—

Rumäniens regering, genom R.-H. Radu och M. Bejenar, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom M. França och G.-D. Balan, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 21/2013 av den 10 januari 2013 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 införts på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Taiwan och Thailand, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Taiwan och Thailand eller inte (EUT L 11, 2013, s. 1, nedan kallad förordningen om utvidgande), som antagits till följd av en undersökning enligt artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, samt rättelse EUT L 7, 2010, s. 22, nedan kallad grundförordningen).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Selena România SRL och Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice București (DGRFP) (Regionala generaldirektoratet för offentliga finanser i Bukarest, Rumänien) rörande det beslut om reglering generaldirektoratet antagit och som innebär att antidumpningstullar avkrävs Selena România.

3

I artikel 26 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 (EUT L 324, 2009, s. 23) (nedan kallad tullkodexen), föreskrivs följande:

”1.   Tullagstiftningen eller annan särskild [unions]lagstiftning får föreskriva att ett dokument skall läggas fram som bevis på varornas ursprung.

2.   Trots att detta dokument läggs fram får tullmyndigheterna i händelse av allvarliga tvivel begära ytterligare bevis för att försäkra sig om att uppgiften om ursprunget överensstämmer med reglerna i den relevanta [unions]lagstiftningen.”

4

Kapitel 3 i avdelning VII i tullkodexen har rubriken ”Uppbörd av tullskulden”, och innehåller bland annat artiklarna 217–221 i denna kodex.

5

I skäl 22 till grundförordningen anges följande:

”… [Det är] nödvändigt att i [unions]lagstiftningen ha bestämmelser för att reglera sådana tillvägagångssätt, inbegripet enkel ihopsättning av varor inom [unionen] eller i tredjeland, vars huvudsakliga syfte är att kringgå antidumpningsåtgärder.”

6

I artikel 10.1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Provisoriska åtgärder och slutgiltiga antidumpningstullar ska tillämpas endast på produkter som övergår till fri omsättning efter det att beslut enligt artiklarna 7.1 respektive 9.4 trätt i kraft, om inte annat följer av de undantag som anges i denna förordning.”

7

Artikel 13 i nämnda förordning, med rubriken ”Kringgående av åtgärder”, har följande lydelse:

”1.   Om gällande åtgärder kringgås får de antidumpningstullar som införts i enlighet med denna förordning utvidgas till att omfatta import av den likadana produkten från tredjeländer, oavsett om den obetydligt ändrats, import av den obetydligt ändrade likadana produkten från det land som omfattas av åtgärder eller import av delar av denna produkt. Om gällande åtgärder kringgås får antidumpningstullar, som inte får överskrida den övriga antidumpningstull som införts i enlighet med artikel 9.5, utvidgas till att omfatta import från företag som omfattas av individuella tullsatser i de länder som omfattas av åtgärder. Kringgående ska definieras som en förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och [unionen], eller mellan enskilda företag i det land som omfattas av åtgärder och [unionen], som härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen, om det finns bevisning för skada eller för att verkningarna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av den likadana produkten och om det finns bevisning för dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare, i förekommande fall i enlighet med bestämmelserna i artikel 2, fastställts för den likadana produkten.

Till det bruk, de processer eller den bearbetning som avses i första stycket hör bland annat obetydliga ändringar av den berörda produkten för att den ska omfattas av nomenklaturnummer som normalt inte omfattas av åtgärder, under förutsättning att dessa ändringar inte påverkar produktens grundläggande egenskaper, samt sändning av den produkt som omfattas av åtgärder via tredjeländer, exportörers omorganisation av sina försäljningsmönster eller försäljningskanaler i det land som omfattas av åtgärder i syfte att slutligen exportera sina produkter till [unionen] via producenter som omfattas av en individuell tullsats som är lägre än den som är tillämplig på producenternas produkter, och, under de omständigheter som anges i punkt 2, hopsättning av delar genom en hopsättningsverksamhet i [unionen] eller i ett tredjeland.

…

3.   Undersökningar i enlighet med denna artikel skall, på [Europeiska] kommissionens initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller en berörd part, inledas på grundval av tillräcklig bevisning avseende de faktorer som anges i punkt 1. Undersökningarna ska efter samråd med rådgivande kommittén inledas genom en förordning från kommissionen, genom vilken tullmyndigheterna även får instrueras att antingen registrera importen i enlighet med artikel 14.5 eller kräva säkerheter. Undersökningarna ska utföras av kommissionen med eventuellt bistånd av tullmyndigheterna och ska slutföras inom nio månader. Om det av de slutgiltigt fastställda omständigheterna framgår att en utvidgning av åtgärderna är berättigad, ska [Europeiska unionens råd] på förslag av kommissionen fatta beslut om detta efter samråd med rådgivande kommittén. Förslaget ska antas av rådet såvida inte rådet med enkel majoritet inom en månad efter kommissionens framläggande av förslaget beslutar att avvisa det. Utvidgningen av åtgärderna ska börja gälla från och med den dag då registrering infördes i enlighet med artikel 24.5 eller från och med den dag då säkerheter krävdes. De relevanta bestämmelserna i denna förordning beträffande förfaranden vid inledande och utförande av undersökningar ska gälla i enlighet med denna artikel.

…”

8

I artikel 14.5 i samma förordning anges följande:

”Kommissionen kan efter samråd med rådgivande kommittén ålägga tullmyndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Import kan göras till föremål för registrering på begäran av unionsindustrin, om begäran innehåller tillräcklig bevisning för att motivera en sådan åtgärd. Registrering ska införas genom en förordning i vilken ändamålet med åtgärden och i förekommande fall den uppskattade storleken på eventuella framtida betalningsförpliktelser ska anges. Import får inte göras till föremål för registrering under en längre period än nio månader.”

9

Sedan kommissionen mottagit ett klagomål från europeiska producenter av glasfibervävnader med öppna maskor antogs rådets genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 av den 3 augusti 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av produkter av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 204, 2011, s. 1, nedan kallad den ursprungliga förordningen).

10

Enligt artikel 1 i den ursprungliga förordningen införs därmed en slutgiltig antidumpningstull på import av glasfibervävnader med öppna maskor, med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, klassificerade enligt nummer ex 7019 51 00 och ex 7019 59 00 i kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1) (Taricnummer 7019510010 och 7019590010) och med ursprung i Folkrepubliken Kina.

11

I enlighet med dess artikel 4 trädde den ursprungliga förordningen i kraft den 10 augusti 2011, det vill säga dagen efter det att den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.

12

På begäran av fyra producenter inom unionen av vissa glasfibervävnader med öppna maskor antog kommissionen, i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, förordning (EU) nr 437/2012 av den 23 maj 2012 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets genomförandeförordning nr 791/2011, och om registrering av sådan import (EUT L 134, 2012, s. 12, nedan kallad förordningen om inledande av en undersökning).

13

Artikel 1 i förordningen om inledande av en undersökning anger att, med stöd av denna förordning inleds en undersökning angående import till unionen av glasfibervävnader med öppna maskor med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, med undantag av glasfiberskivor, som avsänts från Taiwan eller Thailand, oavsett om de deklareras ha ursprung i dessa länder eller inte, för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 7019 51 00 och ex 7019 59 00 (Taricnummer 7019510012, 7019510013, 7019590012 och 7019590013).

14

Artikel 2 första stycket i förordningen om inledande av en undersökning föreskriver att, i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen ska tullmyndigheterna vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till unionen som anges i artikel 1 i förordningen om inledande av en undersökning.

15

I enlighet med dess artikel 4 trädde förordningen om inledande av en undersökning i kraft den 25 maj 2012, det vill säga dagen efter det att den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.

16

Sedan den undersökning som avsågs i förordningen om inledande av en undersökning avslutats antog rådet förordningen om utvidgande.

17

Artikel 1.1 i förordningen om utvidgande föreskriver att den slutgiltiga antidumpningstull som enligt artikel 1.2 i den ursprungliga förordningen ska tillämpas på import av glasfibervävnader med öppna maskor med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2 med ursprung i Folkrepubliken Kina, utvidgas till att även omfatta import av samma produkter som avsänts från Taiwan och Thailand, oavsett om det deklarerade ursprunget är Taiwan och Thailand eller inte.

18

Enligt artikel 1.2 i förordningen om utvidgande ska den tull som utvidgas genom punkt 1 i denna artikel tas ut på import som avsänts från Taiwan och Thailand, oavsett om dess deklarerade ursprung är Taiwan och Thailand eller inte, och som registrerats i enlighet med artikel 2 i förordningen om inledande av en undersökning, samt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen.

19

I enlighet med dess artikel 4 trädde förordningen om utvidgande i kraft den 17 januari 2013, det vill säga dagen efter det att den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.

20

Under perioden 12 mars till den 18 maj 2012 lät Selena România, ett rumänskt bolag, glasfibervävnader med öppna maskor med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, importerade från en taiwanesisk leverantör (nedan kallad den aktuella importen) övergå till fri omsättning i unionen.

21

Genom beslut om reglering av den 5 februari 2014 ålade DGRFP Selena România att återbetala ett belopp på 1151748 rumänska leu (RON) (ungefär 257970 euro), jämte ränta och förseningsavgift, motsvarade obetald antidumpningstull och mervärdesskatt, för att ha låtit ovannämnda varor övergå till fri omsättning i unionen, sedan det vid en efterhandskontroll hos Selena România och vid en utredning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), konstaterats att den aktuella importen i själva verket hade ursprung i Folkrepubliken Kina och följaktligen omfattades av antidumpningstull i enlighet med den ursprungliga förordningen och förordningen om utvidgande. DGRFP ansåg att Olafs utredningsrapport visade att de partier glasfibervävnader som omfattades av den aktuella importen hade avsänts från Folkrepubliken Kina till Taiwan, utan att ha bearbetats eller förädlats där, innan de exporterades till unionen, med följden att dessa partier fortsatt var av kinesiskt icke-förmånsberättigat ursprung.

22

Selena România begärde omprövning av beslutet om regularisering vid Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Galați (regionala generaldirektoratet för offentliga finanser i Galați, Rumänien), som fastställde beslutet.

23

Den 22 juli 2014 väckte Selena România talan vid den hänskjutande domstolen om ogiltigförklaring av beslutet om regularisering. Till stöd för sin talan åberopade Selena România, bland annat, en grund som avsåg att DGRFP felaktigt hade tillämpat förordningarna om inledande och utvidgande retroaktivt. När den aktuella importen utfördes hade nämligen ingen av dessa förordningar trätt i kraft ännu.

24

Den hänskjutande domstolen söker därför klarhet i hur det tidsmässiga tillämpningsområdet för förordningen om utvidgande ska fastställas. Den undrar i synnerhet om den slutgiltiga antidumpningstull som införs genom artikel 1 i förordningen om utvidgande är tillämplig på import till unionen med ursprung i Taiwan, såsom den aktuella importen, som skedde innan förordningen om utvidgande trädde i kraft, men efter det att den ursprungliga förordningen trädde i kraft.

25

I detta avseende har den hänskjutande domstolen påpekat att principen om förbud mot retroaktiv tillämpning av unionens rättsakter har fastställts i EU-domstolens rättspraxis, bland annat genom dom av den 9 juni 1964, Capitaine/kommissionen (69/63, EU:C:1964:38) och dom av den 9 december 1965, Singer (44/65, EU:C:1965:122), men att vissa undantag från denna princip har tillåtits.

26

Mot denna bakgrund beslutade Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

27

Genom dessa tolkningsfrågor, vilka ska prövas gemensamt, söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida artikel 1.1 i förordningen om utvidgande ska tolkas så, att den slutgiltiga antidumpningstull som utvidgats med stöd av denna bestämmelse ska tillämpas retroaktivt på produkter som avsänts från Taiwan och som övergått till fri omsättning inom unionen efter det att den ursprungliga förordningen trädde i kraft, men innan förordningen om inledande av en undersökning trädde i kraft.

28

Med beaktande av att förordningen om utvidgande antogs på grundval av artikel 13 i grundförordningen, noterar domstolen att, i enlighet med första punkten i sistnämnda bestämmelse, får de antidumpningstullar som införs enligt denna förordning utvidgas till att omfatta import av likadana produkter eller delar av sådana produkter från tredjeland om gällande åtgärder kringgås. Enligt punkt 3 i samma artikel ska undersökningarna inledas genom en förordning från kommissionen genom vilken tullmyndigheterna får instrueras att låta registrering av importen vara obligatorisk i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

29

Av artikel 13.3 i grundförordningen framgår närmare bestämt att, i fall av kringgående, ska utvidgningen av redan införda slutgiltiga åtgärder börja gälla från och med den dag då registrering infördes i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen (dom av den 6 juni 2013, Paltrade, C‑667/11, EU:C:2013:368, punkt 26).

30

Även om artikel 10.1 i grundförordningen slår fast principen att antidumpningsåtgärder inte får vara retroaktiva och således i princip får tillämpas endast på produkter som övergår till fri omsättning efter det att förordningen om införande av åtgärderna trätt i kraft, gör flera bestämmelser i grundförordningen likväl avsteg från den principen. Dessa bestämmelser medger nämligen att antidumpningsåtgärder tillämpas på produkter som övergått till fri omsättning innan förordningen om införande av dessa åtgärder trätt i kraft, förutsatt att importen registrerats i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen (dom av den 17 december 2015, APEX, C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 48).

31

Beträffande förordningen om utvidgande framgår det uttryckligen av dess artikel 1.2 att den tull som utvidgas genom punkt 1 i samma artikel ska tas ut på import av sådana glasfibervävnader med öppna maskor som avses i nämnda bestämmelse som avsänts från Taiwan, oavsett om dess deklarerade ursprung är Taiwan och Thailand eller inte, och som registrerats i enlighet med artikel 2 i förordningen om inledande av en undersökning, samt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen.

32

I förevarande fall är det utrett att den aktuella importen utfördes innan förordningen om inledande av en undersökning trädde i kraft, närmare bestämt den 25 maj 2012, det vill säga innan den aktuella importen hade kunnat registreras i enlighet med artikel 2 i nämnda förordning.

33

Av ovanstående överväganden framgår följaktligen att den antidumpningstull som utvidgades med stöd av artikel 1.1 i förordningen om utvidgande inte ska tillämpas retroaktivt på import, såsom den aktuella importen, som utfördes innan förordningen om inledande av en undersökning trädde i kraft.

34

För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar ska det likväl påpekas att en dylik tolkning inte utgör hinder mot att den slutgiltiga antidumpningstull som införs genom artikel 1.1 i den ursprungliga förordningen tillämpas på sådan import, under förutsättning att det vid en efterhandskontroll, visas att denna import i själva verket hade ursprung i Folkrepubliken Kina.

35

Det ska nämligen framhållas att enligt artikel 1.1 i den ursprungliga förordningen införs en slutgiltig antidumpningstull på import av sådana glasfibervävnader med öppna maskor som beskrivs i denna bestämmelse och med ursprung i Folkrepubliken Kina.

36

Således framgår det av artikel 26 i tullkodexen att, även om unionslagstiftningen föreskriver att ett dokument ska läggas fram som bevis på varornas ursprung, får tullmyndigheterna i händelse av allvarliga tvivel begära ytterligare bevis för att försäkra sig om att uppgiften om ursprunget överensstämmer med reglerna i den relevanta unionslagstiftningen, trots att ett sådant dokument lagts fram. I detta avseende har domstolen redan funnit att syftet med kontroller i efterhand är att kontrollera riktigheten av det ursprung som anges i ett ursprungscertifikat (se, analogt, dom av den 8 november 2012, Lagura Vermögensverwaltung, C‑438/11, EU:C:2012:703, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

37

Härav följer att den omständigheten att varor åtföljs av ett ursprungscertifikat inte utgör hinder mot uppbörd av tull som ska erläggas för import av sådana varor, om dessa certifikat efter importen i fråga visar sig var oriktiga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 1997, Pascoal & Filhos, C‑97/95, EU:C:1997:370, punkterna 55–57 samt där angiven rättspraxis).

38

Beträffande den aktuella importen ankommer det på den hänskjutande domstolen att avgöra, för varje parti glasfibervävnader med öppna maskor som övergått till fri omsättning inom unionen, huruvida tullmyndigheterna har tillräckliga uppgifter för att dra slutsatsen att nämnda partier ska anses ha sitt verkliga ursprung i Folkrepubliken Kina, trots att de avsänts från och deras deklarerade ursprung är Taiwan. Om så är fallet är den antidumpningstull som införs genom artikel 1.1 i den ursprungliga förordningen tillämplig på dessa partier. Såsom kommissionen har framhållit i sitt skriftliga yttrande måste uppbörd i efterhand av denna tull i sådant fall ske i enlighet med tullkodexens regler om uppbörd av tullskulder.

39

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 1.1 i förordningen om utvidgande ska tolkas så, att den slutgiltiga antidumpningstull som utvidgas med stöd av denna bestämmelse inte ska tillämpas retroaktivt på produkter som avsänts från Taiwan och som övergått till fri omsättning inom unionen efter det att den ursprungliga förordningen trädde i kraft, men innan förordningen om inledande av en undersökning trädde i kraft. Den antidumpningstull som införs genom artikel 1.1 i den ursprungliga förordningen ska likväl tillämpas på import av sådana produkter, under förutsättning att det visas att produkterna har sitt verkliga ursprung i Folkrepubliken Kina, trots att de avsänts från och deras deklarerade ursprung är Taiwan.

40

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Artikel 1.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 21/2013 av den 10 januari 2013 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 införts på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Taiwan och Thailand, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Taiwan och Thailand eller inte, ska tolkas så, att den slutgiltiga antidumpningstull som utvidgas med stöd av denna bestämmelse inte ska tillämpas retroaktivt på produkter som avsänts från Taiwan och som övergått till fri omsättning inom unionen efter det att rådets genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 av den 3 augusti 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av produkter av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina trädde i kraft, men innan förordning (EU) nr 437/2012 av den 23 maj 2012 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning nr 791/2011, och om registrering av sådan import trädde i kraft. Den antidumpningstull som införs genom artikel 1.1 i förordning nr 791/2011 ska likväl tillämpas på import av sådana produkter, under förutsättning att det visas att produkterna har sitt verkliga ursprung i Folkrepubliken Kina trots att de avsänts från och deras deklarerade ursprung är Taiwan.