1

I sitt överklagande har Valencia Club de Fútbol SAD (nedan kallat Valencia CF eller bolaget) yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som tribunalens ordförande meddelade den 22 mars 2018, Valencia Club de Fútbol/kommissionen (T‑732/16 R, ej publicerat, nedan kallat det överklagade beslutet, EU:T:2018:171). I det överklagade beslutet avslog tribunalens ordförande Valencia CF:s ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut (EU) 2017/365 av den 4 juli 2016 om det statliga stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) (f.d. 2013/CP) som Spanien har genomfört till förmån för Valencia Club de Fútbol [SAD], Hércules Club de Fútbol [SAD] och Elche Club de Fútbol [SAD] (EUT L 55, 2017, s. 12) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

Klaganden, Valencia CF, är en professionell fotbollsklubb grundad år 1919 som drivs i bolagsform. Klubben spelar i den högsta divisionen (”Primera División”) i den spanska fotbollsligan.

3

År 2012 och år 2013 uppmärksammades Europeiska kommissionen på förekomsten av påstått statligt stöd, som hade beviljats av Generalitat Valenciana i form av banklånegarantier till tre fotbollsklubbar i den autonoma regionen Valencia, däribland Valencia CF.

4

Den 4 juli 2016 antog kommissionen det omtvistade beslutet. I det beslutet fann kommissionen i huvudsak, i artikel 1 i beslutet, att Konungariket Spanien rättsstridigt hade beviljat statligt stöd, som var oförenligt med den inre marknaden, särskilt till Fundación Valencia Club de Fútbol (nedan kallad Fundación Valencia) dels till ett belopp av 19193000 euro, i form av en offentlig garanti som Instituto Valenciano de Finanzas, Generalitat Valencianas finansinstitut, hade beviljat som säkerhet för ett banklån till Fundación Valencia, som skulle användas för att teckna aktier i Valencia CF i samband med en nyemission, dels till ett belopp av 1188000 euro, som skulle användas för att betala nämnda banklån (kapitalbelopp, ränta och avgifter). I artiklarna 2–4 i det omtvistade beslutet ålade kommissionen Konungariket Spanien att omedelbart och effektivt återkräva det aktuella statliga stödet från Valencia CF, inklusive ränta från och med den dag då stödet ställdes till bolagets förfogande, och att lämna information till kommissionen om genomförandet av det omtvistade beslutet.

5

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 oktober 2016 väckte Valencia CF talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

6

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 28 oktober 2016 gav Valencia CF in en ansökan om interimistiska åtgärder med yrkande om uppskov med verkställigheten av artiklarna 3 och 4 i det omtvistade beslutet i den del kommissionen i dessa artiklar ålägger Konungariket Spanien att återkräva det aktuella statliga stödet från bolaget. I andra hand yrkade Valencia CF att uppskovet med verkställigheten skulle villkoras av att bolaget gav in en garanti till förmån för Instituto Valenciano de Finanzas och i tredje hand att det skulle förordnas om någon annan uppskovsåtgärd som skulle vara underställd de villkor som tribunalen ansåg vara lämpliga.

7

Den 4 november 2016 ställde tribunalens ordförande frågor till Valencia CF som skulle besvaras skriftligen, vilket bolaget gjorde den 7 november 2016.

8

Genom beslut av den 10 november 2016 beviljade tribunalens ordförande, i enlighet med artikel 157.2 i tribunalens rättegångsregler, interimistiskt uppskov med verkställigheten till dess att det meddelas ett beslut som avslutar det interimistiska förfarandet.

9

Den 5 december 2016 ansökte Fundación Valencia om att få intervenera i det interimistiska förfarandet till stöd för Valencia CF:s yrkanden. Denna ansökan avslogs genom beslut av tribunalens ordförande av den 6 april 2017, Valencia Club de Fútbol/kommissionen (T‑732/16 R, ej publicerat, EU:T:2017:272).

