1.

Ska artiklarna 56, 57 och 52 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, domstolens praxis i fråga om hasardspel och vadhållning – bland annat domarna Gambelli (C-243/01), Placanica [m.fl.] (C-338/04[, C-359/04 och C-360/04]), Costa och Cifone (C-72/10 och C-77/10) samt Laezza (C-375/14) – och i fråga om skattediskriminering – bland annat domarna Lindman (C-42/02), kommissionen/Spanien (C-153/08) samt Blanco och Fabretti (C-344/13 och C-367/13) – samt de unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering, även mot bakgrund av Corte Costituzionales dom av den 23 januari 2018, tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning såsom den italienska som är aktuell i förevarande mål, vilken innebär att nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer som är etablerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen – särskilt sådana som uppvisar de särdrag som bolaget Stanleybet Malta Ltd har – och eventuellt vadhållningsaktörerna själva solidariskt med sina nationella mellanhänder är skyldiga att betala engångsskatten på tipstävlingar och vadhållning enligt artiklarna 1–3 i lagstiftningsdekret nr 504 av den 23 december 1998, i dess lydelse enligt artikel 1.66 b i 2011 års stabilitetslag?

2.

Ska artiklarna 56, 57 och 52 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, domstolens praxis i fråga om hasardspel och vadhållning – bland annat domarna Gambelli (C-243/01), Placanica [m.fl.] (C-338/04[, C-359/04 och C-360/04]), Costa och Cifone (C-72/10 och C-77/10) samt Laezza (C-375/14) – och i fråga om skattediskriminering – bland annat domarna Lindman (C-42/02), kommissionen/Spanien (C-153/08) samt Blanco och Fabretti (C-344/13 och C-367/13) – samt de unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering, även mot bakgrund av Corte Costituzionales dom av den 23 januari 2018, tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning såsom den italienska som är aktuell i förevarande mål, vilken innebär att enbart nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer som är etablerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen – särskilt sådana som uppvisar de särdrag som bolaget Stanleybet Malta Ltd har – och inte nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer med statlig koncession som bedriver samma verksamhet, är skyldiga att betala engångsskatten på tipstävlingar och vadhållning enligt artiklarna 1–3 i lagstiftningsdekret nr 504 av den 23 december 1998, i dess lydelse enligt artikel 1.66 b i 2011 års stabilitetslag?

3.

Utgör artiklarna 52, 56 och följande artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, domstolens praxis i fråga om hasardspel och vadhållning samt de unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering, även mot bakgrund av Corte Costituzionales dom av den 23 januari 2018, hinder för en nationell lagstiftning såsom den italienska som följer av artikel 1.644 g i lag nr 190/2014, vilken innebär att nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer som är etablerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen – särskilt sådana som uppvisar de särdrag som bolaget Stanleybet Malta Ltd har – och eventuellt vadhållningsaktörerna själva solidariskt med sina nationella mellanhänder är skyldiga att betala engångsskatten på [tipstävlingar och] vadhållning enligt lagstiftningsdekret nr 504/1998 på grundval av ett schablonmässigt beskattningsunderlag som är tre gånger så stort som det genomsnittliga upptagandet i den provins där dataöverföringscentralen eller spellokalen är etablerad och beräknas med utgångspunkt från de uppgifter som har registrerats i den nationella totalisatorn för beskattningsperioden före referensperioden?