—

För det första, fastsällandet av normalvärdet påverkas av att försäljningen av produktkontrollnummer (PCN) inräknas, vilka endast såldes i mycket begränsat antal av tillverkaren i det jämförbara landet. Sökanden hävdar att denne visat att priser som härrör från så låga försäljningsvolymer inte var pålitliga och att de ledde till att ett orimligt normalvärde fastställdes. Sökanden hävdar vidare att den låga försäljningsvolymen inte återspeglar köparnas normala beteende och följer av normala mönster för prisbildning och således inte i normal handel, vilket omöjliggör en riktig jämförelse. Kommissionen har enligt sökanden hävdat satt den genomfört en prövning av normal handel men utan att beakta det ovannämnda.

—

För det andra erhöll kommissionen enligt sökanden inte tillförlitliga prisuppgifter genom PCN från tillverkaren i det jämförbara landet. Sökanden hävdar att den därför utvecklade en metod för att beräkna PCN-specifika prisuppgifter men att denna metod i verkligheten endast utgjorde ett antagande om att alla transaktioner till ett pris som var lägre än 92,14 procent av det genomsnittliga PCN-priset inte var lönsamma istället för att göra en lönsamhetskontroll PCN för PCN. Enligt sökanden är ett sådant generellt antagande fullständigt orimligt och leder till att försäljningar godtyckligt utesluts och en omotiverad höjning av normalvärdet. Sökanden drar slutsatsen att användningen av en sådan metod och otillförlitliga uppgifter för att godtyckligt utesluta försäljning till lägre priser från fastställandet av normalvärdet till dess nackdel strider mot artikel 2.7a.

—

Enligt sökanden avsåg all dess försäljning slutkonsumenter medan tillverkaren i det jämförbara landet sålde till såväl konsumenter som grossister. Sökanden anför att den lämnade omfattande bevis på att det förelåg en konstant prisskillnad och att kommissionen trots detta vägrade att justera med hänsyn till olika handelsled.

—

Sökanden hävdar att kommissionen vägrade att revidera sina beräkningar avseende justering för förpackningskostnader, trots att sökanden lämnat bevis på att justeringen var felaktig på grund av att fel kostnadsnyckel använts. Enligt sökanden åsidosatte kommissionen sina skyldigheter genom att beräkna den totala förpackningskostnaden för hela omsättningen istället för omsättningen avseende produkter som tillverkades av tillverkaren i det jämförbara landet.

—

Sökanden anför vidare att kommissionen vägrade att justera för kreditkostnader för försäljningen hos tillverkaren i det jämförbara landet. Enligt sökanden visade denne att bevisningen motsade kommissionens ståndpunkt, som inledningsvis medfört att kommissionen inte gjorde en sådan justering och istället för att dra den korrekta slutsatsen vad gäller behovet av justeringar för kreditvillkor gjorde kommissionen en justering för en särskild kund, i strid med dess skyldigheter.

—

Sökanden anför slutligen att kommissionen medgav att det fanns skillnader mellan använda råvaror och produktivitet vad gäller tillverkaren i det jämförbara landet och sökanden, men att den vägrade att göra någon anpassning till dessa skillnader. Kommissionen har bland annat underlåtit att beakta uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet som visade på förekomsten av dessa skillnader samt att skillnaderna påverkade prisernas jämförbarhet.

—

Enligt sökanden har kommissionen ålagt Jinan en orimlig bevisbörda i strid med dess skyldigheter enligt artikel 2.10 i grundförordningen, artikel 2.4 i antidumpningsavtalet och principen om god förvaltningssed, med avseende på var och en av de ovannämnda justeringarna.

—

Sökanden hävdar att kommissonen, genom att fastställa normalvärdet för olika produkttyper på grundval av normalvärdet justerat med värdet av produktskillnaderna, vilka fastsälldes utifrån skillnaderna i sökandens exportpriser, använde en orimlig metod för att fastställa normalvärdet vilket strider mot artikel 2.7a i grundförordningen. Enligt sökanden bygger detta på antagandet att marknadsvärdet av skillnaderna i fysiska egenskaper återspeglas i exportpriserna, medan exportpriserna för de likadana produkttyperna i själva verket, enligt kommissionens konstateranden åtminstone delvis återspeglar dumpningen. Metoden bygger enligt sökanden på antagandet att exporten av de olika produkttyperna ifråga prissätts på en nivå som dumpas med exakt samma marginal som för de likadana produkterna. Enligt sökanden är detta antagande orimligt och kan inte kontrolleras.

—

Sökanden hävdar vidare att om en metod som leder till ett antagande att den olika produkten dumpas på samma nivå som de likadana produkterna, återspeglar den dumpningsmarginal som erhålls, inte fullt ut den dumpning som sker, vilket inte är förenligt med artikel 2.11 i grundförordningen.

—

Såvida inte domstolen skulle finna att den angripna förordningen införlivar den skadebedömning och sambandsbedömning som gjorts i den ogiltigförklarade förordningen (2) genom hänvisning till denna, anför sökanden att då denna förordning har ogiltigförklarats i sin helhet med avseende på sökanden, innebär den angripna förordningen att sökandens import beläggs med antidumpningstull utan att kraven med avseende på andra omständigheter än dumpning har beaktats. Detta leder enligt sökanden bland annat till att artikel 9.4 i grundförordningen åsidosätts, eftersom en slutgiltig antidumpningstull införs utan att det konstaterats skada och orsakssamband, samt ett åsidosättande av artikel 9.5 i grundförordningen, eftersom en slutgiltig antidumpningstull införts med avseende på någon grund som inte visats orsaka skada. Sökanden anför vidare att då det inte i den föreliggande förordningen konstaterats att det förekommit skada med avseende på sökanden har kommissionen även åsidosatt artikel 3 i grundförordingen, som avser fastsällande av skada. Den angripna förordningen är dessutom bristfälligt motiverad.

—

Enligt sökanden har kommissionen, i andra hand, åsidosatt artikel 3.1, 3.2 och 3.3 i grundförordningen genom att använda sig av inkorrekta importuppgifter. Enligt sökanden byggde konstaterandet av skada på importuppgifter som enligt vad som var tillgängligt för kommissionen, innefattade produkter som inte kan anses vara den berörda produkten. Sökanden hävdar att kommissionen inte vidtog nödvändiga åtgärder för att kontrollera huruvida importuppgifterna var korrekta och att rätta dem genom att utesluta import av produkter som inte kan anses vara den berörda produkten. Sökanden drar slutsatsen att kommissionen härigenom åsidosatte artikel 3.1, 3.2 och 3.3 i grundförordningen.

—

Enligt sökanden krävs enligt det förfarande som anges i 2009 års grundförordning, vilken kommissionen har medgett var tillämplig på den nya undersökningen, att rådet beslutar efter förslag av kommissionen och efter att den rådgivande kommittén har hörts. Sökanden anger att detta förfarande inte iakttogs och att den angripna förordningen därför antogs i strid med artikel 9.4 i 2009 års grundförordning och artikel 266 FEUF, enligt vilken den institution vars rättsakt ogiltigförklarats ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.