10

Den 11 december 2017 uppmanade tribunalens ordförande Valencia CF att ”inkomma med aktuella uppgifter om bolagets ekonomiska situation, som styrks av lämplig skriftlig bevisning, däribland den senaste årsredovisningen, samt alla andra relevanta uppgifter om ändringar som ägt rum efter det att ansökan om interimistiska åtgärder gavs in”. Valencia CF efterkom denna begäran den 21 december 2017. Den 18 januari 2018 yttrade sig kommissionen över de svar som Valencia CF gett på tribunalens frågor.

11

Den 24 januari 2018 begärde sökanden att få ge in sin delårsrapport avseende perioden fram till och med den 31 december 2017 och att få yttra sig över två argument som kommissionen anfört i sitt yttrande av den 18 januari 2018. Denna handling tillfördes akten i målet och Valencia CF tilläts att ge in sin preliminära delårsrapport, vilket skedde den 5 februari 2018.

12

Den 22 mars 2018 meddelade tribunalens ordförande det överklagade beslutet, genom vilket ansökan om interimistiska åtgärder avslogs.

13

I beslutet prövade tribunalens ordförande först huruvida villkoret att det ska föreligga en situation som ställer krav på skyndsamhet var uppfyllt. I det avseendet erinrade ordföranden, i punkt 39 i det överklagade beslutet, om att det följer av fast rättspraxis att det är motiverat att bifalla en ansökan om uppskov med verkställigheten av en unionsrättsakt endast om den aktuella rättsakten är den avgörande orsaken till den allvarliga och irreparabla skada som görs gällande. I punkt 41 i det överklagade beslutet anförde ordföranden vidare att om den åberopade skadan är ekonomisk, är de sökta interimistiska åtgärderna motiverade om det framgår att sökandens ekonomiska livskraft, om åtgärderna inte vidtogs, skulle kunna äventyras innan målet avgjorts i sak, eller att sökandens marknadsandelar skulle påverkas väsentligt med avseende på bland annat företagets storlek och omsättning samt det som utmärker den koncern som företaget ingår i.

14

Av punkt 47 i det överklagade beslutet framgår att Valencia CF, för att visa att kravet på skyndsamhet var uppfyllt avseende ansökan om uppskov med verkställigheten, hade gjort gällande att återkravet av de aktuella beloppen skulle äventyra bolagets ekonomiska livskraft och medföra att dess ställning på marknaden för fotbollsklubbar ändrades på ett omfattande och oåterkalleligt sätt.

15

I det avseendet fann tribunalens ordförande i punkt 48 i det överklagade beslutet att den skada som åberopats av Valencia CF var ekonomisk.

16

Efter att ha prövat den bevisning som Valencia CF gett in fann tribunalens ordförande att bolaget inte befann sig i en situation där dess ekonomiska livskraft äventyrades och att bolaget inte heller riskerade att få sina marknadsandelar ändrade på ett omfattande och oåterkalleligt sätt.

17

Tribunalens ordförande avslog följaktligen Valencia CF:s ansökan om interimistiska åtgärder och upphävde sitt beslut av den 10 november 2016.

18

Valencia CF har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska

19

Genom särskild handling som inkom till domstolens kansli samma dag som överklagandet ansökte Valencia CF om interimistiska åtgärder.

20

Eftersom domstolens vice ordförande och ordföranden på första avdelningen var förhindrade att tjänstgöra, utsågs ordföranden på andra avdelningen den 4 juni 2018 till domare med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, enligt artikel 13 i domstolens rättegångsregler.

21

Genom beslut av ordföranden på domstolens andra avdelning av den 13 juni 2018, Valencia Club de Fútbol/kommissionen (C‑315/18 P(R)–R, ej publicerat, EU:C:2018:443), vilket meddelades utan att ha hört de andra parterna i förfarandet i enlighet med artikel 160.7 i domstolens rättegångsregler, förordnades om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet till dess att ett annat beslut meddelas, vilket tidigast ska ske under tiden mellan det att det meddelas ett beslut som avslutar det interimistiska förfarandet och det att det meddelas ett beslut där det nu aktuella överklagandet prövas.

22

I sin svarsskrivelse, som inkom till domstolens kansli den 18 juni 2018, har kommissionen yrkat att domstolen ska

23

Kommissionen har bestritt att överklagandet kan tas upp till prövning och har till stöd för bestridandet anfört att överklagandet endast bygger på att det råder oenighet mellan parterna när det gäller tribunalens ordförandes bedömning av de faktiska omständigheterna.

24

Det ska påpekas att Valencia CF i sitt överklagande i allt väsentligt har gjort gällande att tribunalens ordförande inte bemötte vissa argument som bolaget hade anfört i målet vid tribunalen och att tribunalens ordförande vägrade att beakta bevisning som bolaget hade meddelat att det hade för avsikt att lägga fram, dock vid en senare tidpunkt. Därigenom åsidosatte tribunalens ordförande principen om effektivt domstolsskydd.

25

Domstolen gör i denna del följande bedömning. Det följer av fast rättspraxis att domstolens prövning i ett mål om överklagande bland annat syftar till att kontrollera huruvida tribunalen på ett tillfredsställande sätt har bemött samtliga de argument som åberopats av klaganden (beslut av domstolens vice ordförande av den 14 juni 2016, Chemtura Netherlands/EFSA, C‑134/16 P(R), ej publicerat, EU:C:2016:442, punkt 46; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 26 maj 2016, Rose Vision/kommissionen, C‑224/15 P, EU:C:2016:358, punkt 26 och där angiven rättspraxis) samt till att kontrollera huruvida de allmänna rättsprinciper och processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits (dom av den 21 september 2006, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied/kommissionen, C‑105/04 P, EU:C:2006:592, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

26

Av detta följer att överklagandet kan tas upp till prövning.

27

Valencia CF har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande.

28

Den första grunden avser att det var fel av tribunalens ordförande att inte göra en prövning av villkoret att det ska föreligga en situation som ställer krav på skyndsamhet med avseende på skada som inte är ekonomisk, trots att Valencia CF i de inlagor och handlingar som bolaget gav in den 24 januari och den 5 februari 2018, vilka tillförts akten i målet vid tribunalen, hade gjort gällande att den skulle kunna komma att lida annan skada än ekonomisk skada. Som exempel på sådan skada nämnde bolaget att dess varumärke som hundraårig fotbollsklubb skulle kunna skadas samt att bolaget skulle kunna lida annan skada i sportsligt avseende. Tribunalens ordförande prövade således endast delvis det nyss nämnda villkoret i fråga om skyndsamhet och åsidosatte därmed principen om effektivt domstolsskydd.

29

Kommissionen har bestritt Valencia CF:s argument.

30

Domstolen gör i denna del följande bedömning. Valencia CF har i sitt överklagande visserligen åberopat ett åsidosättande av principen om effektivt domstolsskydd. Domstolen finner dock att de argument som bolaget anfört till utveckling av den första grunden i allt väsentligt syftar till att visa att tribunalens ordförande underlät att göra en prövning av villkoret att det ska föreligga en situation som ställer krav på skyndsamhet med avseende på skada som inte är ekonomisk, trots att Valencia CF i de inlagor och handlingar som bolaget gav in den 24 januari och den 5 februari 2018 hade anfört argument till stöd för att bolaget skulle kunna komma att lida annan skada än ekonomisk skada.

31

I det avseendet ska det erinras om att en grund som avser att tribunalen har underlåtit att bemöta argument som åberopats i målet vid tribunalen i allt väsentligt ska förstås på så sätt att klaganden därigenom åberopar ett åsidosättande av den motiveringsskyldighet som följer av artikel 36 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som är tillämplig på tribunalen enligt artikel 53 första stycket i stadgan och artikel 119 i tribunalens rättegångsregler (beslut av domstolens vice ordförande av den 14 juni 2016, Chemtura Netherlands/EFSA, C‑134/16 P (R), ej publicerat, EU:C:2016:442, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

32

I punkt 34 i det överklagade beslutet påpekade tribunalens ordförande särskilt att uppskov med verkställigheten och andra interimistiska åtgärder kan beviljas av domaren med behörighet att besluta om sådana åtgärder om det har visats att det vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att bevilja dem och att omständigheterna ställer krav på skyndsamhet, på så sätt att åtgärderna måste beviljas och ha verkan redan innan målet rörande huvudsaken har avgjorts, för att undvika att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna orsakas allvarlig och irreparabel skada och att dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att ansökan om interimistiska åtgärder ska avslås när ett av villkoren inte är uppfyllt.

