Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62015CJ0177

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 23 november 2016.
Nelsons GmbH mot Ayonnax Nutripharm GmbH och Bachblütentreff Ltd.
Begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof.
Begäran om förhandsavgörande – Information till och skydd av konsumenter – Förordning (EG) nr 1924/2006 – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Övergångsåtgärder – Artikel 28.2 – Produkter med varumärken eller märkesnamn som fanns före den 1 januari 2005 – Preparat baserade på 'Bach‑blommor’ – EU-varumärket RESCUE – Produkter som före den 1 januari 2005 saluförts som läkemedel och efter detta datum som livsmedel.
Mål C-177/15.

Court reports – general

ECLI identifier: ECLI:EU:C:2016:888

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 23 november 2016 ( *1 )

”Begäran om förhandsavgörande — Information till och skydd av konsumenter — Förordning (EG) nr 1924/2006 — Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel — Övergångsåtgärder — Artikel 28.2 — Produkter med varumärken eller märkesnamn som fanns före den 1 januari 2005 — Preparat baserade på 'Bach-blommor’ — EU-varumärket RESCUE — Produkter som före den 1 januari 2005 saluförts som läkemedel och efter detta datum som livsmedel”

I mål C‑177/15,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), genom beslut av den 12 mars 2015, som inkom till domstolen den 21 april 2015, i målet

Nelsons GmbH

mot

Ayonnax Nutripharm GmbH,

Bachblütentreff Ltd,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden L. Bay Larsen samt domarna M. Vilaras, J. Malenovský, M. Safjan (referent) och D. Šváby,

generaladvokat: M. Bobek,

justitiesekreterare: handläggaren M. Aleksejev,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 april 2016,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

Nelsons GmbH, genom T. Salomon, B. Goebel och C. Alpers, Rechtsanwälte,

Ayonnax Nutripharm GmbH och Bachblütentreff Ltd, genom B. Ackermann, Rechtsanwältin,

Greklands regering, genom A. Dimitrakopoulou och K. Karavasili, båda i egenskap av ombud,

Europeiska kommissionen, genom S. Grünheid, i egenskap av ombud,

och efter att den 22 juni 2016 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.3, artikel 5.1 a, artikel 6.1, artikel 10.3 och artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 9, och rättelse i EUT L 12, 2007, s. 3), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 107/2008 av den 15 januari 2008 (EUT L 39, 2008, s. 8) (nedan kallad förordning nr 1924/2006).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Nelsons GmbH, å ena sidan, och Ayonnax Nutripharm GmbH (ett bolag med säte i Tyskland) och Bachblütentreff Ltd (ett bolag med säte i Förenade kungariket), å andra sidan. Målet rör de blomsterbaserade preparat som Nelsons saluför under EU-varumärket RESCUE.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning (EG) nr 178/2002

3

I artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1), med rubriken ”Definition av livsmedel”, anges följande:

”I denna förordning avses med livsmedel alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor.

Livsmedel inbegriper drycker, tuggummi och alla ämnen, inklusive vatten, som avsiktligt tillförts livsmedlet under dess framställning, beredning eller behandling. …

Livsmedel inbegriper inte

d)

läkemedel i den mening som avses i [rådets] direktiv 65/65/EEG [av den 26 januari 1965 om tillnärmning av bestämmelser som fastställs genom lagar eller andra författningar och som gäller farmaceutiska specialiteter (EGT 1965, 22, s. 369; svensk specialutgåva, område 13, volym 1, s. 67)] och [rådets] direktiv 92/73/EEG [av den 22 september 1992 om utökad räckvidd för direktiv 65/65/EEG och 75/319/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar beträffande läkemedel och fastställande av ytterligare bestämmelser som rör homeopatika (EGT L 297,1992, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 23, s. 187)],

…”

Förordning nr 1924/2006

4

Skälen 1 och 4 i förordning nr 1924/2006 har följande lydelse:

”(1)

Allt fler av de livsmedel som säljs och marknadsförs i [unionen] är försedda med näringspåståenden och hälsopåståenden. För att säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet och underlätta konsumenternas val bör de produkter som släpps ut på marknaden, inbegripet importerade produkter, vara säkra och korrekt märkta. En mångsidig och balanserad kost är en förutsättning för god hälsa, och enskilda produkter bör ses i relation till kosten som helhet.

(4)

Denna förordning bör tillämpas på alla näringspåståenden och hälsopåståenden i kommersiella meddelanden, inbegripet bland annat generisk reklam för livsmedel och reklamkampanjer, exempelvis sådana som helt eller delvis stöds av offentliga myndigheter. Den bör inte gälla sådana påståenden som inte är kommersiella meddelanden, som exempelvis riktlinjer eller kostråd utfärdade av offentliga folkhälsomyndigheter eller organ, och inte heller icke-kommersiella meddelanden och information i pressen och i vetenskapliga publikationer. Denna förordning bör också gälla varumärken och andra märkesnamn som kan tolkas som näringspåståenden eller hälsopåståenden.”

5

I artikel 1 i förordningen, med rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”1.   Denna förordning harmoniserar de bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar och som gäller näringspåståenden och hälsopåståenden, för att säkerställa en väl fungerande inre marknad och en hög konsumentskyddsnivå.

2.   Denna förordning skall tillämpas på näringspåståenden och hälsopåståenden i kommersiella meddelanden, oavsett om dessa är i form av märkning och presentation av eller reklam för livsmedel som skall levereras som sådana till slutkonsumenten.

3.   Ett varumärke, märkesnamn eller fantasinamn som förekommer i märkningen eller presentationen, eller i reklamen för ett livsmedel och som kan tolkas som ett näringspåstående eller ett hälsopåstående får användas utan att genomgå de godkännandeförfaranden som föreskrivs i denna förordning, under förutsättning att det åtföljs av ett därtill hörande näringspåstående eller hälsopåstående i märkningen, presentationen eller reklamen, som uppfyller bestämmelserna i denna förordning.

…”

6

I artikel 2 i nämnda förordning, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”1.   I denna förordning skall:

a)

definitionerna av livsmedel, livsmedelsföretagare, utsläppande på marknaden och slutkonsument enligt artikel 2, artikel 3.3, 3.8 och 3.18 i … förordning [nr 178/2002] gälla,

2.   Följande definitioner skall också gälla:

1)

påstående: varje budskap eller framställning som inte är obligatorisk enligt [unionens] eller medlemsstaternas lagstiftning, inbegripet framställningar bestående av bilder, grafik eller symboler, oavsett form, och som anger, låter förstå eller antyder att ett livsmedel har särskilda egenskaper.

5)

hälsopåstående: varje påstående som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa.

…”

7

Artikel 4 i samma förordning har rubriken ”Villkor för användning av näringspåståenden och hälsopåståenden”. I artikel 4.3 anges följande:

”Drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol får inte förses med hälsopåståenden.

…”

8

Artikel 5 i nämnda förordning har rubriken ”Allmänna villkor”. Artikel 5.1 har följande lydelse:

”Det skall vara tillåtet att använda näringspåståenden och hälsopåståenden endast om följande villkor uppfylls:

a)

Det har påvisats att förekomsten, avsaknaden eller den minskade mängden i ett livsmedel eller en livsmedelskategori av ett näringsämne eller annat ämne som påståendet gäller, har en gynnsam näringsmässig eller fysiologisk effekt enligt allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation.

b)

Det näringsämne eller annat ämne som påståendet gäller

i)

ingår i slutprodukten i betydande mängd i enlighet med vad som fastställs i [unions]lagstiftningen eller, om sådana bestämmelser inte finns, i en mängd som enligt allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation kommer att ge den näringsmässiga eller fysiologiska effekt som påstås, …

…”

9

Artikel 6 i förordningen har rubriken ”Vetenskapliga belägg för påståenden”. I artikel 6.1 föreskrivs följande:

”Näringspåståenden och hälsopåståenden skall grundas på och styrkas med hjälp av allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation.”

10

Artikel 10 i samma förordning handlar om hälsopåståenden och har rubriken ”Särskilda villkor”. I artikel 10.1 och 10.3 anges följande:

”1.   Hälsopåståenden skall förbjudas om de inte uppfyller de allmänna kraven i kapitel II och de särskilda kraven i detta kapitel och är godkända i enlighet med denna förordning och ingår i de förteckningar över godkända påståenden som föreskrivs i artiklarna 13 och 14.

3.   Hänvisningar till en allmän, icke specificerad gynnsam effekt av näringsämnet eller livsmedlet för allmän hälsa eller hälsorelaterat välbefinnande får göras endast om de åtföljs av ett bestämt hälsopåstående som ingår i de förteckningar som föreskrivs i artikel 13 eller 14.”

11

Artikel 28 i förordning nr 1924/2006 har rubriken ”Övergångsåtgärder”. I artikel 28.2 föreskrivs följande:

”Produkter med varumärken eller märkesnamn som fanns före den 1 januari 2005 och som inte är förenliga med denna förordning får fortsätta att saluföras fram till och med den 19 januari 2022 varefter bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas.”

Tysk rätt

12

I 3 § stycke 1 i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lag om otillbörlig konkurrens), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (BGBl. 2010 I, s. 254, nedan kallad UWG), föreskrivs följande:

”Otillbörliga affärsmetoder är förbjudna när de är ägnade att märkbart påverka konkurrenters, konsumenters eller andra marknadsaktörers intressen.”

13

I 4 § UWG föreskrivs följande:

”Exempel på otillbörliga affärsmetoder

Det är i synnerhet otillbörligt att

11.

åsidosätta en lagbestämmelse vars syfte bland annat är att i marknadsaktörens intresse reglera beteenden på marknaden.”

14

I 8 § stycke 1 mening 1 UWG anges följande:

”Den som använder affärsmetoder som är förbjudna enligt 3 § eller 7 § kan bli föremål för ett föreläggande om upphörande och, om det föreligger risk för att beteendet upprepas, ett förbudsföreläggande.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

15

Nelsons saluför, i apotek i Tyskland, preparat baserade på blommor, så kallade ”Bach-blommor”. Bland dessa preparat finns så kallade RESCUE-produkter med beteckningen ”spritdrycker” och en alkoholhalt på 27 volymprocent.

16

Dessa preparat säljs i pipettflaskor om 10 eller 20 ml och som spray (nedan kallade de aktuella preparaten). Av förpackningarna framgår följande doseringsanvisningar för respektive preparat:

”ORIGINAL RESCUE TROPFEN (ÄKTA RÄDDNINGSDROPPAR)

tillsätt fyra droppar i ett glas vatten och drick fördelat över dagen, eller inta fyra droppar outspätt vid behov.”

och

”RESCUE NIGHT SPRAY (RESCUE NATTSPRAY)

Spraya två gånger på tungan.”

17

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att före den 1 januari 2005 saluförde Nelsons de aktuella preparaten i Tyskland som läkemedel under EU-varumärket RESCUE, som då var registrerat för läkemedel. Under år 2007 lät Nelsons registrera RESCUE som EU-varumärke även för livsmedel.

18

Det framgår dessutom av handlingarna i målet att genom dom av den 21 februari 2008 fann Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg (Hamburgs regionala överdomstol, Hamburg, Tyskland) att preparat baserade på ”Bach-blommor” inte var läkemedel utan livsmedel. Nelsons, som inte var part i tvisten i ovannämnda mål, saluförde efter denna dom de aktuella preparaten i Tyskland utan att ändra deras innehåll, men saluförde dem inte längre som läkemedel utan som livsmedel.

19

Ayonnax Nutripharm och Bachblütentreff, som också saluför preparat baserade på ”Bach-blommor” i Tyskland, väckte då talan vid Landgericht München I (Regional domstol München I, München, Tyskland) och yrkade, i första hand, att Nelsons skulle förbjudas att saluföra sådana blomsterpreparat på grund av att preparaten inte beviljats tillstånd eller registrerats i enlighet med läkemedelslagstiftningen.

20

I andra hand invände Ayonnax Nutripharm och Bachblütentreff mot ett flertal av Nelsons reklampåståenden och det sätt på vilket Nelsons erbjöd de aktuella preparaten på den tyska marknaden. Enligt dessa bolag har Nelsons vidtagit salufrämjande åtgärder avseende alkoholhaltiga drycker genom att framhålla dels gynnsamma hälsoeffekter, dels avsaknaden av hälsorisker, vilket nämnda bolag ansåg utgjorde otillbörlig konkurrens.

21

Genom dom av den 20 september 2011 förbjöd Landgericht München I (Regional domstol München I) Nelsons att använda vissa reklampåståenden med beteckningen ”Bach-blommor” och ogillade talan i övrigt.

22

Ayonnax Nutripharm och Bachblütentreff överklagade denna dom till Oberlandesgericht München (Regionala överdomstolen i München, Tyskland). Genom dom av den 31 januari 2013 biföll sistnämnda domstol bolagens överklagande och ålade Nelsons, med stöd av 3 § stycke 1, 4 § punkt 11 och 8 § stycke 1 UWG, att upphöra med sina affärsmetoder avseende de aktuella preparaten på grund av att marknadsföringen och distributionen av dessa stred mot artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006.

23

Nelsons överklagade denna dom till den hänskjutande domstolen, Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland).

24

Sistnämnda domstol har bland annat uppgett sig vara av uppfattningen att beteckningarna ”RESCUE TROPFEN” och ”RESCUE NIGHT SPRAY” utgör ”hälsopåståenden” i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006. Omsättningskretsen, som numera har kunskaper i det engelska språket, förstår nämligen innebörden av ”RESCUE”, ett begrepp som ger de berörda konsumenterna intryck av att förtäring av de aktuella produkterna innebär att konsumenterna ”räddas” från vissa hälsoproblem. Det finns således ett samband mellan beteckningarna ”RESCUE TROPFEN” och ”RESCUE NIGHT SPRAY”, å ena sidan, och ett förbättrat hälsotillstånd, å den andra.

25

Härvid anser den hänskjutande domstolen att beteckningarna ”RESCUE TROPFEN” och ”RESCUE NIGHT SPRAY” hänvisar till ”en allmän, icke specificerad gynnsam effekt för allmän hälsa eller hälsorelaterat välbefinnande” i den mening som avses i artikel 10.3 i förordning nr 1924/2006. Således söker den hänskjutande domstolen klarhet i frågan huruvida ett sådant hälsopåstående som det som är aktuellt i det nationella målet måste uppfylla de krav som uppställs i artikel 5.1 a och artikel 6.1 i nämnda förordning.

26

Slutligen söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006 är tillämplig i fall då en produkt som före den 1 januari 2005 inte salufördes som livsmedel utan som läkemedel, med följden att förordningens bestämmelser inte är tillämpliga på de aktuella preparaten under den övergångsperiod som fastställs i nämnda bestämmelse.

27

Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1.

Utgör vätskor som saluförs i apotek i pipettflaskor med ett innehåll på 10 eller 20 ml och som spray, vilka betecknas som spritdrycker med 27 volymprocent alkohol, drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol i den mening som avses i artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006, när – enligt de doseringsanvisningar som anges på förpackningen

a)

fyra droppar av vätskan ska tillsättas i ett glas vatten och intas fördelat över dagen eller fyra droppar vid behov ska intas outspätt,

b)

den vätska som saluförs som spray ska sprayas två gånger på tungan?

2)

För det fall fråga 1 a och 1 b besvaras nekande:

Krävs det även vid hänvisningar till en allmän, icke specificerad gynnsam effekt i den mening som avses i artikel 10.3 i förordning nr 1924/2006 att denna styrks i den mening som avses i artiklarna 5.1 a och 6.1 i nämnda förordning?

3)

Är artikel 28.2 första meningen i förordning nr 1924/2006 tillämplig då den aktuella produkten före den 1 januari 2005 under sitt märkesnamn salufördes som läkemedel, och inte som livsmedel?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den tredje frågan

28

EU-domstolen kommer att pröva den tredje frågan först. Den hänskjutande domstolen har ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida artikel 28.2 första meningen i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att denna bestämmelse är tillämplig i ett fall då en produkt som bär ett visst varumärke eller märkesnamn före den 1 januari 2005 salufördes som läkemedel och efter detta datum salufördes som livsmedel men alltjämt har samma egenskaper och bär samma varumärke eller märkesnamn.

29

Enligt artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006 får produkter med varumärken eller märkesnamn som fanns före den 1 januari 2005 och som inte är förenliga med förordningen fortsätta att saluföras fram till och med den 19 januari 2022 varefter bestämmelserna i förordningen ska tillämpas.

30

Denna bestämmelse utgör således en övergångsåtgärd och ett undantag från artikel 1.3 i förordning nr 1924/2006. I nämnda bestämmelse anges att ett varumärke, märkesnamn eller fantasinamn som förekommer i märkningen eller presentationen, eller i reklamen för ett livsmedel och som kan tolkas som ett näringspåstående eller ett hälsopåstående får användas utan att genomgå de godkännandeförfaranden som föreskrivs i förordningen, under förutsättning att det åtföljs av ett därtill hörande näringspåstående eller hälsopåstående i märkningen, presentationen eller reklamen, som uppfyller bestämmelserna i samma förordning.

31

Det ska härvid erinras om att artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006 avser produkter som bär ett varumärke eller ett märkesnamn som anses vara ett näringspåstående eller ett hälsopåstående i den mening som avses i denna förordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, Green – Swan Pharmaceuticals CR, C‑299/12, EU:C:2013:501, punkt 36).

32

I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att Nelsons redan före den 1 januari 2005 saluförde de aktuella preparaten som läkemedel under EU-varumärket RESCUE, som då var registrerat för läkemedel. Under år 2007 lät Nelsons registrera RESCUE som EU-varumärke även för livsmedel.

33

Genom en dom som meddelades år 2008 fastställde en tysk domstol, såsom framgår av punkt 18 ovan, att preparat baserade på ”Bach-blommor” inte var läkemedel, utan livsmedel.

34

Efter denna dom återupptog Nelsons saluföringen i Tyskland av de aktuella preparaten som livsmedel, utan att denna ändring för den skull medförde att preparaten ändrades. I förhållande till den situation som förelåg per den dag som anges i artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006, det vill säga dagen före den 1 januari 2005, är det följaktligen endast den rättsliga kvalificeringen av de aktuella preparaten som har ändrats, vilket den hänskjutande domstolen även har påpekat.

35

I begäran om förhandsavgörande har den hänskjutande domstolen dessutom uppgett sig vara av den uppfattningen att beteckningarna ”RESCUE TROPFEN” och ”RESCUE NIGHT SPRAY” utgör hälsopåståenden i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006, och att RESCUE är ett varumärke eller märkesnamn i den mening som avses i artikel 28.2 i denna förordning.

36

Den fråga som således aktualiseras är huruvida sådana preparat som de som är aktuella i det nationella målet, vilka före den 1 januari 2005 salufördes som läkemedel och efter detta datum som livsmedel, är att anse som ”produkter” i den mening som avses i artikel 28.2 i förordningen.

37

Begreppet ”produkt” i den mening som avses i nämnda bestämmelse ska förstås som att det avser ”livsmedel” i den mening som avses i förordning nr 1924/2006.

38

Det framgår nämligen av förordningens rubrik att förordningen avser näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. Det framgår även av, bland annat, skäl 1 och artikel 5.1 b i förordningen att denna inte gör någon uttrycklig åtskillnad mellan ”livsmedel” och ”produkter”, utan de två begreppen används synonymt.

39

Under dessa förhållanden ska artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006 förstås som att den endast avser livsmedel som bär ett varumärke eller ett märkesnamn som ska anses vara ett näringspåstående eller ett hälsopåstående i den mening som avses i denna förordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, Green – Swan Pharmaceuticals CR, C‑299/12, EU:C:2013:501, punkt 37).

40

I förevarande fall har Ayonnax Nutripharm, Bachblütentreff, den grekiska regeringen och Europeiska kommissionen gjort gällande att eftersom de aktuella preparaten salufördes som läkemedel före den 1 januari 2005, och inte som livsmedel, så kan de inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006.

41

EU-domstolen påpekar härvid att enligt artikel 2 i förordning nr 178/2002, vartill artikel 2.1 a i förordning nr 1924/2006 hänvisar för att definiera begreppet ”livsmedel”, omfattar nämnda begrepp inte ”läkemedel”.

42

Således kan de aktuella preparaten, vars sammansättning inte har ändrats, inte samtidigt vara eller ha varit ”livsmedel” och ”läkemedel”.

43

Om de aktuella preparaten var ”läkemedel”, kan de, såsom generaladvokaten påpekat i punkt 87 i sitt förslag till avgörande, således inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1924/2006.

44

Det framgår emellertid av begäran om förhandsavgörande att EU-domstolen har ombetts besvara en annan hypotes, under vilken nämnda preparat beskrivs som att de objektivt sett var ”livsmedel” i den mening som avses i förordningen, såväl under den period som är relevant i förhållande till artikel 28.2 i nämnda förordning, det vill säga före den 1 januari 2005, som i nuläget.

45

Under denna hypotes ska de aktuella preparaten (se punkt 39 ovan) kvalificeras som ”produkter” i den mening som avses i artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006.

46

Denna bestämmelse är endast tillämplig på produkter med varumärken eller märkesnamn som ”fanns” före den 1 januari 2005.

47

Med beaktande av bestämmelsens lydelse ska ordet ”fanns” förstås så, att dessa produkter redan före denna tidpunkt måste ha haft samma materiella egenskaper och bära samma varumärke eller märkesnamn. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att så är fallet i det nationella målet.

48

Av ovanstående följer att den tredje tolkningsfrågan ska besvaras enligt följande. Artikel 28.2 första meningen i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att denna bestämmelse är tillämplig i ett fall då ett livsmedel som bär ett visst varumärke eller märkesnamn före den 1 januari 2005 salufördes som läkemedel och efter detta datum salufördes som livsmedel men alltjämt har samma materiella egenskaper och bär samma varumärke eller märkesnamn.

Den första och den andra frågan

49

Med hänsyn till svaret på den tredje tolkningsfrågan, och med beaktande av förfarandets art i det nationella målet, där det yrkats att Nelsons ska föreläggas att omedelbart upphöra med sina affärsmetoder beträffande de aktuella preparaten, finner EU-domstolen att det saknas anledning att besvara den första och den andra tolkningsfrågan.

Rättegångskostnader

50

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

 

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

 

Artikel 28.2 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 107/2008 av den 15 januari 2008, ska tolkas så, att denna bestämmelse är tillämplig i ett fall då ett livsmedel som bär ett visst varumärke eller märkesnamn före den 1 januari 2005 salufördes som läkemedel och efter detta datum salufördes som livsmedel men alltjämt har samma materiella egenskaper och bär samma varumärke eller märkesnamn.

 

Underskrifter


( *1 ) Rättegångsspråk: tyska.

Top