11.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/11

—

bifalla talan och överklagandet, och

—

förplikta kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader i båda instanserna.

1.

Klagandena anser att det utgjorde felaktig rättstillämpning till deras nackdel när tribunalen inte fann att kommissionen hade åsidosatt sin skyldighet att övervaka tillämpningen av fördraget om Republiken Kroatien anslutning till Europeiska unionen i den del det rörde införande av ett offentligt exekutionstjänstemannaämbete i den kroatiska rättsordningen i enlighet med artikel 36 i anslutningsfördraget, som uttryckligen föreskriver att ”[k]ommissionen ska noga övervaka alla åtaganden Kroatien har ingått under anslutningsförhandlingarna, även sådana som ska förverkligas före eller senast vid anslutningsdagen”. Kommissionens övervakning skulle särskilt inriktas på Kroatiens åtaganden på området rättsväsen och grundläggande rättigheter (bilaga VII).

2.

Det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen fann, i punkt 57 i sin dom (tvärtemot vad som angetts i punkt 52 i samma dom) att inget av de åtaganden i bilaga VII till anslutningsakten som klagandena åberopat medför en skyldighet för Republiken Kroatien att införa ett offentligt exekutionstjänstemannaämbete och därmed inte heller någon skyldighet för kommissionen att, av detta skäl, tillgripa de handlingsmetoder som föreskrivs i artikel 36 i anslutningsakten för att hindra upphävandet av lagen om offentliga exekutionstjänstemän.

Republiken Kroatiens förhandlingar med Europeiska unionen var omfattande. Förhandlingskapitel 23, som var det sista och svåraste kapitlet, rörde i enlighet med Europeiska unionens praxis de politiska villkoren för Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen. Förhandlingarna avslutades den 30 juni 2011, efter att den kroatiska regeringen den 12 maj 2011 hade överlämnat en rapport om uppfyllandet av skyldigheterna enligt kapitel 23 till unionens ordförandeskap. I rapporten räknade Republiken Kroatien upp tio punkter med konkreta åtaganden i samband med anslutningsfördraget (artikel 36) som staten tog på sig att uppfylla. Åtagandena nr 1 och 3, vars bestämmelser (som rörde införande av offentliga exekutionstjänstemän) klagandena hänvisar till i processen, ålägger uttryckligen Republiken Kroatien att införa offentliga exekutionstjänstemän.

3.

Tribunalen gjorde sig vidare skyldig till felaktig rättstillämpning (i strid med rättssäkerheten) när den i punkterna 47–51 i domen anförde att åtagande nr 1 inte avsåg någon bestämd strategi för reform av rättsväsendet eller någon bestämd handlingsplan som var i kraft under tiden från slutförandet av förhandlingarna till upphävandet av de lagar som hade reglerat yrket offentlig exekutionstjänsteman. Klagandena hävdar att om man hänvisade till en annan strategi för domstolsreform, som kommissionen nämnde senare i sina handlingar, än 2011 års strategi för domstolsreformen och 2011 års handlingsplan, som ålade Republiken Kroatien att införa ett offentligt exekutionstjänstemannaämbete, skulle skapa ett riskabelt prejudikat i strid med en omsorgsfull rättslig tolkning.

4.

Det var likaså felaktig rättstillämpning när tribunalen i punkt 55 i domen fann att klagandena inte anfört någon konkret omständighet, förutom åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, med tanke på att klagandena som åsidosättande uppgav diskriminering, åsidosättande av rätten till arbete och åsidosättande av rättssäkerheten under hela förfarandet. Det är helt enkelt otroligt att tribunalen i den överklagade domen fullständigt ignorerade rättssäkerhetsprincipen (den nämns inte) som enligt fast rättspraxis är grunden för principen om skydd för berättigade förväntningar.

5.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att artikel 13 FEU inte var relevant i målet. Att förfarandet var rättsstridigt handlar dock inte enbart om att positiva unionsrättsliga normer åsidosatts, det vill säga skriftliga bestämmelser, utan kan även innefatta åsidosättande av allmänna rättsprinciper (säkerhetsprincipen) liksom åsidosättande av artikel 13 FEU. Unions förfogar över en institutionell ram med syfte att främja dess värderingar, sträva efter att förverkliga dess mål, tjäna dess egna, dess medborgares och medlemsstaterna intressen samt att säkerställa konsekvens, effektivitet och kontinuitet i dess politik och verksamhet. De allmänna rättsprinciperna är en del av unionens rättsordning.

6.

Det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen inte konstaterade, i enlighet med artikel 17 FEU, att klagandena hade blivit utnämnda, det vill säga utvalda till tjänster som offentliga exekutionstjänstemän, vid den tidpunkt då förhandlingskapitel 23 avslutades och reformen av rättsväsendet, där de offentliga exekutionstjänstemännen ingår, därmed slogs fast. När anslutningsförhandlingarna mellan Republiken Kroatien och Europeiska unionen väl avslutats, och i synnerhet när konkreta åtgärder vidtagits, och med hänsyn till artikel 26 i Wienkonventionen, borde klagandena haft rättssäkerheten att kunna utöva sitt valda yrke.

7.

Det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen inte fann, mot bakgrund av artikel 36 i anslutningsfördraget, att kommissionen var skyldig att vaka över genomförandet av anslutningsfördraget och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till Republiken Kroatien uppfyllde sina åtaganden. Eftersom kommissionen inte agerade i enlighet med artikel 17 FEU, åsidosatte den den bestämmelsen, till men för klagandena.

8.

Det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen inte fann att fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen är resultatet av förhandlingarna och som sådant medför skyldigheter och rättsverkningar enligt Europeiska unionens lagstiftning och rättsordning. I förevarande fall ska anslutningsfördraget garantera klagandena rätten till arbete och inrättandet av en ny yrkeskår som de blivit utvalda till. Sett till bestämmelserna i fördraget, kunde klagandena med fog vänta sig att de som utnämnts skulle få träda i tjänst, eftersom de hade uppfyllt alla de krav som ställts (godkänts i uttagningsprov, lämnat sina tidigare arbeten och utrustat sina kontor) i lagen.