33

I punkt 47 i det överklagade beslutet anförde tribunalens ordförande att Valencia CF, för att visa att kravet på skyndsamhet var uppfyllt avseende ansökan om uppskov med verkställigheten, hade gjort gällande att ett omedelbart återkrav av de aktuella beloppen skulle äventyra bolagets ekonomiska livskraft och medföra att dess ställning på marknaden för fotbollsklubbar ändrades på ett omfattande och oåterkalleligt sätt.

34

I punkt 48 i det överklagade beslutet anförde tribunalens ordförande i det avseendet, i fråga om kapitalbeloppet 20381000 euro och räntebeloppet 2949523,62 euro avseende ränta fram till och med den 5 november 2016, vilka omfattades av beslutet om återkrav, att den skada som Valencia CF åberopat var ekonomisk.

35

Vad beträffade frågan huruvida Valencia CF hade lyckats visa att den åberopade skadan var av allvarlig och irreparabel karaktär gjorde tribunalens ordförande följande bedömning i punkt 50 i det överklagade beslutet. Av den av bolaget ingivna granskade årsredovisningen för räkenskapsåret 2016/2017, vilket avslutades den 30 juni 2017, framgick att Valencia CF hade avsatt belopp som motsvarade det totala belopp som angavs i beslutet om återkrav och att bolaget vid denna tidpunkt förfogade över två av dess majoritetsaktieägares krediter som fortfarande var tillgängliga, varav den första uppgick till 12000000 euro och den andra till 42000000 euro. Det framgick även att majoritetsaktieägaren vid samma tidpunkt hade gått med på att ge ekonomiskt stöd för att Valencia CF skulle kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. Tribunalens ordförande anförde vidare att Valencia CF inte hade hävdat att nyss nämnda krediter inte längre var giltiga eller att majoritetsaktieägaren skulle ha dragit tillbaka sitt åtagande att ge det ekonomiska stöd som krävdes för att bolaget skulle kunna fortsätta bedriva sin verksamhet.

36

I punkt 51 i det överklagade beslutet anförde tribunalens ordförande att det mot bakgrund av dessa omständigheter ankom på Valencia CF att styrka varför bolaget befann sig i en situation där dess ekonomiska livskraft var hotad eller att det fanns en risk för att dess marknadsandelar skulle ändras på ett omfattande och oåterkalleligt sätt.

37

I punkt 52 i det överklagade beslutet anförde tribunalens ordförande att Valencia CF i samband med bolagets argument rörande dess ekonomiska situation hade underlåtit att redovisa tillgängliga krediter på 54000000 euro och det ekonomiska stöd som hade utlovats av dess majoritetsaktieägare samt att bolaget inte hade förklarat varför det, trots detta stöd, skulle anses föreligga en risk för bolagets ekonomiska livskraft.

38

I punkterna 54 och 55 i det överklagade beslutet angav tribunalens ordförande beträffande den påstådda risken för att Valencia CF:s marknadsandelar skulle ändras på ett omfattande och oåterkalleligt sätt att de argument som bolaget hade anfört till stöd för detta påstående i allt väsentligt byggde på antagandet att bolagets pressade ekonomiska situation innebar att bolaget inte skulle kunna betala de belopp som angavs i beslutet om återkrav utan att detta skulle få allvarliga konsekvenser för bolagets möjligheter att slutföra spelarövergångar och för dess ställning på referensmarknaden för fotbollsklubbar. Enligt tribunalens ordförande hade Valencia CF emellertid underlåtit att redovisa de i punkt 37 ovan nämnda krediterna och stödet från bolagets majoritetsaktieägare.

