—

Jürgen Webb-Sämann, genom R. Buschmann och J. Schubert,

—

Christofer Seagon, i egenskap av konkursförvaltare i Baumarkt Praktiker DIY GmbH:s konkurs, genom E. Hess och L. Hinkel, Rechtsanwälte,

—

Tysklands regering, genom R. Kanitz och T. Henze, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom M. Kellerbauer och T. Maxian Rusche, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 2008, s. 36).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Jürgen Webb-Sämann och Christofer Seagon, i egenskap av konkursförvaltare i Baumarkt Praktiker DIY GmbH (nedan kallat Baumarkt Praktiker) i konkurs, angående en rätt att få pensionsavgifter som detta bolag inte hade inbetalat innan det blev insolvent separerade från konkursboet.

3

I skäl 3 i direktiv 2008/94 anges följande:

”Det är nödvändigt att skydd upprättas för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens och för att garantera dem ett minimiskydd, särskilt för att garantera betalning av deras utestående fordringar, samtidigt som hänsyn måste tas till behovet av en välbalanserad ekonomisk och social utveckling inom [unionen]. …”

4

Artikel 3 i direktivet har följande lydelse:

”Medlemsstaterna ska, om inte annat följer av artikel 4, vidta nödvändiga åtgärder för att se till att garantiinstitutionerna säkerställer betalning av arbetstagarnas utestående fordringar som grundar sig på anställningsavtal eller anställningsförhållanden, inbegripet betalning av avgångsvederlag, förutsatt att nationell lagstiftning föreskriver det, när anställningsförhållandet upphör.

De utestående lönefordringar som garantiinstitutionen övertar avser en period före och/eller, i förekommande fall, efter ett datum som fastställts av medlemsstaterna.”

5

Artikel 4 i direktivet har följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna får välja att begränsa garantiinstitutionernas betalningsansvar enligt artikel 3.

2.   Om medlemsstaterna utnyttjar valmöjligheten enligt punkt 1, ska de fastställa den period för vilken garantiinstitutionen ska betala utestående fordringar. Denna period får dock inte vara kortare än en period som omfattar lönen för de tre senaste månaderna av anställningsförhållandet före och/eller efter det datum som avses i artikel 3 andra stycket.

…

3.   Medlemsstaterna får fritt sätta övre gränser för garantiinstitutionens utbetalningar. Dessa gränser får inte vara lägre än en tröskel som är socialt förenlig med detta direktivs sociala målsättning.

Om medlemsstaterna utnyttjar denna valmöjlighet, ska de till kommissionen meddela vilka metoder de använder för att sätta denna övre gräns.”

6

I artikel 6 i direktivet föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får föreskriva att artiklarna 3, 4 och 5 inte ska tillämpas på bidrag som ska utgå enligt nationella författningsreglerade socialförsäkringssystem eller enligt kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag.”

7

I artikel 8 i direktiv 2008/94 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda arbetstagarnas intressen och de personers intressen som vid inträdet av arbetsgivarens insolvens redan har lämnat arbetsgivarens företag eller verksamhet, vad gäller rättigheter som tillförsäkrar dem omedelbara eller framtida ålderspensionsförmåner inklusive efterlevandeförmåner enligt kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag.”

8

Artikel 11 första stycket i direktivet har följande lydelse:

”Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller utfärda lagar eller andra författningar som är gynnsammare för arbetstagarna.”

9

I 47 § i Insolvenzordnung (insolvensförordningen) föreskrivs följande:

”Den som, med stöd av en sakrätt eller personlig rätt, har grund för att göra gällande att en egendom inte tillhör konkursboet, ska inte anses vara borgenär i insolvensförfarandet. Den separationsrätt som vederbörande har till egendomen bestäms av de lagar som är tillämpliga utanför insolvensförfarandet.”

10

165 § tredje avdelningen i Sozialgesetzbuch (socialförsäkringslagen) har följande lydelse:

”1.   Arbetstagare har rätt till lönegarantiersättning om de innehade en anställning i Tyskland och om de fortfarande har lönefordringar för de tre månader av anställningsförhållandet som föregick inträdet av insolvensen. …

…

2.   Lönefordringar omfattar varje rätt till ersättning på grund av anställningsförhållandet. … Om arbetstagaren har omvandlat en del av sin ersättning, enligt 1 § andra stycket tredje punkten i Betriebsrentengesetz (lagen om tjänstepension), och om denna del av ersättningen har överförts till en pensionsfond, en pensionskassa eller en direktförsäkring, ska omvandlingen, vid beräkningen av lönegarantiersättningen, anses inte ha ägt rum, om arbetsgivaren inte har inbetalat avgifterna till det organ som ansvarar för utbetalningen av ålderspensionen.”

11

Jürgen Webb-Sämann hade sedan den 18 november 1996 varit deltidsanställd vid Baumarkt Praktiker. Den 1 oktober 2013 inleddes ett insolvensförfarande avseende detta bolag. Christofer Seagon förordnades som konkursförvaltare.

12

Jürgen Webb-Sämann väckte talan vid Arbeitsgericht Darmstadt (Arbetsdomstolen i Darmstadt, Tyskland) och yrkade att Christofer Seagon, i egenskap av konkursförvaltare i Baumarkt Praktikers konkurs, skulle förpliktas att till honom utge 1017,56 euro jämte ränta. Klaganden i det nationella målet har förklarat att detta belopp motsvarade lönefordringar som Baumarkt Praktiker skulle ha betalat in på hans personliga pensionskonto i Hamburger Pensionskasse såsom avgiftsinbetalningar för en tjänstepension.

13

Garantiorganet betalade de fordringar, däribland de avseende avgifterna till tjänstepensionssystemet, som omfattar den treårsperiod som föregick inledandet av konkursförfarandet. Parterna i det nationella målet har därefter endast varit oense om separationen av avgiftsbeloppen till tjänstepensionssystemet för januari–juni 2013.

14

Jürgen Webb-Sämann anförde att han hade rätt att få det begärda beloppet separerat från konkursboet, enligt 47 § i insolvensförordningen. Han tillade att beloppet på grundval av ett förvaltningsuppdrag hade innehållits och att det följaktligen inte ingick i konkursboet. Jürgen Webb-Sämann åberopade även artikel 8 i direktiv 2008/94 vilken han hävdade skulle åsidosättas i det aktuella fallet, om han inte tillerkändes rätt att få de belopp som skulle ha betalats separerade från konkursboet.

15

Christofer Seagon gjorde gällande att det belopp som hade begärts av Jürgen Webb-Sämann hela tiden omfattades av Baumarkt Praktikers tillgångar och, i synnerhet, att det med avseende på detta belopp inte hade ingåtts något förvaltningsavtal mellan Jürgen Webb-Sämann och Baumarkt Praktiker. Enligt Christofer Seagon kunde Jürgen Webb‑Sämann följaktligen inte åberopa 47 § i insolvensförordningen för att hävda att han hade en separationsrätt.

16

Arbeitsgericht Darmstadt (Arbetsdomstolen i Darmstadt) ogillade Jürgen Webb-Sämanns talan. Den domstolen konstaterade först att Jürgen Webb-Sämann inte hade rätt att få pensionsavgifterna utbetalade på sitt eget konto och att han endast kunde begära att inbetalning skulle ske på ett personligt pensionskonto. Nämnda domstol påpekade därefter att Jürgen Webb-Sämann inte hade visat att ett förvaltningsavtal hade ingåtts med Baumarkt Praktiker. Samma domstol underströk slutligen att en separationsrätt var utesluten även om ett sådant avtal skulle ha ingåtts, eftersom de medel som förvaltades i så fall inte skulle kunna särskiljas från övriga belopp i konkursboet.

17

Jürgen Webb-Sämann överklagade domen till den hänskjutande domstolen. Efter de diskussioner som förevarit mellan parterna, såsom de har sammanfattats i punkterna 14 och 15 ovan, önskar den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida artikel 8 i direktiv 2008/94 utgör hinder för att tolka 47 § i insolvensförordningen på så sätt att Jürgen Webb-Sämann inte har separationsrätt till de avgiftsbelopp som Baumarkt Praktiker inte har betalat in till Hamburger Pensionskasse.

18

Mot denna bakgrund beslutade Hessisches Landesarbeitsgericht (Arbetsdomstolen i andra instans i delstaten Hessen, Tyskland) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

19

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 8 i direktiv 2008/94 ska tolkas på så sätt att det vid arbetsgivarens insolvens krävs att de lönebelopp som innehållits och som omvandlats till pensionsavgifter för en tidigare anställd, vilka belopp arbetsgivaren skulle ha satt in på ett pensionskonto till förmån för den anställde, utesluts från konkursboet.

20

Domstolen ska först besvara den fråga som Christofer Seagon och kommissionen har ställt i sina skriftliga yttranden, nämligen huruvida artikel 8 i direktiv 2008/94 ska tillämpas i det nationella målet eller huruvida nämnda mål endast omfattas av artikel 3 i direktivet. Det ska därför göras en avgränsning av tillämpningsområdet för var och en av dessa bestämmelser.

21

Det krävs enligt artikel 3 i direktiv 2008/94 att medlemsstaterna, om inte annat följer av artikel 4 i direktivet, vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att garantiinstitutionerna säkerställer betalning av arbetstagarnas utestående fordringar.

22

Enligt artikel 6 i detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att artiklarna 3–5 inte ska tillämpas på bidrag som ska utgå enligt kompletterande pensionssystem. Den omständigheten att dessa bidrag kan uteslutas innebär således att de i princip omfattas av artikel 3 i direktivet.

23

Det föregående kan emellertid inte leda till slutsatsen att obetalda pensionsavgifter ska uteslutas från tillämpningsområdet för artikel 8 i direktiv 2008/94. Det framgår av lydelsen av denna artikel att medlemsstaterna ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda arbetstagarnas intressen vad gäller rättigheter som tillförsäkrar dem omedelbara eller framtida ålderspensionsförmåner enligt kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag.

24

Även om pensionsavgifter inte uttryckligen nämns i artikel 8 i direktiv 2008/94, står de i nära samband med omedelbara eller framtida ålderspensionsförmåner, som denna bestämmelse avser att skydda. Dessa avgifter syftar nämligen till att finansiera de rättigheter som omedelbart tillkommer arbetstagaren när han eller hon går i pension. Domstolen har tidigare slagit fast att den omständigheten att arbetsgivaren inte har inbetalat avgifter kan vara en orsak till att ett kompletterande tjänstepensionssystem är underfinansierat, vilket fall omfattas av artikel 8 i direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl., C‑398/11, EU:C:2013:272, punkterna 37–40). Av detta följer att både artikel 3 och artikel 8 i direktivet är relevanta för det fall pensionsavgifter inte har inbetalats.

25

Det är likväl så, att artikel 3 och artikel 8 i direktiv 2008/94 har olika syften och avser två olika former av skydd.

26

Artikel 3 i nämnda direktiv innebär att garantiinstitutionerna ska säkerställa betalning av utestående fordringar, som inte endast omfattar lönefordringar, utan även, med förbehåll för artikel 6 i direktivet, vissa bidrag som anses som lönefordringar. Enligt artikel 4.2 och 4.3 i direktiv 2008/94 får medlemsstaterna dessutom begränsa tillämpningsområdet för artikel 3 i direktivet. En sådan begränsning kan avse både den period för vilken garantiinstitutionen ska betala utestående fordringar och den övre gränsen för garantiinstitutionens utbetalningar. Dessutom avser det skydd som införts i artikel 3 i direktivet i princip kortfristiga fordringar, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 46 i sitt förslag till avgörande.

27

Artikel 8 i direktiv 2008/94 har emellertid en mer begränsad materiell räckvidd i det att den avser arbetstagarnas intresse av att få sin pension utbetald. Dessutom föreskrivs det inte uttryckligen i denna artikel, till skillnad från i artiklarna 3 och 4 i direktivet, att medlemsstaterna får begränsa skyddsnivån (dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl., C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 43). Slutligen avser artikel 8 i direktivet, till skillnad från dess artikel 3, att säkerställa skyddet för arbetstagarnas långsiktiga intressen, eftersom sådana intressen med avseende på omedelbara eller framtida rättigheter i princip sträcker sig över hela pensionsperioden.

28

Det följer av det föregående att artikel 8 i direktiv 2008/94 ska tillämpas i fallet med obetalda pensionsavgifter, i den mån ersättning för dessa avgifter inte har kompenserats enligt artikel 3 i direktivet. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 37 i sitt förslag till avgörande kompletterar det skydd som garanteras i artikel 8 i direktivet det skydd som garanteras i artikel 3 i direktivet och båda bestämmelserna kan tillämpas tillsammans på ett och samma fall.

29

Det framgår i förevarande fall av de handlingar som har getts in till domstolen att Jürgen Webb-Sämann, enligt 165 § tredje avdelningen i socialförsäkringslagen, erhöll lönegarantiersättning på grundval av sina utestående lönefordringar för de tre månader av anställningsförhållandet som föregick inledandet av insolvensförfarandet avseende Baumarkt Praktiker. Eftersom Förbundsrepubliken Tyskland inte har använt sig av sin rätt enligt artikel 6 i direktiv 2008/94 att utesluta pensionsavgifter från tillämpningsområdet för artikel 3 i direktivet, fick klaganden i det nationella målet även ersättning för sina pensionsavgifter för dessa tre månader. Det nationella målet avser de pensionsavgifter som skulle ha betalats in för perioden från den nionde till den tredje månaden före inledandet av insolvensförfarandet. Eftersom dessa obetalda avgifter inte har föranlett utbetalning av någon kompenserande ersättning och eftersom den uteblivna inbetalningen med nödvändighet har påverkat storleken på de framtida rättighetsbeloppen, omfattas de av artikel 8 i direktivet.

30

Den fråga som har ställts ska följaktligen uteslutande prövas mot bakgrund av artikel 8 i direktiv 2008/94.

31

Enligt skäl 3 i detta direktiv syftar direktivet bland annat till att ”skydd upprättas för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens” och till att ”garantera dem ett minimiskydd … samtidigt som hänsyn måste tas till behovet av en välbalanserad ekonomisk och social utveckling inom [unionen]”.

32

Nämnda direktiv, som avser att förena arbetstagarnas intressen och behovet av en välbalanserad ekonomisk och social utveckling, har således som mål att garantera att arbetstagarna enligt unionsrätten omfattas av ett minimiskydd vid arbetsgivarens insolvens, med förbehåll för att medlemsstaterna, enligt artikel 11 i direktivet, kan tillämpa eller införa bestämmelser som är gynnsammare. Den skyddsnivå som krävs för var och en av de specifika garantier som omfattas av direktivet ska fastställas med hänsyn till ordalydelsen i motsvarande bestämmelse i direktivet, vid behov tolkad mot bakgrund av föregående överväganden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl., C‑278/05, EU:C:2007:56, punkterna 39–41).

33

Såvitt avser ordalydelsen i artikel 8 i direktiv 2008/94 anges däri generellt att medlemsstaterna ”ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda arbetstagarnas intressen”.

34

Domstolen har tidigare slagit fast att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bestämmandet av såväl mekanismen för som nivån på skyddet för ålderspensionsförmånerna enligt ett kompletterande tjänstepensionssystem vid arbetsgivarens insolvens, vilket utesluter en skyldighet att fullständigt garantera arbetstagarnas rättigheter (dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl., C‑278/05, EU:C:2007:56, punkterna 36 och 42–45 samt dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl., C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 42).

35

Även om medlemsstaterna således har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av artikel 8 i direktiv 2008/94, är de inte desto mindre skyldiga att, i enlighet med det mål som eftersträvas med direktivet, garantera arbetstagarna det minimiskydd som krävs enligt denna bestämmelse. Domstolen har tidigare slagit fast att ett korrekt införlivande av artikel 8 i direktiv 2008/94 förutsätter att en arbetstagare, vid arbetsgivarens insolvens, erhåller minst hälften av de ålderspensionsförmåner som följer av de samlade pensionsförmåner för vilka vederbörande har betalat in avgifter enligt ett kompletterande tjänstepensionssystem (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl., C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 57, och dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl., C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 51), utan att det för den skull utesluts att de förluster som lidits, även om de inte är lika stora procentuellt sett, under andra omständigheter kan anses vara orimligt stora mot bakgrund av den skyldighet att skydda arbetstagarnas intressen som avses i artikel 8 i direktivet.

36

I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet, särskilt de uppgifter som lämnats av Jürgen Webb-Sämann, att hans ålderspensionsrättigheter, på grund av att pensionsavgifterna inte hade betalats in under den period som är aktuell i det nationella målet, skulle minskas med mellan 5 och 7 euro per månad. Det kan mot bakgrund av dessa omständigheter, vilkas riktighet det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, slås fast att artikel 8 i direktiv 2008/94 inte kräver ett längre gående skydd än det som den berörde arbetstagaren i detta fall redan har beviljats.

37

I den mån en medlemsstat uppfyller skyldigheten att garantera det minimiskydd som krävs enligt artikel 8 i direktiv 2008/94, påverkas följaktligen inte medlemsstatens utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på skyddsmekanismen vid arbetsgivarens insolvens för ålderspensionsförmåner enligt ett kompletterande tjänstepensionssystem.

38

Av det ovan anförda följer att den fråga som har ställts ska besvaras enligt följande. Artikel 8 i direktiv 2008/94 ska tolkas på så sätt att det vid arbetsgivarens insolvens inte krävs att de lönebelopp som innehållits och som omvandlats till pensionsavgifter för en tidigare anställd, vilka belopp arbetsgivaren skulle ha satt in på ett pensionskonto till förmån för den anställde, utesluts från konkursboet.

39

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens ska tolkas på så sätt att det vid arbetsgivarens insolvens inte krävs att de lönebelopp som innehållits och som omvandlats till pensionsavgifter för en tidigare anställd, vilka belopp arbetsgivaren skulle ha satt in på ett pensionskonto till förmån för den anställde, utesluts från konkursboet.