1

Sökandena, SolarWorld AG, Brandoni solare SpA och Solaria Energia y Medio Ambiente, SA, är europeiska tillverkare av solcellsmoduler i kristallint kisel och väsentliga komponenter.

2

En branschorganisation för europeiska tillverkare av solcellsmoduler i Kristallint kisel och väsentliga komponenter, EU ProSun, ingav ett klagomål till Europeiska kommissionen den 25 juli 2012 angående dumpning i samband med import av dessa produkter från Folkrepubliken Kina.

3

Den 6 september 2012 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om att den inledde ett antidumpningsförfarande avseende import till unionen av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Kina (EUT C 269, s. 5).

4

Sökandena har samarbetat i detta förfarande.

5

Den 8 november 2012 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om att den inledde ett antisubventionsförfarande rörande import till unionen av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Kina (EUT C 340, s. 13).

6

Den 4 juni 2013 antog kommissionen förordning (EU) nr 513/2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina och om ändring av förordning (EU) nr 182/2013 om registrering av dessa importer med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 152, s. 5) (nedan kallad den preliminära antidumpningsförordningen).

7

Talan om ogiltigförklaring av förordning nr 513/2013 avvisades genom beslut av den 14 april 2015SolarWorld och Solsonica/kommissionen (T‑393/13, EU:T:2015:211), vilket har överklagats till domstolen (mål C‑312/15 P).

8

I en skrivelse som riktades till kommissionen den 27 juli 2013 framställde den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (nedan kallad CCCME) inom ramen för antidumpningsförfarandet ett erbjudande om ett gemensamt åtagande från flera kinesiska exporterande tillverkare. I huvudsak föreslog denna organisation för nämnda företags räkning och för egen räkning, att minimipriser skulle tillämpas på import av solcellsmoduler och för var och en av de väsentliga komponenterna (celler och plattor) upp till en viss årlig importkvot (nedan kallad minimi importpris).

9

Den 29 juli 2013 offentliggjordes ett uttalande av den handelsansvarige kommissionären (memo/13/730) angående den förlikning som träffats i ärendet angående solcellspaneler mellan Europeiska Unionen och Kina.

10

Sedan kommissionen överlämnat en icke-konfidentiell version av åtagandet av den 29 juli 2013, framförde EU ProSun den 1 augusti 2013 sina synpunkter angående detta åtagande.

11

Den 2 augusti 2013 antog kommissionen beslut 2013/423/EU om godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpningsförfarandet avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 209, s. 26) gemensamt av en grupp kinesiska tillverkande exportörer och i samråd med CCCME. Dessa företag räknas upp i bilagan till nämnda beslut.

12

I skälen 5 och 6 i beslut 2013/423 anges att i bilagan angivna kinesiska exporterande tillverkare åtagit sig att iaktta ett minimiimportpris för solcellsmoduler och för var och en av de väsentliga komponenterna (celler och plattor), och att de föreslog att säkerställa att importvolymen enligt åtagandet skulle fastställas till en årlig nivå som väsentligen motsvarar deras marknadsställning vid tidpunkten då åtagandets gjordes. Det följer vidare av skäl 8 i beslut 2013/423 att en tillfällig antidumpningstull utgår på import som överskrider angivna årliga volym.

13

Kommissionen antog förordning (EU) nr 748/2013 av den 2 augusti 2013 om ändring av förordning nr 513/2013 (EUT L 209, s. 1) för att beakta beslut 2013/423. En av ändringarna var att införa en artikel 6 i den preliminära antidumpningsförordningen. Enligt nämnda artikel ska, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, import som deklareras för övergång till fri omsättning för vissa produkter och som faktureras av företag från vilka åtaganden har godtagits av kommissionen och vars namn förtecknas i bilagan till beslut 2013/423, vara undantagen från den preliminära antidumpningstull som fastställs i artikel 1 i förordning nr 513/2013.

14

I skrivelse av den 25 september 2013 begärde CCCME, för egen räkning samt som företrädare för de tillverkande exportörer vars ursprungliga erbjudande om åtagande hade godtagits, att kommissionen skulle godta villkoren i detta åtagande i syfte att även undanröja skadliga verkningar av subventionerad import. Därefter begärde CCCME, i egenskap av företrädare för ett visst antal ytterligare tillverkande exportörer, att dessa skulle inkluderas i förteckningen över företag vars erbjudande om åtagande hade godtagits. Slutligen informerade CCCME kommissionen om att den begärde en omprövning av åtagandet för att beakta det förhållandet att plattor undantagits från undersökningen.

15

I skrivelse av den 24 oktober 2013 underrättade kommissionen EU ProSun om att ett förslag till beslut att bekräfta godtagandet av åtagandet som erbjudits i samband med antidumpningsförfarandet och antisubventionsförfarandet rörande import av solcellsmoduler i kristallint kisel och väsentliga komponenter (det vill säga celler) med ursprung i eller avsända från folkrepubliken Kina, och en icke-konfidentiell version av det ändrade erbjudandet om åtagande, hade tillförts den icke-konfidentiella akten. EU ProSun gavs tillfälle att yttra sig inom tio dagar. Kommissionen besvarade vidare de anmärkningar som EU ProSun framfört under förfarandet. Kommissionen underrättade bland annat denna organisation om att kommissionen hade tillämpat ”olika metoder, källor och anvisningar” för att undersöka om det ändrade åtagandet innebar samma skydd som särskilda antidumpningstullar.

16

Kommissionen antog genomförandebeslut 2013/707/EU av den 4 december 2013 som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings-och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder (EUT L 325, s. 214).

17

Det följer av skäl 4 i genomförandebeslut 2013/707 att kommissionen fortsatte undersökningen avseende dumpning, skada och unionens intresse samt det antisubventionsförfarande som bedrevs parallellt efter antagandet av de preliminära antidumpningsåtgärderna, samt att solcellsplattor hade uteslutits från båda undersökningarna och därmed också från de slutgiltiga åtgärderna.

18

Enligt skäl 5 i genomförandebeslut 2013/707 bekräftades de preliminära undersökningsresultaten om skadevållande dumpning under antidumpningsundersökningen.

19

Det följer av skälen 7–10 och artikel 1 i genomförandebeslut 2013/707 att sedan resultaten av antidumpnings- och antisubventionsundersökningarna slutgiltigt meddelats, lämnade de kinesiska tillverkande exportörerna, tillsammans med CCCME, ett meddelande om ändring av det ursprungliga erbjudandet om åtagande. Denna ändring av åtagandet innebar att plattorna uteslöts från undersökningen, att ett visst antal ytterligare tillverkande exportörer kom att delta i åtagandet och att åtagandets lydelse ändrades till att även omfatta de skadevållande effekterna av den subventionerade importen.

20

Talan om ogiltigförklaring av beslut 2013/423 och genomförandebeslut 2013/707 avvisades i beslut om den 14 januari 2015, SolarWorld m.fl./kommissionen (T‑507/13, REU, EU:T:2015:23). Beslutet har överklagats till domstolen (mål C‑142/15 P).

21

De slutgiltiga slutsatserna av undersökningen presenteras i rådets genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, s. 1) (nedan kallad den slutgiltiga förordningen).

22

Enligt artikel 1 i nämnda förordning har en slutgiltig antidumpningstull införts på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, vilka hänför sig till vissa tulltaxenummer, med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina.

23

Enligt artikel 3.1 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen, vilken är tillämplig på vissa produkter vilkas KN-nummer specificeras och som faktureras av företag från vilka åtaganden har godtagits av kommissionen och vars namn förtecknas i bilagan till genomörandebeslut 2007/707, ska import som deklareras för övergång till fri omsättning undantas från den antidumpningstull som införs genom artikel 1 i nämnda förordning, förutsatt att vissa villkor iakttas.

24

I artikel 3.2 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen anges att en tullskuld ska uppstå vid tidpunkten för godkännande av deklarationen för övergång till fri omsättning närhelst det konstateras att ett eller flera av villkoren i artikel 3.1 inte är uppfyllda eller om kommissionen drar tillbaka sitt godtagande av åtagandet.

25

Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 28 april 2014.

26

I särskild handling som ingavs till tribunalens kansli den 31 mars 2014 ansökte sökandena i enlighet med artikel 278 FEUF och artiklarna 104 och följande artiklar i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 om uppskov med verkställigheten av artikel 3 i den slutgiltiga förordningen till dess att tribunalen har avgjort förevarande talan.

27

I beslut av den 23 maj 2014, SolarWorld m.fl./rådet (T‑141/14 R, EU:T:2014:281), avslog tribunalens ordförande ansökan om uppskov med verkställigheten på grund av att det inte förelåg någon situation som ställer krav på skyndsamhet.

28

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 15 april 2014 ansökte kommissionen om att få intervenera till stöd för de yrkanden som framställs av Europeiska unionens råd. Rådet och sökandena inkom med sina skriftliga yttranden den 30 april respektive den 15 maj 2014.

29

Ordföranden på tribunalens femte avdelning tillät genom beslut av den 4 juni 2014 kommissionen att intervenera i målet.

30

I handling som inkom till tribunalens kansli den 20 juni 2014 ansökte Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc. (nedan gemensamt kallade Canadian Solar) och Canadian Solar EMEA GmbH om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden. Kommissionen, rådet och sökandena inkom med sina skriftliga yttranden den 17 juli, den 22 juli respektive den 8 augusti 2014.

31

CCCME ansökte, genom handling som inkom till tribunalens kansli den 20 juli 2014, om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden. Kommissionen, rådet och sökandena inkom med sina skriftliga yttranden den 17 juli, den 22 juli respektive den 8 augusti 2014.

32

I två beslut av ordföranden på tribunalens femte avdelning av den 28 november 2014 tilläts Canadian Solar och CCCME att få intervenera, medan Canadian Solar EMEA GmbH:s interventionsansökan avslogs på grund av detta företag inte hade visat att det hade ett intresse av tvistens utgång.

33

Genom handlingar som inkom till ett tribunalens kansli den 8 augusti och den 6 november 2014 ansökte sökandena om konfidentiell behandling i förhållande till Canadian Solar och CCCME rörande vissa delar av ansökan och bilagorna till denna samt svaromålet, repliken och dupliken. CCCME förklarade sig inte ha några invändningar mot detta. Canadian Solar har inte yttrat sig i detta avseende.

34

I handling som inkom till tribunalens kansli den 22 september 2015, ansökte rådet om att förevarande mål skulle förenas med mål T‑142/14, SolarWorld m.fl./rådet, såvitt avser det muntliga förfarandet och det slutliga avgörandet. Sökandena inkom med sina skriftliga yttranden angående denna ansökan den 13 oktober 2015. Kommissionen och CCCME har inte yttrat sig i detta avseende.

35

I handling som inkom till tribunalens kansli den 23 november 2015, förklarade Canadian Solar att bolaget inte längre önskade intervenera i förevarande mål. I skrivelser som inkom till tribunalens kansli den 7 och den 9 december 2015, uppgav kommissionen respektive rådet att de inte hade några synpunkter på Canadian Solars återkallelse. Varken sökandena eller CCCME inkom med några synpunkter.

36

Sökandena har yrkat att tribunalen ska

37

Rådet har yrkat att tribunalen ska

38

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

39

CCCME har yrkat att tribunalen ska

40

Canadian Solar har yrkat att tribunalen ska

41

Enligt artikel 129 i tribunalens rättegångsregler, får tribunalen när som helst på eget initiativ, på förslag av referenten och efter att ha hört parterna, genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat pröva om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas.

42

I förevarande fall finner tribunalen att handlingarna i målet innehåller tillräckligt med upplysningar och beslutar att avgöra målet utan ytterligare behandling.

43

Utan att framställa någon invändning om rättegångshinder, har rådet med stöd av intervenienterna, anfört två grunder till stöd för att talan inte kan upptas till sakprövning. För det första har det gjorts gällande att den angripna bestämmelsen inte kan avskiljas från den slutgiltiga förordningen, och för det andra har det hävdats att sökandena inte har någon talerätt enligt artikel 263 FEUF, eftersom de varken är direkt eller individuellt berörda eller kan grunda någon talerätt på en sådan situation som anges i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF.

44

Det ska inledningsvis påpekas att sökandena endast har yrkat att den angripna bestämmelsen ska ogiltigförklaras, det vill säga artikel 3 i den slutgiltiga förordningen. Enligt denna artikel 3.1 ska rådet, förutsatt att vissa villkor iakttas, undanta import som deklareras för övergång till fri omsättning från den antidumpningstull som införs genom artikel 1 i nämnda förordning och som är tillämplig på vissa produkter vilkas KN-nummer specificeras och som faktureras av företag från vilka åtaganden har godtagits av kommissionen och vars namn förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2013/707.

45

Tribunalen ska i synnerhet pröva den första grunden till att talan inte kan upptas till sakprövning, nämligen det förhållandet att den angripna bestämmelsen inte kan avskiljas.

46

Rådet har med stöd av kommissionen och CCCME hävdat att den angripna bestämmelsen är oskiljaktig från övriga delar av den slutgiltiga förordningen och att den inte kan avskiljas, eftersom en ogiltigförklaring av bestämmelsen skulle ändra förordningens kärninnehåll. Den slutgiltiga förordningen grundar sig på den ekonomiska effekten av de samlade antagna åtgärderna. För det fall antidumpningstullarna omfattade all import, skulle den åtgärden vara väsentligen annorlunda i förhållande till den antagna åtgärden, och det är inte säkert att rådet hade antagit en förordning genom vilken antidumpningstullar påförs all import. I dupliken har rådet kritiserat sökandena för att inte ha beaktat det förhållandet att en ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen i väsentlig utsträckning skulle öka det antal importtillfällen då antidumpningstull utgår, vilket förvandlar ett delvis införande av antidumpningstullar till ett fullständigt införande av sådana tullar, vilket leder till en väsentlig ändring av den slutgiltiga förordningen.

47

Sökandena anser att samtliga artiklar i den slutgiltiga förordningen kan tillämpas utan den angripna bestämmelsen och att de inte är tvetydiga, vilket innebär att de inte behöver tolkas med hänvisning till skälen i nämnda förordning. Sökandena har framhållit att det inte finns någon omständighet i den slutgiltiga förordningen som medför att påförandet av antidumpningstullar är beroende av den angripna bestämmelsen, eftersom frågan om tillämpning av minimiimportpriset på en viss importvolym saknar betydelse för att fastställa huruvida den angripna bestämmelsen kan avskiljas. De anser vidare att de kinesiska exporterande tillverkarnas vilja inte påverkar denna fråga, eftersom påförandet av antidumpningstullar tvärtom inte är beroende av de berörda exporterande tillverkarnas godtagande utan det är deras erbjudande om åtagande som kräver kommissionens godtagande. De har påpekat att det erbjudna åtagandet inte utgjorde ett villkor för att anta den slutgiltiga förordningen.

48

Enligt rättspraxis är ogiltigförklaring av en del av en unionsrättsakt möjlig endast under förutsättning att denna del kan skiljas från rättsakten i övrigt (dom av den 10 december 2002, kommissionen/rådet, C‑29/99, REG, EU:C:2002:734, punkt 45, dom av den 30 september 2003, Tyskland/kommissionen, C‑239/01, REG, EU:C:2003:514, punkt 33, och dom av den 24 maj 2005, Frankrike/parlamentet och rådet, C‑244/03, REG, EU:C:2005:299, punkt 12).

49

Domstolen har vid upprepade tillfällen fastställt att detta krav på avskiljbarhet inte är uppfyllt när rättsaktens kärninnehåll skulle ändras om en del av den ogiltigförklarades (dom Frankrike/parlamentet och rådet, punkt 48 ovan, EU:C:2005:299, punkt 13; se även, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/rådet, punkt 48 ovan, EU:C:2002:734, punkt 46, och dom Tyskland/kommissionen, punkt 48 ovan, EU:C:2003:514, punkt 34).

50

Dessutom har domstolen fastställt att frågan huruvida en ifrågasatt rättsakts kärninnehåll skulle ändras om en del av den ogiltigförklarades utgör ett objektivt rekvisit och inte ett subjektivt rekvisit som är knutet till den politiska viljan hos den institution som har antagit den omtvistade rättsakten (dom Tyskland/kommissionen, punkt 48 ovan, EU:C:2003:514, punkt 37, dom Frankrike/parlamentet och rådet, punkt 48 ovan, EU:C:2005:299, punkt 14, och dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet, C‑36/04, REG, EU:C:2006:209, punkt 14).

51

Granskningen av huruvida de bestämmelser som det yrkas ogiltigförklaring av kan avskiljas från rättsakten i övrigt kräver vidare att det görs en prövning av nämnda bestämmelsers innebörd, för att det ska vara möjligt att bedöma om rättsaktens andemening och kärninnehåll skulle ändras av att dessa bestämmelser i rättsakten ogiltigförklarades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 mars 2012, kommissionen/Estland, C‑505/09 P, REU, EU:C:2012:179, punkt 112, och beslut av den 11 december 2014, Carbunión/rådet, C‑99/14 P, EU:C:2014:2446, punkt 30).

52

Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska avgöra huruvida den angripna bestämmelsen kan avskiljas från övriga delar av den slutgiltiga förordningen och huruvida den således kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring.

53

Tribunalen konstaterar att rådet och kommissionen är överens med sökandena angående de verkningar som en ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen får på den slutgiltiga förordningen. En sådan ogiltigförklaring leder till att antidumpningstullarna skulle tillämpas på all import som genomförs av de kinesiska tillverkande exportörer som gjort det åtagande som godtagits genom genomförandebeslut 2013/707. I artikel 2 i erbjudandet om åtagande av den 27 juli 2013, som framställts av CCCME, föreskrivs att minimiimportpris ska fastställas för solcellsmoduler och solceller upp till en viss årlig volym, varvid det i artikel 2.2 preciseras att försäljning av den berörda produkten inom unionen som inte omfattas av åtagandets tillämpningsområde, ska vara föremål för antidumpningstull. I artikel 1.2 i den slutgiltiga förordningen fastställs de specifika antidumpningstullar som ska gälla för de namngivna kinesiska tillverkande exportörerna – vilka i stort sett samtliga undertecknat åtagandet – samt olika tulltaxor för tre grupper icke-angivna bolag.

54

Det ska vidare konstateras att en ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen innebär en ändring av den slutgiltiga förordningens verkningar, eftersom import av den berörda produkten som genomförs av de kinesiska tillverkande exportörerna som undertecknat åtagandet inte längre, inom vissa gränser, kommer att undantas från den antidumpningstull som föreskrivs i förordningens artikel 1.2. Det följer av prövningen av den angripna bestämmelsens innebörd att den slutgiltiga förordningens andemening och kärninnehåll skulle ändras för det fall yrkandet om ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen skulle bifallas (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Estland, punkt 51 ovan, EU:C:2012:179, punkt 112, och beslut Carbunión/rådet, punkt 51 ovan, EU:C:2014:2446, punkt 30).

55

I den angripna bestämmelsen beviljas, inom en viss kvantitativ gräns, undantag från antidumpningstull för vissa namngivna ekonomiska aktörer, under förutsättning att villkoren i bestämmelsen iakttas. En ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen skulle medföra att bestämmelsen får en vidare omfattning när det gäller antidumpningstullar än vad som följer av en tillämpning av den slutgiltiga förordningen såsom den antogs av rådet, genom att undantaget från antidumpningstull inom den kvantitativa gränsen upphävs, eftersom antidumpningstullar i sådana fall skulle utgå på all import av den berörda produkten från Kina, trots att dessa tullar, med tillämpning av förordningen i sin helhet, enbart utgår på import som genomförs av kinesiska exportörer som inte undertecknat det åtagande som kommissionen godtagit genom genomförandebeslut 2013/707. Denna import motsvarar enligt parterna 30 procent av den totala importen av den berörda produkten. Ett sådant resultat skulle utgöra en ändring av kärninnehållet i den rättsakt som innehåller den bestämmelse som begärs ogiltigförklarad, det vill säga i förevarande fall den slutgiltiga förordningen.

56

I viss utsträckning kan följderna av en ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen jämföras med de följder som unionsdomstolen har beaktat för att konstatera att de bestämmelser som begärts ogiltigförklarade inte kunde avskiljas från övriga delar av de rättsakter som de utgör en del av.

57

Det rör sig om ett fall då domstolen avvisade en talan mot bestämmelserna i ett direktiv om ett totalt förbud mot reklam för tobaksprodukter, på grund av att en ogiltigförklaring hade medfört att det totala förbudet mot reklam skulle förvandlas till ett partiellt förbud (dom av den 5 oktober 2000, Tyskland/parlamentet och rådet, C‑376/98, REG, EU:C:2000:544, punkt 117). Det rör vidare ett fall då tribunalen avvisade en talan som riktade sig mot upptagandet av ett område såsom ett område av gemenskapsintresse i en bilaga till ett direktiv, och upptagandet inkluderade Gibraltars territorialvatten i detta område. En ogiltigförklaring hade nämligen gjort det nödvändigt att ändra arealen på området av gemenskapsintresse och således ändra kärninnehållet i beslutet om upptagande (beslut av den 24 maj 2011, Government of Gibraltar/kommissionen, T‑176/09, EU:T:2011:239, punkterna 38–41, vilket fastställts genom beslut av den 12 juli 2012, Government of Gibraltar/kommissionen, C‑407/11 P, EU:C:2012:464, punkterna 30–35). Det rör sig även om det fall då tribunalen avvisade en talan som riktats mot bestämmelserna i ett direktiv angående upptagandet av ett verksamt ämne i bilagan till direktivet angående om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, på grund av att en ogiltigförklaring skulle ha inneburit att upptagandet av ämnet, som begränsats till en viss tidsperiod och att avse vissa grödor, skulle ha förvandlats till ett upptagande utan begränsningar i tid och för samtliga grödor. Tribunalen beaktade härvid syftena med föreskrifterna om tillstånd för utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, eftersom de ifrågasatta begränsningarna utgjorde tvingande och nödvändiga villkor för att uppta ämnet i den aktuella bilagan (dom av den 12 april 2013, Du Pont de Nemours (France) m.fl./kommissionen, T‑31/07, EU:T:2013:167, punkt 85). Slutligen rörde det sig om det fall där domstolen avvisade en talan mot bestämmelser i ett beslut angående statligt stöd, på grund av att en ogiltigförklaring hade medfört att ett godkännande av ett tidsbegränsat stöd till företag skulle ha förvandlats till ett godkännande utan någon tidsbegränsning (beslut Carbunión/rådet, punkt 51 ovan, EU:C:2014:2446, punkt 31). De situationer som skulle ha uppkommit vid en ogiltigförklaring av de angripna bestämmelserna i dessa olika mål är jämförbara med den situation som en ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsens skulle leda till.

58

För det fall unionsdomstolen hade ogiltigförklarat de angripna bestämmelserna, skulle den ha varit tvungen att ändra tillämpningsområdet för de åtgärder som vidtagits genom de rättsakter som innehöll de bestämmelser utgjorde föremålet för talan om ogiltigförklaring. Domstolen drog härav slutsatsen att de ändringar som skulle ha uppkommit genom en ogiltigförklaring av de i dessa mål angripna bestämmelserna skulle ha skadat kärninnehållet i de rättsakter där dessa bestämmelser ingick.

59

Med hänsyn till den ändring av kärninnehållet i den slutgiltiga förordningen som en ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen skulle leda till – det vill säga ett upphävande av det undantag från antidumpningstull som gäller till förmån för import som genomförs av kinesiska tillverkande exportörer som undertecknat det åtagande som godtagits av kommissionen – kan den angripna bestämmelsen inte anses vara avskiljbar från övriga delar av denna förordning.

60

Det kan vidare konstateras att sökandenas argument, vilka tribunalen har redogjort för ovan i punkt 47, inte kan påverka slutsatsen att den angripna bestämmelsen inte är avskiljbar. Frågan huruvida samtliga artiklar i den slutgiltiga förordningen kan tillämpas även utan den angripna bestämmelsen, saknar nämligen betydelse för bedömningen av omfattningen av den ändring som kommer att drabba förordningen vid en eventuell ogiltigförklaring av denna bestämmelse. En sådan bedömning utgör nämligen det test som ska genomföras för att fastställa huruvida kärninnehållet har ändrats i den rättsakt som innehåller de bestämmelser för vilka ogiltigförklaring har yrkats. Detsamma gäller den omständigheten att artiklarna i den slutgiltiga förordningen inte är tvetydiga och att det således inte är nödvändigt att tolka dem med hänvisning till skälen, eftersom det inte finns någon omständighet i den slutgiltiga förordningen som gör att påförandet av antidumpningstullar är beroende av den angripna bestämmelsen och eftersom det erbjudna åtagandet inte innehåller något villkor om att den slutgiltiga förordningen ska antas. Inget av dessa argument kan påverka tribunalens slutsats ovan i punkt 55, enligt vilken en ogiltigförklaring av den angripna bestämmelsen skulle medföra att de antidumpningstullar som införts genom artikel 1.2 i den slutgiltiga förordningen får ett vidare tillämpningsområde än det som följer av en tillämpning av nämnda förordning såsom den antogs av rådet. Detta skulle utgöra en, utan tvivel möjlig, ändring av kärninnehållet i den slutgiltiga förordningen.

61

Talan ska således avvisas, eftersom den angripna bestämmelsen inte kan skiljas från den slutgiltiga förordningen. Det är därmed inte nödvändigt att pröva vare sig ansökan om att förena förevarande mål med mål T‑507/13, SolarWorld m.fl./kommissionen, och mål T‑142/14, SolarWorld m.fl./rådet, eller begäran om åtgärder för processledning för att pröva huruvida Canadian Solars intervention fortfarande kan anses tillåten.

62

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandena har tappat målet, ska rådets yrkande bifallas, inbegripet de kostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet.

63

Enligt artikel 136.1 och 136.4 i rättegångsreglerna skall den part som återkallar sin talan förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om den andra parten har yrkat detta i sitt yttrande över återkallelsen. Om ett yrkande om rättegångskostnader saknas, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

64

Eftersom det inte har framställts något yrkande om rättegångskostnader beträffande Canadian Solars interventionsansökan, beslutar tribunalen att detta bolag ska bära sina rättegångskostnader och att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader som hänför sig till interventionsansökan.

65

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Kommissionen ska således bära sina rättegångskostnader.

66

Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att även andra intervenienter än de som nämns i punkterna 1 och 2 ska bära sina rättegångskostnader. Tribunalen beslutar således att CCCME ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

följande:

Avkunnad vid offentligt sammanträdande i Luxemburg den 1 februari 2016.