39

Av det nyss anförda följer, i likhet med vad Valencia CF har gjort gällande i sitt överklagande, att tribunalens ordförande inte gjorde någon särskild prövning av de eventuella andra typerna av icke-ekonomisk skada som bolaget hade åberopat i sina inlagor av den 24 januari och av den 5 februari 2018, med undantag för Valencia CF:s argument att bolaget inte skulle kunna slutföra spelarövergångar, vilket tribunalens ordförande bemötte i punkt 55 i det överklagade beslutet, vars innehåll det redogjorts för i föregående punkt.

40

Det ska erinras om att det följer av fast rättspraxis att tribunalens avgöranden ska vara tillräckligt motiverade, så att domstolen kan utföra sin prövning. Det är härvid tillräckligt att resonemanget är klart och begripligt och att det är ägnat att motivera den slutsats som det syftar till att stödja (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den 18 oktober 2002, kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau, C‑232/02 P(R), EU:C:2002:601, punkt 56, och beslut av domstolens vice ordförande av den 19 december 2013, kommissionen/Tyskland, C‑426/13 P(R), EU:C:2013:848, punkt 66).

41

Vidare följer det av likaledes fast rättspraxis från domstolen att tribunalen inte är skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i målet fört och att tribunalens motivering således kan vara underförstådd under förutsättning att den ger de berörda personerna möjlighet att få reda på varför tribunalen inte ansåg att det fanns fog för deras argument och under förutsättning att domstolen kan få tillräckligt underlag för att utöva sin prövning (beslut av domstolens vice ordförande av den 14 juni 2016, Chemtura Netherlands/EFSA, C‑134/16 P(R), ej publicerat, EU:C:2016:442, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

42

Vad beträffar det nu aktuella fallet konstaterar domstolen, i likhet med vad tribunalens ordförande i allt väsentligt angav i punkterna 54 och 55 i det överklagade beslutet, att samtliga typer av skada som Valencia CF åberopat i sina inlagor av den 24 januari och av den 5 februari 2018 bygger på antagandet att bolaget skulle behöva ansöka om att ett förfarande för förebyggande omstrukturering ska inledas för att kunna betala de belopp som angavs i beslutet om återkrav eller, åtminstone, att bolaget inte skulle kunna betala sina skulder till spelare och tränare, till tillsynsorgan eller till andra klubbar som är medlemmar i den spanska professionella fotbollsligan.

43

I sin inlaga av den 24 januari 2018 hävdade Valencia CF nämligen att en ansökan om att ett förfarande för förebyggande omstrukturering ska inledas ”skulle kunna leda till tvångsnedflyttning till lägre divisioner i den spanska ligan” eller medföra att Valencia CF förlorade sin ställning som medlem i den spanska professionella fotbollsligan genom uteslutning av fotbollsklubben. En sådan åtgärd medför att en klubb som underlåtit att uppfylla sina skyldigheter måste anmäla sig till en ”icke-professionell” liga. Vidare anförde Valencia CF att om bolaget gav in en sådan ansökan, skulle detta kunna medföra att bolaget inte skulle kunna erhålla en licens från den europeiska fotbollskonfederationen Union of European Football Associations (Uefa). Valencia CF angav därefter närmare att de huvudsakliga ekonomiska konsekvenserna av denna situation för bolaget skulle vara att det skulle gå miste om intäkter från deltagande i nationella och internationella klubblagsturneringar och tvingas släppa ”A-lagsspelare” för låga övergångssummor eller utan övergångssumma. Bolaget skulle dessutom gå miste om intäkter från tv-sändningsrättigheter, reklamintäkter och merchandiseintäkter. Slutligen påpekade Valencia CF att risken att inte delta i professionella klubblagsturneringar under en eller till och med två säsonger skulle vara förödande för klubben. Detta skulle orsaka irreparabel skada för klubbens anseende och leda till ett stort avhopp av ”A-lagsspelare” samt till förluster på flera miljoner euro i klubbens ordinarie intäkter.

