1

Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (EUT L 299, s. 1) samlar alla 21 gemensamma organisationer av marknaden för olika produkter eller grupper av produkter, vilka tidigare reglerades av lika många olika grundförordningar samt av förordningar från rådet som kompletterade grundförordningarna. Såvitt avser mjölk, mjölkprodukter och fetter hade flera rättsakter antagits för deras saluföring och beteckning, däribland rådets förordning (EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om regler för bredbara fetter (EGT L 316, s. 2; svensk specialutgåva, område 3, volym 65, s. 84).

2

Förordning nr 1234/2007 upphävde och ersatte bland annat förordning nr 2991/94 genom att återge alla dess bestämmelser. Som särskilt framgår av skäl 51 i förordning nr 1234/2007 är syftet med denna förordning att införa ett enhetligt bruk av kommersiella beteckningar, till skydd för konkurrensen och konsumenterna (dom av den 18 oktober 2012, kommissionen/Republiken Tjeckien, C‑37/11, nedan kallad domen C‑37/11, EU:C:2012:640, punkterna 2 och 61).

3

I artikel 115 i förordning nr 1234/2007 fastställs således handelsnormer för fetter som är tillämpliga på produkter med en fetthalt på minst 10 men mindre än 90 viktprocent, avsedda att användas som livsmedel, för vilka det hänvisas till bilaga XV i förordningen.

4

Tillägget till bilaga XV till förordning nr 1234/2007, som det hänvisas till i artikel 115 i förordningen, föreskriver att beteckningen smör endast får avse ”[e]n produkt med en mjölkfetthalt på minst 80 % men mindre än 90 viktprocent, en högsta vattenhalt på 16 % och en högsta halt fettfri mjölktorrsubstans på 2 %”. Undantagen från denna regel anges i punkt I.2 tredje stycket i denna bilaga och avser

5

Produkter med en mjölkfetthalt som understiger 80 % och med en vattenhalt som överstiger 16 % ska vara försedda med någon av de andra beteckningar som anges i avsnitt A i tillägget till bilaga XV till förordning nr 1234/2007. Punkt 4 i avsnitt A i nämnda tillägg föreskriver således att produkter med en mjölkfetthalt som antingen understiger 39 % eller som överstiger 41 % men understiger 60 % eller som överstiger 62 % men understiger 80 % ska vara försedda med uppgiften ”bredbart smör X %”.

6

Artikel 121 c i) i förordning nr 1234/2007 ger kommissionen behörighet att fastställa tillämpningsföreskrifter för undantagen från bestämmelserna i den förordningen och i synnerhet att upprätta en förteckning över de produkter som, på grundval av de förteckningar som medlemsstaterna skickat in, ska omfattas av nämnda undantag.

7

Kommissionens förordning (EG) nr 445/2007 av den 23 april 2007 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2991/94 om regler för bredbara fetter och rådets förordning (EEG) nr 1898/87 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter (EUT L 106, s. 24) har ersatt kommissionens förordning (EG) nr 577/97 av den 1 april 1997 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2991/94 om regler för bredbara fetter och rådets förordning (EEG) nr 1898/87 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter (EGT L 87, s. 3). I bilaga I till den förstnämnda förordningen finns förteckningen över de produkter som omfattas av undantaget enligt punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007. Enligt skäl 4 i förordning nr 445/2007 är denna förteckning uttömmande, vilket domstolen har erinrat om i domen i mål C‑37/11, punkt 2 ovan (EU:C:2012:640, punkt 59).

8

Det har genom rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, s. 1) införts ett register över garanterade traditionella specialiteter som gör det möjligt att registrera jordbruksprodukter eller livsmedel som framställts med traditionella råmaterial eller kännetecknas av en traditionell sammansättning, eller som framställts eller bearbetats på ett sätt som återspeglar traditionellt bruk vad gäller produktion eller bearbetning.

9

Förordning nr 509/2006 har, från och med den 3 januari 2013, upphävts och ersatts med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, s. 1). Syftet med denna nya förordning var dels att slå samman olika bestämmelser om jordbruksprodukters kvalitet (skälen 10–13), dels att förbättra, förtydliga och precisera bestämmelserna i förordning nr 509/2006 i syfte att göra ordningen för garanterade traditionella specialiteter (GTS) mer attraktiv, eftersom endast några få namn hade registrerats (skäl 34).

