6.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 374/19

1)

Är det förenligt med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU (1) av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (direktiv 2012/13/EU), artikel 8.2 i direktiv 2012/13/EU, rätten till frihet och säkerhet i artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, rätten till försvar i artikel 48.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och rätten till en rättvis rättegång i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna när de nationella myndigheterna skriftligen inte tillhandahåller den frihetsberövade alla (eller fullständiga) uppgifter som anges i artikel 4.2 i direktiv 2012/13/EU (särskilt rätten att få tillgång till handlingar i målet) under tiden för frihetsberövandet, och inte gör det möjligt för den frihetsberövade att angripa underlåtenheten att tillhandahålla information i enlighet med artikel 8.2 i direktiv 2012/13/EU? För det fall den frågan besvaras nekande, påverkar detta åsidosättande av EU-rätten, i något skede av det straffrättsliga förfarandet, lagenligheten av frihetsberövandet i det fall den frihetsberövade har häktats och kvarblir i häkte, med beaktande av artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 5.1 c i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna? Är det för att besvara ovannämnda frågor relevant att den frihetsberövade är åtalad för ett allvarligt brott, för vilket nationell lagstiftning föreskriver ett fängelsestraff på lägst 15 år?

2)

Är en nationell bestämmelse som inte gör det möjligt för domstolen att döma till ett lägre fängelsestraff än 15 år, utan möjlighet att beakta principen om att straff och påföljder ska vara individuella – såsom 172.3 § i Trestný zákon (den slovakiska strafflagen), som avser olaglig narkotikahandel – förenlig med artikel 4 i rådets rambeslut 2004/757/RIF (2) av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel, med principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, med artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med artiklarna 82 och 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med rätten till en rättvis rättegång i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med principen om proportionalitet i fråga om straff i artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med proportionalitetsprincipen, principen om enhetlighet, effektivitetsprincipen och principen om unionsrättens företräde? Är det för att besvara denna fråga relevant att den olagliga narkotikahandeln inte utfördes av någon kriminell organisation i den mening som avses i unionsrätten? Har begreppet kriminell organisation i den mening som avses i artikel 1 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet en självständig betydelse mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis om villkoren för en enhetlig tillämpning av EU-rätten?