44

I sin inlaga av den 5 februari 2018 hävdade Valencia CF dessutom att det följer av den professionella fotbollsligans stadgar att det förhållandet att en klubb inte kan betala sina skulder till spelare och tränare, till tillsynsorgan eller till andra medlemsklubbar anses utgöra en mycket allvarlig överträdelse. Detta kan leda till att det inleds ett disciplinärt förfarande och till stränga påföljder, som till exempel tvångsnedflyttning till lägre divisioner, förlust av ställning som medlemsklubb eller indragen licens. Om Valencia CF gav in en ansökan om att ett förfarande för förebyggande omstrukturering ska inledas skulle således redan denna omständighet medföra att bolaget inte skulle kunna fullgöra sina kortsiktiga ekonomiska förpliktelser, vilket i sin tur skulle leda till att klubben inte skulle kunna delta i nästkommande säsongs klubblagsturneringar. Detta skulle få förödande ekonomiska konsekvenser, och skulle orsaka irreparabel skada för klubbens anseende.

45

Domstolen konstaterar dock att Valencia CF i målet vid tribunalen inte styrkte riktigheten i det antagande som avses i punkt 42 ovan. Domstolen finner nämligen – i likhet med vad tribunalens ordförande, i punkterna 48–55 i det överklagade beslutet, slog fast inom ramen för sin självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, vilken i det nu aktuella målet inte har påståtts vara oriktig eller bygga på en missuppfattning – att Valencia CF, som enligt vad tribunalens ordförande funnit förfogar över tillgängliga krediter på 54000000 euro och ekonomiskt stöd från bolagets majoritetsaktieägare, inte förklarade varför det, trots dessa krediter och detta stöd, skulle anses föreligga en risk för bolagets ekonomiska livskraft.

46

Eftersom det inte fanns någon sådan risk och det inte heller inletts något förfarande för förebyggande omstrukturering kan tribunalens ordförande inte anses ha åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att avslå ansökan om interimistiska åtgärder utan att göra en särskild prövning av Valencia CF:s argument om påstådd icke-ekonomisk skada som bolaget skulle komma att lida om ett sådant förfarande inleddes.

47

Härav följer att överklagandet inte kan bifallas på den första grunden.

48

Inom ramen för den andra grunden har Valencia CF gjort gällande att bolaget, som svar på en fråga från tribunalens ordförande som ställts för att få uppdaterad information om bolagets ekonomiska situation, underrättade ordföranden om att en revisionsbyrå höll på att färdigställa ett utlåtande om delårsrapport per den 31 december 2017. Valencia CF har gjort gällande att bolaget i sina inlagor av den 21 december 2017 samt av den 24 januari och den 5 februari 2018 framhöll betydelsen av att det fick lägga fram en fullständig delårsrapport och det nyss nämnda utlåtandet innan tribunalens ordförande fattade beslut om ansökan om interimistiska åtgärder. Enligt Valencia CF krävde principen om effektivt domstolsskydd att tribunalens ordförande inte fattade beslut om ansökan om interimistiska åtgärder innan denne mottagit nyss nämnda handlingar.

49

Kommissionen har gjort gällande att Valencia CF inte kan vinna framgång med sin andra grund.

50

Domstolen konstaterar inledningsvis att Valencia CF i sin inlaga av den 21 december 2017 informerade tribunalens ordförande om att bolaget den 7 februari 2018 skulle kunna översända ett utkast till delårsrapport per den 31 december 2017 och, om tribunalens ordförande så fann lämpligt, en begränsad granskning av den fullständiga delårsrapporten och bilagan till delårsrapporten efter det att bolaget erhållit det i punkt 48 ovan nämnda utlåtandet från revisionsbyrån, vilket skulle ske den 31 mars 2018.

51

I sin inlaga av den 24 januari 2018 begärde Valencia CF även att få inkomma med delårsrapporten per den 31 december 2017 för att, som bolaget uttryckte det, tribunalens ordförande skulle ha en så uppdaterad helhetsbild av bolagets ekonomiska situation som möjligt innan denne meddelade sitt beslut.

52

Tribunalens ordförande biföll denna begäran, och Valencia CF inkom med nyss nämnda delårsrapport den 5 februari 2018. I den inlaga som åtföljde denna rapport föreslog Valencia CF till tribunalens ordförande att bolaget skulle inkomma med den fullständiga delårsrapporten ”med tanke på dess betydelse” och att bolaget även skulle inkomma med revisionsbyråns utlåtande, vilket skulle vara färdigt den 31 mars 2018.

53

I det avseendet är det ostridigt att tribunalens ordförande inte följde detta förslag och meddelade det överklagade beslutet den 22 mars 2018.

54

Tribunalens ordförande gjorde sig därigenom inte skyldig till någon felaktig rättstillämpning.

55

En ansökan om interimistiska åtgärder ska nämligen i sig göra det möjligt för svaranden att förbereda sina yttranden och för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder att pröva ansökan, utan att i förekommande fall ha tillgång till andra uppgifter, eftersom de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som ansökan grundas på ska framgå av innehållet i själva ansökan (beslut av domstolens vice ordförande av den 6 september 2016, Inclusion Alliance for Europe/kommissionen, C‑378/16 P-R, ej publicerat, EU:C:2016:668, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

56

Med hänsyn till att förfarandet för interimistiska åtgärder till sin natur är ett skyndsamt förfarande, är det rimligt att kräva – förutom i undantagsfall – att den part som ansöker om sådana åtgärder redan när ansökan ges in lägger fram all tillgänglig bevisning till stöd för ansökan, så att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder på grundval av denna bevisning kan bedöma huruvida ansökan är välgrundad (beslut av domstolens vice ordförande av den 6 september 2016, Inclusion Alliance for Europe/kommissionen, C‑378/16 P-R, ej publicerat, EU:C:2016:668, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

57

Även om det antas att viss bevisning, som i det nu aktuella fallet, kan komma att bli tillgänglig först efter det att ansökan om interimistiska åtgärder getts in, framgår det av fast rättspraxis att tribunalens ordförande ensam är behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera de uppgifter som denne har tillgång till i anhängiggjorda mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 67, och beslut av domstolens vice ordförande av den 17 maj 2018, Amerikas förenta stater/Apple Sales International m.fl., C‑12/18 P(I), EU:C:2018:330, punkt 22).

58

I förevarande fall fann tribunalens ordförande, i punkt 36 i det överklagade beslutet, att denne med hänsyn till handlingarna i målet förfogade över alla uppgifter som var nödvändiga för att kunna fatta beslut om ansökan om interimistiska åtgärder.

59

Härtill kommer att frågan huruvida handlingarna i målet ska anses ha bevisvärde ingår i tribunalens självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, som inte omfattas av domstolens prövning i mål om överklagande, utom i fall då den bevisning som lagts fram vid tribunalen har missuppfattats eller när det framgår av handlingarna i målet att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga (dom av den 16 juli 2009, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland/kommissionen, C‑385/07 P, EU:C:2009:456, punkt 163, och dom av den 19 mars 2015, Dole Food och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen, C‑286/13 P, EU:C:2015:184, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

60

I det nu aktuella målet om överklagande har det emellertid inte påståtts att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga eller att bevisningen har missuppfattats. Tvärtom har Valencia CF i sitt överklagande påpekat att revisionsbyråns utlåtande avseende en begränsad granskning av den fullständiga delårsrapporten, som bolaget slutligen erhöll den 23 mars 2018, var begränsat till att ”bekräfta klubbens ekonomiska situation, såsom den framgår av klubbens preliminära delårsrapport per den 31 december 2017”.

61

Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden och att överklagandet ska ogillas i sin helhet.

62

Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats.

63

Eftersom kommissionen har yrkat att Valencia CF ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna och bolaget har tappat målet, ska bolaget förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål om överklagande och i det interimistiska förfarandet i mål C‑315/18 P(R)–R.

Mot denna bakgrund beslutar domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder följande: