–

Vion Livestock BV, genom H.A. Pasveer, advocaat,

–

Nederländernas regering, genom M. Bulterman och M. Noort, båda i egenskap av ombud,

–

Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och E. Sebestyén, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom A. Bouquet och B. Eggers, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av dels artiklarna 5.4 och 8.2 samt punkterna 3 och 7 i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 2005, s. 1, och rättelse i EUT L 336, 2011, s. 86), dels artiklarna 3.1, 4, 5 och 7 i kommissionens förordning (EU) nr 817/2010 av den 16 september 2010 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag (EUT L 245, 2010, s. 16).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Vion Livestock BV (nedan kallat Vion) och Staatssecretaris van Economische Zaken (statssekreteraren för ekonomiska frågor, Nederländerna) (nedan kallat statssekreteraren) angående återkrav av exportbidrag som Vion uppburit i samband med export av levande nötkreatur till Libanon.

3

Enligt skäl 11 i förordning nr 1/2005 är det, för att säkerställa en enhetlig och effektiv tillämpning av denna förordning i hela Europeiska unionen, mot bakgrund av den grundläggande princip enligt vilken djuren inte får transporteras på ett sådant sätt att de riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande, lämpligt att fastställa detaljerade bestämmelser som tar upp de särskilda behov som uppkommer i samband med olika transportformer.

4

I artikel 1 i förordning nr 1/2005, i vilken förordningens tillämpningsområde fastställs, anges följande under punkt 1:

”Denna förordning skall tillämpas på transport av levande ryggradsdjur inom [unionen], inklusive de särskilda kontroller som behöriga tjänstemän skall genomföra av sändningar som ankommer till eller lämnar [unionens] tullområde.”

5

Artikel 5 i förordningen har rubriken ”Krav på planering av djurtransporten”. I artikel 5.4 föreskrivs följande:

”Vid långa transporter mellan medlemsstaterna eller med tredjeland av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall transportörer och organisatörer följa bestämmelserna om färdjournal enligt bilaga II.”

6

I artikel 8 i förordningen, med rubriken ”Djurhållare”, föreskrivs följande i punkt 2:

”Djurhållarna skall kontrollera alla djur som anländer till en omlastningsplats eller en bestämmelseort och fastställa om djuren är eller har varit föremål för lång transport mellan medlemsstaterna och med tredjeland. Vid långa transporter av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall djurhållare följa bestämmelserna om färdjournal enligt bilaga II.”

7

Artikel 14 i förordningen har rubriken ”Kontroller och andra åtgärder avseende färdjournalen som den behöriga myndigheten skall utföra före långa transporter”. Artikel 14.1 har följande lydelse:

”Före långa transporter mellan medlemsstaterna och med tredjeland av [de berörda arterna] skall den behöriga myndigheten på avsändningsorten

…”

8

I punkterna 1–3, 7 och 8 i bilaga II till förordning nr 1/2005 (med rubriken ”Färdjournal”) stadgas följande:

…

9

Tillägget till bilaga II till förordning nr 1/2005 utgörs av ett antal avsnitt som vart och ett består av ett standardformulär. Avsnitt 3 i detta tillägg innehåller ett formulär som har rubriken ”Bestämmelseort”. I punkt 4 i detta formulär anges de ”kontroller [som ska utföras]” av den ”[d]jurhållare på bestämmelseorten/officiell veterinär” som avses i punkt 1 i detta formulär. En av dessa kontroller – som anges i punkt 4.5 i formuläret – rör ”[f]ärdjournal och begränsning av transporttider”. I avsnitt 4 i samma tillägg finns ett formulär för transportörens rapport som ska ifyllas av föraren under befordran. Denna rapport ska, när det gäller den faktiska resvägen (vilo- omlastnings- eller utförselställen), innehålla uppgifter om de olika platser och adresser, de olika datum och tider för ankomst och avresa, längden på de uppehåll som gjorts och orsaken till dem, orsakerna till eventuella skillnader mellan den planerade och den faktiska resvägen, andra anmärkningar samt antalet skadade och/eller döda djur under befordran och orsaker till detta. Denna rapport ska undertecknas av föraren eller förarna och transportören.

10

I skäl 3 i förordning nr 817/2010 anges följande. ”För att garantera att djurskyddsnormerna upprätthålls bör ett övervakningssystem införas, som består av obligatoriska kontroller vid utförselställena från [unionens] tullområde, och efter att djuren har lämnat [unionens] tullområde om det förekommer byte av transportmedel samt också på den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination.”

11

I artikel 1 i förordning nr 817/2010, med rubriken ”Räckvidd”, anges följande i första stycket:

”Utbetalningen av exportbidrag för levande nötkreatur med KN-nummer 0102 (nedan kallade djur) ska, enligt artikel 168 i [rådets] förordning (EG) nr 1234/2007 [av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter ('förordningen om en samlad marknadsordning’) (EUT L 299, 2007, s. 1)], endast ske på villkor att artiklarna 3–9 i förordning … nr 1/2005 och de däri nämnda bilagorna samt den här förordningen iakttas vid transporten av djuren till deras första lossningsplats i det tredjeland som är slutdestination.”

12

I artikel 2.2 i förordning nr 817/2010, under rubriken ”Kontroller inom [unionens] tullområde”, föreskrivs följande:

”Den officiella veterinären vid utförselstället ska … för de djur för vilka exportdeklarationer godkänts kontrollera

Den officiella veterinär som utfört kontrollerna ska sammanställa en rapport enligt den förlaga som fastställs i bilaga I till denna förordning och ange om resultaten av de kontroller som utförts enligt första stycket givit tillfredsställande resultat eller inte.

Den veterinärmyndighet som ansvarar för utförselstället ska bevara denna rapport i minst tre år. En kopia av rapporten ska på begäran skickas till utbetalningsstället.”

13

I artikel 3 i förordning nr 817/2010, med rubriken ”Kontroller i tredjeland”, föreskrivs följande:

”1.   Efter det att djuren har lämnat [unionens] tullområde ska exportören se till att de blir föremål för kontroll

2.   Ett internationellt kontroll- och övervakningsorgan som har godkänts för det här ändamålet av en medlemsstat … eller ett officiellt organ i en medlemsstat ska ha ansvaret för att utföra de kontroller som anges [i] punkt 1.

…

En rapport över varje kontroll enligt punkt 1 ska upprättas efter förlagorna i bilagorna III och IV till denna förordning av den veterinär som har utfört kontrollen.”

14

I artikel 4 i förordningen, med rubriken ”Förfararande vid utbetalning av exportbidrag”, föreskrivs följande:

”1.   Exportören ska meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportdeklarationen godkänns alla nödvändiga uppgifter om transporten senast när exportdeklarationen lämnas in.

…

2.   Ansökan om utbetalning av exportbidrag … ska … åtföljas av

3.   Om de kontroller som avses i artikel 3.1 inte har kunnat genomföras på grund av omständigheter som inte beror på exportören får den behöriga myndigheten, på exportörens motiverade begäran, godkänna andra dokument som på ett tillfredsställande sätt bevisar för den behöriga myndigheten att förordning … nr 1/2005 har efterlevts.”

15

Artikel 5 i förordningen har rubriken ”Innehållen betalning av exportbidrag”. Artikel 5.1 har följande lydelse:

”Det totala exportbidraget per djur beräknat i enlighet med andra stycket ska inte betalas för

…

…”

16

I artikel 7 i förordning nr 817/2010, med rubriken ”Återkrävande av felaktigt utbetalda belopp”, föreskrivs följande:

”Om det efter betalning av bidraget kan fastställas att förordning … nr 1/2005 inte har efterlevts ska den aktuella delen av bidraget, inklusive i förekommande fall avdraget enligt artikel 6 i den här förordningen, anses ha betalats ut felaktigt och ska återkrävas enligt artikel 49 i [kommissionens] förordning (EG) nr 612/2009 [av den 7 juli 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EUT L 186, 2009, s. 1)].”

17

Bilaga IV till förordning nr 817/2010 innehåller en förlaga till den kontrollrapport som ska upprättas på den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination. En av rutorna under rubriken ”Utförda kontroller” avser ”Uppgifter om genomförd färdplan”.

18

I slutet av år 2010 exporterade Vion 36 levande nötkreatur till Libanon. Dessa transporterades först med lastbil från Woerden (Nederländerna) till Koper (Slovenien), där de omlastades till ett fartyg som var anpassat för transport av kreatur. Dessa nötkreatur lämnade sedan unionens territorium sjövägen för att föras till Beirut (Libanon).

19

Enligt den hänskjutande domstolen var det i Koper som transportören lämnade färdjournalen till den officiella veterinären vid utförselstället från unionen, vilket innebar att originalet av denna journal inte kunde uppdateras fram till Beirut.

20

I enlighet med förordning nr 1/2005 hade Vion ingett en färdjournal till den behöriga nederländska myndigheten före avresan. I denna färdjournal angavs det i avsnitt 1, med rubriken ”Planering”, att transportens totala tidslängd skulle vara sju dagar, att avsändningsorten var Woerden och att bestämmelseorten var Beirut. Transporten skulle starta den 9 september 2010, utan att tidpunkten för avfärden var preciserad, och avslutas den 16 september 2010. Slutligen angavs det att djuren skulle vila i München (Tyskland) och att de skulle omlastas till fartyget i Koper.

21

Trots att nötkreaturen skulle transporteras till Libanon angavs Koper och Slovenien som bestämmelseort och bestämmelseland i avsnitt 3, med rubriken ”Bestämmelseort”, i den färdjournal som är aktuell i det nationella målet. I ”[t]ransportörens rapport”, i avsnitt 4 i färdjournalen, angavs att djuren anlänt till Koper kl. 10.50 den 10 september 2010 och att detta datum och denna tidpunkt motsvarade datumet och tidpunkten för ankomsten till bestämmelseorten. Däremot innehåller denna färdjournal inte några uppgifter om transportens förlopp från det att fartyget avgick från Koper till dess det anlände i Beirut.

22

Djuren lossades den 22 september 2010, mellan kl. 11.15 och kl. 13.30, och kontrollerades av en oberoende veterinär etablerad i Beirut, i enlighet med artikel 3.2 i förordning nr 817/2010.

23

På grundval av den rapport som daterades samma dag och undertecknades av denna veterinär intygade Control Union Nederland, ett bolag som handlade för Vions räkning, den 12 oktober 2010, att bestämmelserna i förordningarna 1/2005 och 817/2010 hade iakttagits.

24

Statssekreteraren krävde emellertid genom beslut av den 4 februari 2014 att Vion skulle återbetala exportbidrag som hade utbetalats till bolaget med ett belopp på 5292,92 euro, jämte 577,40 euro i form av ett pålägg på 10 procent och ränta. Statssekreteraren gjorde gällande att Vions transportör endast fyllt i avsnitt 4 i färdjournalen fram till platsen för utförsel ur unionen och inte fram till djurens slutdestination. Enligt denna transportörs rapport skulle resan således ha avslutats i Koper och inte fortsätta till Beirut.

25

Efter det att statssekreteraren genom beslut av den 18 juni 2014 avslagit Vions begäran om omprövning, överklagade Vion till College van Beroep voor het bedrijfsleven (Appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art, Nederländerna).

26

Vion och statssekreteraren tvistar om huruvida skyldigheten att bevara och föra en färdjournal, vid en lång transport av djur, gäller endast fram till platsen för utförsel ur unionen eller om den gäller, mer långtgående, fram till slutdestinationen, och således till dess att djuren anlänt i det berörda tredjelandet.

27

Den hänskjutande domstolen anser sig i detta hänseende stå inför en betydande svårighet när det gäller tolkningen av unionsrätten, mot bakgrund av de skiljaktigheter som finns mellan, å ena sidan, artiklarna 4, 5 och 7 i förordning nr 817/2010 och, å andra sidan, artikel 5.4 i förordning nr 1/2005 och punkt 3 i bilaga II till denna sistnämnda förordning. Varken den ståndpunkt som åberopas av Vion eller den som åberopas av statssekreteraren saknar enligt den hänskjutande domstolen relevans.

28

Mot bakgrund av ordalydelsen i punkterna 3 och 7 i bilaga II till förordning nr 1/2005 är den hänskjutande domstolen, i likhet med Vion, osäker på om organisatören eller transportören kan behålla färdjournalen fram till resans slutdestination, det vill säga fram till det berörda tredjelandet. Denna domstol är emellertid övertygad om att det endast är på grundval av färdjournalen som veterinären på den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination faktiskt kan försäkra sig om att förordning nr 1/2005 har följts.

29

Den skyldigheten att överlämna färdjournalen till den officiella veterinären vid platsen för utförsel ur unionen, som följer av punkt 7 i bilaga II till förordning nr 1/2005, hindrar således exportören från att kunna visa för veterinären på den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination att exportören faktiskt följt artiklarna 3–9 i och bilagorna till denna förordning.

30

Den hänskjutande domstolen påpekar emellertid att även den ståndpunkt som åberopas av statssekreteraren är underbyggd med goda argument. Särskilt skäl 11 i förordning nr 1/2005, i vilket det anges att djur inte får transporteras på ett sådant sätt att de riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande, borde omfatta hela resan till ett tredjeland.

31

Dessutom finns det flera bestämmelser i förordning nr 817/2010 som ställer krav på att förordning nr 1/2005 ska följas för att exportbidrag ska beviljas och detta krav ska kontrolleras av veterinären på den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination. En sådan kontroll förutsätter emellertid, för att vara effektiv, att färdjournalen bevaras fram till ankomsten i nämnda tredjeland. Den hänskjutande domstolen anser att varje annan lösning skulle förhindra att den delen av transporten som sker på ett tredjelands territorium kan kontrolleras med hjälp av färdjournalen.

32

Mot denna bakgrund beslutade College van Beroep voor het bedrijfsleven (Appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

33

Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna, vilka bör behandlas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 7 i förordning nr 817/2010, jämförd med artiklarna 3.1, 3.2 och 2.2 i denna förordning och punkterna 3, 7 och 8 i bilaga II till förordning nr 1/2005, ska tolkas så, att det är möjligt att kräva återbetalning av exportbidrag enligt förordning nr 817/2010 när transportören av nötkreatur inte har uppdaterat den färdjournal som föreskrivs i bilaga II till förordning nr 1/2005 fram till den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination.

34

EU-domstolen framhåller inledningsvis att det varken i förordning nr 817/2010 eller i förordning nr 1/2005 uttryckligen föreskrivs vilka handlingar en transportör som exporterar nötkreatur till ett tredjeland ska tillhandahålla för att kunna få exportbidrag.

35

Det följer emellertid av fast praxis att en unionsbestämmelse ska tolkas inte bara utifrån sin lydelse, utan också utifrån det sammanhang den ingår i, och med beaktande av systematiken i och ändamålen med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, dom av den 26 juni 1990, Velker International Oil Company, C‑185/89, EU:C:1990:262, punkt 17, och dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl., C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 35).

36

Om det efter utbetalning av bidraget fastställs att förordning nr 1/2005 inte har efterlevts kan det, i enlighet med vad som anges i artikel 7 i förordning nr 817/2010, för det första, påpekas att den aktuella delen av bidraget ska anses ha betalats ut felaktigt. Den ska således återkrävas, liksom den sanktion som eventuellt påförts exportören eller transportören. Som villkor för att kräva återbetalning av exportbidrag gäller att exportören eller transportören ska ha åsidosatt de skyldigheter som följer av förordning nr 1/2005.

37

I artikel 1 i förordning nr 817/2010 uppställs nämligen som villkor för utbetalningen av exportbidrag att artiklarna 3–9 i förordning nr 1/2005 och de däri nämnda bilagorna liksom förordning nr 817/2010 själv iakttas vid transporten av djuren fram till deras första lossningsplats i det tredjeland som är slutdestination. Ett krav på återbetalning ska därmed grunda sig på att artiklarna 3–9 i förordning nr 1/2005 har åsidosatts.

38

För det andra krävs det enligt förordning nr 817/2010, i enlighet med skäl 3 i förordningen, för att garantera att djurskyddsnormerna upprätthålls, att det införs ett övervakningssystem, som består av obligatoriska kontroller som ska utföras inte bara vid platsen för utförsel ur unionens tullområde, utan även fram till den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination. I enlighet med bland annat artikel 3.1 b i denna förordning ska en kontroll utföras på den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination. Denna kontroll ska, enligt artikel 3.2 sista stycket i förordningen medföra att en rapport upprättas, i enlighet med den förlaga som nämnts i punkt 17 i denna dom. Som framgår av denna förlaga är syftet med kontrollen att fastställa om bestämmelserna i förordning nr 1/2005 har iakttagits, även under den del av transporten som äger rum mellan platsen för utförsel ur unionen och den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination.

39

Eftersom en av de uppgifter som ska undersökas under denna kontroll är ”genomförd färdplan”, vilken motsvarar färdjournalen, krävs det för att kunna utföra den kontroll som avses i föregående punkt i denna dom, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 47 i förslaget till avgörande, att de uppgifter som föreskrivs för detta överlämnas till det bolag som ska utföra denna kontroll.

40

”Transportörens rapport”, som utgör avsnitt 4 i färdjournalen, ska fyllas i av föraren och undertecknas av föraren och transportören. Denna rapport ska, när det gäller den faktiska resvägen (vilo- omlastnings- eller utförselställen), innehålla uppgifter om de olika platserna och adresserna, de olika datumen och tiderna för ankomst och avresa, längden på de uppehåll som gjorts och orsaken till dem, orsakerna till eventuella skillnader mellan den planerade och den faktiska resvägen, andra anmärkningar samt antalet skadade och/eller döda djur under befordran och orsaker till detta.

