—

Lettlands regering, genom I. Kalniņš och G. Bambāne, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Sauka och A. Caeiros, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av undernumren 1517 90 91 och 1518 00 31 i den kombinerade nomenklatur som återfinns i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011 (EUT L 282, s. 1) (nedan kallad KN).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan SIA ”Oniors Bio” (nedan kallad Oniors Bio) och Valsts ieņēmumu dienests (lettiska skattemyndigheten, nedan kallad VID) och avser tullklassificering av en flytande fet vegetabilisk oraffinerad blandning av oljor (88 procent rapsolja och 12 procent solrosolja).

3

Tullklassificeringen av varor som importeras till Europeiska unionen regleras i KN. Denna bygger på det internationella systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS), som utarbetades av Tullsamarbetsrådet, numera Världtullsorganisationen. Systemet inrättades genom den internationella konventionen om upprättande av nämnda råd, undertecknad i Bryssel den 15 december 1950. HS inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983 och godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 12, s. 3). I KN återges numren och undernumren i HS med sex siffror, medan det genom den sjunde och åttonde siffran skapas ytterligare undernummer som är specifika för systemet.

4

Enligt artikel 12 i förordning nr 2658/87 ska Europeiska kommissionen varje år genom en förordning anta en fullständig version av KN, tillsammans med motsvarande autonoma och konventionella tullsatser i Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse efter de åtgärder som har vidtagits av Europeiska unionens råd eller kommissionen. Förordningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 31 oktober och ska tillämpas från och med den 1 januari påföljande år.

5

Av handlingarna i målet framgår att det är 2012 års version av KN som är tillämplig i det nationella målet, i dess lydelse enligt förordning nr 1006/2011.

6

Del 1 i KN innehåller ett antal inledande bestämmelser. I avsnitt 1 A, som har rubriken ”Allmänna bestämmelser för tolkning av Kombinerade nomenklaturen” föreskrivs följande:

”Vid klassificering av varor enligt [KN] skall följande gälla:

7

Del 2 i KN innehåller en avdelning III som har rubriken ”Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt spaltningsprodukter av sådana fetter och oljor; beredda ätbara fetter; animaliska och vegetabiliska vaxer”. Denna del innehåller ett kapitel 15 som har samma rubrik.

8

Kapitel 15 i KN innehåller bland annat följande nummer och undernummer:

...

…

1517 90 91 – Blandningar av flytande feta vegetabiliska oljor.”

9

Nummer 1518 i KN har följande innehåll:

10

Anmärkning 3 till kapitel 15 i KN har följande lydelse:

”Nr 1518 omfattar inte fetter och oljor som enbart denaturerats; sådana produkter ska klassificeras enligt samma nummer som motsvarande odenaturerade fetter och oljor.”

11

De förklarande anmärkningarna till HS har utarbetats inom Värdstullorganisationen enligt bestämmelserna i HS-konventionen av den 14 juni 1983 och offentliggjorts på denna organisations två officiella språk, det vill säga franska och engelska. I den förklarande anmärkningen i HS till kapitel 15 [i svensk översättning] anges bland annat följande:

”Med uttrycket ”fetter och oljor som enbart denaturerats” i anm. 3 till detta kapitel avses fetter och oljor eller fraktioner av sådana, som har försatts med något denatureringsmedel, såsom fiskolja, fender, mineraloljor, terpentinolja, toluen, metylsalicylat (vintergrönolja) eller rosmarinolja., för att göra dem oätliga. Dessa ämnen tillsäts i små mängder (i allmänhet högst 1 %), vilket gör fetterna eller oljorna exempelvis härskna, sura eller beska och ger dem en skarp smak. Det bör emellertid observeras att anm. 3 till detta kapitel inte är tillämplig på denaturerade blandningar eller beredningar av fetter eller oljor eller på denaturerade blandningar av fraktioner av fetter eller oljor (nr 1518).”

12

I artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 (EUT L 117, s. 13) (nedan kallad tullkodexen) föreskrivs följande:

”1.   Tullmyndigheterna får i enlighet med villkoren i gällande bestämmelser genomföra alla de kontroller som de anser nödvändiga för att se till att tullagstiftningen och annan lagstiftning om dels införsel, utförsel, transitering, förflyttning och användning för särskilda ändamål av varor som befordras mellan gemenskapens tullområde och tredje land, dels närvaron av varor som inte har gemenskapsstatus tillämpas korrekt. Tullkontroller som gäller korrekt tillämpning av gemenskapslagstiftningen får genomföras i tredje land om detta föreskrivs i ett internationellt avtal.

...

3.   När kontroller genomförs av andra myndigheter än tullmyndigheterna, skall dessa kontroller genomföras i nära samordning med tullmyndigheterna, om möjligt vid samma tidpunkt och på samma plats.

...”

13

I artikel 62 i tullkodexen föreskrivs följande:

”1.   Skriftliga deklarationer skall upprättas på ett formulär som överensstämmer med den officiella modell som föreskrivs för detta ändamål. De skall vara undertecknade och innehålla alla de uppgifter som är nödvändiga för tillämpningen av de bestämmelser som gäller för det tullförfarande för vilket varorna är deklarerade.

2.   Deklarationen skall åtföljas av alla dokument som krävs för tillämpningen av de bestämmelser som gäller för det tullförfarande för vilket varorna är deklarerade.”

14

Artikel 68 i tullkodexen har följande lydelse:

”Tullmyndigheterna får för att kontrollera riktigheten av de deklarationer de har mottagit göra följande:

15

I artikel 71 i tullkodexen föreskrivs följande:

”1.   De resultat som erhållits vid kontrollen av deklarationen skall användas för tillämpningen av de bestämmelser som gäller det tullförfarande till vilket varorna hänförs.

2.   Om deklarationen inte har kontrollerats, skall de bestämmelser som avses i punkt 1 tillämpas på grundval av de uppgifter som lämnats i deklarationen.”

16

I artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, s. 1) föreskrivs följande:

”1.   Denna förordning har till syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel, med särskild hänsyn tagen till mångfalden i tillhandahållandet av livsmedel, däribland traditionella produkter, samt att se till att den inre marknaden fungerar effektivt. I förordningen fastställs gemensamma principer och skyldigheter, medlen för att tillhandahålla en solid vetenskaplig grundval, en effektiv organisation och förfaranden för att stödja beslutsfattande i frågor som gäller livsmedels- och fodersäkerhet.”

17

I artikel 2.1 i förordning nr 178/2002 föreskrivs att i denna förordning förstås med livsmedel alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor.

18

I artikel 14.1 och 14.2 i förordning nr 178/2002 föreskrivs följande:

”1.   Livsmedel skall inte släppas ut på marknaden om de inte är säkra.

2.   Livsmedel skall anses som icke säkra om de anses vara

19

Den 16 mars 2012 ingav Oniors Bio två deklarationer till VID för övergång till fri omsättning av vissa volymer av en blandning av flytande feta och oraffinerade vegetabiliska oljor som bestod av 88 procent rapsolja och 12 procent solrosolja och som var framställd i Vitryssland. I deklarationerna hade Oniors Bio klassificerat den berörda produkten enligt undernummer 1518 00 31 i KN.

20

Det framgår av hänskjutandebeslutet att den vara som Onios Bio hade importerat enligt tillverkarens upplysningar inte skulle användas som livsmedel, utan uteslutande för tekniskt bruk. Till följd av den process som användes vid framställningen av den berörda oljeprodukten kunde det inte uteslutas att det i slutprodukten förekom skadliga ämnen, särskilt denatureringsmedlet toluen.

21

Oniors Bio ingav dessutom till VID ett utlåtande från det lettiska cerifieringscentret (Latvijas Sertifikācijas Centrs) av vilket det framgick att den berörda varan innehöll 1,4 procent toluen, vilket gjorde den otjänlig som människoföda. Den hänskjutande domstolen har vidare påpekat att det inte var tillåtet att använda denna vara vid livsmedelsframställning. Den hänskjutande domstolen har slutligen påpekat att det inte lagts fram några bevis som ens indirekt kunde visa att tillverkaren eller Oniors Bio hade agerat bedrägligt eller haft uppsåt att undandra sig betalning av tull och skatter.

22

Efter att ha kontollerat den importerade varan och granskat ett varuprov fastslog VID i två utlåtanden av den 27 mars 2012 att varan skulle klassificeras enligt undernummer 1517 90 91 i KN. Med stöd av dessa två utlåtanden fattade VID den 29 mars 2012 två beslut i vilka myndigheten höjde de tull- och skattebelopp som Oniors Bio skulle erlägga.

23

Oniors Bio begärde omprövning av nämnda beslut hos VID:s generaldirektör. Begäran avslogs och Oniors Bio väckte därefter talan mot besluten vid Administratīvā rajona tiesa (förvaltningsrättslig distriktsdomstol). Denna talan ogillades genom dom av den 7 maj 2013.

24

Oniors Bio överklagade denna dom till den hänskjutande domstolen.

25

Den hänskjutande domstolen har påpekat att den för att kunna pröva målet med fullständig kunskap om dess bakgrund anmodade den Pārtikas un veterinārais dienests (livsmedels- och veterinärmyndighet, nedan kallad PVD) att delta i förfarandet och, inom ramen för sina befogenheter, lämna ett utlåtande avseende frågorna i det mål som är anhängiggjort vid nämnda domstol. I sitt utlåtande har PVD stött sig på tillverkarens upplysningar om den berörda produkten och på de handlingar som bifogades denna, och härav dragit slutsatsen att det inte var fråga om en produkt som kunde användas som livsmedel eller för framställning av livsmedel och att produkten inte kunde användas för dessa ändamål.

26

Den hänskjutande domstolen anser att klassificeringen av den oljeblandning som Oniors Bio har importerat enligt undernummer 1517 90 91 i KN ger upphov till rimligt tvivel mot bakgrund av vad tillverkaren har upplyst om produkten och mot bakgrund av utlåtandena från det lettiska certifieringscentret och PVD. Enligt den hänskjutande domstolen beror detta tvivel på att det i detta mål inte är fråga om ett visst handlande av det slag som prövades i domen Evroetil (C‑503/10, EU:C:2011:872), i vilken syftet var att göra den berörda produkten oåterkalleligen olämplig för användning i livsmedel genom att tillsätta denatureringsmedel eller andra skadliga ämnen. Den omständigheten att VID inte fann några spår av skadliga ämnen i de varuprover som tagits på den importerade varan gav vidare upphov till tvivel huruvida den berörda varan har klassificerats korrekt.

27

Mot denna bakgrund beslutade Administratīvā apgabaltiesa (Regionala förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

28

Domstolen erinrar för det första om att dess uppgift, inom ramen för en begäran om förhandsavgörande i fråga om tullklassificering, snarare består i att ge den nationella domstolen vägledning i fråga om de kriterier vars tillämpning leder till en riktig klassificering i KN av de aktuella varorna än i att själv utföra klassificeringen, i synnerhet som domstolen inte nödvändigtvis förfogar över alla uppgifter som är oundgängliga för klassificeringen. Den nationella domstolen förefaller således under alla omständigheter ha bättre förutsättningar att göra klassificeringen (se dom Lukoyl Neftohim Burgas, C‑330/13, EU:C:2014:1757, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

29

Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att klassificera de produkter som är i fråga i det nationella målet mot bakgrund av domstolens svar på de frågor som ställts.

30

Domstolen erinrar vidare om att det av fast rättspraxis följer att enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (dom Lukoyl Neftohim Burgas, C‑330/13, EU:C:2014:1757, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

31

Det framgår av hänskjutandebeslutet att den hänskjutande domstolen med sina sju frågor, som ska behandlas gemensamt, önskar få klarhet i huruvida KN ska tolkas så att följande omständigheter eller faktorer ska beaktas för att avgöra om en blandning av vegetabiliska oljor som den i det nationella målet ska klassificeras enligt undernummer 1517 90 91 i KN, som en ätbar blandning av vegetabiliska oljor, eller enligt undernummer 1518 00 31, som en oätlig blandning av vegetabiliska oljor:

32

Domstolen erinrar härvidlag om att enligt fast rättspraxis ska, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för klassificering av varor i allmänhet vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i rubriken till tulltaxenumren i KN och i anmärkningarna till avdelningen eller kapitlet (dom Delphi Deutschland, C‑423/10, EU:C:2011:315, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

33

Enligt fast rättspraxis kan det ändamål för vilket produkten är avsedd att användas i sig utgöra ett objektivt kriterium för klassificering. Detta förutsätter att det finns ett naturligt samband mellan ändamålet och produkten, vilket ska kunna konstateras med ledning av varans objektiva kännetecken och egenskaper (se dom Agroferm, C‑568/11, EU:C: 013:407, punkt 41 och dom Oliver Medical, C‑547/13, EU:C:2015:139, punkt 47). Det ändamål produkten är avsedd för utgör emellertid bara ett relevant kriterium om klassificeringen inte kan företas endast utifrån produktens objektiva egenskaper och kännetecken (dom Skoma-Lux, C‑339/09, REU, EU:C:2010:781, punkt 47).

34

Såsom framgår av de handlingar som har ingetts till domstolen är den produkt som avses i det nationella målet en blandning av flytande feta och oraffinerade vegetabiliska oljor av 88 procent rapsolja och 12 procent solrosolja. Enligt de upplysningar som har tillhandahållits av produktens tillverkare kan blandningen inte användas i livsmedel, eftersom det på grund av den tekniska process som har använts vid dess framställning inte går att utesluta att det förekommer skadliga ämnen, särskilt toluen, i blandningen.

35

Det framgår av dess ordalydelse att nummer 1517 i KN förutom ”margarin” inbegriper ”ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 1516”.

36

Nummer 1518 i KN inbegriper enligt sin ordalydelse ”Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, kokta, oxiderade, dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat sätt kemiskt modifierade, med undantag av produkter enligt nr 1516” och ”oätliga blandningar eller beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt kapitel 15, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”.

37

Då den blandning av rapsolja och solrosolja som avses i det nationella målet inte omfattas av KN-nummer 1516, eftersom den inte består av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor och fraktioner av olika fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats, omförestrats (även internt) eller elaidiniserats, även raffinerade men inte vidare bearbetade, kan det fastslås att den antingen omfattas av KN-nummer 1517 eller KN-nummer 1518, såtillvida som dessa båda nummer nämner blandningar av vegetabiliska oljor och således, såsom har angetts i punkt 34 i denna dom, är dess klassificering enligt det ena eller det andra numret beroende av om blandningen är ätbar eller inte. I kapitel 15 i KN görs en åtskillnad mellan ätbara blandningar av vegetabiliska oljor, vilka omfattas av KN-nummer 1517, och oätliga blandningar av vegetabiliska oljor, vilka omfattas av KN-nummer 1518, och följer därmed den åtskillnad som görs i kapitel 15 i HS.

38

Domstolen erinrar härvidlag om att anmärkning 3 i kapitel 15 i KN, som återger anmärkning 3 i kapitel 15 i HS, preciserar att nummer 1518 i KN inte omfattar ”fetter och oljor som enbart denaturerats; sådana produkter ska klassificeras enligt samma nummer som motsvarande odenaturerade fetter och oljor.” Den förklarande anmärkningen avseende kapitel 15 i HS preciserar att uttrycket ”fetter och oljor [eller fraktioner av sådana] som enbart denaturerats”, vilka nämns i anmärkning 3, omfattar ”fetter eller oljor eller fraktioner av sådana, som har försatts med något denatureringsmedel, för att göra dem oätliga” såsom bland annat toluen. Sista meningen i samma förklarande anmärkning preciserar dessutom att anmärkning 3 till kapitel 15 i HS inte är tillämplig på denaturerade blandningar eller beredningar av fetter eller oljor.

39

Härav följer att det för att beteckna en sådan blandning av vegetabiliska oljor såsom den i det nationella målet som oätlig och klassificera den enligt KN-nummer 1518 00 31 inte är oundgängligen nödvändigt att blandningen har blivit otjänlig som människoföda genom en avsiktlig handling under tillverkningsprocessen. Det är tillräckligt att blandningen utgör en oätlig blandning utifrån sina objektiva kännetecken och egenskaper samt den användning som följer av dessa.

40

Dom Evroetil (C‑503/10, EU:C:2011:872), som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, har ingen betydelse för detta konstaterande. Det mål som ledde fram till nämnda dom avsåg nämligen begreppet denaturering och inte distinktionen mellan ätbara och oätliga blandningar. I det målet fastslog domstolen att en produkt som inte hade denaturerats med hjälp av en teknik som föreskrevs i den tillämpliga bestämmelsen inte kunde omfattas av undantaget till den punktskatteplikt som var i fråga i målet, trots att den innehöll ämnen som gjorde den otjänlig som människoföda (se, för ett liknande resonemang, dom Evroetil, C‑503/10, EU:C:2011:872, punkt 66). Ordalydelsen i undernummer 1518 00 31 i KN avser emellertid inte enbart blandningar av vegetabiliska oljor som har denaturerats enligt vissa metoder utan oätliga blandningar av vegetabiliska oljor i allmänhet.

41

Vad vidare beträffar distinktionen mellan en ätbar blandning av vegetabiliska oljor, som kan klassificeras enligt undernummer 1517 90 91 i KN, och en oätlig blandning av vegetabiliska oljor, som omfattas av undernummer 1518 00 31, erinrar domstolen om, vilket även påpekades i punkt 37 i denna dom, att denna distinktion baseras på blandningens användningsområde, det vill säga om den ska förtäras eller inte.

42

För att fastställa huruvida en sådan blandning är avsedd att användas som livsmedel ska samtliga relevanta omständigheter i fallet beaktas, i den mån det rör sig om varans objektiva kännetecken och egenskaper. Det ankommer på importören att, vid importtillfället, lägga fram bevis för att varan är avsedd att användas för det ändamål som anges i den deklaration som importören lämnar in till behöriga tullmyndigheter (se, analogt, dom Oliver Medical, C‑547/13, EU:C:2015:139, punkt 51).

43

Domstolen erinrar härvidlag om att den omständigheten att det på grund av tillverkningsprocessens kännetecken inte kan uteslutas att det kan förekomma skadliga ämnen i en blandning av vegetabiliska oljor som gör den otjänlig som människoföda utgör en relevant omständighet som kan motivera att en sådan blandning betecknas som oätlig med hänsyn till dess objektiva kännetecken och egenskaper och att den klassificeras enligt KN-nummer 1518 och, särskilt, om den består av oraffinerade vegetabiliska oljor, enligt undernummer 1518 00 31.

44

Vad beträffar bevisningen avseende objektiva kännetecken och egenskaper hos en blandning av vegetabiliska oljor såsom den i det nationella målet, erinrar domstolen om att de skriftliga upplysningar som har tillhandahållits av produktens tillverkare enligt artikel 68 a i tullkodexen utgör en omständighet som ska beaktas vid granskningen av deklarationen om övergång till fri omsättning och vid klassificeringen av den berörda varan i lämpligt KN-nummer.

45

Den hänskjutande domstolen hyser emellertid tvivel huruvida de upplysningar som tillhandahållits av tillverkaren och som avser en sådan blandning av vegetabiliska oljor som avses i det nationella målet, kan förenas med resultaten av undersökningen av varuprover av blandningen som tagits ut och analyserats av tullmyndigheterna och som inte har visat på förekomsten av ämnen som är skadliga för människors hälsa.

46

Domstolen erinrar om att enligt artikel 68 b i tullkodexen kan tullmyndigheterna för kontroll av deklarationer som de tagit emot vidta en undersökning av de aktuella varorna och ta prover för analys eller för en mer fördjupad kontroll. Enligt artikel 71.1 i tullkodexen ska de resultat som erhållits vid kontollen av deklarationen användas för tillämpningen av de bestämmelser som gäller det tullförfarande till vilket varorna hänförs, bland annat för klassificeringen i KN.

47

Det framgår av dessa bestämmelser att när den vara som berörs av en deklaration om övergång till fri omsättning i deklarationen har beskrivits som en oätlig blandning av vegetabiliska oljor, men där det vid undersökningar av de varuprover som behöriga tullmyndigheter har tagit på blandningen inte har påvisats någon förekomst av ämnen som är skadliga för människors hälsa kan myndigheterna klassificera denna vara i ett KN-nummer som omfattar ätbara blandningar av vegetabiliska oljor, såsom, i förevarande fall, KN-nummer 1517, om det inte föreligger andra omständigheter som visar att den berörda varan på grund av sin karaktär och objektiva egenskaper inte är avsedd att användas som livsmedel.

48

De upplysningar som har lämnats av tillverkaren av den blandning av vegetabiliska oljor som avses i det nationella målet, enligt vilka framställningsprocessen för en sådan blandning gör att det inte kan uteslutas att det i blandningen kan förekomma ämnen som kan vara skadliga för människors hälsa, utgör just en sådan omständighet som kan visa att den berörda blandningen inte kan betecknas som ätbar. Dessa upplysningar ska inte automatiskt ifrågasättas endast till följd av att resultaten från analysen av varuproverna inte har påvisat förekomsten av skadliga ämnen, då det inte är säkert, utan enbart möjligt, att det förekommer sådana spår i den berörda blandningen av vegetabiliska oljor.

49

Förvisso kan resultaten av en analys av varuprover av en blandning av vegetabiliska oljor som dem som VID kom fram till i detta mål, skapa tvivel om huruvida de upplysningar som tillverkaren har angett i deklarationen om övergång till fri omsättning – i fråga om möjliga spår av ämnen i den berörda blandningen som kan vara skadliga för människors hälsa – är riktiga och trovärdiga. I en sådan situation kan tullmyndigheterna enligt artikel 68 a i tullkodexen göra ytterligare undersökningar och ålägga deklaranten att visa upp andra dokument, i syfte att kontrollera riktigheten av tillverkarens uppgifter och de upplysningar som finns i deklarationen och således motverka varje eventuellt försök till bedrägeri.

50

I avsaknad av sådana omständigheter och av sådan ytterligare bevisning som kan ge upphov till tvivel avseende huruvida de upplysningar som tillverkaren av en sådan blandning av vegetabiliska oljor som avses i det nationella målet har lämnat och som anges i deklarationen om övergång till fri omsättning är riktiga, kan tullmyndigheten vid klassificeringen i ett KN-nummer, i detta fall nummer 1517, vilket omfattar livsmedel, emellertid inte enbart stödja sig på den omständigheten att det vid prover av en sådan blandning av vegetabiliska oljor som myndigheten har tagit och analyserat inte har funnits några spår av skadliga ämnen.

51

Det ska härvidlag konstateras att det inte framgår av de handlingar som har ingetts till domstolen att det i det nationella målet föreligger omständigheter som kan ge upphov till tvivel avseende huruvida de upplysningar om framställningsprocessen för den blandning av vegetabiliska oljor som käranden i det nationella målet har importerat är tillförlitliga. Såsom domstolen erinrade om i punkt 21 i denna dom har den hänskjutande domstolen dessutom påpekat att det inte föreligger några bevis för att tillverkaren av den berörda varan eller käranden i det nationella målet har agerat bedrägligt. Under alla omständigheter ankommer det på den hänskjutande domstolen att avgöra om sådana omständigheter föreligger.

52

Vad slutligen beträffar frågan huruvida utlåtandet från den nationella myndighet som är ansvarig för tillämpningen av livsmedelslagstiftningen, inbegripet bland annat förordning nr 178/2002, som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, eventuellt är relevant vid klassificeringen av en sådan vara som avses i det nationella målet, ska det påpekas att klassificeringen av varorna vid tidpunkten för deras tullklarering åvilar nationella tullmyndigheter, som då tillämpar bestämmelserna i KN och i tulltaxan.

53

Vad beträffar förordning nr 178/2002 syftar denna till, såsom framgår av artikel 1.1 i förordningen, att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenteras intressen när det gäller livsmedel, och den har således en annan målsättning.

54

Det framgår vidare av artikel 2.1 jämförd med artikel 14.1 och 14.2 i förordning nr 178/20032 att begreppet livsmedel i den mening som avses i förordningen kan inbegripa produkter som är skadliga för hälsan eller otjänliga som människoföda, vilka inte får släppas ut på marknaden

55

Härav följer att ett utlåtande från den myndighet i en medlemsstat som ansvarar för tillämpningen av livsmedelslagstiftningen, enligt vilket en sådan blandning av vegetabiliska oljor som avses i det nationella målet är otjänlig som människoföda, inte i sig kan vara avgörande för att motivera att blandningen ska betecknas som oätlig och följaktligen klassificeras enligt KN-nummer 1518.

56

Enbart den omständigheten att en sådan blandning betecknas som ätbar vid tillämpningen av KN och med avseende på ett korrekt tulluttag innebär inte automatiskt att blandningen får släppas ut på marknaden som en produkt avsedd som människoföda. Såsom redan har anförts förbjuder artikel 14 i förordning nr 178/2002 att farliga livsmedel släpps ut på marknaden, det vill säga sådana som är skadliga för hälsan eller otjänliga som människoföda. Icke desto mindre utgör ett utlåtande från den myndighet i en medlemsstat som är ansvarig inom livsmedelsområdet, enligt vilket en sådan blandning av vegetabiliska oljor som avses i det nationella målet är otjänlig som människoföda, en av de omständigheter som myndigheten eller behörig nationell domstol ska beakta vid klassificeringen av blandningen i lämpligt KN-nummer (se, analogt, dom Oliver Medical, C‑547/13, EU:C:2015:139, punkt 53).

57

Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter ska frågorna besvaras enligt följande. KN ska tolkas så, att för att avgöra om en blandning av vegetabiliska oljor, såsom den i det nationella målet, ska klassificeras enligt undernummer 1517 90 91 i KN, som en ätbar blandning av vegetabiliska oljor, eller enligt undernummer 1518 00 3l, som en oätlig blandning av vegetabiliska oljor, ska samtliga relevanta omständigheter beaktas, såvida dessa avser produktens objektiva kännetecken och egenskaper. Bland de relevanta omständigheter som kan motivera att en sådan blandning betecknas som oätlig ingår en bedömning av de upplysningar som blandningens tillverkare har angett i tulldeklarationen, med innebörden att det på grund av framställningsprocessens kännetecken inte kan uteslutas att det förekommer skadliga ämnen i blandningen. Härvidlag är den omständigheten att det vid analys av varuprover som tagits på en sådan blandning av vegetabiliska oljor inte har funnits några spår av skadliga ämnen inte i sig tillräcklig för att beteckningen av den berörda produkten som oätlig ska ifrågasättas. En sådan konsekvens förutsätter att det föreligger annan relevant bevisning som kan ge upphov till tvivel avseende huruvida de upplysningar angående framställningsprocessen för den berörda produkten som har lämnats av blandningens tillverkare och som återges i denna deklaration är riktiga, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 62, 68 och 71 i tullkodexen.

58

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

Den kombinerade nomenklatur som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011 ska tolkas så att, för att avgöra om en blandning av vegetabiliska oljor såsom den i det nationella målet ska klassificeras enligt undernummer 1517 90 91 i KN, som en ätbar blandning av vegetabiliska oljor, eller enligt undernummer 1518 00 31, som en oätlig blandning av vegetabiliska oljor, ska samtliga relevanta omständigheter beaktas, såvida dessa avser produktens objektiva kännetecken och egenskaper. Bland de relevanta omständigheter som kan motivera att en sådan blandning betecknas som oätlig ingår en bedömning av de upplysningar som blandningens tillverkare har angett i tulldeklarationen, med innebörden att det på grund av framställningsprocessens kännetecken inte kan uteslutas att det förekommer skadliga ämnen i blandningen. Härvidlag är den omständigheten att det vid analys av varuprover som tagits på en sådan blandning av vegetabiliska oljor inte har funnits några spår av skadliga ämnen inte i sig tillräcklig för att beteckningen av den berörda produkten som oätlig ska ifrågasättas. En sådan konsekvens förutsätter att det föreligger annan relevant bevisning som kan ge upphov till tvivel avseende huruvida de upplysningar angående framställningsprocessen för den berörda blandningen som har lämnats av blandningens tillverkare och som återges i denna deklaration är riktiga, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 62, 68 och 71 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005.