10

Genom förordning nr 1151/2012 inrättas, enligt dess artikel 1.2, kvalitetsordningar som ska ligga till grund för identifiering och, när det är lämpligt, skydd av namn och termer som särskilt betecknar eller beskriver jordbruksprodukter med mervärdesskapande egenskaper, eller mervärdesskapande kvaliteter till följd av de jordbruks- eller bearbetningsmetoder som används vid framställningen, eller den plats där de framställs eller saluförs. I förordningen behandlas tre olika kvalitetsordningar, nämligen skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar, GTS samt frivilliga kvalitetsbegrepp.

11

Det föreskrivs i artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012 att ”[d]enna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestämmelser om den samlade marknadsordningen och om livsmedelsmärkning”.

12

Ett namn ska, enligt artikel 18.1 i förordning nr 1151/2012, kunna komma i fråga för registrering som GTS på villkor att det beskriver en specifik produkt eller ett specifikt livsmedel som är resultatet av en viss produktions- eller bearbetningsmetod eller har en viss sammansättning som överensstämmer med traditionell praxis för produkten eller livsmedlet i fråga, eller är framställd av råvaror och ingredienser som används traditionellt. I artikel 18.2 i nämnda förordning föreskrivs dessutom att för att ett namn ska kunna registreras som GTS ska det traditionellt ha använts för att benämna den specifika produkten, eller avse produktens traditionella karaktär eller särskilda egenskaper. För att namnet på en produkt eller ett livsmedel ska kunna registreras som GTS ska det därför uppfylla villkoren enligt denna förordning. Det ska i synnerhet överensstämma med en sådan specifikation som anges i artikel 19 i samma förordning. Det är genom registreringen som namnet får det skydd som avses i artiklarna 23 och 24 i den aktuella förordningen.

13

Artiklarna 49–52 i förordning nr 1151/2012 innehåller bestämmelser om ett registreringsförfarande som innebär att grupper som arbetar med de aktuella produkterna eller fysiska eller juridiska personer som uppfyller vissa villkor får lämna in en ansökan om registrering av en GTS i den medlemsstat där gruppen är etablerad. Medlemsstaten ska granska om ansökan är motiverad och, i förekommande fall, inleda ett ansökningsärende hos kommissionen. Om kommissionen anser att villkoren för registrering av en GTS inte är uppfyllda ska den anta genomförandeakter om att avslå ansökan.

14

Den 22 december 2010 lämnade Republiken Tjeckien in en ansökan till kommissionen om registrering av ”pomazánkové máslo” (bredbart smör) som traditionell specialitet i registret över GTS, på grundval av bestämmelserna i förordning nr 509/2006.

15

Den 1 april 2011 underrättade kommissionen Republiken Tjeckien om att den hade avslutat granskningen enligt artikel 8.1 i förordning nr 509/2006 och om att den ansåg att ansökan inte uppfyllde villkoren enligt denna förordning, däribland villkoret i artikel 4.3 b i förordningen, enligt vilken en benämning som anger en jordbruksprodukts eller ett livsmedels särart inte får registreras om ”den är vilseledande t.ex. genom att … den inte motsvarar produktspecifikationen och följaktligen kan förmodas vilseleda konsumenten när det gäller produktens egenskaper”.

16

Kommissionen fann således att beteckningen pomazánkové máslo innehöll ordet máslo (smör), som var vilseledande för konsumenten eftersom den antydde att produkten hade egenskaper som den inte hade. Enligt kommissionen överensstämde produktens fetthalt nämligen inte med kraven i förordning nr 1234/2007.

17

Republiken Tjeckien angav i sitt svar till kommissionen den 30 maj 2011 att den skulle göra en rättslig bedömning av kommissionens ståndpunkt mot bakgrund av domstolens dom i mål C‑37/11, punkt 2 ovan (EU:C:2012:640).

18

Republiken Tjeckien hade nämligen vid två tillfällen, den 18 juni 2004 och den 14 mars 2007, begärt att kommissionen på produkten pomazánkové máslo skulle tillämpa det undantag som föreskrivs i artikel 2.2 tredje stycket första strecksatsen i förordning nr 2991/94 (vilket återges i punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007). Kommissionen meddelade emellertid i skrivelser av den 23 september 2005 respektive den 27 augusti 2007 att vad som begärts inte kunde föranleda något bifall. Eftersom Republiken Tjeckien inte hade ändrat sin lagstiftning sände kommissionen en formell underrättelse till denna medlemsstat den 6 juni 2008. Den 3 november 2009 sände kommissionen ett motiverat yttrande till nämnda medlemsstat, efter vilket den väckte talan om fördragsbrott vid domstolen den 25 januari 2011.

19

Domstolen slog i domen i mål C‑37/11, punkt 2 ovan (EU:C:2012:640), fast att Republiken Tjeckien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 115 i förordning nr 1234/2007, jämförd med punkt I.2 första och andra styckena i bilaga XV till förordningen samt avsnitt A punkterna 1 och 4 i tillägget till den bilagan, genom att tillåta att pomazánkové máslo saluförs under beteckningen máslo trots att denna produkt innehåller mindre än 80 procent mjölkfett samt mer än 16 procent vatten och 2 procent torrvara som inte är fett.

20

Republiken Tjeckien påpekade för kommissionen i skrivelse av den 23 oktober 2012 att den ansåg att det inte förelåg något hinder mot att fortsätta handläggningen av ärendet för att registrera beteckningen pomazánkové máslo i registret över GTS och att en nationell utredning hade visat att nämnda beteckning inte ansågs vara vilseledande för tjeckiska konsumenter.

21

Förordning nr 1151/2012, som trädde i kraft den 3 januari 2013, har upphävt och ersatt förordning nr 509/2006.

22

Den 14 maj 2013 upplyste Republiken Tjeckien kommissionen om att den, till följd av domen i mål C‑37/11, punkt 2 ovan (EU:C:2012:640), inledde ett lagstiftningsförfarande i syfte att ersätta beteckningen pomazánkové máslo med tradiční pomazánkové (traditionell bredbar produkt), en beteckning som var försedd med uppgiften mléčná pomazánka 34 % (bredbart smör 34 %).

23

Den 2 juli 2013 underrättade kommissionen Republiken Tjeckien om att det vid granskningen enligt artikel 50.1 i förordning nr 1151/2012 hade framkommit att registreringsansökan inte uppfyllde villkoren enligt denna förordning. Ansökan stred nämligen mot bestämmelserna i förordning nr 1234/2007, vilket utgjorde ett åsidosättande av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012.

24

Kommissionen hemställde, vid sammanträdet inför kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter den 17 oktober 2013, att ansökan om registrering av beteckningen pomazánkové máslo som GTS skulle avslås. Nämnda kommitté avgav ett yttrande genom vilket majoriteten uttalade sig till förmån för kommissionens förslag.

25

Den 13 november 2013 antog kommissionen genomförandebeslut 2013/658/EU om avslag av en ansökan om registrering i registret över GTS enligt förordning nr 1151/2012 (Pomazánkové máslo (GTS)) (EUT L 305, s. 22) (nedan kallat det angripna beslutet).

26

Republiken Tjeckien har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 januari 2014.

27

Republiken Tjeckien har yrkat att tribunalen ska

28

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

29

Till stöd för sin talan har Republiken Tjeckien åberopat en enda grund som avser åsidosättande av artiklarna 50 och 52 i förordning nr 1151/2012, jämförda med artikel 18 i samma förordning. Nämnda medlemsstat har med denna grund gjort gällande att kommissionen inte granskade huruvida villkoren för att registrera beteckningen Pomazánkové máslo som GTS var uppfyllda och avslog dess ansökan på grund av ett annat skäl än att den inte uppfyllde dessa villkor.

30

Republiken Tjeckien har således hävdat att kommissionen grundade sitt beslut att neka registrering av beteckningen pomazánkové máslo på ett åsidosättande av den produktspecifikation som föreskrivs i förordning nr 1234/2007, som bland annat innehåller regler om användning av beteckningen smör och andra bredbara fetter, medan ett sådant villkor inte föreskrivs i någon bestämmelse i förordning nr 1151/2012. Nämnda medlemsstat anser att dessa förordningar motsvarar alternativa förfaranden för att registrera beteckningar för jordbruksprodukter, varav båda är avsedda att säkerställa att konsumenterna informeras om en produkts egenskaper genom dess beteckning. Republiken Tjeckien anser att artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012, enligt vilken förordningen ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestämmelser om den samlade marknadsordningen och om livsmedelsmärkning, endast utgör en förklaring om att förordningen inte på ett uttömmande sätt reglerar frågan om utsläppande på marknaden och om hur livsmedel ska betecknas.

31

Enligt artikel 50.1 i förordning nr 1151/2012 ska ”[k]ommissionen … på lämpligt sätt granska ansökningar som mottas enligt artikel 49 för att avgöra om de är motiverade och uppfyller villkoren för respektive ordning”. Det anges i artikel 52.1 i nämnda förordning att ”[o]m kommissionen på grundval av den information kommissionen har tillgång till från den granskning som utförts enligt artikel 50.1 anser att villkoren för registrering inte är uppfyllda ska den anta genomförandeakter om att avslå ansökan” och att ”[d]essa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 57.2”.

32

Det framgår av artikel 18.1 i förordning nr 1151/2012 att ”[e]tt namn ska kunna komma i fråga för registrering som garanterad traditionell specialitet på villkor att det beskriver en specifik produkt eller ett specifikt livsmedel som … är resultatet av en viss produktions- eller bearbetningsmetod eller har en viss sammansättning som överensstämmer med traditionell praxis för produkten eller livsmedlet i fråga, eller … är framställd av råvaror och ingredienser som används traditionellt”. Det anges dessutom i artikel 18.2 i nämnda förordning att ”[f]ör att ett namn ska kunna registreras som garanterad traditionell specialitet ska det … traditionellt ha använts för att benämna den specifika produkten, eller … avse produktens traditionella karaktär eller särskilda egenskaper”.

33

Medan Republiken Tjeckien anser att kommissionen borde inskränka sin granskning av registreringsansökan till en kontroll av att den aktuella beteckningen uppfyller villkoren i artikel 18 i förordning nr 1151/2012, anser kommissionen att den också borde kontrollera huruvida ansökan uppfyller villkoren i förordning nr 1234/2007, på grundval av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012. Enligt sistnämnda punkt, som hör till de allmänna bestämmelser som ska tillämpas på förordningen och bestämmer dess tillämpningsområde, ska ”[d]enna förordning … tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestämmelser om den samlade marknadsordningen och om livsmedelsmärkning”.

34

Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se dom av den 7 juni 2005, VEMW m.fl., C‑17/03, EU:C:2005:362, punkt 41 och där angiven rättspraxis; dom av den 26 oktober 2010, Tyskland/kommissionen, T‑236/07, EU:T:2010:451, punkt 44). Syftet med unionsbestämmelserna ska således beaktas så, att dessa bestämmelser tolkas på ett sätt som säkerställer att de får full ändamålsenlig verkan (dom av den 13 juli 2004, kommissionen/rådet, C‑27/04, REG, EU:C:2004:436, punkt 74).

35

Det är mot bakgrund av dessa principer som det ska prövas huruvida artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012, enligt vilken denna ”förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestämmelser om den samlade marknadsordningen och om livsmedelsmärkning”, ska tolkas på så sätt att den innebär att en beteckning endast får registreras i registret över GTS under förutsättning att beteckningen uppfyller de villkor för saluföring som anges i förordning nr 1234/2007.

36

Det framgår för det första att svaret på denna fråga kan härledas från en bokstavstolkning av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012, mot bakgrund av den klara innebörden av uttrycket ”utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestämmelser om den samlade marknadsordningen”.

37

Den tolkning som gjorts i punkt 36 ovan är för det andra förenlig med systematiken i förordning nr 1234/2007. Det ska härvid erinras om den grundläggande betydelse som denna förordning har beträffande det sätt på vilket den europeiska jordbrukspolitiken fungerar. Det framgår av artikel 288 andra stycket FEUF att förordningen, som alla andra förordningar, till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Förordningen består av flera bestämmelser om jordbruksmarknadernas förvaltning, handelsnormer för jordbruksprodukter samt produktion, export och import av sådana produkter.

38

Såvitt avser mjölk, mjölkprodukter och fetter hade flera rättsakter antagits för att reglera saluföring och märkning av sådana produkter. Målet med dessa rättsakter var ”att förbättra mjölkens och mjölkprodukternas ställning på marknaden och dessutom garantera lika konkurrensvillkor för bredbara fetter framställda av mjölkprodukter och bredbara fetter med annat ursprung, allt till förmån för producenter och konsumenter” (skäl 51 i förordning nr 1234/2007). Förordning nr 2991/94, som innehöll en klassificering och bestämmelser om beteckningar, fastställde således handelsnormer för produkter med eller utan mjölk (skäl 51 i förordning nr 1234/2007). Förordning nr 1234/2007, som upphävde och ersatte förordning nr 2991/94 genom att återge alla dess bestämmelser (dom C‑37/11, punkt 2 ovan, EU:C:2012:640, punkt 2), har bibehållit denna klassificering, som bör fortsätta att gälla (dom C‑37/11, punkt 2 ovan, EU:C:2012:640, punkt 56). Syftet med denna förordning är även att införa ett enhetligt bruk av kommersiella beteckningar, till skydd för konkurrensen och konsumenterna (skäl 51 i förordning nr 1234/2007 och dom C‑37/11, punkt 2 ovan, EU:C:2012:640, punkt 61).

39

Tillägget till bilaga XV till förordning nr 1234/2007, som det hänvisas till i artikel 115 i förordningen, föreskriver att beteckningen smör endast får avse ”[e]n produkt med en mjölkfetthalt på minst 80 % men mindre än 90 viktprocent, en högsta vattenhalt på 16 % och en högsta halt fettfri mjölktorrsubstans på 2 %”. De enda undantagen från denna regel anges i punkt I.2 tredje stycket i nämnda bilaga och avser

40

I bilaga I till förordning nr 445/2007 finns en förteckning över produkter som omfattas av undantaget i artikel 2.2 tredje stycket i förordning nr 2991/94. Såsom parterna medgav vid förhandlingen innebar inte den omständigheten att förordning nr 1234/2007 upphävde förordning nr 2991/94 att förordning nr 445/2007 upphävdes. Innehållet i artikel 2.2 tredje stycket i förordning nr 2991/94 är nämligen återgivet på samma sätt i punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007. Nämnda förteckning är följaktligen fortfarande i kraft och den preciserar innebörden av punkt I.2 tredje stycket a i nämnda bilaga. Såsom domstolen erinrade om i domen i mål C‑37/11, punkt 2 ovan (EU:C:2012:640, punkt 57), har undantagen i punkt I.2 tredje stycket a i denna bilaga med nödvändighet karaktär av just undantagsfall, eftersom förordning nr 2991/94, enligt sjunde skälet i förordningen, syftade till att införa en enhetlig klassificering för bredbara fetter. Det anges i skäl 4 i förordning nr 445/2007, och framgår av domen i mål C‑37/11, punkt 2 ovan (EU:C:2012:640, punkt 59), att denna förteckning är uttömmande.

41

I detta sammanhang, som kännetecknas av den vikt som den europeiska lagstiftaren fäster vid att införa ett enhetligt bruk av kommersiella beteckningar till skydd för konkurrensen och konsumenterna, finns det anledning att tolka bestämmelserna om beteckningen smör på ett sätt som säkerställer att de får full ändamålsenlig verkan. Den tolkning av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012 som har föreslagits av Republiken Tjeckien skulle innebära att en medlemsstat kunde använda sig av ordningen för GTS för att kringgå de handelsnormer som har fastställts i förordning nr 1234/2007 och, om den aktuella produkten kunde saluföras, att medlemsstaten fick en obefogad konkurrensfördel och att konsumenten vilseleddes. Omvänt innebär den tolkning som kommissionen gjorde i det angripna beslutet, och som det erinras om i punkt 36 ovan, att bestämmelserna om beteckningen smör kan iakttas.

42

För det tredje är den tolkning av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012 som görs i punkt 36 ovan förenlig med målen med denna rättsakt.

43

Det framgår nämligen av skäl 34 i förordning nr 1151/2012 att det särskilda målet för ordningen för GTS är att hjälpa producenter av traditionella produkter att informera konsumenterna om produkternas mervärdesskapande kvaliteter. Det anges i artikel 17 i nämnda förordning att ordningen för GTS ”inrättas för att skydda traditionella produktionsmetoder och recept genom att hjälpa producenterna av traditionella produkter vid saluföringen och informationen till konsumenterna om dessa traditionella recepts och produkters mervärdesskapande kvaliteter”. Det handlar däremot inte alls om att införa en ordning för handelsnormer för jordbruksprodukter som är parallell och alternativ i förhållande till den ordning som har införts genom förordning nr 1234/2007 och än mindre om att avvika från bestämmelserna i sistnämnda förordning.

44

Om Republiken Tjeckiens ståndpunkt godtogs skulle det dessutom innebära att produkter som inte uppfyllde handelsnormerna i förordning nr 1234/2007, och som följaktligen i princip inte kunde saluföras, kunde registreras som GTS, trots att det av artikel 23.1 i förordning nr 1151/2012 framgår att ett namn som har registrerats som GTS får användas av varje aktör som saluför en produkt som uppfyller kraven i specifikationen i fråga.

45

För det fjärde, och slutligen, ändrar inte Republiken Tjeckiens argument den tolkning av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012 som kommissionen gjorde i det angripna beslutet och som det erinras om i punkt 36 ovan.

46

Republiken Tjeckien har hävdat att dess förslag till hur artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012 ska tolkas är konsekvent, eftersom villkoren i artikel 18 i denna förordning sammanfaller med villkoren i punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007.

47

Det ska emellertid i vilket fall som helst först erinras om att även om villkoren i artikel 18 i förordning nr 1151/2012 och punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007 överlappar varandra, är kommissionen alltjämt bunden av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012, enligt vilken denna institution ska iaktta förordning nr 1234/2007. Räckvidden av punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007 begränsas dessutom av den uttömmande förteckningen i bilaga I till förordning nr 445/2007 (se punkt 40 ovan).

48

Det kan vidare konstateras att, såsom kommissionen har hävdat, villkoren i punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007 och villkoren i artikel 18 i förordning nr 1151/2012 är olika. Förordning nr 1234/2007, i vilken det föreskrivs ett undantag från bestämmelserna om beteckning av bredbara fetter, bland annat för ”beteckningar på produkter vars exakta beskaffenhet klart framgår av den traditionella användningen [av produkterna]”, ska nämligen tolkas så, att den inte bara kräver att den aktuella beteckningen är föremål för traditionell användning, utan det krävs också att den aktuella produktens exakta beskaffenhet skiljer sig från beskaffenheten hos den produkt vars beteckning är skyddad. Enligt förordning nr 1151/2012 krävs däremot endast att den aktuella produkten är resultatet av en viss produktions- eller bearbetningsmetod eller har en viss sammansättning som överensstämmer med traditionell praxis och att det rör sig om en beteckning som traditionellt har använts eller som anger produktens traditionella karaktär.

49

En sådan tolkning av punkt I.2 tredje stycket a i bilaga XV till förordning nr 1234/2007 överensstämmer nämligen med målet, som eftersträvas med denna förordning, att skydda konsumenterna och konkurrensen. Undantag enligt förordningen medges härvid endast för produkter vars faktiska beskaffenhet inte kan förväxlas med beskaffenheten hos de produkter vars beteckning är skyddad.

50

Republiken Tjeckien kan inte heller nå framgång med argumentet att kommissionens resonemang innebär att den ändamålsenliga verkan av förordning nr 1151/2012 motverkas genom att ytterligare ett förfarande införs och genom att kvalificeringen som GTS görs mindre attraktiv. De båda förordningarna har nämligen delvis olika mål (se punkterna 38 och 43 ovan) och de föreskriver olika villkor (se punkt 48 ovan). Det är logiskt att det, utöver de allmänna villkor för saluföring av jordbruksprodukter som föreskrivs i förordning nr 1234/2007, tillkommer det särskilda och separata förfarande som föreskrivs i förordning nr 1151/2012, som är avsett att garantera för konsumenterna att vissa jordbruksprodukter legitimt kan tillskrivas egenskaper som ger dem ett mervärde.

51

Även om det, slutligen, är riktigt, såsom Republiken Tjeckien har hävdat, att domstolen inte avgjorde frågan huruvida beteckningen pomazánkové máslo uppfyllde villkoren i förordning nr 1151/2012 i domen i mål C‑37/11, punkt 2 ovan (EU:C:2012:640), saknar denna omständighet betydelse för det angripna beslutets lagenlighet. Kommissionen hänförde sig nämligen i punkt 2 i detta beslut till domstolens slutsats att den omtvistade beteckningen inte var förenlig med förordning nr 1234/2007, en slutsats som, på grundval av artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012, motiverade avslaget på den aktuella registreringsansökan.

52

Av det anförda följer att kommissionens rättstillämpning inte var felaktig när den tolkade artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012 så, att en beteckning inte kunde registreras i registret över GTS om den inte uppfyllde de villkor för saluföring som angavs i förordning nr 1234/2007.

53

Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den enda grund som består i åsidosättande av artiklarna 50 och 52 i förordning nr 1151/2012, jämförda med artikel 18 i samma förordning, varför talan ska ogillas i sin helhet.

54

Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

55

Kommissionen har yrkat att Republiken Tjeckien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Tjeckien har tappat målet ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande: