1

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1) inrättas genom artikel 4 en ordning för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som kan omfatta vissa jordbruksprodukter och livsmedel.

2

Enligt artikel 5.1 i förordning nr 1151/2012 avses med ”ursprungsbeteckning” ett namn som identifierar en produkt som härstammar från en viss ort eller region eller, i undantagsfall, ett visst land, vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som förknippas med den, och vars samtliga produktionsled äger rum i det avgränsade geografiska området.

3

En registrering som skyddad ursprungsbeteckning (SUB) av namnet på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel – som måste uppfylla de villkor som uppställs i förordning nr 1151/2012 och, i synnerhet, överensstämma med den produktspecifikation som beskrivs i artikel 7 i denna förordning – ger detta namn ett skydd inom unionen. Detta skydd definieras i artikel 13.1 i nämnda förordning.

4

Registreringsförfarandet sker i två steg. I det första skedet granskas ansökan om registrering på nationell nivå. Detta skede regleras i artikel 49 i förordning nr 1151/2012, där följande anges:

”1.   Ansökningar om registrering av ett namn inom ramen för de kvalitetsordningar som avses i artikel 48 får endast lämnas in av en grupp som arbetar med de produkter vilkas namn ska registreras.

2.   … [A]nsökan [ska] ställas till myndigheten i medlemsstaten.

Medlemsstaten ska granska ansökan på lämpligt sätt för att kontrollera om den är motiverad och uppfyller villkoren i respektive ordning.

3.   Medlemsstaten ska som ett led i den granskning som avses i punkt 2 andra stycket i denna artikel inleda ett nationellt invändningsförfarande, genom vilket det säkerställs att ansökan i fråga offentliggörs på ett tillfredsställande sätt och en rimlig tidsfrist föreskrivs under vilken fysiska eller juridiska personer som har ett berättigat intresse och är etablerade eller bosatta på den medlemsstatens territorium kan framföra invändningar mot ansökan.

Medlemsstaten ska undersöka huruvida de invändningar som gjorts … kan tas upp till prövning …

4.   Om medlemsstaten efter bedömning av eventuella mottagna invändningar anser att förordningens krav är uppfyllda, får medlemsstaten fatta ett positivt beslut om ansökan och registrera ett ansökningsärende hos kommissionen. Medlemsstaten ska i sådana fall informera kommissionen om invändningar som kan tas upp till prövning vilka mottagits från fysiska eller juridiska personer som lagligt har salufört produkterna i fråga och som kontinuerligt använt de berörda beteckningarna under minst fem år före den dag för offentliggörande som avses i punkt 3.

Medlemsstaten ska se till att dess positiva beslut offentliggörs och att fysiska eller juridiska personer som har ett berättigat intresse i ärendet ges tillfälle att överklaga.

Medlemsstaten ska se till att den version av produktspecifikationen som ligger till grund för dess positiva beslut offentliggörs och att den finns tillgänglig i elektronisk form.

Vad gäller skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar ska medlemsstaten också se till att den version av produktspecifikationen som ligger till grund för kommissionens beslut enligt artikel 50.2 offentliggörs på tillfredsställande sätt.”

5

I det andra skedet granskas ansökan av Europeiska kommissionen. Om de villkor som uppställs i förordning nr 1151/2012 är uppfyllda ska ansökan offentliggöras med avseende på eventuella invändningar. Detta förfarande vid kommissionen, som förevarande talan avser, regleras i artikel 50 som har rubriken ”Kommissionens granskning och offentliggörande med avseende på eventuella invändningar”. I denna artikel anges följande:

”1.   Kommissionen ska på lämpligt sätt granska ansökningar som mottas enligt artikel 49 för att avgöra om de är motiverade och uppfyller villkoren för respektive ordning.

2.   Om kommissionen, på grundval av den granskning som genomförs enligt punkt 1 första stycket, anser att villkoren i denna förordning är uppfyllda ska den offentliggöra följande information i Europeiska unionens officiella tidning:

…”

6

I och med offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning inleds ett ”[i]nvändningsförfarande” i enlighet med artikel 51 i förordning nr 1151/2012, där följande anges:

”1.   Inom tre månader från dagen för offentliggörande av en ansökan i Europeiska unionens officiella tidning får myndigheterna i en medlemsstat eller ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk person med ett berättigat intresse som är etablerad i ett tredjeland lämna in ett meddelande om invändning till kommissionen.