41

Denna tolkning är ägnad att säkerställa den ändamålsenliga verkan av artikel 14.1 i förordning nr 1/2005, vilken ska tolkas så, att transportorganisatören, för att en befordran som inbegriper en lång transport av de berörda djuren och som inleds på unionens territorium och fortsätter utanför unionen ska kunna godkännas av den behöriga myndigheten på avsändningsorten, måste lämna en färdjournal som är realistisk och visar att det kan antas att bestämmelserna i denna förordning kommer att efterlevas även för den del av befordran som sker i tredjeland (dom av den 23 april 2015, Zuchtvieh-Export, C‑424/13, EU:C:2015:259, punkt 56).

42

Det är, för att säkerställa såväl en ändamålsenlig förhandskontroll utförd av den behöriga myndigheten på avsändningsorten som ett effektivt djurskydd, nödvändigt att kräva att denna färdjournal förs under hela transporten, även under den del av transporten som sker mellan platsen för utförsel ur unionen och platsen för den första lossningen i det tredjeland som är slutdestination.

43

För det tredje följer det av punkt 7 i bilaga II till förordning nr 1/2005 att transportörerna, om djur för vilka denna förordning är tillämplig exporteras till ett tredjeland, ska överlämna färdjournalen till den officiella veterinären vid utförselstället.

44

Det framgår emellertid av punkt 8 i bilaga II till förordning nr 1/2005 att det i denna förordning förutsätts att kopior av färdjournalen används. Det framgår även av artikel 2.2 tredje stycket andra meningen i förordning nr 817/2010.

45

Dessutom, om det i punkt 3 e i bilaga II till förordning nr1/2005 föreskrivs att organisatören, vid export till tredjeland, ska se till att färdjournalen åtföljer djuren åtminstone fram till platsen för utförsel ur unionen, så innebär detta att organisatören ska fortsätta att föra en kopia fram till platsen för den första lossningen i det tredjeland som är slutdestination.

46

Den koppling som förordning nr 817/2010 gör till förordning nr 1/2005 gör det därför möjligt att anse att kopian av färdjournalen ska fylla samma funktion vid transport fram till platsen för den första lossningen i det tredjeland som är slutdestination som originalet vid transport fram till platsen för utförsel ur unionen.

47

Mot bakgrund av att det är den person som ansöker om exportbidrag som ska styrka att de villkor som följer av artiklarna 3–9 i förordning nr 1/2005, och de bilagor som nämns i dessa artiklar, samt bestämmelserna i förordning nr 817/2010, har iakttagits, så följer det av de överväganden som gjorts ovan att det ankommer på denna person att fylla i en kopia av färdjournalen fram till dess att djuren kontrolleras av veterinären på platsen för den första lossningen i det tredjeland som är slutdestination och att göra det möjligt för denna veterinär att bedöma om de skyldigheter som föreskrivs när det gäller färdjournalen är uppfyllda.

48

Av detta följer att det i artikel 3.1 i förordning nr 817/2010 förutsätts att transportören fyller i en kopia av färdjournalen fram till dess de berörda djuren anlänt till platsen för den första lossningen i det tredjeland som är slutdestination.

49

Under dessa omständigheter ska frågorna besvaras enligt följande. Artikel 7 i förordning nr 817/2010, jämförd med artikel 3.1, 3.2 och 2.2 i denna förordning och punkterna 3, 7 och 8 i bilaga II till förordning nr 1/2005, ska tolkas så, att det är möjligt att kräva återbetalning av exportbidrag enligt förordning nr 817/2010 när transportören av nötkreatur inte har uppdaterat en kopia av den färdjournal som föreskrivs i bilaga II till förordning nr 1/2005 fram till den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination.

50

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artikel 7 i kommissionens förordning (EU) nr 817/2010 av den 16 september 2010 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag, jämförd med artikel 3.1, 3.2 och 2.2 i förordning nr 817/2010 och punkterna 3, 7 och 8 i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97, ska tolkas så, att det är möjligt att kräva återbetalning av exportbidrag enligt förordning nr 817/2010 när transportören av nötkreatur inte har uppdaterat en kopia av den färdjournal som föreskrivs i bilaga II till förordning nr 1/2005 fram till den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination.