjänstgöring.”

6

I artikel 2.2 första stycket i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”Med underhållsberättigat barn avses tjänstemannens eller hans makes biologiska eller adopterade barn, som tjänstemannen faktiskt försörjer.”

7

I artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna anges följande:

”Om tjänstemannens handlingar leder till åtal, skall ett slutligt beslut fattas först sedan avgörandet i den domstol som prövar fallet har vunnit laga kraft.”

8

I artikel 7 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2290/77 av den 18 oktober 1977 om ersättning till revisionsrättens ledamöter (EUT L 268, 1977, s. 1; svensk specialutgåva: område 01 volym 001 s. 130–133), senast ändrad genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 1293/2004 av den 30 april 2004 (EUT L 243, 2004, s. 26) (nedan kallad förordning nr 2290/77), föreskrevs följande:

”En ledamot av revisionsrätten som i tjänsten måste resa från den plats där revisionsrätten är lokaliserad tills vidare har rätt till

9

Artikel 12 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12), har följande lydelse.

”1.   Punktskattepliktiga varor ska undantas från betalning av punktskatt, om de är avsedda att användas

…

2.   Undantag från skatteplikt ska gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar som fastställts av värdmedlemsstaten. Medlemsstaterna får bevilja undantag genom återbetalning av punktskatten.”

10

I artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1) föreskrivs följande:

”Europeiska byrån för bedrägeribekämpning [Olaf] ska för att intensifiera kampen mot bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens … ekonomiska intressen, utöva den behörighet att utföra utredningar som [Europeiska] kommissionen har

…”

11

I artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 883/2013 föreskrivs följande:

”1.   Inom de områden som avses i artikel 1 ska Olaf utföra administrativa utredningar inom institutionerna, organen och byråerna …

Dessa interna utredningar ska utföras i enlighet med de villkor som anges i denna förordning och i de beslut som fattats av respektive institution, organ eller byrå.

2.   Förutsatt att bestämmelserna i punkt 1 följs

…”

12

Artikel 5.1–5.3 i denna förordning har följande lydelse:

”1.   Generaldirektören får inleda en utredning när det föreligger skälig misstanke, som även kan vara grundad på information från tredje part eller anonymt lämnad information, om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. …

2.   …

Beslut om interna utredningar ska fattas av generaldirektören, antingen på eget initiativ eller på begäran av den institution, det organ eller den byrå där utredningen ska utföras, eller av en medlemsstat.

3.   När generaldirektören överväger huruvida en intern utredning ska inledas eller inte på en sådan begäran som avses i punkt 2, och/eller när Olaf genomför interna utredningar får de berörda institutionerna, organen och byråerna inte samtidigt genomföra egna utredningar av samma omständigheter, om inte annat överenskommits med Olaf.”

13

I artikel 7.2 i denna förordning föreskrivs följande:

”Olafs anställda ska fullgöra sina uppgifter mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande med uppgifter om deras identitet och befattning. Generaldirektören ska utfärda ett sådant bemyndigande och ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra denna utredning och utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder.”

14

I artikel 9.4 i samma förordning preciseras följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.6 och 7.6 ska berörda personer när en utredning är klar och innan slutsatser dras om namngivna personer, beredas tillfälle att yttra sig om omständigheter som gäller dem.

…”

15

Artikel 11.4 i förordning nr 883/2013 har följande lydelse:

”Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en intern utredning och alla handlingar som har anknytning till den ska överlämnas till den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån. Den institutionen, det organet eller den byrån ska vidta de åtgärder, i synnerhet disciplinära eller rättsliga åtgärder, som resultaten av de interna utredningarna påkallar och ska rapportera om detta till Olaf inom den tidsfrist som Olaf fastställt i de rekommendationer som åtföljer utredningsrapporten, och även på begäran från Olaf.”

16

I artikel 4 i revisionsrättens arbetsordning (nedan kallad arbetsordningen) föreskrivs följande:

”1.   När revisionsrätten genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anser att den information som lämnats till revisionsrätten visar att en ledamot inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller de skyldigheter som följer av ämbetet (artikel 286.6 [FEUF]), ska de uppdra åt ordföranden … att utarbeta en preliminär rapport.

2.   Den preliminära rapporten ska tillsammans med underlag överlämnas till alla ledamöter, inbegripet den berörda ledamoten. Den berörda ledamoten ska lämna sina kommentarer skriftligen inom en rimlig tidsfrist som fastställs av ordföranden eller, om det är ordföranden som är den berörda ledamoten, den ledamot som i rang kommer efter ordföranden.

3.   Den berörda ledamoten ska även uppmanas att muntligen förklara sig inför revisionsrätten.

4.   Ett beslut om att hänskjuta ärendet till domstolen i syfte att skilja en ledamot från ämbetet eller beröva honom rätten till pension eller andra förmåner ska fattas, genom sluten omröstning, med fyra femtedels majoritet av revisionsrättens ledamöter. Den berörda ledamoten ska inte delta i omröstningen.”

17

I artikel 23 i arbetsordningen anges följande:

”Protokoll ska upprättas för revisionsrättens samtliga sammanträden.”

18

I artikel 25.3 i arbetsordningen föreskrivs följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 och artikel 7.2 skall övriga beslut fattas av en majoritet av de ledamöter som är närvarande vid revisionsrättens sammanträde. Revisionsrätten får emellertid på förslag av en ledamot, med en majoritet av de ledamöter som är närvarande vid sammanträdet, förklara att en viss fråga som hänskjutits till revisionsrätten ska avgöras av en majoritet av revisionsrättens ledamöter.”

19

I artikel 1 i revisionsrättens beslut nr 1‑2003 av den 16 januari 2003 om resekostnader för revisionsrättens ledamöter, vilket var tillämpligt vid tiden för de omständigheter som avses i förevarande talan (nedan kallat beslut nr 1‑2003) angavs följande:

”Rättsliga åtaganden (det vill säga reseförordnanden) avseende resekostnader ska begäras så snart som möjligt. Den som förordnar om resekostnader för ledamöterna ska vara revisionsrättens ordförande. …”

20

Artikel 3 i beslutet hade följande lydelse:

”Medlemmarna kan under sina tjänsteresor resa med tjänstebil, flyg, järnväg eller båt.”

21

I artikel 5 i samma beslut angavs följande:

”Reseersättning ska begäras så snart som möjligt efter det att ledamoten återvänder. Hotellkostnaderna (exklusive måltider) ger rätt till ersättning.”

22

Artikel 6 i samma beslut hade följande lydelse:

”För tjänsteresor som varar mindre än tolv timmar under en och samma dag ska hälften av dagtraktamentet för den dagen betalas ut. I alla andra fall ska dagtraktamente utbetalas i sin helhet.”

23

I artikel 2 i revisionsrättens beslut nr 7‑2004 av den 22 april 2004 om ledamöters utlägg för representation och mottagning, vilket var tillämpligt vid tidpunkten för omständigheterna i förevarande mål (nedan kallat beslut nr 7‑2004), föreskrevs följande:

”I början av varje räkenskapsår och efter samråd med ledamöterna ska anslagen delas i följande två delar:

…

24

I artikel 6 i beslutet föreskrevs följande:

”För mottagning i hemmet ska revisionsrätten ersätta de kostnader som uppkommit upp till de belopp som framgår av de specifikationer som getts in.”

25

Till detta beslut fogades en skrivelse till revisionsrättens ledamöter av den 22 april 2004 med ”förslag avseende kostnader för representation och mottagning” (nedan kallat meddelandet av den 22 april 2004). I detta meddelande anges följande:

”…

Kostnaderna för representation är huvudsakligen avsedda att främja revisionsrättens externa förbindelser.

Ledamöterna ska särskilt företräda revisionsrätten när de i revisionsrättens intresse upprätthåller yrkesmässiga relationer med personer som tjänstgör inom … unionen, medlemsstaterna eller andra länder.

…

Utgifterna för varje evenemang ska stå i relation till evenemangets betydelse och deltagarnas ställning.

När ledamöterna företräder revisionsrätten får även deras make, maka eller partner bjudas in att delta i evenemanget. Även de inbjudna får ha med sällskap.

Vänner eller personliga relationer måste bjudas in privat.

…

Bilaga 1 innehåller riktlinjer på området.

Utläggen ska redovisas på ett klart och kortfattat sätt genom bilaga 2.”

26

I bilaga 1 till nämnda meddelande angavs att ”representationen/mottagningarna utanför revisionsrätten ska i allmänhet avse personer som har en ledande roll inom … unionen, medlemsstaterna eller andra länder” och att utgifter för representation/mottagning i ledamotens privata hem ”inte får överstiga vad som är nödvändigt för detta ändamål, inbegripet blomsterarrangemang”.

27

I denna bilaga angavs även att ”[n]är förteckningen över de inbjudna personerna, förutom personer utanför institutionen, omfattar anställda vid revisionsrätten, bör en skälig balans upprätthållas mellan de båda kategorierna” och att ”[p]ersonliga vänner och familjemedlemmar (med undantag för makar/partner) ska bjudas in privat på ledamöternas bekostnad”.

28

I artikel 1 i revisionsrättens beslut nr 33‑2004 av den 15 juni 2004 om driften och användningen av revisionsrättens bilpark, som var tillämplig vid de faktiska omständigheterna i förevarande mål fram till ikraftträdandet av revisionsrättens beslut nr 19‑2009 av den 20 april 2009 om drift och användning av Europeiska revisionsrättens bilpark (nedan kallat beslut nr 33‑2004), föreskrevs följande:

”Tjänstebilar ska stadigvarande tillhandahållas revisionsrättens ledamöter och generalsekreterare för resor inom ramen för deras arbetsuppgifter.”

29

Artikel 4 i samma beslut hade följande lydelse:

”Revisionsrätten svarar, utöver för hyreskostnaderna, för kostnaderna för ledamöternas och generalsekreterarens användning av fordonet i tjänsten.

Med resor i tjänsten avses

30

Artikel 5 i det beslutet hade följande lydelse:

”När ledamöterna eller generalsekreteraren använder tjänstebilen för andra resor än dem som avses i artikel 4, ska motsvarande kostnader (vägtullar, bränslekostnader och eventuella extra hyreskostnader i samband med ett eventuellt överskridande av 45000 km/år enligt ramavtalet) bäras av ledamöterna eller generalsekreteraren.”

31

I artikel 6 i samma beslut föreskrevs följande:

”Chaufförerna har rätt till ersättning för resekostnader … när de kör ledamöterna eller generalsekreteraren vid deras resor i samband med tjänsteutövningen.”

32

Beslut nr 33‑2004 åtföljdes av ett dokument med titeln ”Kommentar till beslut nr 33‑2004 om drift och användning av Europeiska revisionsrättens bilpark” (nedan kallat kommentar till beslut nr 33‑2004).

33

Kommentaren till beslut nr 33‑2004 angående artikel 4 i detta beslut har följande lydelse:

”Med ’andra resor i samband med tjänsteutövningen’ avses

34

I artikel 4 i den uppförandekod som var tillämplig på revisionsrättens ledamöter, som antogs av denna institution den 16 december 2004 (nedan kallad 2004 års uppförandekod), föreskrevs följande:

”1.   Revisionsrättens ledamöter ska fullt ut ägna sig åt att fullgöra sina uppgifter. De får inte utöva något politiskt ämbete. De ska avstå från all extern yrkesverksamhet och från all annan extern verksamhet som är oförenlig med deras skyldighet att stå till tjänstens förfogande under tjänsteutövningen.

…

3.   Ledamöterna ska redovisa sin externa verksamhet …”

35

Artiklarna 1 och 4–6 i beslut nr 19‑2009 har samma lydelse som motsvarande artiklar i beslut nr 33‑2004.

36

I artikel 7 i beslut 19‑2009 föreskrevs följande:

”Detta beslut upphäver och ersätter beslut 33‑2004. Det träder i kraft samma dag som det nya interinstitutionella ramavtalet som reglerar hyrbilar.”

37

Beslut nr 19‑2009 åtföljdes av ett dokument med titeln ”Kommentar till beslut nr 19‑2009 om drift och användning av Europeiska revisionsrättens bilpark” (nedan kallat kommentar till beslut nr 19‑2009).

38

Lydelsen i kommentaren till beslut nr 19‑2009 avseende artikel 4 i detta beslut var densamma som den i kommentaren avseende artikel 4 i beslut nr 33‑2004 i kommentaren till sistnämnda beslut.

39

I artikel 1 i revisionsrättens beslut nr 66‑2011 av den 26 oktober 2011 om upprättande av etiska riktlinjer för revisionsrätten anges följande:

”De etiska riktlinjerna nedan är tillämpliga på revisionsrätten …”

40

I de etiska riktlinjer som fogats till nämnda beslut (nedan kallade de etiska riktlinjerna) föreskrivs följande:

”…

2.2. Vi ska förvalta revisionsrättens resurser lagligt och korrekt och i enlighet med principerna för en sund ekonomisk förvaltning. Revisionsrätten bör vara en förebild inom ekonomisk förvaltning: dess resurser måste förvaltas i full överensstämmelse med budgetförordningen och övriga tillämpliga bestämmelser och dess mål måste uppnås på ett sparsamt, effektivt och ändamålsenligt sätt.

…

3.3. Vi ska undvika intressekonflikter, oavsett om de är reella eller skenbara. Intressekonflikter kan förekomma till exempel i samband med medlemskap i politiska organisationer, politiska uppdrag eller ämbeten och styrelseposter eller vid ekonomiska intressen i de enheter som är föremål för revision. Vi ska vara särskilt uppmärksamma på sådana fall och hur de kan uppfattas av tredje part.

3.4. Vi får inte med den enhet som är föremål för revision ha något förhållande som kan äventyra vårt oberoende. Detta skulle bland annat kunna påverkas av familje- och/eller personliga relationer med personalen vid den enhet som är under revision, och dessa relationer skulle kunna påverka resultaten av vårt arbete. Innan revisionsuppdraget påbörjas ska vi bedöma den potentiella inverkan av dessa relationer och informera våra överordnade. Revisionsrätten har fastställt ett förfarande för årlig kontroll för detta ändamål.

…

3.7. Vi får endast utföra extern verksamhet inom de ramar som fastställs i tjänsteföreskrifterna och får aldrig åsidosätta vår lojalitetsplikt gentemot revisionsrätten. Vi ska avhålla oss från all verksamhet som kan skada revisionsrättens anseende eller ifrågasätta vår opartiskhet eller påverka vårt arbete.

…”

41

I artikel 2.1, 2.2 och 2.4 i den uppförandekod som var tillämplig på revisionsrättens ledamöter, som antogs av denna institution den 8 februari 2012 (nedan kallad 2012 års uppförandekod), föreskrevs följande:

”1.   Ledamöterna ska undvika varje situation som kan ge upphov till en intressekonflikt. De får inte ingripa i frågor där de har ett personligt intresse, i synnerhet familjeintresse eller ekonomiska intressen, som kan hota deras opartiskhet. …

2.   Revisionsrättens ledamöter ska uppge alla finansiella intressen och tillgångar som kan ge upphov till intressekonflikter vid fullgörandet av deras uppgifter, antingen i form av enskilda finansiella andelar i ett företags kapital, särskilt aktier, eller andra former av delägande, t.ex. konvertibla aktieobligationer eller investeringsbevis. … Fast egendom som ägs antingen direkt eller genom ett fastighetsbolag ska anmälas, med undantag för fast egendom som endast nyttjas av ägaren eller dennes familj.

…

4.   När ledamöterna träder i tjänst ska de överlämna den förklaring som avses i föregående punkter till revisionsrättens ordförande med hjälp av formuläret i bilagan. … Förklaringen bör revideras vid betydande ändringar. En ny förklaring ska då inges. …”

42

I artikel 4 i 2012 års uppförandekod föreskrevs följande:

”1.   Revisionsrättens ledamöter ska ägna sig åt att fullgöra sina uppdrag. De får inte utöva något politiskt ämbete.

2.   Ledamöterna ska avstå från all extern yrkesverksamhet och från all annan extern verksamhet som är oförenlig med tjänsteutövningen.

…

6.   Ledamöterna ska ange sin externa verksamhet, med undantag för de verksamheter som nämns i punkt 4, i den förklaring som avses i artikel 2.”

43

Under Karel Pinxtens två ämbetsperioder i egenskap av ledamot av revisionsrätten fastställdes tillämpningsföreskrifter för arbetsordningen i revisionsrättens beslut nr 92‑2004 av den 8 december 2004, revisionsrättens beslut nr 26‑2010 av den 11 mars 2010 och genom revisionsrättens beslut nr 38‑2016 av den 2 juni 2016 (nedan kallade tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen). Vart och ett av dessa beslut ändrades innan de upphävdes.

44

De bestämmelser som är relevanta i förevarande mål har inte ändrats väsentligt under denna period.

45

Artikel 5 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen hade följande lydelse:

”1.   Ledamöterna ska avstå från all extern yrkesverksamhet och från all annan extern verksamhet som är oförenlig med de principer om oberoende och tillgänglighet i tjänsteutövningen som fastställs i artikel 286.3 och 286.4 … FEUF.

2.   För detta ändamål ska all faktisk eller planerad extern verksamhet bedömas med hänsyn till vart och ett av följande allmänna kriterier:

46

I artikel 6.1 och 6.2 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen föreskrevs följande:

”1.   Inom högst 30 arbetsdagar från det att varje ledamot tillträder tjänsten ska han eller hon anmäla sin externa verksamhet till revisionsrättens ordförande och så noggrant som möjligt beskriva denna verksamhet med avseende på vart och ett av de fyra kriterier som anges i artikel 5.2 ovan.

2.   All annan form av extern verksamhet än den som anges i punkt 1 ovan … ska utan dröjsmål anmälas till revisionsrättens ordförande …”

47

I artikel 8 första stycket i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen föreskrevs följande:

”Möten som hålls inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 4 i arbetsordningen är sammanträden inom stängda dörrar i den mening som avses i artikel 49 i dessa tillämpningsföreskrifter.”

48

I artikel 39.1 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen föreskrevs följande:

”Generalsekreteraren, som är ansvarig för revisionsrättens kansli, ansvarar bland annat för att upprätta protokoll för revisionsrättens sammanträden … Generalsekreteraren bistår ordföranden vad gäller förberedelser inför revisionsrättens sammanträden och ser till att förfarandena iakttas och att rättens beslut verkställs korrekt.”

49

I artikel 49.3 i tillämpningsföreskrifterna till arbetsordningen föreskrevs följande:

”Om inte något annat beslutas vid ett tidigare sammanträde hos revisionsrätten eller avdelningen, ska de sammanträdena inom stängda dörrar äga rum utan tolk eller tjänsteman vid revisionsrätten.”

50

Artikel 50.1 i tillämpningsföreskrifterna till arbetsordningen hade följande lydelse:

”Utkast till protokoll från [revisionsrättens] sammanträden ska utarbetas av generalsekreteraren eller någon annan person som utsetts för detta ändamål. De ska snarast möjligt översändas till ledamöterna och justeras av revisionsrätten vid ett senare sammanträde.”

51

I règlement ministériel du 18 mars 2010, portant publication de la loi belge du 22 décembre 2009 relative au régime général d’accise transposant la directive 2008/118 et abrogeant la directive 92/12/CEE en la matière (ministerförordning av den 18 mars 2010 om offentliggörande av den belgiska lagen av den 22 december 2009 om allmänna regler för punktskatt, om införlivande av direktiv 2008/118 med luxemburgsk rätt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG på området) (nedan kallad ministerförordningen av den 18 mars 2010) föreskrivs följande i artikel 1:

”Den belgiska lagen av den 22 december 2009 om allmänna regler för punktskatt offentliggörs i Mémorial för att verkställas i Storhertigdömet Luxemburg.”

52

Artikel 13 i den belgiska lagen av den 22 december 2009 om allmänna regler för punktskatt, som är tillämplig i Luxemburg enligt artikel 1 i ministerförordningen av den 18 mars 2010, har följande lydelse:

”Inom ramen för det förfarande som gäller för befrielse från punktskatt för diplomater, konsulära tjänstemän, väpnade styrkor och organ som avses i artikel 20 [punkterna 7–12] i den allmänna lagen av den 18 juli 1977 om tullar och punktskatter har dessa rätt att från andra medlemsstater ta emot punktskattebelagda varor under punktskatteuppskov …”

53

I artikel 20.7 i den allmänna belgiska lagen av den 18 juli 1977 om tullar och punktskatter föreskrivs följande:

”Befrielse från punktskatt beviljas på de villkor och inom de eventuella gränser, exempelvis avseende rimliga volymer, som ska fastställas av konungen, om inte annat föreskrivs i ett internationellt avtal eller genom värdlandsavtal:

…

54

Artikel 1 c och f i règlement grand-ducal du 7 février 2013, concernant les franchises et exonérations de la taxe sur la valeur ajoutée accordées aux missions diplomatiques et aux postes consulaires, ainsi qu’aux agents diplomatiques, aux fonctionnaires consulaires et aux agents de chancellerie (Storhertigdömets förordning av den 7 februari 2013 om skattebefrielse och befrielse från mervärdesskatt för diplomatiska beskickningar och konsulat samt diplomatiska tjänstemän, konsulära tjänstemän och kanslipersonal) (nedan kallad Storhertigdömets förordning av den 7 februari 2013) har följande lydelse:

”Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning avses med

…

…

55

I artikel 4.1 i Storhertigdömets förordning anges följande:

”Undantag från mervärdesskatteplikt ska medges för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster till ett belopp på minst 240 euro stycket, inbegripet när detta sker i en annan medlemsstat, när de utförs för diplomatiska tjänstemän, konsulära tjänstemän och kanslitjänstemän när storhertigdömet Luxemburg är värdland …”

56

Karel Pinxten var ledamot av revisionsrätten från den 1 mars 2006 till den 30 april 2018 och fullgjorde två ämbetsperioder.

57

Under sina ämbetsperioder placerades han vid avdelning III i denna institution, med ansvar för revision av Europeiska unionens utgifter för yttre förbindelser, utvidgning och humanitärt bistånd. Från och med den 4 april 2011 och fram till dess att hans sista ämbetsperiod upphörde, fullgjorde Karel Pinxten uppgiften som doyen vid denna avdelning III.

58

Efter ett positivt yttrande från den kommitté som hade till uppgift att bedöma revisionsrättens ledamöters externa verksamhet, tilläts Karel Pinxten genom beslut av den 30 april 2015 att utöva ordförandeskapet för Stichting Behoud Natuur en Leefmilieu Vlaanderen (den flamländska naturskyddsföreningen, Belgien) (nedan kallad SBNL-V).

59

Under ämbetsperioderna förfogade Karel Pinxten över en tjänstebil och ett drivmedelskort som gjorde det möjligt att låta revisionsrätten stå för kostnaderna för drivmedel som var avsett för denna bil. Han hade även, på egen begäran, tillgång till två ytterligare drivmedelskort.

60

Revisionsrätten ställde mellan år 2006 och mars 2014 en chaufför till Karel Pinxtens förfogande. Från och med april 2014 kunde Karel Pinxten ta hjälp av en chaufför i den ”chaufförspool” som låg under revisionsrättens finansdirektörs ansvar.

61

Under sina mandatperioder erhöll Karel Pinxten även ersättning för kostnader för representation och mottagning, diverse utgifter som uppkommit under tjänsteresor som på hans begäran godkändes av revisionsrättens ordförande och dagtraktamenten för dessa tjänsteresor.

62

Revisionsrätten har angett att den under år 2016 fick upplysningar om flera allvarliga rättsstridigheter som hade lagts Karel Pinxten till last. Den 18 juli 2016 informerade revisionsrättens generalsekreterare Karel Pinxten muntligen om det avslöjande som hade gjorts om honom.

63

Revisionsrätten gjorde under sommaren 2016 en analys av Karel Pinxtens tjänsteresor och de tjänsteresor som utförts av institutionens chaufförer, för vilka han upprättat reseförordnanden, i syfte att upptäcka möjliga rättsstridigheter. Därefter utväxlades flera skrivelser mellan revisionsrätten och Karel Pinxten angående den påstådda rättsstridigheten i vissa av hans eller hans chaufförers resor. Denna skriftväxling ledde inte till att Karel Pinxten återbetalade de belopp som revisionsrätten hade begärt.

64

Revisionsrätten informerades den 26 juli 2016 om att Karel Pinxten hade gjort sig skyldig till försäkringsbedrägeri under år 2011 efter en olycka mellan hans tjänstebil och hans privata bil. Den 1 september 2016 upplyste revisionsrättens generalsekreterare muntligen Karel Pinxten om dessa anklagelser. I ett meddelande daterat samma dag hävdade Karel Pinxten att den ifrågavarande olyckan berodde på en kollision mellan hans tjänstebil, som framfördes av chauffören vid hans kabinett, och hans privata bil, som framfördes av hans son.

65

Den 14 oktober 2016 överlämnade revisionsrättens generalsekreterare, på anmodan av denna institutions ordförande, en akt till Olaf avseende aktiviteter från Karel Pinxtens sida som eventuellt hade lett till otillbörliga kostnader som belastade unionens budget.

66

Den 31 mars 2017 underrättade Olafs generaldirektör formellt revisionsrättens ordförande om att en utredning hade inletts avseende eventuella rättsstridigheter som involverade Karel Pinxten och som påverkade unionens ekonomiska intressen, vid användningen av revisionsrättens tillgångar och de tjänsteresor som utförts eller godkänts i strid med tillämpliga bestämmelser.

67

Den 22 september 2017 underrättades Karel Pinxten av Olaf om att denna utredning hade inletts och att han hade ställning som ”berörd person” i utredningen.

68

Den 20 november 2017 genomförde Olaf en inspektion av Karel Pinxtens kontor och samlade vid detta tillfälle in olika handlingar. Efter en första analys av dessa underrättade Olaf den 15 december 2017 Karel Pinxten om att utredningen hade utvidgats till att omfatta eventuella intressekonflikter och andra åsidosättanden av artiklarna 285 och 286 FEUF samt bestämmelserna i uppförandekodexen från 2012.

69

Karel Pinxten hördes muntligen av Olafs utredare den 22 december 2017. Efter att ha fått en sammanfattning från Olaf av de faktiska omständigheter som hade fastställts efter utredningen, överlämnade Karel Pinxten den 15 maj 2018 skriftliga synpunkter till Olaf.

70

Sedan utredningen slutförts mottog revisionsrätten den 2 juli 2018 Olafs slutrapport (nedan kallad Olafs rapport). I rapporten drogs slutsatsen att Karel Pinxten gjort sig skyldig till missbruk av revisionsrättens resurser inom ramen för verksamhet som inte hade samband med hans arbetsuppgifter, missbruk av drivmedelskort, missbruk av avtalet om trafikförsäkring av hans tjänstebil, omotiverad frånvaro, underlåtenhet att anmäla extern verksamhet, utlämnande av konfidentiell information och förekomst av intressekonflikter.

71

Med hänsyn till slutsatserna i nämnda rapport rekommenderade Olaf revisionsrätten att inleda disciplinära förfaranden mot Karel Pinxten, att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa återkrav av 472869,09 euro, vilket motsvarade de kostnader som felaktigt hade burits av revisionsrätten, och att se till att återkräva 97954,52 euro, vilket motsvarade den lön som utbetalats för de perioder då Karel Pinxten hade ogiltig frånvaro.

72

Eftersom en del av de omständigheter som hade framkommit i utredningen kunde utgöra straffbara handlingar, vidarebefordrade Olaf dessutom uppgifter och sina rekommendationer till de rättsliga myndigheterna i Luxemburg.

73

Den 3 juli 2018 översände revisionsrättens ordförande en kopia av Olafs rapport och organets rekommendationer till revisionsrättens ledamöter.

74

Den 5 oktober 2018 sände revisionsrättens ordförande en preliminär rapport till institutionens ledamöter. I rapporten rekommenderades revisionsrätten att begära att EU-domstolen skulle ”granska de faktiska omständigheterna och fastställa om Karel Pinxten har åsidosatt de skyldigheter som följer av ämbetet”. Karel Pinxten delgavs denna rapport och Olafs rapport samma dag. Bilagorna till Olafs rapport översändes dessutom till honom den 17 oktober 2018.

75

Den 19 november 2018 inkom Karel Pinxten med ett skriftligt yttrande till revisionsrätten. Den 26 november 2018 hördes han av institutionens ledamöter vid ett sammanträde inom stängda dörrar.

76

Den 29 november 2018 beslutade revisionsrätten, vid ett sammanträde inom stängda dörrar, att hänskjuta Karel Pinxtens fall till EU-domstolen med tillämpning av artikel 286.6 FEUF.

77

På grundval av den information som Olaf hade överlämnat begärde åklagaren vid Tribunal d’arrondissement de Luxembourg (distriktsdomstolen i Luxemburg, Luxemburg) i en skrivelse av den 1 oktober 2018 att revisionsrätten skulle upphäva Karel Pinxtens immunitet mot rättsliga förfaranden. Den 15 november 2018 beviljade revisionsrätten denna begäran.

78

Revisionsrätten har yrkat att domstolen ska

79

Karel Pinxten har yrkat att domstolen ska

80

Karel Pinxten har påpekat att ett straffrättsligt förfarande pågår i Luxemburg. I detta sammanhang innebär enligt Karel Pinxten devisen att ”disciplinära förfaranden ska avvakta utgången av det straffrättsliga förfarandet”, eller åtminstone principen om god förvaltningssed, att EU-domstolen inte ska uttala sig före de luxemburgska straffrättsliga myndigheterna.

81

En vilandeförklaring av handläggningen av förevarande förfarande skulle således både förhindra att Karel Pinxtens ställning inom ramen för det straffrättsliga förfarande som inletts i Luxemburg påverkas och säkerställa att de omständigheter som fastställts av de luxemburgska straffrättsliga myndigheterna beaktas. Dessa myndigheter har mer omfattande undersökningsbefogenheter än domstolen.

82

Revisionsrätten har bestritt denna begäran.

83

Det ska inledningsvis påpekas att det inte finns någon bestämmelse i unionsrätten som föreskriver att ett förfarande som inletts vid domstolen enligt artikel 286.6 FEUF ska vilandeförklaras när ett straffrättsligt förfarande som helt eller delvis avser samma faktiska omständigheter har inletts.

84

I artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna föreskrivs visserligen att ett slutligt beslut ska fattas först sedan avgörandet i den domstol som prövar fallet har vunnit laga kraft, om tjänstemannens handlingar leder till åtal.

85

Förfarandena avseende att en ledamot av revisionsrätten åsidosatt de skyldigheter som följer av ämbetet hänför sig emellertid till ett självständigt rättsmedel, som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF. Dessa förfaranden regleras således inte av bestämmelserna om disciplinära förfaranden i tjänsteföreskrifterna (se, analogt, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkt 118).

86

Det ska vidare understrykas, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 78 i sitt förslag till avgörande, att det förfarande som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF har en egen funktion, eftersom det syftar till att säkerställa att EU-institutionerna fungerar väl, vilket skiljer sig från funktionerna hos ett nationellt straffrättsligt förfarande.

87

Det följer slutligen av domstolens fasta praxis att den, inom ramen för det förfarande som föreskrivs i denna bestämmelse, inte är bunden av den rättsliga kvalificering av sakomständigheterna som gjorts i brottmålsförfarandet, och att det ankommer på domstolen att med sitt fulla utrymme för skönsmässiga bedömningar undersöka om de omständigheter som den berörda ledamoten av revisionsrätten tillvitades utgör ett åsidosättande av de förpliktelser som följer med ämbetet (se, analogt, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkt 121).

88

Det är således inte nödvändigt att eventuellt vilandeförklara förevarande förfarande i avvaktan på utgången av det straffrättsliga förfarande som inletts i Luxemburg, eftersom utgången av detta förfarande under alla omständigheter inte kan begränsa omfattningen av de bedömningar som domstolen är skyldig att göra för att avgöra förevarande talan.

89

Under dessa omständigheter ska Karel Pinxtens begäran om vilandeförklaring av förevarande mål avslås.

90

Karel Pinxten har anfört att revisionsrätten har genomfört en fullständig internrevision för perioden 2012–2018 av institutionens ledamöters resekostnader och för dessa medlemmars användning av tjänstefordon.

91

Han har i sin duplik begärt att domstolen, såsom åtgärd för bevisupptagning, ska förelägga revisionsrätten att inkomma med den rapport som upprättats efter denna internrevision och beskriva de åtgärder som vidtagits till följd av denna rapport. En sådan åtgärd för bevisupptagning skulle enligt Karel Pinxten göra det möjligt att upplysa domstolen om hur revisionsrättens tjänst för internrevision skulle bedöma hans situation, huruvida andra ledamöter vid denna institution gjort sig skyldiga till rättsstridigheter och hur institutionen har hanterat dessa rättsstridigheter.

92

Karel Pinxten har dessutom hävdat att internrevisorns oberoende har hotats av institutionens generalsekreterare och att det skulle vara ändamålsenligt för domstolen att få del av alla skrivelser avseende denna situation för att kunna avgöra hur de anmärkningar som riktats mot Karel Pinxten ska bedömas.

93

Domstolen är ensam behörig att bedöma relevansen av ett yrkande om att handlingar i förhållande till föremålet för tvisten och huruvida de efterfrågade handlingarna är nödvändiga för att kunna avgöra målet (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 3 mars 2020, kommissionen/Polen, C‑791/19 R, ej publicerat, EU:C:2020:147, punkt 9 och där angiven rättspraxis).

94

Det ska i detta avseende för det första påpekas att det ankommer på domstolen att, för att avgöra förevarande talan, fastställa omfattningen av de skyldigheter som följer av ämbetet som ledamot av revisionsrätten och, på grundval av den bevisning som parterna har lagt fram, bedöma om det ska anses visat att Karel Pinxten har åsidosatt dessa skyldigheter.

95

Även om det antas att den internrevisionsrapport som Karel Pinxten nämnt faktiskt innehåller en bedömning av huruvida hans agerande var rättsenligt, är den ståndpunkt som ett internt organ vid revisionsrätten har intagit i detta avseende inte av sådan art att den kan utgöra en avgörande omständighet för att pröva denna institutions talan.

96

Vidare avser förevarande förfarande uteslutande de rättsstridigheter som revisionsrätten lagt Karel Pinxten till last.

97

Den omständigheten att jämförbara eller allvarligare rättsstridigheter har begåtts av andra ledamöter av denna institution, om det antas vara visat, innebär emellertid inte att Karel Pinxten har agerat på ett korrekt sätt eller att detta handlande skulle kunna anses uppfylla de skyldigheter som följer av hans ämbete, i den mening som avses i artikel 286.6 FEUF.

98

Med hänsyn till de uppgifter som domstolen har att utföra i förevarande förfarande, såsom de framgår av punkt 94 ovan, saknar den eventuella förekomsten av en konflikt inom revisionsrätten angående genomförandet av en internrevision efter det att Karel Pinxtens andra ämbetsperiod i egenskap av ledamot av denna institution löpt ut relevans för handläggningen av nämnda institutions talan.

99

Mot bakgrund av det ovan anförda kan det konstateras att de skäl som Karel Pinxten har anfört till stöd för sin begäran om att handlingar ska ges in inte visar att dessa handlingar skulle kunna vara av intresse för förevarande förfarande och att denna begäran följaktligen ska avslås.

100

Revisionsrätten har begärt att en kopia av ett e-postmeddelande från ordföranden för denna institution som den 13 februari 2019 skickades till dess övriga ledamöter och generalsekreterare, vilken ingivits av Karel Pinxten i bilaga B.10 till hans svaromål (nedan kallat e-postmeddelandet av den 13 februari 2019), ska avlägsnas från akten.

101

Revisionsrätten har gjort gällande att det rör sig om ett strikt konfidentiellt e‑postmeddelande som endast ställdes till revisionsrättens ledamöter, vid en tidpunkt efter det att Karel Pinxtens andra ämbetsperiod i egenskap av ledamot av denna institution hade löpt ut. Revisionsrätten har härav dragit slutsatsen att denna handling nödvändigtvis erhållits på ett rättsstridigt sätt, vilket bland annat hotar revisionsrättens rätt till konfidentiell behandling av korrespondens.

102

Karel Pinxten har anfört att begäran om att e-postmeddelandet av den 13 februari 2019 ska avlägsnas från målet ska avslås.

103

I detta avseende har han för det första gjort gällande att han inte erhöll detta e‑postmeddelande på ett rättsstridigt sätt. Han anser vidare att nämnda e‑postmeddelande i själva verket inte var konfidentiellt, eftersom revisionsrättens uppföranderegler utesluter att konfidentiella uppgifter skickas via e-post och att ett sådant e-postmeddelande tas emot av samtliga ledamöters mottagares kabinett. Slutligen motiverar inte den omständigheten att en handling är konfidentiell eller att den erhållits på ett rättsstridigt sätt att den avlägsnas från akten när handlingen är nödvändig för att domstolen ska kunna uttala sig, vilket är fallet i förevarande mål.

104

Domstolen erinrar om att den princip som gäller i EU-rätten är den om fri bevisvärdering, av vilken det följer att bevisning som framlagts i rätt tid endast kan bestridas vid unionsdomstolarna med stöd av att bevisningen erhållits på ett rättsstridigt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2018, Infineon Technologies/kommissionen, C‑99/17 P, EU:C:2018:773, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

105

Domstolen har i detta hänseende redan beslutat att avlägsna en handling från akten i ett mål med motiveringen, bland annat, att det fanns tvivel avseende frågan huruvida parten som åberopade denna handling hade erhållit handlingen genom lagliga metoder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 1981, Ludwigshafener Walzmühle Erling m.fl./rådet och kommissionen, 197/80–200/80, 243/80, 245/80 och 247/80, EU:C:1981:311, punkt 16).

106

Samma lösning valdes när det gäller juridisk bedömning som utarbetats för internt bruk av en nationell myndighet som varken hade översänt den till den part som åberopade den eller gett tillstånd till att den lämnades ut till denna part (beslut av den 23 mars 2007, Stadtgemeinde Frohnleiten och Gemeindebetriebe Frohnleiten, C‑221/06, EU:C:2007:185, punkterna 19–23).

107

Domstolen har dessutom slagit fast att ett rättsligt yttrande som upprättats av rättstjänsten vid en institution som inte har erhållits lagligen vid denna av den part som åberopar den ska avlägsnas från akten, förutom när ett övervägande allmänintresse motiverar att denna part ger in detta rättsliga yttrande (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 29 januari 2009, Donnici/parlamentet, C‑9/08, ej publicerat, EU:C:2009:40, punkterna 17–23).

108

I förevarande fall har Karel Pinxten formellt bestritt revisionsrättens påstående att han med nödvändighet införskaffade e-postmeddelandet av den 13 februari 2019 på ett rättsstridigt sätt, men han har inte lämnat någon förklaring till på vilket sätt han införskaffat detta e-postmeddelande, utan har nöjt sig med att understryka att nämnda e-postmeddelande var tillgängligt för ett stort antal tjänstemän vid revisionsrätten.

109

E-postmeddelandet av den 13 februari 2019 utgör en intern kommunikation mellan revisionsrättens ledamöter, vilken uttryckligen framställs som strikt konfidentiell.

110

Det är vidare ostridigt att detta e-postmeddelande inte skickades till Karel Pinxten, eftersom han från och med den 30 april 2018 inte längre var ledamot av revisionsrätten.

111

Det ska följaktligen anses att det råder osäkerhet om huruvida Karel Pinxten med lagliga medel erhöll nämnda e-postmeddelande.

112

Karel Pinxten har för övrigt åberopat e-postmeddelandet av den 13 februari 2019 för att visa att andra ledamöter av revisionsrätten har behandlats mer förmånligt än han har behandlats.

113

Även om det antas att andra ledamöter vid denna institution faktiskt har fått en fördelaktigare behandling av denna institution vad gäller de rättsstridigheter som de påstås ha gjort sig skyldiga till inom ramen för sitt ämbete, än den behandling som Karel Pinxten erhållit, kan denna omständighet i vart fall inte anses visa att han inte har åsidosatt sina skyldigheter som följer av hans ämbete i den mening som avses i artikel 286.6 FEUF.

114

Det följer för övrigt av domstolens fasta praxis att likabehandlingsprincipen ska tillämpas på ett sätt som är förenligt med legalitetsprincipen, enligt vilken ingen till sin egen fördel får åberopa en rättsstridig handling som har gynnat någon annan (dom av den 10 november 2011, The Rank Group, C‑259/10 och C‑260/10, EU:C:2011:719, punkt 62, och dom av den 13 september 2017, Pappalardo m.fl./kommissionen, C‑350/16 P, EU:C:2017:672, punkt 52).

115

Härav följer att Karel Pinxten inte har visat att det föreligger ett övervägande allmänintresse som kan motivera att handlingen i fråga företes.

116

Revisionsrättens begäran att e-postmeddelandet av den 13 februari 2019, som återfinns i bilaga B.10 till revisionsrättens svaromål, ska avlägsnas från akten ska följaktligen bifallas.

117

Karel Pinxten har inledningsvis anfört fyra argument för att bestrida att förevarande talan kan tas upp till sakprövning. Han har nämligen anfört att det förfarande som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF är oförenligt med rätten till ett effektivt domstolsskydd, att Olafs utredning är rättsstridig, att förfarandet vid revisionsrätten för att godkänna att talan väcktes var rättsstridigt och att denna talan väckts alltför sent.

118

Genom sitt första argument har Karel Pinxten gjort gällande att hans rätt till domstolsprövning inte kommer att iakttas i förevarande mål och att han inte kommer att kunna åtnjuta domstolsprövning i två instanser, vilket strider mot artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 2 i protokoll nr 7 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

119

Även om domstolen redan har underkänt ett argument avseende avsaknaden av domstolsprövning i två instanser i domen av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson (C‑432/04, EU:C:2006:455), har den underlåtit att påpeka att den i förevarande fall agerar i egenskap av tillsynsmyndighet, och inte i egenskap av domstol.

120

Om revisionsrättens åtgärder skulle prövas inom den ram som anges i artikel 286.6 FEUF, skulle Karel Pinxten följaktligen berövas varje form av domstolsskydd, vilket innebär att revisionsrätten inte har skäl för att anföra denna bestämmelse till stöd för sin talan.

121

Revisionsrätten anser att denna grund inte kan tas upp till sakprövning, eftersom den i själva verket syftar till att domstolen ska fastställa att en primärrättslig bestämmelse är ogiltig. Under alla omständigheter har denna grund redan underkänts i domen av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson (C‑432/04, EU:C:2006:455).

122

Vad inledningsvis gäller avsaknaden av domstolsprövning i två instanser, räcker det att erinra om att det faktum att domstolens avgörande i det förfarande som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF inte kan överprövas inte utgör en brist som medför ett åsidosättande av den berörda revisionsrättsledamotens, eller tidigare revisionsrättsledamotens, rätt till ett sådant effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan (se, analogt, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkterna 112 och 113).

123

Med hänsyn till att Karel Pinxten har hävdat att hans argument skiljer sig från det argument som domstolen prövade i dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, såtillvida att det avser en fullständig avsaknad av domstolsskydd och inte ett åsidosättande av rätten till domstolsprövning i två instanser, ska det dessutom påpekas att domstolen meddelar dom i förevarande mål, efter att ha hört Karel Pinxten, i egenskap av oavhängig och opartisk domstol som inrättats genom EU- och EUF-fördragen, och inte som en förvaltningsmyndighet som avgör ett disciplinärende.

124

Domstolens prövning, i första och sista instans, av anmärkningarna avseende Karel Pinxtens påstådda åsidosättande av de skyldigheter som följer av hans ämbete som ledamot av revisionsrätten, räcker således för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för honom.

125

Genom sin andra grund för avvisningsyrkandet har Karel Pinxten hävdat att revisionsrättens talan grundar sig på Olafs rapport och att denna rapport upprättades efter ett rättsstridigt förfarande.

126

För det första utvidgade Olaf på ett rättsstridigt sätt föremålet för dess utredning.

127

Det följer nämligen av artikel 7.2 i förordning nr 883/2013 att en inspektion av en institutions lokaler ska genomföras på grundval av ett skriftligt tillstånd i vilket det anges vilka åtgärder som ingår i den godkända utredningen, vars föremål har fastställts i ett beslut att inleda en undersökning.

128

Olaf kan således inte genomföra en inspektion vars syfte eller konsekvens är att upptäcka eventuella överträdelser som Olaf inte kände till och som ligger utanför den utredning som genomförs. I förevarande fall kunde Olaf således inte med giltig verkan utvidga föremålet för sin utredning genom att grunda sig på en analys av de uppgifter som insamlats vid inspektionen i Karel Pinxtens kabinett.

129

För det andra har Olaf åsidosatt Karel Pinxtens rätt till privatliv. För det första har myndigheten inte bekräftat att den avstått från att ta del av skriftväxlingen mellan Karel Pinxten och hans försvarare, vilken omfattas av tystnadsplikt. För det andra har Olaf tagit del av privata akter som uttryckligen har presenterats som sådana och som särskilt avsett den berördes medverkan i jakt och uthyrning av en lägenhet som han äger.

130

För det tredje har Olaf inte iakttagit Karel Pinxtens rätt till försvar.

131

Den sammanfattning av de faktiska omständigheterna som Karel Pinxten lade fram före antagandet av Olafs rapport var synnerligen kortfattad, de tabeller som åtföljde den var föga begripliga och de styrkande handlingarna avseende dessa lämnades inte ut i tid.

132

Denna rapport grundar sig även på en rad omständigheter och samtal som Karel Pinxten inte informerades om när Olaf hörde honom.

133

Vidare var utövandet av hans rätt till försvar rent formellt, eftersom de argument som anfördes till hans försvar, med förbehåll för sällsynta undantag, inte diskuterades, utan endast återgavs i slutet av rapporten.

134

Karel Pinxtens tidigare assistent hade inte heller fått något protokoll efter det att han hade hörts, trots att Olaf var skyldig att överlämna en kopia till honom, vilket bekräftar att Olaf inte har utrett både uppgifter som är till hans fördel och till hans nackdel.

135

Revisionsrätten anser att den grund som avser att Olafs utredning är rättsstridig saknar verkan, eftersom rapporten från denna byrå inte är den avgörande omständighet som ligger till grund för talan vid domstolen.

136

I andra hand anser revisionsrätten att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund.

137

Revisionsrätten har för det första hävdat att det inte finns något som hindrar Olaf från att utvidga räckvidden av en utredning och att Olaf måste kunna göra en sådan utvidgning när allvarliga misstankar uppdagas efter en inspektion i en institutions lokaler. För övrigt utvidgades den aktuella utredningen till misstankar som hade ett nära samband med utredningens ursprungliga föremål.

138

Karel Pinxtens rätt till privatliv har även iakttagits. För det första har Karel Pinxten inte åberopat någon omständighet som visar att Olaf har grundat sig på en handling som omfattas av sekretess i förhållandet mellan en advokat och dennes klient. För det andra har Olaf enligt artikel 4.2 i förordning nr 883/2013 rätt att utan dröjsmål få tillgång till alla uppgifter som institutionerna innehar och att kopiera alla handlingar som institutionerna innehar. Olaf har således ett utrymme för skönsmässig bedömning och kan inte begränsas av den omständigheten att vissa handlingar presenteras som ”privata”.

139

För det tredje ankommer det på Karel Pinxten att visa att förfarandet i fråga hade kunnat leda till ett annat resultat om den påstådda kränkningen av hans rätt till försvar inte hade ägt rum, vilket han inte har gjort. I förevarande fall har Olaf under alla omständigheter uppfyllt sina skyldigheter genom att översända en sammanfattning av de faktiska omständigheterna som är tillräcklig för att göra det möjligt för honom att yttra sig, vilket Karel Pinxten även gjorde. Dessutom hade Olaf också möjlighet att lägga fram sitt försvar under det interna förfarandet vid revisionsrätten, på grundval av hela Olafs rapport. Olaf var inte heller skyldig att överlämna ett protokoll till Karel Pinxtens tidigare assistent, eftersom hon hördes som vittne.

140

Domstolen ska inledningsvis pröva revisionsrättens argument att det inte är nödvändigt att bedöma lagenligheten av Olafs utredning, eftersom Olafs rapport inte är den avgörande faktorn för att väcka talan vid domstolen enligt artikel 286.6 FEUF.

141

Det ska i detta hänseende påpekas att de fem anmärkningar som revisionsrätten har anfört till stöd för sin talan återger de konstateranden som Olaf gjorde i sin rapport.

142

För att visa att dessa anmärkningar är välgrundade har revisionsrätten lagt fram bevisning som till stor del utgörs av handlingar som Olaf beslagtagit under sin utredning och som återges i bilagan till dess rapport. Bilaga A.37 till ansökan, till vilken revisionsrätten i mycket stor utsträckning hänvisar i sina inlagor, anges för övrigt uttryckligen som sammansatt av ”[b]ilagor till den rapport från Olaf som överlämnades till revisionsrättens ordförande den 2 juli 2018”.

143

Som svar på domstolens frågor om anledningen till att revisionsrätten hade ändrat sin ursprungliga bedömning av huruvida kostnaderna för tjänsteresor, representation och mottagning samt de dagtraktamenten som betalats till Karel Pinxten var korrekta, anförde denna institution för övrigt att dess nya bedömning grundades på de handlingar som Olaf hade beslagtagit under sin undersökning.

144

Under dessa omständigheter finner domstolen att frågan huruvida förevarande talan kan tas upp till sakprövning inte är beroende av huruvida Olafs utredning är korrekt.

145

En eventuell felaktighet i denna utredning skulle emellertid kunna innebära att all eller en del av den bevisning som revisionsrätten har lagt fram till stöd för sin talan har samlats in i strid med tillämpliga rättsregler, vilket skulle innebära att domstolen måste avgöra huruvida denna brist påverkar frågan huruvida denna bevisning kan tas upp till sakprövning inom ramen för förevarande förfarande.

146

Innan domstolen tar ställning till revisionsrättens anmärkningar är det följaktligen nödvändigt att bedöma huruvida Karel Pinxten har fog för sina argument om att Olafs utredning var rättsstridig.

147

När det för det första gäller den påstått rättsstridiga utvidgningen av föremålet för Olafs utredning, framhåller domstolen att Olaf enligt artikel 4.2 a i förordning nr 883/2013 kan få tillgång till all relevant information som innehas av unionsinstitutionerna och i deras lokaler.

148

Enligt artikel 4.1 och 4.2 i förordningen kan denna befogenhet endast utövas inom ramen för en intern utredning och ska utövas i enlighet med de villkor som föreskrivs i förordningen.

149

Enligt artikel 5.1 i samma förordning får Olafs generaldirektör inleda en utredning när det föreligger skälig misstanke om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

150

I artikel 7.2 i förordning nr 883/2013 föreskrivs dessutom att Olafs anställda ska genomföra en inspektion av en institutions lokaler efter det att ett skriftligt bemyndigande har ingetts, där föremålet för och syftet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra denna utredning och utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder anges.

151

Härav följer dels att en inspektion av en institutions lokaler, som genomförs av Olaf utan att Olaf dessförinnan har tillgång till uppgifter som gör det möjligt att misstänka att det förekommer olaglig verksamhet som omfattas av dess befogenhet är olaglig, dels att en sådan inspektion ska syfta till att samla in bevis för den misstänkta olagliga verksamheten (se, analogt, dom av den 25 juni 2014, Nexans och Nexans France/kommissionen, C‑37/13 P, EU:C:2014:2030, punkt 37).

152

Det följer däremot inte av artiklarna 4, 5 och 7 i förordning nr 883/2013 att Olaf inte får beakta omständigheter som upptäckts i samband med en vanlig inspektion av en institutions lokaler, av vilken det framgår att det har förekommit olagliga handlingar som omfattas av dess behörighet, som Olaf inte hade kännedom om före denna inspektion och som skiljer sig från den olagliga verksamhet som ursprungligen omfattades av den utredning inom ramen för vilken inspektionen utfördes.

153

Den tolkning av bestämmelserna om Olafs verksamhet som Karel Pinxten har föreslagit skulle dessutom i praktiken kunna leda till att den som bedriver olaglig verksamhet som upptäckts i samband med en utredning av Olaf undgår påföljder, utan att detta är nödvändigt för att förhindra missbruk av de utredningsbefogenheter som anförtrotts detta organ eller för att skydda den berörda personens rätt till försvar, vilket skulle kunna riskera att äventyra förverkligandet av målet att stärka kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som hotar unionens finansiella intressen enligt artikel 1.1 i förordning nr 883/2013.

154

När en lagenlig inspektion av en institutions lokaler leder till att Olaf råkar upptäcka omständigheter som kan ge upphov till skälig misstanke om att det förekommer olaglig verksamhet som omfattas av dess behörighet och som skiljer sig från den verksamhet som den utredning inom ramen för vilken inspektionen ursprungligen gjordes, ankommer det följaktligen på Olaf att, om Olaf vill utreda detta för att kontrollera de exakta omständigheterna eller komplettera de uppgifter den råkat få kännedom om under denna inspektion, att inleda en ny utredning (se, analogt, dom av den 17 oktober 1989, Dow Benelux/kommissionen, 85/87, EU:C:1989:379, punkt 19, och dom av den 15 oktober 2002, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, EU:C:2002:582, punkt 301) eller, i förekommande fall, utvidga föremålet för sin utredning, om den olagliga verksamhet som råkat upptäckas har tillräckligt nära samband med den verksamhet som utgjorde föremål för den första utredningen för att motivera att den blir föremål för samma utredningsförfarande.

155

I förevarande fall har Karel Pinxten varken bestritt att beslutet att inleda en intern utredning som fattades av Olafs generaldirektör till följd av revisionsrättens översändande av uppgifter var rättsenligt eller att Olafs inspektion av institutionens lokaler den 20 november 2017 inom ramen för denna utredning var rättsenliga.

156

Karel Pinxten har inte heller gjort gällande att de uppgifter som Olaf upptäckte vid denna inspektion inte kunde ge upphov till tillräckliga misstankar som gav anledning att anta att det förekom olaglig verksamhet som omfattades av Olafs behörighet.

157

Den omständigheten att Olafs beslut att utvidga föremålet för utredningen, som ursprungligen hade inletts i fråga om eventuella rättsstridigheter som involverade Karel Pinxten och som påverkade unionens ekonomiska intressen, vid användningen av revisionsrättens tillgångar och i de tjänsteresor som utfördes eller tillåtits i strid med tillämpliga bestämmelser, till eventuella intressekonflikter och andra åsidosättanden av artiklarna 285 och 286 FEUF samt av bestämmelserna i uppförandekoden från år 2012, kan följaktligen inte anses innebära att beslutet var rättsstridigt.

158

Vad för det andra gäller argumenten avseende ett åsidosättande av Karel Pinxtens rätt till privatliv, ska det påpekas att det, med hänsyn till föremålet för detta förfarande, i förevarande fall inte ankommer på domstolen att uttala sig om varje form av kränkning av denna rättighet som Olaf skulle kunna ha gjort sig skyldig till under sin utredning, utan endast om de påstådda kränkningarna av nämnda rättighet som hänför sig till den samlade bevisning som revisionsrätten har lagt fram till stöd för förevarande talan. Felaktigheter i förfarandet vilka Olaf eventuellt gjort sig skyldig till vid insamlandet av bevisning kan nämligen under alla omständigheter endast påverka prövningen av förevarande talan i den mån denna stöder sig på bevisning som Olaf har erhållit olagligen.

159

Det ska i detta avseende först konstateras att Karel Pinxten bland de bevis som revisionsrätten har lagt fram inte har identifierat någon handling som omfattas av principen om sekretess i förhållandet mellan en advokat och hans klient.

160

Den omständigheten att Olaf inte har bekräftat att den inte har beslagtagit någon del av skriftväxlingen mellan Karel Pinxten och hans ombud, om den antas vara visad, saknar följaktligen relevans i förevarande fall.

161

Vad därefter beträffar bevisningen avseende Karel Pinxtens deltagande vid jakt, ska det påpekas att revisionsrätten har lagt fram handlingar till revisionsrätten som hänför sig till denna verksamhet och som har ett direkt samband med flera tjänsteresor som utförts i egenskap av ledamot av revisionsrätten.

162

Trots att dessa handlingar förvaras i en pärm som uttryckligen betecknas som ”privat” kan de, på grund av deras anknytning till sådana resor, inte anses hänföra sig till den verksamhet som Karel Pinxten bedriver rent privat.

163

Vidare följer det av konstaterandet i punkt 158 ovan att det inte är nödvändigt att för förevarande förfarande uttala sig om Karel Pinxtens påstående att Olaf även hade tagit med eller kopierat ett antal handlingar avseende jakt som inte omfattades av reseförordnanden.

164

Det ska slutligen konstateras att skrivelsen av den 20 november 2014 från Karel Pinxten till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i syfte att erbjuda honom att hyra en lägenhet i Bryssel (Belgien) avsåg förvaltningen av Karel Pinxtens privata egendom och att överlämnandet av en kopia av denna skrivelse således utgör en begränsning av hans rätt till respekt för privatlivet, vilken garanteras i artikel 7 i stadgan.

165

Olafs användning av denna skrivelse är emellertid begränsad och regleras i lag, eftersom den endast kan användas inom ramen för Olafs utredning och de förfaranden som inleds till följd av denna utredning.

166

Följaktligen är de argument som har framförts av Karel Pinxten inte av sådan art att de i detta förfarande visar att Olaf på ett rättsstridigt sätt har kränkt hans rätt till respekt för privatlivet.

167

Vad för det tredje gäller det påstådda åsidosättandet av Karel Pinxtens rätt till försvar, erinrar domstolen om att det i artikel 41.2 a i stadgan föreskrivs att rätten till god förvaltning bland annat innefattar en rätt för var och en att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne.

168

Denna princip genomförs genom artikel 9.4 i förordning nr 883/2013, i vilken det föreskrivs att Olaf, när utredningen väl är klar och innan de slutsatser som specifikt avser en berörd person dras, i princip ska bereda den berörda personen möjlighet att yttra sig över de omständigheter som rör honom eller henne.

169

Domstolen har dessutom, inom ramen för ett förfarande som liknar det som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF avseende en ledamot av kommissionen, slagit fast att det var nödvändigt att kontrollera huruvida den berörda kommissionsledamoten i god tid hade underrättats om de anmärkningar som riktats mot honom och om han hade haft möjlighet att yttra sig (dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkt 105). En sådan skyldighet föreskrivs för övrigt även i artikel 4.2 och 4.3 i arbetsordningen.

170

Även om det under dessa omständigheter ankommer på såväl Olaf som revisionsrätten att fullgöra sina respektive skyldigheter, ska iakttagandet av den berörda ledamotens eller den tidigare ledamotens rätt att yttra sig, med avseende på det förfarande som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF, bedömas på ett övergripande sätt, eftersom det inte kan uteslutas att denna ledamot eller denna tidigare ledamot har getts en tillräcklig möjlighet av revisionsrätten att yttra sig över uppgifter som han eller hon faktiskt inte hade kunnat kommentera innan Olaf antog rapporten.

171

I förevarande fall är det ostridigt att Karel Pinxten hördes muntligen av Olaf den 22 december 2017, att Olaf och Karel Pinxtens ombud hade utväxlat ett flertal skrivelser och att ombudet, efter det att en sammanfattning av de omständigheter som hade fastställts efter utredningen hade översänts, kunde skicka en skriftlig handling till Olaf för att vederlägga påståendena i denna sammanfattning.

172

Därefter mottog Karel Pinxten den 5 oktober 2018 Olaf-rapporten och den förberedande rapport som ordföranden för revisionsrätten hade skickat till revisionsrättens ledamöter. Han har kunnat ta ställning till dessa rapporter både genom att inkomma med skriftliga yttranden och vid en utfrågning vid denna institution.

173

Även om han har gjort gällande att Olafs utredning innehöll fyra olika rättsstridigheter, vilka avses i punkterna 131–134 ovan, vilka hindrat honom från att faktiskt yttra sig inför Olaf, har han inte anfört något argument för att styrka att han inte i tillräcklig utsträckning har kunnat uttala sig inför revisionsrätten om vissa omständigheter som åberopats mot honom innan Olafs rapport antogs.

174

Under dessa omständigheter förefaller det som om de argument som framförts av Karel Pinxten i detta förfarande inte kan visa att hans rätt till försvar har åsidosatts.

175

Härav följer att inget av Karel Pinxtens argument avseende att Olafs utredning var rättsstridig kan godtas och att det således inte är nödvändigt, vid prövningen av förevarande talan, att fastställa huruvida bevisning som erhållits på ett rättsstridigt sätt kan åberopas inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF.

176

Genom sin tredje grund för avvisningsyrkandet har Karel Pinxten för det första gjort gällande att hans förhör med revisionsrätten, trots hans invändningar, ägde rum i närvaro av generalsekreteraren och chefen för denna institutions rättstjänst, trots att det enligt artikel 49.3 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen krävs att ett förhör med en ledamot av nämnda institution innan talan väcks enligt artikel 286.6 FEUF ska genomföras utan någon tolk eller anställd vid denna institution.

177

De ifrågavarande anställdas närvaro hade kunnat påverka diskussionerna, bland annat med hänsyn till revisionsrättens generalsekreterares ansvar för bristerna i institutionens kontroll och den ”förvånande” roll som chefen för revisionsrättens rättstjänst hade under undersökningen.

178

Karel Pinxten anser för det andra att ett otillräckligt antal av revisionsrättens ledamöter röstade för att förevarande talan skulle kunna väckas.

179

Enligt artikel 4.4 i arbetsordningen krävs nämligen en majoritet av fyra femtedelar av ledamöterna, det vill säga tjugotre av dem, för att det ska vara möjligt att väcka talan med stöd av artikel 286.6 FEUF. Endast 22 av dessa ledamöter röstade dock för att väcka förevarande talan.

180

Om två av revisionsrättens ledamöter har förklarats jäviga, saknar denna omständighet betydelse. Eftersom det i artikel 4.4 i arbetsordningen föreskrivs en majoritet som beräknas i förhållande till det totala antalet ledamöter av revisionsrätten, är situationen för de ledamöter av revisionsrätten som förklarat sig jäviga jämförbar med situationen för de ledamöter av revisionsrätten som avstått från att rösta.

181

Revisionsrätten har ifrågasatt huruvida Karel Pinxtens argument avseende beslutet att väcka förevarande talan vid domstolen är verkningsfulla, eftersom detta beslut inte kan likställas med beslutet att väcka talan vid domstolen, såsom framgår beslutet av den 9 september 2005, kommissionen/Cresson (C‑432/04, EU:C:2005:539).

182

Revisionsrättens generalsekreterare ska i vart fall delta i institutionens samtliga sammanträden för att upprätta ett protokoll i enlighet med artikel 23 i arbetsordningen och artikel 39 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen. Enligt artikel 50.1 i tillämpningsföreskrifterna kunde revisionsrätten dessutom utse en person med ansvar för att utarbeta utkastet till protokoll. Denna befogenhet utövades den 12 februari 2015 för att ge chefen för dess rättstjänst i uppdrag att utföra denna uppgift.

183

Den majoritet som krävs för att väcka talan enligt artikel 286.6 FEUF ska dessutom beräknas på grundval av det totala antalet ledamöter i revisionsrätten, med undantag av den berörda ledamoten och de som förklarat sig jäviga. Det är visserligen riktigt att det i arbetsordningen inte finns några bestämmelser för när ledamöter av denna institution befinner sig i en intressekonflikt. Om dessa ledamöter skulle anses avstå skulle de i praktiken delta i det beslutsförfarande som de borde ha uteslutits från.

184

Det ska inledningsvis påpekas att när domstolen har att ta ställning till en invändning om rättegångshinder på grund av att revisionsrätten har åsidosatt de bestämmelser som reglerar revisionsrättens antagande av beslutet att väcka talan med stöd av artikel 286.6 FEUF, ska domstolen pröva den invändningen innan den, i förekommande fall, prövar huruvida talan är välgrundad.

185

En sådan invändning om rättegångshinder kan inte avslås med stöd av konstaterandet i punkt 4 i beslutet av den 9 september 2005, kommissionen/Cresson (C‑432/04, ej publicerat, EU:C:2005:539), enligt vilket kommissionens beslut att väcka talan vid domstolen inom ramen för en talan som väckts med stöd av artikel 213.2 EG inte kan likställas med att talan anhängiggörs vid domstolen.

186

Detta konstaterande, som endast syftade till att visa att domstolen endast hade att ta ställning till de omständigheter som angetts i denna talan och att domstolen således inte hade att beakta de skäl som föranledde kommissionen att anse det lämpligt att väcka talan vid domstolen, innebär inte på något sätt att en eventuell rättsstridighet hos ett beslut att väcka talan saknar betydelse för frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning.

187

Karel Pinxtens argument om att det förfarande som följts vid revisionsrätten för att tillåta att förevarande talan väcktes är rättsstridigt ska således prövas.

188

Vad för det första gäller hur Karel Pinxten hördes vid revisionsrätten, ska det påpekas att det framgår av artikel 4.1, 4.3 och 4.4 i arbetsordningen att när denna institution anser att de uppgifter som har lämnats till den kan visa att en av dess ledamöter har upphört att uppfylla de villkor som ställs eller utföra de förpliktelser som följer av hans eller hennes ämbete, ska denne beredas tillfälle att muntligen framföra sina förklaringar till denna institution innan institutionen beslutar att hänskjuta ärendet till domstolen i syfte att skilja en ledamot från ämbetet eller beröva honom rätten till pension eller andra förmåner.

189

I artikel 8 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen föreskrevs att möten som hålls inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 4 i arbetsordningen ska hållas inom stängda dörrar i den mening som avses i artikel 49 i dessa tillämpningsföreskrifter.

190

Sådana sammanträden hölls, i enlighet med artikel 49.3 i tillämpningsföreskrifterna, i avsaknad av tolk eller anställd vid revisionsrätten, såvida inte något annat beslutas vid ett tidigare sammanträde med denna institution.

191

Det följer av dessa bestämmelser att förhöret med Karel Pinxten endast borde ha ägt rum i närvaro av revisionsrättens ledamöter.

192

Denna slutsats påverkas inte av revisionsrättens argument att det likväl var motiverat att institutionens generalsekreterare närvarade vid detta förhör, eftersom det ankom på denne att upprätta protokollet från det sammanträde som hölls inom stängda dörrar vid vilket detta förhör hölls och biträda institutionens ordförande.

193

I artikel 23 i arbetsordningen anges att protokoll ska upprättas för revisionsrättens samtliga sammanträden. I artikel 39.1 i tillämpningsföreskrifterna för denna arbetsordning föreskrevs dessutom att revisionsrättens generalsekreterare bland annat har ansvar för att upprätta protokoll vid denna institutions sammanträden och biträda denna institutions ordförande vad gäller förberedelser inför rättens sammanträden och se till att förfarandena följs. På samma sätt preciserades det i artikel 50.1 i tillämpningsföreskrifterna att ett utkast till protokoll från varje sammanträde i revisionsrätten skulle utarbetas av denna institutions generalsekreterare eller av någon annan person som utsetts för detta ändamål.

194

Det framgår emellertid inte av de bestämmelser som nämns i föregående punkt att revisionsrättens generalsekreterare nödvändigtvis behövde närvara vid sammanträdet inom stängda dörrar vid denna institution under vilket förhöret med Karel Pinxten ägde rum i syfte att upprätta protokollet från detta sammanträde, eftersom en ledamot av revisionsrätten vid behov hade kunnat utses med stöd av artikel 50.1 i nämnda tillämpningsföreskrifter för att upprätta protokollet från samma sammanträde.

195

Det ska dessutom påpekas att artikel 49.3 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen utgjorde en specialregel som avvek från de vanliga formerna för hur revisionsrättens sammanträden skulle se ut, bland annat för att säkerställa en helt fri diskussion mellan institutionens ledamöter.

196

De bestämmelser enligt vilka revisionsrättens generalsekreterare har en allmän funktion som assistent till ordföranden för denna institution kan således inte motivera att generalsekreteraren närvarade vid ett sammanträde inom stängda dörrar inom nämnda institution, särskilt som det i artikel 49.3 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen föreskrivs ett särskilt förfarande som gör det möjligt att tillåta en anställd vid samma institution att närvara vid ett sammanträde inom stängda dörrar, ett förfarande som det inte påstås att revisionsrätten har använt i förevarande fall.

197

Under dessa omständigheter kan det förhållandet att chefen för revisionsrättens rättstjänst närvarade vid sammanträdet inom stängda dörrar i fråga inte heller motiveras av den funktion att utarbeta utkast till protokoll från revisionsrättens sammanträden som han enligt denna institution anförtrotts genom ett beslut antaget den 12 februari 2015 med stöd av artikel 50.1 i tillämpningsföreskrifterna till arbetsordningen.

198

Det framgår för övrigt av protokollet från detta sammanträde inom stängda dörrar att revisionsrättens ordförande hade motiverat närvaron av chefen för denna institutions rättstjänst inte med hänvisning till denna ställning utan i egenskap av rådgivare.

199

Även om det av det ovan anförda följer att närvaron av generalsekreteraren och chefen för revisionsrättens rättstjänst vid det sammanträdet inom stängda dörrar vid denna institution under vilket förhöret med Karel Pinxten ägde rum var rättsstridigt, framgår det av domstolens fasta praxis att en sådan brist endast kan vara avgörande om Karel Pinxten lyckas visa att förfarandet vid revisionsrätten skulle ha kunnat leda till ett annat resultat om denna brist inte hade förelegat (se, analogt, dom av den 4 april 2019, OZ/EIB, C‑558/17 P, EU:C:2019:289, punkt 76, och dom av den 4 juni 2020, C.F.(Skattekontroll), C‑430/19, EU:C:2020:429, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

200

Karel Pinxten har emellertid inte visat på vilket sätt närvaron av dessa tjänstemän vid revisionsrätten, som, såsom framgår av transkriptionen av inspelningen av detta sammanträde inom stängda dörrar, inte uttalade sig under nämnda sammanträde, har kunnat påverka genomförandet av samma sammanträde eller, framför allt, institutionens slutliga beslut.

201

Även om Karel Pinxten har gjort gällande att revisionsrättens generalsekreterare kan hållas ansvarig på grund av bristerna i den kontroll som det ankom på honom att säkerställa beträffande denna institutions utgifter, måste det särskilt konstateras att det sammanträdet inom stängda dörrar i fråga uteslutande syftade till att göra det möjligt för Karel Pinxten att ta ställning till de omständigheter som lades honom till last.

202

Den kritik som riktats mot den attityd som chefen för revisionsrättens rättstjänst intagit under undersökningen stöds dessutom huvudsakligen av ett förslag till skrivelse som påstås ha dikterats av Karel Pinxtens chaufför och ingetts av denne, men som ostridigt inte har undertecknats av denna chaufför. Karel Pinxten har således inte på ett tillfredsställande sätt visat att den omständigheten att chefen för revisionsrättens rättstjänst närvarade vid det sammanträdet inom stängda dörrar i fråga, på grund av den anställdes attityd, hade kunnat påverka detta sammanträde.

203

Vad för det andra gäller den omröstning som gjordes vid revisionsrätten för att besluta att väcka förevarande talan, föreskrivs i artikel 4.4 i arbetsordningen att detta beslut ska fattas genom hemlig omröstning med en majoritet av fyra femtedelar av revisionsrättens ledamöter.

204

Även om det i denna bestämmelse även föreskrivs att den berörda ledamoten av revisionsrätten inte ska delta i omröstningen, saknar denna regel relevans i förevarande fall, eftersom beslutet fattades vid en tidpunkt då Karel Pinxten inte längre var ledamot av denna institution.

205

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 90 i sitt förslag till avgörande visar en jämförelse mellan ordalydelsen i artikel 4.4 i arbetsordningen och artikel 25.3 i arbetsordningen att den majoritet som krävs för att anta ett sådant beslut ska beräknas på grundval av det totala antalet ledamöter i revisionsrätten och inte på grundval av antalet ledamöter av denna institution som var närvarande vid nämnda institutions sammanträde.

206

I artikel 41.1 i stadgan fastställs dock särskilt att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer.

207

Det framgår av fast rättspraxis att det ankommer på unionens institutioner, organ och byråer att anpassa sig till kravet på opartiskhet i dess båda delar, nämligen dels subjektiv opartiskhet, som innebär att ingen företrädare för den berörda institutionen får ta ställning för en part eller hysa en förutfattad mening, dels objektiv opartiskhet, enligt vilken institutionen ska erbjuda tillräckliga garantier för att utesluta allt tvivel vad gäller en eventuell förutfattad mening (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 mars 2019, August Wolff och Remedia/kommissionen, C‑680/16 P, EU:C:2019:257, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

208

För att säkerställa att detta krav iakttas måste revisionsrättens ledamöter, som inte på ett opartiskt sätt kan delta i förfarandet för eventuellt hänskjutande av en av ledamöterna eller en av institutionens före detta ledamöter till domstolens prövning, bland annat på grund av deras personliga band till den berörda ledamoten eller den berörda ledamoten, kunna försäkra sig om att de inte kommer att utöva något inflytande över utgången av förfarandet och måste för detta ändamål ha möjlighet att förklara sig jäviga.

209

Om artikel 4.4 i arbetsordningen tolkades på så sätt att den innebär att den majoritet som krävs enligt denna bestämmelse ska beräknas utan att det totala antalet ledamöter av revisionsrätten som förklarat sig jäviga räknas bort, skulle deras beslut att förklara sig jäviga i praktiken ha ett potentiellt avgörande inflytande på utgången av det förfarande som föreskrivs i nämnda bestämmelse.

210

Med hänsyn till den majoritet som krävs enligt samma bestämmelse skulle för övrigt en sådan tolkning av bestämmelsen i praktiken göra det extremt svårt, för att inte säga omöjligt, att inleda detta förfarande när ett visst antal ledamöter av denna institution anser sig behöva förklara sig jäviga.

211

Artikel 4.4 i arbetsordningen ska följaktligen tolkas i enlighet med artikel 41.1 i stadgan, på så sätt att majoriteten av de fyra femtedelar av revisionsrättens ledamöter som föreskrivs i den förstnämnda bestämmelsen ska beräknas på grundval av det totala antalet ledamöter av denna institution som lagligen kunde delta i omröstningen i fråga, utan att detta strider mot kravet på opartiskhet.

212

I förevarande fall är det ostridigt att två av revisionsrättens ledamöter förklarade sig jäviga för att säkerställa att detta krav iakttogs, av skäl som inte har ifrågasatts.

213

Följaktligen var rösterna från 22 ledamöter av revisionsrätten till stöd för att förevarande talan skulle väckas tillräckligt för att uppnå den majoritet som krävs enligt artikel 4.4 i arbetsordningen.

214

Härav följer att Karel Pinxtens argument om att det förfarande som följts vid revisionsrätten för att tillåta att förevarande talan väcktes är rättsstridigt inte kan godtas.

215

Inom ramen för sin fjärde grund för avvisningsyrkandet anser Karel Pinxten att revisionsrätten har åsidosatt principen om iakttagande av en skälig tidsfrist i artikel 41.1 i stadgan, genom att ifrågasätta lagenligheten av de ansökningar om utbetalningar som han ingett sedan år 2006, trots att denna institution redan när ansökningarna lämnades in förfogade över alla uppgifter som var nödvändiga för att försäkra sig om att ansökningarna var lagenliga eller för att besluta att begära in klargöranden.

216

Rättssäkerhetsprincipen kräver, i analogi med de regler som föreskrivs i unionens finansiella bestämmelser och domstolens praxis på området, att en institution ska delge en debetnota inom en frist som normalt inte överstiger fem år räknat från den tidpunkt då institutionen kunde göra gällande sin fordran. Denna frist kan emellertid minskas eller förlängas beroende på omständigheterna.

217

Det är i förevarande fall inte heller nödvändigt att visa att överskridandet av en rimlig tidsfrist påverkar innehållet i en unionsrättsakt, eftersom förevarande talan inte avser ogiltigförklaring av en sådan rättsakt. Revisionsrätten ska i detta sammanhang anses ha förverkat alla anmärkningar som hänför sig mer än tre år tillbaka, eller åtminstone mer än fem år, från och med den 5 oktober 2018, då denna institutions ordförande lade fram den preliminära rapporten för dess ledamöter.

218

Enligt revisionsrätten skedde anhängiggörandet vid domstolen inom en rimlig tidsfrist. Revisionsrätten kunde nämligen inleda detta förfarande först efter det att den mottagit Olafs rapport, det vill säga den 2 juli 2018. Med hänsyn till omfattningen av de påstådda rättsstridigheterna är åtta månader från detta datum inte orimligt lång tid. Preskriptionsreglerna i fråga om indrivning av fordringar kan inte heller överföras på förevarande mål.

219

Det följer av domstolens praxis att revisionsrätten måste bemöda sig om att inte vänta i det oändliga med att väcka talan med stöd av artikel 286.6 FEUF, då det grundläggande kravet på rättssäkerhet måste iakttas och den berörda personens rätt till försvar inte får åsidosättas genom att öka de svårigheter som uppkommer med att vederlägga de argument som anförts i talan (se, analogt, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkt 90).

220

Eftersom det inte fastställs någon särskild tidsgräns i denna bestämmelse, kan bedömningen av huruvida en tidsåtgång är skälig inte företas med hänvisning till en bestämd längsta tidsgräns som fastställts på ett abstrakt sätt, utan bedömningen måste ske med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall, i synnerhet med hänsyn till tvistens betydelse för den berörde, ärendets komplexitet samt parternas uppträdande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2013, Réexamen Arango Jaramillo m.fl./EIB, C‑334/12 RX–II, EU:C:2013:134, punkterna 28 och 29).

221

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 104 i sitt förslag till avgörande kan den presumtion, som kan motbevisas, enligt vilken en tid på mer än fem år räknat från de aktuella omständigheterna är orimlig, vilken domstolen slog fast i punkt 105 i domen av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet (C‑566/14 P, EU:C:2016:437), och som Karel Pinxten har hänvisat till, inte tillämpas i förevarande mål.

222

Denna presumtion har nämligen sin grund i reglerna om återkrav av unionens fordringar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet, C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkterna 101–103).

223

Även om en talan enligt artikel 286.6 FEUF delvis grundar sig på en anmärkning om missbruk av revisionsrättens medel, har en sådan talan emellertid inte till syfte att erhålla ersättning för betalningar som gjorts till förmån för den berörda ledamoten och som den anser vara felaktiga.

224

Det ska således fastställas huruvida revisionsrättens talan väcktes inom skälig tid mot bakgrund av domstolens praxis, vilken det erinrats om i punkt 220 ovan.

225

I förevarande fall ska det visserligen påpekas att de äldsta omständigheter som Karel Pinxten klandrats för hänför sig till år 2006, det vill säga mer än tolv år innan förevarande talan väcktes.

226

Även om det dessutom framgår av handlingarna i målet att en striktare kontroll från revisionsrättens sida av dess medlemmars betalningskrav skulle ha gjort det möjligt för revisionsrätten att tidigare upptäcka åtminstone en betydande del av de påstådda rättsstridigheterna i förhållande till Karel Pinxten, har den systematiska omprövningen av hans situation ändå motiverats av de uppgifter som framkommit under Olafs utredning.

227

Revisionsrättens talan med stöd av artikel 286.6 FEUF grundar sig emellertid på en kombination av samtliga uppgifter som denna institution förfogade över efter denna systematiska omprövning. Det har följaktligen inte visats att revisionsrätten, i avsaknad av de uppgifter som Olaf inhämtat, skulle ha kunnat väcka förevarande talan.

228

Efter det att revisionsrätten under år 2016 hade mottagit upplysningar i syfte att ifrågasätta Karel Pinxten, genomförde revisionsrätten samma år en intern utredning. Från och med det att Olafs generaldirektör den 27 oktober 2016 underrättade revisionsrätten om att denne övervägde om det var lämpligt att inleda en utredning och till dess att Olafs rapport överlämnades till revisionsrätten den 2 juli 2018, kunde denna institution inte fortsätta sina undersökningar i enlighet med artikel 5.3 i förordning nr 883/2013, om inte något annat hade överenskommits med Olaf. Efter att ha mottagit denna rapport inledde revisionsrätten det förfarande i flera steg som föreskrivs i artikel 4 i arbetsordningen, ett förfarande som ägde rum mellan den 12 juli och den 29 november 2018.

229

Av detta följer att revisionsrätten reagerade snabbt på att den mottagit information om de rättsstridigheter som skulle ha begåtts av Karel Pinxten och att revisionsrätten därefter genomfört de förfaranden som omfattades av revisionsrättens befogenheter med tydlig snabbhet, trots att artikel 286.6 FEUF ännu aldrig hade tillämpats och Olafs rapport innehöll uppgifter om ett mycket stort antal rättsstridigheter som hade begåtts av Karel Pinxten.

230

Även om det ankommer på domstolen att i förekommande fall beakta den tid som förflutit mellan vissa av de faktiska omständigheterna i fråga och revisionsrättens precisa anmärkningar i syfte att bedöma i vilken utsträckning Karel Pinxten kan förväntas lämna ytterligare förklaringar eller ytterligare bevis avseende dessa omständigheter, kan det följaktligen inte anses att förevarande talan allmänt sett har väckts efter en orimligt lång tidsfrist eller att revisionsrätten har förverkat sin rätt att åberopa vissa rättsstridigheter som uppmärksammats i detta förfarande i förevarande mål.

231

Karel Pinxten kan följaktligen inte vinna framgång med sina argument om att förevarande talan har väckts för sent.

232

Eftersom inget av de fyra argumenten avseende talans upptagande till sakprövning har godtagits, konstaterar domstolen att förevarande talan kan tas upp till sakprövning.

233

Till stöd för sin talan har revisionsrätten anfört fem anmärkningar. Den första anmärkningen avser missbruk av medel från denna institution. Vidare anser revisionsrätten att han missbrukat skatteförmåner. Som tredje anmärkning har det anförts att Karel Pinxten gjort sig skyldig till felaktig och rättsstridig användning av försäkringar. För det fjärde har han enligt revisionsrätten ägnat sig åt viss verksamhet som inte redovisats och som är olaglig. Slutligen har han även skapat en intressekonflikt.

234

För att pröva dessa anmärkningar ska det preciseras att artikel 286.6 FEUF ger revisionsrätten möjlighet att begära att domstolen ska skilja ledamöter av denna institution från ämbetet eller beröva dem deras rätt till pension eller andra förmåner, när ledamöterna har upphört att uppfylla de villkor som ställs eller utföra de förpliktelser som följer av deras ämbete.

235

Arten av dessa skyldigheter preciseras bland annat i artiklarna 285 och 286 FEUF.

236

Det ankommer således på ledamöterna, i enlighet med artikel 285 FEUF, att fullgöra sina uppgifter med fullständig oavhängighet, i unionens allmänna intresse.

237

Det framgår dessutom av artikel 286.3 FEUF att revisionsrättens ledamöter bland annat ska avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter.

238

Enligt artikel 286.4 FEUF är det dessutom förbjudet för dessa ledamöter att utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet under sin ämbetstid. Detta syftar bland annat till att säkerställa deras tillgänglighet i tjänsten. I denna bestämmelse preciseras även att de, när de tillträder, ska avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.

239

Eftersom de sistnämnda skyldigheterna endast nämns som exempel, ska begreppet ”de skyldigheter som följer av ämbetet”, i den mening som avses i artikel 286.6 FEUF, ges en vid tolkning. Mot bakgrund av det höga ansvar som anförtrotts revisionsrättens ledamöter är det viktigt att revisionsrättens ledamöter iakttar de strängaste reglerna i fråga om uppförande och när som helst ger unionens allmänna intresse företräde inte bara framför nationella intressen, utan även framför personliga intressen (se, analogt, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkterna 70 och 71).

240

I detta perspektiv återges och konkretiseras de skyldigheter för revisionsrättens ledamöter som föreskrivs i primärrätten i de regler som denna institution har antagit, vilka ledamöterna är skyldiga att iaktta noggrant.

241

Revisionsrättens ledamöter ska noggrant iaktta den rapporteringsskyldighet som föreskrivs i dessa regler, i syfte att säkerställa att artikel 286.3 och 286.4 FEUF iakttas, och på så sätt säkerställa att institutionen får fullständig information om begäran om att få använda institutionens resurser, bland annat vad gäller kostnader för tjänsteresor, representation och mottagning.

242

Om det råder osäkerhet om den exakta omfattningen av de skyldigheter som följer av ämbetet, ankommer det på revisionsrättens ledamöter att vända sig till de behöriga avdelningarna vid denna institution för att skingra dessa tvivel.

243

Även om revisionsrättens ledamöter ska se till att de uppträder på ett oklanderligt sätt innebär detta emellertid inte att minsta avvikelse från de regler som gäller för ledamöterna kan beivras med stöd av artikel 286.6 FEUF. Det krävs för detta ändamål att det föreligger ett regelbrott av en viss svårighetsgrad (se, analogt, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson, C‑432/04, EU:C:2006:455, punkt 72).

244

Prövningen av revisionsrättens fem anmärkningar ska således syfta till att fastställa huruvida de handlingar som domstolen har tillgång till gör det möjligt att fastställa att Karel Pinxten har åsidosatt sina skyldigheter med en viss grad av allvar enligt de skyldigheter som åligger en ledamot av denna institution, såsom dessa definieras i primärrätten och preciseras i de regler som denna institution har antagit.

245

Det ankommer i detta syfte på domstolen att undersöka all den bevisning som lagts fram till den av revisionsrätten, på vilken det ankommer att styrka det regelbrott som den har lagt Karel Pinxten till last. Domstolen ska särskilt bedöma huruvida dessa omständigheter är materiellt riktiga och tillförlitliga, för att avgöra om de är tillräckliga för att fastställa att det föreligger ett regelbrott av en viss grad av allvar i den mening som avses i artikel 286.6 FEUF.

246

Genom sin fjärde anmärkning har revisionsrätten gjort gällande att Karel Pinxten har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter i fråga om reglering, oegennyttighet, oavhängighet, opartiskhet, redbarhet, ansvar, föredömlighet och insyn, genom att under sina mandatperioder utöva två externa verksamheter på ett rättsstridigt sätt.

247

Eftersom det missbruk av revisionsrättens medel som är föremål för den första anmärkningen delvis hänför sig till användning av institutionens egna medel, vilka den har presenterat som knutna till denna externa verksamhet, ska den fjärde anmärkningen prövas först.

248

Såsom det har erinrats om i punkt 238 ovan ska revisionsrättens ledamöter, enligt artikel 286.4 FEUF, inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

249

För att, i enlighet med artikel 285 FEUF, säkerställa dessa ledamöters oberoende och för att säkerställa att ledamöterna, med tillämpning av artikel 286.3 FEUF, avstår från varje handlande som är oförenligt med deras ämbete, ska dessutom de regler som antagits av revisionsrätten – som samma ledamöter, såsom har påpekats i punkt 241 ovan, noggrant ska iaktta – precisera på vilka villkor ledamöterna kan utöva extern verksamhet under sin ämbetsperiod.

250

I punkt 3.7 i de etiska riktlinjerna föreskrivs att revisionsrättens ledamöter endast får utöva extern verksamhet inom den ram som fastställs i tjänsteföreskrifterna och att de ska avstå från all verksamhet som kan skada institutionens anseende, ifrågasätta institutionens opartiskhet eller påverka deras arbete.

251

I artikel 4.1 i 2004 års uppförandekod och i artikel 4.1 och 4.2 i 2012 års uppförandekodex angavs att revisionsrättens ledamöter ska ägna sig åt att fullgöra sitt uppdrag och avstå från all extern yrkesverksamhet och från all annan extern verksamhet som är oförenlig med tjänsteutövningen.

252

I artikel 5.1 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen föreskrevs att revisionsrättens ledamöter ska avstå från all extern yrkesverksamhet och från all annan extern verksamhet som är oförenlig med principerna om oberoende och tillgänglighet i tjänsteutövningen.

253

I artikel 5.2 i dessa tillämpningsföreskrifter angavs att all faktisk eller planerad extern verksamhet ska bedömas med hänsyn till fyra allmänna kriterier, vilka avser att revisionsrättens anseende inte ska skadas vad gäller dess opartiskhet, huruvida det förekommer intressekonflikter, att de inte medför en orimlig tidsåtgång att de inte ska medföra ekonomisk vinning.

254

På processrättslig nivå föreskrivs även i artikel 4.3 i 2004 års uppförandekod, artikel 4.6 i 2012 års uppförandekod samt artikel 6.1 och 6.2 i tillämpningsföreskrifterna för arbetsordningen en skyldighet att anmäla all extern verksamhet till revisionsrättens ordförande inte bara när en ledamot i denna institution tillträder tjänsten, utan även under resten av sin ämbetsperiod.

255

Det framgår av det ovan anförda att det vid prövningen av den fjärde anmärkningen är nödvändigt att pröva huruvida Karel Pinxten har uppfyllt sina skyldigheter att redovisa all extern verksamhet och avstå från att utöva en extern verksamhet som är oförenlig med hans tjänsteutövning vad gäller de två externa verksamheter som avses i den första och den andra delen av denna anmärkning.

256

I den fjärde anmärkningens första del har revisionsrätten hävdat att Karel Pinxten utövade en intensiv politisk verksamhet trots att han var ledamot av denna institution. Han deltog härvidlag i ett flertal möten med det politiska partiet Open VLD (nedan kallat det aktuella politiska partiet), och var dessutom röstberättigad medlem fram till år 2008.

257

Denna verksamhet har varken redovisats eller godkänts av revisionsrätten och den är under alla omständigheter oförenlig med ämbetet som ledamot av denna institution.

258

Karel Pinxten har bestritt att han hade någon politisk verksamhet när han var ledamot av revisionsrätten. Även om han deltog i vissa möten med det aktuella politiska partiet, rör det sig om möten vid den ”utvidgade” styrelsen för detta parti, i vilka även parlamentsledamöter i partiet deltog och under vilka Karel Pinxten inte hade rösträtt, eftersom han inte var vald ledamot. Hans deltagande i dessa möten syftade till att främja revisionsrättens verksamhet och upprätthålla yrkesmässiga relationer med nationella politiska ansvariga.

259

Det ska för det första påpekas att revisionsrättens påstående att Karel Pinxten deltog i mötena för det aktuella politiska partiet i egenskap av medlem med rösträtt fram till år 2008 inte kan anses visat, eftersom de handlingar som domstolen förfogar över inte innehåller några bevis till stöd för detta påstående.

260

Vad för det andra gäller Karel Pinxtens deltagande från och med år 2008 i sammanträdena för styrelsen för det politiska partiet utan rösträtt, har revisionsrätten bland annat lagt fram ett e-postmeddelande som den politiska ledaren för detta parti skickade den 24 november 2008 i vilket Karel Pinxten underrättades om att han systematiskt skulle inbjudas till sammanträdena på nämnda partis styrelse samt protokoll från dessa möten i vilka det angavs att Karel Pinxten deltog i åtminstone 30 av dessa möten mellan den 9 mars 2009 och den 26 april 2010.

261

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 182 i sitt förslag till avgörande framgår det även av protokollen att de möten i det politiska partiets styrelse som Karel Pinxten deltog i hade till syfte att diskutera olika frågor rörande den belgiska och den europeiska politiken.

262

Även om protokollen från de sammanträden som det ifrågavarande politiska partiets styrelse höll efter den 26 april 2010 inte förekommer i de handlingar som domstolen har tillgång till, framgår det av en rad uppgifter som framgår av handlingarna i målet att Karel Pinxten fortsatte att delta i dessa sammanträden efter detta datum.

263

Det framgår särskilt av e-postmeddelandena från maj 2012 att Karel Pinxten oroade sig för att inte längre motta inbjudningar att delta i det aktuella politiska partiets styrelsemöten och att han fick svaret att det rörde sig om ett tekniskt problem. Karel Pinxtens intresse av dessa möten framgår även av en e‑postkorrespondens från januari 2016, i vilken han klagade över att inbjudningarna till dessa möten kom till honom för sent för att han skulle kunna planera för att närvara vid dessa möten.

264

De e-postmeddelanden som sändes i september 2014 samt i september och oktober 2015 bekräftar dessutom att Karel Pinxten deltog i vissa av mötena med styrelsen till det aktuella politiska partiet.

265

Därefter framgår det av flera e-postmeddelanden från åren 2016 och 2017 att inbjudningarna till sådana möten fortsatte att sändas till Karel Pinxten, och det framgår av handlingarna rörande flera tjänsteresor som han hade utfört att han hade deltagit i åtminstone fyra av dessa möten under dessa två år.

266

Under förhöret vid revisionsrätten och därefter vid förhandlingen medgav Karel Pinxten för övrigt att han regelbundet hade deltagit i det politiska partiets ”utvidgade” styrelses möten, omkring åtta till tio möten i genomsnitt per år.

267

Av dessa omständigheter följer att Pinxten under merparten av sina två ämbetsperioder vid revisionsrätten utövade en aktiv politisk verksamhet som bland annat framgick av att han direkt och regelbundet deltog i ett ledningsorgan för ett nationellt politiskt parti.

268

Denna bedömning påverkas inte av Karel Pinxtens argument att han deltog i dessa sammanträden i egenskap av inbjuden eller åskådare på samma sätt som parlamentsledamöter i det berörda partiet, utan att ha valts för detta ändamål eller ha rösträtt.

269

Den regelbundna närvaron i ett politiskt partis ledningsmöten, även utan rösträtt, ger nämligen en verklig möjlighet, bland annat genom att delta i de diskussioner som förs inom detta område, att påverka partiets politiska verksamhet. Likheten mellan parlamentsledamöters ställning för det berörda partiet och Karel Pinxtens ställning, vad gäller deltagandet i sammanträdena i fråga, som han har åberopat, ger för övrigt stöd för att detta deltagande är knutet till politisk verksamhet.

270

Förutom att denna verksamhet inte på något sätt har redovisats av Karel Pinxten, kan det konstateras att en sådan verksamhet är klart oförenlig med ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

271

Utöver den tid som krävs för att under vardagar infinna sig och närvara vid politiska möten, trots att den berörda ledamoten är skyldig att hålla sig tillgänglig, undergräver en sådan verksamhet hans oberoende och kan, när den är känd, skada den bild allmänheten får av revisionsrättens opartiskhet.

272

En sådan verksamhet är således oförenlig med de skyldigheter som införts genom primärrätten och den strider även mot de normer som revisionsrätten antagit och som nämns i punkterna 250–253 ovan. Utövandet av en politisk befattning är i synnerhet uttryckligen förbjudet enligt uppförandekoderna från 2004 och 2012, medan det i punkt 3.3 i de etiska riktlinjerna framhålls att det är nödvändigt att undvika varje intressekonflikt som skulle kunna uppstå om en ledamot tillhör en politisk partistyrelse.

273

Det ska understrykas att den omständigheten att en ledamot av revisionsrätten bibehåller en politisk verksamhet under merparten av sin mandatperiod utgör ett särskilt allvarligt åsidosättande av de mest grundläggande skyldigheter som följer av ämbetet.

274

Svårighetsgraden av åsidosättandet av dessa skyldigheter förstärks ytterligare i förevarande fall av den omständigheten att Karel Pinxten inte i något fall kunde vara ovetande om att hans agerande var rättsstridigt, eftersom den kommitté som hade till uppgift att bedöma den externa verksamheten hos revisionsrättens ledamöter vid tillträdandet av tjänsten hade avslagit Karel Pinxtens begäran om att behålla yrkestiteln borgmästare i kommunen Overpelt (Belgien), bland annat på grundval av en skrivelse av den 10 maj 2006 från rättstjänsten vid denna institution, i vilken det bland annat framhävdes att ledamöterna i denna institution inte kunde utöva några politiska uppdrag.

275

Talan ska således vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens första del.

276

Genom den fjärde anmärkningens andra del har revisionsrätten hävdat att Karel Pinxten under år 2016 bildade ett privat bolag, i vilket han erhöll inkomster, i syfte att driva vinodlingar i Côte-d’Or (Frankrike).

277

Denna verksamhet har varken redovisats eller godkänts av revisionsrätten och den är under alla omständigheter oförenlig med ämbetet som ledamot av denna institution, eftersom det rör sig om en yrkesverksamhet med vinstintresse.

278

Enligt Karel Pinxten är det bolag som revisionsrätten har hänvisat till ett fastighetsbolag som inte bedriver näringsverksamhet och som endast tar ut en hyra för en tillgång som har tagits upp i hans deklaration. Den utgör således endast en form av fast egendom som är helt öppen för insyn.

279

Det framgår av handlingarna i målet att Karel Pinxten faktiskt hade ställning som verkställande direktör för ett privat fastighetsbolag sedan detta bolag bildades under år 2016 och fram till dess att hans andra ämbetsperiod löpte ut.

280

Karel Pinxten och hans maka innehade 97 procent av andelarna i fastighetsbolaget, medan resterande 3 procent innehades av deras tre barn.

281

Det framgår dessutom av de handlingar som upprättats inför notarius publicus och av de e-postmeddelanden som ingetts av revisionsrätten att samma fastighetsbolag den 12 september 2016 förvärvade flera fastigheter som omedelbart hade utarrenderats för att kunna nyttjas av tredje part.

282

Vad gäller frågan huruvida det uppdrag som Karel Pinxten har utfört är förenligt med hans ämbete kan det konstateras att ingen av de principer som styr revisionsrättens ledamöters ställning utgör hinder för ett direkt eller indirekt innehav av fast egendom eller uppbärande av hyresinkomster som hänför sig till sådan egendom.

283

Det följer för övrigt av artikel 2.2 i 2012 års uppförandekod, enligt vilken samma deklarationsregler gäller för innehav av ”fast egendom … antingen direkt eller genom ett fastighetsbolag”, att revisionsrättens interna regler uttryckligen föreskrev möjligheten till ett direkt eller indirekt innehav av fast egendom för ledamöterna.

284

Eftersom det varken har påståtts eller ännu mindre visats att fastighetsbolaget i fråga har inlett en verksamhet som går utöver förvaltningen av de jordbruksskiften som nämns i punkt 281 ovan, framgår det att Karel Pinxten, i egenskap av verkställande direktör för detta bolag, endast anmodades att förvalta dessa skiften som nämnda bolag inte drivit direkt, vilket han skulle ha varit tvungen att göra om han hade förvärvat nämnda skiften direkt.

285

Under dessa omständigheter, och i avsaknad av andra omständigheter som kan visa att revisionsrättens kritik mot Karel Pinxten i detta avseende är välgrundad, framstår inte den verksamhet som bedrivs av honom som företagsledare för ett privat fastighetsbolag som han utövar som ett åsidosättande av principerna om oberoende och opartiskhet, minska hans tillgänglighet eller ge honom högre inkomster än vad han skulle ha kunnat erhålla i egenskap av ägare till de tillgångar som bolaget innehade.

286

Härav följer, i motsats till vad revisionsrätten har hävdat, att denna verksamhet inte kan anses utgöra en verksamhet som är oförenlig med ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

287

Vad beträffar frågan huruvida Karel Pinxten har uppfyllt sin skyldighet att redovisa en sådan verksamhet, följer det av artikel 2.2 och 2.4 i uppförandekoden från 2012 att det ankom på en ledamot av revisionsrätten som under sin mandatperiod, genom ett fastighetsbolag, förvärvat fast egendom som inte är reserverad för hans exklusiva användning att inge en ny specifikation av sina ekonomiska intressen och av de tillgångar som han hade i sin förmögenhet där egendomen angavs.

288

Med hänsyn till denna särskilda redovisningsskyldighet, avseende innehav av fast egendom, och den hänvisning som i detta sammanhang görs i uppförandekoden från 2012 till fastighetsbolag, finner domstolen att en redovisning av finansiella intressen och tillgångar tillhörande en ledamot av revisionsrätten som nämner den egendom som innehas genom ett fastighetsbolag är tillräcklig för att denna ledamot av revisionsrätten, när han innehar uppdraget som direktör för detta bolag, ska kunna uppfylla sina redovisningsskyldigheter gentemot denna institution.

289

Eftersom uppdraget som verkställande direktör för ett privaträttsligt fastighetsbolag inte i sig är oförenligt med ämbetet som ledamot av revisionsrätten och, för det andra, att en eventuell intressekonflikt som är knuten till denna ställning till sin natur följer av innehavet av den aktuella egendomen och inte av själva utövandet av denna funktion, är det inte nödvändigt att göra en kompletterande redovisning av detta bolag som extern verksamhet inom ramen för det förfarande som avses i punkt 254 ovan för att det ska vara möjligt för revisionsrätten att kontrollera att dess ledamöter uppfyller sina skyldigheter.

290

I förevarande fall har det inte bestritts att de jordbruksskiften som innehades av det aktuella fastighetsbolaget faktiskt nämndes i en ny deklaration avseende ekonomiska intressen och tillgångar som Karel Pinxten ingav efter förvärvet av dessa skiften.

291

Av detta följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens andra del.

292

Denna anmärkning ska således delvis godtas.

293

Karel Pinxten har anfört två argument för att bestrida att den första anmärkningen kan tas upp till sakprövning, nämligen dels att revisionsrätten inte utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning och att det fanns formella fel vid inlämnandet av ansökan, dels att den tabell som bifogats revisionsrättens replik inte kan tas upp till sakprövning.

294

Karel Pinxten har hävdat att revisionsrätten nöjde sig med att hänvisa till Olafs rapport utan att analysera denna och i synnerhet utan att precisera på vilket sätt var och en av de kritiserade utgifterna skulle vara otillåten. Revisionsrätten har således underlåtit att utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 286.6 FEUF. Denna brist förvärras av den omständigheten att revisionsrätten slutligen endast krävde omkring 27 procent av det belopp som Olaf hade fastställt, utan att förklara varför revisionsrätten ändå själv upprepade all kritik som hade riktats mot Karel Pinxten i Olafs rapport.

295

Revisionsrätten anser att det ankom på den att analysera Olafs rapport och att hänvisa till den. Den gjorde emellertid en egen bedömning av de faktiska omständigheterna i fråga, vilket för övrigt framgår av den preliminära rapporten och ansökan.

296

Det följer av artikel 286.6 FEUF att endast revisionsrätten får inleda det förfarande som föreskrivs i denna bestämmelse.

297

Det ankommer således på den institutionen att bedöma huruvida de uppgifter som den förfogar över beträffande den berörda ledamotens eller den tidigare ledamotens uppträdande är tillräckliga för att motivera att förfarandet inleds. I artikel 4 i arbetsordningen föreskrivs för övrigt ett internt förfarande som syftar till att göra det möjligt att fatta ett välgrundat beslut av samma institution i detta avseende.

298

Förekomsten av en rapport från Olaf om hur den berörda ledamoten eller den tidigare ledamoten av revisionsrätten agerat kan inte heller inskränka det utrymme för skönsmässig bedömning som denna institution förfogar över i detta avseende, eftersom det följer av artikel 11.4 i förordning nr 883/2013 att det ankommer på den institution till vilken en sådan rapport har överlämnats att avgöra vilka åtgärder som ska vidtas med anledning av rapporten och de rekommendationer som åtföljer denna.

299

I förevarande fall har, såsom bland annat framgår av punkterna 188–214 ovan, det förfarande som föreskrivs i artikel 4 i arbetsordningen tillämpats, vilket gjorde det möjligt för revisionsrätten att besluta att väcka förevarande talan med beaktande av samtliga uppgifter som den hade tillgång till, inbegripet Olafs rapport.

300

Under dessa omständigheter kan det förhållandet att ansökan till stor del grundar sig på konstaterandena i Olafs rapport inte påverka frågan huruvida den första anmärkningen kan tas upp till sakprövning, eftersom revisionsrätten inte på något sätt är skyldig att avvika från dessa konstateranden.

301

Revisionsrätten har för övrigt inte i sin ansökan upprepat all den kritik som framförts i Olafs rapport. Den har således i synnerhet inte framfört några anmärkningar avseende att Karel Pinxten haft omotiverad frånvaro och har även förkastat Olafs analys av rättsstridigheterna i vissa av Karel Pinxtens resor.

302

Härav följer att Karel Pinxten inte kan vinna framgång med sitt argument att revisionsrätten inte utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

303

Karel Pinxten har hävdat att revisionsrätten inte har uppfyllt sin skyldighet, i egenskap av undersökande myndighet, att fastställa de faktiska omständigheterna genom att visa att var och en av de kostnader som kritiseras i den första anmärkningen verkligen är rättsstridiga.

304

Detta kan inte visas genom en principiell och automatisk hänvisning till Olafs rapport och till ett stort antal bilagor till denna, eftersom en sådan hänvisning inte kan tas upp till sakprövning. Revisionsrätten kan inte heller med framgång finna stöd för sin argumentation genom att hänvisa till tabellen i bilaga C.1 till repliken, särskilt som tabellen upprättades efter det att den hade beslutat att väcka talan vid domstolen.

305

Enligt revisionsrätten är ansökan tillräckligt motiverad. Den har gett representativa exempel på de brister som har lagts Karel Pinxten till last samtidigt som den återger varje anmärkning och med en mer detaljerad tabell bifogad. Efter det att Karel Pinxten den 4 februari 2019 inkommit med ett yttrande gjorde revisionsrätten dessutom en ny undersökning av var och en av utgifterna och upprättade en tabell som bifogades dess beslut av den 11 april 2019 om fastställande av fordran och återkrav.

306

Det ska inledningsvis påpekas att Karel Pinxtens påstående att revisionsrätten inte har kunnat fastställa de faktiska omständigheter som ligger till grund för den första anmärkningen ska bedömas i samband med prövningen av huruvida denna anmärkning är välgrundad och inte vid prövningen av huruvida den kan tas upp till sakprövning.

307

Vad sedan gäller ingivandet av ansökan ska det erinras om att enligt artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 120 c i domstolens rättegångsregler ska ansökan bland annat innehålla uppgifter om föremålet för talan, sökandens yrkanden samt de grunder och argument som åberopas.

308

Iakttagandet av denna skyldighet ska göra det möjligt för svaranden att förbereda sitt försvar och för domstolen att utöva sin kontroll. Härav följer att de väsentliga faktiska och rättsliga omständigheter på vilka talan grundas på ett konsekvent och begripligt sätt ska framgå av själva texten i ansökan och att yrkandena i ansökan ska vara tydligt utformade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats (ultra petita) och för att förhindra att en anmärkning inte blir prövad.

309

Revisionsrätten ska således, inom ramen för en talan som väckts med stöd av artikel 286.6 FEUF, ange anmärkningarna på ett konsekvent och precist sätt, så att den berörda ledamoten eller den tidigare ledamoten vid revisionsrätten exakt kan förstå arten av det åsidosättande av de skyldigheter som följer av hans ämbete som läggs honom till last. Detta är nödvändigt för att denna ledamot eller den tidigare ledamoten på ett ändamålsenligt sätt ska kunna försvara sig och för att domstolen ska kunna kontrollera huruvida det påstådda åsidosättandet föreligger.

310

Även om innehållet i en ansökan för detta ändamål kan understödjas och kompletteras i specifika avseenden genom hänvisning till särskilda delar i bifogade handlingar, kan en generell hänvisning till andra handlingar inte, även om handlingarna är bifogade ansökan, kompensera avsaknad av de väsentliga delar av den rättsliga argumenteringen som ska återfinnas i själva ansökan (se, analogt, dom av den 11 september 2014, MasterCard m.fl./kommissionen, C‑382/12 P, EU:C:2014:2201, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

311

Det ankommer således inte på domstolen att i bilagorna till ansökan söka efter och identifiera de anmärkningar och argument som den skulle kunna anse utgöra grunden för talan (se, analogt, dom av den 11 september 2014, MasterCard m.fl./kommissionen, C‑382/12 P, EU:C:2014:2201, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

312

I förevarande fall innehåller revisionsrättens ansökan en allmän redogörelse för den första anmärkningen, i vilken bland annat de kategorier av situationer där denna institutions medel enligt revisionsrätten har använts på ett otillbörligt sätt av Karel Pinxten presenteras.

313

Denna framställning kompletteras av mycket omfångsrika bilagor till vilka det hänvisas upprepade gånger i ansökan.

314

Det ska visserligen påpekas att det sätt på vilket dessa hänvisningar till dessa bilagor gjorts i ansökan kan kritiseras, mot bakgrund av att revisionsrätten ofta stöder sin argumentation på en otillräcklig hänvisning till bilaga A.37 till ansökan, vilken består av ett stort antal handlingar, vilka ofta presenteras på ett oordnat sätt, och omfattar flera tusen sidor.

315

Även om denna praxis inte gör det möjligt för domstolen att få tillgång till en precis och detaljerad analys, kvarstår det faktum att ansökan ändå gör det möjligt att förstå arten av revisionsrättens första anmärkning och de argument som den avser att göra gällande för att fastställa att Karel Pinxten handlat rättsstridigt.

316

Domstolen finner således att de väsentliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för förevarande talan i tillräcklig utsträckning framgår av innehållet i ansökan och att de talrika hänvisningarna till bilagorna till ansökan således inte syftar till att avhjälpa en underlåtenhet hos revisionsrätten i detta avseende.

317

Vad mer specifikt gäller revisionsrättens ingivande av tabellen i bilaga A.47 till ansökan, ska det påpekas att denna tabell gör det möjligt för revisionsrätten att underbygga och komplettera ansökan genom att på ett uttömmande och precist sätt beskriva de konkreta situationer i vilka de rättsstridigheter som nämns i den första anmärkningen i ansökan har ägt rum.

318

Denna tabell gör det dessutom möjligt att säkerställa kontinuiteten i förhållande till det föregående administrativa förfarandet, under vilket samma hänvisningar användes av såväl revisionsrätten som Karel Pinxten för att identifiera de ifrågavarande situationerna.

319

Med hänsyn till det stora antal konkreta situationer som avses i den första anmärkningen var det för övrigt svårt att tänka sig en fullständig redogörelse för dessa i ansökan.

320

Ett sådant formellt krav innebär emellertid inte att revisionsrätten är skyldig att avstå från att till domstolen lägga fram samtliga omständigheter som enligt revisionsrätten bidrar till att fastställa att Karel Pinxten har åsidosatt de skyldigheter som följer av hans ämbete.

321

Under dessa omständigheter ska den första anmärkningen i ansökan anses göra det möjligt för Karel Pinxten att utöva sin rätt till försvar, vilket han för övrigt gjorde i detalj under förfarandet vid domstolen, och för domstolen att uttala sig om huruvida denna anmärkning är välgrundad.

322

Av detta följer att de formella bristerna i ansökan inte gör det möjligt att anse att den första anmärkningen helt eller delvis inte kan tas upp till sakprövning.

323

Vad för det andra gäller påståendet att den tabell som ingetts i bilaga C.1 till repliken inte kan tas upp till sakprövning, eftersom den upprättats efter ansökan och ingetts i samband med repliken, erinrar tribunalen om att nya grunder enligt artikel 127 i rättegångsreglerna inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. I artikel 128.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att parterna i samband med repliken får ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift till stöd för sina argument och att de ska ange skälen till att detta inte har gjorts tidigare.

324

Tribunalen konstaterar att den tabell som ingetts i bilaga C.1 till repliken utgör en ny presentation av tabellen i bilaga A.47 till ansökan, som är avsedd att underlätta identifieringen av bevisning avseende var och en av de situationer som avses i denna tabell och att ta hänsyn till de argument som Karel Pinxten har framfört i sitt svaromål.

325

Eftersom det inte har visats att den tabell som ingetts i bilaga C.1 till repliken innehåller nya anmärkningar eller att den hänvisar till bevisning som inte har bifogats ansökan, kan den, med tillämpning av artiklarna 127 och 128 i rättegångsreglerna, inte i sin helhet eller till viss del avvisas.

326

Genom sin första anmärkning har revisionsrätten gjort gällande att Karel Pinxten, genom att missbruka institutionens medel, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter i fråga om oegennyttighet, oavhängighet, opartiskhet, redbarhet, ansvar, föredömlighet och insyn.

327

Revisionsrätten har för det första kritiserat Karel Pinxten för att ha begärt ersättning för resekostnader och dagtraktamente för verksamhet som saknar samband med hans tjänst.

328

Revisionsrätten har i detta avseende understrukit att det följer av artikel 7 i förordning nr 2290/77 och beslut nr 1–2003 att denna ersättning och denna utbetalning endast kan göras för uppgifter som institutionen gett en ledamot i uppdrag att utföra och som har samband med dennes tjänsteutövning.

329

Karel Pinxten begärde för det första ersättning för resekostnader och dagtraktamente för underhållningsaktiviteter, nämligen avkopplingsaktiviteter, såsom en vistelse i bergsområdet Crans-Montana (Schweiz), fritidsaktiviteter –särskilt jakt, turistresor och en resa till Kuba – och även mottagningar och bröllop för sina vänner.

330

För det andra begärde Karel Pinxten återbetalning och betalningar för verksamhet som rörde hans ekonomiska intressen, bland annat i samband med köp av en vinodling.

331

För det tredje utförde Karel Pinxten tjänsteresor för aktiviteter som var oförenliga med hans arbetsuppgifter, såsom verksamhet inom det aktuella politiska partiet, och att detta faktiskt varit fallet framgår såväl av hur ofta möten ägde rum med medlemmarna i detta parti som av de uppgifter som Olaf samlat in.

332

För det fjärde angav Karel Pinxten ”tjänsteresor utan ersättning” för verksamhet som han medgett saknar samband med hans arbetsuppgifter, för att försäkra sig om att körsträckan av den tjänstebil han haft vid sina tjänsteresor inte skulle räknas in inom det tak på 15000 km per år utöver vilket han själv fick stå för kostnaderna.

333

Även om Karel Pinxten har motiverat ett stort antal tjänsteresor genom att han mottagit en formell inbjudan, kan denna motivering inte godtas, för det första eftersom denna formella karaktär, särskilt den omständigheten att det i en inbjudan hänvisas till mottagarens ställning som ledamot av revisionsrätten, skulle kunna vara en artighetsmarkering som inte visar att det föreligger ett samband med hans ämbete som ledamot av revisionsrätten, och, för det andra, att det är fastställt att Karel Pinxten i vissa fall hade begärt inbjudan i fråga. På samma sätt utgör inte ställningen eller titeln hos de personer som träffas i samband med en resa ett giltigt skäl, eftersom det inte räcker för att fastställa att evenemanget är av officiell karaktär. Revisionsrättens ordförande har för övrigt till uppgift att säkerställa representationen för denna institution utåt, med bistånd, från och med år 2016, av ledamöter med ansvar för institutionella relationer och kontroll av kvaliteten på revisionen.

334

För det andra har revisionsrätten anfört att Karel Pinxten i kvartalsvisa redovisningar av sina kostnader för representation och mottagning angav kostnader som var privata eller oförenliga med hans uppgifter.

335

Det framgår emellertid av artikel 2 i beslut nr 7–2004 att ersättningen för kostnader för representation var begränsad till de utgifter som revisionsrättens ledamöter hade i denna egenskap och att vänner eller personliga relationer skulle bli föremål för privata inbjudningar.

336

Revisionsrätten har särskilt understrukit att Karel Pinxten anordnade en rad middagar i sin bostad, vars anknytning till hans ämbete som ledamot av denna institution inte är fastställd och som, med hänsyn till ordalydelsen i en skrivelse av den 28 april 2015, riktad till Belgiens premiärminister för att bjuda in honom till en sådan middag (nedan kallad skrivelsen av den 28 april 2015), ska anses ha det verkliga syftet att samla Karel Pinxtens vänner.

337

För det tredje använde Karel Pinxten sin tjänstebil och tog hjälp av revisionsrättens chaufförer för verksamhet som var främmande eller oförenlig med hans arbetsuppgifter, även i de fall då han inte var på tjänsteresa.

338

Det följer emellertid av artiklarna 1 och 4 i beslut nr 33–2004 att revisionsrätten endast skulle stå för kostnaderna för användningen av tjänstebilen vid utövandet av ämbetet som ledamot för denna institution. Så var enligt dessa bestämmelser fallet när resorna i fråga omfattades av ett reseförordnande eller, inom en gräns på 15000 km per år, för vissa särskilda resor som anses ha samband med tjänsteutövningen. Revisionsrättens ledamöter hade dessutom kunnat anlita en chaufför endast för sina resor under tjänsteutövningen.

339

Karel Pinxtens hälsotillstånd kunde inte motivera att revisionsrättens chaufförer anlitades för privata resor. För övrigt upprättades det läkarintyg i vilket det angavs en avrådan från körning över långa sträckor först den 31 oktober 2016.

340

Enligt revisionsrätten var de bestämmelser som var tillämpliga under hela den omtvistade perioden klara, precisa, förutsägbara och väl kända för Karel Pinxten. De har konsekvent uteslutit alla betalningar för privat verksamhet eller verksamhet som inte är förenlig med ställningen som ledamot av revisionsrätten. I detta sammanhang kan Karel Pinxten inte lägga över ansvaret för sina egna åsidosättanden på revisionsrätten, som har haft tillgång till lämpliga interna kontrollmekanismer.

341

Principen om skydd för berättigade förväntningar kan inte anses ha åsidosatts här, eftersom administrationens tystnad eller felaktiga utbetalningar inte ska anses utgöra tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar.

342

Under alla omständigheter kan en rättsstridig praxis inte ge upphov till berättigade förväntningar. Revisionsrättens ordförande godkände emellertid de reseförordnanden som Karel Pinxten gjort på grundval av uppgifter som inte gjorde det möjligt att förstå att dessa inte avsåg uppgifter som hade samband med hans tjänsteutövning. Denna ordförandes samtycke var således ogiltigt på grund av Karel Pinxtens uppsåtliga underlåtenhet eller vilseledande.

343

Karel Pinxten anser att den första anmärkningen ska underkännas.

344

Han har för det första åberopat rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.

345

Han har i detta avseende gjort gällande att de regler som var tillämpliga inom revisionsrätten fram till år 2018 inte definierade begreppen ”tjänsteresa”, ”tjänsteutövning” eller ”revisionsrättens intresse”. Den enda text som var användbar vid denna tidpunkt var kommentaren till artikel 4 i beslut nr 33–2004, vilken visar att tjänsteutövning ska ges en vid tolkning.

346

Karel Pinxten lämnade dessutom systematiskt de uppgifter som krävdes enligt beslut nr 1–2003 till revisionsrättens ordförande. Han informerade honom även om att han tagit hjälp av en chaufför av hälsoskäl, vilket konkretiserades genom redovisning av ”tjänsteresa utan ersättning”. Han besvarade dessutom alla de frågor som revisionsrättens avdelningar kunde ha ställt till honom. Med hänsyn till den transparenta praxis som han således följde, kan han inte hållas ansvarig för bristerna i kontrollen, som inte har gjort det möjligt för den att upptäcka eventuella fel.

347

Karel Pinxten erhöll i detta sammanhang, genom de beviljade tillstånden och revisionsrättens praxis, tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar från tillförlitliga källor under mer än tio år, som gav upphov till berättigade förväntningar på att betalningarna skulle vara korrekta. Revisionsrätten har således åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar genom att väcka talan.

348

För det andra är revisionsrättens bedömningar inom ramen för dess första grund behäftade med en rad uppenbara fel.

349

Revisionsrätten har således, efter Olaf, ifrågasatt syftet med ett stort antal tjänsteresor och grundat detta på vad revisionsrätten anser vara det ”verkliga syftet” med dessa resor, utan att ange förklaringar angående de handlingar som motiverade dess hållning.

350

Karel Pinxten har särskilt gjort gällande att han aldrig har utövat någon politisk verksamhet under sina ämbetsperioder som ledamot av revisionsrätten. Han träffade medlemmar av det aktuella politiska partiet i egenskap av ledamot av revisionsrätten och bland annat i syfte att främja denna institutions arbete. På samma sätt bidrog de resor som utfördes inom SBNL-V till att ge kännedom om revisionsrättens arbete bland de berörda parterna.

351

Vad gäller jaktexpeditionerna har Karel Pinxten angett att hans resor till slottet i Chambord (Frankrike) skedde inom ramen för europeiska dagar då ledande personer i Europa samlades. Mer allmänt kan den omständigheten att ett officiellt möte åtföljs av mer informella inslag inte påverka deras anknytning till ämbetet för en ledamot av revisionsrätten.

352

Resan till Crans-Montana hade godkänts av revisionsrättens ordförande utan att det krävdes några ytterligare uppgifter. Den gjorde det möjligt för Karel Pinxten att delta i ”Forum de Crans-Montana”, vars syfte var att personer med ledande ställning skulle samlas för allmänna diskussioner. Svaranden fick för övrigt kännedom om detta forum av revisionsrättens ordförande.

353

Resan till Kuba motiverades även, med revisionsrättens ordförandes godkännande, av viljan att träffa lokala aktörer, eftersom det till följd av det kubanska systemets beskaffenhet var nödvändigt att ta kontakt väl på plats. Planeringen av resan försvårades dessutom av det bristande samarbetet från unionens delegation i Kuba.

354

Läkarbesök, för vilka han inte erhållit någon ersättning, hör till de fall som avses i artikel 4 i beslut nr 33–2004, i vilka det är tillåtet att ta hjälp av en chaufför.

355

Karel Pinxten har dessutom lämnat detaljerade preciseringar avseende en rad resor vilkas syfte har beskrivits på ett felaktigt sätt i revisionsrättens ansökan eller beträffande vilka revisionsrätten har gjort felaktiga påståenden om de faktiska omständigheterna.

356

Vad beträffar kostnaderna för representation och mottagning har Karel Pinxten, med stöd av beslut nr 7–2004 och revisionsrättens meddelanden, understrukit att det låg i denna institutions intresse att dess ledamöter skulle ta kontakt med ledande aktörer. Det finns inte någon bestämmelse enligt vilken det är förbjudet att rikta representationsverksamhet till redan kända personer, eftersom endast personliga vänner och familjemedlemmar ska bjudas in privat.

357

Han har i detta avseende invänt mot revisionsrättens synsätt att representation endast är något som revisionsrättens ordförande ska ägna sig åt. Detta synsätt överensstämmer inte med institutionens praxis eller dess strategiska mål och överensstämmer inte med den omständigheten att dess ledamöter har rätt att ådra sig kostnader för representation.

358

De resor som Karel Pinxten beställt av chaufförerna var antingen knutna till hans tjänsteresor eller motiverade med stöd av artikel 4 i beslut nr 33‑2004 och artikel 4 i beslut nr 19‑2009. Revisionsrättens administration var för övrigt fullständigt informerad om de berörda chaufförernas verksamhet.

359

Det ska inledningsvis påpekas att den första anmärkningen avser flera hundra separata invändningar avseende lika många faktiska omständigheter där revisionsrättens medel, enligt revisionsrätten, på begäran av Karel Pinxten på ett otillbörligt sätt har använts.

360

För att möjliggöra en fullständig analys av dessa anmärkningar på ett begripligt sätt för parterna, ska de identifieras med hänvisning till den numrering som revisionsrätten fastställt för återkraven, och som föreslås i tabellen i bilaga A.47 till ansökan och återges i tabellen i bilaga C.1 till repliken.

361

Det ankommer på domstolen att pröva den första anmärkningen, på grundval av den bevisning som ställts till dess förfogande och mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 286.6 FEUF, för att avgöra huruvida de påstådda rättsstridigheterna kan kvalificeras som åsidosättande av de skyldigheter som följer av ämbetet som ledamot av revisionsrätten i den mening som avses i denna bestämmelse.

362

Även om revisionsrätten den 11 april 2019 tillställde Karel Pinxten ett beslut om fastställelse av fordran och återkrav avseende de påstådda rättsstridigheter som är föremål för den första anmärkningen, avser domstolens ställningstagande i förevarande förfarande följaktligen inte fastställandet av de belopp som Karel Pinxten eventuellt skulle vara skyldig att betala och påverkar således inte den bedömning som ska göras av detta beslut inom ramen för den talan om ogiltigförklaring av detta beslut som väckts vid Europeiska unionens tribunal av Karel Pinxten.

363

Innan domstolen i tur och ordning undersöker revisionsrättens kritik avseende, för det första, resekostnader och dagtraktamente, för det andra, representations- och mottagningskostnader, samt, för det tredje, användningen av tjänstebilen och anlitandet av en chaufför, ska domstolen bedöma Karel Pinxtens argument att den första anmärkningen strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar.

364

Det ska understrykas att även om Karel Pinxten formellt har åberopat såväl rättssäkerhetsprincipen som principen om skydd för berättigade förväntningar, hänför sig hans argumentation i själva verket uteslutande till den andra av dessa principer, vilket för övrigt bekräftas av omformuleringen av denna argumentation i dupliken.

365

För att principen om skydd för berättigade förväntningar ska kunna åberopas krävs det, enligt domstolens fasta praxis, att tydliga försäkringar som är ovillkorliga och samstämmiga samt härrör från behöriga och tillförlitliga källor har meddelats den berörde av unionens behöriga myndigheter (dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 144 och där angiven rättspraxis).

366

Tillämpligheten av denna princip ska omgående avfärdas vad gäller de av revisionsrättens resurser som använts för representations- och mottagningskostnader samt användning av tjänstebil och anlitande av en chaufför.

367

För det första följer det av domstolens praxis att sådana utbetalningar som de som gjorts i form av representations- och mottagningskostnader, i avsaknad av andra relevanta omständigheter och även när lång tid har förflutit mellan dessa utbetalningar och ett ifrågasättande av att de är rättsenliga, inte kan ge upphov till berättigade förväntningar hos mottagaren om att dessa utbetalningar inte längre kan ifrågasättas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet, C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 79).

368

Revisionsrättens praxis att ersätta kostnader för representation och mottagning, på grundval av de uppgifter som Karel Pinxten har lämnat, utan att begära ytterligare upplysningar och utan att bestrida att hans begäran om utbetalning är välgrundad, är inte tillräcklig för att visa att denna institution har gett honom tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar om att dessa ansökningar är korrekta.

369

För det andra har Karel Pinxtens användning av sin tjänstebil eller anlitandet av en chaufför inte varit föremål för något uttryckligt beslut från revisionsrätten och det har inte vid domstolen gjorts gällande någon annan form av särskilt ställningstagande från revisionsrätten vad gäller de förhållningsregler som Karel Pinxten ska följa i detta avseende.

370

Även om det antas att revisionsrätten, som Karel Pinxten hävdat, har låtit förfaranden, vars förekomst de inte kunde vara ovetande om, fortsätta att tillämpas, är denna omständighet i vilket fall som helst inte tillräcklig för att visa att denna institution har gett honom tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar i detta avseende.

371

De reseförordnanden som på begäran av Karel Pinxten uttryckligen har utfärdats av revisionsrättens ordförande utgör däremot tillräckliga garantier, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 365 ovan, för att han i princip ska kunna grunda berättigade förväntningar på att de berörda tjänsteresorna är rättsenliga.

372

Det ska emellertid först och främst påpekas att det framgår av domstolens praxis att en enskild inte kan åberopa berättigade förväntningar på att en situation som kännetecknas av bedrägeri ska bestå (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2017, Santogal M-Comércio e Reparação de Automóveis, C‑26/16, EU:C:2017:453, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

373

Med hänsyn till den skyldighet som åligger revisionsrättens ledamöter, såsom framgår av punkt 241 ovan, att noggrant iaktta de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i de regler som antagits av revisionsrätten för att säkerställa att denna institution får fullständig information om begäran om att få använda institutionens medel, kan en reseorder som utfärdas på grundval av en begäran i vilken väsentliga uppgifter saknas för att ge samma institutions ordförande möjlighet att bedöma huruvida tjänsteresan i fråga är lagenlig inte, ens i avsaknad av ett bedrägeri, utgöra grund för berättigade förväntningar hos den berörda ledamoten på att detta är rättsenligt.

374

Slutligen kan principen om skydd för berättigade förväntningar inte åberopas av en person som gjort sig skyldig till en uppenbar överträdelse av gällande bestämmelser (dom av den 16 maj 1991, kommissionen/Nederländerna, C‑96/89, EU:C:1991:213, punkt 30, och dom av den 14 juli 2005, ThyssenKrupp/kommissionen, C‑65/02 P och C‑73/02 P, EU:C:2005:454, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

375

Av detta följer, för det första, att Karel Pinxten inte kan göra gällande berättigade förväntningar som grundar sig på reseförordnanden som erhållits på ett bedrägligt sätt eller, även om det inte har visats att det föreligger bedrägligt uppsåt, på förordnanden som ordföranden för revisionsrätten utfärdat på grundval av en begäran i vilken väsentliga uppgifter för att möjliggöra för honom att bedöma huruvida tjänsteresan i fråga var lagenlig utelämnats.

376

I motsats till vad revisionsrätten har hävdat kan det likväl inte anses att de tillstånd som Karel Pinxten beviljats och som har ifrågasatts inom ramen för den första anmärkningen systematiskt har beviljats på grundval av sådana uppgifter. Tvärtom framgår det av handlingarna i målet att ett flertal ansökningar om tillstånd till tjänsteresor på ett klart och öppet sätt beskrev ett föremål som revisionsrätten numera anser vara rättsstridigt som sådant.

377

För det andra kan principen om skydd för berättigade förväntningar inte utesluta möjligheten för domstolen att fastställa att Karel Pinxten, genom att ansöka om detta tillstånd, och sedan åberopa detta för att erhålla en utbetalning, har åsidosatt de skyldigheter som följer av hans ämbete, i de fall ett reseförordnande som utfärdats av revisionsrättens ordförande, på begäran av Karel Pinxten, är uppenbart rättsstridigt, utan att det för den skull har erhållits på ett bedrägligt sätt eller på grundval av en ansökan som innehåller ofullständig information.

378

Ett sådant synsätt följer för övrigt av skyldigheten för revisionsrättens ledamöter, som det erinrats om i punkt 239 ovan, att iaktta de strängaste reglerna i fråga om uppförande.

379

Då felaktigheten i en tjänsteresa framstår som uppenbar, kunde den nämligen inte rimligen ha varit okänd för Karel Pinxten. Karel Pinxten kunde under sådana omständigheter inte ansöka om tillstånd eller använda det utan att faktiskt försöka dra nytta av en befintlig tolerans för rättsstridigheter eller brister i den kontroll som utförs inom revisionsrätten.

380

Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan revisionsrätten däremot inte i detta förfarande med giltig verkan klandra Karel Pinxten för att ha erhållit rese- eller dagtraktamente för en tjänsteresa som godkänts av revisionsrättens ordförande, på grundval av en ansökan som inte var av bedräglig art och som inte undanhöll väsentlig information och vars oegentlighet inte framstod som uppenbar.

381

Under dessa omständigheter ska frågan huruvida de reseförordnanden som på begäran av Karel Pinxten har utfärdats av revisionsrättens ordförande kunde ge upphov till berättigade förväntningar hos den berörde om att de aktuella resorna var rättsenliga bedömas från fall till fall, bland annat på grundval av en jämförelse mellan det skäl som angetts i tillståndsansökan och det verkliga syftet med resan, såsom detta framgår av den bevisning som lagts fram för domstolen. Denna bedömning sammanfaller med prövningen i sak av revisionsrättens första anmärkning.

382

Även om Karel Pinxten även har åberopat vagheten i de regler som är tillämpliga på revisionsrättens ledamöter, kan detta argument inte heller motivera att talan inte skulle vinna bifall såvitt avser den första anmärkningen i dess helhet.

383

Det kan visserligen konstateras att de regler som är tillämpliga på de situationer som avses med den första anmärkningen präglas av en viss oklarhet, bland annat bristen på precisering vad gäller de situationer då en tjänsteresa kan tillåtas, de handlingar som ska inges till stöd för en ansökan om tillstånd till tjänsteresa eller de villkor på vilka en inbjudan riktad till tredje man kan kopplas till ställning som revisionsrättens ledamot, i synnerhet vad gäller de godtagbara grunderna för representation och de omständigheter som ska åberopas för att styrka den grund som åberopas.

384

Denna oklarhet innebär att revisionsrättens behöriga organ har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra huruvida det var motiverat att betala kostnader för tjänsteresor, dagtraktamente eller kostnader för representation och mottagning.

385

Domstolen ska således från fall till fall beakta detta utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av huruvida Karel Pinxtens agerande var rättsenligt eller, än mer, huruvida detta handlande var uppenbart rättsstridigt.

386

Däremot är den omständigheten att de relevanta reglerna är relativt obestämda inte tillräcklig för att allmänt fastställa att revisionsrättens påståenden om Karel Pinxtens felaktiga användning av revisionsrättens tillgångar saknar grund.

387

Vid tidpunkten för de faktiska omständigheter som avses i förevarande talan föreskrevs systemet för resekostnader och dagtraktamenten, inom ramen för artiklarna 285–287 FEUF, i artikel 7 i förordning nr 2290/77, i vilken det föreskrevs att dessa kostnader skulle ersättas och att sådan ersättning skulle utbetalas när den berörda ledamoten av revisionsrätten, i sin tjänsteutövning, hade att förflytta sig utanför denna institutions arbetsplats.

388

När det gäller ämbetet för revisionsrättens ledamöter ska det erinras om att det främsta uppdraget för denna institution enligt artikel 285 FEUF är att utföra granskning av unionens räkenskaper. Kommissionen ska därför, i enlighet med artikel 287.1 och 287.2 FEUF, undersöka huruvida unionens samtliga inkomster och utgifter är lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund.

389

De bestämmelser som var tillämpliga på resekostnader och dagtraktamenten preciserades i beslut nr 1‑2003.

390

I artikel 1 i detta beslut angavs dels att reseförordnanden skulle begäras så snart som möjligt, dels att den som är behörig beställare för ledamöternas resekostnader var denna institutions ordförande.

391

Enligt artikel 3 i nämnda beslut tilläts resor med tjänstebil inom ramen för en tjänsteresa, medan det i artiklarna 5 och 6 i samma beslut föreskrevs ersättning för resekostnader respektive dagtraktamente.

392

En begäran om ersättning för kostnader för tjänsteresor eller dagtraktamente ska följaktligen anses vara otillåten om det visas att den verksamhet som faktiskt bedrivits med stöd av reseförordnandet i fråga inte kan hänföras till Karel Pinxtens arbetsuppgifter. Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 371–381 ovan kan denna oegentlighet beaktas i förevarande förfarande antingen när reseförordnandet erhållits genom bedrägligt beteende eller där väsentlig information undanhållits, eller också när det är uppenbart att det saknas samband mellan denna verksamhet och dessa uppgifter.

393

Innan det görs en detaljerad bedömning av huruvida var och en av de resor som är föremål för den första anmärkningen är rättsenliga, ska revisionsrättens argument att Karel Pinxten vid Olafs förhör medgav att samtliga tjänsteresor som uttryckligen angavs i reseansökningarna som ”tjänsteresa utan ersättning” helt saknade samband med hans arbetsuppgifter, undersökas.

394

Det framgår av förhörsprotokollet att Karel Pinxten endast har förklarat att han använder sig av en sådan presentation av dessa ansökningar, i syfte att säkerställa insyn, när en resa ”hade ett syfte som har samband med [hans] ämbete men även en privat aspekt” eller när han hyste ”tvivel om lämpligheten” i resan med hänsyn till föremålet för och omfattningen av den aktuella verksamheten.

395

Eftersom denna ståndpunkt har upprepats inför domstolen, ska de tjänsteresor som Karel Pinxten uttryckligen har angett vara ”resor utan ersättning” prövas på samma sätt som de andra resor som avses med den första anmärkningen.

396

Det är ostridigt att Karel Pinxten, tillsammans med sin maka, bodde i bergsstationen i Crans-Montana mellan den 22 och den 25 augusti 2013 för att delta i sommarsammanträdena för ”Forum de Crans-Montana” inom ramen för den resa som avses på rad 252.

397

Denna tjänsteresa motiverade ersättning för transport- och hotellkostnader samt betalning av dagtraktamente. Revisionsrätten hade dock inte betalat kostnaderna för Karel Pinxtens frus uppehälle.

398

I ansökan om tillstånd för nämnda tjänsteresa angavs att syftet var att delta i sommarsammanträdena för ”Forum de Crans-Montana”, en schweizisk icke-statlig organisation. Denna begäran åtföljdes av en kortfattad intern anteckning, undertecknad av Karel Pinxten, i vilken det angavs att dessa sammanträden utgjorde ett tillfälle att diskutera aktuella frågor i den internationella politiken med ledare från hela världen. Reseordern utfärdades på grundval av dessa uppgifter, utan att det begärdes ytterligare information om exempelvis programmet för detta evenemang.

399

Den omständigheten att en ledamot av revisionsrätten genom en tjänsteresa kan delta vid ett evenemang som, accessoriskt, omfattar en verksamhet som kan höra till turism eller fritidsaktiviteter innebär inte nödvändigtvis att resan saknar samband med ledamotens uppgifter när evenemanget ändå i huvudsak är inriktat på verksamhet av yrkesmässig karaktär.

400

Organisatörerna beskrev emellertid det aktuella evenemanget, i ett prospekt som revisionsrätten har ingett, som att det helt ägnades åt kontakter, vänskap, vackra vandringar och informella möten. Denna beskrivning bekräftas av det detaljerade programmet för detta evenemang, som endast omfattar fritidsaktiviteter, särskilt vandringar och en festkväll.

401

I ett e-postmeddelande från organisatörerna av nämnda evenemang, daterat den 29 maj 2013, anges även att sommarsammanträdena för ”Forum de Crans-Montana” är informella och särskiljer dem från andra tillfällen inom detta forum.

402

Även om Karel Pinxten vid domstolen har hävdat att dessa sommarsammanträden verkligen var yrkesrelaterade, har han inte inkommit med någon bevisning till stöd för detta påstående.

403

Enbart den omständigheten att deltagandet i dessa sammanträden eventuellt kan gynna möten och utbyten med internationella ledare, vilket för övrigt inte har visats, visar följaktligen inte i sig att det föreligger ett verkligt samband mellan tjänsteresan i fråga och Karel Pinxtens arbetsuppgifter.

404

Denna tjänsteresa ska således anses vara uppenbart rättsstridig.

405

Den omständigheten att revisionsrättens ordförande överlämnade uppgifter om ”forum de Crans-Montana” till institutionens ledamöter, vilket denna institution inte har bestritt, saknar under dessa omständigheter betydelse, eftersom den på sin höjd kan visa att nämnda tjänsteresa har godkänts av nämnda institution med full kännedom om omständigheterna, vilket enligt den rättspraxis som det erinras om i punkt 374 ovan inte räcker för att motivera att Karel Pinxten har haft berättigade förväntningar som skulle kunna utgöra hinder för att i förevarande förfarande beakta de rättsstridigheter han uppenbart gjort sig skyldig till.

406

Det har inte bestritts att Karel Pinxten tillsammans med sin maka uppehöll sig i Kuba från den 30 mars till den 14 april 2015, vilket i samband med den resa som avses på rad 343 motiverade ersättning för bland annat transport- och boendekostnader samt betalning av dagtraktamente. Revisionsrätten hade dock inte betalat kostnaderna för Karel Pinxtens frus uppehälle.

407

Revisionsrätten gav tillstånd till denna resa efter det att Karel Pinxten hade överlämnat ytterligare upplysningar som hade begärts av ordföranden för denna institution, av vilka det framgick att syftet med nämnda tjänsteresa var att samla in information om förbindelserna mellan unionen och Kuba genom kontakter med det lokala civila samhället och besök vid projekt som finansieras av unionen.

408

Det ska fastställas huruvida de bevis som domstolen förfogar över gör det möjligt att fastställa att revisionsrättens påstående att Karel Pinxten uppehöll sig i Kuba för huvudsakligen privata ändamål är välgrundat.

409

I detta avseende framgår det av ett program som upprättats av Karel Pinxtens kansli och som Olaf beslagtagit att den ifrågavarande vistelsen nästan uteslutande var avsedd för turistaktiviteter.

410

De enda delar av programmet som eventuellt skulle kunna knytas till Karel Pinxtens arbetsuppgifter utgjordes av ett möte med unionens ambassadör i Kuba den 31 mars 2015, en lunch med ambassadören i närvaro av den ansvarige för Förenta nationernas utvecklingsprogram (PNUD) och Konungariket Belgiens ambassadör i Kuba den 2 april 2015 samt ett möte med den ambassadören den 3 april 2015.

411

De uppgifter som unionens ambassadör i Kuba lämnade till Olaf visar emellertid att lunchen den 2 april 2015 var organiserad av ren artighet och att det inte rörde sig om en arbetslunch. Ambassadören preciserade även att Karel Pinxtens vistelse under alla omständigheter inte kunde anses vara av professionell karaktär, eftersom det är uteslutet att genomföra en sådan vistelse i Kuba med ett visum för turiständamål.

412

Den sistnämnda uppgiften bekräftades för Olaf av en annan medlem av unionens delegation i Kuba, som dessutom preciserade att Karel Pinxten inte hade beaktat varningar som han erhållit beträffande de olämpliga tidpunkterna för hans vistelse och att diskussionerna med honom helt saknade teknisk karaktär.

413

Det kan konstateras att Karel Pinxten inte på ett ändamålsenligt sätt har bestritt de bevis som revisionsrätten lagt fram för att visa att hans vistelse i Kuba nästan uteslutande var avsedd för turistaktiviteter eller, ännu mindre, att inge andra handlingar till domstolen som kunde stödja hans ståndpunkt att hans vistelse i Kuba hade ett syfte som hade samband med hans arbetsuppgifter.

414

Även om han hänvisar till ställningen hos de olika ansvariga med vilka han kan ha haft kontakter under denna vistelse, framgår det att de flesta av dessa personer möttes vid lunchen vid unionens ambassad i Kuba, vilken, såsom framgår av punkt 411 ovan, inte hade karaktären av en arbetslunch.

415

Tillförlitligheten av de uppgifter som Karel Pinxten har lämnat på denna punkt är för övrigt desto mindre med hänsyn till att det, bland de ansvariga som nämns, finns en ”affärsman” som i själva verket är ägare till den bostad som Karel Pinxten hyrt under sin vistelse.

416

Vad beträffar den omständighet som Karel Pinxten åberopat i en skrivelse som överlämnades efter hans resa till revisionsrättens ordförande, enligt vilken vissa besök behövde ställas in i sista minuten, kan detta påstående inte förklara varför hans vistelse i Kuba inte var yrkesrelaterad.

417

För det första framgår det av handlingarna i målet angående förberedelsen av denna vistelse att vistelsen ursprungligen var avsedd som en ren turistvistelse.

418

I detta avseende är det bland annat viktigt att nämna e-postmeddelanden som den 28 och den 29 januari 2015 sändes av Karel Pinxtens assistent till unionens ambassadör i Kuba, i vilka assistenten angav att Pinxten önskade inhämta upplysningar om en privat resa i detta land som han aldrig besökt, utan att nämna något som helst yrkesmässigt ändamål för den planerade vistelsen.

419

De åtgärder som vidtogs före resan till Kuba för att organisera verksamhet som kunde ha samband med Karel Pinxtens arbetsuppgifter vid revisionsrätten påverkar inte heller den privata karaktären av hans vistelse i detta land.

420

Det framgår särskilt att dessa åtgärder vidtogs mycket sent, vilket svårligen är förenligt med anordnandet av en studieresa i ett tredjeland, såsom Kuba, dit den berörde avsåg att bege sig för första gången. Det framgår således av de e‑postmeddelanden som domstolen har tillgång till att PNUD inte kontaktades förrän den 18 mars 2015 och att inget officiellt program hade fastställts den 19 mars 2015, det vill säga mindre än två veckor före Karel Pinxtens avresa till Kuba.

421

Dessutom hade såväl unionens och Konungariket Belgiens ambassadörer i Kuba som PNUD:s tjänstemän i detta land tydligt angett för Karel Pinxten, i e‑postmeddelanden som ingetts av revisionsrätten, att det var svårt att tänka sig att kombinera såväl professionell verksamhet som turistverksamhet i nämnda land, att alla officiella besök skulle anmälas i förväg till de kubanska myndigheterna och genomföras med lämplig visering och att det var högst osannolikt att han skulle kunna träffa ansvariga personer på Kuba vid ett informellt möte.

422

Karel Pinxten kan således inte med framgång göra gällande att han, vid sin avresa till Kuba, inte kände till att hans vistelse i detta tredjeland faktiskt inte var av sådant slag att han kunde utföra uppgifter som var knutna till hans ämbete som ledamot av revisionsrätten.

423

Även om avsaknaden av en ytterligare förhandskontroll och efterhandskontroll av en resa som involverar betydande medel borde uppmärksammas, kvarstår mot bakgrund av samtliga dessa uppgifter det faktum att de uppgifter som lämnats till revisionsrätten före och efter den resa som avses på rad 343 var vida vilseledande, vad beträffar det verkliga syftet med Karel Pinxtens vistelse i Kuba, och att denna tjänsteresa ska anses vara rättsstridig, eftersom denna vistelse saknade samband med Karel Pinxtens arbetsuppgifter.

424

Härav följer att även den resa som nämns på rad 341, vilken hade till syfte att Karel Pinxten skulle träffa olika personer i syfte att förbereda en vistelse för Kuba, ska anses vara rättsstridig.

425

En mängd resor som Karel Pinxten utfört och som lett till ersättning för resekostnader eller dagtraktamente, vilka enligt revisionsrättens mening var rättsstridiga, inom ramen för den första anmärkningen, avsåg möten med politiska ledare.

426

För att kunna pröva dessa resor är det nödvändigt att fastställa huruvida sådana möten i princip kan vara föremål för revisionsrättens ledamöters tjänsteresor.

427

Såsom framgår av punkt 387 ovan föreskrevs det i den unionslagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheter som avses i förevarande talan att revisionsrättens ledamöters tjänsteresor skulle avse tjänsteresor ”i samband med tjänsteutövningen”.

428

Såsom Karel Pinxten har hävdat kan tjänstgöring som ledamot av revisionsrätten emellertid omfatta protokollär verksamhet som bland annat syftar till att upplysa om och främja revisionsrättens arbete samt att i institutionens intresse upprätthålla relationerna med höga ledare.

429

Sådana protokollära verksamheter kan oftare beröra ansvariga från samma medlemsstat som den berörda revisionsrättsledamoten, bland annat på grund av att kontakter eventuellt har ägt rum innan denna ledamot tillträdde sin tjänst, praktiska hjälpmedel, särskilt språkliga resurser, eller bättre kännedom om de nationella frågor som kan föranleda revisionsrättens uppdrag.

430

Revisionsrätten hade ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställde i vilken utsträckning och på vilka villkor dess ledamöters tjänsteresor i samband med möten med politiskt ansvariga kunde tillåtas för att säkerställa genomförandet av sådan protokollär verksamhet, under förutsättning att dessa tjänsteresor inte hade som egentliga syfte att bedriva en politisk verksamhet, vilken, såsom framgår av punkt 272 ovan, är oförenlig med ämbetet för en ledamot av revisionsrätten.

431

Även om det framgår av punkt 383 ovan att revisionsrättens interna bestämmelser om dess ledamöters tjänsteresor inte innehöll något klart beslut i frågan, kan användbara uppgifter om denna institutions praxis härledas ur reglerna om kostnader för representation och mottagning.

432

Den vikt som revisionsrätten fäste vid sina medlemmars relationer med politiska ledare framgår nämligen av meddelandet av den 22 april 2004, i vilket det angavs att ”ledamöterna ska särskilt företräda revisionsrätten när de i revisionsrättens intresse upprätthåller yrkesmässiga relationer med personer som tjänstgör inom … unionen, medlemsstaterna eller andra länder”.

433

På samma sätt visade såväl revisionsrättens strategi 2013–2017 som dess kommunikationsstrategi och relationer med berörda parter den 12 december 2013 att revisionsrätten måste säkerställa förbindelser med olika aktörer, däribland de nationella och europeiska politiska myndigheter som ansvarar för kontrollen av användningen av unionens medel. I den andra av dessa handlingar angavs dessutom att relationerna med de nationella parlamenten skulle säkerställas av ledamöterna och deras kabinett.

434

Den praxis som revisionsrätten följde i fråga om Karel Pinxtens tjänsteresor bekräftar att revisionsrätten hade utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning i den meningen att den i princip medgav att det fanns ett samband mellan tjänsteresorna för att möta nationella politiska ledare och dess ledamöters uppdrag.

435

Under de två tjänsteperioderna tilläts Karel Pinxten att utföra flera tiotals tjänsteresor trots att deras enda syfte var att träffa en belgisk politisk ledare.

436

Vid den första omprövningen av Karel Pinxtens tjänsteresor, som utfördes av revisionsrättens tjänstemän före Olafs utredning, identifierades dessa tjänsteresor inte på något sätt som potentiellt problematiska uppgifter som skulle kunna bli föremål för ytterligare motiveringar.

437

Slutligen framgår det av de handlingar som domstolen har tillgång till att andra tjänsteresor som Karel Pinxten gjort i syfte att träffa belgiska politiker, bortsett från de tjänsteresor som har påståtts vara rättsstridiga inom ramen för den första anmärkningen, enligt revisionsrätten förblir helt rättsenliga ur revisionsrättens synvinkel.

438

Mot bakgrund av det ovan anförda kan de tjänsteresor som beviljats på ett öppet sätt i syfte att träffa politiska ledare rent allmänt inte anses vara uppenbart rättsstridiga på grund av sitt syfte.

439

Denna bedömning påverkas inte av revisionsrättens argument att denna institutions representation sköttes av dess ordförande och av dess ledamöter med ansvar för institutionella relationer och kontroll av kvaliteten på revisionen.

440

För det första motsägs detta argument direkt av de handlingar som revisionsrätten har utfärdat och som nämns i punkt 433 ovan. För det andra är argumentet inte heller förenligt med den omständigheten att det i beslut nr 7–2004 föreskrevs att samtliga ledamöter vid denna institution kan komma i åtnjutande av de kostnader för representation och mottagning som de har haft i egenskap av ledamot.

441

Det ska följaktligen prövas huruvida de förklaringar och den bevisning som revisionsrätten har lagt fram, för var och en av de uppgifter som avsåg ett möte med en politisk ledare, avsåg ett skäl som gjorde det möjligt att anse att tjänsteresan i fråga inte hade ett legitimt protokollärt syfte.

442

Mot denna bakgrund framgår det för det första att flera tjänsteresor som Karel Pinxten har anfört har till syfte att träffa belgiska politiska ledare kan vara direkt kopplade till hans politiska verksamhet – som konstaterats föreligga vid prövningen av den fjärde anmärkningen – som är oförenlig med hans ämbete, i den mån som de i själva verket syftade till att göra det möjligt för honom att delta i ett sammanträde med det aktuella politiska partiet.

443

Sådana tjänsteresor, som har tillåtits på grundval av ansökningar där väsentliga uppgifter utelämnats och som i själva verket hade samband med en verksamhet som var oförenlig med ämbetet för en ledamot av revisionsrätten, kan inte anses vara rättsenliga.

444

Ett sådant konstaterande kan göras för de tjänsteresor som avses på raderna 54, 61, 60, 70, 81, 84, 85, 88 och 94, eftersom revisionsrätten har lagt fram protokoll som visar att Karel Pinxten deltog i möten med det aktuella politiska partiet under dessa tjänsteresor, vilka möten emellertid inte nämndes i begäran om tillstånd till resorna.

445

Den omständigheten att den tjänsteresa som avses i rad 94 inte bara syftade till att träffa belgiska politiker utan även till att delta i ett möte med Europaparlamentet innebär inte att tjänsteresan är lagenlig, eftersom de protokoll som upprättats av det aktuella politiska partiet respektive av Europaparlamentet visar att Karel Pinxten endast deltog i det sammanträde som anordnades av detta parti.

446

De tjänsteresor som nämns på raderna 95, 396, 410, 413 och 414 ska även anses ha haft det verkliga syftet att göra det möjligt för Karel Pinxten att delta i sammanträden med det aktuella politiska partiet, med hänsyn till uppgifterna i Karel Pinxtens kalender och i e-postmeddelanden som utväxlats med ansvariga för detta parti. Detsamma gäller för de tjänsteresor som avses på raderna 299 och 369, enbart på grundval av de tydliga uppgifter som kan utläsas i denna kalender.

447

Även om de inte har till syfte att träffa en belgisk politisk politiker, ska flera tjänsteresor jämförelsevis nämnas här, eftersom de gjort det möjligt för Karel Pinxten att delta i sammanträdena för det aktuella politiska partiet och av det skälet delvis ska anses vara oegentliga.

448

Så är fallet med de tjänsteresor som avses på raderna 39, 45 och 86. Medan syftet med dessa tre tjänsteresor hade tillkännagetts vara att träffa privata ekonomiska aktörer eller gruppansvariga, förfogar domstolen över mötesprotokoll från det aktuella politiska partiets styrelsemöten, i vilka det angavs att Karel Pinxten var närvarande vid dessa möten vid de tidpunkter som motsvarade de nämnda tjänsteresorna.

449

På samma sätt ska den tjänsteresa som nämns på rad 68, även om det även avsåg representationsverksamhet vars laglighet inte har ifrågasatts, delvis anses vara rättsstridigt, eftersom Karel Pinxten under den tid som tjänsteresan pågick deltog i ett sammanträde med det aktuella politiska partiets styrelse, vilket framgår av protokollet från detta möte.

450

För det andra syftade en rad tjänsteresor som Karel Pinxten utfört till att delta i andra aktiviteter eller mottagningar som organiserades av det aktuella politiska partiet, utöver partistyrelsens sammanträden.

451

Med hänsyn till de inbjudningar som Karel Pinxten mottagit och uppgifterna i hans kalender framgår det således att de tjänsteresor som avses på raderna 120, 175, 221 och 365, med falskt angivande av officiella skäl hänförliga till möten med belgiska politiker, var avsedda att delta i parlamentsdagarna för det aktuella politiska partiet. De tjänsteresor som nämns på raderna 207, 298 och 381 samt delvis den tjänsteresa som nämns på rad 229, avsåg deltagande i nyårsmottagningar. Tjänsteresan på rad 258 avsåg besök i en stad vilket var avsett för medlemmar i ovannämnda parti. De tjänsteresor som anges på raderna 260 och 289 avsåg en studiedag respektive en kongress för samma parti.

452

Dessutom har verksamhet av samma slag ibland bedrivits på andra grunder än att belgiska politiker ska mötas.

453

Det framgår således för det första av Karel Pinxtens kalender att tjänsteresa nr 69, som angavs vara avsedd att delta i en ”kongress”, hänförde sig till det aktuella politiska partiet.

454

Även om den tjänsteresa som avsågs på rad 275 var motiverad av en inbjudan från en person vars arbete inte angetts, framgår det av en faktura som ingetts av revisionsrätten och en anteckning i denna kalender att det verkliga syftet med resan var att delta i ett ”politiskt kafé” som organiserades av detta politiska parti.

455

Domstolen konstaterar slutligen, på grundval av nämnda kalender och ett e‑postmeddelande från en assistent till Karel Pinxten daterat den 25 juli 2017, att de tjänsteresor som avses på raderna 308 och 416, under sken av en inbjudan från ALDE-gruppen i Europaparlamentet, avsåg deltagande i det aktuella politiska partiets parlamentsdagar.

456

Vad beträffar den tjänsteresa som nämns på rad 269, vars officiella syfte var ”Formell inbjudan, ministern, Herman de Croo Centrum”, ska även denna tjänsteresa knytas till Karel Pinxtens politiska verksamhet, eftersom den avsåg ett besök hos en institution som uppger sig ha inrättats för att hedra den tidigare ordföranden för det aktuella politiska partiet.

457

De tjänsteresor som nämns i punkterna 451–456 ovan ska anses vara oskiljaktiga från Karel Pinxtens politiska verksamhet, som är föremål för den fjärde anmärkningens första del och därför uppenbart rättsstridiga.

458

Den omständigheten att de evenemang som organiserades av det aktuella politiska partiet och som är föremål för vissa av dessa tjänsteresor vid första anblick inte hade till syfte att diskutera detta partis politiska linje, utan snarare hade en festlig dimension, påverkar inte denna bedömning, eftersom kopplingen mellan dessa och en politisk rörelse inom vilken han bedrev en verksamhet som var oförenlig med sin tjänsteutövning inte gjorde det möjligt för Karel Pinxten att delta i dessa utan att åsidosätta sin skyldighet att förhålla sig oberoende.

459

Den omständigheten att vissa av dessa tjänsteresor har tillåtits på grundval av en ansökan som på ett tillräckligt tydligt sätt beskriver deras syfte saknar således betydelse för förevarande förfarande.

460

Vad däremot gäller den tjänsteresa som avses i rad 34 visar inte den omständigheten att Karel Pinxten i sin kalender angav att han skulle delta i det aktuella politiska partiets nyårsmottagning den 19 januari 2009 att hans ankomst till Bryssel den dagen, trots att tjänsteresan hade till syfte att delta i ett möte i Europaparlamentet morgonen därpå, uppenbarligen kunde särskiljas från det angivna syftet med nämnda tjänsteresa, eftersom ett sådant val kunde motiveras av praktiska skäl.

461

Även om revisionsrätten i fråga om den tjänsteresa som nämns på rad 74 nämner att Karel Pinxten deltog i ett möte med det aktuella politiska partiet, framgår det av reseförordnandet att denna tjänsteresa inleddes först flera timmar efter det att mötet hölls.

462

För det tredje kan andra tjänsteresor, som angetts syfta till att belgiska politiska ledare ska mötas, inte, mot bakgrund av handlingarna i målet, kopplas till möten eller annan verksamhet som organiseras av det aktuella politiska partiet.

463

Visserligen presenterar revisionsrätten, i de flesta fall, de politiska ledare som nämns i reseförordnandena på ett trovärdigt sätt som tillhörande detta politiska parti.

464

De nära band som har konstaterats mellan Karel Pinxten och det aktuella politiska partiet är emellertid inte tillräckliga för att inom ramen för förevarande förfarande fastställa en presumtion som gör det möjligt att systematiskt dra slutsatsen att en tjänsteresa som syftar till att träffa en politisk ledare är uppenbart rättsstridig enbart på grund av att denne är medlem i detta politiska parti.

465

Med hänsyn till bland annat den viktiga roll som partiet spelade i det belgiska politiska livet och till de förbindelser som Karel Pinxten rätteligen kunde förfoga över inom detta parti på grund av den verksamhet som han bedrev innan han tillträdde sin tjänst, kan anordnandet av ett antal protokollära tjänsteresor avseende politiska ledare som tillhör samma parti inte anses vara osannolikt.

466

Även om revisionsrätten vid domstolen har gjort gällande att den inte kände till dessa politiska ledares partitillhörighet före Olafs utredning, är detta argument inte tillräckligt för att visa att Karel Pinxtens begäran var bedräglig eller underlät att nämna väsentlig information, i synnerhet som de aktuella tjänsteresorna oftast avsåg ett litet antal personer vars politiska tillhörighet var allmänt känd och att flera av dessa resor syftade till att möta politiska ledare som uttryckligen identifierats som att de bland annat var ”partiledare”.

467

Mot denna bakgrund finner domstolen att revisionsrätten inte har uppfyllt sin bevisbörda i de fall där den föreslår att domstolen ska fastställa att en tjänsteresa är rättsstridig enbart på grundval av den omständigheten att den ansvariga politiker som avses i det aktuella reseförordnandet var medlem i det aktuella politiska partiet, utan att lägga fram några bevis för att denna uppgift inte uppfyllde de kriterier som vid den relevanta tidpunkten tillämpades inom revisionsrätten för att godkänna att en protokollär tjänsteresa var rättsenlig.

468

En sådan situation kan beskrivas för en rad tjänsteresor där Karel Pinxten tilläts att träffa en politiker i ledande ställning, oavsett om det rör sig om en ledamot av Europaparlamentet, vid de tjänsteresor som avses i raderna 19, 301, 330, 355 och 402, samt, delvis, tjänsteresan som avses på rad 296, en person i den belgiska regeringen, i de tjänsteresor som anges på raderna 43, 66, 92, 97, 169, 211, 215, 248, 303, 352 och 395 och, delvis, i de tjänsteresor som anges på raderna 118, 326 och 339, eller en belgisk parlamentsledamot, i de tjänsteresor som anges på raderna 41, 59, 171, 203, 204, 208, 211, 238, 313, 331, 334, 336, 346, 354 och, delvis, den tjänsteresa som anges på rad 326.

469

Denna lösning måste även gälla för de tjänsteresor som avses på raderna 1 och 7, vilka syftade till att träffa en tjänsteman i ett ministerium.

470

Vad gäller de tjänsteresor som anges på raderna 319 och 320 har revisionsrätten inte beskrivit den tjänsteman i ministeriet som avses i reseförordnandet som tillhörande det aktuella politiska partiet. Revisionsrätten anser emellertid att dessa tjänsteresor ska knytas till politisk eller privat verksamhet på grund av deras anknytning till transportområdet. Denna omständighet är emellertid inte tillräcklig för att fastställa att tjänsteresorna var uppenbart rättsstridiga.

471

För det fjärde kan den logik som valts i fråga om tjänsteresor som syftar till att träffa högt uppsatta politiska ledare inte överföras på tjänsteresor som syftar till möten med personer som hade innehaft sådana uppgifter, men som lämnat dem vid tidpunkten för den aktuella tjänsteresan, eftersom ett sådant möte, utom under särskilda omständigheter, ska anses uppenbart sakna protokollärt intresse för revisionsrätten.

472

På samma sätt ska ett möte med en lokal politisk ledare, utom i särskilda fall, anses uppenbart sakna samband med utövandet av ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

473

På grundval av dessa kriterier, och eftersom Karel Pinxten inte har lagt fram några uppgifter som kan visa att det föreligger särskilda omständigheter, ska de tjänsteresor som avses på raderna 15 och 253 anses vara uppenbart rättsstridiga, eftersom det framgår av själva syftet med dessa tjänsteresor, såsom har angetts av Karel Pinxten, att dessa syftade till att träffa en tidigare minister respektive en före detta ledamot av det belgiska parlamentet.

474

När det gäller den tjänsteresa som nämns på rad 232 ska det konstateras att ställningen som ”statlig minister”, som ges till den person som ska träffas inom ramen för denna tjänsteresa, utgör en hederstitel som inte innebär ett aktuellt utövande av en ledande politisk funktion. Skälet för en sådan tjänsteresa framstår således som vilseledande och ska under alla omständigheter anses vara uppenbart rättsstridigt.

475

På samma sätt måste även deltagandet i en mottagning som organiserades av Overpelt kommun, vilket ingick i den tjänsteresa som avses i rad 378, anses uppenbart sakna samband med ämbetet för en ledamot av revisionsrätten.

476

Flera av de tjänsteresor som ledde till ersättning för resekostnader eller till utbetalning av dagtraktamenten, vilka är föremål för den första anmärkningen, avsåg de relationer som Karel Pinxten hade med ledare för privata ekonomiska aktörer.

477

Regelverket för revisionsrättens ledamöters tjänsteresor som syftar till att ledamoten ska träffa sådana ansvariga ska skiljas från regelverket för tjänsteresor som avser relationer till politiska ledare.

478

Eftersom revisionsrätten enligt artikel 285 FEUF har till uppgift att säkerställa revisionen av unionens räkenskaper, kan relationerna till privata ekonomiska aktörer vara av mindre intresse för denna institution än de relationer som upprätthålls med offentliga beslutsfattare.

479

Detta konstaterande stöds av den omständigheten att det i meddelandet av den 22 april 2004 inte anges att inbjudningar som riktats till ledare för privata ekonomiska aktörer ska användas regelbundet för revisionsrättens ledamöters kostnader för representation och mottagning.

480

I de handlingar som syftar till att fastställa revisionsrättens kommunikationsstrategi, vilka nämns i punkt 433 ovan, hänvisas det inte heller till dessa ledare som berörda parter som denna institution vill vända sig till för att främja sitt arbete.

481

Karel Pinxtens argument att de tjänsteresor som är avsedda för att träffa ledare för privata ekonomiska aktörer motiveras av att det är nödvändigt att utbyta tankar med aktörer i den ekonomiska världen för att gynna debatten inom revisionsrätten kan i detta sammanhang inte anses visa att det föreligger ett tillräckligt samband med den befattning som en ledamot av denna institution har för att motivera att institutionens resurser tas i anspråk.

482

Även om merparten av de tjänsteresor som var avsedda för att träffa ledare för privata aktörer hade godkänts av revisionsrätten på grundval av tydligt transparenta förfrågningar från Karel Pinxten, kunde denne följaktligen inte vara ovetande om att det var uppenbart att en sådan motivering, bortsett från särskilda omständigheter som kunde påvisa ett särskilt samband mellan den berörda privata aktörens respektive institutionens verksamhet, inte kunde visa att det förelåg ett tillräckligt samband med utövandet av hans ämbete som ledamot av nämnda institution.

483

I detta sammanhang ska för det första de tjänsteresor som motiveras av en inbjudan från en ledare för en multinationell ekonomisk aktör anses vara uppenbart rättsstridiga.

484

Denna slutsats gör sig i synnerhet gällande med avseende på de tjänsteresor som avses på raderna 33 och 104, vilka hade samband med inbjudningar från industrikoncerner, den tjänsteresa som anges på rad 45, vilket avsåg en lunch med en person som Karel Pinxten beskrev som medlem i olika styrelser, och den tjänsteresa som nämns på rad 325, som avsåg ett möte med en chef för en affärsbank.

485

Även om revisionsrättens påståenden om det verkliga syftet med de tjänsteresor som avses på raderna 257 och 259 inte framgår av handlingarna i målet, ska dessa inte desto mindre anses vara uppenbart rättsstridiga, i den mån de syftar till att besvara de inbjudningar som en internationell advokatbyrå respektive en eloperatör skickat.

486

Så är även fallet med den tjänsteresa som anges på rad 74, vilken motiverades av en inbjudan från en ansvarig för en försäkringskoncern och som, mot bakgrund av de uppgifter som framgick av Karel Pinxtens kalender, hade till syfte att han skulle gå på en konsert.

487

De tjänsteresor som anges på raderna 75 och 307 och delvis tjänsteresan som avses på rad 86 ska också anses vara uppenbart rättsstridiga, eftersom de syftade till att träffa ledaren i en postkoncern. Detta gäller i än högre grad eftersom de e‑postmeddelanden som revisionsrätten har tillhandahållit gör det möjligt att fastställa att Karel Pinxten fungerade som mellanhand för denna chef i ett ärende om statligt stöd.

488

För det andra kan den uppenbara oegentlighet som i princip föreligger kring den tjänsteresa som syftar till att Karel Pinxten ska träffa ledare för privata ekonomiska aktörer, i än högre grad, även anses vara för handen gällande de tjänsteresor som är knutna till lokala privata ekonomiska aktörer.

489

Så är för det första fallet med de tjänsteresor som avses på raderna 73, 76, 251 och 295, vilka var avsedda för att Karel Pinxten skulle träffa personer ansvariga för revisionsbyråer i den region där Karel Pinxten hade sitt ursprung, samt för den tjänsteresa som nämns på rad 130, som hade till syfte att han skulle träffa den ansvarige för olika företag i denna region.

490

På samma sätt ska den tjänsteresa som anges på rad 82 och delvis de tjänsteresor som avses på raderna 121 och 310 anses uppenbart rättsstridiga, eftersom upprepade möten med en byggherre som är verksam i Karel Pinxtens ursprungsregion förefaller sakna allt samband med hans ämbete vid revisionsrätten.

491

Det saknar i detta avseende betydelse att denna institution inte har visat att påståendet att Karel Pinxten träffade denna byggherre på grund av sitt intresse för ett visst fastighetsprojekt var välgrundat.

492

Vidare är det uppenbart att lokala firanden som organiseras av privata ekonomiska aktörer, såsom ett jubileum för ett hamnbolag i Antwerpen, som var föremålet för den tjänsteresa som avses på rad 363, eller invigningen av en buteljeringsanläggning i en fabrik, som har angetts som motivering för den tjänsteresa som anges på rad 390, uppenbarligen inte kan anses ha anknytning till Karel Pinxtens ämbete vid revisionsrätten.

493

Slutligen ska även de tjänsteresor som avses på raderna 100, 239, 283, 287, 359 och 406 anses vara uppenbart rättsstridiga av samma skäl, eftersom de hade till syfte att Karel Pinxten skulle träffa en belgisk affärsman som, vid Olafs förhör, beskrev Karel Pinxten som styrelseledamot i en koncern i vilken han är aktieägare och som en ”gammal vän”. Att revisionsrätten har använt medel för att finansiera sådana tjänsteresor visar på en sammanblandning av denna institutions intressen och Karel Pinxtens privata intressen, särskilt som det framgår av de handlingar som ingetts till domstolen att han hade en rådgivande funktion hos denna affärsman vad gäller hans förhållande till kommissionen.

494

Däremot kan, för det tredje, inte de tjänsteresor som syftar till att träffa personer som är ansvariga för internationella revisionsbyråer anses vara uppenbart rättsstridiga.

495

Eftersom de konkreta uppgifter som utförs av dessa företag delvis är jämförbara med dem som revisionsrättens ledamöter och anställda anförtros och eftersom denna institution är föranledd att samarbeta med nämnda byråer, kan det nämligen inte uteslutas att ledamöterna vid nämnda institution kan göra tjänsteresor som syftar till att upprätthålla yrkesrelationer med samma byråer.

496

Revisionsrätten har för övrigt under förevarande förfarande medgett att det förekommit regelbundna kontakter mellan institutionens tjänstemän och anställda vid internationella revisionsbyråer.

497

Även om kommissionen har gjort gällande att dessa kontakter ska vara begränsade av offentliga upphandlingar eller ske vid utbildningstillfällen, kan det konstateras att sådana principer inte föreskrivs i de interna regler som samma institution har hänvisat till och att de inte överensstämmer med dess praxis, såsom den framgår av Karel Pinxtens reseförordnanden.

498

Härav följer att de tjänsteresor som avses på raderna 47, 103, 161, 210 och 277, vilka på ett öppet sätt syftade till att göra det möjligt för Karel Pinxten att delta i ett evenemang som anordnades av en internationell revisionsbyrå och riktade sig till ansvariga för de europeiska institutionerna, inte kan anses vara uppenbart rättsstridiga.

499

Detsamma gäller den tjänsteresa som nämns på rad 237 och delvis de tjänsteresor som avses på raderna 373 och 374, i den mån dessa tjänsteresor hade till syfte att Karel Pinxten skulle träffa ansvariga för internationella revisionsbyråer. Den omständigheten att den tjänsteresa som anges på rad nr 157 och, delvis, tjänsteresan på rad 339, som hade samma syfte och hörde till samma förordnande, utfördes på sätet för en sammanslutning respektive för ett stort företag räcker inte, i avsaknad av ytterligare upplysningar, för att motivera en annan slutsats vad gäller dessa tjänsteresor.

500

Vad beträffar den tjänsteresa som avses på rad 199, vilken även den syftade till att träffa den ansvarige för en internationell revisionsbyrå, har revisionsrätten hävdat att det verkliga syftet med tjänsteresan var att diskutera ett erbjudande om anställning som kunde intressera ett av Karel Pinxtens barn.

501

De handlingar som denna institution har ingett räcker emellertid inte för att rättsligt sett visa att mötet anordnades för detta ändamål eller att det huvudsakligen avsåg Karel Pinxtens familjeintressen och följaktligen inte heller att det var uppenbart att denna tjänsteresa var rättsstridig. Det framgår visserligen av de e-postmeddelanden som denna institution har lämnat in att den person som Karel Pinxten träffade vid nämnda tjänsteresa, efter sitt samtal med Karel Pinxten, erhöll meritförteckningar för ett av hans barn och att han hade redogjort för möjligheten till anställning för det barnet. Den motivering som Karel Pinxten har anfört, nämligen att en arbetslunch kan åtföljas av mer informella diskussioner om bland annat familjesituationen för de personer som deltar, som kan förklara dessa e-postmeddelanden, framstår emellertid inte som osannolik.

502

Fyrtio tjänsteresor som ledde till ersättning för resekostnader eller till betalning av dagtraktamente, vilka av revisionsrätten har påståtts vara rättsstridiga genom första anmärkningen, avsåg Karel Pinxtens verksamhet som var knuten till representativa organ eller sammanslutningar.

503

Sådana tjänsteresor kan inordnas i en situation som ligger mitt emellan tjänsteresor som rör relationerna med politiska ledare och sådana tjänsteresor som rör relationerna med ledare för privata ekonomiska aktörer.

504

Även om de organ som företräder civilsamhället inte nämndes i revisionsrättens regler för representationskostnader och mottagningskostnader eller i de handlingar i vilka domstolens kommunikationsstrategi fastställs, kan dessa organ emellertid uttrycka ståndpunkter avseende institutionernas verksamhet som revisionsrätten kan beakta vid upprättandet av rapporter om denna verksamhet.

505

Under dessa omständigheter kan det inte helt uteslutas att revisionsrätten i vissa fall på goda grunder kan anse att tjänsteresor som har samband med sådana organ ska vara knutna till dess ledamöters ämbeten.

506

En undersökning av Karel Pinxtens sätt att hantera detta, såsom det framgår av relevanta reseförordnanden, gör det emellertid möjligt att dra slutsatsen att han, trots att revisionsrätten vid upprepade tillfällen beviljat tillstånd på en allmänt öppen grund, inte kunde vara ovetande om att det var uppenbart att hans tjänsteresor avseende representativa organ eller sammanslutningar inte var av verkligt intresse för denna institution.

507

För det första har Karel Pinxten, såsom framgår av punkt 502 ovan, utfört flera tiotals tjänsteresor av detta slag under sina ämbetsperioder.

508

Det framgår vidare att dessa tjänsteresor nästan systematiskt utförts hos lokala organ vars verksamhetsområde var begränsat till Limburg eller Flandern (Belgien).

509

Slutligen genomfördes dessa tjänsteresor i själva verket hos ett mycket begränsat antal aktörer, som fick upprepade besök av Karel Pinxten.

510

Eftersom den indirekta kopplingen mellan revisionsrättens verksamhet och de representativa organen eller sammanslutningarna endast gör det möjligt att förutse att sådana tjänsteresor är rättsenliga i särskilda fall, kan det uppenbarligen inte anses att det låg i revisionsrättens intresse att upprepade gånger främja dess arbete hos lokala aktörer eller diskussioner med sådana aktörer.

511

De tjänsteresor som avses på raderna 48, 132, 170, 192, 209, 217, 224, 228, 242, 256, 271, 292, 304, 305, 318, 328, 353, 361, 380 och 398 samt, delvis, den tjänsteresa som nämns på rad 155 ska anses vara uppenbart rättsstridiga, eftersom de hade till syfte att upprätthålla förbindelser med Vlaams Netwerk van ondernemingen Limburg (handels- och industrikammaren i Limburg, Belgien) genom möten med dess ledare eller genom deltagande i årliga möten, nyårsmottagningar, sommarfester och andra sociala aktiviteter som anordnades av detta organ.

512

Samma slutsats gör sig gällande för de tjänsteresor som anges på raderna 83, 174, 219 och 311 samt delvis för tjänsteresor som avses på rad 118, som avsåg inbjudningar från ett arbetsgivarförbund i Limburg, och för de tjänsteresor som nämns på raderna 131, 227, 261 och, delvis, för de tjänsteresor som avses på raderna 326 och 378, som syftade till att delta i möten inom en sammanslutning av företag inom industrisektorn i Overpelt.

513

Även om den tjänsteresa som avses på rad 93 och, delvis, tjänsteresan som anges på rad 310 avsåg organ i Limburg som endast varit föremål för en enda tjänsteresa, nämligen en organisation för arbetsmarknadsåtgärder och en informell sammanslutning av lokala ledare, kan även de även utifrån det sammanhang som beskrivs i punkterna 506–509 ovan anses vara uppenbart rättsstridiga.

514

Denna analys ska överföras till de tjänsteresor som avses på raderna 154 och 230, vilka avsåg ett organ som hade till syfte att främja flamländska intressen i Bryssel, samt på de tjänsteresor som nämns på raderna 134 och 135, vilka hade till syfte att Karel Pinxten skulle delta vid nyårsmottagningen för en investeringsfond i regionen Flandern.

515

Den viktiga roll som tillerkänns företagssammanslutningar med nationell räckvidd innebär däremot att de tjänsteresor som nämns på raderna 137 och 143, vilka syftade till att Karel Pinxten skulle möta ordföranden för sammanslutningen för belgiska företag, samt tjänsteresan som avses på rad 290 och, delvis, den tjänsteresa som anges på rad 155, avseende deltagande i forum som organiserats av denna sammanslutning, inte ska anses vara uppenbart rättsstridiga.

516

Såsom framgår av punkt 58 ovan tillät revisionsrätten genom beslut av den 30 april 2015 Karel Pinxten att utföra en bisyssla som var förenlig med hans uppdrag som ledamot av denna institution och som bestod i att inneha tjänsten som ordförande för SBNL-V.

517

I den ansökan som ledde fram till detta beslut beskrevs stiftelsen som en ideell organisation avsedd att främja markägarnas bidrag till den biologiska mångfalden och till miljövänlig markanvändning i Belgien.

518

Eftersom extern verksamhet per definition skiljer sig från de uppgifter som utförs av en ledamot av revisionsrätten vid denna institution, kan den inte ge upphov till tjänsteresor i denna egenskap av ledamot.

519

Rättsstridigheter vid tjänsteresor vilka är direkt kopplade till en godkänd extern verksamhet ska dessutom anses vara uppenbara, eftersom de följer av själva arten av en sådan verksamhet.

520

På grundval av dessa överväganden ska det fastställas huruvida vissa av de tjänsteresor som revisionsrätten har beviljat i själva verket hör till Karel Pinxtens externa verksamhet.

521

Om den tjänsteresa som avses på rad 368 och delvis tjänsteresan på rad 392 har godkänts av revisionsrätten på grundval av en begäran som är helt öppen för insyn, ska de följaktligen anses vara uppenbart rättsstridiga i den mån de syftade till att besvara en inbjudan från SBNL-V, som reseförordnandet hänvisade till.

522

Utöver dessa två tjänsteresor kan de tjänsteresor som nämns på raderna 323, 360, 385 och 405 samt, delvis, den tjänsteresa som avses på rad 392 ha samband med Karel Pinxtens godkända externa verksamhet som består i att sitta i denna stiftelses presidium.

523

Den tjänsteresa som nämns på rad 405 och, delvis, tjänsteresan som avses på rad 385 avsåg nämligen ett möte med den ansvarige för en fond som säkerställde finansieringen av det huvudsakliga pris som SBNL-V varje år delade ut.

524

Vad beträffar de tjänsteresor som nämns på raderna 323 och 360 samt, delvis, de tjänsteresor som nämns på raderna 385 och 392, avsåg dessa antingen en verksamhet som organiserades av European Landowners Organisation (Europeiska organisationen för markägare, nedan kallad ELO) eller ett möte med en ansvarig för denna organisation vid en tidpunkt då Karel Pinxten var ordförande för SBNL-V.

525

Trots att Karel Pinxten inte har lämnat någon exakt förklaring till sambandet mellan ELO och hans ämbete som ledamot av revisionsrätten framgår det av handlingarna i målet att denna organisation är nära knuten till SBNL-V.

526

Det framgår således för det första av beskrivningen av syftet med SBNL-V, som nämns i punkt 517 ovan, att både SBNL-V och ELO har till syfte att tillvarata markägarnas intressen.

527

Vidare hade den ansvarige vid ELO som träffats med Karel Pinxten inom ramen för tjänsteresor som revisionsrätten gett tillstånd till, i egenskap av generalsekreterare för SBNL-V, undertecknat den handling som Karel Pinxten överlämnat till denna institution för att få tillstånd att inneha tjänsten som ordförande för denna stiftelse. Det framgår även av ett protokoll som revisionsrätten har ingett att den ansvarige vid ELO satt på SBNL-V:s bolagsstämma.

528

Slutligen framgår det av e-postmeddelanden i de handlingar som domstolen har tillgång till att det finns andra samband mellan SBNL-V och ELO, såsom att SBNL-V deltog i tillståndsförfarandet för ovannämnda externa verksamhet eller i förberedelserna för utlämnandet av det förstapris som SBNL-V varje år gav ut.

529

Mot bakgrund av dessa omständigheter finner domstolen att det är uppenbart att de tjänsteresor som nämns i punkt 524 ovan är rättsstridiga.

530

Denna bedömning ska överföras på den tjänsteresa som nämns på rad 296, eftersom den delvis syftade till att göra det möjligt för Karel Pinxten att träffa ledare för ELO och SBNL-V strax innan han utnämndes till ordförande för den stiftelsen.

531

När det gäller den tjänsteresa som avses på rad 393 ska det för övrigt påpekas att även om deltagandet i det styrelsemötet för det internationella jaktrådet i Bryssel tydligt hade tillkännagetts i reseförordnandet, angavs Karel Pinxten i detta mötes program inte bara vara ledamot av revisionsrätten utan även ordförande för SBNL-V och att det i detta program angavs att han skulle säga något välkomnande ”i Belgiens namn”.

532

Det framgår dessutom av e-postmeddelandena som föregick denna tjänsteresa att Karel Pinxten ursprungligen skulle uttala sig gemensamt med en belgisk minister och att hans deltagande i nämnda möte bland annat hade förberetts av ELO.

533

Det kan följaktligen konstateras att Karel Pinxtens deltagande i mötet för internationella jaktrådet ska kopplas samman med hans uppdrag som ordförande för SBNL-V och inte med hans ställning som ledamot av revisionsrätten, vilket innebär att den tjänsteresa som anges på rad 393 ska anses uppenbart rättsstridig.

534

Även om den är uttryckligen kopplad till ELO kan den tjänsteresa som avses på rad 128 däremot inte anses uppenbart rättsstridig enbart av denna anledning, eftersom den gjordes flera år innan Karel Pinxten fick tillstånd att bli ordförande för SBNL-V.

535

Under dessa omständigheter kan Karel Pinxten inte klandras för att på grundval av ett transparent reseförordnande ha deltagit vid en konferens som anordnades i Europaparlamentet och som hade samband med en representativ europeisk organisation.

536

Detsamma gäller de tjänsteresor som nämns på raderna 411 och 412, vilka avsåg evenemang som organiserades av sammanslutningen Friends of the Countryside (landsbygdens vänner) respektive av Fondation wallonne pour la conservation des habitats (den vallonska stiftelsen för bevarande av livsmiljöer), eftersom revisionsrätten grundade sin kritik på de förmodade kopplingarna mellan dessa organ och SBNL-V, vilka inte stöds av bevisning som ingetts till domstolen.

537

Elva tjänsteresor som ledde till ersättning för resekostnader eller dagtraktamente, vilka var föremål för den första anmärkningen, hade enligt revisionsrätten till huvudsakligt syfte att göra det möjligt för Karel Pinxten att delta i jaktexpeditioner.

538

Det framgår av handlingarna i målet att Karel Pinxten faktiskt jagade under dessa olika tjänsteresor.

539

Det är viktigt att påpeka att samtliga dessa tjänsteresor har tillåtits på grundval av ansökningar från Karel Pinxten med hänvisning till en inbjudan som mottagits eller en planerad verksamhet utan att de innehöll någon hänvisning till jakt.

540

Eftersom den omständigheten att en tjänsteresa innebär ett deltagande i en jaktexpedition utgör en väsentlig uppgift för att bedöma om tjänsteresan är lagenlig, kan Karel Pinxten, mot bakgrund av övervägandena i punkterna 372 och 374 ovan, inte med framgång göra gällande att han har berättigade förväntningar på att tillståndet för de aktuella tjänsteresorna ska bestå och det kan således inte krävas att revisionsrätten visar att dessa tjänsteresor är uppenbart rättsstridiga.

541

Även om det är uppenbart att deltagandet i en jaktexpedition inte i sig har något samband med utövandet av ämbetet som ledamot av revisionsrätten, erinrar domstolen om att det framgår av punkterna 399 och 428 ovan dels att en tjänsteresa för en ledamot av denna institution med giltig verkan kan tillåta denna ledamots deltagande i ett i huvudsak yrkesmässigt evenemang som även innefattar fritidsaktiviteter, dels att en sådan ledamots tjänsteresa kan motiveras av ett protokollärt syfte.

542

För att kunna bedöma huruvida Karel Pinxtens tjänsteresa, som innebar hans deltagande i en jaktexpedition, var lagenlig, ska det följaktligen fastställas huruvida dessa tjänsteresor verkligen avsåg ett evenemang av huvudsakligen yrkesmässigt slag eller om de faktiskt hade en protokollär dimension.

543

En sådan tjänsteresa kan för det första inte anses vara rättsenlig när den endast har till officiellt syfte att svara på en inbjudan från en person vars uppgifter inte har ett nära samband med revisionsrättens verksamhet.

544

De tjänsteresor som avses på raderna 309, 327 och 366 ska således anses vara rättsstridiga, eftersom det enda skäl som anförts för att motivera dem är en inbjudan från en person vars ställning inte framgår av reseförordnandet och som inte har klargjorts under förevarande förfarande.

545

Detsamma gäller de tjänsteresor som nämns på raderna 329 och 377, eftersom dessa skedde till följd av en inbjudan från en företrädare för ELO och således på sin höjd var knutna till Karel Pinxtens godkända externa verksamhet.

546

Det intresse som revisionsrätten kan ha av yrkesmässiga relationer med internationella revisionsbyrån räcker inte för att motivera den tjänsteresa som anges på rad 321, vilket har framställts som ett svar på en inbjudan från en ansvarig för en sådan byrå, eftersom det framgår av de handlingar som revisionsrätten har ingett att det enda syftet med tjänsteresan var att delta i en jaktexpedition som organiserades av den ansvarige.

547

För det andra skiljer sig de tjänsteresor som avses på raderna 337 och 386 samt, till viss del, tjänsteresan som anges på rad 229 från de andra tjänsteresor som är knutna till jaktexpeditionerna, genom att de presenteras som att de syftar till deltagande i ”europeiska institutionsdagar” som organiseras på slottet i Chambord.

548

Domstolen konstaterar, på grundval av ett intyg som upprättats av direktören för området Chambord och uppgifter som beslagtagits av Olaf, särskilt ett e‑postmeddelande av den 13 januari 2012, i vilket det hänvisas till en ”europeisk jakt” och en förteckning över deltagare till ett av de aktuella evenemangen, att det, i motsats till vad revisionsrätten har hävdat, framgår att evenemang där personer med ansvarsfulla ställningar inom de europeiska institutionerna deltog faktiskt organiserades vid slottet i Chambord vid de tidpunkter då dessa tjänsteresor ägde rum.

549

Ingen av de handlingar som Olaf beslagtagit eller som ingivits av Karel Pinxten visar emellertid att dessa evenemang skulle ha haft någon som helst professionell dimension. Tvärtom anges i de program som Olaf har beslagtagit endast att ”jakt”, måltider och ”troféer” ska anordnas.

550

Dessutom innehåller varken ansökan om tillstånd för de aktuella tjänsteresorna eller andra handlingar som ingetts till domstolen några uppgifter som tyder på att evenemangen organiserades av ett organ med vilket revisionsrätten har intresse av att upprätthålla förbindelser eller av den ansvarige för ett sådant organ. I avsaknad av sådana uppgifter, eller för övrigt ett påstående från Karel Pinxten i detta avseende, kan dessa evenemang inte motivera att tjänsteresorna genomförs i protokollära syften.

551

De tjänsteresor som anges på raderna 337 och 386 och, delvis, tjänsteresan som avses på rad 229 ska således anses vara uppenbart rättsstridiga,

552

För det tredje avsåg skälet för de tjänsteresor som avsågs på raderna 315 och 371 inbjudningar från den belgiska kronan respektive en medlem av den belgiska kungafamiljen.

553

Det framgår av handlingarna i målet att Karel Pinxten faktiskt av den belgiska kungafamiljen inbjöds att delta i ”kunglig jakt” i Ciergnon (Belgien).

554

Eftersom det i handlingarna i målet inte finns några uppgifter som visar att Karel Pinxten har fog för sitt påstående att denna jakt i Konungariket Belgien har en betydande protokollär dimension, ska enbart den omständigheten att de inbjudningar som lämnats in kommer från den belgiska kungafamiljen anses vara otillräcklig för att fastställa en koppling till utövandet av ämbetet för en ledamot av revisionsrätten.

555

Av detta följer att det ska anses visat att de tjänsteresor som avses i punkterna 315 och 371 är rättsstridiga.

556

Ett antal tjänsteresor som har lett till ersättning för resekostnader eller till betalning av dagtraktamente som är föremål för den första anmärkningen ingår inte i de kategorier som redan har prövats och frågan huruvida dessa är rättsenliga ska således bedömas från fall till fall.

557

Revisionsrättens kritik kan, avseende fjorton av dessa tjänsteresor, inte godtas.

558

För det första kan den tjänsteresa som avses på rad 310, i avsaknad av närmare uppgifter från revisionsrätten om skälet till den påstådda rättsstridigheten, inte anses vara uppenbart rättsstridig, eftersom den delvis avsåg ett besök vid ett universitet.

559

Vad beträffar den tjänsteresa som avses på rad 347 kan inte heller mötet med en ansvarig tjänsteman vid Belgiens centralbank samt med en belgisk parlamentsledamot och en advokat, som även innehar uppgifter inom denna bank, anses vara uppenbart rättsstridigt enbart på grundval av revisionsrättens påstående att denna tjänsteresa ”saknar samband med Karel Pinxtens ämbete” och den omständigheten att denna parlamentsledamot var medlem i det aktuella politiska partiet.

560

För det andra är den bevisning som revisionsrätten har lagt fram i flera fall otillräcklig för att visa den rättsstridighet som denna institution har gjort gällande.

561

Vad för det första gäller de tjänsteresor som avses på raderna 57 och 391, vilka hade till syfte att hålla möten med en ledamot av kommissionen, har det inte bestritts att ett sådant möte i princip kan knytas till utövandet av ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

562

Det har inte visats att det finns grund för revisionsrättens påstående att den tjänsteresa som nämns på rad 57 i själva verket var knuten till anordnandet av en musikfestival som intresserade Karel Pinxten privat.

563

Tjänsteresan utfördes nämligen den 13 juli 2009, medan de e-postmeddelanden avseende denna festival som revisionsrätten hade ingett avsåg ett bidrag för år 2011 och var daterad september och oktober 2011. Dessutom framstår förhållandet mellan nämnda tjänsteresa och detta bidrag som ännu mindre troligt, eftersom den berörda kommissionären inte hade kulturportföljen förrän från och med den 10 februari 2010.

564

För det andra har revisionsrätten inte lagt fram någon särskild handling till stöd för påståendet att den tjänsteresa som avsågs på rad 391 avsåg en ”privat lunch”.

565

Den omständigheten, som för övrigt inte har visats, att den berörda kommissionären är en jaktpartner till Pinxten kan inte i sig göra det möjligt att fastställa att lunchen i fråga är privat. Den omständigheten att en person som är ansvarig för ELO också deltog i lunchen visar inte heller att revisionsrättens ståndpunkt är välgrundad, särskilt som det inte har bestritts att listan över deltagarna vid lunchen, som hölls på kommissionens huvudkontor, inte upprättades av Karel Pinxten.

566

Även om revisionsrätten inte har bestritt motiveringen till att Karel Pinxten deltog i en ceremoni för starten av ett nytt läsår vid College of Europe i Brygge (Belgien), som var syftet med den tjänsteresa som nämns i punkt 63, har den emellertid gjort gällande att Karel Pinxten inte närvarade vid denna ceremoni.

567

Det utdrag från en webbplats som revisionsrätten har ingett förefaller emellertid inte vara tillräckligt för att visa att Karel Pinxten inte deltog i nämnda ceremoni, med hänsyn till såväl dokumentets art, som inte kan likställas med ett protokoll med en närvarolista, som de formuleringar som använts i denna handling, vilka visar att endast en del av de personer som befann sig i samma ceremoni nämns i dokumentet.

568

Även om det är utrett att Karel Pinxten, vid den tidpunkt då tjänsteresan i fråga ägde rum, åt lunch i Bryssel, är det inte möjligt att på grundval av de bevis som revisionsrätten har lagt fram visa tiden för lunchen.

569

Slutligen beskrevs fem tjänsteresor i samband med möten med diplomater, vilka i princip kunde kopplas samman med ämbetet för en ledamot av revisionsrätten som tjänstgjorde på den avdelning som ansvarar för unionens yttre förbindelser, som att de var av privat karaktär, utan att detta påstående hade visats.

570

När det gäller den tjänsteresa som avses på rad 56 har revisionsrätten anfört att en lunch med en konsul från Ryska federationen var knuten till ett ingripande till förmån för ett belgiskt par som önskade adoptera ett barn i detta land.

571

De handlingar som revisionsrätten har ingett i detta avseende, vilka har upprättats flera månader efter det att tjänsteresan utfördes och som varken hänvisar till lunchen eller någon omständighet som inträffat tidigare, gör det inte möjligt att med säkerhet fastställa att lunchen hade ett syfte som var oberoende i förhållande till Karel Pinxtens arbetsuppgifter.

572

De tjänsteresor som avses på raderna 138, 196 och 382 avsåg, på ett fullständigt öppet sätt för de två sistnämnda, Karel Pinxtens deltagande i en ”diplomatisk middag” som varje år ägde rum i Bryssel.

573

Eftersom det inte har bestritts att denna middag omfattar ett stort antal belgiska diplomater, förefaller den i princip kunna utgöra ett tillfälle att utbyta åsikter i ämnen som är av intresse för revisionsrätten samt att informera om och främja dess arbete hos höga nationella ledare.

574

Under dessa omständigheter är det förhållandet att nämnda middag organiserades av ett organ som har till syfte att främja flamländska intressen i Bryssel inte i sig tillräcklig för att fastställa att revisionsrättens påstående att samma middag har till syfte att ”göra det möjligt för flamländska företag att träffa belgiska diplomater som tjänstgör utomlands”. De aktuella tjänsteresorna kan således inte anses vara uppenbart rättsstridiga.

575

När det gäller lunchen med Konungariket Belgiens ambassadör i Frankrike, som var föremål för den tjänsteresa som avses på rad 284, kan det konstateras att även om revisionsrätten har hävdat att lunchen var av privat karaktär genom att hänvisa till en vänskapsrelation mellan ambassadören och Karel Pinxten och till identiteten på de övriga deltagarna, kan det konstateras att denna karaktär inte har visats, eftersom det inte finns någon bevisning som kan upplysa domstolen om föremålet för lunchen och eftersom enbart den omständigheten att en sådan relation finns under alla omständigheter inte räcker för att utesluta att samma lunch hade kunnat ha en professionell dimension.

576

För det tredje kan deltagandet i begravningen av fadern till en assistent till Karel Pinxten, vilket var syftet med den tjänsteresa som avses på rad 335, vilket godkändes av revisionsrättens ordförande på grundval av information som lämnats på ett öppet sätt, hänföras till en ledamots uppdrag, som rimligen kan förväntas ge sitt personliga stöd vid ett sådant tillfälle till en av sina nära medarbetare inom denna institution.

577

För det fjärde och sista ska kritiken avseende de tjänsteresor som nämns på raderna 102, 293 och 294 lämnas utan avseende, eftersom de rättsstridigheter som revisionsrätten har gjort gällande mot Karel Pinxten kan anses utgöra ursäktliga misstag från hans sida.

578

Den rättsstridighet som påtalats kring tjänsteresan som avses på rad 102 består således i en underlåtenhet att redovisa en måltid på ett trettiotal euro, och det finns ingen omständighet som gör det möjligt att anse att en sådan isolerad händelse inte bara är ett förbiseende.

579

Även om revisionsrättens påstående att dessa tjänsteresor har genomförts trots att det möte som motiverade dem ställdes in förefaller vara välgrundat, med hänsyn till en notering i Karel Pinxtens kalender, är det, vad gäller de tjänsteresor som nämns på raderna 293 och 294, inte visat att det föreligger bedrägeri i detta avseende, eftersom en lunch som redovisats för revisionsrätten hölls vid den tidpunkt då dessa tjänsteresor ursprungligen var planerade att genomföras.

580

Däremot kan Karel Pinxten i förevarande mål, helt eller delvis, kritiseras för 31 av de tjänsteresor som nämns i punkt 556 ovan.

581

För det första är det uppenbart att ett besök på en lokal vårdcentral, inom ramen för den tjänsteresa som anges på rad 286, i syfte att delta i en ceremoni för denna vårdcentrals 20-årsjubileum, inte kan knytas till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

582

För det andra syftade flera av de tjänsteresor som avses i den första anmärkningen till att han skulle träffa en person vars ställning inte anges i reseförordnandet och som inte klart har förklarats av Karel Pinxten under detta förfarande.

583

Även om utfärdandet av ett reseförordnande, och därefter ersättning för resekostnader eller betalning av dagtraktamente, i sådana fall visar på en tydlig avsaknad av kontroller från revisionsrätten, måste en tjänsteresa som syftar till att någon ska träffa en person som saknar identifierbar anknytning till denna institution anses vara uppenbart rättsstridig.

584

Vad beträffar den tjänsteresa som avses på rad 49 kan det konstateras att om revisionsrätten inte visar det samband som den påstår finns mellan den person som avses i det aktuella reseförordnandet och anordnandet av en musikfestival, kan det konstateras att det inte finns några uppgifter i handlingarna i målet som gör det möjligt för domstolen att fastställa vilka uppgifter denna person har.

585

De tjänsteresor som nämns på raderna 39, 234, 235, 297, 348 och 389 ska även anses vara uppenbart rättsstridiga, eftersom de syftade till att Karel Pinxten skulle träffa personer vars ställning inte har preciserats, liksom tjänsteresan som anges på rad 79, vilken endast var motiverad med hänvisning till en ”formell inbjudan”.

586

Samma slutsats gör sig gällande beträffande den tjänsteresa som avses på rad 306, utan att det är nödvändigt att uttala sig om revisionsrättens påstående att den person som berördes av denna tjänsteresa var notarius publicus, och delvis den tjänsteresa som nämns på rad 347, oberoende av huruvida det finns fog för revisionsrättens argument att denna tjänsteresa kopplas samman med en bröllopsfest.

587

På samma sätt ska de tjänsteresor som anges på raderna 40, 44, 262 och 351 samt, delvis, den tjänsteresa som avses på rad 86 anses vara uppenbart rättsstridiga, eftersom de avsåg möten med personer som endast angavs vara ”direktör”, ”baron”, ”jurist och revisor”, en ”domare” respektive en ”advokat”.

588

För det tredje ska vissa tjänsteresor som syftade till att Karel Pinxten skulle träffa en person vars ställning eventuellt skulle kunna ha en tillräcklig anknytning till revisionsrätten ändå anses ha tillåtits på grundval av en begäran i vilken väsentliga uppgifter utelämnats och som utgjorde rättsstridigheter, i den mån denna institution lägger fram bevisning som gör det möjligt att fastställa att det aktuella mötet var av privat natur.

589

Så är fallet med den tjänsteresa som avses på rad 108, vilket avsåg ett möte med en kommissionär, eftersom det framgår av de e-postmeddelanden som utväxlats för att förbereda detta möte att det rörde sig om riktlinjer som en representativ organisation önskade göra gällande inför kommissionen.

590

Den tjänsteresa som anges på rad 122 har ett nära samband med den tjänsteresa som avses på rad 108, eftersom syftet med tjänsteresan var att träffa företagsledaren för detta representativa organ och ett e-postmeddelande som mottagits dagen efter mötet visar att det hade samma syfte som sistnämnda tjänsteresa.

591

Middagen med en amiral, som var föremål för den tjänsteresa som avses på rad 280, kan uppenbarligen inte knytas till Karel Pinxtens arbetsuppgifter vid revisionsrätten, eftersom de e-postmeddelanden som beslagtogs av Olaf visar att middagen organiserades av en privat ekonomisk aktör, bland annat i syfte att tacka Karel Pinxten för den hjälp han ska ha tillhandahållit honom för att underteckna ett avtal på försvarsområdet.

592

När det gäller den tjänsteresa som anges på rad 404 gör, även om syftet med lunchen med en ledamot av den belgiska regeringen inte var känt, den omständigheten att det i ett e-postmeddelande av den 10 maj 2016 anges att han inbjudits av Karel Pinxten och hans svärdotter, att det är visat att lunchen var privat.

593

För det fjärde ska det, mot bakgrund av övervägandena i punkt 399 ovan, anses uppenbart att de tjänsteresor som hänför sig till en fritidsaktivitet eller sker med vänner, är uppenbart rättsstridiga när de saknar samband med ett evenemang som kretsar kring professionell verksamhet.

594

I detta avseende ska nämnas den tjänsteresa som avses på rad 80, som avsåg ett möte med direktören för en kulturinstitution, och den tjänsteresa som nämns på rad 322, vilken, under sken av en inbjudan från en privat ekonomisk aktör, med hänsyn till uppgifterna i Pinxtens kalender hade som verkligt syfte att ge honom möjlighet att se en operaföreställning.

595

Trots att reseförordnandena i fråga var transparenta, var det uppenbart att tjänsteresa nr 101, som avsåg deltagande vid ett garden party som anordnades av den kungliga kammarorkestern i Vallonien (Belgien), samt de tjänsteresor som avses på raderna 288, 345 och 394, som var kopplade till deltagande i en musikfestival, uppenbarligen inte kunde knytas till en ledamot av revisionsrättens ämbete, utan att den omständigheten att denna festival riktade sig till ”ungdomar i Europa” kunde motivera någon annan lösning.

596

Denna slutsats gör sig än mer gällande när det gäller tjänsteresan som nämns på rad 364, vilken möjliggjorde ett kort besök vid en festival som tillägnades skotsk kultur, på grundval av ett reseförordnande i vilket endast en formell inbjudan till den flamländska representationen nämndes.

597

Även om det var fråga om en ceremoni som äger rum vid ett universitet, kan den tjänsteresa som nämns på rad 99 inte heller knytas till Karel Pinxtens arbetsuppgifter, eftersom det av de handlingar som revisionsrätten gett in framgår att denna ceremoni syftade till att hedra konstnärer och att den avslutades med en konsert.

598

Det är för övrigt ostridigt att den tjänsteresa som avses på rad 202 avsåg Karel Pinxtens deltagande vid ett bröllop för ett barn till den belgiska domaren vid EU‑domstolen.

599

Syftet med tjänsteresan beskrevs inte på ett klart och tydligt sätt i reseförordnandet, som endast hänvisade till en formell inbjudan från denna domare, utan att precisera att den avsåg en familjeceremoni.

600

De ifrågavarande personernas ställning gör det emellertid inte möjligt att fastställa att den tjänsteresa som nämns på rad 202 är rättsenlig.

601

Detta resonemang ska överföras på den tjänsteresa som anges på rad 300 och, delvis, på tjänsteresan som avses på rad 362, eftersom det framgår av Karel Pinxtens kalender att dessa tjänsteresor avsåg belgiska personers barns bröllop.

602

Under Karel Pinxtens två ämbetsperioder reglerades ersättningen för kostnader för representation och mottagning av revisionsrättens ledamöter i beslut nr 7–2004.

603

I artikel 2 i detta beslut föreskrevs ersättning för utlägg för representation och mottagning av allmän karaktär som ledamöterna har ”haft i sin egenskap av ledamöter vid en institution”.

604

I denna artikel föreskrevs dessutom att återbetalningen skulle ske mot uppvisande av redovisningar som angav datum för inbjudan, hur många som bjudits och ställningen hos den centrala personen som bjudits in samt andra skriftliga bevis som anses likvärdiga.

605

I artikel 6 i nämnda beslut angavs dessutom att revisionsrätten för mottagning i hemmet ska ersätta de kostnader som uppkommit upp till de belopp som framgår av de specifikationer som getts in.

606

Det följer av dessa bestämmelser att ersättning för kostnader för representation och mottagning var beroende dels av att specifikationshandlingar ingavs, dels av att dessa kostnader hade uppkommit för personen i egenskap av ledamot av revisionsrätten.

607

Begreppet ”kostnader för representation och mottagning” preciserades i meddelandet av den 22 april 2004, som kompletterade beslut nr 7–2004.

608

Även om det framgår av syftet med detta meddelande att det inte i sig hade bindande rättsverkningar, ankom det icke desto mindre på revisionsrättens ledamöter att ta vederbörlig hänsyn till de principer som anges i nämnda meddelande för att uppfylla sin skyldighet att agera på ett oklanderligt sätt, vilket det erinrats om i punkt 243 ovan.

609

Det framgår emellertid för det första av skrivelsen av den 22 april 2004 att kostnaderna för representation huvudsakligen är avsedda att främja revisionsrättens externa förbindelser och att ledamöterna särskilt ska företräda revisionsrätten när de i revisionsrättens intresse upprätthåller yrkesmässiga relationer med personer som tjänstgör inom unionen, medlemsstaterna eller andra länder.

610

I detta meddelande angavs sedan att utgifterna för varje evenemang skulle stå i relation till evenemangets betydelse och deltagarnas ställning.

611

Slutligen angavs i meddelandet att makar och partner till revisionsrättens ledamöter samt personer som de bjuder in kunde delta vid händelser för vilka kostnader för representation och mottagning hade uppkommit. Däremot skulle dessa medlemmars vänner eller anhöriga bjudas in privat, vilket innebär att kostnaderna för deras inbjudan skulle bäras av ledamöterna.

612

Bilaga 1 till meddelandet av den 22 april 2004 innehöll ytterligare riktlinjer för kostnader för representation och mottagning.

613

Det framgår särskilt av denna bilaga att kostnader som uppkommit utanför revisionsrätten i allmänhet skulle avse personer som har en ledande roll inom unionen, medlemsstaterna eller andra länder och att utgifter för representation i revisionsrättsledamotens privata hem inte fick överstiga vad som är nödvändigt för detta ändamål.

614

Bilaga 2 till detta meddelande bestod av ett formulär som gjorde det möjligt att redovisa representationskostnader och mottagningskostnader med angivande av datum, klockslag, typ och skäl för evenemanget samt deltagarnas antal och ställning.

615

Det framgår av punkterna 609–614 ovan att skälet till representationen eller mottagningen och ställningen för den eller dem som inbjudits utgjorde de huvudsakliga kriterier som användes i meddelandet av den 22 april 2004 och i dess bilaga 1 för att konkretisera villkoret i artikel 2 i beslut nr 7–2004, enligt vilket sådana kostnader kan ersättas om de har uppkommit för en person i egenskap av ledamot av revisionsrätten.