Fysiska och juridiska personer som har ett berättigat intresse, som är etablerade eller bosatta i en annan medlemsstat än den från vilken en ansökan kommer får lämna in ett meddelande om invändningar till den medlemsstat där de är etablerade inom tidsfristen för att lämna in invändningar enligt första stycket.

Ett meddelande om invändning ska innehålla en förklaring om att ansökan kan innebära en överträdelse av villkoren i denna förordning …

Kommissionen ska utan dröjsmål vidarebefordra meddelandet om invändning till den myndighet eller det organ som lämnade in ansökan.

2.   Om ett meddelande om invändning lämnas in till kommissionen och inom två månader följs av en motiverad invändning ska kommissionen kontrollera om den motiverade invändningen kan tas upp till prövning.

3.   Inom två månader från mottagandet av en motiverad invändning som kan tas upp till prövning ska kommissionen uppmana den myndighet eller den person som har lämnat in invändningen och den myndighet eller det organ som har lämnat in ansökan att inleda lämpliga samråd i ärendet under en skälig tidsperiod på högst tre månader.

Den myndighet eller den person som har lämnat in invändningen och den myndighet eller det organ som har lämnat in ansökan ska utan dröjsmål inleda sådana lämpliga samråd. De ska ge varandra den relevanta informationen för att bedöma om ansökan om registrering uppfyller villkoren i denna förordning. Om ingen överenskommelse nås ska denna information även överlämnas till kommissionen.

…

4.   Om det till följd av de lämpliga samråd som avses i punkt 3 i denna artikel görs väsentliga ändringar av de uppgifter som har offentliggjorts i enlighet med artikel 50.2 ska kommissionen upprepa den granskning som avses i artikel 50 …”

7

Artikel 52 i förordning nr 1151/2012 har rubriken ”Beslut om registrering” och innehåller följande bestämmelser:

”1.   Om kommissionen på grundval av den information kommissionen har tillgång till från den granskning som utförts enligt artikel 50.1 [första stycket] anser att villkoren för registrering inte är uppfyllda ska den anta genomförandeakter om att avslå ansökan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 57.2.

2.   Om kommissionen inte mottar något meddelande om invändning eller någon motiverad invändning som kan tas upp till prövning enligt artikel 51, ska den utan att tillämpa det förfarande som avses i artikel 57.2 anta genomförandeakter om registrering av namnet.

3.   Om kommissionen mottar en motiverad invändning som kan tas upp till prövning ska den, efter de lämpliga samråd som avses i artikel 51.3, och med hänsyn tagen till resultatet av dessa, antingen

4.   Registreringsakter och beslut om avslag ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.”

8

Artikel 57 i förordning nr 1151/2012 har följande lydelse:

”1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.”

9

Följande anges i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, s. 13):

”1.   När granskningsförfarandet tillämpas ska kommittén yttra sig med den majoritet som anges i artikel 16.4 och 16.5 i fördraget om Europeiska unionen och i tillämpliga fall artikel 238.3 i EUF-fördraget, när det gäller akter som ska antas på förslag från kommissionen. Rösterna från medlemsstaternas företrädare i kommittén ska viktas på det sätt som anges i de artiklarna.

2.   Om kommittén avger ett positivt yttrande ska kommissionen anta utkastet till genomförandeakt.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt om kommittén avger ett negativt yttrande. I de fall där en genomförandeakt anses vara nödvändig får ordföranden antingen förelägga samma kommitté en ändrad version av utkastet till genomförandeakt inom två månader efter avgivandet av det negativa yttrandet, eller förelägga omprövningskommittén utkastet till genomförandeakt inom en månad efter avgivandet för ytterligare överläggningar.

4.   Om inget yttrande avges får kommissionen anta utkastet till genomförandeakt, utom i de fall som anges i andra stycket. Om kommissionen inte antar utkastet till genomförandeakt får ordföranden förelägga kommittén en ändrad version av denna akt.

…”

10

Sökanden, Pagkyprios organismos ageladotrofon Dimosia Ltd (POA), är en organisation för uppfödare av nötkreatur som är verksamma inom komjölks- och köttproduktion. POA bildades och registrerades år 2004 och har 157 medlemmar, vilket motsvarar ungefär 75 procent av det totala antalet cypriotiska komjölksproducenter. På Cypern används i medeltal 54 miljoner liter mjölk per år i processen för att framställa den ost som kallas halloumi. Det rör sig om en särskild sorts cypriotisk ost som tillverkas på ett visst sätt och som har en specifik smak och konsistens samt särskilda kulinariska egenskaper. POA är den största cypriotiska producenten av komjölk för användning vid tillverkningen av halloumi. Organisationen producerar även halloumi under sina egna varumärken och för distributörsmärken, genom det helägda dotterbolaget Papouis Dairies Ltd.

11

Den 5 april 2012 ingav ett flertal cypriotiska bolag och organisationer verksamma inom sektorn för tillverkning av ost, särskilt halloumi, en ansökan till de cypriotiska myndigheterna om att halloumi skulle registreras som SUB. Denna ansökan grundade sig på en cypriotisk tillverkningsstandard från 1985 (nedan kallad 1985 års standard) som enligt ansökan skulle tolkas på så sätt att halloumi-producenter var skyldiga att använda mer än 50 procent får- eller getmjölk. När komjölk tillsattes får- eller getmjölken eller blandningen därav, skulle det med andra ord inte vara tillåtet att för halloumi-tillverkningen använda en kvantitet komjölk som översteg kvantiteten get- eller fårmjölk eller blandningen därav.

12

Ansökan om registrering offentliggjordes den 30 november 2012 i Episimi Efimerida tis Kypriakis Dimokratias. I enlighet med artikel 49 i förordning nr 1151/2012 framställde POA invändningar inom ramen för det nationella invändningsförfarandet, varigenom organisationen ifrågasatte förbudet mot att använda en större kvantitet komjölk än get- eller fårmjölk vid tillverkningen av halloumi. POA gjorde därvidlag gällande att halloumi enligt 1985 års standard kunde tillverkas av till övervägande del komjölk, så länge som en icke försumbar mängd får- eller getmjölk användes.

13

Den 14 november 2013 hölls ett möte mellan de cypriotiska myndigheterna och de enheter som hade framställt invändningar, men någon överenskommelse kunde inte nås.

14

Den 9 juli 2014 avslog Cyperns jordbruksministerium invändningarna och offentliggjorde samma dag ansökan om registrering av halloumi som SUB i Episimi Efimerida tis Kypriakis Dimokratias.

15

Den 17 juli 2014 registrerade de cypriotiska myndigheterna ansökan CY/PDO/0005/01243 hos kommissionen med syfte att få halloumi registrerat som SUB (nedan kallad ansökan). Det klargjordes därvidlag att det enligt produktspecifikationen krävdes en mjölksammansättning bestående av till övervägande del får- eller getmjölk eller en blandning därav.

16

Med anledning av jordbruksministeriets avslag på POA:s invändningar väckte organisationen talan vid Anatato Dikastirio tis Kypriakis Dimokratias (Republiken Cyperns högsta domstol, Cypern).

17

Genom skrivelser av den 25 mars och den 25 juni 2015 till kommissionens generaldirektorat (GD) ”Jordbruk och landsbygdsutveckling” gav POA uttryck för sina betänkligheter. I sin skrivelse av den 25 mars 2015 gjorde POA gällande att tolkningen i ansökan av 1985 års standard var felaktig, eftersom den byggde på missvisande och dåligt underbyggd vetenskaplig bevisning.

18

Genom skrivelse av den 20 juli 2015 upplyste kommissionen POA om att organisationen endast kunde ingripa i registreringsförfarandet genom det nationella invändningsförfarandet, och att kommissionen under dessa förhållanden inte kunde granska det avslag på POA:s invändning som hade meddelats på nationell nivå.

19

Efter att ha granskat ansökan beslutade kommissionen, genom rättsakt av den 28 juli 2015 (EUT C 246, s. 9) (nedan kallad den angripna rättsakten), att med tillämpning av artikel 50.2 a i förordning nr 1151/2012 offentliggöra ansökan genom att återge den sammanfattning av produktspecifikationen som hade ingetts av de cypriotiska myndigheterna för registreringen av halloumi som SUB. I och med detta offentliggörande inleddes den andra etappen i det administrativa förfarandet vid kommissionen, nämligen det gränsöverskridande invändningsförfarandet som föreskrivs i artikel 51 i förordning nr 1151/2012.

20

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 oktober 2015 väckte POA förevarande talan. POA har yrkat att tribunalen ska

21

Genom särskild handling, som inkom till tribunalens kansli den 8 oktober 2015, ansökte POA om interimistiska åtgärder. I denna ansökan yrkade organisationen i huvudsak att tribunalens ordförande skulle förordna om uppskov med verkställigheten av den angripna rättsakten, därvid inbegripet inledandet av det invändningsförfarande som föreskrivs i artikel 51 i förordning nr 1151/2012, och av alla eventuella senare beslut om registrering av halloumi som SUB med tillämpning av artikel 52 i denna förordning, samt att frågan om rättegångskostnader skulle anstå.

22

Genom beslut av den 7 december 2015 avslog tribunalens ordförande ansökan om interimistiska åtgärder på grund av att det inte förelåg någon situation som ställde krav på skyndsamhet. Det förordnades att frågan om rättegångskostnader skulle anstå.

23

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 15 januari 2016 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder med stöd av artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler. Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

24

Genom handling av den 9 mars 2016 yttrade sig POA över kommissionens invändning om rättegångshinder. POA har yrkat att tribunalen ska

25

I artikel 130.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att om en part i separat handling ansöker om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder eller tribunalens behörighet utan att själva saken prövas, kan tribunalen utan vidare handläggning avgöra målet genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat.

26

I förevarande mål finner tribunalen att handlingarna innehåller tillräckliga upplysningar och att den följaktligen kan avgöra målet utan ytterligare handläggning.

27

Kommissionen har gjort gällande att POA:s talan om ogiltigförklaring inte kan tas upp till sakprövning. Kommissionen har därvid anfört dels att den angripna rättsakten inte utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, eftersom det rör sig om en förberedande rättsakt som inte slutgiltigt fastslår kommissionens ställningstagande, dels att rättsakten inte på det sätt som krävs påverkar POA:s rättsliga ställning eller processuella rättigheter.

28

POA har bestritt att den angripna rättsakten skulle vara av förberedande karaktär. Organisationen har anfört att rättsakten kan underkastas rättslig prövning på grund av att det rör sig om en åtgärd som innehåller ett ”beslut” av kommissionen, enligt vilket ansökan om registrering av beteckningen halloumi som SUB uppfyllde samtliga de registreringsvillkor som uppställs i förordning nr 1151/2012, och denna åtgärd har enligt POA bindande rättsverkningar.

29

För att kunna meddela beslut i fråga om det rättegångshinder som kommissionen har åberopat ska tribunalen först avgöra huruvida den angripna rättsakten, såsom kommissionen har hävdat, är förberedande i förhållande till det slutliga beslutet och att det därför inte är möjligt att väcka talan mot denna rättsakt.

30

Det ska inledningsvis erinras om att enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får ”alla fysiska eller juridiska personer … på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder”.

31

När det ska avgöras om de angripna åtgärderna utgör rättsakter i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF ska avseende fästas vid rättsaktens innehåll (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9).

32

Det är endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana akter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF (se dom av den 19 januari 2010, Co-Frutta/kommissionen, T‑355/04 och T‑446/04, EU:T:2010:15, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

33

När det gäller akter som utarbetas i olika etapper i ett internt förfarande kan talan i princip väckas endast mot de åtgärder genom vilka en institution slutgiltigt fastställer sin ståndpunkt efter detta förfarande, medan talan inte kan väckas mot preliminära åtgärder vilkas syfte är att förbereda det slutliga beslutet, vars rättsstridighet kan åberopas inom ramen för en talan avseende detta (se beslut av den 3 september 2015, Spanien/kommissionen, T‑676/14, EU:T:2015:602, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

34

Som framgår av rubriken till artikel 50.2 i förordning nr 1151/2012, har beslutet om ”offentliggörande med avseende på eventuella invändningar” till syfte att inleda det invändningsförfarande som föreskrivs i artikel 51 i denna förordning, och således att förbereda det ”[b]eslut om registrering” som anges i artikel 52 i förordningen och som utgör det slutliga beslutet.

35

Härav följer att beslutet om ”offentliggörande med avseende på eventuella invändningar” som avses i artikel 50.2 i förordning nr 1151/2012 är förberedande i förhållande till ”[b]eslut[et] om registrering”. Detta innebär att det endast är det sistnämnda beslutet som har sådana rättsverkningar som kan påverka POA:s intressen, och som därför kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF (se, för ett likande resonemang, beslut av den 10 december 2014, Zentralverband des Deutschen Bäckerhandwerks/kommissionen, T‑354/13, ej publicerat, EU:T:2014:775, punkt 30).

36

Dessutom kan de eventuella rättsliga fel som en sådan förberedande rättsakt kan vara behäftad med åberopas till stöd för en talan mot den slutliga rättsakt i vars beredande den ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 12), förutsatt att sökanden kan visa, i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF, att sakprövningsförutsättningarna är uppfyllda.

37

Med hänsyn till det ovan anförda utgör det beslut om ”offentliggörande med avseende på eventuella invändningar” som föreskrivs i artikel 50.2 i förordning nr 1151/2012 inte en sådan rättsakt mot vilken talan kan väckas.

38

De argument som POA har anfört föranleder ingen annan bedömning.

39

För det första har POA gjort gällande att den angripna rättsakten har bindande rättsverkningar och mycket negativa ekonomiska följder för organisationen. POA har understrukit att den angripna rättsakten rättsligt sett innebär att dess produkter omedelbart blir oförenliga med 1985 års standard, eftersom dessa produkter – i och med offentliggörandet av den omtvistade registreringsansökan – blott kommer att ”tolereras” på marknaden och inte längre uppfattas som ”traditionella” av konsumenterna. POA har i detta avseende angett att även om kommissionen inte skulle komma att registrera namnet halloumi som SUB har den angripna rättsakten ändå skadat organisationen, eftersom det genom denna rättsakt fastställs att den aktuella registreringsansökan uppfyllde de villkor som anges i förordning nr 1151/2012. POA har vidare gjort gällande en betydande ekonomisk skada för organisationen, som i synnerhet har att göra med dess förlust av marknadsandelar och kunder samt av avtal rörande försäljning av komjölk som ska användas för tillverkningen av halloumi. POA har uppgett att om den angripna rättsakten inte ogiltigförklaras kommer genast nära 30 miljoner liter mjölk som producerats av organisationens medlemmar att bli överflödig, något som oundvikligen leder till att dessa medlemmar försvinner från marknaden.

40

Tribunalen konstaterar att POA:s argument inte ger stöd för att fastställa att det uppkommer sådana rättsverkningar som påverkar organisationens intressen. Med hänsyn till att den angripna rättsakten är av förberedande karaktär har den nämligen inte några bindande rättsverkningar som kan ha någon betydelse för frågan huruvida organisationens produkter, i rättsligt hänseende, överensstämmer med 1985 års standard. Det ska särskilt bemärkas att den angripna rättsakten som sådan varken syftar till eller medför att tolkningen däri av nämnda standard får tvingande verkan. Dessutom kan den ekonomiska skada som POA har åberopat, även under antagandet att den är fastställd, inte inverka på prövningen av det angripna beslutets rättsliga beskaffenhet (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut av den 3 september 2015, Spanien/kommissionenT‑676/14, EU:T:2015:602, punkt 18).

41

För det andra saknas det grund för den analogi som POA har sökt påvisa mellan å ena sidan ett beslut om avslag på registreringsansökan med stöd av artikel 52.1 i förordning nr 1151/2012, vilket antas efter den granskning som föreskrivs i artikel 50.1 i förordningen och är slutgiltigt, och å andra sidan ett beslut om ”offentliggörande med avseende på eventuella invändningar”, som avses i artikel 50.2 i förordningen och som även det antas efter denna granskning.

42

Såsom framgår av artikel 52.1 i förordning nr 1151/2012 och av artikel 51.2 i samma förordning, innebär nämligen det beslut om avslag på registreringsansökan som avses i den förstnämnda bestämmelsen att registreringsförfarandet avslutas, medan däremot det beslut om ”offentliggörande med avseende på eventuella invändningar” som avses i den sistnämnda bestämmelsen inleder en ny fas i detta förfarande.

43

För det tredje har POA gjort gällande att den granskning som kommissionen företar med stöd av artikel 50.1 i förordning nr 1151/2012 är slutgiltig, eftersom principerna om god förvaltningssed, rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar hindrar kommissionen från att vägra registrering efter invändningsförfarandet, såvida den inte gör det på grundval av nya uppgifter som den har mottagit inom ramen för detta förfarande. Detta innebär enligt POA att redan det beslut som fattas efter denna granskning med stöd av artikel 50.2 i förordningen är att betrakta som ett slutligt beslut. POA har i detta avseende hänvisat till den omständigheten att det beslut som antas med stöd av artikel 50.2 i förordning nr 1151/2012 inte kan ändras av kommissionen själv.

44

Dessa omständigheter påverkar emellertid inte slutsatsen i punkt 35 ovan, enligt vilken det beslut som avses i artikel 50.2 i förordning nr 1151/2012 endast är av förberedande karaktär. Ingenting i detta skede av förfarandet förhindrar heller att kommissionen efter invändningsförfarandet, med stöd av artikel 52.3 b i förordning nr 1151/2012, beslutar att avslå registreringsansökan i samband med det förfarande för avgivande av yttrande från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter som avses i artikel 57.2 i denna förordning.

45

Tvärtemot vad POA har gjort gällande är kravet på att det slutliga beslutet inväntas innan eventuella rättsliga fel i en förberedande rättsakt angrips inte att betrakta som ”ett slöseri med tid och resurser”. Att tillåta en talan mot en sådan förberedande rättsakt skulle vara oförenligt med fördragets system för kompetensfördelning mellan kommissionen och unionsdomstolen och med fördragets rättsmedelssystem, liksom med kraven på god rättsskipning och ett korrekt genomförande av det administrativa förfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen, C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

46

Den omständigheten att, enligt vad POA har hävdat, varken artikel 52.2 i förordning nr 1151/2012 eller artikel 52.3 a i samma förordning ger kommissionen något utrymme för att skönsmässigt avslå registreringsansökan – och att den är skyldig att registrera det sökta namnet – innebär slutligen inte att beslutet om registrering inte kan angripas och att sökanden berövas sin rätt enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna till ett effektivt domstolsskydd. De eventuella rättsliga fel som en förberedande rättsakt såsom den nu aktuella kan vara behäftad med kan nämligen på ett ändamålsenligt sätt åberopas som stöd för en talan mot den slutliga rättsakten, vilket innebär att sökanden tillförsäkras ett tillräckligt effektivt domstolsskydd (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 november 2013, MAF/EIOPA, T‑23/12, ej publicerat, EU:T:2013:632, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

47

I den mån som sökanden med hänvisning till domen av den 11 november 1981, IBM/kommissionen (60/81, EU:C:1981:264, punkt 11), har gjort gällande att den angripna rättsakten ”skiljer sig från” sådana rättsakter som antas med stöd av artikel 52 i förordning nr 1151/2012, eftersom den har antagits i ett tidigare skede än dessa rättsakter – vilka antas efter invändningsförfarandet – och är oberoende av något sådant förfarande, kan det för det fjärde konstateras att den angripna rättsakten – till skillnad från vad som krävs enligt punkt 11 i nämnda dom – inte utgör ”slutet på ett särskilt [avgränsat] förfarande” utan tvärtom slutet på en etapp i förfarandet, nämligen den som består i ”kommissionens granskning och offentliggörande med avseende på eventuella invändningar” och som behandlas i artikel 50 i förordning nr 1151/2012 (se punkt 34 ovan).

48

Talan ska följaktligen avvisas, utan att det är nödvändigt att pröva den andra grunden som kommissionen har anfört till stöd för sitt avvisningsyrkande.

49

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet, i enlighet med kommissionens yrkanden.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande: